FRANS
Framtida regelverk och ansvarsförhållanden på naturgasmarknaden i Sverige
Betänkande av Utredningen om framtida hantering av systemansvaret för gas m.m.
Stockholm 2011
SOU 2011:46
SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.
Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm
Orderfax:
Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen (SB PM 2003:2, reviderad
– En liten broschyr som underlättar arbetet för den som ska svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/remiss
Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice.
Omslag: Elanders Sverige AB.
Tryckt av Elanders Sverige AB.
Stockholm 2011
ISBN
ISSN
Till statsrådet och chefen för
Näringsdepartementet
Regeringen beslutade den 3 juni 2010 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utforma förslag till den framtida hanteringen av systemansvaret för gas m.m. (dir. 2010/60). Samma dag förordnades jag, Minoo Akhtarzand, som särskild utredare. Utredningen om framtida hantering av systemansvaret för gas m.m. (N 2010:05) antog förkortningen FRANS.
Arbetet med denna utredning har utgått från utrednings- direktivet som bas och visionen att bidra till en väl fungerande och effektiv gasmarknad som underlättar verksamheten för marknadens samtliga aktörer, inklusive kunderna. Vidare har min ambition varit att skapa en stor delaktighet hos branschen och alla andra berörda parter för att i möjligaste mån få fram ett förslag baserat på stor delaktighet och förutsättningar till acceptans hos berörda parter. Med anledning av detta har jag tillsammans med utrednings- sekretariatet drivit utredningsarbetet med stöd av två grupper. Den ena gruppen har bestått av sakkunniga och adjungerade experter och den andra gruppen av specialister.
Betänkandet har utformats i samarbete mellan utredare, sakkunniga, specialister och utredningens sekretariat. Arbetet har varit mötesintensivt och präglats av ett mycket givande och väl fungerande samarbete. Skriftliga och muntliga framkomna syn- punkter har vidarebefordrats och delgivits alla ledamöter i båda grupperna samt bemötts och behandlats under processens gång. Alla deltagare har dock av naturliga skäl inte deltagit i utform- ningen av betänkandets samtliga delar. Det är i detta avseende viktigt att beakta att det är jag som särskild utredare som ensam är ansvarig för betänkandets överväganden och förslag.
Genom betänkandet ”FRANS – framtida regelverk och ansvars- förhållanden på naturgasmarknaden i Sverige” som härmed
presenteras, är uppdraget slutfört. Jag vill rikta ett varmt tack till samtliga deltagare för deras stora engagemang i FRANS.
Stockholm i maj 2011
Minoo Akhtarzand
Deltagare i FRANS (N 2010:05)
Särskild utredare
Landshövdingen i Jönköpings län Minoo Akhtarzand
Sekretariat
Civilingenjören
Sakkunniga
Marknadschefen Lars Frisk, Swedegas AB Avdelningsdirektör Mari Gremlin, Konsumentverket Kanslirådet Iris Heldt, Näringsdepartementet
Verkställande direktören Hans Kreisel, E.ON Gas Sverige AB Rättssakkunnige Andreas Lindholm, Näringsdepartementet Ansvarig för näringspolitik Mikael Möller, Plast- & kemiföretagen Verkställande direktören Thomas Ollendorff, DONG Energy AB Civilingenjören Michael Pellijeff, Statens energimyndighet Koncernchefen Jan Samuelsson, Lunds Energikoncernen Ekonomen Thomas Sundqvist, Konkurrensverket Naturgasexperten, Björn ter Bruggen, Energimarknadsinspektionen Produktansvarig för naturgas Hans Åkesson, Energigas Sverige
Adjungerade experter
Verksjuristen Björn Forsberg, Affärsverket svenska kraftnät Analytikern Jan Lundberg, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
Specialister
Contract Manager Patrick
Göteborg Energi Gasnät AB
Enhetschefen Johan Klinga, Öresundskraft AB
Affärsutvecklingschefen Ulf Molén, E.ON Gas Sverige AB
Chef Bränsle & Optimering Sigvard Strelert, Lunds Energikoncernen Affärsområdeschefen Håkan Svensson, Varberg Energi AB
Juridiskt stöd till sekretariatet
Juristen Camilla Rosenberg
Konsulter
Principal Consultant Per Byrenius, Pöyry Management Consulting
(Sweden) AB
Chef Energisystem Lennart Larsson, COWI AB
Senior Consultant Marie Römpötti, Pöyry Management Consulting
(Sweden) AB
Administratör
Innehåll
Sammanfattning ................................................................ |
15 |
||
Summary .......................................................................... |
|
27 |
|
Författningsförslag ............................................................. |
35 |
||
1 |
Utredningsuppdrag och tillvägagångssätt ...................... |
59 |
|
1.1 |
Utredningsuppdraget............................................................... |
59 |
|
|
1.1.1 |
Systemansvaret för gas ................................................. |
60 |
|
1.1.2 |
Marknadsmodellen för gas........................................... |
60 |
|
1.1.3 |
Försörjningstryggheten för gas ................................... |
61 |
1.2 |
Tillvägagångssätt ...................................................................... |
61 |
|
|
1.2.1 Utredningens vision och övergripande mål ................ |
61 |
|
|
1.2.2 |
Organisation ................................................................. |
62 |
|
1.2.3 |
Genomförande.............................................................. |
63 |
1.3 |
Betänkandets struktur ............................................................. |
67 |
|
1.4 |
Utgångspunkter och begrepp.................................................. |
67 |
|
|
1.4.1 |
Utgångspunkter för utredningsarbetet ....................... |
67 |
|
1.4.2 |
Frekvent refererade |
68 |
|
1.4.3 Frekvent refererade organisationer, organ och |
|
|
|
|
initiativ........................................................................... |
69 |
|
1.4.4 |
Vissa begrepp ................................................................ |
70 |
2 |
Systemansvaret för gas – gällande regelverk och |
|
|
|
förutsättningar ........................................................... |
73 |
|
2.1 |
Gasförordningen...................................................................... |
74 |
|
2.2 |
Gasmarknadsdirektivet............................................................ |
75 |
|
|
|
|
7 |
Innehåll |
|
SOU 2011:46 |
2.3 |
Naturgaslag (2005:403)............................................................ |
76 |
2.4 |
Naturgasförordning (2006:1043) ............................................ |
83 |
2.5Nuvarande systemansvarsverksamhet för gas hos
|
Svenska kraftnät ....................................................................... |
86 |
|
|
2.5.1 Skillnaden mellan systemansvar och |
|
|
|
|
systembalansansvar ....................................................... |
87 |
|
2.5.2 |
Övergripande systemansvar ......................................... |
87 |
|
2.5.3 Organisation och ekonomi med koppling till |
|
|
|
|
systemansvarsverksamheten för gas............................. |
89 |
|
2.5.4 Exempel på verksamhet inom enheten |
|
|
|
|
Balanstjänst.................................................................... |
91 |
|
2.5.5 Exempel på verksamhet inom enheten |
|
|
|
|
Marknadsdesign ............................................................ |
91 |
|
2.5.6 Exempel på verksamhet inom enheten |
|
|
|
|
Marknadsstöd................................................................ |
93 |
3 |
Marknadsmodellen för gas – gällande regelverk och |
|
|
|
förutsättningar............................................................ |
95 |
|
3.1 |
Gasförordningen ...................................................................... |
95 |
|
3.2 |
Gasmarknadsdirektivet ............................................................ |
96 |
|
3.3 |
Naturgaslag (2005:403)............................................................ |
97 |
|
3.4 |
Naturgasförordning (2006:1043) ............................................ |
98 |
|
3.5 |
Marknadsmodellen ur ett internationellt perspektiv ............. |
98 |
|
|
3.5.1 Pågående harmoniseringsarbete inom EU .................. |
98 |
|
|
3.5.2 |
Mekanismer för kapacitetstilldelning ........................ |
100 |
|
3.5.3 En jämförelse av marknadsmodeller inom olika |
|
|
|
|
medlemsstater.............................................................. |
106 |
4 |
Försörjningstryggheten för gas – gällande regelverk |
|
|
|
och förutsättningar ................................................... |
111 |
|
4.1 |
Naturgaslag (2005:403).......................................................... |
111 |
|
4.2 |
Naturgasförordning (2006:1043) .......................................... |
113 |
|
4.3 |
STEMFS 2008:3...................................................................... |
114 |
8
SOU 2011:46 Innehåll
5 |
Överväganden och förslag.......................................... |
117 |
|
5.1 |
Avsnitt 3 i bilaga I till förordning (EG) 715/2009 .............. |
117 |
|
|
5.1.1 Punkten 3.1 Fastställande av de tekniska |
|
|
|
|
uppgifter som nätanvändare måste ha för att |
|
|
|
kunna få effektivt tillträde till systemet .................... |
118 |
|
5.1.2 Punkten 3.2 Fastställande av alla punkter som är |
|
|
|
|
relevanta för uppfyllandet av kraven på |
|
|
|
transparens .................................................................. |
127 |
|
5.1.3 Punkten 3.3 Uppgifter som ska offentliggöras för |
|
|
|
|
alla relevanta punkter och tidsplanen för |
|
|
|
offentliggörandet ........................................................ |
130 |
|
5.1.4 Punkten 3.4 Uppgifter som ska offentliggöras |
|
|
|
|
om överföringssystemet och tidsplanen för |
|
|
|
offentliggörandet ........................................................ |
136 |
5.2 |
Den framtida hanteringen av systemansvaret för gas .......... |
144 |
|
|
5.2.1 |
Begreppet transmissionsnätsoperatör ....................... |
145 |
|
5.2.2 |
Avgränsning av gasnätsverksamhet ........................... |
146 |
|
5.2.3 |
Skyldigheter för transmissionsnätsoperatör ............. |
148 |
|
5.2.4 |
Systembalansansvar .................................................... |
150 |
|
5.2.5 |
Överföring av nuvarande |
|
|
|
systemansvarsverksamhet för gas |
|
|
|
(systembalansansvar) hos |
|
|
|
Svenska kraftnät till en ny aktör................................ |
152 |
|
5.2.6 Former för överföring av systembalansansvaret....... |
153 |
|
|
5.2.7 |
Tillsyn över naturgaslagen.......................................... |
156 |
5.3 |
Den svenska marknadsmodellen för gas............................... |
157 |
|
|
5.3.1 Eftersträvade egenskaper hos en marknadsmodell... |
158 |
|
|
5.3.2 |
Elmodellen kontra shippermodellen ......................... |
159 |
|
5.3.3 Potentiella problem av legal natur ............................. |
159 |
|
|
5.3.4 Potentiella problem av kommersiell natur ................ |
161 |
|
|
5.3.5 |
Sammanfattande bedömning...................................... |
162 |
5.4Alternativ justering av den svenska marknadsmodellen
för gas ..................................................................................... |
163 |
5.4.1 Erforderliga författningsändringar vid ett |
|
införande av adapterlösningen ................................... |
166 |
5.4.2 Nya förutsättningar med adapterlösningen .............. |
168 |
5.4.3 Ytterligare övervägt men ej framkomligt |
|
alternativ...................................................................... |
172 |
|
9 |
Innehåll |
SOU 2011:46 |
5.5Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 om åtgärder för att trygga
naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets |
|
|
direktiv 2004/67/EG .............................................................. |
174 |
|
5.5.1 |
Förordningens ingress ................................................ |
175 |
5.5.2 |
Artikel 1 – Syfte .......................................................... |
179 |
5.5.3 |
Överväganden och bedömning artikel 1.................... |
179 |
5.5.4 |
Artikel 2 – Definitioner.............................................. |
179 |
5.5.5 |
Överväganden och förslag artikel 2 ........................... |
180 |
5.5.6 |
Artikel 3 – Ansvar för att trygga gasförsörjningen... |
183 |
5.5.7 |
Överväganden och förslag artikel 3 ........................... |
184 |
5.5.8 |
Artikel 4 – Upprättande av en förebyggande |
|
|
åtgärdsplan och en krisplan ........................................ |
185 |
5.5.9 |
Överväganden och förslag artikel 4 ........................... |
189 |
5.5.10 Artikel 5 – Innehållet i de nationella och |
|
|
|
gemensamma förebyggande åtgärdsplanerna ............ |
192 |
5.5.11 Överväganden och bedömning artikel 5.................... |
194 |
|
5.5.12 Artikel 6 – Normer för infrastruktur ........................ |
195 |
|
5.5.13 Överväganden och förslag artikel 6 ........................... |
198 |
|
5.5.14 Artikel 7 – Förfaranden för att möjliggöra |
|
|
|
kapacitet för flöden i båda riktningarna eller |
|
|
begära undantag........................................................... |
200 |
5.5.15 Överväganden och bedömning artikel 7.................... |
202 |
|
5.5.16 Artikel 8 – Normer för försörjning ........................... |
203 |
|
5.5.17 Överväganden och förslag artikel 8 ........................... |
205 |
|
5.5.18 Artikel 9 – Riskbedömning ........................................ |
206 |
|
5.5.19 Överväganden och bedömning artikel 9.................... |
208 |
|
5.5.20 Artikel 10 – Krisplaner och krisnivåer....................... |
209 |
|
5.5.21 Överväganden och förslag artikel 10 ......................... |
213 |
|
5.5.22 Artikel 11 – Krishantering på unionsnivå och |
|
|
|
regional nivå ................................................................ |
217 |
5.5.23 Överväganden och bedömning artikel 11.................. |
219 |
|
5.5.24 Artikel 12 – Grupp för samordning av |
|
|
|
gasförsörjningen (Gas Coordination Group)........... |
221 |
5.5.25 Övervägande och bedömning artikel 12.................... |
222 |
|
5.5.26 Artikel 13 – Informationsutbyte................................ |
222 |
|
5.5.27 Överväganden och bedömning artikel 13.................. |
224 |
|
5.5.28 Artikel 14 – Kommissionens övervakning ................ |
226 |
|
5.5.29 Övervägande och bedömning artikel 14.................... |
227 |
|
5.5.30 Artikel 15 – Upphävande............................................ |
227 |
10
SOU 2011:46 |
Innehåll |
|
|
5.5.31 Överväganden och bedömning artikel 15 ................. |
228 |
|
5.5.32 Artikel 16 – Undantag................................................ |
228 |
|
5.5.33 Överväganden och bedömning artikel 16 ................. |
229 |
|
5.5.34 Artikel 17 – Ikraftträdande ........................................ |
229 |
|
5.5.35 Överväganden och bedömning artikel 17 ................. |
229 |
|
5.5.36 Bilaga I – Beräkning av |
230 |
|
5.5.37 Överväganden och bedömning bilaga I..................... |
233 |
|
5.5.38 Bilaga II – Marknadsbaserade åtgärder för ökad |
|
|
gasförsörjningstrygghet ............................................. |
234 |
|
5.5.39 Överväganden och bedömning artikel II .................. |
235 |
|
5.5.40 Bilaga III – |
|
|
ökad gasförsörjningstrygghet .................................... |
236 |
|
5.5.41 Överväganden och bedömning bilaga III.................. |
236 |
|
5.5.42 Bilaga IV – Regionalt samarbete................................ |
237 |
|
5.5.43 Överväganden och bedömning bilaga IV.................. |
239 |
5.6 |
Följdändringar i författningar ............................................... |
239 |
|
5.6.1 Överväganden och förslag om tillsyn........................ |
239 |
|
5.6.2 Överväganden och förslag överklagande................... |
240 |
|
5.6.3 Avgifter ....................................................................... |
241 |
6 |
Konsekvensutredning................................................ |
243 |
6.1Utredningsuppdrag och sammanfattning av
|
konsekvenser.......................................................................... |
243 |
|
|
6.1.1 |
Utredningsuppdrag .................................................... |
243 |
|
6.1.2 |
Sammanfattning av konsekvenser.............................. |
244 |
6.2 |
Systemansvaret för gas........................................................... |
246 |
|
|
6.2.1 Konsekvenser för Svenska kraftnät ........................... |
246 |
|
|
6.2.2 |
Konsekvenser för Energimarknadsinspektionens |
|
|
|
tillsyn........................................................................... |
247 |
|
6.2.3 Konsekvenser för den svenska |
|
|
|
|
försörjningstryggheten för gas .................................. |
249 |
|
6.2.4 Konsekvenser för den svenska gasmarknaden.......... |
250 |
|
|
6.2.5 |
Konsekvenser för slutförbrukare............................... |
253 |
6.3 |
Marknadsmodellen för gas .................................................... |
259 |
|
|
6.3.1 Konsekvenser av att bibehålla nuvarande |
|
|
|
|
marknadsmodell.......................................................... |
259 |
|
6.3.2 Konsekvenser av en justering av |
|
|
|
|
marknadsmodellen...................................................... |
260 |
|
|
|
11 |
Innehåll |
SOU 2011:46 |
6.4 Försörjningstryggheten för gas............................................. |
261 |
6.4.1 Konsekvenser för den långsiktiga |
|
försörjningstryggheten för gas................................... |
262 |
6.4.2 Konsekvenser för den kortsiktiga |
|
försörjningstryggheten för gas................................... |
263 |
6.5Konsekvenser för små och stora företag samt
|
konsumenter........................................................................... |
264 |
|
6.5.1 Konsekvenser för små företag med anledning av |
|
|
utredningens förslag ................................................... |
264 |
|
6.5.2 Konsekvenser för stora företag med anledning av |
|
|
utredningens förslag ................................................... |
266 |
|
6.5.3 Konsekvenser för konsumenter med anledning av |
|
|
utredningens förslag ................................................... |
267 |
7 |
Författningskommentar ............................................. |
269 |
7.1 |
Förslag till ny lag om trygg naturgasförsörjning.................. |
269 |
7.2 |
Förslag till förordning om trygg naturgasförsörjning ......... |
273 |
7.3 |
Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)........ |
275 |
7.4Förslag till förordning om ändring i naturgasförordning
(2006:1043)............................................................................. |
281 |
7.5Förslag till förordning om ändring i förordningen (2007:1118) med instruktion för
Energimarknadsinspektionen ................................................ |
283 |
7.6Förslag till förordning om ändring i förordningen (2007:1119) med instruktion för Affärsverket svenska
|
kraftnät.................................................................................... |
284 |
7.7 |
Förslag till förordning om ändring i förordningen |
|
|
(2007:1153) med instruktion för Statens |
|
|
energimyndighet..................................................................... |
285 |
7.8 |
Förslag till förordning om ändring i förordningen |
|
|
(2008:1330) om vissa avgifter på naturgasområdet.............. |
287 |
12
SOU 2011:46 |
Innehåll |
|
Referenser ...................................................................... |
291 |
|
Särskilt yttrande .............................................................. |
293 |
|
Bilagor |
|
|
Bilaga 1: |
Kommittédirektiv 2010:60............................................. |
295 |
Bilaga 2: Förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 ...... |
307 |
|
Bilaga 3: Rättelse till Europaparlamentets och rådets |
|
|
|
förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 ...... |
327 |
Bilaga 4: Rättelse till Europaparlamentets och rådets |
|
|
|
förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 ...... |
329 |
Bilaga 5: Kommissionens beslut av den 10 november 2010 |
|
|
|
om ändring av avsnitt 3 i bilaga I till |
|
|
Europaparlamentets och rådets förordning |
|
|
(EG) nr 715/2009.......................................................... |
331 |
Bilaga 6: Förordning (EU) nr 994/2010 av den |
|
|
|
20 oktober 2010............................................................. |
337 |
Bilaga 7: Direktiv (EG) nr 73/2009 av den 13 juli 2009.............. |
361 |
|
Bilaga 8: |
Balansavtal naturgas ....................................................... |
405 |
Bilaga 9: |
Konsultrapport COWI AB ........................................... |
433 |
Bilaga 10: Konsultrapport Pöyry Management Consulting AB... 461
13
Sammanfattning
Regeringen beslutade den 3 juni 2010 att utse en särskild utredare med uppgift att hantera frågorna gällande systemansvar, marknads- modell och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 av den 20 oktober 2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG (gasförsörjningsförordningen). Uppdraget för Utred- ningen om framtida hantering av systemansvaret för gas m.m. (N 2010:05) preciseras i kommittédirektiv 2010:60 och innebär i korthet att:
•Lämna förslag till hur en överföring av dagens systemansvars- verksamhet vid Svenska kraftnät till en ny aktör bör genom- föras.
•Utreda om den svenska marknadsmodellen för gas behöver anpassas för att uppfylla EU:s formella krav, och om utredaren så finner lämpligt lämna ett förslag till anpassning av det svenska regelverket.
•I förekommande fall föreslå anpassningar i lagstiftning och regelverk för att Sverige ska kunna uppfylla kraven enligt gas- försörjningsförordningen.
Utredningen om framtida hantering av systemansvaret för gas m.m. har antagit förkortningen FRANS och lämnar i detta betänkande förslag rörande systemansvar, marknadsmodell och gasförsörjningstrygghet i enlighet med utredningsuppdraget.
15
Sammanfattning |
SOU 2011:46 |
Systemansvaret för gas
Utredningen föreslår att den del av dagens systemansvarsverksamhet för gas hos Svenska kraftnät som avser den kortsiktiga balanseringen av det svenska naturgassystemet (systembalansansvaret) överförs till Swedegas AB. Överföringen bör ske efter det att Swedegas AB har certifierats som transmissionsnätsoperatör (TSO). Nuvarande myndig- hetsuppgifter inom ramen för Svenska kraftnäts systemansvarsverksam- het för gas föreslås överföras till Energimarknadsinspektionen. Genom att formellt skilja på rollen som transmissionsnätsoperatör och rollen som systembalansansvarig möjliggör utredningens förslag ett flexibelt regelverk som tillåter förekomst av fler än en transmissionsnätsopera- tör på den svenska gasmarknaden. Med utredningens förslag kommer Swedegas AB således att bli såväl transmissionsnätsoperatör som systembalansansvarig, samtidigt som ytterligare transmissionsnäts- operatörer kan etablera sig vid sidan av Swedegas AB. Utredningen utgår vidare från att Energimarknadsinspektionen i samband med kommande certifieringsförfarande av transmissionsnätsoperatörer fast- ställer avgränsningen mellan transmission och distribution på den svenska gasmarknaden. Avgränsningen är direkt avhängig tolkningen av regeringens föreslagna definition av begreppet transmissionsnäts- operatör (prop. 2010/11:70). Avgränsningen kan få stor inverkan på marknadens aktörer.
I fråga om systemansvaret för gas finns det ett antal förutsättningar och förhållanden som haft speciell inverkan på utredningsarbetet och dess resultat. Överföringen av dagens systemansvarsverk- samhet för gas hos Svenska kraftnät till en ny aktör ska enligt kommittédirektivet ske inom ramen för en s.k.
Vidare hanterar Svenska kraftnät i dag den kortsiktiga balan- seringen av det svenska gassystemet i sin helhet, i egenskap av systemansvarig myndighet. En överföring av dagens systemansvars- verksamhet för gas hos Svenska kraftnät till en privat aktör kräver således speciell eftertanke vad gäller den framtida hanteringen av Svenska kraftnäts nuvarande myndighetsuppgifter.
I regeringens proposition 2010/11:70 Tredje inremarknads- paketet för el och naturgas föreslås att en transmissionsnäts- operatör ska avse den som bedriver överföring av naturgas i en högtrycksledning eller nät som i huvudsak består av högtrycks-
16
SOU 2011:46 |
Sammanfattning |
ledningar med undantag för högtrycksledning som huvudsakligen används i samband med lokal distribution av naturgas.
I dag ägs det svenska transmissionsnätet av Swedegas AB och E.ON Gas Sverige AB i olika delar. Ett förslag som till stor del bygger på ändrade ägarförhållanden i transmissionssystemet torde inte vara särskilt konstruktivt så länge det inte finns några incita- ment för ändrade ägarförhållanden hos berörda aktörer. Utred- ningen har därför utformat sina förslag på ett sätt som gör dem tillämpbara i ett flera olika scenarier.
Utredningen föreslår att dagens systemansvarsverksamhet för gas hos Svenska kraftnät överförs till Swedegas AB. Vid sidan av Svenska kraftnät bedömer utredningen att Swedegas AB är den enda aktör på den svenska gasmarknaden som i dag väntas uppfylla Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (gasmarknads- direktivets) krav på ägarmässig åtskillnad.
I syfte att undvika eventuella problem till följd av att den privata aktören Swedegas AB övertar uppgifter som tidigare utförts av en myndighet, har utredningen valt att göra en uppdelning av den systemansvariga myndighetens nuvarande uppgifter. Utredningen föreslår att de uppgifter hos den systemansvariga myndigheten som tillsammans utgör den löpande och kortsiktiga balanseringen av naturgassystemet överförs till Swedegas AB i egenskap av system- balansansvarig. Nuvarande myndighetsuppgifter hos Svenska kraft- nät föreslås emellertid överföras till Energimarknadsinspektionen.
Förslaget innebär flera fördelar. Genom att ersätta den system- ansvariga myndigheten med en systembalansansvarig aktör, kan systembalansansvaret i praktiken utövas av vilken aktör som helst så länge regeringen anser att aktören ifråga är lämplig. Regelverket blir på detta sätt mer flexibelt än vad som är fallet i dagsläget samtidigt som åtskillnaden mellan myndighetsuppgifter och löpande systembalansansvar bidrar till en tydlig roll- och ansvars- fördelning på marknaden.
Utredningens förslag bygger vidare på att rollen som system- balansansvarig formellt skiljs från rollen som TSO. Detta skapar ytterligare flexibilitet genom att det ger möjlighet för fler TSO:er att etablera sig på en och samma marknad. En TSO behöver således inte nödvändigtvis vara systembalansansvarig eftersom det endast kan finnas en aktör som ansvarar för systembalansen i det svenska gassystemet som helhet.
17
Sammanfattning |
SOU 2011:46 |
Med utredningens förslag till hantering av systemansvaret för gas erhålls härigenom ett regelverk som kan tillämpas vid flera olika scenarier. Det faktum att transmissionssystemet i dag ägs av två aktörer utgör därmed inte något hinder för tillämpningen av utredningens förslag. Nuvarande ägarförhållanden i det svenska transmissionsnätet för gas kan däremot leda till problem vid kommande certifiering av transmissionsnätsoperatörer i Sverige. Detta i fall någon ägare av transmissionsnät inte visar sig kunna uppfylla kraven för att bli certifierad.
Utredningen föreslår därför att Energimarknadsinspektionen i samband med kommande certifiering av transmissionsnäts- operatörer fastställer avgränsningen mellan transmission och distri- bution på den svenska gasmarknaden. Avgränsningen är direkt avhängig tolkningen av regeringens föreslagna definition av begreppet transmissionsnätsoperatör, enligt proposition 2010/11:70. Avgränsningen kan få stor inverkan på marknadens aktörer.
I syfte att skapa en referens till hur gränsdragning mellan transmission och distribution sker på andra håll, har konsult- företaget COWI AB på uppdrag av utredningen kartlagt och jämfört gränsdragning mellan transmission och distribution i fem av EU:s medlemsstater. Resultatet visar att det inte tycks finnas någon fullständigt gemensam praxis inom EU. Mätning och/eller tryckreglering tycks emellertid återfinnas i gränsen mellan transmissionsnät och distributionsnät i fyra av de fem jämförda medlemsstaterna.
Då gränsdragningen mellan transmission och distribution kan få inverkan på tariffnivåerna i det svenska naturgassystemet har utredningen även anlitat konsultföretaget Pöyry Management Consulting AB i syfte att utreda konsekvenserna av en samman- slagning av dagens två tariffer i det svenska transmissionssystemet till en. Resultatet visar att en sammanslagning av transmissions- tarifferna kan, men inte nödvändigtvis behöver, leda till höjda tariffnivåer i det svenska naturgassystemets norra del och till sänkt tariffnivå i den södra delen. Med år 2009 som utgångspunkt för en sammanslagning av de nuvarande bägge transmissionstarifferna kan enligt konsultrapporten, allt annat oförändrat, den sammanlagda överföringskostnaden för det norra kundkollektivet komma att öka med knappt 64 miljoner kronor, vilket motsvarar en ökning av tariffen med cirka 65 procent. Omfördelningen kan samtidigt komma att innebära att den sammanlagda överföringskostnaden för slutförbrukarna i det södra kundkollektivet sänks med knappt 64
18
SOU 2011:46 |
Sammanfattning |
miljoner kronor, vilket motsvarar en sänkning om cirka 21 procent. Skillnaden i procentandelar beror på att det södra kundkollektivet står för en större andel av naturgasförbrukningen än det norra kundkollektivet. Konsultrapporten visar även att det finns olika vägar att möjliggöra en förändring av ägandet i transmissions- systemet utan att erhålla den omfördelning av kostnaderna som beskrivits ovan.
Det är möjligt att tillämpa utredningens förslagna regelverk oberoende av hur ägandet av transmissionssystemet kommer att se ut i framtiden. En TSO kan t.ex. komma att äga hela det svenska transmissionsnätet för gas och samtidigt vara systembalansansvarig. Detta scenario skulle kunna bli en realitet om Swedegas AB förvärvar de delar av transmissionssystemet som i dag ägs av E.ON Gas Sverige AB. Det kan också bli en realitet om föreslagen definition av transmissionsnätsoperatör tolkas som att E.ON Gas Sverige AB:s delar av transmissionsnätet i själva verket är att betrakta som distributionsnät. Swedegas AB blir då ensam ägare till återstoden av det svenska transmissionssystemet.
Det föreslagna regelverket tillåter vidare ett scenario där en TSO och tillika systembalansansvarig äger en del av det svenska transmissionssystemet, medan en eller fler TSO:er äger övriga delar av transmissionssystemet. Detta scenario kan bli en realitet i det fall E.ON Gas Sverige AB avyttrar sina nuvarande delar av trans- missionsnätet till någon annan aktör än Swedegas AB.
Slutligen tillåter det föreslagna regelverket ett scenario där dagens ordning kan bibehållas. Svenska kraftnät kan då även fortsättningsvis hantera den kortsiktiga balansen, men i egenskap av systembalansansvarig istället för systemansvarig myndighet. Det sista alternativet är dock inte något som utredningen förespråkar, utan är snarare att betrakta som en konsekvens av det föreslagna regelverkets flexibilitet.
Trots att utredningens förslag således gör det möjligt att hantera systembalansansvaret under varierande förutsättningar är det viktigt för marknadens fortsatta funktion att snabbt få klarhet i vilka aktörer som uppfyller kraven för att bli certifierade som TSO liksom konsekvenserna av att äga transmissionsnät för gas utan att uppfylla de krav som ställs på en TSO.
19
Sammanfattning |
SOU 2011:46 |
Den svenska marknadsmodellen för gas
Utredningen bedömer att den svenska marknadsmodellen för gas i dag kan anses uppfylla de formella kraven enligt EU:s rättsakter, varför någon förändring av nuvarande marknadsmodell inte bedöms vara nödvändig. Vid jämförelser med andra medlemsstater inom EU visar sig den svenska marknadsmodellen för gas uppvisa tydliga likheter. I syfte att tillgodose ett eventuellt framtida behov av anpassning av den svenska marknadsmodellen för gas, har utredningen utformat en lösning som kan tillämpas med små förändringar av det svenska regel- verket. Ett framtida behov av anpassning är en tänkbar konsekvens av det nu pågående harmoniseringsarbetet kring nätföreskrifter inom EU, vars effekter ännu inte är kända. Behovet torde därför kunna uppstå vid t.ex. investeringar i nya gränsöverskridande tillförselledningar till den svenska gasmarknaden.
De kriterier som ligger till grund för hur en marknadsmodell ska utformas är relativt vagt formulerade i EU:s rättsakter. Den svenska regleringen med direkt koppling till marknadsmodellen är dessutom begränsad till 6 kap. 3 § naturgaslagen (2005:403). Den knapphändiga informationen om vad som faktiskt kan anses vara utmärkande för en lämpligt utformad marknadsmodell skulle kunna tolkas som ett stort mått av frihet. Samtidigt ställer EU:s rättsakter ett antal krav på bl.a. tillhandahållande av tjänster, produkter och publicering av information, som indirekt ger vägledning om hur en typisk marknadsmodell inom EU är tänkt att vara utformad.
I syfte att skapa en bild av hur den svenska marknadsmodellen för gas i dag förhåller sig till marknadsmodeller inom andra medlemsstater inom EU, har utredningen låtit konsultföretaget COWI AB kartlägga och jämföra ett antal signifikanta parametrar hos olika marknadsmodeller. Studien omfattar kartläggning och jämförelser av kapacitetstilldelning, aktörsroller, balansering och avtalsförhållanden i de marknadsmodeller som tillämpas i Sverige, Danmark, Tyskland och Österrike. Resultatet ger vid handen att den svenska marknadsmodellen uppvisar tydliga likheter med övriga jämförda marknadsmodeller.
I samband med kontakter mellan utredningen och kommis- sionen under vintern 2011 fick utredningen vidare bekräftat att den svenska marknadsmodellen för gas i dagsläget anses uppfylla gällande regelverk inom EU. Oberoende av detta är det förvisso
20
SOU 2011:46 |
Sammanfattning |
möjligt att justera den svenska marknadsmodellen. Genom att införa tvingande krav på att gashandelsföretag ska boka inmat- ningskapacitet i gränspunkten till det svenska transmissions- systemet, skulle de få återstående olikheterna försvinna. Samtidigt skulle detta resultera i införandet av ytterligare ett moment för den gränsöverskridande handeln med gas, nämligen handel med kapacitet i inmatningspunkten till det svenska transmissions- systemet. Från kommissionens sida framfördes därför att en justering enligt ovan bedöms vara onödig och inte tillföra något ytterligare värde till den svenska marknadsmodellen. Även om den erhållna informationen inte utgör någon garanti för att det inte kan bli aktuellt med framtida ändringar av marknadsmodellen, är utredningens samlade bedömning att den svenska marknads- modellen för närvarande kan anses uppfylla de formella kraven enligt EU:s rättsakter. Det finns ur denna aspekt därför inte något skäl att justera den nuvarande marknadsmodellen för gas.
I det fall Sverige skulle få anledning att justera marknads- modellen för gas i framtiden, har utredningen tagit fram ett förslag till möjlig justering som i korthet bygger på att gränssnittet mellan den svenska marknadsmodellen och utlandet harmoniseras genom en adapter, dvs. genom tvingande kapacitetsbokningar för gashan- delsföretag i gränspunkten till det svenska transmissionssystemet. Genom adaptern kan det nuvarande gränssnittet mellan marknads- modellerna förflyttas från gränspunkten i Dragör till landföringen i Klagshamn på svenskt fastland. Lösningen skulle således göra det möjligt för Sverige att tillhandahålla de standardiserade produkter och tjänster samt offentliggöra den information som formellt kan komma att krävas för gränsöverskridande infrastruktur enligt EU:s rättsakter.
Denna s.k. ”adapterlösning” skulle samtidigt innebära en anpas- sning av det svenska regelverket inför eventuellt framtida tillförsel- ledningar för gas till den svenska marknaden. Med detta avses att en aktör med planer på att bygga en ny tillförselledning till Sverige skulle ha möjlighet att säkra investeringen genom att kapacitet tilldelas genom ett s.k. open
21
Sammanfattning |
SOU 2011:46 |
hanteras relativt enkelt med införande av lämpliga entry/exit- avgifter till och från det svenska transmissionssystemet.
Genom adapterlösningen finns härmed ett användbart verktyg som kan tillämpas om eller när det skulle uppstå behov. Då omfattningen av de författningsförslag som krävs för en justering enligt adapterlösningen är relativt blygsam, är merparten av det arbete som krävs inför en framtida förändring redan utfört.
Trygg naturgasförsörjning
Utredningen har gjort en genomgång av det svenska regelverket med bäring på försörjningstryggheten för gas och föreslår de förändringar som krävs för att säkerställa den svenska tillämpningen av gasförsörj- ningsförordningen. Gasförsörjningsförordningen är direkt gällande och tillämplig i samtliga medlemsstater inom EU vilket bl.a. bidrar till att naturgaslagens (2005:403) 8 a kap. ”Trygg naturgasförsörjning” föreslås tas bort och ersättas av en ny lag om försörjningstrygghet för gas. Utredningen föreslår att Statens energimyndighet utses till behörig myndighet enligt gasförsörjningsförordningen. Myndigheten får häri- genom även fortsättningsvis det övergripande ansvaret för den svenska försörjningstryggheten för gas. Utredningen har särskilt beaktat de nya förutsättningar som följer av att överföra dagens systemansvarsverk- samhet för gas till Swedegas AB. Svenska kraftnäts myndighetsupp- gifter med koppling till gasförsörjningstryggheten, som i dag följer av uppdraget som systemansvarig myndighet, föreslås överföras till den behöriga myndigheten som genom delegering kan överlämna uppgifter till exempelvis den föreslagna systembalansansvarige aktören Swedegas AB. Vidare föreslår utredningen att Sverige bör hålla fast vid nuvarande tillämpning av begreppet skyddade kunder, dvs. endast låta begreppet omfatta konsumenter. Mot bakgrund av gasförsörjnings- förordningens kraftigt skärpta försörjningsnorm finns det inte utrymme att låta begreppet skyddade kunder omfatta fler kundgrupper än konsumenter. Ett fortsatt väl fungerande och än mer utvecklat samarbete med Danmark bedöms vara nödvändigt för att kunna säkerställa den svenska försörjningstryggheten för gas.
Gasförsörjningsförordningen trädde i kraft den 2 december 2010 och ersatte då Rådets direktiv 2004/67/EG av den 26 april 2004 om åtgärder för att säkerställa en tryggad naturgasförsörjning (gasförsörjningsdirektivet). Förordningen är direkt gällande och
22
SOU 2011:46 |
Sammanfattning |
tillämplig i alla medlemsstater och innehåller detaljerade bestäm- melser om vilka krav medlemsstaterna ska se till att uppfylla för att gasförsörjningen ska kunna upprätthållas även vid krissituationer.
Varje medlemsstat ska senast den 3 december 2011 utse en behörig myndighet som ska ansvara för att genomföra de åtgärder som gasförsörjningsförordningen innehåller. Alla medlemsstaters behöriga myndigheter ska samarbeta för att undvika avbrott i gasförsörjningen. I Sverige föreslås Statens energimyndighet bli behörig myndighet. Myndighetens ansvar och arbetsuppgifter utökas därmed jämfört med i dag.
Ett problem vid säkerställandet av gasförsörjningstryggheten är att den behöriga myndigheten inte har tillgång till någon driftcentral för naturgassystemet och därför inte kan övervaka gasförsörjningen. Mot bakgrund av detta är det nödvändigt att Statens energimyndighet kan delegera operativa uppgifter till den systembalansansvarige.
Enligt gasförsörjningsförordningen har kommissionen i händelse av kris rätt att kräva vissa uppgifter direkt av den behöriga myndigheten. Vissa uppgifter bör således inte delegeras till någon annan. Det är därför sannolikt nödvändigt att Statens energi- myndighet måste upprätta viss jourberedskap för att kunna sköta kommunikationen med kommissionen utanför ordinarie arbetstid när så krävs. Försörjningstrygghetsavgiften som i dag delas av Statens energimyndighet och Svenska kraftnät föreslås oavkortat finansiera Statens energimyndighets fortsatta arbete med försörj- ningstryggheten för gas. Försörjningstrygghetsavgiftens storlek är en fråga att hanteras av regeringen och Statens energimyndighet.
Den behöriga myndigheten ska tillsammans med aktörer på naturgasmarknaden upprätta förebyggande åtgärdsplaner och krisplaner så att alla berörda aktörer vet vad som ska ske vid försörjningsproblem. De uppgifter som delegeras ska framgå av planerna som ska upprättas. Den behöriga myndigheten får också upprätta gemensamma förebyggande åtgärdsplaner och gemen- samma krisplaner med till exempel Danmarks behöriga myndighet. Detta vore för svensk del fördelaktigt eftersom tillförseln av gas till den svenska gasmarknaden sker från Danmark. Planerna ska så långt som möjligt bygga på marknadsåtgärder. Icke marknads- baserade åtgärder får bara vidtas om kris är utlyst.
Gasförsörjningsförordningen inför en norm,
23
Sammanfattning |
SOU 2011:46 |
vara tillräcklig för att gasen, trots avbrottet, ska räcka även en dag med exceptionellt hög efterfrågan på gas. Sverige är beviljad undantag från denna bestämmelse eftersom det endast finns en tillförselledning för gas till Sverige. Sverige ska dock fortfarande sträva efter att uppfylla kravet. Undantaget gäller så länge Sverige inte har någon gastransit till andra medlemsländer och så länge den årliga bruttogaskonsumtionen understiger 2 Mtoe samt så länge mindre än 5 procent av Sveriges totala primära energikonsumtion kommer från gas. Den behöriga myndigheten bör kontinuerligt bevaka förutsättningarna för undantaget och rapportera till kommissionen.
Vidare ska kapacitet för flöden i båda riktningar möjliggöras i gränspunkter mellan gränsöverskridande naturgasledningar för att gas ska kunna transporteras åt fler håll om det visar sig behövas. Det är möjligt att begära undantag från skyldigheten att möjliggöra kapacitet för flöden i båda riktningarna och ägaren av den svenska stamledningen, Swedegas AB, kan således ansöka om undantag hos den behöriga myndigheten. Kommissionen kan begära att en behörig myndighet ändrar sitt beslut att bevilja undantag.
Den största förändringen med gasförsörjningsförordningen är dock att kraven på försörjning, den s.k. försörjningsnormen, skärps markant. Försörjningen av skyddade kunder ska säkerställas även vid extrema temperaturer under en
I fråga om konsumenter har utredningen uppmärksammat ett problem. Det finns starka skäl som talar för att även bostads- rättsinnehavare som inte är spiskunder bör omfattas av begreppet skyddade kunder. I fråga om den fysiska överföringen av gas är det emellertid inte möjligt att skilja mellan bostadsrättsföreningar och fastighetsbolags hyresfastigheter. Vid en krissituation med behov av en snabb reducering av den samlade gasförbrukningen kan därför bostadsrättsföreningar komma att hanteras i likhet med fastighetsbolag. Problemets lösning utgörs dock inte av ytterligare åtgärder på efterfrågesidan. Sannolikt kan problemet endast lösas
24
SOU 2011:46 |
Sammanfattning |
genom åtgärder för att förbättra tillgången på gas vid en kris- situation, t.ex. genom ökad inhemsk biogasproduktion, LNG- anläggningar eller en ny tillförselledning.
Gasförsörjningsförordningen innehåller också bestämmelser om hur informationsutbyte vid en kris ska gå till och innehållet i de olika planerna som den behöriga myndigheten ska ta fram.
EU:s medlemsstater ska eftersträva en samordning av gas- försörjningen inom unionen. Samordningen underlättas av Gas Coordination Group i vilken samtliga behöriga myndigheter ingår tillsammans med byrån för samarbete mellan energitillsyns- myndigheter (ACER) och det europeiska nätverket av system- ansvariga för gas (ENTSOG).
Den behöriga myndigheten förslås få rätt att utfärda föreläg- ganden, som kan förenas med vite, i syfte att säkerställa tillämp- ningen av gasförsörjningsförordningen i Sverige.
25
Summary
On the 3rd of June 2010 the Government decided to appoint a special investigator in order to perform an overhaul of the Swedish natural gas legislation. The issues of interest consist of the overall balancing of the Swedish natural gas system, the market model for gas and the compliance of the Swedish regulation according to the Regulation (EU) No 994/2010 of the European Parliament and of the Council, concerning measures to safeguard security of gas supply and repealing Council Directive 2004/67/EC.
In brief, the mission of the committee “ The Future Balancing Regime for Gas etc. (N 2010:05)” is composed of the following tasks:
•Establish a proposal for the transfer of the present system balancing administration from the state agency Svenska kraftnät to a private market player.
•Identify if there is a need to adjust the Swedish market model for gas in order to fulfil the EU legislation and, if needed, establish a proposal for relevant adjustments of the national legislation.
•Suggest adjustments of the national legislation needed to secure the accomplishment of the Regulation (EU) No 994/2010 wit- hin Sweden.
The committee has been given the abbreviation FRANS. In this report the proposals regarding the future system balancing regime, the market model and the security of gas supply are presented in accordance with the committee directive (2010:60).
27
Summary |
SOU 2011:46 |
The regime for the balancing of the Swedish natural gas system
The responsibility for the balancing and the operation of the Swedish natural gas system is today split between three market players. These are the state agency Svenska kraftnät and the two private owned companies Swedegas AB and E.ON Gas Sverige AB. The system balancing regime consists of the short term balancing administration, embracing the complete Swedish natural gas market. It also consists of the technical operation of the Swedish transmission system.
Svenska kraftnät is responsible for the short term balancing admi- nistration, which among other issues, includes nominations, matching and allocation of gas. Through contractual relations with a number of balancing administrators, Svenska kraftnät accomplishes the daily balancing settlement and the final monthly and financial settlement.
The two owners of the transmission system, Swedegas AB and E.ON Gas Sverige AB, are responsible for the technical operation as well as the capacity allocation within the transmission system. As an unbundled transmission network owner, Swedegas AB is supposed to fulfil the requirements in accordance with article 9 of the Regulation (EC) No 73/2009. E.ON Gas Sverige AB is a vertically integrated company.
The aim of the committee’s proposals regarding the system balan- cing regime, is to create a clear and distinct distribution of response- bilities and roles in the Swedish natural gas market. In consequence, new possibilities are created for an overall increased efficiency. Except establishing new conditions for the system balancing regime, this will probably have a positive impact on the organisation of the Swedish security of gas supply.
The committee suggests that the present system balancing admini- stration, which is accomplished by the state agency Svenska kraftnät, will be transferred to the private market player Swedegas AB. With the responsibility for the system balancing administration, Swedegas AB will be considered as the “System Balancing Administrator” (SBA) of the complete Swedish natural gas system.
The transfer is suggested to take place after Swedegas AB has been certified in accordance with the Regulation (EC) No 715/2009, as well as appointed as a transmission system operator (TSO) in accordance with the Regulation (EC) No 73/2009.
28
SOU 2011:46 |
Summary |
During 2011, the Government has proposed a national definition of a TSO. The definition has a close relation to the interface between transmission and distribution of the Swedish natural gas market. The way in which the future interpretation of the definition is done, might have a large influence of the Swedish market players. Hence, the committee assumes that the Energy Markets Inspectorate will define a clear limit between transmission and distribution when accomplishing the certification procedures of the future transmis- sion system operator, or operators, in the Swedish market.
Svenska kraftnät is a state agency as well as an enterprise. Pre- sent tasks managed by Svenska kraftnät, due to its role as a state agency, are suggested to be transferred to the Energy Markets Inspectorate. Hereby, the transmission network will be operated in a non discriminatory and transparent manner from all points of view.
Moreover, through a legal distinction between the role as the SBA and the role as a TSO, the flexibility of the Swedish legislation will increase compared with today. Any market player that is considered as suitable by the Government will be able to act as the SBA. Hence, Swedegas AB may act in two roles. One, as the SBA, and two, as a TSO. Through the suggested legislation, additional transmission system operators will be able to act in the Swedish natural gas market beside Swedegas AB, if so is needed in the future. However, there can only be one SBA at a time, as the system balancing administration embraces the Swedish natural gas market in a total.
The committee’s proposals create new possibilities, allowing a higher degree of an overall efficiency in advantage for the system balancing regime, as well as for the organisation of the Swedish security of gas supply.
The Swedish market model for gas
The Swedish market model for gas was designed at the time of the liberalization of the national natural gas market. The liberalization was initiated in 2000 and finalized during 2007. Using the Swedish electricity market model as a template, the natural gas market achieved a simple, reliable and transparent market model suitable for the Swedish needs. However, differences between the Swedish gas market
29
Summary |
SOU 2011:46 |
model and other market models within the EU were identified at an early stage.
The main features of the Swedish market model could be seen as a result of a historical
Capacity in the complete Swedish natural gas system is contracted between the end users and the distribution system operators and transmission system operators respectively. From this point of view, the complete Swedish natural gas system could be considered as a single distribution network area in any of the EU member states.
In order to get an updated view of the Swedish gas market model in relation to other market models, the committee engaged the consult- ant company COWI AB. The instruction was to identify differences and similarities between a number of market models with respect to certain comparable parameters. The study embraced mapping of procedures for capacity allocation, the market players roles, balan- cing and contractual relations. Except Sweden, the marked models applied in Denmark, Germany and Austria were studied. Also the Netherlands were included to some extent. From a Swedish point of view, the result is interesting.
The differences shown by the Swedish market model ten years ago, are today to be considered as very small compared to the other market models studied. This is probably a result of the ongoing and common efforts in establishing the internal market for gas. The main difference consists of the fact that there is no need for capa- city trading in the entry point to the Swedish transmission system. However, this is not an obstacle for any gas trading company. Compared to an introduction of an entry fee and subsequent capacity bookings by shippers, the Swedish market model of today rather involves one moment less. This actually facilitates third party access in a convenient way. It is also adventageous for all market players, Swedish as well as foreign. On the other hand, a conceivable introduction of capacity bookings for shippers in the
30
SOU 2011:46 |
Summary |
entry point of the Swedish transmission system, would result in a market model very similar to those applied in Germany and Austria.
As a result of contacts between the committee and the Com- mission in the beginning of 2011, an overall assessment by the committee is that the Swedish market model is considered to fulfil the requirements according to the EU legislation. An adjustment of the present market model could certainly be done in order to erase the only remaining significant difference. However, according to the Commission, this would rather result in the introduction of another moment in the Swedish entry point, without any addition- nal values.
The information achieved by the Commission should not be seen as a guarantee that changes of the Swedish market model will not be necessary in the future. Changes of the EU legislation, or the expansion of the Swedish natural gas market, could result in a future need for adjustments.
As it is confirmed that the Swedish market model, today, fulfils the requirements according to the EU legislation, the committee considers that there is no reason for an adjustment. If a need would arise in the future, the committee has prepared a solution. It can easily be applied in order to allow the booking of capacity by shippers in the Swedish entry point. The solution is known as the adaptor solution, creating a new interface between Sweden and Denmark. Through a minimum of changes in the Swedish legisla- tion, the new interface would imply new possibilities in combina- tion with major advantages of the present market model. Hence, there is a practicable tool to be used in the future, if needed.
Security of gas supply
The committee has performed an overhaul of the national legislation with respect to the security of gas supply. The report contains proposals for measures in order to secure the appliance of the Regulation (EU) No 994/2010 of the European Parliament and of the Council, concerning measures to safeguard security of gas supply and repealing Council Directive 2004/67/EC. As a result of the overhaul, chapter 8 a of the Swedish natural gas law (2005:403) is suggested to be can- celled. Instead, a new law concerning the security of gas supply is suggested to be introduced.
31
Summary |
SOU 2011:46 |
The committee suggests that the Swedish Energy Agency will be appointed as the national competent authority in accordance with the Regulation (EU) No 994/2010. The authority is today responsible for the major parts of the security of gas supply within Sweden. In the new role as the competent authority, the responsebility will increase as a consequence of additional tasks and intensified requirements.
The Swedish Energy Agency does not have any control room for the supervision of the national natural gas system. Hence, it is necessary for the Swedish Energy Agency to delegate certain opera- tional tasks to the system balancing administrator. According to the committee’s proposal, the system balancing administrator may also be a TSO. In this way the operational tasks can be delegated to a market player with continuous manning for the supervision and control of the gas supply.
However, according to the Regulation (EU) No 994/2010, the Commission has the right to get certain information directly from the competent authority. For this reason, parts of the response- bilities, within the role as a competent authority, are not possible or proper to delegate. This means that the Swedish Energy Agency most likely has to arrange some kind of
Among other things, the measures of the competent authority includes the carrying out of a risk assessment. On the basis of the risk assessment, the competent authority shall also establish a preventive action plan, as well as an emergency plan. Operational tasks delegated to the system balancing administrator, shall be specified in the plans. The monitoring of security of gas supply at national level is to be done on a regular basis.
Competent authorities within different member states are supposed to cooperate with each other, in order to prevent a supply disruption and to limit damages if a disruption would occur. From a Swedish point of view it would probably be favourable with a close cooperation between the Swedish and the Danish compe- tent authorities, as all natural gas consumed in Sweden is imported from Denmark.
Regarding the protected customers, the committee suggests that the present definition which only embraces household consumers, will be preserved without any changes. The main reason for this is the new and rigorous supply standard requirements in accordance with article 8 of the Regulation (EU) No 994/2010.
32
SOU 2011:46 |
Summary |
The committee has identified a potential problem related to the definition of the protected customers. As before, it is not possible to include housing cooperatives in the definition of protected customers. This is because it is not possible to separate housing cooperatives from commercial real estate companies when it comes to the transport of gas. As a consequence, housing cooperatives may have their gas deliveries reduced, or temporarily interrupted, in case of an emergency situation. In order to solve this problem, the solu- tion is probably found through measures to strengthen the overall gas supply in the Swedish market. The demand side measures are today considered to be exhausted.
In consequence with the proposed transfer of the system balan- cing administration to the private owned company Swedegas AB, the committee has paid attention to the new conditions in the market with respect to the security of gas supply. Svenska kraftnät is today responsible for certain tasks with connection to the security of gas supply, besides the Swedish Energy Agency. When accomp- lishing the Regulation (EU) No 994/2010, Svenska kraftnät’s present security of gas supply tasks are to be managed by the competent authority.
The split and transfer of Svenska kraftnät’s present tasks to Swedegas AB and the Swedish Energy Agency, is therefore to be con- sidered as an effective way of accomplishing the EU regulation. The roles of the market players will become more distinct and the reaction time in the case of a disruption, or an emergency situation, will probably be shortened compared with today. The safeguarding of the Swedish security of gas supply will probably become strengthhe- ned.
33
Författningsförslag
1Förslag till
lag om trygg naturgasförsörjning
Härigenom föreskrivs följande.
Lagens tillämpningsområde
1 § I denna lag finns bestämmelser om trygg naturgasförsörjning. Bestämmelser om trygg naturgasförsörjning finns också i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 av den 10 oktober 2010 om åtgärder för att trygga naturgas- försörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG1.
Definitioner
2 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma bety- delse som i naturgaslagen (2005:403).
Behörig myndighet
3 § Regeringen meddelar föreskrifter om vilken myndighet som ska vara behörig myndighet enligt förordning (EU) nr 994/2010.
1 EUT L 295, 12.11.2010, s. 1 (Celex 32010R0994).
35
Författningsförslag |
SOU 2011:46 |
Företagsplaner
4 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, den behöriga myndigheten får meddela föreskrifter om skyldighet för företag att upprätta en förebyggande åtgärdsplan och en krisplan för före- tagets verksamhet (företagsplaner).
Överlämnande av uppgift enligt förordning (EU) nr 994/2010
5 § Den behöriga myndigheten får överlämna åt den system- balansansvarige att utlysa krisnivåer enligt artikel 10.3 i förordning (EU) nr 994/2010. När den systembalansansvarige utlyser någon av de krisnivåer som anges i nämnda punkt, ska den omedelbart informera den behöriga myndigheten om detta och förse myndig- heten med all nödvändig information.
Tillsyn
6 § Den behöriga myndigheten utövar tillsyn över efterlevnaden av
1.denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, och
2.förordning (EU) nr 994/2010 och de planer som upprättas enligt förordningen.
7 § Den behöriga myndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, den behöriga myndigheten, får meddela föreskrifter om insamling av de upp- gifter som behövs för att den behöriga myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna lag och förordning (EU) nr 994/2010.
8 § Den behöriga myndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att säkerställa efterlevnaden av de föreskrifter och planer som omfattas av tillsynen. Ett föreläggande får förenas med vite.
Ett föreläggande gäller omedelbart, om inte annat beslutas.
36
SOU 2011:46 |
Författningsförslag |
Avgifter
9 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, den behöriga myndigheten får meddela föreskrifter om avgifter för att finansiera de uppgifter som den behöriga myndigheten har enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen samt enligt förordning (EU) nr 994/2010.
Överklagande
10 § Ett beslut av den behöriga myndigheten om förelägganden enligt 8 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Pröv- ningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.
Denna lag träder i kraft den xx 2012.
37
Författningsförslag |
SOU 2011:46 |
2Förslag till
förordning om trygg naturgasförsörjning
Regeringen föreskriver följande.
Förordningens tillämpningsområde
1 § Denna förordning kompletterar bestämmelserna i lagen (2012:xx) om trygg naturgasförsörjning. Bestämmelser om trygg naturgasförsörjning finns också i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 av den 10 oktober 2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG1.
Definitioner
2 § De termer och uttryck som används i förordningen har samma innebörd som i lagen (2012:xx) om trygg naturgasförsörjning.
Behörig myndighet
3 § Statens energimyndighet är behörig myndighet enligt lagen (2012:xx) om trygg naturgasförsörjning och förordning (EU) nr 994/2010.
Företagsplaner och samarbete mellan behöriga myndigheter
4 § Statens energimyndighet får meddela föreskrifter om skyldighet för företag att upprätta en förebyggande åtgärdsplan och en krisplan för företagets verksamhet (företagsplaner).
Statens energimyndighet får samarbeta med andra medlems- staters behöriga myndigheter och upprätta gemensamma före- byggande åtgärdsplaner och gemensamma krisplaner enligt för- ordning (EU) nr 994/2010.
1 EUT L 295, 12.11.2010, s. 1 (Celex 32010R0994).
38
SOU 2011:46 |
Författningsförslag |
Uppgiftslämnande
5 § Statens energimyndighet får meddela föreskrifter om insamling av de uppgifter som behövs för att fullgöra sitt uppdrag som behörig myndighet enligt lagen (2012:xx) om trygg naturgas- försörjning och förordning (EU) nr 994/2010.
39
Författningsförslag |
SOU 2011:46 |
3Förslag till
lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)
Härigenom föreskrivs i fråga om naturgaslagen (2005:403)1
dels att 7 kap. 2 §, 8 a kap. och 10 kap. 5 a § ska upphöra att gälla,
dels att 7 kap. 1,
dels att rubriken närmast före 7 kap. ska ha följande lydelse,
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
Övergripande systemansvar |
Systembalansansvar |
|
7 kap. |
Regeringen skall utse en myndighet som har det över- gripande ansvaret för att balan- sen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i det nationella naturgassystemet (systemansvarig myndighet).
1 §
Regeringen ska utse en juridisk person eller myndighet att ha det övergripande ansvaret för att balansen kortsiktigt upp- rätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i det nationella naturgassystemet (systembalans- ansvarig).
Regeringen får meddela före- skrifter om den systembalans- ansvariges uppgifter.
3 §
Regeringen eller, efter reger- ingens bemyndigande, den system- ansvariga myndigheten får med- dela föreskrifter om skyldighet för dem som ingått ett balansavtal enligt 4 § första stycket att till den systemansvariga myndigheten
1 Senaste lydelse för
7 kap. 2 § SFS 2006:646, och
8 a kap.
8 a kap. 3 § SFS 2008:901,
8 a kap.
10 kap. 5 a § SFS 2006:646.
40
SOU 2011:46 |
Författningsförslag |
lämna de uppgifter om inmatning och uttag av naturgas som behövs för utövandet av systemansvaret.
Regeringen eller, efter reger- ingens bemyndigande, den systemansvariga myndigheten får meddela föreskrifter om skyldighet för dem som bedriver överföring av naturgas att till den systemansvariga myndig- heten lämna de uppgifter som behövs för utövandet av system- ansvaret.
Regeringen eller, efter reger- ingens bemyndigande, till- synsmyndigheten får meddela föreskrifter om skyldighet för dem som bedriver överföring av naturgas att till den system- balansansvarige lämna de upp- gifter som behövs för utövandet av systembalansansvaret.
En leverantör av naturgas får |
4 §2 |
|
|
|
|
||||
En leverantör av naturgas får |
|||||||||
bara leverera naturgas i uttags- |
bara leverera naturgas i uttags- |
||||||||
punkter för |
vilka |
leverantören |
punkter för |
vilka |
leverantören |
||||
eller |
någon |
annan, |
gentemot |
eller |
någon |
annan, gentemot |
|||
den |
systemansvariga |
myndig- |
den |
systembalansansvarige, |
har |
||||
heten, har åtagit sig det eko- |
åtagit |
sig |
det |
ekonomiska |
|||||
nomiska ansvaret för att det |
ansvaret för att det nationella |
||||||||
nationella naturgassystemet till- |
naturgassystemet |
tillförs |
lika |
||||||
förs lika mycket naturgas som |
mycket naturgas som tas ut i |
||||||||
tas ut i uttagspunkten (balans- |
uttagspunkten (balansansvar). |
||||||||
ansvar). Ett sådant åtagande ska |
Ett sådant åtagande ska göras |
||||||||
göras genom ett avtal med den |
genom ett avtal med den |
||||||||
systemansvariga |
myndigheten |
systembalansansvarige |
|
||||||
(balansavtal). |
|
|
|
(balansavtal). |
|
|
|
Första stycket tillämpas inte under den tidsfrist som anges i 7 a § första stycket.
Med uttagspunkt avses därvid den punkt där en gasförbrukare, enligt avtal med innehavaren av naturgasledning, tar ut naturgas för
förbrukning. |
|
|
5 § |
Villkoren i balansavtalen skall |
Villkoren i balansavtalen ska |
vara objektiva och icke- diskri- |
vara objektiva och icke- diskri- |
minerande. |
minerande. |
|
|
2 Senaste lydelse 2009:581. |
|
|
41 |
Författningsförslag SOU 2011:46
Den systemansvariga myndig- |
Den |
systembalansansvarige |
heten får inte ingå balansavtal |
får inte ingå balansavtal förrän |
|
förrän de metoder som har |
avtalsvillkoren har godkänts av |
|
använts för att utforma avtalen |
tillsynsmyndigheten. Godkän- |
|
har godkänts av tillsynsmyndig- |
nande ska lämnas om villkoren |
|
heten. Godkännande skall läm- |
uppfyller |
kraven enligt första |
nas, om metoderna kan antas |
stycket. |
|
leda till att avtalen uppfyller |
|
|
kraven enligt första stycket. |
|
|
Ett beslut enligt andra stycket gäller omedelbart. Tillsynsmyndigheten ska delge beslutet enligt 49 § första
stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932).
|
6 § |
|
Den systemansvariga myndig- |
Den |
systembalansansvarige |
heten skall offentliggöra de vill- |
ska offentliggöra de villkor som |
|
kor som tillämpas i balans- |
tillämpas i balansavtalen samt på |
|
avtalen samt på begäran utan |
begäran |
utan dröjsmål lämna |
dröjsmål lämna skriftlig uppgift |
skriftlig uppgift om dessa vill- |
|
om dessa villkor. |
kor. |
|
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsyns- myndigheten får meddela närmare föreskrifter om offentliggörande av villkor enligt första stycket.
När den systemansvariga myndigheten får kännedom om att ett avtal med myndigheten om balansansvar enligt 4 § första stycket ska upphöra att gälla, ska myndigheten utan dröjsmål underrätta de innehavare av naturgasledningar på vars led- ningsnät de uttagspunkter är belägna där balansansvaret så- lunda kommer att upphöra att gälla. Ledningsinnehavarna ska utan dröjsmål underrätta berörda
7 §3
När den systembalans- ansvarige får kännedom om att ett avtal med den system- balansansvarige om balansansvar enligt 4 § första stycket ska upphöra att gälla, ska den systembalansansvarige utan dröjs- mål underrätta de innehavare av naturgasledningar på vars led- ningsnät de uttagspunkter är belägna där balansansvaret så- lunda kommer att upphöra att gälla. Ledningsinnehavarna ska
3 Senaste lydelse 2009:581.
42
SOU 2011:46 Författningsförslag
leverantörer av naturgas. |
|
|
utan dröjsmål underrätta berörda |
|||||||
När någon, som i ett avtal |
leverantörer av naturgas. |
|
|
|||||||
När någon, som i ett avtal |
||||||||||
med en leverantör av naturgas |
med en leverantör av naturgas |
|||||||||
har åtagit sig balansansvaret i de |
har åtagit sig balansansvaret i de |
|||||||||
uttagspunkter där leverantören |
uttagspunkter |
där leverantören |
||||||||
levererar naturgas, får känne- |
levererar naturgas, får känne- |
|||||||||
dom om att detta avtal ska |
dom om att detta avtal ska |
|||||||||
upphöra att gälla, ska den |
upphöra att gälla, ska den |
|||||||||
balansansvarige |
utan |
dröjsmål |
balansansvarige |
utan |
dröjsmål |
|||||
underrätta |
den |
systemansvariga |
underrätta |
den |
systembalans- |
|||||
myndigheten och de innehavare |
ansvarige och de innehavare av |
|||||||||
av naturgasledningar |
på |
vars |
naturgasledningar på vars led- |
|||||||
ledningsnät de uttagspunkter är |
ningsnät |
de |
uttagspunkter |
är |
||||||
belägna där balansansvaret så- |
belägna där balansansvaret så- |
|||||||||
lunda kommer att upphöra att |
lunda kommer att upphöra att |
|||||||||
gälla. Innehavarna av naturgas- |
gälla. Innehavarna av naturgas- |
|||||||||
ledningar |
ska |
utan |
dröjsmål |
ledningar |
ska |
utan |
dröjsmål |
|||
underrätta |
leverantören |
av |
underrätta |
|
leverantören |
av |
||||
naturgas. |
|
|
|
|
naturgas. |
|
|
|
|
|
Regeringen |
eller, |
|
efter |
regeringens |
|
bemyndigande, |
||||
tillsynsmyndigheten |
meddelar |
närmare |
|
föreskrifter |
om |
|||||
underrättelseskyldigheten enligt första och andra styckena. |
|
9 §4
Den som övertar balansansvaret i en naturgasförbrukares uttagspunkt efter en anmälan enligt 8 § första stycket får göra det från och med den dag då naturgasleverantören övertar leveranserna.
I andra fall får balansansvaret bara övertas från och med den första dagen i en kalendermånad. Den leverantör som enligt 7 d § är leveransskyldig i uttagspunkten ska enligt de närmare föreskrifter som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsyns- myndigheten meddelar underrätta innehavaren av naturgasledning om övertagandet senast en månad innan det ska ske.
|
Den systemansvariga myndig- |
Den |
systembalansansvarige |
||
heten får, om det finns särskilda |
får, om det finns särskilda skäl, i |
||||
skäl, i det enskilda fallet medge |
det enskilda fallet medge att |
||||
att |
balansansvaret |
i |
en |
balansansvaret i en uttagspunkt |
|
uttagspunkt ska börja |
gälla |
ska börja |
gälla tidigare än vad |
4 I föreslagen lydelse i prop. 2010/11:70 Tredje inremarknadspaketet för el och naturgas.
43
Författningsförslag SOU 2011:46
tidigare än vad som följer av som följer av andra stycket. andra stycket.
En innehavare av naturgasledning som tar emot en anmälan enligt andra stycket ska sända underrättelser i anledning därav enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten. |
|
|
|
|
||||||||||||
Den som bedriver överföring |
10 §5 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|||||||
Den som bedriver överföring |
||||||||||||||||
av naturgas ska enligt de |
av naturgas ska enligt de |
|||||||||||||||
närmare föreskrifter som med- |
närmare föreskrifter som med- |
|||||||||||||||
delas av regeringen eller av den |
delas av regeringen eller av den |
|||||||||||||||
myndighet |
|
som |
regeringen |
myndighet |
som |
regeringen |
||||||||||
bestämmer hålla den system- |
bestämmer hålla den system- |
|||||||||||||||
ansvariga |
myndigheten |
under- |
balansansvarige |
underrättad om |
||||||||||||
rättad om byte av balansansvarig |
byte |
av |
balansansvarig |
enligt |
||||||||||||
enligt 7 b § första och tredje |
7 b § första och tredje styckena, |
|||||||||||||||
styckena, |
7 c § |
första |
stycket |
7 c § första stycket och 9 §. Den |
||||||||||||
och 9 §. Den som bedriver över- |
som |
bedriver |
överföring |
av |
||||||||||||
föring av naturgas ska dessutom |
naturgas ska dessutom hålla den |
|||||||||||||||
hålla |
den |
|
systemansvariga |
systembalansansvarige |
underrät- |
|||||||||||
myndigheten |
underrättad |
om |
tad om vem som har åtagit sig |
|||||||||||||
vem som har åtagit sig |
balansansvaret |
för |
dennes |
egna |
||||||||||||
balansansvaret för |
dennes |
egna |
inköp. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|||||
inköp. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
11 § |
|
|
|
|
|
|
|
|
Den systemansvariga myndig- |
Den systembalansansvarige ska |
|||||||||||||||
heten skall svara för avräkningen |
svara för avräkningen mellan de |
|||||||||||||||
mellan de balansansvariga enligt |
balansansvariga enligt de före- |
|||||||||||||||
de föreskrifter |
som regeringen |
skrifter |
som |
|
regeringen |
eller, |
||||||||||
eller, efter regeringens bemyndi- |
efter regeringens bemyndigande, |
|||||||||||||||
gande, myndigheten meddelar. |
tillsynsmyndigheten meddelar. |
|||||||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
12 §6 |
|
|
|
|
|
|
|
|
En |
leverantör |
av |
naturgas |
En |
leverantör |
av |
naturgas |
|||||||||
som har levererat gas till en |
som har levererat gas till en |
|||||||||||||||
uttagspunkt |
där |
det |
saknas |
uttagspunkt |
där |
det |
saknas |
|||||||||
någon som är balansansvarig ska |
någon som är balansansvarig ska |
5Senaste lydelse 2009:581.
6Senaste lydelse 2009:581.
44
SOU 2011:46 |
Författningsförslag |
vid den systemansvariga myndi- ghetens avräkning anses som balansansvarig i uttagspunkten. Ersättning ska betalas enligt de villkor som den systemansvariga myndigheten tillämpar mot balansansvariga.
vid den systembalansansvariges avräkning anses som balans- ansvarig i uttagspunkten. Ersät- tning ska betalas enligt de villkor som den systembalans- ansvarige tillämpar mot balans- ansvariga.
10 kap.
1 §7
Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över efterlevnaden av
1.denna lag och föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen, och
2.Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöver- föringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005.
Tillsynen omfattar inte efter- levnaden av bestämmelserna i
7 kap. med undantag för 5 och
6 §§, 8 kap. med undantag för
Tillsynsmyndigheten ska fatta beslut i ett ärende inom två månader från det att en anmälan kom in till myndigheten om anmälan
1.har lämnats in av någon som har ett intresse i saken, och
2.innehåller ett påstående att en innehavare av en natur- gasledning, lagringsanläggning eller förgasningsanläggning inte följer bestämmelser som omfat-
Tillsynen omfattar inte efter-
levnaden |
av |
bestämmelserna |
i |
8 kap. med |
undantag för 13– |
||
20 §§ och |
inte heller efter- |
||
levnaden |
av |
bestämmelserna |
i |
5 kap. |
|
|
|
4 §8
Tillsynsmyndigheten ska fatta beslut i ett ärende inom två månader från det att en anmälan kom in till myndigheten om anmälan
1.har lämnats in av någon som har ett intresse i saken, och
2.innehåller ett påstående att en innehavare av en natur- gasledning, lagringsanläggning eller förgasningsanläggning eller en systembalansansvarig inte
7Föreslagen lydelse i prop. 2010/11:70.
8Föreslagen lydelse i prop. 2010/11:70.
45
Författningsförslag |
SOU 2011:46 |
tas av myndighetens |
tillsyn följer bestämmelser som omfat- |
enligt 1 §. |
tas av myndighetens tillsyn |
|
enligt 1 §. |
Om myndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet får tillsynsmyndigheten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för
att ärendet ska kunna avgöras. |
|
|
||
Tidsfristerna |
gäller även |
vid |
|
|
anmälan mot den systeman- |
|
|
||
svariga myndigheten med påstå- |
|
|
||
ende att dess balansavtal inte är |
|
|
||
objektiva eller |
|
|
||
nerande. |
|
|
|
|
|
|
11 kap. |
|
|
|
|
|
4 §9 |
|
Beslut av |
tillsynsmyndig- |
Beslut |
av tillsynsmyndig- |
|
heten enligt 2 kap. 15 och 16 §§, |
heten enligt 2 kap. 15 och 16 §§, |
|||
6 kap. 5 § första stycket, 7 kap. |
6 kap. 5 § första stycket, 7 kap. |
|||
5 § andra stycket samt 10 kap. 3, |
5 § andra stycket samt 10 kap. 3, |
|||
4, 7 och 10 §§ samt beslut av den |
4, 7 och 10 §§ får överklagas hos |
|||
systemansvariga myndigheten om |
allmän |
förvaltningsdomstol. |
||
ersättning enligt 7 kap. 2 § samt |
Prövningstillstånd krävs vid |
|||
om åtgärder och ersättning enligt |
överklagande till kammarrätt. |
|||
8 a kap. 5 och 6 §§ får överklagas |
|
|
||
hos allmän förvaltningsdomstol. |
|
|
||
Prövningstillstånd krävs |
vid |
|
|
överklagande till kammarrätten.
Regeringen får meddela föreskrifter om överklagande av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Denna lag träder i kraft den xx 2012.
9 Senaste lydelse 2006:646.
46
SOU 2011:46 |
Författningsförslag |
4Förslag till
förordning om ändring i naturgasförordning (2006:1043)
Härigenom föreskrivs i fråga om naturgasförordningen (2006:1043)
dels att
dels att rubriken närmast före 21 § ska ha följande lydelse, dels att
Nuvarande lydelse |
|
Föreslagen lydelse |
|
|||
Övergripande systemansvar |
Systembalansansvar |
|||||
|
|
|
|
21 § |
|
|
Affärsverket |
svenska |
kraftnät |
Swedegas AB ska vara system- |
|||
(Svenska kraftnät) skall vara syst- |
balansansvarig enligt 7 kap. 1 § |
|||||
emansvarig myndighet enligt 7 kap. naturgaslagen (2005:403). |
||||||
1 § naturgaslagen (2005:403). |
|
|
|
|||
|
|
|
|
22 § |
|
|
Den som bedriver överföring |
Den som bedriver överföring |
|||||
av naturgas skall hålla Svenska |
av naturgas ska hålla Swedegas |
|||||
kraftnät kontinuerligt underrät- |
AB kontinuerligt |
underrättad |
||||
tad om temperatur, tryck, flöde |
om temperatur, tryck, flöde och |
|||||
och ventillägen i mät- och |
ventillägen i mät- och regler- |
|||||
reglerstationer |
och om |
sådana |
stationer och om sådana drifts- |
|||
driftsstörningar |
som |
kan |
störningar |
som |
kan påverka |
|
påverka driften av det svenska |
driften av det svenska naturgas- |
|||||
naturgassystemet. |
|
systemet. |
|
|
||
Den som bedriver överföring |
Den som bedriver överföring |
|||||
av naturgas skall också hålla |
av naturgas ska också hålla |
|||||
Svenska kraftnät underrättad om |
Swedegas |
AB underrättad om |
||||
volymen naturgas i ledningarna, |
volymen naturgas i ledningarna. |
|||||
hur stor volym överförd naturgas |
|
|
|
|||
som, med beaktande av 7 kap. 2 § |
|
|
|
|||
andra |
stycket |
naturgaslagen |
|
|
|
1 Senaste lydelse
34 § 2007:1321.
47
Författningsförslag |
SOU 2011:46 |
(2005:403), kan avbrytas och var i ledningsnätet ett sådant avbry- tande skulle kunna ske.
Den som bedriver överföring av naturgas skall utan dröjsmål underrätta Svenska kraftnät om sådana planerade åtgärder på de egna ledningarna som kan påverka driften av det svenska naturgassystemet.
Svenska kraftnät får meddela närmare föreskrifter om under- rättelser enligt 22 §.
Svenska kraftnät får meddela närmare föreskrifter om under- rättelser enligt 7 kap. 10 § natur- gaslagen (2005:403).
Den som bedriver överföring av naturgas ska utan dröjsmål underrätta Swedegas AB om sådana planerade åtgärder på de egna ledningarna som kan påverka driften av det svenska naturgassystemet.
23 §
Energimarknadsinspektionen får meddela närmare föreskrifter om underrättelser enligt 22 §.
27 §
Energimarknadsinspektionen får meddela närmare föreskrifter om underrättelser enligt 7 kap. 10 § naturgaslagen (2005:403).
Statens energimyndighet är |
34 § |
|
Energimarknadsinspektionen |
||
tillsynsmyndighet enligt 8 a kap. |
är tillsynsmyndighet enligt 1 kap. |
|
naturgaslagen (2005:403). Energi- |
9 § naturgaslagen (2005:403). |
|
marknadsinspektionen ska i övriga |
|
|
delar utöva tillsyn enligt 10 kap. |
|
|
1 § naturgaslagen (2005:403). |
|
|
|
|
|
48
SOU 2011:46 |
Författningsförslag |
5Förslag till
förordning om ändring i förordningen (2007:1118) med
instruktion för Energimarknadsinspektionen
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2007:1118) med instruktion för Energimarknadsinspektionen att 2 § ska ha följande lydelse,
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
2 §1 Energimarknadsinspektionen ska särskilt samverka med
1.Konsumentverket och Konkurrensverket i frågor som rör kundfrågor och marknadsövervakning av de konkurrensutsatta energimarknaderna,
2.Elsäkerhetsverket i frågor som rör leveranssäkerhet och överföringskvalitet i elnätet, och
3. Affärsverket Svenska kraft- |
3. Affärsverket Svenska kraft- |
|
nät i frågor som rör utveck- |
nät i frågor som rör utvecklingen |
|
lingen av de gemensamma mark- |
av den gemensamma marknaden |
|
naderna för el och naturgas inom |
för el inom Norden och Europa. |
|
Norden och Europa. |
|
|
|
|
|
1 Senaste lydelse SFS 2008:1072.
49
Författningsförslag |
SOU 2011:46 |
6Förslag till
förordning om ändring i förordningen (2007:1119)
med instruktion för Affärsverket svenska kraftnät
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2007:1119) med instruktion för Affärsverket svenska kraftnät
dels att 3 §
Nuvarande lydelse
Svenska kraftnät är system- ansvarig myndighet enligt 8 kap. 1 § ellagen (1997:857) och 1 § förordningen (1994:1806) om systemansvaret för el samt enligt 7 kap. 1 § naturgaslagen (2005:403) och 21 § naturgasförordningen (2006:1043). Svenska kraftnät är även elberedskapsmyndighet enligt elberedskapslagen (1997:288).
Föreslagen lydelse
2 §
Svenska kraftnät är system- ansvarig myndighet enligt 8 kap. 1 § ellagen (1997:857) och 1 § förordningen (1994:1806) om systemansvaret för el. Svenska kraftnät är även elberedskaps- myndighet enligt elberedskaps- lagen (1997:288).
3 §1
Svenska kraftnät ska också
1.bygga ut stamnätet för el baserat på samhällsekonomiska lönsamhetsbedömningar,
2.svara för tillsyn i frågor om driftsäkerhet hos det nationella elsystemet enligt ellagen (1997:857) och förordningen (1994:1806) om systemansvaret för el,
3. främja konkurrensen på el- |
3. främja konkurrensen på |
och naturgasmarknaderna, |
elmarknaden, |
4.främja forskning, utveckling och demonstration av ny teknik av betydelse för verksamheten,
5.svara för beredskapsplaneringen inom sitt verksamhets- område under kris- eller krigsförhållanden,
6.bedriva tjänsteexport inom sitt verksamhetsområde,
7.främja dammsäkerheten i landet,
1 Föreslagen lydelse i SOU 2010:30.
50
SOU 2011:46 |
Författningsförslag |
8.bygga ut, installera och förvalta ledningar för elektronisk kommunikation, främst på stamnätet, samt upplåta nätkapacitet i dessa,
9.svara för uppgifter som följer av att verket är kontoförande myndighet enligt lagen (2003:113) om elcertifikat,
10.som kontoföringsmyndighet handlägga frågor om ursprungsgarantier enligt lagen (2010:601) om ursprungsgarantier för el,
11.bevaka tillgången på höglastkapacitet i det svenska elsystemet och löpande förmedla information om effekttillgång till marknadens aktörer,
12.inom sitt verksamhetsområde se till att möjligheterna att bygga ut förnybar elproduktion underlättas,
13.årligen till regeringen
redovisa sitt arbete som system- ansvarig myndighet för naturgas, särskilt uppgifter om förhållanden av betydelse för utvärdering av gasmarknadsreformen,
14.samråda med Energimark- nadsinspektionen vid utförande av inspektionens uppdrag att ut- arbeta en årlig rapport om försör- jningstryggheten för naturgas enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemen- samma regler för den inre mark- naden för naturgas och om upp- hävande av direktiv 98/30/EG,
15.samråda med Statens energimyndighet vid utförande av myndighetens uppdrag om årlig rapportering enligt Rådets direk- tiv 2004/67/EG av den 26 april 2004 om åtgärder för att säker- ställa en tryggad naturgas- försörjning,
16. årligen |
senast |
den |
16. årligen |
senast |
den |
||
10 januari, den 10 |
april, |
den |
10 januari, den 10 |
april, |
den |
||
10 juli samt |
den |
10 oktober |
10 juli samt |
den |
10 oktober |
||
|
|
|
|
|
|
|
51 |
Författningsförslag |
SOU 2011:46 |
redovisa statistiska uppgifter om elimport från tredje land för föregående kvartal enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/3/EG, och
redovisa statistiska uppgifter om elimport från tredje land för föregående kvartal enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54,
17.se till att de regelverk och rutiner som affärsverket disponerar över är kostnadseffektiva och enkla för medborgare och företag,
18.inkassera kapacitetsavgifter,
19. delta i utvecklingen av regionala marknader för el och naturgas inom Norden och EU,
19. delta i utvecklingen av regionala marknader för el inom Norden och EU,
20.ska delge Energimarknadsinspektionen resultatet av sin tillsyn över det nationella elsystemet driftssäkerhet, och
21.utföra de uppgifter som åligger den systemansvariga för överföringssystem för el i Europaparlamentets och rådets för- ordning (EG) nr 2009/714/EG av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel.
52
SOU 2011:46 |
Författningsförslag |
7Förslag till
förordning om ändring i förordningen (2007:1153)
med instruktion för Statens energimyndighet
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2007:1153) med instruktion för Statens energimyndighet att 2 och 17 §§ ska ha följande lydelse,
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
2 §1
Statens energimyndighet ska
1.verka för rationell tillförsel, omvandling, distribution och användning av energi,
2.samordna arbetet med omställningen av energisystemet och verka för en ökad användning av förnybara energikällor, särskilt vindkraft,
3.inom sitt verksamhetsområde främja forskning, utveckling, demonstration, innovation, affärsutveckling och kommersiali- sering, marknadsintroduktion av ny teknik och nya tjänster samt nyttiggörande av resultat från sådan verksamhet,
4. vara tillsynsmyndighet för naturgasförsörjning enligt 8 a kap. naturgaslagen (2005:403),
4. vara behörig myndighet enligt Europaparlamentets och rådets för- ordning (EU) nr 994/2010 av den 20 oktober 2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörj- ningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG och fullgöra de uppgifter som följer av förordningen,
4 a. ansvara för att de mark- nadstester som avses i artikel 6.10 i förordning (EU) nr 994/2010 genomförs,
5.utarbeta underlag för utvärdering och omprövning av de samlade energipolitiska programmen,
6.bevaka energimarknadernas och energisystemets utveckling
och särskilt energiomvandlingens och energianvändningens
1 Senaste lydelse SFS 2010:807.
53
Författningsförslag |
SOU 2011:46 |
inverkan på och betydelse för miljö och klimat samt näringslivets konkurrenskraft och den ekonomiska tillväxten,
7.följa den internationella utvecklingen inom verksamhets- området och främja svenskt deltagande i internationellt samarbete,
8.ansvara för officiell statistik i enlighet med vad som anges i förordningen (2001:100) om den officiella statistiken,
9.bevaka att Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 106/2008 av den 15 januari 2008 om ett gemenskapsprogram för energieffektivitetsmärkning av kontorsutrustning följs,
10.för Sveriges räkning, som nationell expertmyndighet för de projektbaserade mekanismerna gemensamt genomförande och ren utveckling, ansvara för att formellt godkänna klimatprojekt i enlighet med beslut 16/CP.7 och 17/CP.7 under Förenta natio- nernas ramkonvention om klimatförändring,
11.inom sin verksamhet för en effektiv energianvändning, beakta behoven av funktionalitet, hanterbarhet och andra konsu- mentaspekter vid utformning av märkning och tekniska standarder samt vid provning av energianvändande utrustning,
12.ha ett särskilt sektorsansvar för miljömålsarbetet,
13.tillsammans med Naturvårdsverket delta i arbetet med att genomföra och föreslå förbättringar av systemet för handel med utsläppsrätter,
14.medverka i och förvärva utsläppsenheter från projekt inom ramen för Kyotoprotokollets projektbaserade flexibla mekanismer JI och CDM samt liknande marknadsbaserade flexibla mekanismer upprättade under Förenta nationernas ramkonvention om klimat- förändring eller inom ramen för beslutet om ansvarsfördelning inom EU,
15.medverka i genomförandet av det regionala tillväxtarbetet med utgångspunkt i förordningen (2007:713) om regionalt till- växtarbete och i enlighet med prioriteringarna i En nationell strategi för regional konkurrenskraft, entreprenörskap och syssel- sättning
16.se till att de regelverk och rutiner som myndigheten dispo- nerar över är kostnadseffektiva och enkla för medborgare och företag, och
17.ha ett samlat ansvar för information och för att ta fram underlag i enlighet med vad som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG.
54
SOU 2011:46 |
Författningsförslag |
17 §2
Statens energimyndighet ska bistå regeringen med att ta fram underlag till sådan rapportering som faller inom myndighetens ansvarsområde.
Myndigheten ska i fråga om sitt miljöarbete rapportera till Naturvårdsverket och samråda med verket om vilken rapportering som behövs.
Den rapport som myndigheten årligen ska utarbeta i enlighet med de rapporteringskrav som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/67/EG av den 26 april 2004 om åtgärder för att säkerställa en tryggad natur- gasförsörjning ska utarbetas i samråd med Affärsverket svenska kraftnät.
Denna förordning träder i kraft den xx 2012 utom i fråga om 2 § 4, som träder i kraft den 3 december 2011.
2 Senaste lydelse SFS 2011:97.
55
Författningsförslag |
SOU 2011:46 |
8Förslag till
förordning om ändring i förordningen (2008:1330)
om vissa avgifter på naturgasområdet
Härigenom föreskrivs att 1, 8, 10 och 12 §§ i förordningen (2008:1330) om vissa avgifter på naturgasområdet ska ha följande
lydelse. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Nuvarande lydelse |
|
|
|
Föreslagen lydelse |
|
|
||||
|
|
|
|
|
|
1 § |
|
|
|
|
Denna förordning innehåller |
Denna förordning innehåller |
|||||||||
bestämmelser |
om avgifter |
för |
bestämmelser |
om |
avgifter |
för |
||||
att finansiera den del av verk- |
att finansiera den del av verk- |
|||||||||
samheten vid |
Energimarknads- |
samheten vid |
Energimarknads- |
|||||||
inspektionen |
som |
sker |
enligt |
inspektionen |
som |
sker enligt |
||||
naturgaslagen |
(2005:403) |
|
(till- |
naturgaslagen |
(2005:403) |
(till- |
||||
synsavgift) samt den del av |
synsavgift) samt den del av |
|||||||||
verksamheten |
vid |
Affärsverket |
verksamheten vid Statens energi- |
|||||||
svenska kraftnät (Svenska kraf- |
myndighet |
|
(Energimyndig- |
|||||||
tnät) och Statens energimyndig- |
heten) som sker enligt lagen |
|||||||||
het (Energimyndigheten) |
|
som |
(2011:xx) om trygg naturgas- |
|||||||
sker enligt 8 a kap. nämnda lag |
försörjning |
(försörjningstrygg- |
||||||||
(försörjningstrygghetsavgift). |
hetsavgift). |
|
|
|
|
|||||
|
|
|
|
|
|
8 §1 |
|
|
|
|
Försörjningstrygghetsavgiften |
Försörjningstrygghetsavgiften |
|||||||||
ska betalas till Svenska kraftnät. |
ska betalas till Energimyndigheten. |
|||||||||
Hälften av de inbetalda avgift- |
|
|
|
|
|
|||||
erna ska av Svenska kraftnät |
|
|
|
|
|
|||||
överföras till Energimyndigheten. |
|
|
|
|
|
|||||
Svenska |
kraftnät |
ska |
lämna |
Energimyndigheten ska lämna |
||||||
uppgift till |
den avgiftsskyldige |
uppgift till |
den avgiftsskyldige |
|||||||
om storleken av den försörj- |
om storleken av den försörj- |
|||||||||
ningstrygghetsavgift |
som |
ska |
ningstrygghetsavgift som |
ska |
||||||
betalas vid varje betalnings- |
betalas vid varje betalnings- |
|||||||||
tillfälle. |
|
|
|
|
|
tillfälle. |
|
|
|
|
1 Senaste lydelse SFS 2009:859.
56
SOU 2011:46 Författningsförslag
10 §
Den som är avgiftsskyldig enligt denna förordning ska senast en månad efter utgången av varje kvartal till Energimarknads- inspektionen rapportera den mängd naturgas som överförts i
anslutningspunkten. |
|
|
Energimarknadsinspektionen |
Energimarknadsinspektionen |
|
ska vidarebefordra uppgifter |
ska vidarebefordra uppgifter |
|
som lämnas enligt första stycket |
som lämnas enligt första stycket |
|
till Svenska kraftnät. |
till Energimyndigheten. |
|
|
|
12 § |
Energimarknadsinspektionen |
Energimarknadsinspektionen |
|
får efter samråd med Svenska |
får meddela föreskrifter om hur |
|
kraftnät meddela föreskrifter om |
överföring av naturgas ska |
|
hur överföring av naturgas ska |
rapporteras. |
|
rapporteras. |
|
|
|
|
|
57
1Utredningsuppdrag och tillvägagångssätt
1.1Utredningsuppdraget
Regeringen beslutade den 3 juni 2010 att utse en särskild utredare med uppgift att hantera frågorna gällande systemansvar, marknads- modell och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 av den 20 oktober 2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG (gasförsörjningsförordningen). Uppdraget för Utred- ningen om framtida hantering av systemansvaret för gas m.m. (N 2010:05) preciseras i kommittédirektiv 2010:60 och innebär i korthet att:
•Lämna förslag till hur en överföring av dagens systemansvars- verksamhet vid Svenska kraftnät till en ny aktör bör genom- föras.
•Utreda om den svenska marknadsmodellen för gas behöver anpassas för att uppfylla EU:s formella krav, och om utredaren så finner lämpligt lämna ett förslag till anpassning av det svenska regelverket.
•I förekommande fall föreslå anpassningar i lagstiftning och regelverk för att Sverige ska kunna uppfylla kraven enligt gas- försörjningsförordningen.
59
Utredningsuppdrag och tillvägagångssätt |
SOU 2011:46 |
1.1.1Systemansvaret för gas
Enligt FRANS kommittédirektiv ska utredaren bl.a. identifiera nödvändiga förändringar och i förekommande fall föreslå anpass- ningar i lagstiftning och regelverk för att möjliggöra en hantering av systemansvaret i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (gasmarknadsdirektivets) sammanhållna lös- ning för systemansvar och transmission (TSO). Utredaren ska vidare lämna förslag till den lagstiftning och det regelverk i övrigt som krävs för att införa en ordning där ansvaret för systembalans och transmission är sammanhållet inom ett organ.
Av kommittédirektivet framgår även att utredaren ska lämna förslag till hur en överföring av dagens systemansvarsverksamhet vid Svenska kraftnät till en ny aktör bör genomföras. I detta arbete ska utredaren utgå från att det svenska transmissionsnätet för gas även fortsättningsvis ska förvaltas i
I fråga om konsekvenser ska utredaren bl.a. belysa konse- kvenserna för Svenska kraftnät av att gasverksamheten avvecklas, samt konsekvenserna för den svenska gasmarknaden av att Svenska kraftnät upphör som systemansvarig myndighet. Likaså ska konse- kvenserna för Energimarknadsinspektionens tillsyn belysas, liksom konsekvenserna för den svenska försörjningstryggheten för natur- gas beroende på vald systemansvarslösning.
1.1.2Marknadsmodellen för gas
Utredaren ska följa pågående harmoniseringsarbete inom EU med koppling till den svenska marknadsmodellen för gas och om erforderligt utforma förslag till ändring av den svenska lag- stiftningen.
Genom att identifiera och utvärdera effekterna av förändr- ingarna i det reviderade avsnittet 3 i bilagan till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upp- hävande av förordning (EG) nr 1775/2005 (gasförordningen), ska eventuellt behov av anpassning av den svenska marknadsmodellen
60
SOU 2011:46 |
Utredningsuppdrag och tillvägagångssätt |
för gas utredas och om lämpligt ligga till grund för förslag till förändringar.
1.1.3Försörjningstryggheten för gas
I förekommande fall ska utredaren föreslå anpassningar i lag- stiftning och regelverk för att Sverige ska kunna uppfylla kraven enligt gasförsörjningsförordningen.
Gasförsörjningsförordningen innebär tydligt skärpta krav på EU:s medlemsstater. Rådets direktiv 2004/67/EG om åtgärder för att säkerställa en tryggad naturgasförsörjning (gasförsörjnings- direktivet) upphörde att gälla vid gasförsörjningsförordningens ikraftträdande.
Jämfört med gasförsörjningsdirektivet är gasförsörjnings- förordningens krav betydligt mer omfattande och långtgående. Gasförsörjningsförordningen är dessutom, till skillnad från gasför- sörjningsdirektivet, direkt gällande och tillämplig i alla medlems- stater.
Gasförsörjningsförordningens övergripande syfte är att bidra till att öka försörjningstryggheten på EU:s inre marknad för naturgas. Målet är att den inre marknadens funktion ska kunna upprätthållas vid såväl partiella som mer omfattande störningar i tillförseln av gas till EU.
1.2Tillvägagångssätt
1.2.1Utredningens vision och övergripande mål
Utredningens vision har varit att bidra till utformningen av en väl fungerande och effektiv gasmarknad som underlättar verksamheten för samtliga aktörer, inklusive kunderna.
För att kunna lämna de förslag och bedömningar som utred- ningens vision kräver, har ett av de övergripande målen varit att få utredningens deltagare att känna en stor delaktighet, ett stort engagemang liksom ansvar för utredningsarbetet och dess slut- satser. Härigenom har det varit möjligt att kunna presentera utred- ningens betänkande på utsatt tid, vilket har varit det andra övergripande målet under utredningsarbetet.
61
Utredningsuppdrag och tillvägagångssätt |
SOU 2011:46 |
1.2.2Organisation
Utredningsarbetet har letts av den särskilda utredaren. Utkast till betänkandets texter har löpande tagits fram av utredningens sekretariat i samråd med de två grupper som under arbetet varit knutna till utredningen. Vid sidan av dessa grupper har utredningen tagit hjälp av externa konsulter för inhämtning av information, kartläggning och jämförande studier. Sekretariatet har dessutom haft stöd av en extern jurist med bred kunskap om den svenska naturgasmarknaden.
Sakkunniggruppen har utgjorts av personer med övergripande kompetens i ledande befattningar inom gasbranschen och berörda organisationer i övrigt. Gruppens syfte har varit att bistå utredaren och sekretariatet med rådgivning och stöd i frågor av juridisk och strategisk karaktär. I gruppen har även ingått två adjungerade experter.
Referensgruppen har utgjorts av personer med specialist- kompetens inom områdena nätverksamhet, handelsverksamhet, balanshållning och balansavräkning. Arbetet med att utvärdera och föreslå förändringar av systemansvar och marknadsmodell har kontinuerligt krävt återkoppling från personer med denna typ av specialistkompetens. Referensgruppen har dessutom varit indelad i två undergrupper som har arbetat självständigt och parallellt med sekretariatet. Undergrupperna har vid varje möte i referensgruppen tilldelats uppgifter att lösa, vilka har redovisats vid kommande möte. Härigenom har utredningsarbetets sakfrågor snabbt kunnat drivas framåt.
62
SOU 2011:46 |
Utredningsuppdrag och tillvägagångssätt |
Figur 1.1 Illustration av utredningens organisation
1.2.3Genomförande
Utredningsarbetet har genomförts inom ramen för ett traditionellt projektupplägg med ett antal väldefinierade faser. Upplägget har bidragit till en god överblick över utredningsarbetet, naturliga del- leveranser, ökade möjligheter till uppföljning samt god styrbarhet.
Arbetet har präglats av en hög mötesfrekvens genom separata möten i sakkunniggruppen och referensgruppen. Mötena har genomförts med fyra till sex veckors intervall inom respektive grupp. De sammanlagt 15 möten som genomförts inom sakkunnig- gruppen och referensgruppen under perioden augusti 2010 till april 2011 har givit deltagarna god insyn i arbetet och samtidigt bidragit till att sekretariatet erhållit värdefulla synpunkter. Vid sidan av dessa möten har inledande bilaterala möten genomförts med berörda aktörer i utredningsarbetets inledningsskede.
Som ett komplement till den löpande kontakten med sakkun- niggruppen och referensgruppen har sekretariatet fått vägledning och stöd av en extern jurist med bred kunskap om den svenska gasmarknaden.
Sekretariatsmöten har genomförts i genomsnitt var annan vecka. Slutjusteringsmöte genomfördes i form av en tvådagars konferens i
63
Utredningsuppdrag och tillvägagångssätt |
SOU 2011:46 |
slutet av april 2011 och var det enda tillfälle då sakkunnig- och referensgruppen samlades samtidigt.
Förstudien
Förstudien genomfördes under maj 2010 och omfattade merparten av den grundläggande planeringen inför det kommande arbetet. Utredningens vision, övergripande mål, arbetsformer, bemanning och tidsplanering tog form under denna fas.
Projekteringsfasen
Projekteringsfasen inleddes i samband med regeringsbeslutet den 3 juni 2010 och avslutades i samband med det andra mötet i sak- kunniggruppen den 12 oktober 2010. Under projekteringsfasen bedrevs utredningsarbetet i första hand på bredden. Nätverk skapades och sekretariat, sakkunniggrupp och referensgrupp bemannades. Utredaren och huvudsekreteraren genomförde i mitten av augusti 2010 en rundresa bland berörda aktörer inom branschen.
Under projekteringsfasen utformades vidare administrativa rutiner för ekonomi och budgetuppföljning, diarieföring och arki- vering. Utredningens webbplats skapades. En stor mängd infor- mation i sakfrågorna inhämtades samtidigt som utformningen av betänkandets struktur inleddes. Sekretariatet deltog i den kom- mittéutbildning som ett antal gånger per år genomförs av Kom- mittéservice. Sammanlagt genomfördes två möten i sakkunnig- gruppen och ett möte i referensgruppen under projekteringsfasen.
Genomförandefasen
Genomförandefasen sträckte sig från mitten av oktober 2010 t.o.m. sakkunniggruppens möte den 25 januari 2011. Under denna fas utfördes merparten av det arbete som planerats och förberetts under projekteringsfasen. En viktig del av arbetet i denna fas var att kontinuerligt förankra slutsatser och delresultat inom arbets- grupperna för att undvika risk för sena kursändringar under avslutningsfasen.
64
SOU 2011:46 |
Utredningsuppdrag och tillvägagångssätt |
Sekretariatet övergick till att arbeta på djupet i sakfrågorna med stöd av sakkunniga och specialister. Utformningen av beskrivande texter liksom överväganden och förslag skedde till viss del parallellt med utformningen av författningstexter. Detta tillvägagångssätt möjliggjordes till stor del genom inledande kartläggning av utredningens tänkta arbetsflöde från start till mål i fråga om systemansvar och marknadsmodell.
Under slutet av genomförandefasen upphandlades konsulter i syfte att underlätta kvalitetssäkring och utformning av konsekvens- utredning under utredningsarbetets avslutningsfas. Under genom- förandefasen samlades sakkunniggruppen tre gånger och referens- gruppen fyra gånger.
Avslutningsfasen
I denna sista fas av utredningsarbetet var arbetet inriktat på att ytterligare utveckla och kvalitetssäkra resultatet från genom- förandefasen parallellt med utformningen av betänkandets konse- kvensutredning. Detta arbete underlättades av jämförande beskriv- ningar, analyser och exempel på konsekvenser levererade av de tidigare upphandlade konsulterna. Avslutningsfasen omfattade även utformning av betänkandets delar av mer administrativ karak- tär liksom utformningen av betänkandets sammanfattning på svenska och engelska.
Under avslutningsfasen genomfördes två möten inom sakkun- niggruppen respektive referensgruppen följt av ett gemensamt tvådagars slutjusteringsmöte den
65
Utredningsuppdrag och tillvägagångssätt |
SOU 2011:46 |
Figur 1.2 Utredningsarbetet har bedrivits under ett antal väldefinierade faser
66
SOU 2011:46 |
Utredningsuppdrag och tillvägagångssätt |
1.3Betänkandets struktur
Betänkandet består av sju avsnitt samt missiv, sammanfattning på svenska och engelska samt författningsförslag och referenser. Ambitionen har varit att göra en tydlig åtskillnad mellan beskri- vande texter (gällande regelverk och förutsättningar vid betänkan- dets utformning) och de texter som innehåller slutsatser och värderingar av slutsatser till grund för framlagda förslag.
Avsnitt
Betänkandets överväganden, bedömningar och förslag har sam- lats i avsnitt 5 och fördelas per sakområde i avsnitten
1.4Utgångspunkter och begrepp
1.4.1Utgångspunkter för utredningsarbetet
Beskrivningarna av gällande regelverk och förutsättningar tar sin utgångspunkt i rådande förhållanden vid betänkandets utformning. Parallellt med utredningsarbetet genomförs emellertid inför- livandet av det tredje inre marknadspaketet för el och gas i svensk rätt. Delar av det tredje inre marknadspaketets rättsakter ska till- lämpas redan fr.o.m. den 3 mars 2011. Detta innebär att delar av det regelverk som beskrivs i de inledande avsnitten
I vissa fall rör utredningens överväganden, bedömningar och förslag delar av nuvarande regelverk som påverkas av genom- förandet av det tredje inre marknadspaketet liksom tillämpningen av gasförsörjningsförordningen. Utredningen hänvisar i dessa fall
67
Utredningsuppdrag och tillvägagångssätt |
SOU 2011:46 |
till de styrande dokument som ligger till grund för det framtida regelverket, dvs. aktuella propositioner liksom rättsakter från EU.
Avsnitt 5.1 intar dock en särställning i detta avseende. Avsnittet innehåller en beskrivning av den reviderade bilagan till gas- förordningen, med tillhörande bedömningar av artiklarnas nya lydelse. Den reviderade bilagan trädde ikraft den 1 december 2010 och ska tillämpas fr.o.m. den 3 mars 2011. Väsentliga delar av bilagans artiklar har en direkt koppling till gasmarknadsdirektivet, vars skärpta krav på åtskillnad och oberoende av vissa mark- nadsaktörer ska tillämpas fr.o.m. den 3 mars 2012.
När det gäller aktörsrollerna på den svenska gasmarknaden har utredningen valt att i bedömningarna av den reviderade bilagans artiklar utgå från den struktur som gäller vid betänkandets utformning. Anledningarna till detta är följande:
1.Utredningen har inte kännedom om i vilken grad regeringen kommer att beakta betänkandets förslag till struktur- förändringar på den svenska gasmarknaden.
2.Även om utredningens förslag genomförs, kommer samtliga berörda aktörer enligt nuvarande marknadsstruktur vara tvungna att uppfylla gällande krav enligt EU:s rättsakter fr.o.m. den 3 mars 2011 fram till dess att en strukturomvandling sker.
3.Slutligen har utredningen inte kännedom om de fullständiga effekterna av gasmarknadsdirektivets skärpta krav på åtskillnad och oberoende. Dessa kommer att bli kända först genom Energimarknadsinspektionens framtida tillsyn. Nuvarande roller hos marknadens aktörer kan således komma att förändras fr.o.m. den 3 mars 2012 till följd av genomförandet av det tredje inre marknadspaketet. Fram till dess att en förändring sker ska samtliga berörda aktörer uppfylla kraven enligt EU:s rättsakter.
1.4.2Frekvent refererade
Gasförsörjningsförordningen
Med gasförsörjningsförordningen avses Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG.
68
SOU 2011:46 |
Utredningsuppdrag och tillvägagångssätt |
Gasförordningen
Med gasförordningen avses Europaparlamentets och rådets förord- ning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005.
Gasmarknadsdirektivet
Med gasmarknadsdirektivet avses Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG.
Den tidigare gasförordningen
Med den tidigare gasförordningen avses Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1775/2005 av den 28 september 2005 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten.
Gasförsörjningsdirektivet
Med gasförsörjningsdirektivet avses Rådets direktiv 2004/67/EG av den 26 april 2004 om åtgärder för att säkerställa en tryggad natur- gasförsörjning.
1.4.3Frekvent refererade organisationer, organ och initiativ
ACER
Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter
ENTSOG
Europeiska nätverket av systemansvariga för transmissionssystem för gas
69
Utredningsuppdrag och tillvägagångssätt |
SOU 2011:46 |
ERGEG
Europeiska tillsynsmyndigheternas grupp för el och gas
GRI
Gas Regional Initiative (forum skapat på initiativ av ERGEG)
1.4.4Vissa begrepp
Gas – naturgas
Utredningen väljer att använda orden gas och naturgas i en och samma betydelse, dvs. såväl fossil som förnybar metangas liksom andra gaser i den mån det är tekniskt möjligt att använda dessa gaser i det svenska naturgassystemet. I konsekvens med utred- ningens ordval används omväxlande orden gas och naturgas liksom sammansatta ord i vilka dessa ingår.
Gasleverantör – gashandelsföretag, handelsaktör
Med gasleverantör avser utredningen ett företag som köper gas och säljer denna till slutförbrukare, dvs. ett detaljhandelsföretag. En aktör som dessutom bedriver grossisthandel med gas benämner utredningen gashandelsföretag. Handelsaktör och shipper används i samma betydelse.
Nätägare – ledningsinnehavare
Med nätägare avses ägare av såväl koncessionspliktigt som ej koncessionspliktigt nät för anslutning och överföring av gas i det svenska naturgassystemet. Utredningen använder begreppet nät- ägare i samma betydelse som ledningsinnehavare, dvs. den som förfogar över nätet.
70
SOU 2011:46 |
Utredningsuppdrag och tillvägagångssätt |
Naturgasföretag
Med naturgasföretag avses varje fysisk eller juridisk person med undantag för slutförbrukare som bedriver åtminstone en av följ- ande verksamheter: produktion, överföring, distribution, leverans, köp eller lagring av naturgas, inbegripet LNG, som ansvarar för kommersiella och tekniska arbetsuppgifter och/eller underhåll i samband med dessa verksamheter.
Det svenska naturgassystemet – den svenska gasmarknaden
Med det svenska naturgassystemet avser utredningen det sammanhängande ledningssystemet i Sverige från gränspunkten i Dragör inklusive rörledning, mät- och reglerstationer, linjeventil- station, rensdonsstation och lager. Några
Den marknad som har skapats i anslutning till det svenska naturgassystemet benämner utredningen den svenska gasmark- naden eller naturgasmarknaden. Detta begrepp omfattar således inte de lokala biogasmarknader vilka förekommer på ett flertal orter i landet.
Systemansvarig myndighet – systembalansansvarig
Svenska kraftnät är i dag systemansvarig myndighet för den svenska gasmarknaden. I rollen som systemansvarig myndighet ansvarar Svenska kraftnät bl.a. för att upprätthålla den kortsiktiga balansen i det svenska naturgassystemet. Ansvaret för att upprätt- hålla den kortsiktiga balansen kan således betraktas som en del- mängd av Svenska kraftnäts nuvarande uppgifter. Utredningen benämner denna delmängd systembalansansvaret. När denna del- mängd överförs till en ny aktör benämns denne aktör för system- balansansvarig eller den systembalansansvarige.
71
Utredningsuppdrag och tillvägagångssätt |
SOU 2011:46 |
Transmissionsnät och distributionsnät
Med det svenska transmissionssystemet eller transmissionsnätet avser utredningen stamledningen från gränspunkten i Dragör upp till Stenungsund med tillhörande grenledningar fram t.o.m. MR- station. Med distributionsnät avser utredningen ett nät av ledningar nedströms
Transmission – överföring
I den svenska översättningen av EU:s rättsakter används ordet överföring för engelskans transmission och i konsekvens med detta ordet överföringssystem för engelskans transmission system. Transmission liksom transmissions
Med överföring av naturgas avses i naturgaslagen (2005:403) 1 kap. 6 § överföring av naturgas för annans räkning genom såväl transmissionsledningar som distributionsledningar. För att undvika missförstånd till följd av skillnaden mellan definitionerna av begreppet överföring väljer utredningen att förtydliga i de fall ordet överföring används i en annan bemärkelse än överföring i just transmissionsledningar.
Transmissionsnätsoperatör – TSO
Utredningen väljer att använda sig av regeringens föreslagna begrepp transmissionsnätsoperatör (prop. 2010/11:70) i samma betydelse som det engelska begreppet transmission system ope- rator (TSO). Med transmissionsnätsoperatör eller TSO avses därmed den som bedriver överföring av naturgas i en högtrycks- ledning eller nät som i huvudsak består av högtrycksledningar med undantag för högtrycksledning som huvudsakligen används i samband med lokal distribution av naturgas.
72
2Systemansvaret för gas – gällande regelverk och förutsättningar
I det följande kommer det regelverk som behandlar systemansvaret för överföringssystem för gas i Sverige och EU belysas. De rättsakter som är av primärt intresse är följande:
•Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (gas- marknadsdirektivet)
•Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverförings- näten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 (gasförordningen)
•Naturgaslag (2005:403)
•Naturgasförordning (2006:1043)
Den följande beskrivningen fokuserar på de artiklar och paragrafer som bedöms relevanta för utredningens arbete med att utforma ett förslag till den framtida hanteringen av systemansvaret för gas. Väsentliga delar av balansansvaret regleras i dagsläget genom avtal mellan Svenska kraftnät och de balansansvariga aktörerna. Utred- ningen beaktar även författningsförslagen i regeringens proposition 2010/11:70 Tredje inremarknadspaketet för el och naturgas.
73
Systemansvaret för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
SOU 2011:46 |
2.1Gasförordningen
Gasförordningen är bindande och direkt tillämplig i alla medlems- stater och ska tillämpas från och med den 3 mars 2011. I förord- ningens artikel 32 uppges det emellertid att den ska tillämpas från och med den 3 september 2009. Rättelse har därefter skett varför förordningen ska gälla från och med den 3 mars 2011. Detta framgår också av Nya el- och gasmarknadsutredningens betänk- ande SOU 2010:30, där det bland annat är redogjort för gasförordningens innehåll och där rättelsen omnämns. Beträffande utnämning av systemansvariga är det främst artikel 3, som handlar om certifiering av systemansvariga för överföringssystem, som nu är av intresse. Gasförordningen hänvisar ofta till gasmarknads- direktivet och till det tidigare gasmarknadsdirektivet (2003/55/EG).
Av artikel 3 i gasförordningen framgår att kommissionen ska yttra sig över anmälningar om certifiering som en nationell tillsyns- myndighet skickar enligt artikel 10.6 i gasmarknadsdirektivet. Kommissionen har två månader på sig från mottagandet av en sådan anmälan att yttra sig till den nationella tillsynsmyndigheten. Kommissionen ska i yttrandet bedöma anmälans förenlighet med artikel 10.2, 11 och 9 i gasmarknadsdirektivet. Kommissionen ges således en kontrollfunktion av den nationella tillsynsmyndighetens bedömning. Om kommissionen begär att ACER också ska yttra sig får de två månaderna förlängas med ytterligare två månader. När den nationella tillsynsmyndigheten därefter får ta del av kommis- sionens yttrande ska den nationella tillsynsmyndigheten inom två månader anta sitt slutliga beslut om certifiering av den system- ansvarige för överföringssystemet.
Kraven för att uppnå en sådan certifiering som gasförordningens artikel 3 handlar om återfinns inte i förordningen, utan återfinns istället i gasmarknadsdirektivets artikel 10, vilken artikel 3 i gas- förordningen även hänvisar till. Direktivets artikel 10 hänvisar i sin tur vidare till artikel 9 i direktivet. Således måste förutsättningarna i både artiklarna 9 och 10 vara uppfyllda för att en certifiering ska kunna ske. Genom hänvisningen i förordningens artikel 3 till direktivets artikel 11 kan man dra slutsatsen att också förut- sättningarna i artikel 11 måste vara uppfyllda för att certifiering ska kunna beviljas.
Av intresse i gasförordningen är också artikel 4, i vilken det framgår att alla systemansvariga för överföringssystem i hela Europa ska samarbeta genom Entso för gas, ENTSOG. Detta för
74
SOU 2011:46 |
Systemansvaret för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
att främja den inre marknaden för naturgas och gynna gräns- överskridande handel. Gasförordningens artikel 5 redogör närmare för inrättandet av ENTSOG.
2.2Gasmarknadsdirektivet
Gasmarknadsdirektivet innehåller bland annat artiklar som är rele- vanta för systemansvariga för överföringssystem.
Enligt gasmarknadsdirektivets artikel 2 definieras en system- ansvarig för ett överföringssystem som ”varje fysisk eller juridisk person som bedriver överföringsverksamhet och som ansvarar för drift och underhåll och, vid behov, utbyggnad av överförings- systemet inom ett visst område och, i tillämpliga fall, dess sam- manlänkningar till andra system och för att säkerställa att systemet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på gastransporter.” En systemansvarig för ett överföringssystem omnämns också TSO, vilket står för engelskans Transmissions System Operator.
Av artikel 9 i direktivet följer att från och med den 3 mars 2012 ska varje företag som äger ett överföringssystem också agera som systemansvarig för överföringssystemet. Detta medför att de krav gällande åtskillnad och oberoende som ställs på en TSO enligt artikel 9 måste vara uppfyllda. En TSO måste t.ex. vara ägarmässigt åtskild från produktions- och/eller leveransverksamhet. Vidare uppges det i artikel 9 att innan ett företag godkänns och utses till systemansvarig för överföringssystem ska företaget certifieras enligt förfarandet i gasmarknadsdirektivets artikel 10 och gas- förordningens artikel 3.
Artikel 10 reglerar hur den nationella tillsynsmyndigheten ska utse och certifiera en TSO samt anger handläggningstider för till- synsmyndigheten. Av artikel 10 framgår att ett företag måste certifieras innan det godkänns och utses till systemansvarig för ett överföringssystem. Den nationella tillsynsmyndigheten ska fatta beslut om certifiering inom fyra månader från det att en anmälan för att bli systemansvarig för ett överföringssystem inkom. När de fyra månaderna har löpt ut ska certifieringen anses beviljad. Av artikel
75
Systemansvaret för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
SOU 2011:46 |
Uppgifter som åligger en systemansvarig för ett överförings- system anges i artikel 13 i direktivet. Enligt direktivets definition av systemansvarig för överföringssystem ska en systemansvarig ansvara för drift, underhåll och utveckling av överförings- anläggningen på affärsmässiga villkor och med vederbörlig hänsyn till miljön. Det är dock endast ett tekniskt drift- och balansansvar för det egna systemet som avses. Enligt artikel 13 får en system- ansvarig inte diskriminera systemanvändare. Den systemansvarige har en skyldighet att lämna de uppgifter som behövs, både för att säkerställa att transport och lagring av naturgas kan ske på ett sätt som är förenligt med säker och effektiv drift av det samman- länkande systemet, men också för att systemanvändarna ska kunna få effektivt tillträde till systemet.
2.3Naturgaslag (2005:403)
Naturgaslagens definitioner återfinns i 1 kap.
En viktig skillnad mellan gasmarknadsdirektivet och naturgas- lagen är skillnaden i definitionen av begreppet överföring. I 1 kap. 6 § naturgaslagen definieras överföring som överföring av naturgas för annans räkning genom såväl transmissionsledningar som distri- butionsledningar, det vill säga hela vägen fram till användaren.
I direktivet uppges det i artikel 2.3 att överföring är transport vars avsikt är tillhandahållande till kunder, men inte leverans, av naturgas genom ett nät som i huvudsak består av högtrycks- ledningar, med vissa angivna undantag. Det svenska begreppet överföring är således vidare än direktivets definition av överföring, eftersom begreppet överföring i Sverige innefattar både transport i transmissions- och distributionsledningar. Enligt direktivet omfa- ttas inte transport i distributionsledningar av begreppet överföring.
I 3 kap. 1 § naturgaslagen uppges det att ett företag som innehar en naturgasledning och bedriver överföring av naturgas ansvarar för drift och underhåll och, vid behov, utbyggnad av sitt lednings- system och, i tillämpliga fall, dess anslutning till andra lednings- system. Företaget ansvarar också för att ledningssystemet är säkert, tillförlitligt och effektivt och systemet måste på lång sikt uppfylla rimliga krav på överföring av naturgas.
76
SOU 2011:46 |
Systemansvaret för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
Enligt gasmarknadsdirektivet uttrycks motsvarande ansvar i artikel 2.4 och åvilar den systemansvarige för överföringssystemet, men med begränsningen som följer av att begreppet överföring används. Enligt direktivet åligger ansvaret bara den systemansvarige inom transmissionsnätet, det vill säga ansvaret sträcker sig inte lika långt som för en ledningsinnehavare enligt naturgaslagen. Mot- svarande definition av systemansvarig för distributionssystem finns i gasmarknadsdirektivets artikel 2.6.
Av 3 kap. 2 § framgår det att ett företag som bedriver överföring av naturgas inte får bedriva handel med naturgas. Vidare anges det att i ett företag som innehar koncession för naturgasledning får inte en styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare samtidigt också vara det samma i ett företag som bedriver handel med naturgas. Det finns således ett krav på personell eller funktionell åtskillnad för dessa företag.
I 3 kap. 5 § naturgaslagen uppges det att en naturgaslednings- innehavare är skyldig att på skäliga villkor ansluta andra naturgas- ledningar, lagringsanläggningar och förgasningsanläggningar. Det- samma gäller vid återinkoppling av en befintlig naturgasledning, ändring av den avtalade kapaciteten i anslutningspunkten samt ändring av tiden för överföringen. Om det skulle vara så att den först nämnda ledningen saknar kapacitet för den begärda åtgärden föreligger dock inte någon anslutningsskyldighet. Detsamma gäller om det annars finns särskilda skäl. Någon anslutningsskyldighet föreligger heller inte om någon har en naturgasledning som uteslutande används för egen räkning.
På samma sätt som någon som innehar en naturgasledning är skyldig att ansluta ledningen till andra ledningar är en lednings- innehavare enligt 3 kap. 6 § naturgaslagen skyldig att på skäliga villkor överföra gas. Denna skyldighet gäller inte för den som innehar en naturgasledning som uteslutande används för egen räkning.
Den som bedriver överföring av naturgas är enligt 3 kap. 7 § naturgaslagen skyldig att utföra mätning av överförd naturgas och att rapportera resultaten av dessa mätningar enligt de föreskrifter som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsyns- myndigheten meddelar.
När det gäller begreppet systemansvarig är det viktigt att beakta att systemansvarig i naturgaslagens bemärkelse inte är detsamma som systemansvarig för överföringssystemet (TSO) enligt direk- tivets bemärkelse.
77
Systemansvaret för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
SOU 2011:46 |
En systemansvarig för ett överföringssystem (TSO) enligt gasmarknadsdirektivets artikel 2.4 är varje fysisk eller juridisk person som bedriver överföringsverksamhet och som ansvarar för drift och underhåll och, vid behov, utbyggnad av överförings- systemet inom ett visst område och, i tillämpliga fall, dess sammanlänkning till andra system och för att säkerställa att systemet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på gastransporter.
Enligt naturgaslagen 7 kap. 1 § ska regeringen utse en myndig- het som har det övergripande ansvaret för att balansen mellan inmatning och uttag av naturgas kortsiktigt upprätthålls. Denna myndighet kallas för systemansvarig myndighet. Regeringen har i förordning (2007:1119) med instruktion för Affärsverket svenska kraftnät utsett Svenska kraftnät att vara systemansvarig myndighet enligt 7 kap. 1 § naturgaslagen.
Den systemansvariga myndigheten får beordra innehavaren av naturgaslager och förgasningsanläggningar att om det behövs öka eller minska inmatning eller uttag av naturgas från överförings- ledningarna, naturgaslager och förgasningsanläggningar. Kravet för att få beordra en ökning eller minskning av uttag eller inmatning är att det enligt 7 kap. 2 § naturgaslagen ”behövs för att kunna utöva systemansvaret”. Om systemansvaret inte kan utövas genom att beordra minskning eller ökning av uttag eller inmatning av naturgas får den systemansvariga myndigheten enligt 7 kap. 2 § andra stycket naturgaslagen, i den utsträckning det behövs för att kunna utöva systemansvaret, beordra innehavare av naturgasledningar att begränsa eller avbryta överföring av naturgas till kunder. En sådan begränsning eller avbrytande av överföringen ska, i den utsträck- ning systemansvaret medger det, genomföras så rättvist som möjligt och i första hand ska konsumenters naturgasförsörjning säkras. I den utsträckning det är möjligt ska ledningsinnehavarens åtaganden beträffande leveranssäkerhet beaktas. Regeringen har också möjlighet att meddela ytterligare föreskrifter om den systemansvariga myndighetens befogenheter.
Enligt 7 kap. 3 § får regeringen eller den systemansvariga myndigheten efter regeringens bemyndigande, meddela föreskrifter om skyldighet för dem som ingått ett balansavtal enligt 7 kap. 4 § naturgaslagen att lämna de uppgifter om inmatning och uttag av naturgas som behövs för utövandet av systemansvaret till den systemansvariga myndigheten. Vidare får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, den systemansvariga myndigheten meddela föreskrifter om skyldighet för dem som bedriver över-
78
SOU 2011:46 |
Systemansvaret för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
föring av naturgas att till den systemansvariga myndigheten lämna de uppgifter som behövs för utövandet av systemansvaret.
Enligt 7 kap. 4 § naturgaslagen måste det finnas ett balansavtal som reglerar leverantörens balansansvar. Detta framkommer genom att det i 7 kap. 4 § anges att en leverantör av naturgas bara får leverera naturgas till uttagspunkter för vilka leverantören (eller någon annan) gentemot den systemansvariga myndigheten har åtagit sig det ekonomiska ansvaret för att det nationella naturgas- systemet tillförs lika mycket naturgas som tas ut i uttagspunkten. Åtagandet för detta balansansvar sker genom att ett avtal med den systemansvariga myndigheten ingås. Med uttagspunkt avses en punkt där en gasförbrukare enligt sitt avtal med innehavaren av naturgasledningen tar ut naturgas för förbrukning, 7 kap. 4 § sista stycket naturgaslagen.
I 7 kap. 5 § anges det att villkor för balansavtalen ska vara objektiva och
Den systemansvariga myndigheten ska enligt 7 kap. 6 § natur- gaslagen offentliggöra de villkor som tillämpas i balansavtalen och på begäran utan dröjsmål lämna skriftliga uppgifter om dessa villkor. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsyns- myndigheten (Energimarknadsinspektionen) får meddela närmare föreskrifter om offentliggörandet av villkor.
Så snart den systemansvariga myndigheten får kännedom om att ett avtal om balansansvar ska upphöra att gälla, ska myndigheten enligt 7 kap. 7 § naturgaslagen utan dröjsmål underrätta berörda ledningsinnehavare. Ledningsinnehavarna ska i sin tur utan dröjs- mål underrätta berörda leverantörer av naturgas. En motsvarande underrättelseskyldighet åligger också den som genom avtal har åtagit sig att vara balansansvarig för vissa uttagspunkter för en gasleverantörs räkning, i det fall avtalet med gasleverantören ska upphöra att gälla. Den balansansvarige ska utan dröjsmål enligt 7
79
Systemansvaret för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
SOU 2011:46 |
kap. 7 § andra stycket underrätta den systemansvariga myndigheten och innehavarna av naturgasledningarna på vars ledningsnät uttagspunkterna är belägna där balansansvaret kommer att upphöra att gälla. Innehavarna av naturgasledningar ska i sin tur utan dröjsmål underrätta leverantören av naturgas om balansavtalets upphörande. Enligt paragrafens sista stycke får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten meddela närmare föreskrifter om underrättelseskyldigheten enligt ovan.
Enligt 7 kap. 7 a § naturgaslagen har en leverantör av naturgas tio vardagar eller maximalt femton kalenderdagar på sig att återställa sitt balansansvar om leverantören har förlorat det med omedelbar verkan. Tidsfristen börjar löpa dagen efter den dag leverantören tog del av eller haft möjlighet att ta del av den först mottagna underrättelsen enligt 7 kap. 7 §. Samma tidsfrist gäller också för en leverantör vars avtal om balansansvar sagts upp och upphör att gälla före den ovan nämnda fristens utgång. Tidsfristen för att återställa balansansvar gäller dock inte om leverantören trätt i likvidation, ställt in betalningarna, försatts i konkurs eller förklarat sig inte ha för avsikt att återställa balansansvaret. Vidare gäller att om leverantören under tidsfristen träder i likvidation, ställer in betalningarna, försätts i konkurs eller förklarar sig inte ha för avsikt att återställa balansansvaret upphör tidsfristen omedel- bart att löpa.
7 kap. 7 b § handlar om leverantörens underrättelseskyldighet om balansansvaret återställs under tidsfristen. Leverantören ska då underrätta berörda innehavare av naturgasledning om vem som har åtagit sig balansansvaret i de uttagspunkter där leverantören levererar naturgas. Det framgår av andra stycket att ett sådant nytt balansansvar som en ny balansansvarig har åtagit sig gäller från och med dagen efter det att berörd ledningsinnehavare mottagit underrättelsen från leverantören. Om en ledningsinnehavare inte har fått någon underrättelse från leverantören om vem som är ny balansansvarig för berörda uttagspunkter innan tidsfristen i 7 a § löpt ut, ska ledningsinnehavaren dagen efter fristens utgång anvisa berörda gasförbrukare en leverantör. Detta framgår av 7 kap. 7 b §. Den anvisade leverantören ska gentemot ledningsinnehavaren ha åtagit sig att leverera naturgas till gasförbrukare som saknar leverantör. Ledningsinnehavaren ska dessutom utan dröjsmål underrätta gasförbrukarna om vilken leverantör som har anvisats dem och även upplysa förbrukarna om naturgaslagens bestäm- melser om byte av leverantör. Den anvisade leverantören ska å sin
80
SOU 2011:46 |
Systemansvaret för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
sida utan dröjsmål underrätta gasförbrukarna om de villkor för leverans som leverantören tillämpar.
Om en leverantör inte har rätt att återställa balansansvaret enligt 7 a § eller om tidsfristen för att återställa balansansvaret upphör att löpa till följd av de i 7 a § sista stycke uppräknade omständig- heterna ska innehavaren av naturgasledning så snart som möjligt anvisa berörda gasförbrukare en leverantör, som gentemot led- ningsinnehavaren har åtagit sig att leverera naturgas till gas- förbrukare som saknar leverantör. Den nya balansansvariges balansansvar gäller från och med dagen för anvisningen enligt 7 kap. 7 c §. Ledningsinnehavaren ska också underrätta gasför- brukarna om vilken leverantör som har anvisats och lämna information om naturgaslagens bestämmelser om byte av leveran- tör. Detta ska ske utan dröjsmål. Liksom ovan ska den anvisade leverantören utan dröjsmål underrätta gasförbrukarna om de villkor för leverans som leverantören tillämpar.
Av 7 kap. 7 d § naturgaslagen framgår att en naturgasleverantör som levererar gas till en gasförbrukare i en viss uttagspunkt är skyldig att fortsätta leverera gas tills leveransskyldigheten upphör. Detta gäller oavsett vad som har avtalats. Enligt 7 d § andra stycke upphör leveransskyldigheten om gasförbrukaren slutar ta ut gas i uttagspunkten, om någon annan börjar leverera gas till gasförbru- karen i uttagspunkten eller om överföringen av gas får brytas på grund av att gasförbrukaren har försummat sina skyldigheter gentemot leverantören enligt 8 kap. 3 eller 4 §§.
Enligt 7 kap. 8 § naturgaslagen ska en leverantör av naturgas som ska börja leverera naturgas till en uttagspunkt omedelbart anmäla det till innehavaren av naturgasledningen. Anmälan ska också innehålla uppgifter om vem som har åtagit sig balansansvaret i uttagspunkten. Vidare uppges det i andra stycket att en natur- gasleverantör som övertar leveranserna till en naturgasförbrukare i dennes uttagspunkt bara får göra det från och med den första dagen i en kalendermånad. Därför måste en anmälan göras senast en månad innan övertagandet ska ske. Formerna för byte av gas- leverantör föreslås förändras som en följd av genomförandet av det tredje inre marknadspaketet (se regeringens proposition 2010/11:70 Tredje inremarknadspaketet för el och naturgas).
Innehavaren av naturgasledningen som tar emot en anmälan ska skicka ut underrättelser med anledning därav enligt föreskrifter meddelade av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten. 8 § innehåller också en rätt för regeringen
81
Systemansvaret för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
SOU 2011:46 |
eller tillsynsmyndigheten, efter regeringens bemyndigande, att meddela närmare föreskrifter om naturgasleverantörers skyldig- heter.
Om en gasförbrukare saknar leverantör av naturgas ska en leverantör anvisas gasförbrukaren av berörd innehavare av natur- gasledning. En sådan anvisad leverantör ska gentemot lednings- innehavaren ha åtagit sig att leverera gas till en sådan gasförbrukare. Detta följer av 7 kap. 8 a §. Ledningsinnehavaren ska utan dröjsmål underrätta gasförbrukaren om vilken leverantör som har anvisats, om innebörden av en sådan anvisning och om naturgaslagens bestämmelser om byte av leverantör. Regeringen eller den myndig- het regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vad en sådan underrättelse ska innehålla. Den anvisade leverantören ska utan dröjsmål underrätta gasförbrukaren om de villkor för leveransen som leverantören avser att tillämpa och om den dag leverantören tänker börja leverera gas enligt avtalet. Om en gasförbrukare använder mer gas än vad som levereras enligt leveransavtalet med leverantören ska gasförbrukaren betala till den anvisade leverantören enligt de villkor som den tillämpar. Detta framgår av 7 kap. 8 a § sista stycket.
I 7 kap. 8 b § uppges det att en gasförbrukare som inte har något sådant leveransavtal som avses i 7 d § och gasförbrukaren inte heller har anvisats någon ny leverantör enligt 8 a § ska betala för sin förbrukning till en leverantör som anvisats av ledningsinnehavaren och enligt de villkor som den anvisade leverantören tillämpar.
Om någon övertar balansansvaret i en naturgasförbrukares uttagspunkt får det enligt 7 kap. 9 § i dagsläget bara göras från och med den första dagen i en kalendermånad. Även här ska leveran- tören som är leveransskyldig enligt 7 d § i uttagspunkten meddela innehavaren av naturgasledningen om övertagandet senast en månad innan det ska ske. Om det finns särskilda skäl får den systemansvariga myndigheten medge att balansansvaret i en uttags- punkt ska börja gälla före den första dagen i en kalendermånad. En innehavare av naturgasledning som tar emot en anmälan ska skicka underrättelser med anledning därav enligt de föreskrifter som regeringen eller tillsynsmyndigheten har meddelat.
Enligt 7 kap. 10 § åvilar det den som bedriver överföring av naturgas en skyldighet att meddela den systemansvariga myndig- heten byte av balansansvarig enligt 7 b § första och tredje styckena, 7 c § första stycket och 9 §. Den som bedriver överföring av natur- gas ska dessutom hålla den systemansvariga myndigheten under-
82
SOU 2011:46 |
Systemansvaret för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
rättad om vem som har åtagit sig balansansvaret för dennes egna inköp.
Av 7 kap. 11 § framgår det att den systemansvariga myndigheten ska svara för avräkning mellan de balansansvariga enligt de före- skrifter som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, den systemansvariga myndigheten meddelar.
Om en gasleverantör levererar gas till en uttagspunkt som saknar någon som är balansansvarig ska gasleverantören enligt 7 kap. 12 § naturgaslagen ses som balansansvarig i uttagspunkten när den systemansvariga myndigheten avräknar förbrukningen. Ersätt- ningen ska betalas enligt de villkor som den systemansvariga myndigheten tillämpar mot balansansvariga.
2.4Naturgasförordning (2006:1043)
Enligt naturgasförordningens (2006:1043) 1 § återfinns det i för- ordningen kompletterande bestämmelser till naturgaslagen. Enligt 2 § har termer och uttryck som används samma betydelse som i naturgaslagen.
I 3 § naturgasförordningen framgår det att koncession inte behövs för ombyggnad av en mät- och reglerstation, linjeventil- station, rensdonsstation eller en kompressorstation.
Av
Enligt 4 § naturgasförordningen ska en ansökan om koncession för en naturgasledning enligt 2 kap. 1 § första stycket naturgaslagen innehålla uppgifter om det överföringsbehov som naturgas- ledningen är avsedd att tillgodose, det behov som
Av 5 § naturgasförordningen framgår det att en ansökan om koncession för en lagringsanläggning eller en förgasnings- anläggning enligt 2 kap. 2 eller 3 §§ naturgaslagen ska innehålla uppgifter om det behov som anläggningen är avsedd att tillgodose och de alternativa placeringar av anläggningen som den som ansöker har undersökt samt resultatet av de samråd som föregått ansökan.
83
Systemansvaret för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
SOU 2011:46 |
I 6 § naturgasförordningen framgår det att en ansökan skrift- ligen ska ges in till Energimarknadsinspektionen. Förutom vad som angetts i 4 och 5 §§ ska även uppgifterna uppräknade i 6 § framgå av ansökan. En ansökan ska innehålla en teknisk beskrivning av den planerade ledningen, stationen eller anläggningen samt en kost- nadsberäkning. Det ska också finnas en ritning över ledningens, stationens eller anläggningens konstruktion och dess anslutning till naturgasledningar. En karta över ledningens föreslagna sträckning eller stationens eller anläggningens föreslagna placering, liksom en beskrivning av den mark som behöver tas i anspråk för ledningen, stationen eller anläggningen ska medfölja. Bestyrkta förteckningar över ägare och innehavare av fastigheter över vilka ledningen avses dras fram eller på vilka stationen eller anläggningen avses placeras, eller på fastigheter som på annat sätt behövs för anläggningen ska skickas med. Uppgift om de överenskommelser som träffats om upplåtelse av mark för ledningen, stationen eller anläggningen ska medfölja, liksom de hinder som finns mot sådana överens- kommelser. Organisationen hos den som ansöker ska uppges. Det ska också redogöras för hur de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken efterlevs. Utöver detta ska ansökan också innehålla en sådan miljökonsekvensbeskrivning som framkommer av 2 kap. 7 § andra stycket naturgaslagen.
Energimarknadsinspektionen har möjlighet att enligt 7 § natur- gasförordningen i det enskilda fallet ge dispens från föreskrifterna i
När Energimarknadsinspektionen har fått in en ansökan enligt 4 eller 5 § ska det kungöras i en ortstidning. Utöver kungörelsen ska Energimarknadsinspektionen skicka meddelanden om ansökan till de sakägare som har uppgetts i ansökan. Av både kungörelsen och meddelandet ska det framgå att synpunkter på ansökan ska fram- föras skriftligt till Energimarknadsinspektionen och inom vilken tid. Tiden ska uppgå till minst fyra veckor från det att kungörelsen var införd i ortstidningen.
I ett ärende om koncession ska det enligt 9 § naturgas- förordningen inhämtas yttranden från Myndigheten för samhälls- skydd och beredskap, Försvarsmakten, länsstyrelser i berörda län, berörda kommuner, berörda fastighetsägare och övriga berörda sakägare.
När alla dessa uppgifter har sammanställts ska Energimarknads- inspektionen tillsammans med ett eget yttrande överlämna ärendet
84
SOU 2011:46 |
Systemansvaret för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
till regeringens prövning. I yttrandet ska Energimarknads- inspektionen enligt 10 § naturgasförordningen ta ställning till om miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven i 6 kap. miljöbalken.
10 a § naturgasförordningen anger att regeringen har fem år på sig att fatta beslut i ett ärende enligt 4 och 5 §§. Tiden räknas från det att en fullständig ansökan inkom till Energimarknadsinspek- tionen. När det gäller en förlängning av giltighetstiden för en koncession enligt 13 § naturgasförordningen ska regeringen fatta beslut inom tio år från det att en fullständig ansökan kom in till Energimarknadsinspektionen. I båda fallen gäller att tidsfristen kan förlängas vid högst ett tillfälle med högst den ursprungliga tidsfristens längd och under förutsättning att förlängningen är nödvändig på grund av utredningen av ärendet. Om en förlängning av tidsfristen görs ska den sökande informeras om skälen för att handläggningstiden förlängs innan den ursprungliga tidsfristen har gått ut. Det framgår också att det i 8 § lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden finns bestämmelser om att ett mottagningsbevis ska skickas till den sökande när en fullständig ansökan har kommit in och vad mottagningsbeviset ska innehålla.
I 11 § naturgasförordningen uppges det att innan en konces- sionspliktig naturgasledning, lagringsanläggning eller förgasnings- anläggning börjar byggas ska koncessionshavaren göra en anmälan om det till Energimarknadsinspektionen och till den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom plan- och bygg- väsendet. Tillsammans med anmälan ska en karta och en teknisk beskrivning av naturgasledningen, lagringsanläggningen eller förgasningsanläggningen lämnas in.
När naturgasledningen, lagringsanläggningen eller förgasnings- anläggningen är färdigbyggd får den enligt 12 § naturgas- förordningen inte börja användas innan Energimarknadsinspek- tionen har lämnat tillstånd till det (drifttillstånd).
Av 12 § naturgasförordningen framkommer det att en ansökan om förlängning av giltighetstiden för en koncession ska vara skriftlig och inges till Energimarknadsinspektionen. Även i förlängningsärenden gäller
Även när det är fråga om överlåtelse av koncession enligt 2 kap. 12 § första stycket naturgaslagen ska Energimarknadsinspektionen enligt 13 § naturgasförordningen pröva en sådan ansökan.
För det fall en koncession återkallas enligt 2 kap. 14 § naturgaslagen ska Energimarknadsinspektionen bereda ärendet och
85
Systemansvaret för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
SOU 2011:46 |
tillsammans med ett eget yttrande överlämna ärendet till reger- ingens prövning enligt 15 § naturgasförordningen.
Energimarknadsinspektionen prövar även ärenden enligt 2 kap. 15 § andra och tredje styckena, 2 kap. 16 § första och andra styckena samt 2 kap. 17 § första och andra styckena naturgaslagen.
Förordningens 17 § innehåller bestämmelser om att den som överför naturgas ska mäta överförd naturgas och rapportera mät- resultaten enligt de föreskrifter som Energimarknadsinspektionen meddelar.
I 17 a § uppges det att Energimarknadsinspektionen får meddela närmare föreskrifter om mätning av överförd naturgas och rap- portering av resultatet av mätningarna.
Föreskrifter med krav på och kontroll av den mätutrustning som används får enligt 18 § ställas av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, liksom utövandet av tillsyn över efter- levnaden av utfärdade föreskrifter.
I 21 § naturgasförordningen pekas Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) ut som systemansvarig myndighet enligt 7 kap. 1 § naturgaslagen.
Av 22 § framgår en uppgiftsskyldighet för den som bedriver överföring av naturgas genom att vissa uppgifter ska tillhandahållas Svenska kraftnät. Det framgår att Svenska kraftnät enligt 23 § naturgasförordningen har möjlighet att meddela föreskrifter om uppgiftsskyldigheten.
2.5Nuvarande systemansvarsverksamhet för gas hos Svenska kraftnät
Som framgår av beskrivningen ovan är det svenska regelverkets skrivningar med avseende på systemansvaret för gas utformade för att stödja en lösning där den kortsiktiga balanseringen utförs av en systemansvarig myndighet. Den systemansvariga myndigheten är i dag Svenska kraftnät som formellt trädde in i rollen i samband med den partiella marknadsöppningen i Sverige som skedde den 1 juli 2005. Beslutet att utse Svenska kraftnät till systemansvarig myndighet togs av regeringen den 14 oktober 2004.
86
SOU 2011:46 |
Systemansvaret för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
2.5.1Skillnaden mellan systemansvar och systembalansansvar
Det är en väsentlig skillnad mellan systemansvar i naturgaslagens bemärkelse och systemansvar i gasmarknadsdirektivets bemärkelse. Detta lyfts fram bl.a. i Nya el- och gasmarknadsutredningens betänkande Tredje inre marknadspaketet för el och naturgas – Fortsatt europeisk harmonisering (SOU 2010:30).
En systemansvarig aktör i gasmarknadsdirektivets bemärkelse är en aktör som äger och/eller driver någon form av system och som bl.a. är ansvarig för dess drift och underhåll. Det finns således systemansvariga för transmissionssystem liksom systemansvariga för distributionssystem, lager- och
En systemansvarig för ett transmissionssystem (TSO) ska enligt gasmarknadsdirektivet, förutom att ansvara för drift och underhåll, ansvara för balanseringen av sitt eget nät. Eftersom det inom en och samma medlemsstat kan finnas fler än en TSO, är det rimligt att balansansvaret begränsas till det nät som genom ägandet omfattas av systemansvaret.
I sin nuvarande roll som systemansvarig myndighet ansvarar Svenska kraftnät för den kortsiktiga balanseringen av hela det svenska gassystemet. Den kortsiktiga balanseringen, eller system- balansansvaret, har således lyfts ut ur det systemansvar som i övrigt för närvarande innehas av de båda ägarna till det svenska trans- missionsnätet, Swedegas AB och E.ON Gas Sverige AB. Den nuvarande svenska lösningen med en systemansvarig myndighet stöds av gasförordningens artikel 1, sista stycket. I detta stycke fastställs att medlemsstaterna får inrätta ett organ i enlighet med gasmarknadsdirektivet, vilket ska genomföra en eller flera av de uppgifter som brukar utföras av den systemansvariga för över- föringssystemet (transmissionssystemet).
2.5.2Övergripande systemansvar
Svenska kraftnät är ett statligt affärsverk med uppgift att förvalta Sveriges stamnät för elkraft. Stamnätet omfattar ledningar för 400 kV och 220 kV med tillhörande transformatorstationer och utlandsförbindelser. Svenska kraftnät är även systemansvarig myndighet för de svenska marknaderna för el och naturgas.
87
Systemansvaret för gas – gällande regelverk och förutsättningar SOU 2011:46
2009 uppgick antalet anställda till över 325 personer.
Koncernens rörelseintäkter 2009 |
uppgick |
till knappt |
6,9 miljarder kronor och resultatet |
samma år |
uppgick till |
375 miljoner kronor. Svenska kraftnäts systemansvarsverksamhet för gas stod 2009 för 1 procent av koncernens samlade rörelse- intäkter och för en knapp procent av det redovisade resultatet samma år.
Svenska kraftnäts nuvarande systemansvarsverksamhet för gas utgör således en blygsam del av den samlade verksamheten och är en följd av regeringens beslut under hösten 2004. Väsentliga delar av erforderligt systemstöd för bland annat meddelandehantering och balansavräkning liksom rutiner för planering, drift och avräkning kunde då tas fram genom en vidareutveckling av Svenska kraftnäts befintliga plattform skapad för den svenska elmarknaden. Den förväntade synergieffekten av att hantera systemansvaret för gas inom samma organisation som ansvarar för systemansvaret för el var en av anledningarna till att Svenska kraftnät av regeringen utsågs till systemansvarig myndighet.
I egenskap av systemansvarig myndighet ansvarar Svenska kraftnät för att balansen mellan inmatning och uttag i det svenska naturgassystemet upprätthålls på kort sikt. För detta ändamål tecknar Svenska kraftnät avtal med balansansvariga aktörer. En balansansvarig aktör bär det ekonomiska ansvaret för att balansen upprätthålls mellan tillförd gas och uttagen gas i de inmatnings- och uttagspunkter som balansansvaret omfattar. Den balans- ansvarige är skyldig att planera för balans mellan sin inmatning och sitt uttag av gas. Den avräkningsmodell som tillämpas innebär att de balansansvariga aktörerna över tiden kan rätta till sina egna obalanser via ett s.k. balanskonto. Detta minimerar behovet av balanserande åtgärder från den systemansvariga myndigheten. Skulle obalanser identifieras vilka kräver åtgärd använder sig Svenska kraftnät så långt som möjligt av marknadsmekanismer. I första hand innebär detta att Svenska kraftnät vänder sig till de balansansvariga för att få in bud på s.k. reglergashandel.
Om en situation emellertid skulle uppstå som är så allvarlig att den inte går att åtgärda inom ramen för marknadsmässiga överenskommelser, kan Svenska kraftnät med stöd i naturgaslagen (2005:403) beordra innehavare av lager att ändra in- eller utmat- ningen. Om detta inte är tillräckligt kan Svenska kraftnät beordra ledningsinnehavare att begränsa eller avbryta överföringen av gas till kunder.
88
SOU 2011:46 |
Systemansvaret för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
Då all gas som matas in i det svenska gassystemet kommer från Danmark, har Svenska kraftnät ett nära samarbete med den danska systemansvarige aktören Energinet.dk. Genom ett samarbetsavtal mellan Svenska kraftnät och Energinet.dk regleras ansvars- fördelningen ur balanshänseende i gränspunkten i Dragör. Vid sidan av detta avtal finns ett motsvarande samarbetsavtal mellan Swedegas AB och Energinet.dk, vilket avser ansvarsfördelningen i gränspunkten i Dragör ur nätägarhänseende.
I arbetet med att övervaka balansen i det svenska gassystemet upphandlar Svenska kraftnät tjänster rörande övervakningen av transmissionssystemet av någon av dess båda ägare. Under åren
Som medlem i EU är det viktigt att Sverige deltar i det pågående harmoniseringsarbetet på den inre marknaden för el och naturgas. Svenska kraftnät deltar bl.a. i arbetet inom Europeiska nätverket av systemansvariga för transmissionssystem för gas (ENTSOG) till- sammans med Swedegas AB. Svenska kraftnät deltar även vid möten inom Gas Regional Initiative (GRI). GRI är ett forum skapat på initiativ av de europeiska tillsynsmyndigheternas grupp för el och gas (ERGEG). Exempel på andra svenska deltagare inom GRI är Energimarknadsinspektionen och Swedegas AB.
I rollen som systemansvarig myndighet ingår även att främja konkurrensen på naturgasmarknaden. Som systemansvarig myndig- het har Svenska kraftnät också en skyldighet att vidta planerings- åtgärder för säkerställandet av naturgasförsörjningen. Det över- gripande ansvaret för försörjningstryggheten för gas innehas emel- lertid av Statens energimyndighet.
2.5.3Organisation och ekonomi med koppling till systemansvarsverksamheten för gas
Svenska kraftnäts nuvarande systemansvarsverksamhet för gas omfattar cirka fem personår fördelade på de tre enheterna Balans- tjänst, Marknadsdesign och Marknadsstöd. Verksamheten finansi- eras genom en förbrukningsenergiavgift samt genom intäkter från såld gas i samband med balansavräkningen.
Förbrukningsenergiavgiften uppgår enligt Svenska kraftnäts avtal om balansansvar i början av januari 2011 till 0,45 kr/MWh (övre värmevärde). Förbrukningsenergiavgiften betalas av de
89
Systemansvaret för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
SOU 2011:46 |
balansansvariga aktörerna vilka tecknat balansavtal med Svenska kraftnät. Avgiften tas ut på den totala förbrukningen under leveransmånaden som respektive balansansvarig har balansansvar för.
Svenska kraftnäts kostnader kopplade till systemansvars- verksamheten för gas utgörs av administrativa kostnader, kostnader för såld gas liksom av avskrivningar. Rörelseresultatet efter avskrivningar uppgick år 2009 till 2 miljoner svenska kronor. En sammanställning av Svenska kraftnäts ekonomiska resultat 2009 med avseende på systemansvarsverksamheten för gas visas nedan.
Tabell 2.1 Ekonomiskt resultat år 2009 avseende Svenska kraftnäts systemansvarsverksamhet för gas
Ekonomiskt resultat 2009 (MSEK)
Intäkter |
|
Förbrukningsenergiavgift |
11 |
Intäkter såld gas |
46 |
Kostnader |
|
Administrativa kostnader |
7 |
Kostnad såld gas |
47 |
Rörelseresultat |
3 |
Avskrivningar |
1 |
Överskott |
2 |
(Källa: Svenska kraftnät)
Tabell 2.2 Redovisning av Svenska kraftnäts administrativa kostnader kopplade till systemansvarsverksamheten för gas år 2009
Administrativa kostnader 2009 (MSEK) |
|
|
|
Marknad |
Balanstjänst |
Personalkostnader |
3 |
2 |
Löpande |
0,3 |
0,5 |
Medlemskap ENTSOG |
0,5 |
|
Övrigt |
0,3 |
|
|
|
|
(Källa Svenska kraftnät)
90
SOU 2011:46 |
Systemansvaret för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
2.5.4Exempel på verksamhet inom enheten Balanstjänst
Upprätthålla den kortsiktiga balansen
Balanstjänst är den enhet inom Svenska kraftnät som ansvarar för att upprätthålla den kortsiktiga balansen i det svenska naturgas- systemet. Detta innebär att enheten övervakar trycket i trans- missionsnätet och vid behov vidtar åtgärder för att upprätthålla trycknivån. Balanstjänst tar emot de balansansvarigas balansplaner och skickar de balansansvarigas handel i Dragör till Energinet.dk för avstämning mot respektive motpart i handeln. Enheten ansvarar för beräkning av gränser för de balansansvarigas balanskonton. Det totala tillåtna intervallet för de balansansvarigas balanskonton beräknas utifrån en bedömning av inom vilka gränser trycket i transmissionsnätet kan variera utan att det uppstår problem i driften av systemet. Vid beräkningen beaktas Svenska kraftnäts eget innehav av gas. Andelen av det totala intervallet som tilldelas respektive balansansvarigs balanskonto beror på omfattningen av den balansansvariges balansansvar. Enheten ansvarar också för genomförande av veckohandel. Veckohandeln görs med balans- ansvariga och ligger till grund för beräkning av det neutrala pris som används i balansavräkningen.
Exempel på övriga uppgifter
I enhetens ansvar ingår löpande förvaltning och utveckling av erforderliga
2.5.5Exempel på verksamhet inom enheten Marknadsdesign
Utforma balansavtal
Svenska kraftnäts marknadsavdelning har två enheter som båda har ansvar inom systemansvarsverksamheten för gas, nämligen Mark- nadsdesign och Marknadsstöd.
Enheten Marknadsdesign ansvarar för innehållet i det avtal om balansansvar som tecknas mellan Svenska kraftnät och de balans- ansvariga aktörerna. Avtalet är ett standardavtal som reglerar relationen mellan avtalsparterna liksom den avräkningsmodell som
91
Systemansvaret för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
SOU 2011:46 |
tillämpas. Under ett antal år från det att Svenska kraftnät trädde in i rollen som systemansvarig myndighet gjordes en årlig översyn av balansavtalet i nära samverkan med de balansansvariga aktörerna.
Genomförd översyn har bl.a. medfört ändringar i pris- konstruktion och införande av ett särskilt regelverk för s.k. veckohandel för att skapa ett svenskt balansgrundpris. Balans- grundpriset är nödvändigt för att Svenska kraftnät på ett neutralt sätt ska kunna prissätta balansgas och korrektionsgas i avsaknad av ett svenskt marknadspris. Vidare har införande av särskilda regler vid försörjningsstörning införts. Sedan den 1 oktober 2009 gäller balansavtalet tills vidare. Balansavtalet framgår i sin helhet av betänkandets bilaga 8.
Genomföra gasmarknadsråd
Som systemansvarig myndighet delar Svenska kraftnät system- ansvaret för det svenska transmissionsnätet med de båda trans- missionsnätägarna Swedegas AB och E.ON Gas Sverige AB. En viktig kontaktyta och informationskanal för branschens aktörer är det gasmarknadsråd som samlas fyra gånger per år. Enheten Marknadsdesign inom Svenska kraftnät ansvarar tillsammans med Swedegas AB och E.ON Gas Sverige AB för att sammankalla och genomföra möten i Gasmarknadsrådet. I rådet finns representanter för balansansvariga, distributionsnätägare, slutkunder, bransch- föreningen Energigas Sverige samt myndigheter. I gasmarknads- rådet avhandlas frågor av gemensamt intresse för marknads- aktörerna samt villkor som rör Svenska kraftnäts och trans- missionsnätägarnas respektive avtalsparter.
Exempel på övriga uppgifter
Enheten Marknadsdesign ansvarar för Svenska kraftnäts deltagande inom det europeiska samarbetet kring den inre marknaden för gas, bl.a. genom medlemskapet i ENTSOG och arbetet inom GRI.
Enheten ansvarar även för att bevaka marknadsutveckling och marknadsregler i angränsande nät, bl.a. Energinet.dk:s transport- regler. Inom enheten utformas vissa av de rapporter som krävs enligt Svenska kraftnäts regleringsbrev, t.ex. den årliga rapporten till regeringen. I enhetens löpande arbete ingår dessutom kontakter
92
SOU 2011:46 |
Systemansvaret för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
med myndigheter och departement, deltagande i olika typer av referensgrupper liksom utformning av remissvar.
2.5.6Exempel på verksamhet inom enheten Marknadsstöd
Balansavräkning
Inom enheten Marknadsstöd utförs den dagliga liksom slutliga balansavräkningen gentemot de balansansvariga aktörerna. Varje balansansvarig aktör ska i förväg planera för att upprätthålla balans mellan den gas som matas in och tas ut i de inmatnings- och uttagspunkter som balansansvaret omfattar. Det går emellertid inte att undvika vissa differenser mellan planer och utfall. Genom balansavräkningen fångas dessa differenser upp. Balansavräkningen görs med ledning av de balansplaner som de balansansvariga aktörerna översänder till Svenska kraftnät dagen före leverans- dygnet, tillsammans med den uppmätta förbrukning som respek- tive nätägare rapporterar dagen efter leveransdygnet. Den slutliga balansavräkningen sker en gång per månad.
Varje balansansvarig aktör har hos Svenska kraftnät ett balans- konto på vilket den balansansvariges obalanser per dygn acku- muleras under månaden. Balanskontot ger de balansansvariga aktörerna en viss ”vingelmån” då negativ obalans kvittas mot positiv och vice versa. Om saldot på balanskontot emellertid överstiger tillåten maxgräns eller understiger tillåten minimigräns, utgörs skillnaden av s.k. balansgas som måste köpas eller säljas av den balansansvariga aktören för att åter komma i balans. Avsikten är att ge de balansansvariga aktörerna incitament att sträva efter att hålla sina obalanser inom det tillåtna intervallet.
I samband med den slutavräkning som utförs varje månad, debiteras de balansansvariga aktörerna för deras samlade otillåtna obalans under den gångna månaden. Eftersom de energivolymer som av nätägarna rapporteras per dygn under månaden är baserade på preliminära mätvärden, uppstår skillnader vid den slutliga balansavräkningen vilken grundas på slutliga mätvärden. Likaså uppstår det vid den slutliga avräkningen skillnader till följd av att de energivolymer som av nätägarna rapporteras per dygn är baserade på preliminära värmevärden, medan den slutliga balans- avräkningen bygger på slutliga värmevärden. För att kompensera
93
Systemansvaret för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
SOU 2011:46 |
för dessa skillnader köper och säljer de balansansvariga aktörerna korrektionsgas från och till Svenska kraftnät.
All rapportering av balansplaner, mätvärden och avräkningsdata sker på den svenska gasmarknaden via
Exempel på övriga uppgifter
Till arbetsuppgifterna inom enheten Marknadsstöd ingår även att samla in, uppdatera och publicera strukturdata. Strukturdata utgörs av olika typer av information som är nödvändig för att den löpande rapporteringen och balansavräkningen ska fungera. Inom enheten sker även framtagande av faktureringsunderlag vid slutlig balans- avräkning, lagerredovisning av innehav av gas och ekonomisk uppföljning. I enhetens arbete ingår också löpande kontakter med balansansvariga aktörer och nätägare till följd av balansavräkningen, förvaltning och utveckling av erforderliga
94
3Marknadsmodellen för gas – gällande regelverk och förutsättningar
Till skillnad från bestämmelserna om systemansvar och försörj- ningstrygghet för gas är regleringen av marknadsmodellen relativt otydlig. Med få undantag saknas direkt reglering i såväl den nationella lagstiftningen som i EU:s rättsakter.
Utformningen av den nuvarande svenska marknadsmodellen för gas har tagit sin utgångspunkt i den svenska elmarknadsmodellen med stöd av gasmarknadsdirektivet och gasförordningen. Inten- tionen vid utformningen var att den svenska marknadsmodellen för gas ska bidra till fullbordandet av den inre marknaden för gas.
Tillämpningen av den svenska marknadsmodellen för gas bygger till stor del på den branschpraxis som skapades utifrån lagar, förordningar och föreskrifter i samband med genomförandet av det andra inre marknadspaketet i svensk lagstiftning. Denna bransch- praxis finns beskriven i Svensk Gasmarknadshandbok och den fullständiga dokumentationen finns tillgänglig på Gasmarknads- handbokens webbplats www.gasmarknadshandboken.se.
I det följande ges en övergripande beskrivning av de delar i regelverket som utredningen bedömer har en direkt eller indirekt inverkan på marknadsmodellens utformning och tillämpning.
3.1Gasförordningen
Gasförordningens tillämpningsområde omfattar högtrycksrör- ledningar som kopplar lokala distributörer till gasnätet och som inte huvudsakligen används i samband med lokal distribution. Förordningens syfte är bl.a. att fastställa
95
Marknadsmodellen för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
SOU 2011:46 |
(transmissionssystem). Till stor del fokuserar gasförordningens regler på ökad samordning för att säkerställa ett effektivt och transparent tillträde till överföringsnäten över gränserna.
Gasförordningen innehåller emellertid få skrivningar med direkt inverkan på marknadsmodellens utformning. De tydligaste exemplen är gasförordningens definition av nätanvändare i kombi- nation med förordningens grundläggande krav på tredjeparts- tillträde till överföringsnäten.
En nätanvändare definieras enligt artikel 2.11 som en kund eller potentiell kund till en systemansvarig för överföringssystem samt systemansvariga för överföringssystem, i den mån det är nöd- vändigt för dem för att kunna bedriva sin överföringsverksamhet. I gasförordningens artikel 14.1 punkten a stadgas att systemansvariga för överföringssystem ska se till att på ett
I konsekvens med detta följer att gasförordningens övriga artiklar är skrivna med utgångspunkt från den marknadsmodell som följer av de stadgade formerna för tredjepartstillträdet. Gas- förordningens regler för t.ex. utformning av överföringstariffer, fasta och avbrytbara tjänster, lång- och kortfristiga tjänster liksom principer för kapacitetstilldelning får härigenom en indirekt inver- kan på marknadsmodellens utformning och tillämpning.
3.2Gasmarknadsdirektivet
Även gasmarknadsdirektivet innehåller få skrivningar med direkt inverkan på marknadsmodellens utformning. Av artikel 32.1 framgår dock att medlemsstaterna ska se till att det införs en ord- ning för tredjepartstillträde till
Tredjepartstillträdet ska gälla för alla berättigade kunder inbe- gripet gashandelsföretag och ska tillämpas objektivt utan att någon diskriminerande åtskillnad görs mellan systemanvändarna. Enligt utredningens bedömning har artikeln, i likhet med gasför- ordningens artiklar 2.11 och 14.1a, en direkt inverkan på marknads- modellens utformning och tillämpning. En systemanvändare
96
SOU 2011:46 |
Marknadsmodellen för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
definieras enligt gasmarknadsdirektivets artikel 2.23 som varje fysisk eller juridisk person som levererar till eller får leveranser från systemet.
3.3Naturgaslag (2005:403)
Av naturgaslagen (2005:403) 6 kap. 3 § andra stycket framgår att överföringstariffer ska utformas så att den avgift en kund betalar för överföringen till sin anslutningspunkt innefattar avgift för över- föringen i samtliga rörledningar genom vilka överföringen sker.
För kunden innebär detta att den avgift som kunden betalar till det gasnätsföretag vars nät kunden är ansluten till, även omfattar avgiften eller avgifterna till överliggande gasnätsföretag för över- föringen av gas genom deras nät. Samtidigt betalar kunden för sin gas till det gashandelsföretag som levererar gasen. Kunden får på detta sätt två tydliga avtalsrelationer och en tydlig redovisning av kostnaden för nät respektive gashandel.
Naturgaslagens 6 kap. 3 § andra stycket är således att betrakta som grunden för det mest utmärkande draget hos den svenska marknadsmodellen för gas. Varje kund avtalar erforderlig kapacitet hos det gasnätsföretag till vilket kunden är ansluten. Gasnäts- företagen avtalar i sin tur erforderlig kapacitet för alla sina nät- kunder i överliggande nät tills kapaciteten är avtalad från kundens uttagspunkt till gränspunkten i Dragör. Kapacitetsavtalen mellan gasnätsföretagen sker genom s.k. nät/nätavtal, vilket är ett exempel på den branschpraxis som nämnts ovan.
Det bör i sammanhanget påpekas att det som i naturgaslagen uttrycks som ”samtliga rörledningar genom vilka överföringen sker” endast avser samtliga rörledningar inom Sverige. Då merparten av den gas som förbrukas i Sverige importeras från Danmark, har den överförts genom det danska transmissionssystemet. Genom den danska marknadsmodellen adderas emellertid kostnaden för över- föringen genom transmissionssystemet till gaspriset. Trots natur- gaslagens skrivning omfattar de svenska nättarifferna således inte avgift för samtliga rörledningar genom vilka överföringen sker. En del av överföringskostnaden ligger alltjämt i gashandelspriset på grund av överföringen genom uppströms nät utanför Sveriges gräns.
97
Marknadsmodellen för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
SOU 2011:46 |
3.4Naturgasförordning (2006:1043)
Enligt utredningens bedömning omfattar naturgasförordning (2006:1043) i dagsläget inte några regler med direkt eller indirekt inverkan på utformningen eller tillämpningen av den svenska marknadsmodellen för gas.
3.5Marknadsmodellen ur ett internationellt perspektiv
3.5.1Pågående harmoniseringsarbete inom EU
I samband med genomförandet av det tredje inre marknadspaketet har kommissionen uppmärksammat problemet med att det saknas gemensamma mekanismer för kapacitetstilldelning inom EU. De nationella marknaderna innehåller funktioner som skiljer sig åt vilket bidrar till att bibehålla marknadssegregationen och hindra skapandet av den inre marknaden.
Handelsaktörer som i dag vill överföra gas mellan olika med- lemsstater tvingas i många fall lägga ett pussel av olika typer av kapacitetsprodukter som tillhandahålls av olika aktörer, vid olika tidpunkter och med olika villkor. För att öka den gränsöver- skridande handeln och göra det enklare för handelsaktörer att över- föra gas inom EU krävs därför en tydligare gemensam ansats.
Genom att utforma gemensamma mekanismer för kapacitets- tilldelning kan den gränsöverskridande överföringen av gas inom EU underlättas. Samtidigt blir det möjligt att i större grad kunna utnyttja den kapacitet som i dag är bokad men av olika anledningar inte används. De kommande gemensamma nätföreskrifterna är därför ett viktigt verktyg för fullbordandet av den inre marknaden för gas.
Nätföreskrifterna väntas reglera förhållanden med direkt inver- kan på marknadsmodellens utformning och tillämpning. Av detta skäl är det viktigt att följa det pågående arbetet inom EU. I det följande ges en övergripande beskrivning av regelverket och de ram- riktlinjer som ligger till grund för nätföreskrifternas utformning.
98
SOU 2011:46 |
Marknadsmodellen för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
Utarbetande av nätföreskrifter
Enligt gasförordningens artikel 6 (Utarbetande av nätföreskrifter) ska kommissionen efter samråd med ACER, ENTSOG och andra berörda intressenter årligen upprätta en förteckning över de områden som ska inbegripas vid utarbetandet av gemensamma nätföreskrifter på den inre marknaden för gas.
Nätföreskrifterna ska enligt gasförordningens artikel 8 (Upp- gifter för ENTSOG) utarbetas av ENTSOG. Nätföreskrifternas omfattning framgår av artikelns punkt 6. De ska utarbetas med avseende på gränsöverskridande nät och frågor kopplade till marknadsintegration. Nätföreskrifterna ska dock inte påverka medlemsstaternas rätt att fastställa nationella nätföreskrifter som inte har någon inverkan på den gränsöverskridande handeln.
Den lista över områden som ska omfattas vid ENTSOG:s utar- betande av gemensamma nätföreskrifter enligt gasförordningens artikel 8.6 omfattar bland annat regler för tredjepartstillträde liksom regler för kapacitetstilldelning och hantering av över- belastning i nätet. I fråga om den svenska marknadsmodellen för gas och dess förhållande till kommande gemensamma nätföre- skrifter är frågor som rör tredjepartstillträde, kapacitetstilldelning och marknadsintegration av speciellt intresse.
Utarbetande av ramriktlinjer
Kommissionen ska enligt gasförordningens artikel 6 uppmana ACER att inom en tidsfrist, som inte överstiger sex månader, utarbeta riktlinjer (i förordningen benämnd ramriktlinjer) för ENTSOG:s arbete med utformningen av nätföreskrifterna. Varje ramriktlinje ska bidra till
I avvaktan på det operativa arbete som ACER påbörjade i början av mars 2011, presenterade ERGEG den 10 juni 2010 ett utkast till ramriktlinjen ”Capacity Allocation on European Gas Transmission Networks”. Den 7 december samma år presenterades en reviderad version i form av ramriktlinjen (Revised Pilot Framework Guide- line on Capacity Allocation Mechanisms), vilket är det dokument som ligger till grund för detta avsnitt.
99
Marknadsmodellen för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
SOU 2011:46 |
3.5.2Mekanismer för kapacitetstilldelning
Avgränsning och mål
Den föreslagna ramriktlinjens regler gäller för gränspunkter i gränsöverskridande transmissionsnät mellan två eller fler medlems- stater. Gränspunkterna kan vara såväl fysiska som virtuella. Vidare omfattar den föreslagna ramriktlinjen regler för gränspunkter mellan sammanhängande
I fråga om kapacitet så gäller den föreslagna ramriktlinjens regler för all existerande kapacitet enligt TSO:s beräkningar. Detta inbegriper även kapacitet som gjorts tillgänglig genom kapacitets- ökningar till följd av utvecklade beräkningsmetoder liksom frigjord kapacitet till följd av överbokningar och återlämnad kapacitet från shippers/gashandelsföretag. Kapacitet som i dag är låst till följd av avtal, omfattas fr.o.m. den dag avtalen löper ut. Ny kapacitet som fördelas genom så kallat open
Ramriktlinjens mål är att ge tydliga riktlinjer för ENTSOG:s kommande arbete med utformningen av de gemensamma nätföre- skrifterna enligt gasförordningens artikel 6.2.
Införlivande av nätföreskrifternas regler
Varje TSO ska i relevanta delar anpassa sina befintliga över- föringsavtal och/eller villkorsbestämmelser med avseende på de kommande nätföreskrifternas regler kring fördelning av kapacitet i gränspunkter enligt ovan. Avtal och villkorsbestämmelser ska vara harmoniserade till nätföreskrifterna inom sex månader fr.o.m. dess ikraftträdande. Detta krav måste uppfyllas oavsett om befintliga
100
SOU 2011:46 |
Marknadsmodellen för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
avtal och/eller villkorsbestämmelser tillåter den anpassning som nätföreskrifterna kräver.
Kommunikation, samarbete och intressenters medverkan
Av förslaget till ramriktlinje för fördelning av kapacitet framgår att de gemensamma nätföreskrifterna ska bidra till att definiera ett standardiserat innehåll i en TSO:s överföringsavtal. Nätföre- skrifterna ska även specificera allmänna villkor för tilldelning av kapacitet liksom villkor för de tjänster som är knutna till denna verksamhet.
Nätföreskrifterna kommer även att innehålla regler i syfte att erhålla standardiserade former för kommunikation mellan TSO och nätanvändarna.
När det gäller former för samarbete väntas nätföreskrifterna ställa krav på att TSO:er med sammanlänkade system ska harmo- nisera, koordinera och koppla sina respektive tjänster för kapa- citetstilldelning, så att de tjänster som erbjuds på olika sidor om en gränspunkt harmoniserar med varandra. Samarbetet omfattar även upprättande av virtuella gränspunkter och upprättandet av gemen- samma rutiner för kapacitetstilldelning. Verksamhet med koppling till relevanta gränspunkter ska koordineras i syfte att optimera formerna för tillträde till nätet.
Nätföreskrifterna ska vidare innehålla en tidplan för genom- förandet av de nya kraven på kommunikation och specificera hur samarbetet mellan TSO:er ska utformas med avseende på kapaci- tetstilldelning och maximering av tillgänglig kapacitet.
I syfte att identifiera marknadens behov och övriga aktuella förutsättningar i fråga om kapacitetstilldelning, ska samråd ske med berörda intressenter innan nätföreskrifterna beslutas. Frågor av speciellt intresse för samråd är avbrott i kapacitetstjänster liksom andelen tillgänglig kapacitet som ska avsättas i form av fast kapa- citet under korta perioder. Av intresse är vidare en detaljerad beskrivning av metoden för kapacitetstilldelning i respektive gränspunkt.
101
Marknadsmodellen för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
SOU 2011:46 |
Kapacitetstjänster
Enligt förslaget till ramriktlinje ska nätföreskrifterna ange regler för hur en TSO fastställer den fasta respektive avbrytbara kapacitet som erbjuds i respektive gränspunkt. Vidare föreslås att nätföre- skrifterna ska ställa krav på att en TSO i vilken gränspunkt som helst ska kunna erbjuda såväl fast som avbrytbar kapacitet i båda riktningar. I gränspunkter med enkelriktat flöde ska kapacitet för avtalsmässig/virtuellt motflöde kunna erbjudas åtminstone i form av avbrytbar kapacitet. Publicerad information om tillgänglig fast kapacitet ska vara bindande för varje TSO och all kapacitet som ställs till marknadens förfogande ska uttryckas som energienheter per tidsenhet.
Erbjudande och användning av kapacitet speciellt avsedd för transit ska inte vara tillåten. Detta innebär att kapacitet alltid ska erbjudas och hanteras på samma sätt, oavsett om den används för transit eller för överföring av gas till slutförbrukare inom en medlemsstat.
Fast och avbrytbar kapacitet
De kommande nätföreskrifterna ska enligt ramriktlinjen omfatta en definition av standardiserade tjänster för fast kapacitet med olika löptider. Vid specificeringen av dessa standardiserade tjänster ska ENTSOG samråda med berörda intressenter för att täcka in marknadens behov. Samrådet ska omfatta tjänster och produkter som löper per år, kvartal, månad, dag liksom del av dag. Samma uppsättning tjänster och produkter ska kunna erbjudas i varje gränspunkt.
I fråga om avbrytbar kapacitet ska nätföreskrifterna definiera hur en TSO tillämpar tjänster för avbrytbar kapacitet i båda rikt- ningar i varje gränspunkt. TSO:er i angränsande nät ska införa standardiserade rutiner för avbrytbar kapacitet, inklusive erforder- liga ledtider, för att kapacitet ska kunna avbrytas på ett koordinerat och kontrollerat sätt. Nätföreskrifterna ska även ange möjliga orsaker för avbrott, olika typer eller klasser av avbrytbarhet och en beskrivning av hur kapacitet i praktiken avbryts.
102
SOU 2011:46 |
Marknadsmodellen för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
Fördelning och erbjudande av kapacitetstjänster
Även metoder för fördelningen mellan tillgänglig fast kapacitet på lång och kort sikt är något som ska beskrivas i nätföreskrifterna. Enligt ramriktlinjen ska minst 10 procent av tillgänglig fast kapacitet i gränspunkter avsättas i form av fast kapacitet på kort sikt. Förhållandet mellan olika typer av kapacitet ska i samman- länkade system vara lika på bägge sidor om en gränspunkt och vara föremål för övervakning av de nationella tillsynsmyndigheterna.
Av nätföreskrifterna ska även framgå hur en TSO ska erbjuda tillgänglig kapacitet med avseende på erforderlig insyn och för att undvika diskriminering mellan olika nätanvändare. Kraven omfattar såväl fast kapacitet på lång och kort sikt som avbrytbar kapacitet. Varje TSO ska enligt ramriktlinjen erbjuda tillänglig fast kapacitet samt all eventuell återstående och outnyttjad fast kapacitet, all eventuell kapacitet som frigjorts av shippers/gashandelsföretag sedan tidigare bokning samt all eventuell kapacitet som frigjorts på grund av att den inte utnyttjats enligt den så kallade
Kopplade (bundlade) tjänster
I nätföreskrifterna ska enligt ramriktlinjen stadgas att TSO:er på respektive sida om en gränspunkt gemensamt ska erbjuda kop- plade, eller så kallade bundlade, kapacitetstjänster avseende fast kapacitet. Avsikten med detta är att den korresponderande exit- respektive entrypunkten i en gränspunkt mellan två system ska integreras, dvs. överföringen av gas mellan två sammanlänkade system ska kunna ske genom endast en kapacitetsbokning och en nominering av gas.
I syfte att på sikt koppla eller bundla den tekniska kapaciteten till fullo i en viss gränspunkt, föreslås nätföreskrifterna reglera hur situationer hanteras där tillgänglig kapacitet på ena sidan om en gränspunkt skiljer sig från tillgänglig kapacitet på den andra sidan. I detta avseende föreslås att i det fall tillgänglig kapacitet skulle uppstå på sidan A, och härigenom överskrida tillgänglig kapacitet på sidan B, får ”överskottet” av tillgänglig kapacitet på sidan A inte bokas för en längre tid än redan bokad kapacitet på sidan B.
103
Marknadsmodellen för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
SOU 2011:46 |
Varje TSO ska således eftersträva en maximering av bundlad kapacitet. För att skynda på denna utveckling föreslås respektive TSO att förmå sina respektive nätanvändare att frigöra så mycket kapacitet som möjligt i varje gränspunkt, även innan dess att befintliga avtal löper ut. Då detta möjligen kan vara behäftat med problem föreslås i ramriktlinjen att kapacitet som omfattas av avtal tecknade före nätföreskrifternas ikraftträdande, måste vara bundlad senast 5 år därefter. Berörda nätanvändare föreslås komma överens om hur den frigjorda och bundlade kapaciteten därefter ska för- delas sinsemellan. Då även detta förfarande kan vara behäftat med problem, föreslås de nationella tillsynsmyndigheterna vid behov medla mellan parterna.
I det fall parterna inte kan nå en överenskommelse kring den nya fördelningen får en TSO fördela den bundlade kapaciteten mellan nätanvändarna med hjälp av en fördelningsnyckel som bygger på respektive nätanvändares andel av de totala kapacitets- rättigheterna i systemet. Löptiden för den nya kapacitetsfördel- ningen ska inte vara längre än löptiden hos de tidigare avtalen. Det tydliggörs i sammanhanget att nätföreskrifterna inte avser att reglera utformningen av handelsavtal/gaskontrakt och att dessa avtal inte ska behöva sägas upp med anledning av de kommande nätföreskrifterna.
Kapacitetstilldelning
Som framgått ovan ska nätföreskrifterna enligt ramriktlinjens förslag ange formerna för hur en TSO erbjuder fast och avbrytbar kapacitet. Nätföreskrifterna ska även definiera ett antal tidpunkter då nätanvändarna ska erbjudas att boka tillgänglig kapacitet. Längden hos varje sådant tillfälle för bokning av kapacitet (till- delningsfönster) måste även ta hänsyn till den tidsrymd under vilken erbjuden och bokad kapacitet därefter avses vara låst. Erbjudande av kapacitet på lång sikt kräver en längre ledtid mellan tilldelning och användning än erbjudande av kapacitet på kort sikt. Detta är en följd av att det för bägge parter normalt sett är ett större åtagande att ingå långa avtal än korta.
I nätföreskrifterna ska stadgas att rutinerna för tilldelning av en och samma typ av kapacitet i alla gränspunkter inom Europa ska vara koordinerade i tid. Syftet är att erhålla en ökad mark- nadsintegration och bättre fungerande konkurrens. För att detta
104
SOU 2011:46 |
Marknadsmodellen för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
ska vara möjligt krävs även att nätföreskrifterna ställer krav på harmoniserade mekanismer för kapacitetstilldelning i samtliga gränspunkter och att varje TSO i detalj publicerar information om bland annat de mekanismer som tillämpas. Någon kapacitets- tilldelning vid sidan av de gemensamma reglerna i enlighet med nätföreskrifterna ska enligt ramriktlinjen inte få förekomma.
Tilldelningen av all fast och avbrytbar kapacitet vid ovan nämnda tillfällen för kapacitetstilldelning ska enligt ramriktlinjen bygga på auktionsförfarande. Nätföreskrifterna ska ange prin- ciperna för anonyma och webbaserade procedurer med erforderlig insyn för att förhindra eventuellt missbruk av t.ex. en dominerande marknadsställning. På dessa plattformar för webbaserade proce- durer för bokning av kapacitet ska all kapacitet som finns i en gränspunkt mellan angränsade nät ställas till marknadens för- fogande, inklusive kapacitet på andrahandsmarknaden. För att begränsa antalet plattformar för bokning av kapacitet ska nät- föreskrifterna innehålla en plan som definierar genomförande, delsteg och tidplan.
Nätföreskrifterna ska även säkerställa en utformning av auk- tionsförfarandet som är tillämpbar vid samtliga gränspunkter inom EU. I det fall ett och samma auktionsförfarande inte skulle vara tillämpligt i alla gränspunkter, ska åtminstone ett och samma förfarande användas av TSO:er på bägge sidor om en gränspunkt i sammanlänkande system. Auktionsförfarandet ska vara föremål för samråd med berörda intressenter samt för de nationella tillsyns- myndigheternas tillsyn.
Auktionsförfarandet ska även omfatta auktion av fast kapacitet på dygnsbasis. Om inte annat framgår av de kommande nätföre- skrifterna, ska den tariff som står under tillsyn av berörd myndig- het utgöra grundpriset för såväl fast som avbrytbar kapacitet. Eventuella intäkter som genom auktionsförfarandet kan komma att överskrida de av tillsynsmyndigheten fastställda intäktsramarna, ska i första hand användas till att sänka nättariffen eller till att genomföra erforderliga investeringar. Överskott kan också använ- das till att skapa ytterligare incitament för en TSO att maximera den tillgängliga kapaciteten. De nationella tillsynsmyndigheterna föreslås avgöra hur ett eventuellt överskott ska hanteras.
Vidare ska tilldelningen av avbrytbar kapacitet inte begränsa tilldelning och användning av fast kapacitet. I detta avseende kan aldrig erbjudanden av avbrytbar kapacitet bli styrande för erbjudandet av fast kapacitet. Kapacitet som genom auktions-
105
Marknadsmodellen för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
SOU 2011:46 |
förfarande erbjuds på dygnsbasis och som fortfarande är tillgänglig efter det att auktionen har avslutats kan erbjudas enligt principen först till kvarn får först mala. Återstående kapacitet efter ett auktionstillfälle, som inte erbjuds på dygnsbasis, ska auktioneras ut vid kommande auktionstillfällen avseende kapacitet för lika lång eller kortare tid.
Utredningen konstaterar avslutningsvis att förändringar kommer att genomföras på EU:s inre marknad för gas inom ett flertal områden, vilka med stor sannolikhet kommer att inverka även på den svenska gasmarknaden.
3.5.3En jämförelse av marknadsmodeller inom olika medlemsstater
Den svenska marknadsmodellen för gas har genom åren kommit att beskrivas som avvikande jämfört med de marknadsmodeller som generellt har tillämpats inom övriga EU. Den huvudsakliga orsaken till detta är att den svenska marknadsmodellen för gas i början av
I syfte att skapa en bild av hur Sveriges marknadsmodell för gas förhåller sig till marknadsmodeller i andra medlemsstater inom EU i dagsläget, har utredningen anlitat konsultföretaget COWI AB för att kartlägga och jämföra ett antal signifikanta parametrar hos olika marknadsmodeller. Konsultrapporten återfinns i sin helhet i bilaga 9.
Studien omfattar kartläggning och jämförelser av kapacitets- tilldelning, aktörsroller, balansering och avtalsförhållanden i de marknadsmodeller som tillämpas i Sverige, Danmark, Tyskland och Österrike. Vidare omfattar studien en kartläggning och jämförelse av avgränsning mellan transmission och distribution i medlems- staterna enligt ovan samt Nederländerna. Resultatet ger en aktuell bild av likheter och skillnader mellan den svenska marknads- modellen och övriga jämförda marknadsmodeller.
106
SOU 2011:46 |
Marknadsmodellen för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
Kapacitetstilldelning
I samtliga jämförda marknadsmodeller är det slutkunden som avtalar om kapacitet med den distributionsnätägare till vilken kunden är ansluten. I de svenska och tyska modellerna är det vidare distributionsnätägaren som avtalar med överliggande transmis- sionsnätägare om utmatningskapacitet från transmissionsnätet. I Danmark avtalas utmatningskapacitet från transmissionsnät till distributionsnät av en transportkund (gashandelsföretag, shipper), medan motsvarande kapacitetsbokning i Österrike görs av ett centralt organ.
I Danmark, Tyskland och Österrike bokas in- och utmatnings- kapacitet i gränspunkt mellan transmissionssystem av transport- kunder. Häri ligger avvikelsen hos den svenska marknadsmodellen vad gäller kapacitetstilldelning, dvs. det förekommer inte någon handel med vare sig in- eller utmatningskapacitet på den svenska sidan i gränspunkten mellan de danska och svenska transmissions- systemen. Detta är bl.a. ett resultat av att Sverige, till skillnad från övriga studerade medlemsstater, endast har en tillförselväg för gas och att transit av gas därmed inte är möjlig. Den svenska mark- nadsmodellen saknar således ett moment jämfört med övriga studerade modeller, men detta moment är i dagsläget inte nöd- vändigt för marknadens funktion. Gashandelsföretag har i dag tillgång till den svenska marknaden i sin helhet utan att behöva boka någon inmatningskapacitet till det svenska transmissions- systemet.
Om den svenska marknadsmodellen skulle kompletteras med kapacitetshandel i gränspunkten kommer den att uppvisa stora likheter med de jämförda modellerna och i allt väsentligt vara identisk med den nuvarande tyska marknadsmodellen, vad gäller kapacitetstilldelning.
Aktörsroller
Som en direkt konsekvens av att det inte sker någon handel med inmatningskapacitet till det svenska transmissionssystemet saknas transportkunden bland aktörsrollerna i den svenska marknads- modellen. I övrigt är aktörsrollerna i princip desamma. Danmark är den enda medlemsstat bland de jämförda i vilken transmissions- systemet ägs, drivs och övervakas av en och samma aktör,
107
Marknadsmodellen för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
SOU 2011:46 |
Energinet.dk. I Sverige, Tyskland och Österrike är ägande och drift av transmissionsnät skilt från övergripande övervakning, sam- ordning och systembalansansvar. I Tyskland och Österrike åligger systembalansansvaret en eller flera marknadsområdesoperatörer, medan systembalansansvaret i Sverige i dag hanteras av Svenska kraftnät.
Den svenska motsvarigheten till balansansvarig tycks inte återfinnas i någon av de övriga studerade modellerna. I Österrike finns aktörsrollen balansenergileverantör vilken ansvarar för fysisk balansering. Aktörsrollen skiljer sig således från den svenska aktörsrollen balansansvarig, vilken har det ekonomiska ansvaret för att balansen upprätthålls. Motsvarande aktörsroller saknas i Danmark och Tyskland medan aktörsrollerna slutförbrukare, gas- leverantör, distributionsnätägare, transmissionsnätägare och lager- ägare är direkt jämförbara i samtliga studerade marknadsmodeller.
Balansering
Som nämnts ovan innehas det övergripande ansvaret för system- balansen i det svenska naturgassystemet av Svenska kraftnät. Motsvarande roll i Danmark innehas av Energinet.dk medan Tyskland och Österrike tillämpar en ordning som bygger på att det övergripande ansvaret innehas av en eller flera s.k. marknads- områdesoperatörer.
I det svenska naturgassystemet omfattas samtliga inmatnings- och uttagspunkter direkt av de balansansvarigas balansansvar. Danmark och Tyskland tillämpar en ordning där varje transport- kund för sin respektive kundportfölj ansvarar för att balansen upprätthålls på transmissionsnätsnivå. I Österrike ansvarar ett antal s.k. balancing groups för att balansen mellan inmatning och uttag upprätthålls i olika delar av det nationella systemet. En balancing group är sammansatt av alla typer av nätanvändare, dvs. slut- användare, gasleverantörer, grossister och transportkunder. Det finns flera balancing groups inom varje nät.
108
SOU 2011:46 |
Marknadsmodellen för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
Avtalsförhållanden
Gemensamt för samtliga studerade modeller är att slutförbrukaren tecknar ett nätavtal med en distributionsnätägare (eller med transmissionsnätägare i det fall slutförbrukaren är ansluten direkt till transmissionsnätet) och ett leveransavtal med en gasleverantör. I den tyska marknadsmodellen måste slutförbrukaren dessutom teckna ett mätavtal med en mätvärdesleverantör.
I Sverige, Tyskland och Österrike avtalas utmatningskapacitet från transmissionsnät till distributionsnät mellan distributions- nätägaren och överliggande transmissionsnätägare. I Danmark avtalas utmatningskapacitet från transmissionsnät till distributions- nät mellan transportkund och transmissionsnätägare, varför distri- butionsnätägaren endast tecknar ett anslutningsavtal med trans- missionsnätägaren samt ett ramavtal för gasleverantörer med Energinet.dk.
En svensk gasleverantör måste teckna avtal med en balansvarig för att få leverera gas i en uttagspunkt. Rollen som balansansvarig kan innehas av gasleverantören själv. Om så ej är fallet tecknas avtalet med en utomstående balansansvarig aktör. Någon mot- svarande avtalsrelation finns inte i de övriga jämförda mark- nadsmodellerna. I den danska marknadsmodellen finns däremot en avtalsrelation mellan gasleverantören och den systemansvarige aktören i form av ett ramavtal för gasleverantörer, vars mot- svarighet saknas i de övriga modellerna. Slutligen kan konstateras att alla former av avtal som berör transportkunder av naturliga skäl saknas i den svenska marknadsmodellen, medan de till olika antal och omfattning förekommer i de övriga jämförda modellerna.
Avgränsning mellan nät – funktion och ägande
Konsultföretaget COWI AB:s uppdrag omfattade även en jäm- förelse av gränsdragning mellan transmissions- respektive distri- butionsnät inom de olika medlemsstaterna. Vidare undersöktes huruvida det finns några signifikanta drag hos gränspunkter mellan olika nätägares nät som är gemensamma hos de studerade medlemsstaterna.
I samtliga av de medlemsstater som ingår i studien, med undantag för Tyskland, tycks mätning och/eller tryckreglering förekomma i gränsen mellan transmissions- och distributionsnät. I
109
Marknadsmodellen för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
SOU 2011:46 |
Danmark är
Det svenska transmissionssystemet ägs i dagsläget av två aktörer och gränsen mellan deras respektive nät utgörs endast av de svets- skarvar som sammanfogar dem. Motsvarande förhållande återfinns i Tyskland. I jämförelse med de i studien övriga ingående medlems- staterna tycks Tyskland ha en oklar gränsdragning mellan trans- missions- respektive distributionsnät.
Sammanfattningsvis tycks det inte finnas någon helt entydig universell gränsdragning mellan transmissionsnät och distribu- tionsnät. Däremot tycks mätning och/eller tryckreglering före- komma i gränsen mellan transmissions- och distributionsnät i fyra av de fem medlemsstater som ingår i jämförelsen. Gränspunkter mellan olika nätägares nät förekommer såväl med som utan mätning och/eller tryckreglering.
110
4Försörjningstryggheten för gas – gällande regelverk och förutsättningar
Försörjningstryggheten för naturgas regleras i Sverige i natur- gaslagen (2005:403), naturgasförordningen (2006:1043) och Statens energimyndighets föreskrifter STEMFS 2008:3. Under hösten 2010 ersattes Rådets direktiv 2004/67/EG av den 26 april 2004 om åtgärder för att säkerställa en tryggad naturgasförsörjning (gasför- sörjningsdirektivet) av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 av den 20 oktober 2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG (gasförsörjningsförordningen). I detta avsnitt ges en övergripande beskrivning av det befintliga svenska regelverket med bäring på gasförsörjningstryggheten.
4.1Naturgaslag (2005:403)
Åtgärder för att säkerställa en trygg naturgasförsörjning regleras i naturgaslagens kapitel 8 a. De nuvarande skrivningarna är utfor- made i samband med genomförandet av gasförsörjningsdirektivet, vilket nu har ersatts av gasförsörjningsförordningen.
Av 8 a kap. 1 § framgår det att en innehavare av en naturgas- ledning, lagringsanläggning eller förgasningsanläggning ska vidta de planeringsåtgärder och de åtgärder i övrigt som behövs för att säkerställa naturgasförsörjningen, i den utsträckning det är möjligt.
I 8 a kap. 2 § uppges det att den systemansvariga myndigheten ska vidta de planeringsåtgärder och de åtgärder i övrigt som inom ramen för systemansvaret behövs för att säkerställa naturgas- försörjningen.
111
Försörjningstryggheten för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
SOU 2011:46 |
Enligt 8 a kap. 3 § ska tillsynsmyndigheten ta fram och upprätt- hålla en allmän nationell strategi med lämpliga nivåer för en trygg naturgasförsörjning, ta fram och upprätthålla en nationell plan med åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen i krissituationer och vidta de åtgärder i övrigt som inom ramen för tillsynsansvaret behövs för att säkerställa naturgasförsörjningen.
I 8 a kap. 4 § uppges det att regeringen får meddela föreskrifter om särskilda minimikrav för en trygg naturgasförsörjning för konsumenter. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten meddelar ytterligare föreskrifter om planering och åtgärder enligt
Det uppges i 8 a kap. 5 § att den systemansvariga myndigheten får förelägga en innehavare av en naturgasledning, lagrings- anläggning eller förgasningsanläggning att med ledningen eller i anläggningen vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa naturgasförsörjningen. Om det är lämpligare får förläggandet riktas mot ägaren av ledningen eller anläggningen i stället för inne- havaren. Det uppges vidare att ett föreläggande inte får avse en åtgärd som är mer betungande än vad som är skäligt med hänsyn till anläggningens eller verksamhetens omfattning och betydelse för naturgasförsörjningen. Ett föreläggande kan även förenas med vite.
Den som enligt 8 a kap. 5 § har förelagts att vidta åtgärder har enligt 8 a kap. 6 § rätt till ersättning för den kostnad som genom- förandet av åtgärderna har medfört. Rätten till ersättning gäller dock inte kostnader för att lämna uppgifter eller för sådana planeringsåtgärder som avses i 1 §. Den systemansvariga myndig- heten prövar frågor om ersättning. I det fall ersättning ska utgå är det staten som betalar den.
Av 8 a kap. 7 § framgår det att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, den systemansvariga myndigheten får meddela föreskrifter om åtgärder för att möjliggöra reparationsarbeten och fysiska skyddsåtgärder i naturgasledningar och lagrings- eller förgasningsanläggningar.
Den systemansvariga myndigheten har enligt 8 a kap. 8 § rätt att, av den som enligt 5 § kan åläggas att utföra åtgärder för att säkerställa naturgasförsörjningen, på begäran få upplysningar och handlingar som behövs för att kunna ta ställning till om åtgärder behöver vidtas.
112
SOU 2011:46 |
Försörjningstryggheten för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
4.2Naturgasförordning (2006:1043)
I 29 § naturgasförordningen uppges det att Statens energi- myndighet ska godkänna de åtgärder som planeras enligt 8 a kap. 1 § naturgaslagen. Det framgår också att Svenska kraftnät ska samråda med Statens energimyndighet innan åtgärder vidtas enligt 8 a kap. 2 § naturgaslagen.
Enligt 8 a kap. 3 § ska Statens energimyndighet ta fram och upprätthålla en allmän nationell strategi och av 30 § natur- gasförordningen framgår att strategin ska vara skriftlig och ges in till och godkännas av regeringen. Strategin ska innehålla ett mål för naturgasförsörjningen i Sverige, en metod för samt en bedömning av sårbarhet och hotbild, en metod för samt en genomförd omvärldsbevakning, en beskrivning av planerad och genomförd förebyggande verksamhet, en beskrivning av planerade och genomförda informations- och utbildningsinsatser, en beskrivning av samordningen av sådana uppgifter som berör flera myndigheter och slutligen en nationell plan med åtgärder för att trygga natur- gasförsörjningen i krissituationer. Varje förslag till ändring av strategin ska godkännas av regeringen. Regeringen bestämmer också på vilket sätt strategin ska offentliggöras.
Av 30 a § framgår det att Statens energimyndighet ska samråda med Energimarknadsinspektionen och Svenska kraftnät innan den beslutar om den allmänna nationella strategin enligt 8 a kap. 3 § första stycket 1 naturgaslagen, eller en ändring i densamma. Samråd ska också ske när det gäller den nationella planen enligt 8 a kap. 3 § första stycket 2 naturgaslagen.
Statens energimyndighet får enligt 31 § naturgasförordningen meddela närmare föreskrifter om de krav som planering och åtgärder enligt 8 a kap. 1 och 3 §§ naturgaslagen ska uppfylla.
Av 32 § naturgasförordningen framgår det att konsumenters försörjning av naturgas vid sådan planering och vidtagande av åtgärder som avses i 8 a kap.
Enligt 33 § naturgasförordningen får Svenska kraftnät meddela föreskrifter om åtgärder för att möjliggöra reparationsarbeten och
113
Försörjningstryggheten för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
SOU 2011:46 |
fysiska skyddsåtgärder i naturgasledningar och lagrings- eller förgasningsanläggningar enligt 8 a kap. 7 § naturgaslagen.
I 34 § uppges det att Statens energimyndighet är tillsyns- myndighet enligt 8 a kap. naturgaslagen och att Energimarknads- inspektionen i övriga delar ska utöva tillsyn enligt 10 kap. 1 § naturgaslagen.
4.3STEMFS 2008:3
Enligt 31 § naturgasförordningen får Statens energimyndighet meddela närmare föreskrifter om de krav som planering och åtgärder enligt 8 a kap. 1 och 3 §§ naturgaslagen ska uppfylla. Enligt 1 § naturgaslagen ska en innehavare av en naturgasledning, lagrings- eller förgasningsanläggning vidta de planeringsåtgärder och de övriga åtgärder som behövs för att säkerställa natur- gasförsörjningen. Enligt 3 § naturgaslagen ska tillsynsmyndigheten ta fram olika planer om naturgasförsörjning och vidta åtgärder som behövs för att säkerställa naturgasförsörjningen. Statens energi- myndighet har till följd av detta utkommit med Föreskrifter och allmänna råd om planeringsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för att säkerställa naturgasförsörjningen, STEMFS 2008:3.
I 1 kap. 1 § uppges det att föreskrifterna innehåller bestäm- melser om planeringsåtgärder och åtgärder i övrigt som innehavare av naturgasledning, lagrings- eller förgasningsanläggning ska vidta för att säkerställa naturgasförsörjningen enligt 8 a kap. 1 § natur- gaslagen. Föreskrifternas termer och uttryck överensstämmer med de som används i naturgaslagen och naturgasförordningen.
Kapitel 2 handlar om planeringsåtgärder och åtgärder i övrigt. Enligt 2 kap. 1 § ska innehavare av naturgasledning, lagrings- eller förgasningsanläggning vidta de planeringsåtgärder och åtgärder i övrigt som anges i följande paragrafer för krissituationer avseende drift och säkerhet för den egna anläggningen. Planeringsåtgärderna och åtgärder i övrigt ska omfatta hantering av krissituation liksom informationshantering vid krissituation samt regelbunden bedöm- ning av sårbarhet och hotbild.
I 2 kap. 2 § uppges det att en innehavare av naturgasledning, lagrings- eller förgasningsanläggning ska upprätta en plan för hantering av krissituation och informationshantering vid kris- situation. Planen ska spridas inom den egna organisationen och innehavarna ska förutom att sprida planen också se till att planen
114
SOU 2011:46 |
Försörjningstryggheten för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
följs. Innehavarna ska även informera systemansvarig myndighet samt andra relevanta aktörer om sin plan. Planen ska innehålla en rad olika uppgifter.
Följande uppgifter ska framgå:
1.vilka åtgärder och vilken planering som ska vidtas för att före- bygga att en krissituation uppstår,
2.organisation och bemanning i syfte att ha beredskap för det fall en krissituation uppstår,
3.under vilka förutsättningar planen ska tillämpas,
4.hur en krissituation ska hanteras för att en återgång till en normal driftsituation ska kunna ske med minsta möjliga störning för kunderna,
5.vem som har det operativa ansvaret för krisorganisationen,
6.beslutsgång vid en krissituation,
7.interna och externa resurser, såväl personella som materiella, samt en strategi för informationshantering avseende dessa resurser mot övriga relevanta aktörer,
8.kontaktuppgifter att användas vid krissituation i syfte att upprätthålla förbindelser mellan innehavaren och andra rele- vanta aktörer,
9.strategi för omhändertagande av information som indikerar en krissituation samt vidareförmedling av sådan information till myndigheter, kommuner, kunder och andra relevanta aktörer,
10.strategi för vidareförmedling av information om en kris- situations omfattning och varaktighet, hur situationen hanteras samt tidpunkter för ytterligare information till myndigheter, kommuner, kunder och andra relevanta aktörer,
11.strategi för hur en förbrukningsreducering ska genomföras om en sådan beordras från systemansvarig myndighet.
Planen ska kontinuerligt uppdateras utifrån väsentliga förändringar i verksamheten och förändrad bedömning av sårbarhet och hotbild.
Enligt 2 kap. 3 § ska innehavare av naturgasledning, lagrings- eller förgasningsanläggning utse planeringsansvarig samt ansvarig för kontakter och kommunikation vid krissituation samt
115
Försörjningstryggheten för gas – gällande regelverk och förutsättningar |
SOU 2011:46 |
underrätta systemansvarig myndighet om kontaktuppgifter till de ansvariga.
Av 2 kap. 4 § framgår det att innehavare av naturgasledning, lagrings- eller förgasningsanläggning ska se till att planen som anges i 2 § ges in till Statens energimyndighet för godkännande. Väsentliga förändringar av planen ska anmälas och godkännas av Statens energimyndighet.
En innehavare av naturgasledning, lagrings- eller förgasnings- anläggning ska enligt 2 kap. 5 § regelbundet göra bedömningar av verksamhetens sårbarhet och hotbild avseende de risker som innehavaren kan komma att utsättas för, dels i den egna verk- samheten, dels i övriga delar av naturgasinfrastrukturen. Även bedömningen av sårbarhet och hotbild ska revideras utifrån väsentliga förändringar i verksamheten och förändringar av sårbarhet och hotbild.
Innehavare av naturgasledning, lagrings- eller förgasningsanlägg- ning ska också på Statens energimyndighets begäran tillhandahålla bedömningen av sårbarhet och hotbild enligt 2 kap. 6 §.
Föreskrifterna innehåller även allmänna råd som bland annat resonerar kring när en krissituation kan anses föreligga, checklista vid upprättande av plan för hantering av krissituation och informationshantering vid krissituation och exempel relaterat till bedömning av sårbarhet och hotbild.
116
5 Överväganden och förslag
5.1Avsnitt 3 i bilaga I till förordning (EG) 715/2009
Gasförordningens bilaga I innehåller riktlinjer som är riktade mot systemansvariga för överföringssystem (transmissionssystem). Rikt- linjerna beskrivs i tre avsnitt enligt följande:
1.Tjänster för tredjepartstillträde avseende systemansvariga för överföringssystem,
2.Principer för mekanismer för kapacitetstilldelning och förfaran- dena vid hantering av överbelastning avseende systemansvariga för överföringssystem samt tillämpningen av dessa vid avtalsbe- tingad överbelastning,
3.Fastställandet av de tekniska uppgifter som nätanvändare måste ha för att kunna få effektivt tillträde till systemet, fastställande av alla punkter som är relevanta för uppfyllandet av kraven på transparens och de uppgifter som ska offentliggöras vid alla rele- vanta punkter och tidsplanen för offentliggörandet.
Gasförordningen antogs den 13 juli 2009 och trädde i kraft den 3 september samma år. Gasförordningen ska tillämpas från och med den 3 mars 2011. Förordningens bilaga, avsnitt 3, reviderades under 2010. Ändringarna är relativt omfattande och utgörs av såväl omskriv- ningar som av helt nytillkomna textavsnitt.
Ändringarna beslutades av kommissionen den 10 november 2010 och trädde i kraft den 1 december samma år. Ändringarna ska tillämpas fr.o.m. den 3 mars 2011. I detta avsnitt ges en beskrivning av bilagans reviderade avsnitt 3, liksom bedömningar med anled- ning av den nya lydelsen. Det är viktigt att notera att de bedöm- ningar som görs i det följande grundas på gällande förutsättningar vid betänkandets utformning. De nuvarande förutsättningarna kan
117
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
komma att förändras till följd av utredningens förslag, men också oberoende av dessa.
5.1.1Punkten 3.1 Fastställande av de tekniska uppgifter som nätanvändare måste ha för att kunna få effektivt tillträde till systemet
Punkten 3.1 har kompletterats med underpunkterna 3.1.1 och 3.1.2 där den senare i grunden utgörs av den tidigare skrivningen men i utvecklad form.
Punkt 3.1.1
I den nya punkten 3.1.1 stadgas formerna för offentliggörande av information från systemansvariga. Av punkten framgår att system- ansvariga ska tillhandahålla alla uppgifter som avses i punkterna 3.1.2 och
Av punkten 3.1.1 framgår slutligen att de systemansvariga ska tillhandahålla detaljerade uppgifter om faktiska ändringar av alla sådana uppgifter som avses i punkterna 3.1.2 samt
Utredningens bedömning: Punkten bedöms föranleda åtgärder från svensk sida vilka specificeras i bedömningar enligt punkt- erna som följer.
Punkten torde i dagsläget beröra de aktörer som delar på system- ansvaret för det svenska transmissionssystemet nämligen Swedegas
118
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
AB, E.ON Gas Sverige AB samt Svenska kraftnät, i den omfattning som de hanterar information för relevanta punkter enligt vad som föreskrivs i punkten 3.2 nedan. Nämnda aktörer berörs i olika delar och omfattning beroende på kravens natur och beroende på om de kan utnyttja de undantag som finns i punkten 3.2. Således bör Swedegas AB i dagsläget t.ex. beröras av krav riktade till ägare av gränsöverskridande infrastruktur, medan E.ON Gas Sverige AB torde beröras av generella krav knutna till innehav av transmis- sionsnät. Svenska kraftnät torde i första hand beröras av krav knutna till balansering, flexibilitet och nomineringar.
Bilagan ska tillämpas fr.o.m. den 3 mars 2011, vilket innebär att vissa av bilagans regler omgående måste omsättas i praktiken. Samtidigt omfattar utredningens arbete ett förslag till överföring av dagens systemansvarsverksamhet för gas hos Svenska kraftnät till en ny aktör. Detta innebär att flera av de förändringar som omgå- ende måste genomföras hos de aktörer som i dagsläget delar på systemansvaret, sannolikt kommer att bli föremål för den framtida överföringen av systemansvaret till den nya aktören.
Punkten bedöms således föranleda åtgärder från svensk sida. Då punkten emellertid hänvisar till åtgärder i enlighet med punkterna 3.1.2 samt
Punkt 3.1.2
I punkten 3.1.2 stadgas vilken information som ska offentliggöras av de systemansvariga. I underpunkterna
a)En detaljerad och uttömmande beskrivning av de olika tjänster som erbjuds liksom de avgifter som tas ut för dessa tjänster.
b)Olika typer av transportavtal som kan ingås för tjänsterna enligt a).
c)Nätföreskrifter och/eller standardvillkor som fastställer samt- liga nätanvändares rättigheter och skyldigheter. Med nätföre- skrifter och/eller standardvillkor avses bland annat:
119
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
1.Harmoniserade transportavtal och andra relevanta dokument.
2.Uppgifter om relevanta parametrar för gaskvalitet för alla relevanta punkter, däribland minst bruttovärmevärdet och Wobbe- talet samt uppgifter om ansvarsfrågan och nätverksanvändarnas kostnader för konvertering om gasen inte motsvarar dessa speci- fikationer (om det är relevant för nättillträdet).
3.Information om tryckkrav för alla relevanta punkter (om det är relevant för nättillträdet).
4.Förfarandet i händelse av avbrott i avbrytbar kapacitet, däri- bland i tillämpliga fall tidpunkt, omfattning och rangordning av enskilda avbrott (exempelvis proportionellt eller enligt princi- pen ”först in, sist avbruten”).
d)De harmoniserade förfarandena för användning av överförings- systemet, inklusive definition av nyckelbegrepp.
e)Villkor för kapacitetstilldelning, hantering av överbelastning samt förfaranden för att motverka hamstring och underlätta återanvändning.
f)De regler för kapacitetshandel på andrahandsmarknaden som gäller gentemot den systemansvarige.
g)Regler om balansering och metod för beräkning av avgifter för obalans.
h)I förekommande fall de flexibilitets- och toleransnivåer som utan särskild avgift inkluderas i transporttjänsterna och i andra tjänster, samt den flexibilitet som erbjuds utöver detta med till- hörande avgifter.
i)En ingående beskrivning av den systemansvariges gassystem med uppgift om relevanta sammanlänkningspunkter enligt defini- tionen i bilagans punkt 3.2 samt namnet på dem som är drifts- ansvariga för de sammanlänkade systemen eller anläggningarna.
j)Reglerna för anslutning till det system som drivs av den systemansvarige.
k)Information om nödmekanismer, i den mån som det faller inom den systemansvariges ansvarsområde, exempelvis åtgärder som kan leda till att kundgrupper kopplas bort från nätet, och andra allmänna ansvarsregler som gäller för den systemansvarige.
120
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
l)Förfaranden för sammanlänkningspunkter som systemansvariga kommit överens om som är av betydelse för nätanvändares tillträde till de berörda överföringssystemen och som avser nätets driftskompabilitet, förfaranden för nominering och matchning samt andra förfaranden som fastställer bestämmelser om tilldel- ning av gasflöden och balansering, inkluderat de metoder som tillämpas.
m)De systemansvariga ska offentliggöra en detaljerad och uttöm- mande beskrivning av den metod och det förfarande som tillämpas för beräkning av den tekniska kapaciteten, däribland information om de parametrar som använts och viktiga förut- sättningar.
Utredningens bedömning: De systemansvariga för transmis- sionssystemet, Swedegas AB och E.ON Gas Sverige AB, bör publicera information om aktuella tryckkrav i alla relevanta punkter i transmissionssystemet enligt 3.1.2 c).
Swedegas AB bör i egenskap av ägare till gränsöverskridande nät publicera information om relevanta sammanlänkningspunk- ter enligt kravet i punkten 3.1.2 i) och offentliggöra namn på driftsansvariga för sammanlänkade system eller anläggningar enligt kravet i samma punkt.
Kravet enligt punkten 3.1.2 k) på att systemansvariga ska offentliggöra information om nödmekanismer bör föranleda offentliggörande av information från Svenska kraftnät.
Kravet enligt 3.1.2 l) på att systemansvariga ska offentliggöra information om förfaranden för sammanlänkningspunkter som är av betydelse för nätanvändares tillträde och som avser driftskompabilitet bör föranleda åtgärder från Swedegas AB:s sida.
Kravet enligt 3.1.2 m) på att systemansvariga ska offentlig- göra detaljerad och uttömmande information om metoden för beräkning av den tekniska kapaciteten torde beröra såväl Swedegas AB som E.ON Gas Sverige AB.
Skrivningen i punkten 3.1.2 a) är enligt utredningens bedömning i sak oförändrad jämfört med den tidigare bilagans punkt 3.1 a) och torde således inte föranleda några ytterligare åtgärder från svensk sida jämfört med tidigare. Den information som enligt punkten ska
121
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
publiceras finns enligt utredningens bedömning tillgänglig på de svenska transmissionsnätägarnas webbplatser. På Swedegas AB:s webbplats www.swedegas.se publiceras en beskrivning av företagets tjänster liksom de avgifter som tas ut för dessa. Överförings- avgifterna framgår av en bilaga till det standardöverföringsavtal som publiceras på webbplatsen. E.ON Gas Sverige AB publicerar information om nättjänster på sin webbplats www.eon.se, på vilken även transmissionsnätsavgift för distributörer publiceras. Denna prislista avser nätavgifter för gasöverföring till underliggande nät- ägare anslutna i
Den nya punkten 3.1.2 b) har kortats ned jämfört med den tidigare bilagans punkt 3.1 b), men i övrigt bedöms sakinnehållet vara detsamma. De transportavtal som kan ingås med de svenska transmissionsnätägarna kallas överföringsavtal (Swedegas AB) eller nätavtal (E.ON Gas Sverige AB). Avtalen tecknas mellan transmis- sionsnätägarna och slutförbrukare och/eller underliggande nät- ägare. Enligt utredningens bedömning torde inte heller denna punkt föranleda några nya åtgärder från svensk sida.
Merparten av texten i den tidigare bilagans punkt 3.1 b) har flyttats till den nya punkten 3.1.2 c) där den även har kompletterats ytterligare. Enligt underpunkten 1 avses med nätföreskrifter och/eller standardvillkor bl.a. harmoniserade transportavtal och andra rele- vanta dokument. Det framgår emellertid inte vad transportavtalen ska vara harmoniserade med.
Nätföreskrifter och/eller standardvillkor publiceras av såväl Swedegas AB som E.ON Gas Sverige AB. Informationen från Swedegas AB består av allmänna villkor för överföring (AVÖS) liksom information om överföringskapacitet, kapacitetsabonne- mang och prognos över kapacitetsbehov. E.ON Gas Sverige AB publicerar på sin webbplats nätavgiftsbestämmelser för nätavgift för distributörer anslutna i
Uppgifter enligt underpunkten 2 om relevanta parametrar för gaskvalitet publiceras på Swedegas AB:s webbplats www.swedegas.se i form av överföringsavtalets bilaga 5, Kvalitetsspecifikationer. Utred- ningen bedömer att några ytterligare åtgärder från svensk sida inte heller krävs på denna punkt.
122
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
Kravet enligt underpunkten 3 gällande publicering av tryckkrav för alla relevanta punkter gäller i den mån informationen är relevant för nättillträdet. Utan att här gå in på definitionen av relevanta punkter har utredningen inte funnit någon information om tryck- krav för några punkter över huvud taget på någon av de system- ansvarigas webbplatser.
Information om tryckkrav för nättillträde torde vara relevant för nättillträdet såväl vad gäller inmatning som uttag. För t.ex. biogas- producenter som vill mata in biogas på naturgasnätet är aktuellt tryckkrav i en potentiell inmatningspunkt av stor betydelse. Det är därför utredningens bedömning att de systemansvariga för trans- missionssystemet, Swedegas AB och E.ON Gas Sverige AB, bör publicera denna information för alla relevanta punkter. Med utgångspunkt från att samtliga
Underpunkten 4 ställer krav på publicering av information om förfarandet i händelse av avbrott i avbrytbar kapacitet. På www.energinet.dk, vilken är den danska systemansvarige aktörens webbplats, framgick i början av januari 2011 att mellan 16 och 40 procent av den sammanlagda bokade kapaciteten i utmatningspunkten i Dragör under januari 2011 utgjordes av avbrytbar kapacitet. All kapacitet som avtalas i det svenska transmissionssystemet betraktas emellertid som prima, dvs. kapacitet som definieras som icke avbrytbar. Av denna anledning finns det på de svenska system- ansvariga aktörernas webbplatser inte någon publicerad informa- tion om förfarandet i händelse av avbrott i avbrytbar kapacitet. I de allmänna villkoren för överföring i Swedegas naturgassystem (AVÖS 2010) finns bestämmelser rörande avbrott eller begräns- ning. Dessa avbrott eller begränsningar har emellertid inte någon koppling till avbrytbar kapacitet, utan handlar om situationer med fara för personskada, ej uppfyllda säkerhetsbestämmelser eller i det fall den systemansvariga myndigheten (Svenska kraftnät) beordrar åtgärder som innebär avbrott eller begränsning av överföring.
Det är viktigt att understryka att avbrytbar kapacitet i gasför- ordningens bemärkelse inte är något som de svenska transmissions- nätägarna i dag kan påverka. Detta har flera orsaker. I den svenska marknadsmodellen avtalas kapacitet i det svenska transmissions- systemet mellan transmissionsnätägarna och slutkunder respektive
123
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
underliggande nätägare. I dag råder det inte någon kapacitetsbrist i det svenska transmissionssystemet, varför all kapacitet som avtalas betraktas som prima under förutsättning att trycket på dansk sida av gränspunkten i Dragör är tillräckligt högt.
I det överliggande danska transmissionsnätet är emellertid kapaciteten betydligt mer begränsad än i det svenska transmissions- nätet. Av denna anledning tillhandahåller Energinet.dk tre olika kapacitetsprodukter vilka utgörs av prima kapacitet, avbrytbar kapacitet nivå 1 och avbrytbar kapacitet nivå 2.
I det fall det finns tillräcklig kapacitet i det danska transmis- sionssystemet för att tillgodose transportkundernas önskemål erbjuds alltid prima kapacitet först. När den prima kapaciteten är fullbokad erbjuds i tur och ordning avbrytbar kapacitet nivå 1 följt av nivå 2. Att kapaciteten betecknas som avbrytbar innebär emel- lertid inte att den riskerar avbrytas i sin helhet. Däremot kan inskränkningar av bokad kapacitet göras av Energinet.dk vid behov. Avbrytbar kapacitet nivå 2 är den kapacitet som inskränks först, varefter nivå 1 kan beröras.
Samliga balansansvariga aktörer i Sverige är registrerade som shippers i det danska transmissionsnätet. I det fall en svensk balansansvarig aktör med avbrytbar kapacitet i det danska transmis- sionsnätet skulle beröras av en inskränkning i Danmark, kommer motsvarande inskränkning att överföras till den svenska sidan. Detta sker vid den matchning av handelsvärden som genomförs av Svenska kraftnät och Energinet.dk.
De svenska transmissionsnätägarna har i dag således inte någon kännedom om vilka handelsaktörer som eventuellt kan beröras av inskränkningar av bokad kapacitet i det danska transmissionsnätet. Med den svenska marknadsmodellen är frågan om avbrytbar kapacitet i gasförordningens bemärkelse något som får konse- kvenser för de balansansvarigas handelsverksamhet och har således inget att göra med de avtal som tecknas med de svenska transmissionsnätägarna.
Balansansvariga aktörer i Sverige som bokar avbrytbar kapacitet genom det danska transmissionsnätet bör däremot i avtal med sina kunder ha bestämmelser som ger dem rätt att minska förbruk- ningen hos de kunder som omfattas av balansansvaret. Därigenom kan risken för inskränkningar i det danska transmissionssystemet avspeglas på den svenska marknaden.
Vid en överföring av systembalansansvaret till Swedegas AB kommer företaget få tillgång till Svenska kraftnäts nuvarande insyn
124
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
i handeln över Dragör. Swedegas AB kan således få insyn i vilka balansansvariga som kan påverkas av inskränkningar i avbrytbar kapacitet i det danska transmissionsnätet. Däremot kommer det även fortsättningsvis vara upp till de balansansvariga aktörerna att föra eventuella begränsningar vidare till sina respektive kunder.
Punkterna 3.1.2
Även villkor för kapacitetstilldelning, enligt underpunkten e), publiceras på bägge de systemansvariga aktörernas webbplatser. Information om hantering av överbelastning publiceras vare sig av Swedegas AB eller E.ON Gas Sverige AB. Swedegas AB hänvisar emellertid i detta avseende till länk från företagets webbplats till www.energinet.dk.
Med den svenska marknadsmodellen bedömer utredningen att information om förfaranden för att motverka hamstring liksom information om återanvändning av kapacitet inte är relevant. Detta beror på att den svenska marknadsmodellens form för kapacitets- tilldelning inte ger något utrymme för strategiska överbokningar i syfte att utestänga andra aktörer. Publicering av information kring andrahandsmarknaden för kapacitet enligt underpunkten f) sker inte i dagsläget då det ännu inte har inrättats någon sådan andra- handsmarknad i Sverige. Detta beror på att det inte har uppstått någon kapacitetsbrist i det svenska transmissionssystemet, i kombi- nation med den svenska marknadsmodellens funktion.
Punkten 3.1.2 g), vilken berör regler om balansering och metod för beräkning av avgifter för obalans, är ny och saknar enligt utred- ningens bedömning motsvarighet i den tidigare bilagan. Utred- ningen bedömer emellertid att det avtal om balansansvar som teck- nas mellan de balansansvariga och Svenska kraftnät uppfyller kravet enligt punkten 3.1.2 g).
Eftersom balansavtalet offentliggörs bedömer utredningen att punkten inte föranleder några åtgärder från svensk sida i dagsläget.
3.1.2 h) motsvaras enligt utredningens bedömning i allt väsent- ligt av den tidigare bilagans punkt 3.1 f). Några transporttjänster i
125
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
bilagans mening existerar dock inte i dagsläget på den svenska gasmarknaden enligt utredningens bedömning. Informationen ska dock offentliggöras i förekommande fall, dvs. i det fall det existerar flexibilitets- och toleransnivåer som utan särskild avgift inkluderas i transporttjänsterna.
Punkten 3.1.2 i) motsvaras enligt utredningens bedömning i allt väsentligt av den tidigare bilagans punkt 3.1 g). Hänvisningen till bilagans punkt 3.2 är emellertid ny och ersätter den tidigare skrivningens hänvisning till gasmarknadsdirektivets artikel 2.14 vilken består av definitionen av begreppet stödtjänster. Genom den nya hänvisningen blir punktens krav tydligare. Samtidigt skärps kravet eftersom förordningens bilaga är direkt gällande och tillämp- lig i samtliga medlemsstater. Kravet på att systemansvariga ska offent- liggöra vem eller vilka som är driftsansvariga för de sammanlänkande systemen eller anläggningarna saknar enligt utredningens bedömning motsvarighet i den tidigare bilagan.
Enligt utredningens bedömning bör punkten 3.1.2 i) föranleda åtgärder från Swedegas AB:s sida vad gäller kravet på offentlig- görande av information om relevanta sammanlänkningspunkter enligt definitionen i bilagans punkt 3.2. Vidare bedömer utred- ningen att kravet på att offentliggöra namn på driftsansvariga för sammanlänkade system eller anläggningar föranleder åtgärder från Swedegas AB:s sida.
Punkten 3.1.2 j) motsvaras av den tidigare bilagans punkt 3.1 i) och torde således inte föranleda några nya åtgärder från svensk sida jämfört med tidigare.
Punkten 3.1.2 k) är ny och saknar enligt utredningens bedöm- ning motsvarighet i den tidigare bilagan. Kravet på att system- ansvariga ska offentliggöra information om nödmekanismer som t.ex. bortkoppling av olika typer av kundgrupper, bedömer utred- ningen föranleda åtgärder från Swedegas AB och Svenska kraftnät. Vid en framtida överföring av dagens systemansvarsverksamhet för gas från Svenska kraftnät till en ny aktör bör kravet beaktas speciellt. Punkten har även en direkt koppling till utredningens arbete med genomförande av gasförsörjningsförordningen.
Punkten 3.1.2 l) är ny och saknar enligt utredningens bedöm- ning motsvarighet i den tidigare bilagan. Kravet på att system- ansvariga ska offentliggöra information om förfaranden för samman- länkningspunkter som är av betydelse för nätanvändares tillträde och som avser driftskompabilitet bedömer utredningen i första hand föranleda åtgärder från Swedegas AB:s sida.
126
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
Kravet på offentliggörande av information om förfaranden för nominering, matchning, balansering m.m. som är av betydelse för nätanvändares tillträde, bedömer utredningen vara uppfyllt genom nuvarande balansavtal. Vid en framtida överföring av systemansvars- verksamheten för gas hos Svenska kraftnät till en ny aktör bör denna punkt emellertid speciellt beaktas.
Även punkten 3.1.2 m) är ny och saknar enligt utredningens bedömning motsvarighet i den tidigare bilagan. Kravet på att system- ansvariga ska offentliggöra detaljerad och uttömmande information om metoden för beräkning av den tekniska kapaciteten torde i dagsläget beröra såväl Swedegas AB som E.ON Gas Sverige AB.
5.1.2Punkten 3.2 Fastställande av alla punkter som är relevanta för uppfyllandet av kraven på transparens
Punkt 3.2.1
Här fastställs vilka punkter som ska omfattas av definitionen rele- vanta punkter. De relevanta punkterna ska åtminstone omfatta följ- ande punkter:
a)Alla inmatnings- och uttagspunkter till och från ett överför- ingsnät som drivs av en systemansvarig, med undantag för uttagspunkter som är anslutna till en enskild slutförbrukare och med undantag för inmatningspunkter som är direkt kopp- lade till en enskild producents produktionsanläggning som är belägen inom EU.
b)Alla inmatnings- och uttagspunkter som sammanlänkar de system- ansvarigas balanseringsområden.
c)Alla punkter som sammanlänkar den systemansvariges nät med en
d)Alla punkter som sammanlänkar en viss systemansvarigs nät med sådan infrastruktur som krävs för tillhandahållandet av stöd- tjänster enligt definitionen i gasmarknadsdirektivets artikel 2.14.
127
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
Utredningens bedömning: Med anledning av ändringarna i bilagans punkt 3.2.1 bör Energimarknadsinspektionen i samråd med branschens aktörer på nytt definiera de relevanta punkterna i det svenska transmissionssystemet enligt bilagans krav.
Punkten 3.2.1 a) motsvarar enligt utredningens bedömning den tidigare bilagans punkt 3.2 a). Enligt den tidigare skrivningen omfattades emellertid endast alla inmatningspunkter i den system- ansvariges nät. I den nya skrivningen framgår det tydligt att enskilda slutförbrukares uttagspunkter, liksom enskilda produ- centers inmatningspunkter, ska undantas.
De inmatningspunkter som enligt utredningens bedömning torde betraktas som relevanta är det svenska transmissions- systemets inmatningspunkt i Dragör samt lagerpunkten i natur- lagret i Skallen. Då en lagerpunkt är att betrakta som såväl inmatnings- som uttagspunkt bedömer utredningen att lager- punkten i naturgaslagret i Skallen bör definieras som en relevant punkt även i egenskap av uttagspunkt. Vidare är det utredningens uppfattning att samtliga
Punkten 3.2.1 b) är ny och saknar enligt utredningens bedöm- ning motsvarighet i den tidigare bilagan. Enligt utredningens bedöm- ning utgör det svenska naturgassystemet i sin helhet ett balanserings- område. För svenskt vidkommande torde således inmatningspunkten i Dragör även kunna betraktas som en relevant punkt i egenskap av sammanlänkningspunkt mellan två balanseringsområden.
Punkten 3.2.1 c) är enligt utredningens bedömning en vidare- utveckling av de tidigare punkterna 3.2 d) och 3.2 e). Lagerpunkten i naturgaslagret i Skallen torde inte omfattas av undantaget enligt 3.2.1 a) varför utredningen bedömer att denna punkt bör definieras som en relevant punkt.
Punkten 3.2.1 d) motsvaras i allt väsentligt av den tidigare bilagans punkt 3.2 f). Punkten hänvisar till gasmarknadsdirektivets artikel 2.14 vilken definierar begreppet stödtjänster. Med stöd- tjänster avses de tjänster som är nödvändiga för tillträdet till och driften av överförings- eller distributionsnät eller
128
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
ningar och/eller lagringsanläggningar, inklusive lastbalans, bland- ning och injektion av inerta gaser med undantaget anläggningar som uteslutande är förbehållna systemansvariga för överförings- systemet när de utför sina uppgifter. I det fall de relevanta punkterna i det svenska transmissionssystemet definieras som inmatningspunkten i Dragör, lagerpunkten i naturgaslagret i Skallen och samtliga MR- stationer samlade i en relevant punkt bedömer utredningen kravet enligt 3.2.1 d) vara uppfyllt.
Punkt 3.2.2
Enligt punkten 3.2.2 ska information till enskilda slutförbrukare och till produktionsanläggningar, som inte omfattas av definitionen av relevanta punkter enligt punkten 3.2.1 a), offentliggöras i samlad form, åtminstone per balanseringsområde. Av stycket framgår även att kumuleringen av enskilda slutförbrukare och av produktions- anläggningar, som inte omfattas av definitionen av relevanta punk- ter enligt punkten 3.2.1 a), ska betraktas som en relevant punkt vid bilagans tillämpning.
Utredningens bedömning: Det bör finnas tre relevanta punkter i det svenska transmissionssystemet för gas.
Punkten 3.2.2 är ny och saknar enligt utredningens bedömning motsvarighet i den tidigare bilagan. Enligt utredningens bedömning bör det enligt bilagans nya skrivning finnas tre relevanta punkter i det svenska transmissionssystemet för gas.
Punkt 3.2.3
I punkten 3.2.3 används uttrycket ”överföringsansvariga” (trans- mission operators) i stället för uttrycket systemansvariga. Utred- ningen utgår emellertid från att en aktör som bedriver transmissionsverksamhet i Sverige är att betrakta som en TSO. Av punkten framgår att systemansvariga ska omfattas av undantag från att offentliggöra information enligt kraven i bilagans punkt 3.3 i de fall:
129
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
•punkter mellan två eller flera systemansvariga sköts enbart av de berörda systemansvariga utan någon som helst avtalsenlig eller funktionsmässig inblandning från systemanvändare, eller
•punkter förbinder ett transmissionssystem med ett distribu- tionssystem och det inte finns någon avtalsbetingad överbelast- ning vid dessa punkter.
Den nationella tillsynsmyndigheten får dock kräva att de system- ansvariga ska offentliggöra de krav som förtecknas i punkt 3.3 för grupper av eller alla de undantagna punkterna. I dessa fall ska informationen, i den mån den är tillgänglig för den system- ansvarige, offentliggöras i samlad form på lämplig nivå, åtminstone per balanseringsområde. De aggregerade punkterna ska vid tillämp- ningen av bilagan betraktas som en relevant punkt.
Utredningens bedömning: Samtliga
5.1.3Punkten 3.3 Uppgifter som ska offentliggöras för alla relevanta punkter och tidsplanen för offentliggörandet
Punkt 3.3.1
Av punkten 3.3.1 framgår att de systemansvariga för alla relevanta punkter ska offentliggöra sådana uppgifter som förtecknas i leden
Om den minsta referensperioden avviker från en daglig period ska den information som anges i leden
130
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
uppgifterna. Kravet på offentliggörandet ska läsas som att det i praktiken ska ske i realtid.
De uppgifter som ska offentliggöras för alla relevanta punkter är följande:
a)Teknisk kapacitet för flöden i båda riktningar.
b)Total avtalad fast och avbrytbar kapacitet i båda riktningar.
c)Nomineringar och renomineringar i båda riktningar.
d)Tillgänglig fast och avbrytbar kapacitet i båda riktningar.
e)Faktiska fysiska flöden.
f)Planerat och faktiskt avbrott i avbrytbar kapacitet.
g)Planerade och oplanerade avbrott i fasta tjänster och informa- tion om återupprättande av fasta tjänster. Som exempel ges systemunderhåll och trolig varaktighet för avbrott på grund av underhåll. Planerade avbrott ska offentliggöras minst 42 dagar i förväg.
Utredningens bedömning: Swedegas AB bör i egenskap av ägare till gränsöverskridande nät kunna ansöka om undantag från kravet på fysisk kapacitet i båda riktningar i Dragör enligt gasförsörjningsförordningen.
Swedegas AB bör oavsett eventuellt undantag offentliggöra status för kapacitet i båda riktningar i Dragör. I detta avseende bör tydliggöras huruvida kapaciteten avser såväl fysisk som virtuell kapacitet i båda riktningar.
Vissa av skrivningarna i den tidigare bilagans punkt 3.3.1 har flyttats till den nya bilagans punkt 3.1.1 vilken fastställer formerna för offentliggörandet. I övrigt har den inledande texten i punkten 3.3.1 kompletterats med krav på uppgifternas upplösning liksom referensperiod.
Punkten 3.3.1 a) motsvaras enligt utredningens bedömning av den tidigare bilagans punkt 3.3.1 a). Däremot har den tidigare skrivningen ”högsta möjliga tekniska kapacitet” ersatts av ”teknisk kapacitet”. Utredningen bedömer att denna punkt inte föranleder några nya krav på åtgärder från svensk sida jämfört med tidigare.
131
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
I punkten 3.3.1 b) har texten kompletterats med ”fast” kapacitet liksom ”i båda riktningar”. Enligt utredningens bedömning i avsnitt 5.5 bör den svenska systemansvariga aktören, i dagsläget Swedegas AB i egenskap av ägare till gränsöverskridande nät, kunna söka om undantag från kravet på fysisk kapacitet i båda riktningar i Dragör enligt gasförsörjningsförordningen. Oavsett om så sker och oavsett om ansökan blir godkänd eller ej, bedömer utredningen emellertid att Swedegas AB bör offentliggöra status för kapacitet i båda riktningar i Dragör. I detta avseende bör tydliggöras huruvida kapa- citeten avser såväl fysisk som virtuell kapacitet i båda riktningar.
Punkten 3.3.1 c) är ny och saknar enligt utredningens bedöm- ning motsvarighet i den tidigare bilagan. Kravet på att offentliggöra nomineringar och renomineringar i bägge riktningar träffar i dag Svenska kraftnät. Vid en överföring av dagens systemansvarsverk- samhet för gas från Svenska kraftnät till en ny aktör bör punkten speciellt beaktas.
Punkten 3.3.1 d) är enligt utredningens bedömning en komplet- terad variant av den tidigare bilagans punkt 3.3.1 c), vilken endast avsåg tillgänglig kapacitet. Av punkten framgår nu att information om tillgänglig fast såväl som avbrytbar kapacitet i båda riktningar ska offentliggöras av den systemansvarige. Utredningens bedöm- ning av denna punkt överensstämmer med bedömningen av punkten 3.3.1 b).
Kravet enligt punkten 3.3.1 e) om offentliggörande av faktiska flöden är nytt och saknar enligt utredningens bedömning mot- svarighet i den tidigare bilagan. Kravet bör i första hand träffa Swedegas AB i egenskap av ägare till gränsöverskridande nät. Swedegas AB publicerar redan i dag information om faktiska flöden.
Punkten 3.3.1 f) är ny och saknar enligt utredningens bedöm- ning motsvarighet i den tidigare bilagan. Krav på offentliggörande av planerat och faktiskt avbrott av avbrytbar kapacitet bör enligt utredningen i dagsläget inte föranleda några åtgärder från svensk sida, så länge det rör sig om den typ av avbrytbar kapacitet som beskrivits i bedömningen under punkten 3.1.2 c).
När det gäller avbrott eller begränsningar med koppling till situationer med fara för personskada, ej uppfyllda säkerhets- bestämmelser eller verkställande av åtgärder enligt den system- ansvariga myndigheten, omfattas dessa redan av de allmänna villkoren för överföring i Swedegas naturgassystem (AVÖS 2010).
132
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
Även punkten 3.3.1 g) är ny och saknar enligt utredningens bedömning motsvarighet i den tidigare bilagan. Kravet på offent- liggörande av planerade och oplanerade avbrott i fasta tjänster och information om återupprättande av fasta tjänster torde enligt utred- ningens bedömning föranleda åtgärder från såväl Swedegas AB:s sida vad gäller gränspunkten i Dragör som från E.ON Gas Sverige AB:s sida vad gäller lagerpunkten i Skallen. Enligt bedömningen av punkten 3.2.3 torde
Punkt 3.3.2
Av punkten 3.3.2 framgår att uppgifter i enlighet med punkt 3.3.1 a), b) och d) ska offentliggöras åtminstone 18 månader i förväg för alla relevanta punkter.
Utredningens bedömning: E.ON Gas Sverige AB bör 18 månader i förväg offentliggöra information enligt punkten 3.3.1 a), b) och d) för den relevanta punkten avseende lagerpunkten i natur- gaslagret i Skallen.
Swedegas AB bör 18 månader i förväg offentliggöra informa- tion enligt punkten 3.3.1 a), b) och d) för den relevanta punkten avseende gränspunkten i Dragör. I den mån efterfrågade upp- gifter i Dragör ägs av Energinet.dk bör Swedegas AB bidra till offentliggörande av denna information genom länk från sin webbplats till Energinet.dk:s webbplats.
Krav på offentliggörande av motsvarande information avse- ende de svenska
Punkten 3.3.2 motsvaras enligt utredningens bedömning av den tidigare bilagans punkt 3.3.2, men är omskriven i konsekvens med ändringar gjorda i leden
133
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
avtalade kapaciteten i
Punkt 3.3.3
Enligt punkten 3.3.3 ska de systemansvariga löpande offentliggöra historiska uppgifter om kraven i punkt 3.3.1
Utredningens bedömning: Swedegas AB och E.ON Gas Sverige AB bör för sina respektive relevanta punkter offentliggöra historiska uppgifter för de senaste 5 åren enligt bilagans punkt 3.3.1
Den nya punkten 3.3.3 motsvarar enligt utredningens bedömning i viss mån den tidigare bilagans punkt 3.3.4, vilken dock inte ställde mer långtgående krav än historiska uppgifter under de senaste tre åren. Bortsett från att den publicerade informationen ska sträcka sig två år längre bakåt i tiden än tidigare bedömer utredningen att punkten inte föranleder några ytterligare åtgärder från svensk sida. Vid tillämpning av bilagans punkt 3.3.3 bör emellertid undantaget för
Punkt 3.3.4
Enligt denna punkt ska de systemansvariga dagligen offentliggöra uppmätta värden för bruttovärmevärdet eller Wobbetalen vid alla relevanta punkter. Preliminära uppgifter ska offentliggöras senast tre dagar efter respektive gasdag. De slutgiltiga uppgifterna ska offentlig- göras inom tre månader efter utgången av respektive månad.
Utredningens bedömning: Dagens hantering av slutliga värme- värden bedöms uppfylla bilagans krav. Däremot torde kravet på att offentliggöra preliminära övre värmevärden senast tre dagar efter respektive gasdag föranleda åtgärder från såväl Energinet.dk:s som från Svenska kraftnäts sida. Vid en framtida överföring av
134
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
dagens systemansvarsverksamhet från Svenska kraftnät till en ny aktör bör kravet enligt denna punkt beaktas speciellt.
Punkten 3.3.4 är ny och saknar enligt utredningens bedömning motsvarighet i den tidigare bilagan. Bruttovärmevärde benämns i Sverige som övre värmevärde. Svenska kraftnät beräknar i dagsläget det preliminära övre värmevärdet som ett medelvärde av det övre värmevärdet de 22 första dagarna i månaden före leveransmånaden. Basen för beräkningen är uppmätta värmevärden som erhålls från Energinet.dk. Det preliminära övre värmevärdet presenteras senast den 25:e i månaden före aktuell gasmånad. Slutligt övre och undre värmevärde tillhandahålls från Energinet.dk efter leveransmånaden. Det slutliga värmevärdena offentliggörs i dagsläget av Svenska kraftnät senast den 3:e vardagen månaden efter aktuell gasmånad.
Bilagans krav omfattar bruttovärmevärdet eller Wobbetalen vid alla relevanta punkter. Enligt resonemanget ovan bedömer utred- ningen att dessa utgörs av inmatningspunkten i Dragör, lagerpunkt Skallen samt alla
Under 2010 varierade det slutliga övre värmevärdet mellan som lägst 12,099 kWh/Nm3 i juli och som högst 12,149 kWh/Nm3 i november. Differensen mellan det lägsta och det högsta uppmätta övre värmevärdet uppgår till drygt 0,4 procent. Jämförelsen avser avräkningsgrundande månadsmedelvärden varför enskilda värme- värden kan uppvisa större skillnader. Mot bakgrund av trans- missionssystemets begränsade omfattning med en stamledning om 390 km och grenledningar om sammanlagt cirka 230 km, torde emellertid de publicerade värmevärdena även fortsättningsvis kunna gälla för samtliga relevanta punkter, oavsett tillämpning av undantag enligt bilagans punkt 3.2.3. I det fall värmevärdet framgent skulle bli behäftat med en större variation finns även möjlighet till värmevärdes- bestämning genom befintlig gaskromatograf utanför Falkenberg.
Enligt utredningens bedömning uppfyller således dagens hantering av slutliga värmevärden bilagans krav. Däremot torde kravet på att offentliggöra preliminära uppgifter senast tre dagar efter respektive gasdag föranleda åtgärder från såväl Energinet.dk:s som från Svenska kraftnäts sida. Vid en framtida överföring av dagens systemansvarsverksamhet från Svenska kraftnät till en ny aktör bör kravet enligt denna punkt beaktas speciellt.
135
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
Punkt 3.3.5
Enligt punkten 3.3.5 ska de systemansvariga årligen för alla rele- vanta punkter offentliggöra tillgänglig kapacitet, bokad och teknisk kapacitet för alla år för vilka kapacitet har avtalats plus ett år och åtminstone för de kommande tio åren. Uppgifterna ska uppdateras åtminstone varje månad och oftare om det inkommer nya uppgif- ter. Offentliggörandet ska återspegla den tidsperiod för vilken kapacitet erbjuds på marknaden.
Utredningens bedömning: Swedegas AB och E.ON Gas Sverige AB bör för sina respektive relevanta punkter årligen offentliggöra information enligt punktens krav med undantag för den relevanta punkten avseende
5.1.4Punkten 3.4 Uppgifter som ska offentliggöras om överföringssystemet och tidsplanen för offentliggörandet
Punkt 3.4.1
Enligt punkten 3.4.1 ska de systemansvariga se till att den kumule- rade kapacitet som erbjuds och avtalas på andrahandsmarknaden offentliggörs och uppdateras varje dag, om denna information är tillgänglig för den systemansvarige. Med andrahandsmarknaden avses den marknad där kapacitet säljs från en nätanvändare till en annan nätanvändare. De uppgifter som ska offentliggöras och upp- dateras varje dag ska specificera följande:
a)Sammanlänkningspunkt där kapaciteten säljs
b)Typ av kapacitet, t.ex. inmatning, uttag, fast, avbrytbar
c)Kapacitetsnyttjanderättens mängd och längd
d)Typ av försäljning, t.ex. överföring eller tilldelning
e)Totala antalet transaktioner/överföringar
f)Eventuella andra villkor som den systemansvarige känner till och som nämns i punkt 3.3
136
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
Av punkten framgår att i den mån som information enligt ovan tillhandahålls av en tredje part ska systemansvariga undantas från bestämmelsen.
Utredningens bedömning: Punktens krav bedöms inte vara tillämpbara för svensk del.
Punkten 3.4 är i sin helhet ny och saknar enligt utredningens bedömning motsvarighet i den tidigare bilagan. I dagsläget har det inte inrättats någon andrahandsmarknad för kapacitet i det svenska transmissionssystemet. Utredningen bedömer att detta förhållande i första hand beror på att det ännu inte uppstått någon kapa- citetsbrist i det svenska transmissionssystemet för gas. Likaså medför den svenska marknadsmodellen för gas att den kapacitet som avtalas av slutkunder och underliggande nätägare inte förut- sättningslöst kan flyttas till annan part i andra punkter även om det funnits behov eller förutsättningar för en andrahandsmarknad.
Punkt 3.4.2
I punkten 3.4.2 fastställs att de systemansvariga ska offentliggöra harmoniserade villkor enligt vilka de accepterar kapacitetsöver- föringar (t.ex. överföringar och tilldelningar). Dessa bestämmelser måste inkludera följande:
a)En beskrivning av standardiserade produkter som kan säljas på andrahandsmarknaden.
b)Ledtid för genomförande/godkännande/registrering av trans- aktioner på andrahandsmarknaden. Vid förseningar måste anled- ningen offentliggöras.
c)Anmälan av säljaren eller den tredje part som avses i punkten 3.4.1 till den systemansvarige om säljarens och köparens namn och kapacitetsuppgifter i enlighet med punkten 3.4.1.
Av punkten framgår att i den mån som informationen enligt ovan tillhandahålls av en tredje part ska systemansvariga undantas från bestämmelsen.
137
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
Utredningens bedömning: Punktens krav bedöms inte vara tillämpbara för svensk del.
I likhet med bedömningen av punkten 3.4.1 konstaterar utred- ningen att det i dagsläget inte finns några standardiserade produkter som kan säljas på andrahandsmarknaden. I konsekvens med detta finns heller inte några ledtider för transaktioner eller säljare av kapacitet i andra hand.
Punkt 3.4.3
Punkten 3.4.3 stadgar att varje systemansvarig, när det gäller balan- seringen av systemet, senast en månad efter att balanserings- perioden löpt ut och för varje balanseringsperiod ska tillhandahålla varje nätanvändare volymuppgifter om den specifika preliminära obalansen och om kostnaderna per enskild nätanvändare. De slutliga uppgifterna ska meddelas inom tre månader efter att balansperioden löpt ut. Slutliga uppgifter om kunder som mottagit leveranser enligt standardiserade belastningsprofiler kan tillhanda- hållas upp till 14 månader senare. I den mån som sådan information tillhandahålls av en tredje part ska systemansvariga undantas från denna bestämmelse. När sådana uppgifter tillhandahålls ska kommersiellt känsliga uppgifter behandlas konfidentiellt.
Utredningens bedömning: Punkten bedöms inte föranleda några åtgärder från svensk sida i dagsläget. Vid eventuella för- ändringar av balanseringsmetoden vid en framtida överföring av dagens systemansvarsverksamhet från Svenska kraftnät till en ny aktör, bör kraven i punkten särskilt beaktas.
Svenska kraftnät ansvarar i dagsläget, i egenskap av systemansvarig myndighet, för att den kortsiktiga balansen mellan inmatning och uttag i det svenska naturgassystemet upprätthålls. Genom det balans- avtal som upprättas mellan respektive balansansvarig aktör och Svenska kraftnät, åtar sig Svenska kraftnät att avräkna respektive balansansvarigs preliminära obalans per dygn.
138
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
Beräkning av preliminär obalans utförs av Svenska kraftnät så snart mätvärden för den senaste passerade gasdagen har erhållits. Uppgifterna rapporteras till respektive balansansvarig senast kl. 12:00 dagen efter leveransdygnet. Den preliminära obalansen per dygn ligger inte till grund för debitering.
Respektive balansansvarigs slutliga obalans per gasdag under leveransmånaden beräknas så snart slutliga mätvärden har erhållits för den gångna leveransmånaden. Uppgifterna rapporteras normalt senast den 25:e i månaden efter leveransmånaden och ligger till grund för debitering.
Eftersom den energimängd som omsätts i de schablonavräknade uttagspunkterna på den svenska gasmarknaden är mycket liten jämfört med den energimängd som omsätts i de timmätta och dygnsrapporterade uttagspunkterna, sker slutavräkning varje månad.
Av punktens skrivningar framgår även att systemansvariga ska undantas av punktens krav om informationen kring balanseringen sköts av en tredje part. Den tredje parten tar i dessa fall över den skyldighet att offentliggöra information som annars åligger den systemansvarige. I enlighet med gasförordningen, artikel 1 sista stycket, får medlemsstaterna inrätta ett organ i enlighet med gasmarknadsdirektivet, vilket ska genomföra en eller flera av de uppgifter som brukar handhas av den systemansvarige för över- föringssystemet.
Utredningen bedömer mot bakgrund av detta att nuvarande balanseringsmetod uppfyller kraven enligt punkten 3.4.3 och att punkten således inte föranleder några åtgärder från svensk sida i dagsläget. Vid eventuella förändringar av balanseringsmetoden vid en framtida överföring av dagens systemansvarsverksamhet från Svenska kraftnät till en ny aktör, bör kraven i punkten särskilt beaktas.
Punkt 3.4.4
När tredje parter erbjuds flexibilitetstjänster utöver tolerans- nivåerna ska systemansvariga enligt punkten 3.4.4 offentliggöra dagliga prognoser om den maximala flexibilitetsmängden för näst- kommande dag, bokad flexibilitet och den flexibilitet som mark- naden förfogar över nästkommande gasdag. Den systemansvarige ska i slutet av varje gasdag dessutom offentliggöra efterhands- information om det kumulerade nyttjandet av varje flexibili-
139
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
tetstjänst. Om den nationella tillsynsmyndigheten är övertygad om att sådan information skulle kunna ge utrymme för potentiellt missbruk från nätanvändarnas sida, får den bevilja den system- ansvarige undantag från denna skyldighet.
Utredningens bedömning: Svenska kraftnät bör i slutet av varje gasdag publicera information kring den aggregerade balans- kontoställningen. Punkten bedöms i övrigt inte föranleda några åtgärder från svensk sida i dagsläget. Vid eventuella förändringar av balanseringsmetoden vid en framtida överföring av dagens systemansvarsverksamhet från Svenska kraftnät till en ny aktör, bör kraven i punkten särskilt beaktas.
I dagsläget erhåller respektive balansansvarig ett balanskonto hos Svenska kraftnät på vilket den balansansvariges obalans acku- muleras. Några flexibilitetstjänster utöver toleransnivåerna före- kommer i dagsläget inte. Svenska kraftnät fastställer dagen före leveransdygnet det tillåtna intervallet för summan av de balans- ansvarigas balanskonton vid utgången av leveransdygnet.
Utrymmet på respektive balanskonto baseras på den balans- ansvariges maximala månadsmedeleffekt i de inmatnings- och uttags- punkter som balansansvaret omfattar för den kommande månaden. Det totala tillåtna intervallet beräknas med utgångspunkt från aktuella driftsförutsättningar i transmissionssystemet. Uppgifter om utgå- ende balans på respektive balansansvarigs balanskonto rapporteras av Svenska kraftnät senast kl. 12:00 dagen efter leveransdygnet. Svenska kraftnät bör efter varje gasdag publicera information kring den aggregerade balanskontoställningen gällande föregående gasdags slut.
Med undantag från kravet på publicering av den aggregerade balanskontoställningen bedömer utredningen att nuvarande balanse- ringsmetod uppfyller kraven enligt punkten 3.4.4. Vid eventuella förändringar av balanseringsmetoden vid en framtida överföring av systemansvaret från Svenska kraftnät till en ny aktör, bör punktens krav särskilt beaktas.
140
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
Punkt 3.4.5
Enligt punkten 3.4.5 ska de systemansvariga per balanserings- område offentliggöra gasmängden i överföringssystemet i början av varje gasdag och den beräknade gasmängden i överföringssystemet i slutet av varje gasdag. Den beräknade gasmängden för slutet av gasdagen ska uppdateras varje timme under hela gasdagen. Om avgifter för obalans beräknas varje timme ska den systemansvarige offentliggöra gasmängden i överföringssystemet i timbaserade perioder. Alternativt ska systemansvariga offentliggöra, per balan- seringsområde, alla användares kumulerade obalans i början av varje balanseringsperiod och den beräknade kumulerade obalansen för alla användare i slutet av varje gasdag. Om den nationella tillsynsmyndigheten är övertygad om att sådan information skulle kunna ge utrymme för potentiellt missbruk från nätanvändarnas sida, får den bevilja den systemansvarige undantag från denna skyldighet.
Utredningens bedömning: Swedegas AB bör offentliggöra gasmängden i överföringssystemet i början av varje gasdag och löpande offentliggöra uppgifter om beräknad gasmängd i trans- missionssystemet vid gasdagens slut. Den beräknade gasmäng- den vid gasdagens slut bör uttryckas som miljoner Nm3 och publiceras per timme.
Alternativt kan Svenska kraftnät välja att offentliggöra upp- gifter om samtliga balansansvarigas aggregerade obalanser i början av varje gasdag och de beräknade aggregerade obalans- erna i slutet av varje gasdag.
Enligt utredningens bedömning utgör det svenska naturgassyste- met i sin helhet ett balanseringsområde. Då det är Svenska kraftnät som ansvarar för den kortsiktiga balanseringen av det svenska naturgassystemet torde det vara Svenska kraftnät som i dagsläget formellt sett träffas av punktens krav.
I egenskap av ägare till stamledningen beräknar Swedegas AB dagligen förändring av linepack och rapporterar detta till Svenska kraftnät. Utredningen bedömer emellertid att aktuell linepack inte kan anses motsvara punktens krav i fråga om överföringssystemets beräknade gasmängd. Den beräknade gasmängden i överförings-
141
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
systemet bör enligt utredningens bedömning uttryckas som miljoner Nm3. Swedegas AB kan enligt uppgift ta fram information om beräknad gasmängd vid gasdagens slut på begäran från Svenska kraftnät för publicering per timme.
Punkt 3.4.5 kan även tolkas som att den systemansvarige, som alternativ till kravet ovan, kan välja att publicera information om samtliga användares obalans i aggregerad form i början av varje balanseringsperiod. De beräknade obalanserna ska då publiceras i aggregerad form i slutet av varje gasdag. Balanseringsperioden för svenskt vidkommande avser en gasdag. Det torde således vara upp till Svenska kraftnät att välja vilket av alternativen ovan som bör tillämpas. Om tillsynsmyndigheten får anledning att misstänka att informationen kan missbrukas kan tillsynsmyndigheten överväga ett undantag från punktens krav.
Punkt 3.4.6
Punkten 3.4.6 fastställer att de systemansvariga ska tillhandahålla användarvänliga verktyg för beräkning av tariffer.
Utredningens bedömning: Det åligger Swedegas AB och E.ON Gas Sverige AB att fr.o.m. den 3 mars 2011 tillhandahålla användarvänliga verktyg för slutförbrukares och underliggande nätägares beräkning av tariffer enligt punktens krav.
I den svenska marknadsmodellen avtalas kapacitet i transmis- sionssystemet mellan transmissionsnätägare och slutförbrukare respektive underliggande nätägare. I egenskap av ägare till det svenska transmissionsnätet åligger det därför Swedegas AB och E.ON Gas Sverige AB att fr.o.m. den 3 mars 2011 tillhandahålla användarvänliga verktyg för slutförbrukares och underliggande nätägares beräkning av tariffer enligt punktens krav. Enligt uppgift från branschen finns dessa verktyg framtagna redan i dagsläget.
142
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
Punkt 3.4.7
I punkten 3.4.7 stadgas att de systemansvariga på ett effektivt sätt ska registrera alla kapacitetsavtal och all annan relevant information i samband med beräkning och tillhandahållande av tillgänglig kapacitet. De relevanta nationella myndigheterna ska ha tillgång till dessa uppgifter under minst fem år, i synnerhet vad gäller enskilda nomineringar och avbrott. De systemansvariga ska bevara doku- mentation om all relevant information som fastställs i punkt 3.3.4 och 3.3.5 under minst fem år och vid behov ge tillsynsmyn- digheterna tillgång till informationen. Båda parterna ska respektera principen om bevarande av affärshemligheter.
Utredningens bedömning: Swedegas AB och E.ON Gas Sverige AB bör tillse att registrering av nuvarande
Enligt utredningens bedömning träffas i dagsläget Swedegas AB, E.ON Gas Sverige AB samt Svenska kraftnät av kraven i denna punkt. Utredningen bedömer att de nuvarande ägarna till det svenska transmissionssystemet för gas, Swedegas AB och E.ON Gas Sverige AB, ska tillse att registrering av nuvarande nät/nät- avtal med underliggande nätägare sker på ett effektivt sätt. Det samma bör gälla övrig relevant information i samband med beräk- ning och tillhandahållande av tillgänglig kapacitet.
När det gäller enskilda nomineringar är detta information som i dagsläget innehas av Svenska kraftnät i egenskap av systemansvarig myndighet. Energimarknadsinspektionen bör i egenskap av till- synsmyndighet kunna tillhandahålla uppgifter om avbrott från såväl transmissionsnätägarna som av Svenska kraftnät.
Vid en eventuell framtida överföring av systemansvaret från Svenska kraftnät till en ny aktör bör den dokumentation som ska bevaras under fem år överföras mellan berörda aktörer.
143
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
5.2Den framtida hanteringen av systemansvaret för gas
En överföring av nuvarande systemansvarsverksamhet för gas hos Svenska kraftnät till en ny aktör är en förändring med inverkan på mer än enbart den kortsiktiga balanseringen av det svenska natur- gassystemet. Detta beror bl.a. på att frågan är kopplad till försörj- ningstryggheten för gas.
Enligt kommittédirektivet ska utredningen föreslå formerna för en överföring av dagens systemansvarsverksamhet från Svenska kraftnät till en ny aktör inom ramen för gasmarknadsdirektivets
När det gäller alternativa lösningar, dvs. ISO- respektive ITO- lösningen, eller en lösning enligt gasmarknadsdirektivets artikel 9.9 (den s.k. fjärde lösningen), har dessa belysts av Nya el- och gasmarknadsutredningen och efter övervägande valts bort inom den utredningen.
Kommittédirektiv 2010:60, vilket ligger till grund för arbetet inom FRANS, pekar inte ut vilken aktör som bör överta Svenska kraftnäts nuvarande systemansvarsverksamhet för gas. Utred- ningen bedömer dock att det är nödvändigt att föreslå vilken aktör som ska stå som mottagare av de överförda arbetsuppgifterna. Utan att föreslå en tydlig mottagare anser utredningen att det skulle vara svårt att utforma ett konkret förslag och utreda dess konsekvenser.
Utredningens målsättning är att utforma förslag till anpass- ningar i regelverket som möjliggör en effektiv och sammanhållen
Utredningens föreslagna ändringar av regelverket tillåter således att varje aktör som uppfyller erforderliga krav ska kunna träda in i rollen som systembalansansvarig, med ett minimum av ytterligare ändringar av regelverket.
144
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
5.2.1Begreppet transmissionsnätsoperatör
I regeringens proposition 2010/11:70 Tredje inremarknadspaketet för el och naturgas konstateras att det krävs nya bestämmelser i lag för att genomföra gasmarknadsdirektivets krav i fråga om åtskill- nad av överföringssystem och systemansvariga för överförings- system.
Vidare identifieras ett behov av en samlande benämning på de aktörer som omfattas av gasmarknadsdirektivets krav på system- ansvariga för överföringssystem (TSO). Regeringen konstaterar emellertid att termen ”systemansvariga för överföringssystem” av flera skäl bör betraktas som olämplig i svensk författningstext, inte minst med hänsyn till att det med ”överföring av naturgas” i naturgaslagen (2005:403) avses ”överföring av naturgas för annans räkning genom såväl transmissionsledningar som distributions- ledningar” (1 kap. 6 §).
Regeringen påpekar att termen ”transmission” är allmänt accepterad bland dem som verkar på naturgasområdet i Sverige när det gäller sådan transport av naturgas i högtrycksledningar som i gasmarknadsdirektivets svenska version betecknas som ”överföring”. Även förkortningen ”TSO” för ”transmission system operator” är ofta använd, varför benämningen transmissionsnätsoperatör framstår som en lämplig beteckning i den svenska författningstexten.
En transmissionsnätsoperatör föreslås enligt propositionen avse den som bedriver överföring av naturgas i en högtrycksledning eller nät som i huvudsak består av högtrycksledningar med undantag för högtrycksledning som huvudsakligen används i samband med lokal distribution av naturgas.
Utredningen anser att den föreslagna lydelsen i allt väsentligt överensstämmer med gasmarknadsdirektivets definition av överför- ing (transmission), dvs. den verksamhet som utövas av en transmis- sionsnätsoperatör. Mot bakgrund av detta väljer utredningen i det följande att använda sig av föreslagen benämning.
Av propositionen framgår även att Svenska kraftnät i sin nuvarande roll som systemansvarig myndighet träffas av gas- marknadsdirektivets krav på effektiv åtskillnad och certifiering. I egenskap av systemansvarig myndighet utför Svenska kraftnät vissa av de uppgifter som normalt sett brukar utföras av en trans- missionsnätsoperatör, vilket är förenligt med gasförordningens artikel 1 sista stycket. Med föreslagen definition av transmissions- nätsoperatör omfattas emellertid inte Svenska kraftnät av begrep-
145
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
pet eftersom Svenska kraftnät inte bedriver någon överföring av gas. Av denna anledning förtydligas i propositionen att Svenska kraftnät kan certifieras i enlighet med gasförordningen utan att behöva betraktas som en transmissionsnätsoperatör.
5.2.2Avgränsning av gasnätsverksamhet
Utredningens bedömning: En tydlig avgränsning mellan trans- mission och distribution på den svenska gasmarknaden fastställs lämpligen närmare av Energimarknadsinspektionen i samband med kommande certifiering av transmissionsnätsoperatörer.
Avgränsningen mellan transmission och distribution på den svenska gasmarknaden har sedan flera år varit föremål för diskussion. Att så är fallet bedömer utredningen till viss del bero på att det inte finns någon definition av begreppen transmission och/eller distribution i naturgaslagen (2005:403). Avgränsningen mellan transmission och distribution har istället indirekt kommit att bestämmas genom avgränsningen mellan koncessionspliktiga och icke koncessions- pliktiga ledningar, vilken i dag utgörs av
2003 presenterade Statens energimyndighet sin rapport Översyn av naturgaslagen – med en marknadsbeskrivning (ER 3:2003). Ett potentiellt problem som identifierades i rapporten är det faktum att ganska långa naturgasledningar med relativt hög kapacitet har kunnat byggas utan krav på koncession, trots att de troligen inte avsetts bli koncessionsfria. I rapporten gavs som exempel natur- gasledningen från Göteborg till Stenungsund (ER 3:2003 sid. 11). Ett annat problem ansågs utgöras av en risk för tillkomsten av parallella ledningar. Genom byggnation av parallella ledningar skulle överliggande nätägare kunna kringgås i syfte att sänka den sammanlagda tariffen i en specifik uttagspunkt.
Energimyndighetens förslag från 2003 byggde i korthet på att införa nya regler för koncession för område. Härigenom skulle det vara möjligt att undanröja fortsatt risk för tillkomst av icke- koncessionspliktiga naturgasledningar som troligen inte avsetts vara koncessionsfria. Genom koncession för område skulle det
146
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
även vara möjligt att undanröja risken för tillkomst av parallella naturgasledningar. Med någon form av koncessionskrav för all infrastruktur för gas skulle det helt enkelt inte vara möjligt att bygga någon som helst ny infrastruktur utan koncession.
Energimyndighetens förslag belystes i El- och gasmarknads- utredningens slutbetänkande El- och naturgasmarknaderna – Energimarknader i utveckling (SOU 2004:129), men resulterade inte i någon förändring av naturgaslagen. En ny ansats gjordes av Energinätsutredningen som i sitt betänkande Koncessioner för el och gasnät (SOU 2009:48) bedömde att ett utvidgat konces- sionskrav på den svenska naturgasmarknaden i form av områdes- koncessioner i sak inte skulle innebära någon förändring med avseende på de problem som identifierats av Statens energimyn- dighet.
Energinätsutredningen bedömde att en tydligare avgränsning mellan koncessionspliktiga och icke koncessionspliktiga naturgas- ledningar skulle underlätta gränsdragningen mellan transmission och distribution. Den ökade tydligheten i avgränsningen skulle kunna uppnås genom att knyta koncessionskravet till syftet med en viss ledning och inte huruvida den är belägen före eller efter en
Energinätsutredningen föreslog därför att bestämmelsen i naturgaslagen om koncessionsbefrielse för naturgasledning bör ändras till att avse en naturgasledning vars huvudsakliga använd- ning är att överföra naturgas till slutförbrukare inom ett geo- grafiskt avgränsat område. Förslaget har i praktiken stora likheter med rörledningslagens (1978:160) motsvarande undantag från kon- cessionskrav under tiden före den första naturgaslagen (2000:599).
Av Energinätsutredningens slutbetänkande framgår vidare att koncessionsbefriade naturgasledningar även fortsättningsvis och i allmänhet torde utgöras av distributionsledningar belägna efter en
Under våren 2011 presenterade vidare Energimarknadsinspek- tionen sin rapport Förhandsprövning av gasnätstariffer (EIR 2010:14) i vilken myndigheten föreslår ett införande av definitioner av såväl transmission som distribution i naturgaslagen (2005:403).
147
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
Genom regeringens nu föreslagna definition av transmissions- nätsoperatör kan naturgaslagen komma att justeras på ett sätt som till sitt syfte överensstämmer med Energinätsutredningens tidigare förslag. Den huvudsakliga skillnaden är att regeringens förslag, via definitionen av en aktörsroll, indirekt ger vägledning i fråga om vad som avses med transmission. Därav följer även att gasnätsverk- samhet som bedrivs av en aktör som inte är certifierad som trans- missionsnätsoperatör torde kunna definieras som distribution. Regeringen och Energinätsutredningen har således närmat sig ett och samma problem men från olika håll. En stor fördel med regeringens förslag är att det i allt väsentligt överensstämmer med gasmarknadsdirektivets definition av överföring (transmission).
Regeringens föreslagna definition av transmissionsnätsoperatör lämnar dock i viss mån utrymme för tolkning. Detta beror på att gasmarknadsdirektivets definition av överföring bygger på en huvudsaklighetsprincip i kombination med en möjlighet att tolka innebörden av vad som avses med lokal distribution.
Ett sätt att kringgå detta problem vore givetvis att föreslå en snävare definition av transmissionsnätsoperatör som inte skulle lämna utrymme för vidare tolkning. Detta skulle dock riskera en överimplementering av gasmarknadsdirektivet i svensk rätt.
En tydlig avgränsning mellan transmission och distribution på den svenska gasmarknaden fastställs lämpligen genom en tolkning av Energimarknadsinspektionen i samband med kommande certifi- ering av transmissionsnätsoperatörer. Energimarknadsinspektio- nens tolkning är sannolikt nödvändig för att regeringens föreslagna definition av transmissionsnätsoperatör ska få någon effekt.
5.2.3Skyldigheter för transmissionsnätsoperatör
Utredningens bedömning: De skyldigheter som följer av att vara transmissionsnätsoperatör bör skiljas från de skyldigheter som följer av att vara systembalansansvarig.
Nuvarande skyldigheter för innehavare av naturgasledning enligt 3 kap. naturgaslagen (2005:403) bedöms i kombination med regeringens föreslagna lag om certifiering av vissa natur- gasföretag täcka de skyldigheter som en transmissionsnätsope- ratör förväntas uppfylla.
148
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
Gasförordningen är den rättsakt som utredningen bedömer inne- hålla flest detaljerade bestämmelser kring en transmissionsnäts- operatörs skyldigheter. Gasförordningen är emellertid direkt gällande och tillämplig i samtliga medlemsstater, varför utredningen bedömer att en komplettering av gasförordningens bestämmelser i naturgas- lagen vore överflödig och dessutom felaktig.
Däremot specificerar gasmarknadsdirektivets artikel 13 i 5 punkter de uppgifter som bland andra åligger systemansvariga för överförings- system (TSO). Uppgifterna kan betraktas som övergripande krav vilka ska genomföras i nationell rätt. Utredningen bedömer dock att naturgaslagens tredje kapitel i allt väsentligt omfattar de krav som specificeras i gasmarknadsdirektivets artikel 13. Regeringen har i sin proposition 2010/11:70 Tredje inremarknadspaketet för el och naturgas lämnat förslag till lag om certifiering av vissa natur- gasföretag. Utredningen bedömer därför att det svenska regel- verket kommer att omfatta de ytterligare skyldigheter som följer av att ett naturgasföretag även kan vara att betrakta som en trans- missionsnätsoperatör.
I gasmarknadsdirektivets artikel 13 punkten 3 fastställs vad som gäller i fråga om en TSO:s regler för balansering av transmissions- systemet. Utredningen bedömer att de nuvarande svenska form- erna för balansering, där balanseringen av transmissionsnätet utgör en del av den kortsiktiga balanseringen av det svenska natur- gasnätet i sin helhet, bör kvarstå.
Det kan inom en och samma medlemsstat dock finnas fler än en TSO, vilket även för svensk del kan bli en realitet i framtiden. Att i Sverige övergå till en lösning som bygger på att varje transmissions- nätsoperatör ska ansvara för balanseringen av sitt eget nät, utan någon aktör med ett nationellt övergripande ansvar, kan enligt utredningens bedömning riskera en mer komplicerad form av balansering än dagens.
Nuvarande systemansvarsverksamhet för gas hos Svenska kraft- nät, som enligt kommittédirektivet ska överföras till en ny aktör, omfattar dessutom till viss del uppgifter som går utöver rollen som systemansvarig för överföringssystem i gasmarknadsdirektivets bemärkelse. En reglering som tvingar en transmissionsnätsoperatör att hantera Svenska kraftnäts nuvarande systemansvarsverksamhet kan därför riskera att utestänga eventuellt tillkommande transmis- sionsnätsoperatörer så snart den första är certifierad och utsedd.
Utredningen bedömer därför att det är nödvändigt att formellt skilja mellan rollen som transmissionsnätsoperatör och rollen som
149
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
systembalansansvarig för det svenska naturgassystemet i sin helhet. Att rollen som systembalansansvarig kan innehas av en trans- missionsnätsoperatör hindrar inte förekomsten av flera transmis- sionsnätsoperatörer. Lösningen blir således ett regelverk som fort- sättningsvis inte låser vissa funktioner till specifika aktörer utan till specifika roller. Regeringen föreslås även fortsättningsvis utse den systembalansansvarige. Som en följd av detta bedömer utredningen att de skyldigheter som följer av att vara transmissionsnätsoperatör bör framgå av naturgaslagens tredje kapitel, tillsammans med regeringens föreslagna lag om certifiering av vissa naturgasföretag. De skyldigheter som däremot följer av att vara systembalans- ansvarig bör även fortsättningsvis regleras i naturgaslagens 7 kap.
5.2.4Systembalansansvar
Utredningens förslag: Regeringen ska utse en juridisk person eller en myndighet att ha det övergripande ansvaret för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i det nationella naturgassystemet (systembalans- ansvarig). Formerna för utövandet av det övergripande system- ansvaret eller systembalansansvaret ska vara i huvudsak oför- ändrade. Möjligheten för den systembalansansvarige att beordra ökat eller minskat uttag eller inmatning av gas eller helt avbryta överföring av gas upphävs. Regeringen ska få meddela före- skrifter om den systembalansansvariges uppgifter.
Det ska inte längre kunna regleras i föreskrifter vilken skyl- dighet balansansvariga har att lämna uppgifter om inmatning och uttag av naturgas till den som har systembalansansvaret.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsyns- myndigheten får meddela föreskrifter om skyldighet för dem som bedriver överföring av naturgas att till den systembalans- ansvarige lämna de uppgifter som behövs för utövandet av system- balansansvaret.
Utredningen bedömer att det svenska regelverket för naturgas bör anpassas för att möjliggöra en större flexibilitet för framtida för- ändringar. Genom ett tydligt och samtidigt allmängiltigt regelverk
150
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
öppnas nya möjligheter för framtida förändringar på gasmarknaden utan behov av ytterligare förändringar av själva naturgaslagen.
Det är viktigt att skilja mellan den typ av systemansvar som åligger en ägare av någon form av system och det övergripande systemansvar som i dag bl.a. avser den kortsiktiga balanseringen av det svenska naturgassystemet i sin helhet. Detta övergripande systemansvar innehas i dag av Svenska kraftnät i egenskap av systemansvarig myndighet.
Utredningen föreslår att benämningen övergripande system- ansvar ersätts av benämningen systembalansansvar. Vidare föreslår utredningen att naturgaslagens nuvarande koppling av system- balansansvaret till en specifik aktör bryts genom att låta den systemansvariga myndigheten utgå och istället introducera rollen systembalansansvarig. Den systembalansansvarige utses av regeringen.
Målsättningen är att regelverket ska stödja en ordning där system- balansansvaret för gas kan hanteras av vilken aktör som helst, så länge denna aktör uppfyller erforderliga krav. Den systembalansansvarige kan vara ett privat företag, men kan också vara en myndighet.
För att möjliggöra detta bör nuvarande myndighetsuppgifter inom ramen för Svenska kraftnäts systemansvarsverksamhet för gas överföras till andra relevanta myndigheter. Dessa bör utgöras av Statens energimyndighet i fråga om myndighetsuppgifter kopplade till försörjningstryggheten för gas och i vissa delar av Energi- marknadsinspektionen med rätt att utfärda föreskrifter.
Den systembalansansvarige bör inte ha rätt att beordra ökat eller minskat uttag eller inmatning av gas i syfte att balansera systemet då det enligt gasförsörjningsförordningen krävs att krisnivån kris är utlyst för att icke marknadsbaserade åtgärder som att beordra åtgärder ska kunna vidtas. Inte heller den systemansvariga myndig- hetens möjlighet att beordra begränsningar eller avbryta överföring av naturgas till kunder kan fortsätta. Således föreslås att hela 7 kap. 2 § naturgaslagen upphävs. Det övergripande systembalansansvaret får istället utövas genom avtalsreglering.
Utredningens förslag möjliggör en sammanhållen
151
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
ning av regelverket att nuvarande ordning för systemansvaret för gas kan bibehållas fram till valfri tidpunkt för förändring.
Föreslagna förändringar i naturgaslagen (2005:403) föranleder konsekvensändringar i naturgasförordningen (2006:1043) samt i berörda myndighetsinstruktioner. Likaså torde det krävas konse- kvensändringar i Energimarknadsinspektionens föreskrifter och all- männa råd om mätning och rapportering av överförd naturgas samt anmälan om leverans och balansansvar (EIFS 2008:1).
Regeringen föreslår i proposition 2010/11:70 att naturgaslagen (2005:403) 3 kap. 2 § ändras så att det framgår att en transmis- sionsnätsoperatör inte får bedriva produktion av naturgas eller produktion av eller handel med el. Vidare föreslås att en transmis- sionsnätsoperatör ska vara oberoende av företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas eller el.
Utredningens förslag innebär att dagens systemansvarsverksam- het för gas hos Svenska kraftnät kan komma att överföras till en transmissionsnätsoperatör. Det är därför viktigt att det inte finns några legala hinder för denne transmissionsnätsoperatör att genom- föra de transaktioner med gas som följer av rollen som system- balansansvarig. Utredningen utgår därför från att den system- balansansvarige får genomföra de transaktioner med gas som är nödvändiga med hänsyn till uppdraget som systembalansansvarig. Detta motiverar emellertid inte några lagändringar.
5.2.5Överföring av nuvarande systemansvarsverksamhet för gas (systembalansansvar) hos Svenska kraftnät till en ny aktör
Utredningens förslag: Vid en överföring av nuvarande system- ansvarsverksamhet för gas (systembalansansvar) hos Svenska kraftnät till en ny aktör bör den nya aktören utgöras av Swedegas AB.
Överföringen bör genomföras efter det att Swedegas AB har certifierats och utsetts till transmissionsnätsoperatör (TSO).
Utredningen bedömer att det i dag finns två aktörer som kan förväntas uppfylla gasmarknadsdirektivets krav på ägarmässig åtskillnad fr.o.m. den 3 mars 2012. Den ena utgörs av Svenska
152
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
kraftnät och den andra av Swedegas AB. Detta förhållande är enligt utredningen ett tungt vägande skäl för att föreslå att dagens system- ansvarsverksamhet hos Svenska kraftnät överförs till Swedegas AB.
Ett annat skäl är att utredningen bedömer att Swedegas AB för närvarande är den lämpligaste
Swedegas AB äger infrastruktur för gas och är formellt sett inte förhindrat att investera i ny infrastruktur för gas. I syfte att erbjuda en sammanhållen
5.2.6Former för överföring av systembalansansvaret
Utredningens förslag: Nuvarande balansavtal upprättat mellan Svenska kraftnät och de balansansvariga aktörerna föreslås i samband med en överföring av systembalansansvaret att över- låtas från Svenska kraftnät till Swedegas AB. Alternativt kan balansavtalet upprättas på nytt mellan Swedegas AB och de balansansvariga aktörerna med motsvarande avtalsinnehåll.
Den systembalansansvarige får inte ingå balansavtal förrän avtalsvillkoren har godkänts av tillsynsmyndigheten. Godkän- nande ska lämnas om villkoren är objektiva och
153
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
Överlämningen av systembalansansvaret föreslås ske genom ett antal väldefinierade steg och avslutas med en testfas vilken omfattar minst en hel gasmånad inklusive slutavräkning. Den formella överlämningen sker lämpligen den 1 april kl. 06:00 eller den 1 oktober kl. 06:00 det år förutsättningarna för en över- föring är uppfyllda.
Dagens meddelandehantering vilken bygger på
Utredningens uppfattning är att Svenska kraftnät ombesörjer den kortsiktiga balanseringen på ett bra och effektivt sätt utifrån givna förutsättningar. De positiva effekter som en överföring till Swedegas AB väntas medföra hänger således samman med de synergieffekter som väntas uppstå då den kortsiktiga balanseringen utförs av samma aktör som ansvarar för driften av det svenska transmissionsnätet.
Framtida förändringar av nuvarande rutiner för hanteringen av den kortsiktiga balanseringen kommer emellertid alltid vara nöd- vändiga, oavsett vem som hanterar systembalansansvaret. Utred- ningen anser emellertid att det är viktigt att undvika att förändr- ingar görs i samband med själva överföringen från Svenska kraftnät till Swedegas AB.
Utredningen föreslår därför att nuvarande balansavtal upprättat mellan Svenska kraftnät och de balansansvariga aktörerna överlåts från Svenska kraftnät till Swedegas AB. Alternativt kan balans- avtalet upprättas på nytt mellan Swedegas AB och de balans- ansvariga aktörerna, med motsvarande avtalsinnehåll. En fördel som följer av en överlåtelse av balansavtalet är att Energimark- nadsinspektionen inte i förväg behöver godkänna balansavtalet i samband med överföringen av systembalansansvaret. Godkännande av villkor i förväg föreslås gälla för avtal som tecknas i framtiden. Framtida förändringar av verksamhetsrutiner och balansavtal kan vara nödvändiga i syfte att optimera verksamheten inom ramen för den nya hanteringen av systembalansansvaret. Likaså kan förändr- ingar behöva göras i konsekvens med förändringar i regelverket.
För elbranschen utvecklade Svenska kraftnät ett gemensamt
154
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
nadsöppningssteget den 1 juli 2005 att använda Ediel som utgångspunkt för meddelandehanteringen på gasmarknaden, med få men nödvändiga anpassningar. Utredningen anser att en grund- läggande förutsättning för överföringen av systembalansansvaret är att dagens meddelandehantering, vilken bygger på
Överlämningen av systembalansansvaret bör ske genom ett antal väldefinierade steg vilka omfattar rekrytering av erforderlig personal, informations- och kunskapsöverföring, inrättande av erforderliga verk- samhetsrutiner, uppdatering av strukturdata, utveckling av erforderligt
Utredningen bedömer vidare att överlämningen bör avslutas med en testfas vilken omfattar minst en hel gasmånad inklusive slutavräkning. Under testfasen finns möjlighet för Swedegas AB att agera som systembalansansvarig parallellt med Svenska kraftnäts skarpa verksamhet. I samband med överföringen av systembalans- ansvaret finns dessutom ett antal frågor av rent ekonomisk och praktisk karaktär som måste hanteras bilateralt mellan Svenska kraftnät och de balansansvariga aktörerna respektive Swedegas AB.
Datum för överlämningen utgörs lämpligen av den 1 april eller den 1 oktober det år förutsättningarna för en överlämning är uppfyllda. Dessa datum är vedertagna inom den svenska gas- respektive elbranschen för genomförande av ändringar med inver- kan på branschens aktörer. Inom gasbranschen används benäm- ningen gasår för att definiera den tidsrymd som omfattar 12 sammanhängande månader med början den 1 oktober kl. 06:00. Att gasåret inleds just den 1 oktober hänger samman med att eld- ningssäsongen normalt sett inleds kring detta datum, dvs. den del av året då gassystemets last är som störst. Tidigare löpte balansavtalet årsvis med start den 1 oktober kl. 06:00. Då balans- avtalet numera är ett tillsvidareavtal finns det inte något skäl som talar för en överlämning den 1 oktober framför den 1 april. Snarare bör det datum väljas som är mest fördelaktigt för berörda aktörer.
Oavsett vilket datum som väljs krävs det att alla former av förändringar med koppling till rapportering och meddelande- hantering är kända och publicerade senast ett halvår före över- lämningens planerade genomförande. Ställtiden om sex månader är branschpraxis och är nödvändig för att berörda aktörer ska ha en
155
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
möjlighet att vidta de förändringsåtgärder som krävs för att de nya rutinerna ska kunna tillämpas fr.o.m. överlämningsdagen.
Genom att hantera överföringen av dagens systemansvarsverk- samhet för gas från Svenska kraftnät till Swedegas AB i form av ett gemensamt projekt, kan de balansansvariga aktörerna liksom nät- ägarna involveras i ett tidigt skede. Erforderliga tester kan härigenom genomföras vid olika tidpunkter, dvs. förberedande integrations- och verksamhetstester relativt snart efter det att de nya förutsättningarna är kända, följt av den slutliga testfasen under månaden eller månaderna före den formella överlämningen.
5.2.7Tillsyn över naturgaslagen
Utredningens förslag: Tillsynsmyndigheten ska utöva tillsyn över efterlevnaden av samtliga bestämmelser om systembalans- ansvaret.
Tidsfristerna enligt 10 kap. 4 § naturgaslagen ska gälla även en anmälan mot den systembalansansvarige.
Tillsynsmyndighetens beslut enligt 2 kap. 15 och 16 §§, 6 kap. 5 § första stycket, 7 kap. 5 § andra stycket samt 10 kap. 3, 4, 7 och 10 §§ ska gå att överklaga hos allmän förvaltningsdomstol.
10 kap. 1 § naturgaslagen reglerar vad tillsynsmyndighetens tillsyn omfattar. Tillsynsmyndighet för naturgaslagen är Energimarknads- inspektionen, vilket framgår av 34 § naturgasförordningen. Genom införandet av en lag om trygg naturgasförsörjning följdändras 10 kap. 1 § så att tillsynen för trygg naturgasförsörjning istället regleras i den nya lagen, vilket redogörs för i avsnitt 5.6.1. Natur- gaslagens tillsynsbestämmelser ska således bara avse Energimark- nadsinspektionen. Både naturgaslagen och naturgasförordningen berörs. Tillsynen ska liksom tidigare omfatta naturgaslagen, före- skrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen och gas- förordningen, vilket inkluderar hela 7 kap. naturgaslagen.
Energimarknadsinspektionens tillsyn kommer att omfatta samt- liga bestämmelser om systembalansansvaret inklusive den system- balansansvarige. Tillsynsmyndighetens sanktionsmöjligheter framgår av 10 kap.
156
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
upplysningar, ta del av handlingar och förelägga kvarstår således oför- ändrat.
I 10 kap. 4 § regleras tidsfrister för tillsynsmyndighetens hand- läggning. Anmälan mot den systemansvariga myndigheten ändras på så sätt att anmälan mot den systembalansansvarige istället omfattas av tidsfristerna.
Som en följd av upphävandet av 7 kap. 2 § naturgaslagen, vilket redogjorts för i avsnitt 5.2.4, får överklagandebestämmelsen i 11 kap. 4 § naturgaslagen ändras. Eftersom beslut enligt 7 kap. 2 § naturgaslagen inte längre är möjligt ska sådana beslut inte heller räknas upp bland de som går att överklaga i 11 kap. 4 § natur- gaslagen. Möjligheten att överklaga beslut om ersättning enligt 7 kap. 2 § naturgaslagen upphör således.
5.3Den svenska marknadsmodellen för gas
Utredningens bedömning: Den svenska marknadsmodellen för gas bedöms i dag harmonisera med gällande regelverk inom EU varför någon förändring av nuvarande marknadsmodell inte bedöms vara nödvändig.
Utredningen har i sitt arbete med den svenska marknadsmodellen för gas utgått från tre tänkbara framtida alternativ:
1.Ett bibehållande av den nuvarande marknadsmodellen för gas.
2.En justering av den nuvarande marknadsmodellens funktion i syfte att uppfylla eventuellt icke uppfyllda krav och behov.
3.En komplettering av den nuvarande marknadsmodellen med en ny funktion vid sidan av befintlig, i syfte att uppfylla eventuellt icke uppfyllda krav och behov.
I detta avsnitt redogörs för de överväganden som ligger till grund för bedömningen att den svenska marknadsmodellen för gas harmoniserar med gällande regelverk inom EU och att någon förändring därför inte bedöms vara nödvändig.
157
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
5.3.1Eftersträvade egenskaper hos en marknadsmodell
En marknadsmodell bör uppfylla ett antal minimikrav för att kunna anses vara väl fungerande. Till dessa hör t.ex. att marknadsmodellen ska vara handelsvänlig, transparent och enkel att förstå. Detta är viktigt för såväl inhemska som utländska gashandelsföretag, liksom för kunderna på marknaden.
För kundernas del är det dessutom av stor vikt att marknads- modellen bidrar till att underlätta leverantörsbyten och att kost- naderna för nät respektive handel tydligt synliggörs vid ingående av avtal liksom vid fakturering. För gashandelsföretagens del är det viktigt att marknadsmodellen är konkurrensneutral och att den är kompatibel med marknadsmodeller inom övriga EU, i syfte att underlätta gränsöverskridande handel med gas.
Marknadsmodellen måste vidare uppfylla de formella krav som riktas mot Sverige i egenskap av medlem i EU. Samtidigt bör marknadsmodellen underlätta en fortsatt utveckling av den svenska gasmarknaden, t.ex. i form av nya tillförselvägar för gas.
Figur 5.1 Exempel på önskade egenskaper hos den svenska marknadsmodellen för gas
Den svenska marknadsmodellen för gas bör i allt väsentligt anses uppfylla de exempel på krav som nämnts ovan. Marknadsmodellens funktion torde även överensstämma med det tredje inre marknads-
158
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
paketets syfte, dvs. att underlätta gränsöverskridande handel med gas och därigenom bidra till fullbordandet av den inre marknaden.
5.3.2Elmodellen kontra shippermodellen
Valet av marknadsmodell på den svenska gasmarknaden har sanno- likt haft en begränsad betydelse för marknadens utveckling under de år som gått sedan nuvarande marknadsmodell började tillämpas. Detta beror på att marknadsmodellen endast utgör en av flera parametrar vilka påverkar marknadens funktion och utveckling. Den modell som valdes i samband med öppningen av den svenska naturgasmarknaden har kommit att benämnas elmodellen. Detta beror på att den utformades med den svenska elmarknadsmodellen som förebild.
Frågan om huruvida elmodellen kan anses utgöra en lämplig modell för den svenska gasmarknaden har varit ett ämne för diskussion sedan modellen infördes i början av
5.3.3Potentiella problem av legal natur
Frågan om huruvida den svenska marknadsmodellen kan anses uppfylla kraven enligt gällande regelverk inom EU aktualiserades i samband med kommissionens överträdelseärende mot Sverige under 2009. Överträdelseärendet var en följd av att Sverige inte ansågs uppfylla samtliga krav enligt Europaparlamentets och rådets förord- ning (EG) nr 1775/2005 av den 28 september 2005 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten (den tidigare gasförord- ningen).
159
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
Då EU:s rättsakter lämnar ett visst tolkningsutrymme, t.ex. vad avser de grundläggande definitionerna av marknadens aktörer, är det i praktiken nödvändigt att göra en subjektiv bedömning av de gemensamma rättsakternas begrepp och definitioner för att kunna ta ställning till huruvida Sverige kan anses uppfylla de formella kraven eller ej. En tolkning som är till Sveriges nackdel kan därmed resultera i att Sverige inte kan anses uppfylla de formella kraven, medan en tolkning som är till Sveriges fördel kan resultera i motsatsen.
Den huvudsakliga skillnaden mellan den svenska marknads- modellen och olika former av shippermodeller utgörs av att gashandelsföretag inte behöver betala någon
Att det inte förekommer någon handel med kapacitet över gränsen mellan Danmark och Sverige är dock inte att betrakta som ett handelshinder. Utländska handelsaktörer har tillgång till hela den svenska naturgasmarknaden med ett moment mindre jämfört med vad som krävs för tillgång till de gasmarknader där någon form av shippermodell tillämpas. Det ska i sammanhanget noteras att avtal mellan transmissionsnätägare och gashandelsföretag normalt sett förekommer vid gastransit, dvs. när gas transporteras genom en medlemsstat för användning av slutförbrukare i en annan med- lemsstat. I Sverige förekommer inte någon transit av gas då det endast finns en tillförselledning.
I syfte att fastställa huruvida avvikelsen i gränspunkten till det svenska transmissionssystemet är att betrakta som att Sverige inte kan anses uppfylla de formella kraven enligt EU:s rättsakter, togs kontakter med kommissionen under vintern 2011. Den svenska marknadsmodellens funktion presenterades och en förklaring gavs till hur den svenska marknadsmodellen skulle kunna justeras för att erhålla kravuppfyllelse vad gäller kapacitetstilldelning i gränspunk- ten till det svenska naturgassystemet. Utredningen fick då bekräf- tat att den svenska marknadsmodellen i dag anses uppfylla gällande regelverk inom EU. Vidare framhölls från kommissionens sida att en justering i syfte att harmonisera med de gemensamma reglerna för kapacitetstilldelning, för svensk del, snarare skulle resultera i införandet av ytterligare ett moment för den gränsöverskridande handeln med gas. Den övervägda justeringen ansågs därför vara
160
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
onödig och inte tillföra något värde till den nuvarande svenska marknadsmodellen.
Utredningens samlade bedömning är att den svenska marknads- modellen för närvarande kan anses uppfylla de formella kraven enligt EU:s rättsakter och att det ur denna aspekt inte finns något skäl att justera nuvarande marknadsmodell.
Den erhållna informationen utgör dock inte någon garanti för att den svenska marknadsmodellen inte kan bli föremål för fram- tida överträdelseärenden. Det som möjligen skulle kunna utgöra en framtida drivkraft för att förändra marknadsmodellen är således kommande ändringar av regelverket inom EU liksom potentiella svenska problem av kommersiell natur.
5.3.4Potentiella problem av kommersiell natur
Den svenska gasmarknaden uppvisar i många avseenden likheter med den svenska elmarknaden. Det finns dock avgörande skill- nader och infrastrukturens organisation och utbredning är exempel på detta. Till skillnad från förhållandet på den svenska elmarknaden finns det inte någon infrastruktur för gas som ägs av staten. Staten finansierar heller inte några investeringar i infrastruktur för gas. Samtidigt är det svenska elsystemet nationellt täckande, medan infrastrukturen för gas endast är att betrakta som regionalt före- kommande. Det kan därför vara relevant att ta hänsyn till potentiella problem av kommersiell natur vilka kan inverka på de framtida möjligheterna till investeringar på gasmarknaden. Frågan om investeringar i infrastruktur för gas har t.ex. en nära relation till gasförsörjningstryggheten.
Principen för hur kapacitet avtalas i den svenska marknads- modellen för gas fungerar bra i befintlig infrastruktur. Eftersom kapacitet avtalas mellan transmissionsnätägare och slutförbrukare respektive underliggande nätägare finns det emellertid ett poten- tiellt problem kopplat till eventuella framtida investeringar i ny gränsöverskridande infrastruktur för gas.
Den grundläggande drivkraften för en investering i ny infra- struktur är att tillgodose marknadens efterfrågan på gas. Den aktör som kan tillgodose detta behov är ett gashandelsföretag. Det är emellertid nätföretagen som har kapital och kan ta den ekonomiska risken för nya investeringar. Det är dessutom nätföretagen som kan bedöma de tekniska förutsättningar som krävs för nyinvestering i
161
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
förhållande till befintligt nät och kundens eller kundernas behov. I den mån det saknas lämplig infrastruktur i transmissionssystemet, bör erforderlig investering kunna säkras genom avtal mellan det potentiella nätföretaget och aktuella gashandelsföretag på den nya, potentiella marknaden. Genom dessa avtal kan risken för investe- raren minska samtidigt som erforderlig kapacitet kan säkerställas i den planerade infrastrukturen.
Gashandelsföretag har i dag inte möjlighet att boka kapacitet inom ramen för den svenska marknadsmodellen. Framtida invester- ingar i överföringssystemet kan i dagsläget däremot säkras genom slutförbrukarnas försorg. Detta kräver emellertid starka incitament från ett flertal stora slutförbrukare.
Ett tänkbart alternativ är att gashandelsföretag ges möjlighet att boka kapacitet i planerad infrastruktur för att därigenom kunna bidra till att säkra framtida investeringar. Swedegas Intercon AB är ett dotterföretag till Swedegas AB vilket undersökt denna möjlig- het att teckna avtal med transportkunder (gashandelsföretag) i samband med ett infrastrukturprojekt för gas. Företaget anser emellertid att förfarandet baserat på någon form av undantag från tillämpningen av ett antal bestämmelser i naturgaslagen, är mer komplicerat än en marknadsmodell som möjliggör kapacitetsbok- ningar av gashandelsföretag. En undantagslösning kräver t.ex. att en ny juridisk person skapas för det enskilda investeringsprojektet, bl.a. i syfte att säkerställa att avgifter endast tas ut av användarna till den planerade infrastrukturen. Vidare kan hävdas att ett regel- verk som kräver denna typ av åtgärder för säkerställandet av investeringar i ny gränsöverskridande infrastruktur inte kan anses vara lika optimalt som ett regelverk som tillåter kapacitetsbok- ningar av gashandelsföretag i gränsöverskridande tillförselled- ningar.
5.3.5Sammanfattande bedömning
Det har under vintern 2011 klarlagts att den svenska marknads- modellen för gas, i dagsläget, anses uppfylla de formella kraven enligt EU:s rättsakter. Utredningen anser att kravuppfyllelse utgör det enskilt starkaste motivet för en justering av marknadsmodellen och att det ur denna aspekt således inte finns något behov av en justering nu. Nya tvingande krav från EU kan emellertid innebära att den nuvarande marknadsmodellen kan behöva justeras i
162
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
framtiden. Vidare kan nuvarande förhållanden på den svenska naturgasmarknaden komma att förändras i takt med minskad produktion av naturgas i de danska Nordsjöfälten. Därtill gäller att ett stärkande av försörjningstryggheten på den svenska naturgas- marknaden i verklig mening sannolikt endast kan uppnås genom en ny tillförselledning till landet. Om det i framtiden uppstår ett konkret behov av nya tillförselvägar för naturgas till följd av minskad import av dansk naturgas, eller om tillförselprojekt på kommersiella grunder står i begrepp att realiseras av andra skäl, kan den justerade marknadsmodell som presenteras i avsnitt 5.4 omsättas i praktiken med relativt små förändringar av det svenska regelverket.
5.4Alternativ justering av den svenska marknadsmodellen för gas
Utredningens bedömning: Genom att införa tvingande krav på att gashandelsföretag utför kapacitetsbokningar i gränspunkten till det svenska transmissionssystemet kan den svenska marknads- modellen erhålla ett gränssnitt i enlighet med vedertagen praxis inom EU.
Som framgår av avsnitt 5.3 bedömer utredningen att den svenska marknadsmodellen för gas i dag harmoniserar med gällande regel- verk inom EU. Den svenska marknadsmodellen är utformad med utgångspunkt från nu gällande marknadsförutsättningar och vid förändrade förutsättningar kan marknadsmodellen därför behöva justeras. Exempel på förändringar är eventuellt nya tvingande krav från EU liksom behov av nya tillförselvägar för gas till den svenska marknaden.
Genom att introducera tvingande krav på att gashandelsföretag ska genomföra kapacitetsbokningar i gränspunkten till det svenska transmissionssystemet kan den svenska marknadsmodellen föränd- ras på ett sätt som underlättar framtida investeringar och samtidigt tillåter transit av gas genom Sverige. Om gashandelsföretagens kapacitetsbokningar begränsas till att avse överföring genom en begränsad del av stamledningen erhåller den svenska marknads- modellen ett gränssnitt i enlighet med vedertagen praxis inom EU.
163
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
Samtidigt som endast små förändringar krävs av det svenska regel- verket blir inverkan på de svenska slutförbrukarna marginell.
De marginella förändringarna är ett resultat av att kapacitet nedströms det nya gränssnittet även fortsättningsvis avtalas mellan transmissionsnätägare och slutförbrukare respektive underliggande nätägare. Förändringen innebär således att det i praktiken skapas en adapter som ger den svenska marknadsmodellen ett nytt gränssnitt mot övriga EU. Lösningen benämns i det följande för adapter- lösningen.
Figur 5.2 Illustration av en möjlig justering av den svenska marknadsmodellen med en ny funktion i serie med nuvarande marknadsmodell. Den nya funktionen utgör en adapter mellan den nuvarande svenska marknadsmodellen och den danska marknadsmodellen
Val av lämpligt gränssnitt
I dag ligger gränssnittet mellan de svenska och danska marknads- modellerna i gränspunkten i Dragör. En gasleverantör som leve- rerar gas till den svenska marknaden betalar en
164
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
Genom att tillämpa adapterlösningen kan nuvarande gränssnitt i Dragör förskjutas till valfri placering nedströms Dragör. Teoretiskt sett kan det nya gränssnittet mellan de svenska och danska marknadsmodellerna ligga t.ex. 1 meter nedströms Dragör. Det kan också ligga vid landföringen i Klagshamn, eller på
I det fall gränssnittet, enligt exemplet ovan, ligger 1 meter ned- ströms Dragör torde slutförbrukarna inte märka någon skillnad vid införandet av adaptern eftersom den kostnad för överföring som flyttas från nättariffen till gashandelspriset blir försumbar.
Figur 5.3 Illustration av adapterlösningen med ett nytt gränssnitt strax nedströms Dragör. En liten del av kostnaden för överföringen i det svenska transmissionsnätet flyttas från nättariffen till gashandelspriset med liten inverkan på de svenska slutförbrukarna
Å andra sidan, i det fall gränssnittet förskjuts ned till MR- stationsnivå skulle Sverige i praktiken erhålla den typ av mark- nadsmodell som tillämpas i t.ex. Danmark. Lokaliseringen av ett nytt gränssnitt har således stor inverkan på den svenska marknads- modellens utformning och kan i extremfallet innebära en intro- duktion av en helt ny marknadsmodell.
165
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
Figur 5.4 Illustration av adapterlösningen med nytt gränssnitt i MR- station. Kostnaden för överföringen i det svenska transmissionsnätet flyttas i sin helhet från nättariffen till gashandelspriset. Resultatet blir en helt ny marknadsmodell med stor inverkan på de svenska slutförbrukarna
Vid en eventuell justering av marknadsmodellen bedömer utred- ningen att det är lämpligt att lokalisera det nya gränssnittet till Klagshamn. Härigenom är det möjligt att med små förändringar anpassa den svenska marknadsmodellen till vedertagen praxis inom EU och samtidigt kunna dra nytta av den svenska marknads- modellens nuvarande fördelar.
5.4.1Erforderliga författningsändringar vid ett införande av adapterlösningen
Den svenska marknadsmodellen för gas berörs i naturgaslagens (2005:403) 6 kap. 3 § andra stycke. Här framgår att överförings- tariffer ska utformas så att den avgift en kund betalar för över- föringen ska omfatta avgift för överföring i samtliga rörledningar genom vilka överföring sker. I det fall en justering av marknads- modellen enligt ovan blir aktuell kan 6 kap. 3 § ändras enligt nedan.
166
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
Exempel på förslag till lag om ändring av naturgaslagen (2005:403) 6 kap. 3 §
Nuvarande lydelse |
|
Föreslagen lydelse |
|
|
|||
|
|
|
3 § |
|
|
|
|
Vid utformandet |
av tariffer |
Vid |
utformandet |
av tariffer |
|||
för överföring av naturgas skall |
för överföring av naturgas ska |
||||||
särskilt beaktas antalet anslutna |
särskilt beaktas antalet anslutna |
||||||
kunder, kundernas geografiska |
kunder, |
kundernas geografiska |
|||||
läge, mängden |
överförd energi |
läge, mängden |
överförd |
energi |
|||
och abonnerad effekt, kostna- |
och abonnerad effekt, kostna- |
||||||
derna för överliggande ledningar, |
derna för överliggande led- |
||||||
leveranssäkerhet |
och |
trycket i |
ningar, |
leveranssäkerhet |
och |
||
ledningarna. |
|
|
trycket i ledningarna. |
|
|
||
Överföringstariffer skall utfor- |
Överföringstariffer |
ska |
utfor- |
||||
mas så att den avgift en kund |
mas så att den avgift en kund |
||||||
betalar för överföringen till sin |
betalar för överföringen till sin |
||||||
anslutningspunkt innefattar av- |
anslutningspunkt innefattar av- |
||||||
gift för överföringen i samtliga |
gift för överföringen i samtliga |
||||||
rörledningar genom vilka över- |
svenska rörledningar genom vilka |
||||||
föringen sker. |
|
|
överföringen |
sker |
nedströms |
||
|
|
|
transmissionslednings |
landföring |
|||
|
|
|
på svenskt fastland. |
|
|
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyn- digheten får meddela närmare föreskrifter om utformningen av överföringstariffer.
Liksom tidigare bör det vara möjligt att meddela föreskrifter om utformningen av överföringstariffer.
Exempel på författningskommentar
Tariffen för överföring ska omfatta kostnaden för överföring i samtliga svenska rörledningar nedströms landföring på svenskt fast- land. Det framstår som lämpligt att använda landföring på svenskt fastland som gränssnitt, då det i framtiden kan tillkomma nya till- förselledningar för gas till den svenska marknaden. För den befintliga tillförselledningen innebär detta att ett nytt gränssnitt införs i Klagshamn. Härigenom kommer den del av kostnaden som avser
167
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
överföring av gas genom sjöledningen att flyttas från nättariffen till gashandelsföretagen.
Enligt 20 § naturgasförordningen har Energimarknadsinspek- tionen rätt att meddela föreskrifter om utformningen av över- föringstariffer enligt 6 kap. 3 § naturgaslagen. Förändringen i 6 kap. 3 § naturgaslagen bör således medföra förändringar i Energi- marknadsinspektionens föreskrifter om tariffer.
5.4.2Nya förutsättningar med adapterlösningen
Metod för kapacitetsbokningar
Med nuvarande överförd gasvolym i det svenska transmissions- systemet torde, enligt en uppskattning från branschen, cirka
Samtidigt som justeringen innebär att det endast är en begränsad del av slutförbrukarnas nuvarande nätkostnad som överförs till gashandelspriset, innebär detta att gashandelsföretagens pris för att boka kapacitet för sträckan
Även om tariffen är kostnadsreflekterande väntas den korta sträckan således ge upphov ett förhållande lågt pris. Detta kan ge upphov till en risk för överbokningar i sjöledningen, vilket i sin tur kan bidra till att utestänga aktörer och därmed snedvrida konkur- rensen. I syfte att motverka detta bör gashandelsföretagens kapa- citetsbokningar i sjöledningen knytas till gashandelsföretagens bokningar i utmatningspunkten från det danska transmissions-
168
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
systemet i Dragör. Härvid kan det uppstå fyra olika typer av situationer:
1.Ett och samma gashandelsföretag bokar kapacitet genom det danska transmissionssystemet samt genom den svenska sjö- ledningen för leverans av gasen i gränssnittet i Klagshamn. Bokad kapacitet i utmatningspunkten i Dragör ger rätt till motsvarande kapacitetsbokning i den svenska sjöledningen.
2.Gashandelsföretag A bokar kapacitet genom det danska trans- missionssystemet för leverans av gasen till gashandelsföretag B i inmatningspunkten till det svenska transmissionssystemet. Den kapacitet som gashandelsföretag A har bokat i utmatningspunk- ten i Dragör för leverans av gasen till gashandelsföretag B, ligger till grund för det senare gashandelsföretagets kapacitetsbokning i den svenska sjöledningen.
3.Gashandelsföretag A bokar kapacitet genom det danska trans- missionssystemet för leverans av gasen till flera gashandelsföre- tag i inmatningspunkten till det svenska transmissionssystemet. Den kapacitet som gashandelsföretag A har bokat i utmatnings- punkten i Dragör för leverans av gasen till gashandelsföretagen, fördelas enligt avtal och ligger därefter till grund för gashandels- företagens kapacitetsbokningar i den svenska sjöledningen.
4.Flera gashandelsföretag bokar kapacitet genom det danska trans- missionssystemet för leverans av gasen till gashandelsföretag A i inmatningspunkten till det svenska transmissionssystemet. Den kapacitet som gashandelsföretagen har bokat för leverans av gasen till gashandelsföretag A ligger till grund för det senare gashandelsföretagets kapacitetsbokning i den svenska sjöled- ningen.
I det fall det skulle bli aktuellt med kapacitetsauktioner i den svenska sjöledningen kan det vara relevant att reglera vilka bud som ska få sätta marknadspriset. Detta för att motverka missbruk i syfte att utestänga andra aktörer genom överbokning.
169
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
Avtalsförhållanden
En introducering av adapterlösningen innebär att en ny typ av avtal måste utformas på den svenska marknaden. Detta beror på att det i dagsläget inte finns något avtal om bokning av kapacitet mellan transmissionsnätägare och gashandelsföretag. Det nya avtalet bör omfatta förfarande för kapacitetsbokningar i gränssnittet mellan det svenska och det danska transmissionsnätet och samtidigt reglera avgiften för nyttjandet av sjöledningen mellan Dragör och Klagshamn. Vid sidan av regler för kapacitetsbokningar bör avtalet innehålla erforderliga bestämmelser kring procedurer för kapaci- tetsåterlämning, nominering, informationsutbyte, avräkning, faktu- rering och betalning.
Vidare kommer det befintliga samarbetsavtalet mellan den danska systemansvariga aktören Energinet.dk och Swedegas AB respektive Svenska kraftnät att behöva vidareutvecklas i syfte att reglera den förändrade situationen i gränssnittet mellan de svenska och danska transmissionsnäten.
Det kan också bli nödvändigt att omförhandla långa befintliga avtal som ingåtts mellan Swedegas AB och underliggande nätägare respektive slutförbrukare inom ramen för nuvarande marknads- modell.
Förutsättningar för framtida investeringar
Med adapterlösningen kan de kommersiella förutsättningarna för framtida investeringar i nya tillförselledningar förbättras. Genom motsvarande adapter i en ny tillförselledning kan gashandelsföretag även i denna ledning boka kapacitet i den del av transmissionsled- ningen som sträcker sig från den nya gränspunkten till land- föringen på svenskt fastland i likhet med det tänkta gränssnittet i Klagshamn.
Med adapterlösningen skulle det således bli möjligt att på veder- taget sätt undersöka intresset för ny infrastruktur hos gashandels- företag inom och utom Sverige genom ett s.k. open
170
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
Den potentiella ägaren av den planerade ledningen torde således eftersträva långsiktiga kapacitetsbokningar av en inte oväsentlig del av den investerade nya kapaciteten i syfta att säkra investeringen. Detta kan hävdas leda till att ett fåtal gashandelsföretag under uppskattningsvis
Förutsättningar för framtida transit
I det fall Sverige skulle komma att få fler inmatningspunkter till transmissionssystemet väcks även frågan om transitering av gas. För de svenska slutförbrukarna är det viktigt att säkerställa att kostnaden för transit verkligen överförs till de aktörer som transi- terar gas genom Sverige. Om kostnadsfördelningen fungerar på ett tillfredsställande sätt kan en framtida transit i bästa fall leda till sänkta överföringskostnader för de svenska slutförbrukarna då det är fler som delar på kostnaden för överföringen i transmissions- nätet.
Med två tillförselledningar inom ramen för adapterlösningen skulle gashandelsföretag boka kapacitet i inmatningspunkterna till det svenska transmissionssystemet fram till svenskt fastland. Där- emellan skulle emellertid den nuvarande marknadsmodellen även fortsättningsvis tillämpas.
Det första som bör klarläggas är att nya tillförselledningar brukar diskuteras mot bakgrund av ett behov av ytterligare tillför- sel av gas till Sverige. Med en tillförselledning i södra delen av gassystemet och en tillförselledning i den norra delen av samma system, i vilka bägge gas strömmar till Sverige, kan det spontant tyckas vara svårt att se hur gas skulle transiteras från ett land, via Sverige till ett tredje.
Även om det inte skulle vara möjligt att vända gasflödet i inmatningspunkterna till ett utflöde av gas från det svenska trans- missionssystemet, är det möjligt att skapa handel i sådan riktning. Så länge det redovisade inmatningsbehovet överstiger uttags- behovet i en inmatningspunkt, kan gas handlas i bägge riktningar utan att någon gas fysiskt behöver föras ut ur det svenska transmissionssystemet. Med två tillförselledningar kan det således
171
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
bli möjligt att handelsmässigt transitera gas från den ena inmat- ningspunkten till den andra. Genom att komplettera med en tariff för uttag och möjlighet att även boka uttagskapacitet i inmat- ningspunkterna till det svenska transmissionssystemet kommer de aktörer som handelsmässigt vill transitera gas på detta sätt att betala tariff för inmatning i den punkt där gasen förs in och tariff för uttag i den punkt där gasen förs ut. Härigenom kommer de transiterande aktörerna att bära en andel av kostnaden i transmis- sionssystemet. Detta förfarande ligger helt i linje med de nuvarande gemensamma reglerna inom EU.
Sammanfattning av adapterlösningen
Vid ett eventuellt framtida behov av att anpassa den svenska marknadsmodellen utgör adapterlösningen ett tänkbart alternativ. Inverkan på slutförbrukarna kan begränsas till ett minimum genom att välja ett gränssnitt i nära anslutning till Dragör. Genom att tillämpa adapterlösningen i eventuellt tillkommande tillförsel- ledningar är det även möjligt att säkerställa finansiering av framtida investeringar genom avtal med handelsaktörer. Adapterlösningen tar även höjd för att hantera transit av gas genom Sverige. I händelse av en framtida generell tillämpning av adapterlösningen är utredningens bedömning att vissa detaljer behöver analyseras ytterligare.
5.4.3Ytterligare övervägt men ej framkomligt alternativ
Som ett alternativ till att införa tvingande krav på att gashandels- företag ska genomföra kapacitetsbokningar enligt adapterlösningen har utredningen även övervägt alternativet att göra det möjligt för gashandelsföretag att boka kapacitet i inmatningspunkten till det svenska transmissionssystemet. Syftet med detta är detsamma som med adapterlösningen, dvs. att erhålla en anpassning i syfte att möta ett framtida behov av t.ex. nya tillförselvägar för gas. Skillna- den utgörs av att den svenska marknadsmodellen bibehålls i sin helhet, men kompletteras med en ny funktion.
172
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
Figur 5.5 Illustration av en tänkt komplettering av nuvarande marknadsmodell med en ny parallell funktion till nuvarande marknadsmodell
Den grundläggande tanken bakom den parallella lösningen är således att kapacitetsbokningarna kan utföras av olika typer av marknads- aktörer, vid sidan av varandra. Den parallella lösningen innebär således inte några obligatoriska kapacitetsbokningar av handelsaktörer i det svenska transmissionssystemets gränspunkt.
Kapacitet som avtalats mellan transmissionsnätägare och slut- förbrukare respektive underliggande nätägare skulle dock alltid bli styrande för hur mycket kapacitet som skulle kunna erbjudas gashandelsföretag. Detta förhållande är emellertid kontroversiellt eftersom det skulle leda till en diskriminerande åtskillnad mellan olika nätanvändare för tillträdet till transmissionssystemet. Såväl gasmarknadsdirektivet som gasförordningen tydliggör att det inte får göras någon diskriminerande åtskillnad mellan systemanvänd- arna vid tredjepartstillträde. Av denna anledning valde utredningen i ett tidigt skede att inte gå vidare med lösningen.
173
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
5.5Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG (gasförsörjningsförordningen), innebär tydligt skärpta krav på EU:s medlemsstater. Rådets direktiv 2004/67/EG om åtgärder för att säkerställa en tryggad natur- gasförsörjning (gasförsörjningsdirektivet) har upphävts genom gas- försörjningsförordningen.
Jämfört med gasförsörjningsdirektivet är gasförsörjnings- förordningens krav betydligt mer omfattande och långtgående. Gasförsörjningsförordningen är dessutom, till skillnad från gas- försörjningsdirektivet, direkt gällande och tillämplig i respektive medlemsstat.
Gasförsörjningsförordningen består av en ingress innehållande 50 punkter samt själva sakinnehållet i form av 17 artiklar. Därefter följer fyra bilagor som ger stöd och vägledning vid läsning av förordningens sakinnehåll. Gasförsörjningsförordningens över- gripande syfte är att bidra till att öka försörjningstryggheten på EU:s inre marknad för naturgas. Målet är att den inre marknadens funktion ska kunna upprätthållas vid såväl partiella som mer omfattande störningar i tillförseln av gas till EU.
Genom investeringar i gränsöverskridande infrastruktur, lagrings- och
För att åtgärderna ska få optimal effekt krävs tydligt definierade roller och ansvarsförhållanden mellan berörda naturgasföretag, nationella myndigheter och kommissionen. Förordningen reglerar i detta avseende informationsflödet mellan de olika berörda parterna. Vikten av insyn i affärsrelationer, överenskommelser och åtgärder är genomgående. Likaså ställs ökade krav på solidaritet mellan medlemsstaterna i syfte att ge ett bättre skydd av speciellt utsatta kunder vid t.ex. störningar i tillförseln av gas.
174
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
Genom gasförsörjningsförordningens s.k. infrastrukturnorm
5.5.1Förordningens ingress
Av punkterna
Punkten 4 poängterar den betydelse som gasförsörjnings- direktivet (2004/67/EG) har haft för EU:s försörjningstrygghet för gas. I kombination med det tredje inre marknadspaketet från 2009 har viktiga steg tagits mot fullbordandet av den inre marknaden för energi. Det konstateras dock att medlemsstaterna fortfarande har en stor frihet i valet av åtgärder i samband med en kris i gas- försörjningen. Detta belyses i punkten 5, vilken understryker vikten av en ökad solidaritet och samordning mellan medlems- staterna i syfte att säkerställa försörjningstryggheten för gas.
Gasen kan ha olika värmevärde beroende på var den utvinns, vilket är något som påtalas i punkten 6. Det varierande värmevärdet bör beaktas vid utformningen av riskbedömningar, förebyggande åtgärdsplaner och krisplaner på nationell och regional nivå.
Vikten av att diversifiera tillförselvägar liksom försörjnings- källor belyses i punkten 7 som även tydliggör värdet av LNG- anläggningar och prioriterade infrastrukturåtgärder. Detta under- stryks ytterligare i punkten 8. Avbrott i gasförsörjningen kan leda till allvarlig ekonomisk skada för unionens ekonomi, liksom allvarliga sociala konsekvenser vilket konstateras i punkten 9.
De sociala konsekvenserna riskerar att bli som mest påtagliga för hushåll och kunder som tillhandahåller viktiga samhällstjänster. I punkten 10 påtalas behovet av att definiera dessa s.k. skyddade
175
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
kunder. Av punkten 11 framgår att den inre marknaden utgör en central del i arbetet för att minska de enskilda medlemsstaternas utsatthet inför de skadliga effekterna av ett avbrott i gas- försörjningen.
Det är av stor vikt att de åtgärder som vidtas för att trygga gasförsörjningen inte snedvrider konkurrensen eller på något annat sätt bidrar till att negativt påverka den inre marknadens funktion. Detta konstateras i punkten 12. Ett avbrott i den enskilt största infrastrukturen för gas bör betraktas som ett realistiskt scenario och infrastrukturnormens betydelse lyfts fram i punkten 13. Punkten 14 lyfter fram exempel på åtgärder för att lindra effekterna av avbrott i gasförsörjningen, t.ex. diversifierade tillförselvägar, sammanlänkade system mellan medlemsstaterna och ersättnings- bränslen.
Främjandet av investeringar i ny infrastruktur är viktigt, vilket tydliggörs i punkten 15. Punkten lyfter även fram vikten av att dessa investeringar utförs i samråd med byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER) och det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för gas (ENTSOG). Enligt punkten 16 bör de behöriga myndigheterna eller medlems- staterna säkerställa att respektive gasmarknad uppfyller kraven enligt infrastrukturnormen. De behöriga myndigheterna bör enligt punkten 17 upprätthålla ett nära samarbete med andra relevanta myndigheter. Vid gränsöverskridande sammanlänkningar ska det enligt punkten 18 dessutom redan i ett tidigt skede finnas ett nära samarbete mellan de berörda medlemsstaterna, de behöriga myndigheterna och de nationella tillsynsmyndigheterna.
Enligt punkten 19 finns det från EU:s håll olika typer av finansiering tillgänglig som stöd till medlemsstaterna. Syftet är bl.a. att underlätta finansieringen av nödvändiga investeringar i pro- duktion och infrastruktur.
En målsättning med förordningen, vilken beskrivs i punkten 20, är att naturgasföretag och kunder så långt som möjligt ska kunna förlita sig på marknadsmekanismerna vid ett avbrott i gas- försörjningen. Även i en krissituation ska marknadsbaserade åtgärder prioriteras. I kombination med det tredje inre marknads- paketets krav blir, enligt punkten 21, roll- och ansvarsfördelningen nu avsevärt tydligare för de olika aktörerna. I punkten 22 konstateras att fullbordandet av den inre marknaden erbjuder EU en stor trygghet i försörjningen för alla medlemsstater. Öppenhet,
176
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
solidaritet och
Åtgärder på efterfrågesidan fyller en viktig funktion för att säkerställa försörjningstryggheten. I punkten 23 nämns t.ex. åtgärder som tillämpning av avbrytbara kontrakt och övergång till alternativa bränslen. För att den inre marknadens funktion ska kunna upprätthållas krävs dessutom en tydlig fördelning av roller och ansvar mellan berörda parter, vilket lyfts fram i punkten 24. Roller och ansvar bör fastställas på tre olika nivåer; naturgasföretag och industri, medlemsstater på nationell eller regional nivå samt slutligen på unionsnivå. I punkten poängteras att marknads- baserade åtgärder alltid ska användas i första hand. Vikten av regionalt samarbete i en solidarisk anda belyses ytterligare i punkten 25.
Behovet av tillräckligt harmoniserade normer för en trygg försörjning berörs i punkten 26. Situationer i likhet med den som uppstod i samband med gaskrisen mellan Ryssland och Ukraina 2009 bör betraktas som en lägsta nivå för vad som ska kunna hanteras genom harmoniserade försörjningsnormer. Det poäng- teras dessutom i punkten 27 att det är av avgörande betydelse att naturgasföretagen genomför erforderliga investeringar. Vid beräk- ningen av finansieringsbehov bör kommissionen prioritera infra- strukturprojekt som stöder integrationen av den inre marknaden. Av punkten 28 framgår att de systemansvariga för överförings- systemen inte bör hindras från att beakta eventuella behov av flöden i båda riktningarna i sammanlänkningar med tredje land.
Punkten 29 belyser vikten av att säkerställa försörjningen till hushåll och kunder som tillhandahåller centrala samhällstjänster. De åtgärder som vidtas vid en kris för att uppnå detta ska definieras i förväg. De behöriga myndigheterna ska därför enligt punkten 30 följa sin krisplan. Endast i undantagsfall får åtgärder vidtas som avviker från den förebyggande åtgärdsplanen. I detta avseende är det enligt punkten 31 också viktigt att beakta behovet av åtgärder på nationell, regional och unionsnivå. I syfte att kunna identifiera investeringar på unionsnivå fyller enligt punkten 32 ENTSOG:s tioåriga nätutvecklingsplan en viktig roll.
Enligt punkten 33 bör ENTSOG och ACER i egenskap av medlemmar i Gas Coordination Group delta fullt ut i det gemen- samma arbetet på unionsnivå. Gas Coordination Group är det huvudsakliga organ som kommissionen ska samråda med i samband med upprättandet av de förebyggande åtgärdsplanerna liksom
177
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
krisplanerna enligt punkten 34. Enligt punkten 42 bör Gas Coordination Group dessutom fungera som rådgivare åt kommis- sionen i syfte att underlätta samordningen av åtgärder för en trygg försörjning i händelse av en kris på unionsnivå.
De behöriga myndigheterna bör enligt punkten 35 upprätta sina krisplaner efter samråd med naturgasföretagen. Det är också viktigt att de nationella krisplanerna inte motverkar varandra på någon nivå. Gemensamma krisplaner bör upprättas där så är möjligt och nödvändigt. Enligt punkten 41 bör krisplanerna uppdateras regel- bundet och offentliggöras. De bör även underställas sakkunnig- bedömning och prövning.
Solidariteten mellan medlemsstaterna bör stärkas genom olika typer av solidaritetsåtgärder enligt punkten 36. Kommissionen har enligt punkten 37 alltid en viktig roll att fylla i händelse av en kris, oavsett på vilken nivå den inträffar. Solidariteten bör enligt punkten 38 vid behov även visas i form av bistånd för civilskydd från unionen och medlemsstaterna. Medlemsstaternas suveräna rätt att bestämma över sina egna naturresurser påverkas dock inte av förordningens regler enligt punkten 39.
I punkten 40 fastslås att rådets direktiv 2008/114/EG tillsam- mans med gasförsörjningsförordningen bidrar till en heltäckande strategi för energitryggheten inom EU. Direktivet omfattar regler kring identifiering och klassificering av kritisk infrastruktur.
Punkten 43 beskriver än en gång syftet med förordningen. Syftet är att göra det möjligt för naturgasföretag och behöriga myndigheter att så långt som möjligt säkerställa den inre marknadens funktion vid ett avbrott i gasförsörjningen.
Kommissionen bör enligt punkten 44 samordna insatserna med avseende på tredje land i syfte att säkerställa gasflödet till EU. I detta arbete bör kommissionen ges befogenhet att inrätta en arbetsgrupp. Punkten 45 understryker vikten av att villkoren för leveranser från tredje land inte snedvrider konkurrensen på den inre marknaden. I det fall en tidig varning erhålls om att försörj- ningstryggheten hotas i en eller flera medlemsstater, bör kom- missionen enligt punkten 46 utan dröjsmål underrätta Gas Coordination Group och vidta erforderliga åtgärder.
Punkterna 47 och 48 behandlar krav på öppenhet, tillförlitlighet och krav på konfidentiell behandling av kommersiellt känsliga uppgifter. Medlemsstaterna kan i stor utsträckning besluta om allmännyttiga tjänster så länge konkurrensbestämmelserna inte frångås.
178
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
Av punkten 49 framgår att gasförsörjningsförordningens mål är att trygga försörjningen av gas inom EU. Vidare beskrivs för- ordningens krav i förhållande till subsidiaritetsprincipen. I punkten 50 fastställs slutligen att direktiv 2004/67/EG bör upphöra att gälla.
5.5.2Artikel 1 – Syfte
Gasförsörjningsförordningen syftar till att säkerställa försörjnings- tryggheten för gas inom EU genom att erhålla en väl fungerande inre marknad för naturgas. I situationer där marknaden själv inte kan leverera den nödvändiga försörjningen av gas kan marknadens funktion säkras genom att tillåta extraordinära åtgärder. Använd- ningen av dessa åtgärder kräver väl definierade roller och ansvars- förhållanden mellan naturgasföretagen, medlemsstaterna och EU. Försörjningstryggheten för gas inom EU bygger på såväl före- byggande åtgärder som reaktiva åtgärder vid störningar i tillförseln.
Gasförsörjningsförordningen syftar också till att skapa transpa- renta mekanismer som bygger på solidaritet mellan medlems- staterna. Mekanismerna kan användas för att koordinera planering och hantering av krissituationer på nationell, regional och unions- nivå.
5.5.3Överväganden och bedömning artikel 1
Utredningens bedömning: Artikel 1 föranleder inte några förslag.
Artikeln ger endast en övergripande beskrivning av gasförsörj- ningsförordningens syfte och bedöms därför inte föranleda några förslag av utredningen.
5.5.4Artikel 2 – Definitioner
För gasförsörjningsförordningen gäller definitioner enligt Europa- parlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG (gasmarknads- direktivet), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 (gasförordningen) samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 (byråförordningen). Utöver defini- tionerna enligt rättsakterna ovan ska följande definitioner gälla:
179
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
5.Med skyddade kunder avses alla hushållskunder anslutna till ett distributionsnät för gas. Medlemsstaterna kan även besluta att låta begreppet skyddade kunder omfatta följande kunder:
a)Små och mellanstora företag förutsatt att de är anslutna till ett distributionsnät för gas, samt viktiga samhällsinrätt- ningar under förutsättning att de är anslutna till ett distri- butions- eller transmissionsnät för gas. En förutsättning är dock att den sammanlagda förbrukningen hos dessa kunder inte överstiger 20 procent av den slutliga gasanvändningen inom landet.
b)Fjärrvärmeanläggningar i den mån de levererar fjärrvärme till hushållskunder samt kunder enligt punkt a och under förutsättning att de är anslutna till ett distributions- eller transmissionsnät för gas och inte har möjlighet att byta till annat bränsle.
Medlemsstaterna ska så snart som möjligt, dock senast den 3 december 2011, meddela kommissionen huruvida de avser låta definitionen av skyddade kunder omfatta punkten 1a och/eller 1b.
Med behörig myndighet avses en medlemsstats regering eller en av regeringen utsedd nationell myndighet med ansvar för genom- förandet av gasförsörjningsförordningens regler i nationell rätt. Med- lemsstater har en möjlighet att tillåta de behöriga myndigheterna att delegera delar av förordningens uppgifter till andra organ. Om så sker ska uppgifterna utföras under överinseende av den behöriga myndigheten och specificeras i speciella planer enligt artikel 4.
5.5.5Överväganden och förslag artikel 2
Utredningens förslag artikel 2: Begreppet skyddade kunder bör inte utökas till att omfatta mer än konsumenter, vilket medför att tolkningen av skyddade kunder är oförändrad.
Skyddade kunder
Med skyddade kunder avses konsumenter, det vill säga villakunder, spiskunder och liknande. Sverige kan välja att utöka begreppet skyddade kunder till att omfatta även små och mellanstora företag
180
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
samt fjärrvärmeanläggningar som inte kan byta till något annat bränsle och som levererar fjärrvärme till hushållskunder. Med små och medelstora företag (SMF) brukar det inom EU avses företag som sysselsätter färre än 250 personer och vars årsomsättning inte överstiger 50 miljoner euro. Med hänsyn till att SMF kan ha relativt många personer sysselsatta och därmed omfatta en stor del av Sveriges industrikunder, bedömer utredningen att Sverige tills vidare bör låta definitionen av skyddade kunder endast omfatta konsumenter. För att kunna säkerställa gasförsörjningen till de skyddade kunderna, enligt kraven i artikel 8, bedömer utredningen att det är nödvändigt att snabbt erhålla ett drastiskt minskat uttag hos övriga gaskunder anslutna till det svenska gassystemet. Av denna anledning anser utredningen att kunder enligt under- punkterna a) och b) inte bör omfattas av begreppet skyddade kunder i Sverige. Utredningen förslår således ingen förändring i förhållande till vad som redan gäller.
Utredningen har emellertid uppmärksammat ett problem knutet till en viss grupp av konsumenter, nämligen bostadsrättsinnehavare som inte är spiskunder. Det finns starka skäl som talar för att bostadsrättsinnehavare bör omfattas av begreppet skyddade kunder. I fråga om den fysiska överföringen av gas är det emellertid inte möjligt att skilja mellan bostadsrättsföreningar och fastighetsbolags hyresfastigheter. Vid en krissituation med behov av en snabb reducering av den samlade gasförbrukningen kan därför bostads- rättsföreningar komma att hanteras i likhet med fastighetsbolag. Åtgärder i syfte att säkerställa försörjningen av de skyddade kunderna kan således leda till att gasleveranserna till bostadsrätts- innehavare begränsas eller temporärt avbryts. Förhållandet kan till viss del anses vara kontraproduktivt, men är ett resultat av de medel som står till buds i kombination med försörjningsnormens krav. Att utvidga begreppet skyddade kunder till att omfatta såväl bostadsrättsföreningar som fastighetsbolag bidrar inte till en ökad försörjningstrygghet för gas. Problemets lösning finns inte på efterfrågesidan. Sannolikt kan problemet endast lösas genom åtgärder för att förbättra tillgången på gas vid en krissituation, t.ex. genom ökad inhemsk biogasproduktion och/eller
Sverige ska senast den 3 december 2011 ha meddelat kommis- sionen huruvida begreppet skyddade kunder ska utökas eller inte. Regeringen bör enligt utredningens bedömning ansvara för att
181
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
kommissionen meddelas att en utökning av skyddade kunder inte sker i Sverige inom den tid som artikeln anger.
Delegering
Den behöriga myndigheten förfogar inte över någon driftcentral och kan därför inte direkt övervaka systemet. Sverige kan emellertid enligt artikel 2 möjliggöra att den behöriga myndigheten delegerar specifika uppgifter till någon annan.
Genom bemyndigande i lag kan den behöriga myndigheten således överlämna åt någon annan att utföra vissa uppgifter enligt denna förordning. Begreppet annan avser normalt juridiska perso- ner, enskilda personer och även organisationer. Utredningen anser dock att det inte är aktuellt med delegering till enskilda personer och/eller organisationer. Många av de uppgifter som den behöriga myndigheten enligt gasförsörjningsförordningen ska utföra kräver information om tryck i naturgasledningar och andra liknande driftstekniska uppgifter. Den systembalansansvarige har nödvändig information. Således framstår det som lämpligt att i lagen ange att den behöriga myndigheten får överlämna uppgifter åt den system- balansansvarige. Regeringsformens (RF) regler om överlämnande av beslutanderätt måste annars beaktas vilket bland annat innebär riksdagsbeslut enligt RF 10 kap. 6 §.
Rollen som systembalansansvarig kan betraktas som en tjänst enligt tjänstedirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden) och lagen (2009:1079) om tjänster på den inre mark- naden (tjänstelagen). Tjänstedirektivet och tjänstelagen tilllämpas dock inte på tjänster som är förenliga med offentlig maktutövning. För det fall den behöriga myndigheten väljer att delegera uppgifter till den svenske systembalansansvarige anser utredningen att detta inryms inom sådana tjänster som är förenliga med offentlig maktutövning. Tjänstelagen är därför inte tillämplig.
Om den behöriga myndigheten delegerar uppgifter ska detta framgå av de planer som den behöriga myndigheten ska upprätta. Det bör i den föreslagna lagen om trygg naturgasförsörjning föras in en bestämmelse som specificerar vilka uppgifter den behöriga myndigheten får överlämna till den systembalansansvarige att ut- föra enligt gasförsörjningsförordningen, se vidare under avsnitt 5.5.21.
182
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
5.5.6Artikel 3 – Ansvar för att trygga gasförsörjningen
Av artikel 3 punkten 1 framgår att försörjningstryggheten för gas är ett ansvar som delas mellan naturgasföretagen och medlems- staterna, i första hand genom de behöriga myndigheterna och kommissionen. Det delade ansvaret ställer krav på ett väl utvecklat samarbete.
I punkten 2 fastställs att respektive medlemsstat snarast möjligt, dock senast den 3 december 2011, ska utse en behörig myndighet. Den behöriga myndigheten ska säkerställa genomförandet av gasförsörjningsförordningens krav på åtgärder. I förekommande fall ska de nationella organ som ansvarar för försörjningstryggheten i dagsläget utföra den behöriga myndighetens uppgifter till dess att den behöriga myndigheten är utsedd.
Åtgärderna ska bl.a. omfatta en riskbedömning enligt artikel 9. Den behöriga myndigheten ansvarar för att det utifrån risk- bedömningen utformas en förebyggande åtgärdsplan samt en krisplan på nationell nivå. Vidare ska den behöriga myndigheten ansvara för löpande uppföljning av den nationella försörjnings- tryggheten för gas. De behöriga myndigheterna ska samarbeta i syfte att förebygga störningar i tillförseln av gas liksom för att begränsa effekterna av störningar i förekommande fall. Det finns inget som hindrar medlemsstaterna från att införa kompletterande reglering vid sidan av gasförsörjningsförordningen i det fall detta är nödvändigt för att uppfylla förordningens krav.
Enligt punkten 3 ska varje medlemsstat utan dröjsmål meddela kommissionen så snart den behöriga myndigheten är utsedd och i samband med detta även publicera denna information. I det fall en behörig myndighet ännu inte har utsetts, ska kommissionen snarast möjligt få information om vilka nationella organ som ansvarar för försörjningstryggheten fram till dess att den behöriga myndigheten har utsetts. Även denna information ska offentliggöras.
Vid genomförandet av gasförsörjningsförordningen framgår av punkten 4 att den behöriga myndigheten ska fastställa roller och ansvar för de aktörer som berörs. Roll- och ansvarsfördelningen ska utformas på ett sätt som säkerställer åtgärder på tre nivåer. Den första nivån ska omfatta åtgärder som berör naturgasföretagen och industrin. Den andra nivån avser åtgärder på nationell och regional nivå medan den tredje nivån avser åtgärder på unionsnivå.
Enligt punkten 5 ska kommissionen då så är erforderligt koordinera de åtgärder som enligt gasförsörjningsförordningen ska
183
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
vidtas av de behöriga myndigheterna på regional- och unionsnivå. Kommissionen ska på motsvarande sätt koordinera åtgärder som vidtas genom Gas Coordination Group enligt artikel 12 eller genom den speciella krishanteringsgruppen enligt artikel 11 punkten 4. Denna koordinering är av speciell betydelse vid nödsituationer på regional- eller unionsnivå vilket beskrivs i artikel 11 punkten 1.
I punkten 6 fastställs krav för de åtgärder som enligt den förebyggande åtgärdsplanen och krisplanen syftar till att säkerställa försörjningstryggheten. Åtgärderna ska vara väldefinierade, trans- parenta, proportionerliga,
5.5.7Överväganden och förslag artikel 3
Utredningens förslag och bedömning artikel 3: Naturgas- försörjningen bör regleras i en egen lag och förordning. Regeringen utser en behörig myndighet enligt gasförsörjnings- förordningen. Den behöriga myndigheten bör snarast utpekas i myndighetens instruktion för att uppfylla kravet på att Sverige senast den 3 december 2011 ska ha utsett en behörig myndighet.
Behörig myndighet och tillsynsmyndighet med egen lag och förordning
Regeringen utser en myndighet att enligt gasförsörjnings- förordningen vara behörig myndighet. Statens energimyndighet (Energimyndigheten) är i dagsläget ansvarig myndighet för försörjningstryggheten för gas i Sverige, vilket i dagsläget framgår av 8 a kap. naturgaslagen (2005:403). Mot bakgrund av detta är Energimyndigheten den myndighet som bör utses till behörig myndighet. Den behöriga myndigheten ska utses senast den 3 december 2011 vilket medför att det inte är möjligt att i lag hinna utse Energimyndigheten till behörig myndighet före den 3 december 2011. För att ändå uppfylla förordningens krav bör
184
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
Energimyndigheten snarast pekas ut som behörig myndighet i förordning (2007:1153) med instruktion för Statens energi- myndighet. När den behöriga myndigheten är utsedd ska kommis- sionen underrättas om detta. Informationen ska även publiceras.
Naturgasförsörjningen regleras i dag i naturgaslagens 8 a kap. och i
I avvaktan på att regeringen formellt utser den behöriga myndigheten är det Energimyndigheten som enligt utredningens bedömning är det nationella organ som ska utföra den behöriga myndighetens uppgifter. Sverige måste snarast underrätta kommis- sionen om att Energimyndigheten utför den behöriga myndig- hetens uppgifter fram till dess att den behöriga myndigheten är utsedd. Även denna information ska publiceras.
I rollen som behörig myndighet kommer Energimyndigheten åläggas ett antal nya uppgifter i enlighet med gasförsörjnings- förordningens krav. Förordning (2007:1153) med instruktion för Statens energimyndighet behöver därför kompletteras. Sannolikt görs detta enklast genom ett generellt tillägg som tydliggör myndighetens ansvar i egenskap av behörig myndighet enligt gasförsörjningsförordningen. Då förordningen är direkt gällande och tillämplig i samtliga medlemsstater bedömer utredningen att det inte är aktuellt att närmare specificera förordningens krav i Energimyndighetens instruktion.
5.5.8Artikel 4 – Upprättande av en förebyggande åtgärdsplan och en krisplan
Punkten 1 specificerar i närmare detalj de krav som ställs på den behöriga myndigheten vid utformning av den förebyggande åtgärdsplanen och krisplanen. Det understryks speciellt att
185
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
upprättandet av de planer som föreskrivs i artikel 4 inte får påverka tillämpningen av punkten 3.
Av punkten 1 framgår att den behöriga myndigheten inom respektive medlemsstat efter samråd med naturgasföretag, berörda konsument- och näringslivsorganisationer samt reglerings- myndighet, i det fall denna inte utgörs av den behöriga myndig- heten, ska utforma följande på nationell nivå:
a)En förebyggande åtgärdsplan innehållande nödvändiga åtgärder för att eliminera eller lindra de risker som identifierats i sam- band med riskbedömningen genomförd i enlighet med artikel 9, och
b)En krisplan innehållande erforderliga åtgärder i syfte att elimi- nera eller lindra effekterna av en störning i tillförseln av gas i enlighet med artikel 10.
I punkten 2 fastställs att de behöriga myndigheterna senast den 3 juni 2012 ska utväxla sina utkast till planer. I samband med detta ska medlemsstaterna genomföra samråd på lämplig regional nivå samt rådfråga kommissionen. Syftet med detta är att säkerställa att de nationella planerna harmoniserar med de gemensamma reglerna. Det är också viktigt att kontrollera att de nationella planerna inte står i strid med varandra vilket kan leda till kontraproduktiva effekter. Samråd ska i första hand ske mellan medlemsstater som angränsar till varandra, och i synnerhet mellan länder med isolerade naturgassystem och deras angränsande medlemsstater. Som vägledning för dessa samråd finns en lista med förslag på lämpliga samarbetspartners i bilaga IV.
Av punkten 3 framgår att de behöriga myndigheterna, med ledning av samrådsprocessen och kommissionens råd enligt punkten 2, kan besluta om gemensamma förebyggande åtgärds- planer samt krisplaner på regional nivå. De gemensamma planerna ska vara ett komplement till de nationella planerna. Vid utformning av gemensamma planer på regional nivå ska berörda behöriga myndigheter, om så är lämpligt, eftersträva att träffa överens- kommelser i syfte att genomföra regionalt samarbete. Om så är nödvändigt ska dessa överenskommelser formellt godkännas av medlemsstaterna.
Punkten 4 belyser vikten av att den behöriga myndigheten tar hänsyn till en säker drift av naturgassystemen vid utformningen av den förebyggande åtgärdsplanen samt krisplanen på nationell och
186
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
regional nivå. Planerna ska således ta hänsyn till tekniska förut- sättningar som påverkar driften inklusive säkerhetsfrågor som kan innebära begränsningar i flöden m.m.
I punkten 5 fastställs att den förebyggande åtgärdsplanen och krisplanen, inklusive eventuella gemensamma planer, ska publi- ceras, anmälas till kommissionen och tillämpas senast den 3 december 2012. Kommissionen ska efter anmälan informera Gas Coordination Group. Den behöriga myndigheten ska från det att planerna träder ikraft löpande följa upp deras tillämpning.
Enligt punkten 6 ska kommissionen inom 3 månader efter det att en behörig myndighet har anmält sina planer göra följande:
a)Kommissionen ska utvärdera dessa planer i enlighet med punkten 6b. Inför fastställandet av planerna ska kommissionen samråda med Gas Coordination Group och ta hänsyn till gruppens synpunkter. Kommissionen ska meddela Gas Coor- dination Group om sin utvärdering.
b)Om kommissionen efter detta samråd skulle finna att:
i)en förebyggande åtgärdsplan eller en krisplan i tillräcklig grad inte bidrar till att minska de risker den är avsedd att hantera, kan kommissionen rekommendera den behöriga myndigheten eller de behöriga myndigheterna att ändra planen.
ii)en förebyggande åtgärdsplan eller en krisplan inte tar hänsyn till de risker som identifierats i riskbedömningen, eller att planen är oförenlig med andra behöriga myndigheters planer, förordningen eller
iii)en förebyggande åtgärdsplan kan riskera försörjnings- tryggheten för gas i andra medlemsstater eller inom EU som helhet, ska kommissionen begära att den behöriga myndigheten reviderar planen. Kommissionen kan lämna rekommendationer om hur planen bör ändras, och ska lämna en detaljerad motivering till sitt beslut.
I det fall kommissionen begär att planen ska rättas enligt punkten 6b ii, ska den behöriga myndigheten enligt punkten 7 göra erfor- derliga kompletteringar och rättelser och skicka tillbaka planen till kommissionen inom 4 månader.
187
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
Alternativt ska den behöriga myndigheten inom 4 månader meddela kommissionen att man inte godtar dess begäran och ange anledningarna till detta. Kommissionen kan då inom 2 månader acceptera den behöriga myndighetens beslut eller kalla den behöriga myndigheten till överläggningar. Kommissionen kan även sammankalla Gas Coordination Group för att få vägledning i frågan. Kommissionen ska alltid redovisa bakomliggande skäl till sin begäran om ändring av en plan.
Den berörda behöriga myndigheten ska därefter beakta kom- missionens ståndpunkt. I det fall den behöriga myndighetens slutliga beslut skiljer sig från kommissionens, ska den behöriga myndigheten inom 2 månader publicera såväl sin egen som kom- missionens ståndpunkt i frågan och tydligt förklara sitt eget ställ- ningstagande. Den behöriga myndigheten ska utan dröjsmål offentliggöra den ändrade planen.
Enligt punkten 8 ska den behöriga myndigheten inom 3 måna- der efter det att kommissionen meddelat sitt beslut enligt punkten 6b iii ändra sin plan och underrätta kommissionen om den ändrade planen. Alternativt ska den behöriga myndigheten meddela att man inte accepterar kommissionens begäran.
Om kommissionen därefter, inom 2 månader, beslutar att vare sig dra tillbaks sin begäran eller att ändra den, ska den berörda behöriga myndigheten inom ytterligare 2 månader ändra sin plan i enlighet med kommissionens ursprungliga begäran enligt punkten 6b iii och underrätta kommissionen om den ändrade planen.
Kommissionen ska då informera Gas Coordination Group och beakta gruppens rekommendationer vid utformningen av sina slutsatser kring den behöriga myndighetens ändrade plan. Kom- missionen ska meddela sina slutsatser till den behöriga myndig- heten inom 2 månader. Den behöriga myndigheten ska beakta kommissionens slutsatser. Inom 2 månader efter kommissionens besked ska den behöriga myndigheten tillse att den ändrade planen träder ikraft och publicera information om detta.
I punkten 9 fastställs att kommersiellt känslig information ska hållas konfidentiell.
188
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
5.5.9Överväganden och förslag artikel 4
Utredningens förslag artikel 4: Regeringen eller, efter reger- ingens bemyndigande, den behöriga myndigheten ska få meddela föreskrifter om skyldighet för företag att upprätta en före- byggande åtgärdsplan och en krisplan för företagets verksamhet (företagsplan).
Energimyndigheten ska få samarbeta med andra medlems- staters behöriga myndigheter och upprätta gemensamma före- byggande åtgärdsplaner och gemensamma krisplaner enligt för- ordning (EU) nr 994/2010.
Artikel 4 bör även föranleda ändringar i myndighetsföre- skrifter.
I egenskap av behörig myndighet kommer Energimyndigheten att ansvara för utformningen av en förebyggande åtgärdsplan och en krisplan på nationell nivå. Kraven på upprättande av dessa planer är tvingande. Vid utformningen av de nationella planerna ställer förordningen krav på samråd med ett antal olika marknadsaktörer. Således följer en samrådsskyldighet direkt av artikel 4. Energi- myndigheten bör ha rätt att kräva att naturgasföretag ska upprätta förebyggande åtgärdsplaner och krisplaner för företaget (företags- planer) som ett led i att få information till de nationella planerna. Innehållet i företagsplaner behandlas i avsnitt 5.5.21.
Energimyndigheten har i sina föreskrifter och allmänna råd om planeringsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för att säker- ställa naturgasförsörjningen (STEMFS 2008:3) uppgett vad som i dagsläget ska ingå i planer för hantering av krissituationer samt informationshantering vid krissituation. Enligt utredningens bedömning bör dessa föreskrifter ändras så att innehållskraven överensstämmer med gasförsörjningsförordningens.
Innan planerna antas måste Energimyndigheten samråda med andra lämpliga behöriga myndigheter samt med kommissionen. Samrådet ska påbörjas senast den 3 juni 2012. Enligt utredningens bedömning vore det lämpligt om Energimyndigheten genomför samråd med dess danska motsvarighet. Utredningen bedömer även att en löpande underhandskontakt med den behöriga myndigheten i Danmark kan vara till fördel vid utformningen av de svenska nationella planerna.
189
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
Gemensamma planer
Utöver planen på nationell nivå finns möjlighet att upprätta gemen- samma förebyggande åtgärdsplaner och gemensamma krisplaner på regional nivå. Enligt utredningens bedömning vore det sannolikt en fördel för den svenska gasförsörjningstryggheten om Energi- myndigheten eftersträvar att upprätta gemensamma planer med främst dess danska motsvarighet. Stöd för detta resonemang ges även av förordningens bilaga IV. Enligt förordningen ska de behöriga myndigheterna besluta om att upprätta gemensamma planer. Enligt regeringsformen 10 kap. 1 § är det regeringen som ingår överenskommelser med andra stater. Enligt 10 kap. 2 § får regeringen ge en förvaltningsmyndighet i uppdrag att ingå en internationell överenskommelse i en fråga som inte kräver riks- dagens eller Utrikesnämndens medverkan. Riksdagens medverkan krävs om det gäller skatter eller hur statens medel ska användas. Utrikesnämndens medverkan krävs vid utrikespolitiska förhåll- anden som kan få betydelse för riket. Ingen av situationerna bedöms föreligga. Regeringen får således i författning bemyndiga Energimyndigheten att ingå överenskommelser med andra länders behöriga myndigheter.
För det fall upprättandet av en gemensam plan med en annan medlemsstats behöriga myndighet skulle innebära att Energi- myndigheten överför förvaltningsuppgift till den utländska behöriga myndigheten krävs det stöd i lag. En särskild omröstningsregel i riksdagen blir dessutom aktuell enligt 10 kap. 8 § andra stycket regeringsformen. Vid en gemensam plan till- sammans med den danska behöriga myndigheten kommer emellertid enligt utredningens bedömning den svenska behöriga myndigheten fortfarande att utföra alla uppgifter inom Sverige.
Senast 24 månader efter gasförsörjningsförordningens ikraft- trädande ska samtliga planer antas och offentliggöras. Energi- myndigheten måste i samband med planernas antagande snarast underrätta kommissionen om detta.
Sekretess
Enligt punkten 9 i artikeln ska kommersiellt känsliga uppgifter hållas konfidentiella. Den behöriga myndigheten kan antas få ta del av en mängd uppgifter som kan tänkas vara kommersiellt känsliga
190
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
för naturgasföretag i samband med arbetet att upprätta planer. Enligt tryckfrihetsförordningen (1949:105, TF) 2 kap. 3 § är en handling en framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel. Handling är allmän, om den förvaras hos myndighet och enligt 6 eller 7 § är att anse som inkommen till eller upprättad hos myndighet. Av TF 2 kap. 6 § följer att en handling anses inkommen till myndighet när den har anlänt till myndigheten eller kommit behörig befattningshavare till handa. Således kan handlingar som ett naturgasföretag skickar in till Energi- myndigheten vara att anse som allmän handling.
Enligt TF 2 kap. 2 § får rätten att ta del av allmänna handlingar bara begränsas under de i 2 § uppräknade situationerna, varav myndighets verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn nu är av intresse. Vidare ska begränsning av rätten att ta del av allmänna handlingar framgå av Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400, OSL) eller i någon annan lag som OSL hänvisar till.
Enligt 30 kap. 23 § OSL gäller sekretess under förutsättning att regeringen meddelar föreskrifter om det. Sekretessen gäller i stat- liga myndigheters verksamhet som består i utredning, planering, prisreglering, tillståndsgivning, tillsyn eller stödverksamhet. Sekre- tessen gäller med avseende på produktion, handel, transport- verksamhet eller näringslivet i övrigt för uppgift om en enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs.
I 9 § i Offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641, OSF) uppges det att sekretess gäller i den utsträckning som anges i förordningens bilaga i de fall den statliga myndighetens verksamhet består i utredning, planering, prisreglering, tillståndsgivning, tillsyn eller stödverksamhet med avseende på produktion, handel, tran- sportverksamhet eller näringslivet i övrigt för uppgift om en enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forsk- ningsresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgifterna röjs. I OSF:s bilaga räknas bland annat Statens energi- myndighet och Energimarknadsinspektionen upp. Av detta följer att handlingar som finns hos Energimyndigheten eller Energi- marknadsinspektionen och som rör enskilds affärs- eller drift- förhållanden kan anses omfattas av sekretess om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Sekretessen gäller i högst tjugo år.
191
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
Det är också möjligt att sekretess kan anses föreligga enligt 30 kap. 24 § OSL eftersom gasförsörjningsförordningen stadgar att kommersiellt känsliga uppgifter ska hållas konfidentiella. EU:s rättsakter anses vara ett sådant internationellt avtal som åsyftas. I begreppet avtal anses ingå bl.a. rättsakter som gäller till följd av Sveriges medlemskap i EU, dvs. anslutningsfördragen, förordningar och direktiv som utfärdas av EU:s institutioner. Offentlighets- och sekretesskommittén förslog i sitt betänkande Insyn och sekretess – i statliga företag – i internationellt arbete, SOU 2004:75, att en generell bestämmelse bör införas om att absolut sekretess också ska kunna gälla för en uppgift som en myndighet förfogar över på grund av Sveriges medlemskap i EU. I proposition 2008/09:150, s. 355 f. uppgav regeringen att det finns ett behov av att bestäm- melserna om sekretess för uppgifter som myndigheter erhåller eller förfogar över enligt av riksdagen godkända internationella avtal förtydligas, men att samtliga frågor som rör sekretess i inter- nationella sammanhang bör hanteras i ett sammanhang. Regeringen uppgav att avsikten är att återkomma senare till dessa frågor. I skrivande stund har så emellertid inte skett.
Artikeln innehåller i övrigt information om kommissionens åtagande i samband med att förebyggande åtgärdsplaner och krisplaner på nationell och regional nivå antas. Beroende på kommissionens bedömning av de olika planerna kan Energi- myndigheten i egenskap av behörig myndighet, i ett senare skede, åläggas att ändra i planerna. Detta är emellertid specificerat i artikeln och bedöms inte föranleda några konkreta åtgärder från svensk sida i dagsläget.
5.5.10Artikel 5 – Innehållet i de nationella och gemensamma förebyggande åtgärdsplanerna
I artikel 5 punkten 1 fastställs vad som ska omfattas av den före- byggande åtgärdsplanen. Planen ska innehålla följande delar:
a)Resultatet av utförd riskbedömning enligt artikel 9.
b)Erforderliga åtgärder, volymer och kapaciteter liksom tidplan i syfte att uppfylla infrastrukturnormen och försörjningsnormen enligt artiklarna 6 och 8. Detta omfattar om möjligt även upp- gifter om i vilken grad åtgärder på efterfrågesidan kan kompen- sera för störningar i tillförseln av gas enligt artikel 6 punkten 2.
192
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
Vid tillämpning av artikel 6 punkten 3 ska den enskilt största infrastrukturen av allmänt intresse identifieras liksom eventu- ella höjningar av försörjningsnormen enligt artikel 8 punkten 2.
c)Aktuella krav på naturgasföretag och andra berörda organ. bl.a. i fråga om en säker drift av gassystemet.
d)Andra förebyggande åtgärder som att stärka sammanlänk- ningen mellan medlemsstaterna, diversifiera tillförselvägar och gasförsörjning, och om möjligt identifierade risker kopplade till gasförsörjningen av samtliga kunder.
e)Mekanismer för samarbete med andra medlemsstater för utformning och införande av gemensamma och förebyggande åtgärdsplaner och krisplaner enligt artikel 4 punkten 3.
f)Information om befintlig och framtida gränsöverskridande infrastruktur inklusive gränsöverskridande infrastruktur som ger tillträde till naturgasnätet inom EU. Vidare ska planen innehålla information om gränsöverskridande flöden, tillgång till lager i andra medlemsstater samt möjlighet till dubbelriktat fysiskt flöde av gas, särskilt i händelse av en krissituation.
g)Information om samtliga skyldigheter att tillhandahålla allmän- nyttiga samhällstjänster med koppling till försörjningstrygghet för gas.
Av artikelns andra punkt framgår att den förebyggande åtgärds- planen, och i synnerhet de åtgärder som syftar till att uppfylla kraven enligt infrastrukturnormen enligt artikel 6, ska ta hänsyn till den tioåriga nätutvecklingsplan som ska utformas av ENTSOG i enlighet med artikel 8 punkten 10 i gasförordningen.
I punkten 3 fastställs att den förebyggande åtgärdsplanen före- trädesvis ska utformas med utgångspunkt från marknadsbaserade åtgärder. Planen ska eftersträva kostnadseffektivitet och ska beakta inverkan på den inre marknadens funktion liksom inverkan på miljön och konsumenterna. Naturgasföretagen får inte åläggas en orimlig börda och den inre marknadens funktion får inte påverkas negativt.
Enligt punkten 4 ska nationella och gemensamma förebyggande åtgärdsplaner uppdateras vartannat år. Under speciella förutsätt- ningar kan dock planerna behöva uppdateras med ett tätare inter- vall. Vid uppdatering av den förebyggande åtgärdsplanen ska den uppdaterade riskbedömningen beaktas. Den uppdaterade planen får
193
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
inte antas förrän samråd ägt rum med övriga berörda behöriga myndigheter enligt artikel 4.2.
5.5.11Överväganden och bedömning artikel 5
Utredningens bedömning artikel 5: Artikel 5 bör föranleda ändring i myndighetsföreskrifter.
I likhet med många av gasförsörjningsförordningens artiklar, riktas kraven i artikel 5 mot den behöriga myndigheten. Som konstaterats tidigare är gasförsörjningsförordningen direkt gällande och tillämp- lig i samtliga medlemsstater. Det finns enligt utredningens bedöm- ning därför inte något behov av att ytterligare återge gasförsörj- ningsförordningens krav i det nuvarande svenska regelverket. Detta skulle snarast öka risken för överlappning och/eller glapp mellan de olika regelverken.
Artikelns lista över vad de nationella och gemensamma före- byggande åtgärdsplanerna ska innehålla, bör enligt utredningens bedömning utgöra en tillräcklig grund för Energimyndighetens kommande arbete med att utforma den förebyggande åtgärds- planen eller planerna. Utredningen bedömer att det kan krävas författningsstöd i syfte att säkra det inflöde av information som krävs från marknadens aktörer för att kunna utforma planerna. Förslag i denna del följer i avsnitt 5.6.1. Enligt utredningens bedömning bör Energimyndighetens föreskrift STEMFS 2008:3 ändras.
I arbetet med att utforma planerna bedömer utredningen att det är viktigt med ett fortsatt och vidareutvecklat samarbete med de svenska gasföretagen, den nuvarande systemansvariga myndig- heten, den framtida systembalansansvarige aktören och transmis- sionsnätsoperatörer liksom de stora gasförbrukarna. Av gasförsörj- ningsförordningen framgår tydligt att åtgärder i syfte att trygga gasförsörjningen i första hand alltid ska vara marknadsbaserade. För svensk del är det sannolikt stora gasförbrukare med möjlighet att snabbt minska sin gasförbrukning som utgör nyckeln för att kunna säkerställa gasförsörjningen till de skyddade kunderna vid en störning i gasförsörjningen. Detta medför att ett samarbete med aktörer på naturgasmarknaden, inklusive stora användare, är mycket
194
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
viktigt. Vidare är det utredningens uppfattning att ett fortsatt och vidareutvecklat samarbete med Danmark, t.ex. i syfte att utforma en gemensam förebyggande åtgärdsplan och en gemensam krisplan, skulle vara till gagn för den svenska försörjningstryggheten för gas. Alla planer ska uppdateras vartannat år om inte omständigheterna kräver att de uppdateras med tätare intervall och den behöriga myndigheten ansvarar för att så blir gjort.
5.5.12Artikel 6 – Normer för infrastruktur
Punkten 1 fastställer att medlemsstaterna ska tillförsäkra erforder- liga åtgärder i syfte att uppfylla kraven enligt bilaga I punkten 2, infrastrukturnormen
Garantin för att den återstående infrastrukturen kan tillgodose efterfrågan på gas får ta hänsyn till marknadsbaserade mekanismer i syfte att minska efterfrågan. Enligt punkten 2 anses kravet enligt punkten 1 vara uppfyllt om den behöriga myndigheten i sin före- byggande åtgärdsplan tydligt kan visa att de marknadsbaserade åtgärderna på efterfrågesidan de facto har effekt och kan användas inom en rimlig tidsrymd. För detta ändamål ska formeln enligt punkten 4 i bilaga I användas.
I enlighet med riskbedömningen, och om så är möjligt, kan den behöriga myndigheten bestämma att kraven enligt punkten 1 ska uppfyllas på regional nivå i stället för på nationell nivå. Om så är fallet, ska enligt punkten 3 en gemensam förebyggande åtgärdsplan utformas enligt artikel 4 punkten 3. Punkten 5 i bilaga I ska tillämpas.
Punkten 4 fastställer att varje behörig myndighet, efter samråd med berörda naturgasföretag och utan dröjsmål, ska rapportera till kommissionen i det fall det förekommer några avvikelser från kraven enligt punkt 1. Om så är fallet ska anledningen till avvikel- serna anges.
195
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
Enligt punkten 5 ska de systemansvariga aktörerna se till att det finns ständig kapacitet för flöden i båda riktningarna i all gräns- överskridande infrastruktur mellan medlemsstaterna. Kravet ska vara uppfyllt snarast möjligt, dock senast den 3 december 2013. Undantag från detta krav utgörs av:
a)Anslutningar av produktionsanläggningar,
b)Fall där undantag har meddelats från kravet enligt artikel 7.
Senast den 3 december 2013 ska de systemansvariga för trans- missionssystemen helt eller delvis anpassa sina transmissionssystem på ett sätt som möjliggör dubbelriktat flöde i gränsöverskridande infrastruktur.
Punkten 6 behandlar redan existerande kapacitet för dubbel- riktade flöden, liksom infrastruktur under konstruktion i syfte att möjliggöra dubbelriktade flöden. I det fall en gränsöverskridande infrastruktur redan erbjuder kapacitet för dubbelriktat flöde, eller i det fall kapacitet för dubbelriktat flöde är under konstruktion, ska kravet enligt punkten 5 anses vara uppfyllt för aktuell samman- länkning. Undantaget är om en eller flera medlemsstater har uttryckt önskemål om en förstärkning av befintlig kapacitet med hänvisning till försörjningstrygghetsskäl. Om så är fallet ska för- farandet enligt artikel 7 tillämpas.
Enligt punkten 7 ska medlemsstaterna i förväg alltid tillförsäkra att investeringar i syfte att uppfylla kraven enligt punkterna 1 och 5 verkligen är nödvändiga ur ett marknadsperspektiv. Detta ska ske genom att gasmarknaden testas på ett transparent, detaljerat och
I punkten 8 stadgas att de nationella tillsynsmyndigheterna vid godkännande av tariffer ska ta hänsyn till den verkliga kostnaden för investeringar i infrastruktur enligt punkten 1. Likaså ska kost- naden för ständig kapacitet för dubbelriktat flöde beaktas. Tarif- ferna, eller metoderna för tariffernas beräkning, ska fastställas på ett transparent sätt i enlighet med artikel 41 punkten 8 i gasmark- nadsdirektivet, liksom i enlighet med artikel 13 i gasförordningen. Artikel 6.8 ska enligt artikel 17 tillämpas fr.o.m. den 3 mars 2011.
I det fall en investering i gränsöverskridande infrastruktur inte efterfrågas av marknaden i en medlemsstat, men samtidigt medför kostnader i densamma genom åtgärder i en annan medlemsstat, ska de nationella tillsynsmyndigheterna i berörda medlemsstater
196
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
besluta om en fördelning av kostnaderna innan något investerings- beslut tas. Detsamma gäller om investeringar i en medlemsstat medför fördelar för en eller flera andra medlemsstater. Kostnads- fördelningen ska ta hänsyn till i vilken grad medlemsstaterna kommer att dra nytta av investeringen ur ett försörjnings- trygghetsperspektiv. Artikel 8 punkten 1 i byråförordningen ska tillämpas.
Enligt punkten 9 ska den behöriga myndigheten tillförsäkra att alla nya transmissionsnät för gas bidrar till en ökad försörj- ningstrygghet. Detta är möjligt genom att eftersträva ett väl sammanlänkat gasnät med ett tillräckligt antal gränsöverskridande inmatnings- och uttagspunkter utifrån efterfrågan på marknaden och de identifierade riskerna. Då så erfordras ska den behöriga myndigheten med utgångspunkt från riskbedömningen identifiera förekomsten av eventuella flaskhalsar i infrastrukturen. Syftet är att få en uppfattning om huruvida återstående infrastruktur kan till- godose marknadens efterfrågan vid en störning eller bortfall av den enskilt största infrastrukturen.
I punkten 10 fastställs att Luxemburg, Slovenien och Sverige ska eftersträva, men inte vara bundna av, att uppfylla kraven enligt punkten 1 för att säkerställa gasförsörjningen till skyddade kunder enligt artikel 8. Undantaget gäller under förutsättning att:
a)Luxemburg har minst två sammankopplingar med andra med- lemsstater, minst två olika försörjningskällor samt inga lagrings- eller
b)Slovenien har minst två sammankopplingar med andra med- lemsstater, minst två olika försörjningskällor samt inga lagrings- eller
c)Sverige inte har någon transit av gas till andra medlemsstater, en årlig inhemsk gasförbrukning understigande 2 Mtoe, samt att naturgasens andel understiger 5 procent av den totala primära energianvändningen.
Medlemsstaterna enligt ovan ska på ett transparent, detaljerat och
197
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
Medlemsstaterna enligt ovan ska informera kommissionen om eventuella förändringar av förutsättningarna enligt ovan. Så snart minst en av förutsättningarna enligt ovan inte längre är uppfylld upphör villkoren att gälla.
Senast den 3 december 2018 ska medlemsstaterna ovan över- lämna en rapport till kommissionen. Rapporten ska med utgångs- punkt i förutsättningarna enligt stycket ovan beskriva kostnaden för att uppfylla kraven enligt infrastrukturnormen enligt punkten 1. Rapporten ska även innehålla information om utvecklingen på gasmarknaden liksom aktuella infrastrukturprojekt i regionen.
Utifrån rapporten, och under förutsättning att villkoren i första stycket punkten 10 fortfarande är uppfyllda, kan kommissionen besluta att medlemsstaten får tillämpa punkten 10 första stycket under ytterligare fyra år. Om så är fallet, ska detta tillvägagångssätt upprepas efter ytterligare fyra år.
5.5.13Överväganden och förslag artikel 6
Utredningens förslag och bedömning artikel 6: Den behöriga myndigheten bör ansvara för att de marknadstester som avses i artikel 6 genomförs.
Den behöriga myndigheten ansvarar för att meddela kom- missionen alla eventuella förändringar som kan påverka förutsättningarna för undantag i artikel 6. 10 c) samt ansvarar för att sammanställa den rapport som senast den 3 december 2018 ska skickas till kommissionen, liksom de rapporter som därefter ska tas fram vart 4:e år så länge Sverige uppfyller förutsättningarna för undantag.
Sverige är enligt punkten 10 i artikel 6 undantagen från skyldig- heterna i punkten 1 under förutsättning att Sverige inte har någon gastransit till andra medlemsländer, inte konsumerar mer än 2 Mtoe gas årligen samt under förutsättning att mindre än 5 procent av landets totala primära energikonsumtion kommer från gas.
1 toe motsvarar ca 11,63 MWh. 2 Mtoe motsvarar således ca 23,26 TWh. Enligt uppgift från branschorganisationen Energigas Sverige uppgick Sveriges naturgasförbrukning 2009 till 12,7 TWh. Samma år uppgick Sveriges totala energitillförsel till 568 TWh. 5 procent av 568 TWh utgör 28,4 TWh. Sammanfattningsvis
198
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
uppfyller Sverige i dag kraven för att erhålla undantag enligt punkten 10 därför att:
1.Sverige inte har någon transit av gas
2.Den årliga naturgasförbrukningen understiger 2 Mtoe
3.Mindre än 5 procent av landets totala primära energikonsum- tion kommer från gas.
Genom undantaget blir punkterna
Beträffande ständig kapacitet för flöden i båda riktningarna i ledningar mellan medlemsländer så är det i dag tekniskt möjligt att hantera gasflöden ut från Sverige. Sverige har dock ingen gas att transportera till någon annan medlemsstat. Bestämmelsen i punkten 5 kan således teoretiskt sett anses vara uppfylld då det finns möjlighet till dubbelriktat flöde i gränspunkten i Dragör. Enligt artikel 7 kan en TSO begära undantag från skyldigheten att möjliggöra kapacitet för flöden i båda riktningarna, vilket utvecklas vidare i bedömningen av artikel 7. Utredningen noterar att skyldig- heten träffar den systemansvarige för det gränsöverskridande överföringssystemet, det vill säga Swedegas AB.
Den behöriga myndigheten ska ansvara för att punkten 7 efter- följs. Genom att gasmarknaden testas på ett transparent, detaljerat och
Den behöriga myndigheten ska se till att alla nya trans- missionsnät för gas bidrar till en ökad försörjningstrygghet enligt punkten 9.
Energimarknadsinspektionen får enligt 2 kap. 5 § naturgaslagen (2005:403) bara tillstyrka en koncessionsansökan om ledningen är lämplig från allmän synpunkt. Med allmän synpunkt kan enligt utredningens bedömning även försörjningstryggheten vägas in, varför Energimarknadsinspektionen i ett ärende om koncession framöver bör beakta huruvida en ny gränsöverskridande ledning bidrar till försörjningstryggheten på ett positivt sätt.
Enligt punkten 10 omfattas Sverige av undantag från kraven enligt punkten 1, under förutsättning att Sverige alltjämt uppfyller de satta gränskraven i punkten 10. Eftersom Sverige ska informera
199
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
kommissionen om förändringar är det lämpligt att den behöriga myndigheten får i uppgift att säkerställa att rapporterings- skyldigheten följs upp. Det är även lämpligt att samma myndighet får i uppgift att ansvara för den rapport som ska överlämnas till kommissionen senast åtta år från förordningens ikraftträdande. Till följd av rapporten kan kommissionen besluta att undantaget får fortsätta under fyra år till och då ska en ny rapport överlämnas till kommissionen efter ytterligare fyra år. Den behöriga myndigheten ansvarar för fortsatt rapportering med fyra års intervall så länge Sverige uppfyller undantagsvillkoren.
Enligt punkten 10 andra stycket ska Sverige säkerställa regel- bundna marknadstester för infrastrukturinvesteringar och offentlig- göra resultaten av testerna. Utredningen anser att den behöriga myndigheten bör ansvara även för detta. Uppdraget bör framgå av myndighetens instruktion.
5.5.14Artikel 7 – Förfaranden för att möjliggöra kapacitet för flöden i båda riktningarna eller begära undantag
Enligt punkten 1 ska varje systemansvarig för transmissionsnät senast den 3 mars 2012 överlämna förslag eller begäran till den behöriga myndigheten enligt specifikationen nedan. Ett förslag eller en begäran ska omfatta varje gränsöverskridande samman- koppling och utformas i samråd med övriga berörda system- ansvariga och utmynna i:
a)ett förslag om kapacitet för flöden i båda riktningarna avseende omvänd riktning, eller
b)en begäran om undantag från kravet på kapacitet för flöden i båda riktningarna.
Undantagna från kravet enligt punkten 1 är systemansvariga för gränsöverskridande infrastruktur som omfattas av artikel 6 punkten 5a liksom systemansvariga för infrastruktur där dubbel- riktat flöde redan existerar eller är under konstruktion. För att undantaget ska gälla krävs dock att inte någon medlemsstat har framfört önskemål om förstärkning av infrastrukturen av försörj- ningstrygghetsskäl.
Enligt punkten 2 ska förslaget om kapacitet för flöden i båda riktningarna, eller begäran om undantaget från detsamma, baseras
200
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
på en bedömning av marknadens efterfrågan, en beräkning av tillgång och efterfrågan, tekniska förutsättningar, kostnader för kapacitet för omvända flöden inklusive erforderliga förstärkningar av transmissionsnätet samt de positiva effekterna för försörj- ningstryggheten. Vidare ska hänsyn tas till hur kapacitet för omvända flöden tillsammans med andra åtgärder bidrar till att uppfylla kraven enligt infrastrukturnormen i artikel 6.
Punkten 3 fastställer att den berörda myndighet som mottar ett förslag eller en begäran om undantag enligt ovan ska meddela berörda myndigheter i andra medlemsstater som enligt riskbedöm- ningen kan dra nytta av kapacitet för omvända flöden. Även kom- missionen ska utan dröjsmål informeras om förslag eller begäran om undantag. Berörda medlemsstater liksom kommissionen ska ha möjlighet att återkomma med ett ställningstagande inom fyra månader efter det att informationen från aktuell medlemsstat har erhållits.
Enligt punkten 4 ska den medlemsstat som erhållit ett förslag eller en begäran om undantag från en systemansvarig aktör, inom två månader ta ställning i frågan. Ställningstagandet ska ta hänsyn till förutsättningarna enligt punkten 2 liksom till riskbedömningen enligt artikel 9. Vidare ska hänsyn tas till ställningstaganden gjorda enligt punkten 3 liksom till aspekter utan direkt ekonomisk koppling. Exempel på sådana är försörjningstrygghet och inverkan på den inre marknaden.
Medlemsstaten ska:
a)Bevilja ett undantag om kapacitet för omvända flöden inte skulle medföra någon påtaglig förbättring av försörjnings- tryggheten för någon medlemsstat eller region, eller om kost- naden för omvända flöden inte skulle stå i proportion till nyttan, eller
b)Acceptera förslaget om kapacitet för omvända flöden, eller
c)Begära att den systemansvarige för transmissionsnätet ändrar sitt förslag.
Den berörda myndigheten ska därefter, utan dröjsmål, underrätta kommissionen om sitt beslut tillsammans med all relevant infor- mation till grund för beslutet, inklusive ställningstaganden i
201
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
enlighet med punkten 3 ovan. De berörda myndigheterna ska säker- ställa att beslut som är beroende av varandra inte är motstridiga.
Det kan föreligga skillnader mellan beslut fattat av en viss myndighet eller medlemsstat, jämfört med synpunkter erhållna från andra berörda myndigheter. Kommissionen kan då enligt punkten 5 inom två månader från mottagandet av en myndighets beslut begära att myndigheten ändrar sitt beslut. Tiden för denna begäran kan förlängas med en månad om kommissionen har varit tvungen att söka kompletterande information för att möjliggöra sin begäran. Kommissionens synpunkter ska baseras på förutsätt- ningarna enligt punkten 2 liksom 4 a och ta hänsyn till de anled- ningar som den berörda myndigheten angivit för sitt beslut. Den berörda myndigheten ska därefter följa kommissionens begäran genom erforderliga ändringar i sitt tidigare beslut inom fyra veckor.
I det fall kommissionen överhuvudtaget inte återkommer inom ovan nämnda tvåmånadersperiod, ska detta tolkas som att kommis- sionen inte har några synpunkter på den berörda myndighetens beslut.
I det fall riskbedömningen enligt artikel 9 påvisar behov av utökad kapacitet för omvända flöden, fastställs i punkten 6 att tillvägagångssättet enligt punkterna 1 till 5 ska tillämpas på begäran från en systemansvarig för ett transmissionsnät, en behörig myndighet eller kommissionen.
I punkten 7 stadgas att kommissionen liksom den berörda myndigheten alltid ska beakta kraven på konfidentiell behandling av kommersiellt känslig information.
5.5.15Överväganden och bedömning artikel 7
Utredningens bedömning artikel 7: Den behöriga myndig- heten bör efter en ansökan om undantag från kravet på kapacitet för flöden i båda riktningar, fatta beslut i frågan och underrätta kommissionen om sitt beslut.
Som påpekats under artikel 6 bör frågan om kapacitet för flöden i båda riktningar ur ett svenskt perspektiv kunna betraktas som teoretisk. Sverige har i dagsläget inte möjlighet att transitera gas samt saknar såväl storskalig produktion som lagerkapacitet. Det är
202
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
därför utredningens uppfattning att Sverige, även med kapacitet för omvända flöden, inte kan bidra till att lindra effekterna av en störning av gasförsörjningen i Danmark. Problemet är snarast att den svenska gasförsörjningen står och faller med den danska.
Utredningens uppfattning är att Swedegas AB, i egenskap av systemansvarig för gränsöverskridande överföringssystem, bör samråda med den danska systemansvariga aktören Energinet.dk. Enligt utredningens bedömning kan Swedegas AB ansöka om undantag från skyldigheten att möjliggöra kapacitet för flöden i båda riktningarna i Dragör. En eventuell begäran ska skickas till Energimyndigheten i egenskap av behörig myndighet.
Även om det är praktiskt genomförbart att möjliggöra själva kapaciteten för dubbelriktat flöde i Dragör, vore det enligt utredningens bedömning missvisande ur ett regionalt försörjnings- perspektiv. Anledningen är att kapaciteten för dubbelriktat flöde inte nämnvärt skulle bidra till att öka försörjningstryggheten i vare sig Sverige eller Danmark.
Enligt utredningens bedömning bör Energimyndigheten kunna bevilja en begäran om undantag enligt ovan, i enlighet med artikelns punkt 4 a). Det åligger därefter Energimyndigheten i egenskap av behörig myndighet att utan dröjsmål underrätta kommissionen om sitt beslut.
Artikeln innehåller i övrigt information om kommissionens åtaganden i samband med mottagandet av den behöriga myndig- hetens beslut. Detta kan leda till krav på ytterligare åtgärder från den behöriga myndigheten. Utredningen bedömer emellertid att detta inte föranleder några konkreta åtgärder från svensk sida i dagsläget.
5.5.16Artikel 8 – Normer för försörjning
I punkten 1 fastställs att den behöriga myndigheten ska tillse att berörda naturgasföretag vidtar åtgärder för att säkerställa gas- försörjningen till de skyddade kunderna i följande fall:
a)Vid extrema temperaturer under en period om 7 dygn vilken statistiskt sett inträffar en gång vart 20:e år,
b)En period om minst 30 dygn med exceptionellt hög gasför- brukning vilken statistiskt sett inträffar en gång vart 20:e år, och
203
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
c)En period om minst 30 dygn vid störning eller bortfall av den enskilt största gasförsörjningsinfrastrukturen under genom- snittliga vinterförhållanden.
Den behöriga myndigheten ska identifiera berörda naturgasföretag senast den 3 juni 2012.
Punkten 2 reglerar varje avsteg från försörjningsnormen som innebär mer långtgående krav än de 30 dygn som fastställs enligt punkterna 1b och 1c. Likaså regleras åtgärder som är mer omfat- tande än nödvändigt i förhållande till riskbedömningen enligt artikel 9. Avsteg från försörjningsnormen liksom mer långtgående åtgärder ska beskrivas i den förebyggande åtgärdsplanen och ska:
a)Överensstämma med artikel 3 punkten 6,
b)Inte otillbörligt störa konkurrensen eller funktionen på den inre marknaden för naturgas,
c)Inte inverka negativt på andra medlemsstaters möjligheter att försörja sina skyddade kunder enligt denna artikel i händelse av en krissituation på
d)Överensstämma med de kriterier som specificeras i artikel 11, punkten 5, vid en krissituation på regional nivå eller på unionsnivå.
Den behöriga myndigheten ska i den förebyggande åtgärdsplanen, liksom i krisplanen, i solidarisk anda beskriva hur omfattningen av de mer långtgående åtgärderna temporärt kan minskas om så är nödvändigt vid en regional kris eller vid en kris på unionsnivå.
Den behöriga myndigheten liksom naturgasföretagen ska enligt punkten 3 eftersträva att så långt som möjligt upprätthålla gas- leveranserna till de skyddade kunderna enligt de tidsperioder som fastställts av den behöriga myndigheten enligt punkterna 1 och 2.
Enligt punkten 4 ska de krav som åläggs naturgasföretagen enligt punkten 1 vara
I punkten 5 fastställs att naturgasföretagen har möjlighet att uppfylla kraven genom samverkan på regional nivå eller på unions- nivå. De behöriga myndigheterna kan inte kräva att försörjnings- normen uppfylls endast genom infrastruktur inom landets gränser.
Den behöriga myndigheten ska enligt punkten 6 säkerställa att gasförsörjningen till de skyddade kunderna inte har negativ
204
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
inverkan på den inre marknadens funktion och att priset på leveranserna till de skyddade kunderna är marknadsmässigt.
5.5.17Överväganden och förslag artikel 8
Utredningens förslag och bedömning artikel 8: Den behöriga myndigheten bör senast den 3 juni 2012 identifiera berörda naturgasföretag som ska vidta åtgärder för att säkerställa gas- försörjningen enligt gasförsörjningsförordningens normer för försörjning till skyddade kunder. Mer långtgående krav på försörjning än de i artikel 8 punkten 1 bör inte ställas.
Enligt punkten 1 ska den behöriga myndigheten kräva att naturgas- företagen vidtar åtgärder för att säkerställa försörjningen av gas till de som är skyddade kunder vid extrema temperaturer under vissa angivna situationer, inklusive uppehåll i gasleveranser eller ett avbrott i gasförsörjningen på den största enskilda ledningen. För Sveriges del innebär detta att de skyddade kunderna ska ha gasförsörjning även under ett trettio dagar långt uppehåll i gas- leveranserna genom Öresundsledningen. Med skyddade kunder avses enligt artikel 2 konsumenter. Det åligger naturgasföretagen att uppfylla kraven i punkten 1 och den behöriga myndigheten ska kräva att det blir gjort. Den behöriga myndigheten bör i kris- planerna ange turordning för inskränkning eller bortkoppling av andra slutförbrukare än skyddade kunder. Enligt en uppskattning från Energigas Sverige kan gasförsörjningen till de skyddade kunderna upprätthållas under trettio dagar om gasförsörjningen till näringsidkare avbryts. Detta förutsätter emellertid att gaslagret i Skallen är fullt och att de stora gasförbrukarna kopplas bort tillräckligt snabbt. Ett problem som påtalats i sammanhanget är att det under delar av dygnet kan vara svårt att få kontakt med ansvariga hos de stora förbrukarna, varför bortkoppling i praktiken kan vara svår att genomföra under den korta tid som krävs. Vidare har utredningen erfarit att gaslagret i Skallen normalt sett inte är fullt under vinterhalvåret. Att ta gaslagret i anspråk som reserv för de skyddade kunderna skulle således vara behäftat med ytterligare kostnader. Förutom lagret Skallen är även biogas och LNG tänkbara möjligheter vid en gasförsörjningskris, vilket också med-
205
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
för kostnader. Enligt punkten 2 kan mer långtgående krav än de i punkten 1 uppställas om vissa kriterier beaktas. Det torde inte blir aktuellt för svensk del med mer långtgående krav än de i punkten 1 då Sverige inte har någon egen storskalig produktion av gas och därmed är helt beroende av import.
I punkten 3 framkommer det att efter det att tidsperioderna angivna i punkten 1 har passerats ska den behöriga myndigheten och naturgasföretagen bemöda sig om att i största möjliga utsträck- ning upprätthålla gasförsörjningen till främst konsumenter.
Alla de skyldigheter som åläggs naturgasföretag ska vara icke- diskriminerande och heller inte leda till en orimlig börda för dessa företag.
Den behöriga myndigheten ska se till att det skapas förut- sättningar för försörjning till konsumenterna samtidigt som gas- priset ska respektera leveransernas marknadsvärde. Sveriges åtgär- der torde inte kunna påverka marknadspriset eftersom Sverige endast köper gas till aktuellt marknadspris.
5.5.18Artikel 9 – Riskbedömning
Senast den 3 december 2011 ska de behöriga myndigheterna ha gjort en fullständig bedömning av de risker som påverkar gas- försörjningstryggheten inom respektive medlemsstat. Punkten 1 specificerar vad de behöriga myndigheterna ska ta hänsyn till vid genomförandet av riskbedömningen. De behöriga myndigheterna ska:
a)Använda sig av infrastrukturnormen och försörjningsnormen enligt artiklarna 6 och 8. Beräkningen av
b)Beakta samtliga relevanta förutsättningar på såväl nationell som regional nivå. Av speciellt intresse är marknadens storlek, gasnätets struktur liksom verkliga flöden inklusive flöden ut ur aktuell medlemsstat. Vidare är möjligheterna till dubbelriktade flöden av speciellt intresse liksom eventuella behov av för- stärkning av transmissionssystemen, tillgång till lager samt naturgasens andel av den totala energiförsörjningen. I syn-
206
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
nerhet är gasens betydelse som bränsle i fjärrvärme- och kraft- produktion av intresse, liksom bränsle och råvara i industrin. Teknik- och säkerhetsaspekter inklusive gaskvalitet ska beaktas,
c)Tillämpa ett brett val av scenarier med utgångspunkt från perioder med exceptionellt hög gasförbrukning i kombination med störningar i tillförseln av gas. Exempel på störningar är ett bortfall av den enskilt största transmissionsledningen för gas, bortfall av lager och
d)Bedöma hur de identifierade riskerna inom den egna medlems- staten påverkar och påverkas av identifierade risker inom andra medlemsstater med avseende på t.ex. gränsöverskridande infrastruktur och leveranser, tillgång till lager i andra medlems- stater och kapacitet för omvända flöden,
e)Ta hänsyn till maximal kapacitet i alla gränspunkter såväl vad gäller inmatningspunkter som uttagspunkter.
Enligt punkten 2 ska de behöriga myndigheterna även utforma en gemensam riskbedömning på regional nivå då artikel 4.3 tillämpas.
Punkten 3 lyfter fram vikten av samarbete mellan den behöriga myndigheten och övriga berörda parter. I punkten fastställs att naturgasföretag, industrikunder inklusive värme- och kraftprodu- center, berörda konsument- och näringslivsorganisationer samt den nationella tillsynsmyndigheten ska samarbeta med den behöriga myndigheten. Alla parter som förväntas samarbeta med den behöriga myndigheten ska vid behov bistå med all nödvändig information för att den behöriga myndigheten ska kunna genom- föra sin riskbedömning.
Enligt punkten 4 ska den första uppdateringen av risk- bedömningen genomföras senast 18 månader efter det att den förebyggande åtgärdsplanen och krisplanen enligt artikel 4 har antagits. Därefter ska uppdateringar ske senast den 30 september vartannat år om det inte finns särskilda skäl att uppdatera risk-
207
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
bedömningen dessförinnan. Vid uppdatering av riskbedömningen ska hänsyn tas till gjorda infrastrukturinvesteringar i syfte att uppfylla kraven enligt infrastrukturnormen i artikel 6. Vidare ska hänsyn tas till landsspecifika förutsättningar med inverkan på t.ex. nya alternativa lösningar för att säkra försörjningstryggheten för gas.
I punkten 5 stadgas att såväl riskbedömningar som uppdaterade dito ska göras tillgängliga för kommissionen utan dröjsmål.
5.5.19Överväganden och bedömning artikel 9
Utredningens bedömning artikel 9: Artikeln föranleder inte några särskilda förslag.
Riskbedömningen ska vara genomförd senast 12 månader efter gasförsörjningsförordningens ikraftträdande. Detta torde innebära att Energimyndigheten i egenskap av behörig myndighet bör inleda sitt arbete i frågan snarast möjligt.
En väsentlig del av riskbedömningen bygger på tillämpningen av infrastrukturnormen liksom försörjningsnormen enligt förord- ningens artiklar 6 och 8. Trots att Sverige har erhållit undantag från artikel 6.1 ska Sverige pröva uppfyllandet av infrastrukturnormen i riskbedömningen. Sverige ska alltjämt, trots undantaget, sträva efter att uppfylla skyldigheterna i artikel 6.1. Vidare ska alla rele- vanta nationella och regionala omständigheter beaktas, liksom hän- synstagande rörande säkerhet och gaskvalitet. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, ansvarar för tillsynen över den fysiska säkerheten i ledningarna och fastställer normer för att till exempel undvika en explosionsrisk i ledningarna. Detta ansvar berör ej Energimyndighetens uppdrag till följd av gasförsörjnings- förordningen, då den säkerhet som åsyftas i gasförsörjnings- förordningen enligt utredningens bedömning inte avser den säker- het som MSB ansvarar för. Energimyndighetens möjligheter att vidta åtgärder med anledning av gasförsörjningsförordningen torde inte stå i strid med MSB:s ansvar.
Riskbedömningen är intressant ur ett svenskt perspektiv. Kraven enligt försörjningsnormen i artikel 8 är betydligt mer långtgående än motsvarande krav i det tidigare gasförsörjnings-
208
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
direktivet. Av gasförsörjningsförordningens artikel 8 framgår att den behöriga myndigheten ska kräva att berörda gasföretag vidtar åtgärder för att säkerställa försörjningen till de skyddade kunderna.
Artikeln framhåller att i det fall gemensamma förebyggande åtgärdsplaner och krisplaner utarbetas, ska även riskbedömningen genomföras gemensamt på regional nivå. Utredningen anser att Energimyndigheten i egenskap av behörig myndighet bör utforma en gemensam riskbedömning tillsammans med den danska behöriga myndigheten.
Det krävs författningsstöd i syfte att säkra inflödet av de uppgifter som krävs från marknadens aktörer för att Energi- myndigheten i egenskap av behörig myndighet ska kunna genom- föra riskbedömningen. Det är sannolikt tillräckligt att den behöriga myndigheten har rätt att få ta del av upplysningar och handlingar samt utfärda föreskrifter om informationsutbyte. Förslag i denna del behandlas i avsnitt 5.6.2. Riskbedömningen, inklusive upp- daterade versioner, ska utan dröjsmål göras tillgänglig för kom- missionen.
Artikeln omfattar i övrigt instruktioner för genomförandet av riskbedömningen vilka direkt berör Energimyndigheten i egenskap av behörig myndighet. Dessa åtgärder föranleder således åtgärder från svensk sida, vilka emellertid inte specificeras ytterligare i denna bedömning.
5.5.20Artikel 10 – Krisplaner och krisnivåer
I punkten 1 specificeras omfattningen av en krisplan. En nationell eller regional krisplan ska:
a)Utformas med utgångspunkt från de krisnivåer som speci- ficeras i punkten 3,
b)Fastställa roller och ansvarsfördelning mellan naturgasföretag och industrikunder inklusive värme- och kraftproducenter. Planen ska dessutom ta hänsyn till i vilken omfattning dessa olika typer av kunder drabbas vid en störning i tillförseln av gas. Vidare ska planen beskriva relationen mellan naturgas- företag och industrikunder å ena sidan och den behöriga myndigheten å den andra sidan. Planen ska även beskriva motsvarande relation till den nationella tillsynsmyndigheten då detta är relevant. Genomgående är att roller, ansvarsfördelning
209
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
och relationer ska fastställas och beskrivas för var och en av de olika krisnivåerna enligt punkten 3,
c)För varje krisnivå fastställa roller och ansvarsfördelning mellan olika behöriga myndigheter och andra berörda organ som har delegerats ansvar enligt artikel 2 punkten 2,
d)Tillförsäkra att naturgasföretag och industrikunder ges erforderlig möjlighet att kunna reagera och vidta åtgärder vid var och en av de olika krisnivåerna,
e)Om så är erforderligt identifiera åtgärder i syfte att lindra effekterna för gaseldad kraftproduktion och fjärrvärme vid störningar i tillförseln av gas,
f)Fastställa detaljerade åtgärder och tillvägagångssätt att användas för varje enskild krisnivå. Informationsflödet ska beskrivas i form av flödesscheman,
g)Utse en krisledare eller en krisgrupp av personer som ansvarar för krishanteringen och definiera dess roll,
h)Beskriva i vilken utsträckning som marknadsbaserade åtgärder kan bidra till att hantera en krissituation. I första hand ska marknadsbaserade åtgärder enligt bilaga II användas för att hantera beredskaps- och krissituationer,
i)Beskriva i vilken utsträckning de åtgärder som inte är mark- nadsbaserade kan bidra till att hantera en krissituation. I första hand ska de
j)För varje krisnivå beskriva de mekanismer som ska användas för samarbete med andra medlemsstater,
k)Specificera rapporteringskraven för naturgasföretag vid beredskaps- och krissituationer,
l)Upprätta en lista över i förväg bestämda åtgärder i syfte att säkra gasleveranserna vid en krissituation. Listan ska om så
210
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
erfordras även innehålla kompenseringsmekanismer och affärs- överenskommelser mellan berörda parter, t.ex. avtal mellan olika medlemsstater och/eller naturgasföretag. Kravet på konfi- dentiell hantering av kommersiellt känslig information ska beaktas.
I punkten 2 fastställs att de nationella och gemensamma kris- planerna ska uppdateras vartannat år om det inte föreligger sär- skilda skäl att uppdatera dem mer frekvent. Vid uppdatering av krisplanen ska hänsyn tas till gjorda uppdateringar av risk- bedömningen. Krisplanen får inte tillämpas innan samråd ägt rum med berörda behöriga myndigheter enligt artikel 4.2.
Punkten 3 ger en beskrivning av de olika krisnivåerna. Det finns tre huvudsakliga krisnivåer enligt följande:
a)Nivå för tidig varning (Tidig varning): Denna nivå inträder då det finns konkret, seriös och tillförlitlig information som talar för att gasförsörjningen allvarligt kan hotas. En tidig varning kan aktiveras genom olika typer av varningsmekanismer och innebär per definition en sannolikhet för att högre krisnivåer kommer att inträda.
b)Beredskapsnivå (Beredskap): Varningsnivån övergår till bered- skapsnivå i händelse av en störning i gasförsörjningen eller vid exceptionellt hög gasförbrukning i kombination med en känslig försörjningssituation. Utmärkande för beredskapsnivån är att marknaden kan hantera situationen utan att några icke- marknadsbaserade åtgärder behöver användas.
c)Krisnivå (Kris): I händelse av en exceptionellt stor efterfrågan på gas eller i händelse av en allvarlig störning av gasför- sörjningen inträder krisnivån. När denna nivå inträder är de marknadsbaserade åtgärderna inte längre tillräckliga för att säkerställa leveranserna till de skyddade kunderna i enlighet med artikel 8. Vid en krissituation tillämpas därför
Punkten 4 fastställer att en krisplan ska säkerställa gränsöver- skridande tillträde till infrastruktur vid en krissituation i enlighet med gasförordningen. Detta under förutsättning att det är möjligt ur säkerhetsteknisk synvinkel. Planen ska överensstämma med artikel 3 punkten 6 och får inte bidra till att otillbörligt begränsa
211
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
flöden i gränsöverskridande infrastruktur. Enligt artikel 17 ska artikel 10.4 första meningen tillämpas från och med den 3 mars 2011.
Enligt punkten 5 ska en behörig myndighet som utlyser någon form av krisnivå omedelbart underrätta kommissionen om detta samt delge kommissionen all tillgänglig information. Det är speciellt viktigt att den behöriga myndigheten informerar kommis- sionen om vilka åtgärder den avser tillämpa. I det fall en krissituation skulle leda till att en medlemsstat behöver hjälp från EU ska den behöriga myndigheten i denna medlemsstat meddela detta till kommissionens övervaknings- och informationscentrum för civilskydd.
När en behörig myndighet tillkännager kris ska den enligt punkten 6 vidta åtgärder som överensstämmer med krisplanens på förhand fastställda åtgärder och rutiner. Den behöriga myndig- heten ska omedelbart informera kommissionen om de åtgärder som avses vidtas i enlighet med punkten 1. Under exceptionella förutsättningar kan den behöriga myndigheten emellertid göra avsteg från krisplanen om så anses vara nödvändigt. Den behöriga myndigheten ska då omedelbart underrätta kommissionen om varje åtgärd som avviker från krisplanen och lämna en motivering till detta.
Medlemsstaterna, och i synnerhet de behöriga myndigheterna, ska enligt punkten 7 försäkra att:
a)inga åtgärder introduceras som på ett otillbörligt sätt begränsar gasflödet på den inre marknaden vid något tillfälle,
b)inga åtgärder introduceras som allvarligt kan riskera försörj- ningssituationen i en annan medlemsstat, och
c)tillträde till gränsöverskridande infrastruktur upprätthålls så länge som möjligt ur ett tekniskt och säkerhetsmässigt per- spektiv med beaktande av såväl krisplanen som gasför- ordningens krav. Detta ska enligt artikel 17 tillämpas från och med den 3 mars 2011.
I punkten 8 fastställs att kommissionen snarast möjligt, dock inom 5 dagar, ska bekräfta huruvida tillkännagivandet av ett krisläge är motiverat i förhållande till punkten 3c. Kommissionen ska även bekräfta huruvida de vidtagna åtgärderna överensstämmer med aktuell krisplan. Det åligger även kommissionen att följa upp att de
212
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
vidtagna åtgärderna inte lägger en orimlig börda på berörda naturgasföretag, samt att de överensstämmer med kraven enligt punkt 7.
Kommissionen kan efter begäran från en behörig myndighet, naturgasföretag, eller på eget initiativ, begära att berörd behörig myndighet ändrar sina åtgärder om de vidtagna åtgärderna inte överensstämmer med de som bestämts i förväg. Kommissionen kan också besluta om att upphäva krisläget om den anser att förut- sättningarna enligt punkten 3c inte längre är uppfyllda.
Inom 3 dagar efter det att kommissionen har framfört sin begäran ska den berörda behöriga myndigheten vidta åtgärder enligt kommissionens begäran. Alternativt ska den behöriga myndigheten meddela kommissionen att begäran inte kan godtas. Kommissionen kan då inom 3 dagar välja att dra tillbaks sin begäran eller att justera den. Det är också möjligt för kom- missionen att kalla den eller de berörda behöriga myndigheterna, och om så är nödvändigt även sammankalla Gas Coordination Group, för att få vägledning i ärendet. Kommissionen ska redogöra för sitt bakomliggande resonemang till grund för ändringen av sin begäran och den eller de berörda behöriga myndigheterna ska ta hänsyn till kommissionens ställningstagande. Om den eller de behöriga myndigheternas slutliga beslut skiljer sig från kommis- sionens ställningstagande, ska orsakerna till detta framgå av beslutet.
5.5.21Överväganden och förslag artikel 10
Utredningens förslag artikel 10: Den behöriga myndigheten ska få överlämna till den systembalansansvarige att utlysa kris- nivåer enligt artikel 10.3 i gasförsörjningsförordningen. När den systembalansansvarige utlyser någon av de krisnivåer som anges i nämnda punkt, ska den omedelbart informera den behöriga myndigheten om detta och förse myndigheten med all nöd- vändig information.
213
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
Krisplaner
Sverige ska upprätta en nationell, och om det bedöms lämpligt även en regional, krisplan enligt de tre krisnivåerna tidig varning, beredskap och kris med i artikel 10 angivet innehåll. Utredningen tolkar begreppet ”regional” som att det är möjligt för Sverige att tillsammans med Danmark upprätta en gemensam krisplan. Som tidigare redogjorts för i avsnitt 5.5.9 behövs det stöd i förordning för att Sverige ska kunna ingå en överenskommelse med Danmark, det vill säga upprätta gemensamma krisplaner. Eftersom Sverige är beroende av gastillförsel från Danmark är det lämpligt att sam- arbeta med Danmark så långt det är möjligt.
Den behöriga myndigheten ansvarar enligt gasförsörjnings- förordningen för att upprätta erforderliga krisplaner samt hålla dem aktuella och uppdatera dem minst vartannat år. Av planerna ska det framgå de åtgärder som står till buds för respektive krisnivå.
Den svenska behöriga myndigheten ska vid arbetet med framtagandet av planer samråda med andra behöriga myndigheter i unionen på lämplig nivå. Den behöriga myndigheten är också ansvarig för att kommissionen underrättas i de fall myndigheten utlyser någon form av krisnivå.
Det är värt att notera att det i krisplanerna bland annat ska utses en krisledare eller en krisgrupp samt definiera krisledarens respek- tive krisgruppens roll. Med hänsyn till att den behöriga myndig- heten inte har tillgång till någon driftcentral för övervakning av naturgassystemet är det lämpligt att låta ett naturgasföretag ingå i krisgruppen eller vara krisledare. Lämpligt naturgasföretag borde vara den systembalansansvarige eller en transmissionsnätsoperatör.
214
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
Delegering av utlysande av krisnivå
Enligt artikel 10 är det den behöriga myndigheten som utlyser någon av krisnivåerna. Den behöriga myndigheten förfogar inte över någon driftcentral för övervakning av det svenska naturgas- systemet. Detta kan medföra fördröjningar med resultat att Sverige inte kan upprätthålla försörjningsnormen om krisnivån kris till exempel inte utlyses i rätt tid på grund av att det är helg. Därför måste enligt utredningens bedömning den behöriga myndigheten kunna delegera utlysandet av krisnivåerna enligt artikel 10.3 till annan, exempelvis den systembalansansvarige eller en transmis- sionsnätsoperatör. De olika krisnivåerna framgår av gasförsörj- ningsförordningen och reglerar även detaljerat vad planerna ska innehålla. Då den behöriga myndigheten ska upprätta planerna är det möjligt att delegera utlysandet av en krisnivå utan att därmed öppna upp för godtycke hos den som får rätt att utlysa en krisnivå. Den behöriga myndigheten bör få delegera uppgiften till den systembalansansvarige.
Enligt artikel 10.5 och 10.6 ska kommissionen omedelbart informeras om någon av krisnivåerna tillkännages. Det är dock lämpligt att kontakten med kommissionen sköts av den behöriga myndigheten även om utlysande av krisnivåer är delegerat till den systembalansansvarige. För det fall en kris enligt artikel 10.6 tillkännages ska den behöriga myndigheten, för det fall avsteg från krisplanen planeras, informera kommissionen och lämna en motivering till varför ett avsteg från krisplanen måste göras. Det är inte lämpligt att överlämna denna kommunikation åt någon annan. Det är heller inte lämpligt att någon annan än den behöriga myndigheten ska kunna besluta om att göra avsteg från krisplanen. Den behöriga myndigheten bör involveras och alltid vara den som beslutar om eventuella avsteg vid en kris. Vidare ska den behöriga myndigheten utöva tillsyn över att gasförsörjningsförordningen efterlevs. Även ur denna aspekt är det motiverat att det är den behöriga myndigheten som kommunicerar med kommissionen.
Företagsplaner
Som redogjorts för under avsnitt 5.5.9 bör den behöriga myndig- heten få kräva att företag ska upprätta förebyggande åtgärdsplaner respektive krisplaner för företags verksamhet. Företagsplanerna
215
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
kan även förse den behöriga myndigheten med mycket av den information som myndigheten behöver för att upprätta de natio- nella planerna. Den behöriga myndigheten bör få meddela före- skrifter om skyldighet för företag att upprätta en förebyggande åtgärdsplan respektive krisplan för sin verksamhet.
För naturgasföretag bör en förebyggande åtgärdsplan innehålla de åtgärder som måste vidtas för att undanröja eller minska de risker som identifierats i den riskbedömning som den behöriga myndigheten ska genomföra enligt artikel 9. Ett naturgasföretags förebyggande åtgärdsplan bör bland annat innehålla de åtgärder och volymer samt den kapacitet och den tid som behövs för att uppfylla infrastruktur- och försörjningsnormerna. I förekommande fall ska även framgå i vilken mån åtgärder på efterfrågesidan ska vidtas. Vilka naturgasföretag som omfattas av kravet på företagsplaner framgår av myndighetens föreskrifter. Förutom att naturgasföre- tagen har en viktig roll när det gäller trygg naturgasförsörjning pekar gasförsörjningsförordningen även ut kunder som använder gas för elproduktion och för industriella ändamål som viktiga. Det beror på dessa företags möjligheter att reagera på en kris med åtgärder på efterfrågesidan. Förutom naturgasföretag bör därför också kunder som använder gas för elproduktion och/eller för industriella ändamål upprätta en krisplan för företaget.
För vissa företag ska företagsplanen även precisera vilka åtgärder som ska vidtas för att mildra de möjliga följderna av ett avbrott i gasförsörjningen. Naturgasföretagens roll vid någon krisnivå omfattar bland annat rapportering till behörig myndighet, uttag av gas från lager och marknadsmässig minskning av gasleveranser till kunder. Vid krisnivå kris omfattas även frånkoppling av kunder. Efter en kris har naturgasföretagen ett viktigt arbete att i samspel med gaskunder återställa driften av gassystemet.
Påverkan på den inre marknaden för gas
Det torde inte vara möjligt för Sverige att vidta några åtgärder som enligt punkten 7 kan utgöra ett allvarligt hot mot gasförsörjningen i en annan medlemsstat då Sverige endast importerar gas. Det torde heller inte vara möjligt för Sverige att begränsa gasflödet på den inre marknaden på ett otillbörligt sätt. Gränsöverskridande infra- struktur utnyttjas endast i riktningen mot Sverige och så länge det är tekniskt och säkerhetsmässigt möjligt är gasledningen tillgänglig.
216
SOU 2011:46 |
Överväganden och förslag |
Sverige ska självklart beakta punkten 7, men i dagsläget torde det inte vara aktuellt att vidta några åtgärder med anledning av punkten 7. Den behöriga myndigheten ska beakta punkten 7 vid utformandet av krisplanerna och genom tillsyn säkerställa att punkten 7 efterlevs.
5.5.22Artikel 11 – Krishantering på unionsnivå och regional nivå
På begäran av en behörig myndighet som utlyst kris och efter kontroll enligt artikel 10 punkten 8 kan kommissionen enligt punkten 1 tillkännage att det föreligger en krissituation på unions- nivå eller på regional nivå för en speciellt drabbad region. På begäran av minst två behöriga myndigheter som utlyst en krissituation enligt villkoren ovan, ska kommissionen utlysa en krissituation på regional nivå eller på unionsnivå. För detta krävs dock att de behöriga myndigheterna har utlyst en krissituation av anledningar som på något sätt hör samman. Oavsett vilket ska kommissionen på bästa möjliga sätt jämföra situationerna i berörda medlemsstater och samla all erforderlig information från övriga berörda behöriga myndigheter. Så snart kommissionen bedömer att förutsättningarna för kris på regional nivå eller på unionsnivå inte längre är uppfyllda, ska kommissionen upphäva krissituationen. Kommissionen ska i samband med detta informera om de bakom- liggande skälen till hävningen och informera rådet om sitt beslut.
Enligt punkten 2 ska kommissionen sammankalla Gas Coor- dination Group så snart den tillkännager en krissituation på regional nivå eller på unionsnivå. Vid en krissituation på regional- eller unionsnivå, och efter begäran från minst tre medlemsstater, kan kommissionen besluta om att begränsa deltagandet i Gas Coordination Group till deltagarna från medlemsstaterna och deras behöriga myndigheter. Det begränsade deltagandet kan omfatta ett helt möte eller en del av ett möte.
Vid en kris på regional eller unionsnivå ska kommissionen enligt punkten 3 koordinera de behöriga myndigheternas åtgärder. I detta arbete ska kommissionen ta hänsyn till all erforderlig information från, liksom slutsatserna av, samråd med Gas Coordination Group. Kommissionen ska särskilt:
217
Överväganden och förslag |
SOU 2011:46 |
a)Säkerställa informationsutbytet mellan berörda parter,
b)Säkerställa att medlemsstaternas åtgärder är effektiva och samverkar med varandra på regional nivå och i relation till EU som helhet,
c)Koordinera åtgärder med koppling till tredje land.
I punkten 4 stadgas att kommissionen kan sammankalla en speciell krisgrupp bestående av de ansvariga för krishantering inom berörda medlemsstater enligt artikel 10 punkten 1g. Kommissionen kan i samråd med krisledarna bjuda in andra berörda intressenter att deltaga i gruppen. Kommissionen ska säkerställa att Gas Coor- dination Group regelbundet hålls informerad om arbetet inom krisgruppen.
Enligt punkten 5 ska medlemsstaterna och i synnerhet de behöriga myndigheterna säkerställa att:
a)Inga åtgärder vidtas som på ett otillbörligt sätt begränsar flödet av gas på den inre marknaden vid några tidpunkter