Strålsäkerhet - gällande rätt i ny form

Som sakkunniga har fr.o.m. den 5 februari 2009 medverkat kansli- rådet Lars Andersson, departementssekreteraren Stefan Appelgren, kanslirådet Ansi Gerhardsson, kanslirådet Åsa Gustafsson, departe- mentssekreteraren Anne Lindquist Anderberg och numera chefs- juristen Ulf Yngvesson. Kanslirådet Anders Lillienau har medverkat som sakkunnig fr.o.m. den 8 juni 2009, departementssekreteraren Karin Måwe fr.o.m. den 1 januari 2010, kanslirådet Gabor Szendrö fr.o.m. den 1 februari 2010, departementssekreteraren Björn Telenius fr.o.m. den 29 mars 2010 och numera justitiesekreteraren Hans Öjemark fr.o.m. den 1 juli 2010.

Kanslirådet Lars Andersson entledigades från utredningen den 28 mars 2010.

Departementssekreteraren Anne Lindquist Anderberg entledi- gades från utredningen den 31 december 2009.

Departementssekreteraren Karin Måwe entledigades från utred- ningen den 30 juni 2010.

Som experter har fr.o.m. den 6 februari 2009 förordnats råd- givaren Gunilla Hellström, inspektören Lars Hildingsson, hovrätts- rådet Kent Jönsson, avdelningschefen Carl-Magnus Larsson samt enhetschefen Lars Skånberg. Den 20 mars 2009 förordnades miljöjuristen Oscar Alarik, teknologie doktorn Göran Bryntse, miljöjuristen Moa Carlsson, bolagsjuristen Anne Christiansen, bolagsjuristen Rickard Danielsson, filosofie doktorn Robert Hedvall, civilingenjören Lars-Olov Höglund, sekreteraren för lokala säker- hetsnämnden Hans Jivander, numera bränsleingenjören Bertil Josefsson, gruppordföranden i LKO Charlotte Liliemark, strål- skyddsföreståndaren Carl-Göran Lindvall, byrådirektören Janez Marinko, strålskyddsföreståndaren Hans Mellander, bolagsjuristen Henny Norderyd, numera verkställande direktören Sven Ordéus och enhetschefen Erik Setzman.

Den 31 mars 2009 förordnades enhetschefen Per-Anders Sunesson som expert. Den 20 april 2009 förordnades stf. generaldirektören Sture Larsson, numer stf. generaldirektören Zofia Lublin och råd- mannen Mikael Swahn som experter i utredningen.

Den 18 januari 2010 förordnades utredaren Anders Wiebert som expert i utredningen.

Den 15 april 2010 förordnades professor Mats Harms Ringdahl som expert i utredningen.

Experterna enhetschefen Per-Anders Sunesson, stf general- direktören Sture Larsson och stf. generaldirektören Zofia Lublin entledigades från utredningen den 14 april 2010.

Experten civilingenjören Lars-Olov Höglund entledigades från utredningen den 27 oktober 2010.

Som sekreterare i utredningen förordnades den 11 december 2008 verksjuristen Pernilla Sandgren. Hon entledigades från utredningen fr.o.m. dem 1 januari 2011 och erhöll samma dag ett visst förordnande att handlägga de ärenden som överlämnas till henne av den särskilde utredaren.

Utredningen har uppdragit åt Centrum för utvärderingsforsk- ning, Umeå universitet, att genomföra en utvärdering av de lokala säkerhetsnämndernas insyns- och informationsarbete.

Björn Hagman, Hagman Energy AB, har biträtt utredningen med utredningstext som rör förslagets konsekvenser.

Experten och hovrättsrådet Kent Jönsson har biträtt utred- ningen med kvalitetssäkring av preliminära författningsförslag och utredningstexter.

Kanslisekreteraren Gunilla Malmqvist har på ett förtjänstfullt och professionellt sätt biträtt utredningen med att sammanställa utredningstexterna till SOU-format.

Utredningen har antagit namnet: Utredningen om en samord- nad reglering på kärnteknik- och strålskyddsområdet (Strålsäker- hetsutredningen).

Under utredningsarbetet har de sakkunniga och experterna på ett utomordentligt förtjänstfullt sätt bidragit, förutom med sak- upplysningar och synpunkter på textmaterialet, även med omfat- tande textmaterial som kunnat arbetas in i betänkandet.

Experterna Anne Christiansen, Rickard Danielsson, Robert Hedvall, Bertil Josefsson, Carl-Göran Lindvall, Hans Mellander, Henny Norderyd, Sven Ordéus och Erik Setzman har gemensamt lämnat ett särskilt yttrande. Sekreteraren för lokala säkerhetsnämnden Hans Jivander och teknologie doktorn Göran Bryntse har också lämnat särskilda yttranden.

Utredningen får härmed överlämna slutbetänkandet

”STRÅLSÄKERHET – gällande rätt i ny form” (SOU 2011:18). Utredningsarbetet är därmed slutfört.

Stockholm i februari 2011

Ingvar Persson

/ Pernilla Sandgren

Innehåll

Sammanfattning ................................................................			21
Summary ..........................................................................			65
Författningsförslag ...........................................................			113
1	Uppdraget ...............................................................		229
1.1	Utredningens direktiv (Dir. 2008:151).................................		229
1.2	Övriga frågeställningar som utredningen har identifierat...		231
1.3	Reformbehov – några identifierade problemområden.........		232
1.4	Utredningsarbetets uppläggning...........................................		234
2	Utgångspunkter .......................................................		235
2.1	Allmänt om strålning.............................................................		235
	2.1.1 Joniserande och icke-joniserande strålning...............		235
	2.1.2	Radioaktivitet..............................................................	236
	2.1.3	Begreppet dos .............................................................	236
2.2	Joniserande strålning .............................................................		237
	2.2.1 Olika typer av joniserande strålning..........................		237
	2.2.2 Naturligt förekommande joniserande strålning .......		240
	2.2.3 Joniserande strålning producerad av människan.......		243
2.3	Icke-joniserande strålning .....................................................		246
	2.3.1	Optisk strålning..........................................................	247
	2.3.2	Elektromagnetiska fält ...............................................	247
	2.3.3	Ultraljud......................................................................	251
			7

Innehåll	SOU 2011:18
2.4 Skador från strålning..............................................................	251
2.4.1 Skador från joniserande strålning...............................	251
2.4.2 Skador från icke-joniserande strålning ......................	252

3En översiktlig redogörelse för utvecklingen av

regleringen på strålskyddets och kärnenergins område..253

3.1	Bakgrund.................................................................................	253
3.2	Regleringen på strålskyddets område....................................	253
3.3	Regleringen av kärnenergin ...................................................	255
4	Lagstiftningen på kärnteknik- och strålskyddsområdet ..	261
4.1	Allmän beskrivning av de lagar som är av betydelse ............	261
	4.1.1 De grundläggande lagarna ..........................................	261
4.2	Euratomfördraget och andra EU-regler ...............................	264

4.3Lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet

(kärntekniklagen)...................................................................		267
4.3.1	Kärnteknisk verksamhet.............................................	267
4.3.2	Begreppet kärnteknisk anläggning.............................	268
4.3.3 Begreppet drift av en kärnteknisk anläggning...........		269
4.3.4 Innebörden av begreppet säkerhet.............................		270
4.3.5	Tillstånd.......................................................................	271
4.3.6	Tillståndshavaren ........................................................	271
4.3.7	Tillståndshavarens skyldigheter .................................	272
4.3.8 Tillsyn över efterlevnaden av kärntekniklagen..........		273
4.4 Strålskyddslagen (1988:220)..................................................		274
4.4.1	Allmänt ........................................................................	274
4.4.2	Lagens syfte.................................................................	275
4.4.3 Benämning på olika strålkällor...................................		275
4.4.4 Begreppet verksamhet med strålning.........................		276
4.4.5 Allmänna skyldigheter för dem som bedriver
	verksamhet med strålning...........................................	277
4.4.6	Personalstrålskydd ......................................................	278
4.4.7 Skydd av allmänhet och miljö.....................................		278
4.4.8 Särskilda skyldigheter för tillverkare och
	försäljare m.fl...............................................................	279
4.4.9 Ansvaret för radioaktivt avfall....................................		279
8

SOU 2011:18 Innehåll

	4.4.10	Tillståndsplikt .............................................................	280
	4.4.11 Tillsyn över efterlevnaden av strålskyddslagen –
		Författningsregleringen..............................................	280
	4.4.12 Delegering av tillsynsverksamheten ..........................		281
	4.4.13 Tillsynsvägledning ......................................................		282
4.5	Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter..............................		282
	4.5.1	Föreskrifter som gäller drift av kärnteknisk
		anläggning ...................................................................	283
	4.5.2	Föreskrifter om fysiskt skydd av kärntekniska
		anläggningar ................................................................	284
	4.5.3	Föreskrifter om beredskap.........................................	284
	4.5.4	Föreskrifter som gäller hantering av kärnavfall ........	284
	4.5.5	Föreskrifter om säkerhet vid slutförvaring...............	284
	4.5.6	Föreskrifter om avveckling av kärntekniska
		anläggningar ................................................................	285
	4.5.7	Föreskrifter om kontroll av kärnämne......................	285
	4.5.8	Föreskrifter om personstrålskydd.............................	285
	4.5.9	Föreskrifter om skydd av allmänheten och miljön...	286
	4.5.10	Föreskrifter om patientstrålskydd.............................	287
	4.5.11	Föreskrifter för specifika verksamheter....................	288
	4.5.12	Föreskrifter om icke-joniserande strålning...............	290
	4.5.13	Administrativa föreskrifter ........................................	291
	4.5.14 Undantagsföreskrifter................................................		291
4.6	Miljöbalken.............................................................................		292
	4.6.1	Miljöbalkens bakgrund, mål och
		tillämpningsområde ....................................................	292
	4.6.2	Miljöfarlig verksamhet ...............................................	292
	4.6.3	Tillstånd enligt miljöbalken .......................................	293
	4.6.4	Tillåtlighetsprövning av nya verksamheter enligt
		17 kap. miljöbalken.....................................................	293
	4.6.5	Miljökonsekvensbeskrivningen .................................	295
	4.6.6	Rättsligt bindande principer och allmänna
		hänsynsregler ..............................................................	295
	4.6.7	Efterbehandlingsansvaret enligt miljöbalkens
		regler............................................................................	298
	4.6.8	Tillsynen över efterlevnaden av miljöbalken.............	300

4.7Lagen (2006:647) om finansiella åtgärder för hanteringen av restprodukter från kärnteknisk

verksamhet (finansieringslagen) ...........................................

302

Innehåll

SOU 2011:18

4.8Lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av

	visst radioaktivt avfall m.m. (Studsvikslagen)		......................304
4.9	Ellagen.....................................................................................		304
4.10	Säkerhetsskyddslagen.............................................................		305
4.11	Vattenverksamhet...................................................................		306
		Överväganden och förslag
5	En samordnad lagstiftning .........................................		309
5.1	Reformbehovet.......................................................................		309
	5.1.1	Regelförenkling och effektivisering...........................	310
	5.1.2	Den nuvarande lagstrukturen.....................................	311
	5.1.3 Reformbehov – några identifierade
		problemområden.........................................................	313

5.2Reglerna i strålskyddslagen, kärntekniklagen och

miljöbalken samordnas i miljöbalken....................................		315
5.2.1	Kärntekniklagen och strålskyddslagen ......................	318
5.2.2	Kopplingen mellan kärntekniklagen,
	strålskyddslagen och reglerna i miljöbalken..............	321
5.2.3	Utredningens överväganden.......................................	325

5.3Strålsäkerhet - ett samlingsbegrepp som anger syftet

med en samordnad lagstiftning..............................................		342
5.3.1	En utgångspunkt .........................................................	342
5.3.2	Internationella aspekter..............................................	344
5.3.3	Utredningens överväganden.......................................	345
5.4 Tillstånds-, anmälnings- eller godkännandeplikten .............		346
5.4.1	Tillståndsplikten enligt kärntekniklagen ...................	350
5.4.2	Tillståndsplikten enligt strålskyddslagen...................	352
5.4.3	Tillståndsplikten enligt miljöbalken ..........................	354
5.4.4	Utredningens överväganden.......................................	356

5.5Processen vid tillståndsprövning av anläggningar för

verksamhet med strålning......................................................		362
5.5.1	Utgångspunkter ..........................................................	367
5.5.2	Tillståndsprövningen enligt kärntekniklagen............	369
5.5.3	Tillståndsprövningen enligt strålskyddslagen ...........	371

SOU 2011:18 Innehåll

	5.5.4	Tillståndsprövningen enligt miljöbalken...................	371
	5.5.5	Strålsäkerhetsmyndighetens beredning av
		tillståndärenden och prövning av tillståndsvillkor....	377
	5.5.6	Utredningens överväganden ......................................	386
6	Undantagsbestämmelser ...........................................		399
6.1	Inledning.................................................................................		399
6.2	Utredningens överväganden..................................................		400
7	Radioaktivt avfall .....................................................		403
7.1	Inledning.................................................................................		403
	7.1.1	Allmänt om radioaktivt avfall ....................................	403
	7.1.2	Syfte och mål med avfallshanteringen .......................	405
7.2	Radioaktivt avfall från kärnteknisk verksamhet...................		406
	7.2.1	Huvudprinciper ..........................................................	406
	7.2.2	Radioaktivt avfall från kärnteknisk verksamhet .......	406
	7.2.3	Det svenska avfallssystemet.......................................	407
	7.2.4	Avfallets ursprung och dess producenter..................	411
	7.2.5	Avfallsanläggningar i drift..........................................	414
	7.2.6	Planerade avfallsanläggningar.....................................	417
	7.2.7	Avfallskategorier.........................................................	419
	7.2.8	Behandling av radioaktivt avfall.................................	424
	7.2.9	Undantag från tillämpliga bestämmelser avseende
		radioaktivt material.....................................................	433
	7.2.10 Emballage ....................................................................		435
	7.2.11 Mellanlagring...............................................................		437
	7.2.12 Transport av radioaktivt material ..............................		439
	7.2.13 Slutförvaring av radioaktivt avfall..............................		440
	7.2.14 Långsiktig strålsäkerhet..............................................		441
7.3	Avfall från icke kärnteknisk verksamhet..............................		443
	7.3.1 Radioaktivt avfall från tillståndspliktig
		verksamhet ..................................................................	443
	7.3.2 Radioaktivt avfall från icke tillståndspliktig
		verksamhet ..................................................................	447
	7.3.3 Frågeställningar i samband med
		avfallshanteringen .......................................................	454

Innehåll SOU 2011:18

	7.3.4 Oklarheter kring omhändertagandet av historiskt
		radioaktivt avfall..........................................................	458
	7.3.5 Oklarheter avseende tidpunkt för
		omhändertagandet av rivningsavfall...........................	460
	7.3.6	Industrins planering....................................................	461
	7.3.7	Erfarenhet från miljöprövningar ................................	462
7.4	Hushållnings- och kretsloppsprinciperna.............................		464
	7.4.1 Återvinning och återanvändning avseende
		radioaktivt avfall..........................................................	465
7.5	Begreppet kärnavfall utmönstras...........................................		475
	7.5.1	Inledning......................................................................	475
	7.5.2 Regleringen i lagen (1984:3) om kärnteknisk
		verksamhet...................................................................	476
	7.5.3 Regleringen i strålskyddslagen (1988:220)................		477
	7.5.4	Problembeskrivning....................................................	478
	7.5.5	Utredningens överväganden.......................................	479

7.6Hantering och slutförvaring av icke kärnkraftsanknutet

	radioaktivt avfall .....................................................................		480
	7.6.1 Statligt avtal med SKB ................................................		481
	7.6.2	Utredningens överväganden.......................................	482
	7.6.3 Den svenska marknaden för avfallsbehandling .........		483
7.7	Förbud att slutförvara radioaktivt avfall utomlands ............		486
7.8	Dumpning av radioaktivt avfall till havs ...............................		487
	7.8.1	Förbudet mot dumpning............................................	487
	7.8.2	Dumpningsbegreppet .................................................	488
	7.8.3	Historisk tillbakablick ................................................	488
	7.8.4	Utredningens bedömning...........................................	490
8	Statens sistahandsansvar för slutförvaring av använt
	kärnbränsle och annat radioaktivt avfall ......................		493

8.1Allmänna utgångspunkter – ansvarsfördelningen mellan

staten och reaktorinnehavarna...............................................

493

8.2Tidigare överväganden beträffande möjligheterna att

lagreglera statens sistahandsansvar........................................	496
8.3 Utredningens överväganden och förslag ..............................	499
12

SOU 2011:18 Innehåll

9	Tillsynen på strålsäkerhetsområdet............................		509
9.1	Allmänna principer ................................................................		512
	9.1.1	Utgångspunkter..........................................................	512
	9.1.2	Inspektioner................................................................	513
	9.1.3	Verksamhetsbevakning...............................................	514
	9.1.4	RASK – informationsinsamling.................................	515
	9.1.5	Granskning..................................................................	516
	9.1.6	Samlade strålsäkerhetsvärderingar.............................	517
	9.1.7 Hantering och värdering av rapporteringar ..............		517
	9.1.8	Tillsyn enligt miljöbalken...........................................	518

9.2Administrativa sanktioner i Strålsäkerhetsmyndighetens

tillsyn ......................................................................................	521
9.2.1 En översikt över tillsynsmyndighetens
befogenheter inom strålsäkerhetsområdet................	521

9.2.2En översikt över de administrativa sanktioner som är knutna till tillsynen på

	strålsäkerhetsområdet.................................................	525
9.3 Regeringens skrivelse om tillsyn...........................................		526
9.3.1	En tydlig, rättssäker och effektiv tillsyn ...................	526
9.3.2	En tydligare statlig tillsyn ..........................................	527
9.3.3	Ingripanden vid tillsyn ...............................................	527
9.3.4	Ingripanden vid mindre allvarliga överträdelse.........	528
9.3.5	Varning........................................................................	528
9.3.6	Åtgärdsförelägganden.................................................	529
9.3.7	Rättelse på den enskildes bekostnad .........................	529
9.3.8	Interimistiska beslut...................................................	529
9.3.9	Återkallelse av tillstånd och förbud...........................	530
9.3.10	Sanktionsavgifter ........................................................	530
9.3.11	Vite ..............................................................................	531
9.3.12	Underlåtenhet att ingripa...........................................	531
9.3.13	Preskription ................................................................	532
9.3.14	Befogenheter under genomförande...........................	532
9.3.15	Tillträde till lokaler .....................................................	533
9.3.16	Rätt till upplysningar m.m. ........................................	533
9.3.17	Biträde .........................................................................	533
9.3.18	Åtalsanmälan...............................................................	534

9.4Specifikt om frågan om åtalsanmälan på

strålsäkerhetsområdet............................................................

535

Innehåll	SOU 2011:18
9.5	Verksamhetsspecifik tillsyn...................................................	536
	9.5.1 Tillsyn av kärnkraftsreaktorer och anläggningar
	för hantering m.m. av radioaktivt avfall.....................	536
	9.5.2 Tillsynen av verksamhet med joniserande
	strålning inom hälso- och sjukvården........................	540
	9.5.3 Tillsynens omfattning och inriktning inom
	sjukvården....................................................................	543
	9.5.4 Tillsyn av tekniska anordningar och strålkällor
	inom industrin och forskningen ................................	544
	9.5.5 Tillsyn av solarier och andra anordningar som rör
	icke-joniserande strålning...........................................	546
	9.5.6 Tillsyn av lasrar............................................................	547
	9.5.7 Tillsyn av transporter med radioaktiva ämnen..........	548

9.6Strålsäkerhetsmyndighetens samverkan och samarbete

	med andra tillsynsmyndigheter på strålsäkerhetsområdet		...550
	9.6.1 Flera tillsynsmyndigheter berörs av området
		verksamhet med strålning...........................................	550
	9.6.2	Arbetsmiljöverkets tillsyn ..........................................	551
	9.6.3	Socialstyrelsens tillsyn ................................................	552
9.7	Utredningens övergripande observationer ...........................		553
9.8	Överväganden och förslag .....................................................		554
	9.8.1 Miljöbalkens tillsynsregler enligt 26 kap. ..................		554
	9.8.2 Arbetsmiljölagen, hälso- och sjukvårdslagen och
		lag om medicintekniska produkter ............................	556
10	Beredskapen i händelse av utsläpp av radioaktiva
	ämnen.....................................................................		561
10.1	Den nationella beredskapen...................................................		562
10.2	Tillståndshavarens skyldigheter.............................................		564
10.3	Kommunernas ansvar för räddningstjänsten........................		566
11	Direktåtkomst av driftdata .........................................		567
11.1	Allmänna utgångspunkter......................................................		568
11.2	Utredningens överväganden..................................................		571

SOU 2011:18		Innehåll
12	Icke-spridning av kärnämnen och teknologi.................	573
12.1	Historik ..................................................................................	574
12.2	Bestämmelser i kärntekniklagen som avser nukleär icke-
	spridning.................................................................................	578
12.3	Bestämmelser i lagstiftningen om krigsmateriel som
	avser nukleär icke-spridning..................................................	581
12.4	Internationella avtal på icke-spridningsområdet..................	581
	12.4.1 Icke-spridningsfördraget och avtal om
	internationella inspektioner .......................................	581
	12.4.2 Euratomfördraget .......................................................	582
	12.4.3 Säkerhetsrådets resolution 1540 (2000) ....................	584
12.5	Utredningens överväganden och förslag ..............................	585
13	Användning av kosmetiskt solarium............................	589
13.1	Antalet solarier för kosmetisk bestrålning...........................	589
13.2	En nationell cancerstrategi ....................................................	590
13.3	Strålsäkerhetsmyndighetens vetenskapliga råd ....................	591
13.4	WHO:s organ för cancerforskning (IARC)........................	592
13.5	EU:s vetenskapliga kommitté SCCP....................................	593
13.6	Tysk lagstiftning ....................................................................	593
13.7	Canadian Dermatology Association.....................................	593
13.8	Utredningens överväganden..................................................	593
14	Användning av laser .................................................	595
14.1	Allmänt...................................................................................	597
14.2	Laserklasser ............................................................................	598
14.3	Författningsreglering av laseranvändning ............................	600
	14.3.1 Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter ..................	600
	14.3.2 Lagen (1993:584) om medicintekniska produkter ...	601
	14.3.3 Arbetsmiljöverkets föreskrifter.................................	602
		15

Innehåll		SOU 2011:18
14.4	Tillståndsreglering av lasrar i Tyskland och Frankrike		........603
	14.4.1 Tyskland ......................................................................		603
	14.4.2 Frankrike .....................................................................		604
14.5	Laserpekare .............................................................................		605
14.6	Laser i medicinsk verksamhet................................................		605
14.7	Kosmetisk behandling med laser...........................................		606
14.8	Risker med användning av laser och IPL ..............................		607
	14.8.1 Ögonskador.................................................................		607
	14.8.2 Hudskador...................................................................		608
	14.8.3 Övriga risker................................................................		608
14.9	Utredningens överväganden..................................................		609
15	Sanktionsbestämmelser.............................................		613
15.1	En översikt över gällande sanktioner inom
	strålsäkerhetsområdet ............................................................		618
15.2	Straffbestämmelserna enligt kärntekniklagen.......................		621
15.3	Straffbestämmelserna enligt strålskyddslagen......................		623
15.4	Straffbestämmelserna enligt miljöbalken..............................		624
15.5	Miljösanktionsavgifter enligt miljöbalken ............................		625
15.6	Straffsanktioner i stället för straffbestämmelser ..................		627
15.7	Något om blankettstraffbud..................................................		629
15.8	Något om sanktionsavgifter ..................................................		630
15.9	Europakonventionen och Europarådets
	rekommendation om administrativa sanktioner ..................		633
15.10Frågan om dubbla sanktioner................................................			634
15.11Bestämmelser i gällande svensk lagstiftning om
	sanktionsavgifter ....................................................................		636
15.12Utredningens överväganden..................................................			638
	15.12.1 Straffbestämmelser och förverkande ...................		638

SOU 2011:18		Innehåll
	15.12.2 Miljösanktionsavgifter inom
	strålsäkerhetsområdet.................................................	647
	15.12.3 Urvalet av bestämmelser inom
	strålsäkerhetsområdet som ska kunna föranleda
	sanktionsavgift............................................................	649
16	Offentlig insyn på strålsäkerhetsområdet – lokala
	säkerhetsnämnden ...................................................	655
16.1	Allmänna utgångspunkter .....................................................	659
16.2	Vetenskaplig utvärdering av de lokala
	säkerhetsnämndernas verksamhet.........................................	664
16.3	Utredningens överväganden och förslag ..............................	671
	16.3.1 De lokala säkerhetsnämnderna bör behållas men
	reformeras ...................................................................	672
	16.3.2 Nämndernas upptagningsområde bör breddas.........	673
	16.3.3 Nämndernas sammansättning och
	kompetensbehov behöver ses över och förstärkas ...	673
	16.3.4 Nämndens informationsuppdrag...............................	675
	16.3.5 Strålsäkerhetsmyndighetens roll................................	676
	16.3.6 Krav på ekonomisk uppföljning ................................	677
	16.3.7 Finansiering.................................................................	677
	16.3.8 Nämndens trovärdighetsproblem..............................	678
	16.3.9 En ny organisation och ett nytt namn.......................	678
17	Granskning av tillståndshavarnas kvalitetssäkring vid
	tillverkning och leverans av material, utrustning,
	komponenter och tjänster av betydelse för
	strålsäkerheten ........................................................	679
17.1	Utgångspunkter .....................................................................	680
17.2	Internationella jämförelser ....................................................	682
	17.2.1 Finland.........................................................................	682
	17.2.2 USA .............................................................................	684
	17.2.3 Frankrike.....................................................................	685
	17.2.4 Storbritannien .............................................................	686
	17.2.5 Internationellt myndighetssamarbete .......................	686

Innehåll	SOU 2011:18
17.3	Juridiska svårigheter med att införa bestämmelser om
	regelrätt leverantörstillsyn .....................................................	687
17.4	En tänkbar modell för granskning av tillståndshavarens
	kvalitetssäkring.......................................................................	688
17.5	Aspekter på konkurrens- och företagshemligheter .............	689
17.6	Utredningens överväganden och förslag ..............................	690
18	Säkerhetsprövning av personal ...................................	695
18.1	Allmänt ...................................................................................	695
18.2	Säkerhetsprövning inom elförsörjningen..............................	697
18.3	Utredningens bedömning......................................................	700
19	Konsekvensutredning ................................................	703
19.1	Samordning av dagens reglering enligt tre lagar till
	reglering enligt en lag .............................................................	703
19.2	Nya regler eller ändrade regler ..............................................	706
19.3	Konsekvenser för enskilda.....................................................	710
19.4	Konsekvenser för företag.......................................................	710
19.5	Konsekvenser för kommuner................................................	711
19.6	Konsekvenser för Strålsäkerhetsmyndigheten .....................	711
19.7	Konsekvenser för miljödomstolarna.....................................	711
19.8	Konsekvenser för miljön........................................................	712

SOU 2011:18 Innehåll


20	Författningskommentarer ..........................................		713
20.1	Förslaget till lag om ändring i miljöbalken (1998:808)........		713
20.2	Förslag till lag om ändring i lagen (2010:923) om mark-
	och miljödomstolar................................................................		758
20.3	Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen
	(1977:1160).............................................................................		758
20.4	Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslag
	(1982:763) ..............................................................................		759
20.5	Förslag till lag om ändring i lagen (1993:584) om
	medicintekniska produkter ...................................................		759
20.6	Förslag till lag om ändring i offentlighets- och
	sekretesslagen.........................................................................		760
20.7	Förslag till lag om kärnämneskontroll m.m. ........................		760
20.8	Förslag till lag om offentlig insyn på
	strålsäkerhetsområdet............................................................		771
20.9	Förslag till förordning om verksamhet med strålning.........		773
Särskilda yttranden ..........................................................			787
Bilagor
Bilaga 1		Kommittédirektiv (Dir. 2008:151) .................................	799
Bilaga 2		Tilläggsdirektiv (Dir. 2009:32) .......................................	805
Bilaga 3		Tilläggsdirektiv (Dir. 2009:74) .......................................	809
Bilaga 4		Tilläggsdirektiv (Dir. 2010:28) .......................................	815
Bilaga 5		Tilläggsdirektiv (Dir. 2010:124) .....................................	817

Sammanfattning

SOU 2011:18

-sanktionsreglerna på respektive lagområde ska ses över, varvid möjligheterna att använda sanktionsavgifter i stället för straff- bestämmelser särskilt ska beaktas,

-utvecklingen av lagstiftningsarbetet på detta område inom Euro- peiska unionen, särskilt gemenskapsramverk för kärnsäkerhet vid kärntekniska anläggningar - 2009/71/EURATOM - samt Sveriges övriga internationella åtaganden bör beaktas i samman- hanget.

Utredningen ska vidare studera behovet och den eventuella utformningen av en lagreglering av det långsiktiga ansvaret för det förslutna slutförvaret för använt kärnbränsle övervägas.

En ytterligare fråga som Miljödepartementet överlämnat till utredningen för övervägande gäller myndighetssamverkan och behov av regeländring inom området nukleär icke-spridning särskilt när det gäller frågor om in- och utförsel av kärnämnen och starka strålkällor.

Utredningen ska lämna förslag till de ändringar i lagar och förordningar som behövs. Förslagen ska säkerställa att tillsynen på kärnteknik- och strålskyddsområdet uppnås på ett kostnads- effektivt sätt.

Övriga frågeställningar med utgångspunkt i direktivet

Enligt utredningens direktiv ska Strålsäkerhetsmyndighetens rap- port Översyn av lagstiftningen på strålsäkerhetsområdet beaktas under utredningsarbetet. I kontakterna med Strålsäkerhetsmyndig- heten har framhållits att följande frågeställningar särskilt bör beaktas.

-begreppen ”kärnteknisk verksamhet” och ”verksamhet med strålning” bör övervägas,

-begreppet ”kärnavfall” bör om möjligt slopas och begreppet ”radioaktivt avfall” införas som ett enhetligt begrepp för alla slag av restprodukter som innehåller radioaktiva ämnen,

-innebörden av begreppen ”bästa möjliga teknik” (BAT) respek- tive de grundläggande strålskyddsprinciperna ”berättigande”, ”optimering” (även benämnt ALARA1) och ”dosbegränsning”

1 As Low As Reasonable Achievable.

SOU 2011:18

Sammanfattning

samt kärnsäkerhetsprincipen om ”beprövade eller utprovade konstruktionslösningar” bör samordnas i en ny sammanhållen lagstiftning,

-det internationella atomenergiorganet, IAEA:s, grundläggande säkerhetsprinciper bör vara vägledande i lagstiftningsarbetet,

-principerna för ”barriärer och djupförsvar” bör utgöra en central utgångspunkt i en ny och sammanhållen lag,

-undantagsreglerna enligt kärntekniklagen och strålskyddslagen (friklassning) bör samordnas och ges en tydligare utformning än vad som är fallet enligt gällande lagstiftning,

-reglerna för uppdragstagare enligt 5 § andra stycket kärntekni- klagen bör övervägas,

-en 18-års gräns för användning av solarier bör övervägas,

-användningen av kosmetisk laser bör omfattas av en tydligare reglering än vad som är fallet enligt gällande lagstiftning,

-regleringen kring användning av laserpekare och annan sådan apparatur.

Reformbehov - några identifierade problemområden

Behovet av regelförenkling och effektivisering när det gäller kärnteknisk verksamhet och övrig verksamhet med strålning har under lång tid varit en återkommande fråga2. Mot bakgrund av att miljöbalken, kärntekniklagen och strålskyddslagen ska tillämpas parallellt innebär det att tillståndsvillkor som beslutas av miljö- domstolen i ett tillståndsärende enligt miljöbalken kan komma att omfatta sådana åtgärder som redan krävs enligt de föreskrifter som beslutats enligt kärntekniklagen eller strålskyddslagen

Det är inte enbart frågan om den dubbla tillståndsprövningen, den överlappande prövningsprocessen med två separata tillstånd med lika rättsverkan som angetts utgöra ett problem. Även andra frågor som har sin grund i en bristande samordning i lagstiftningen har tagits upp.

2 Se Organisationskommittén för strålsäkerhet (M 2007:05) skrivelse till regeringen från mars 2008 samt Strålsäkerhetsmyndighetens rapport ”Översyn av lagstiftningen på strål- säkerhetsområdet” från oktober 2008.

Sammanfattning

SOU 2011:18

Utredningen har sammanfattat de problemområden som förts fram på följande sätt:

-miljöbalken, kärntekniklagen och strålskyddslagen är mer över- lappande än parallell; bestämmelserna reglerar likartade mate- riella sakfrågor från delvis olika utgångspunkter,

-tillståndsprövningen enligt miljöbalken, kärntekniklagen och strålskyddslagen är exempel på en överlappande reglering,

-den bristande samordningen mellan de tre lagarna leder till onödig dubbelprövning samt till att resurserna inte används på bästa sätt,

-tillståndsprövningen av små och från miljösynpunkt ”mindre” och relativt harmlösa ärenden går onödigt högt upp i instans- kedjan; jämfört med mer omfattande tillståndsärenden kan det förefalla onödigt att sådana ärenden ska prövas av regeringen respektive av miljödomstolen,

-regelverken bör samordnas så att det blir möjligt att på ett tydligt sätt anpassa tillstånds- och tillsynsförfarandet till verk- samhetens farlighet och behovet av särskild kompetens hos verksamhetsutövaren,

-begreppen ”kärnteknisk verksamhet” respektive ”verksamhet med strålning” är överlappande och otydliga samt har olika utgångspunkter - ”kärnteknisk verksamhet” konstituerar i sig tillståndsplikt vilket inte är fallet med ”verksamhet med strål- ning”,

-begreppen ”radioaktivt avfall” och ”kärnavfall” är överlappande;

– distinktionerna svåra att upprätthålla och fyller inget syfte,

-reglerna i kärntekniklagen om godkännande av uppdragstagare och entreprenörer bör förenklas,

-Strålsäkerhetsmyndigheten utövar tillsyn över tillämpningen av kärntekniklagen, strålskyddslagen samt enligt miljöbalken i de avseenden som gäller joniserande eller icke-joniserande verk- samhet; myndigheten har således formella möjligheter att i samma sakfråga/ärende välja om ett visst krav ska ställas enligt kärntekniklagen, strålskyddslagen eller miljöbalken; tillsyns- reglerna bör med hänsyn till rättsäkerheten samordnas,

SOU 2011:18

Sammanfattning

-överklagande av Strålsäkerhetsmyndighetens beslut om förläg- ganden måste samordnas – samma sakfråga/ärende kan komma att prövas av antingen regeringen, förvaltningsdomstolen eller miljödomstolen beroende på om myndigheten väljer att tillämpa miljöbalken, kärntekniklagen och strålskyddslagen som grund för sitt beslut,

-sanktionsbestämmelserna enligt kärntekniklagen, strålskydds- lagen och miljöbalken överlappar varandra och bör därför sam- ordnas; straffbestämmelserna enligt 29 kap. miljöbalken liksom reglerna om miljösanktionsavgifter enligt 30 kap. miljöbalken gäller även för verksamheter enligt kärntekniklagen eller strål- skyddslagen; en förseelse kan vara straffbar enligt såväl miljö- balken som kärntekniklagen eller strålskyddslagen.

Utredningsarbetets uppläggning

Utredningen har mot bakgrund av det behov av regelförenkling och effektivisering av lagstiftningen på kärnteknik och strålskydds- området, som utredningen kunnat konstatera, studerat dels olika möjligheter att samordna de materiella reglerna i kärntekniklagen och strålskyddslagen i ett gemensamt regelverk dels möjligheterna att i nästa steg integrera dessa i miljöbalken.

En strävan har varit att försöka nå en ökad rättsäkerhet vid tillämpningen av reglerna.

Utredningen har också systematiskt gått igenom de regler i miljöbalken som har relevans för verksamhet med strålning.

Vissa grundläggande begrepp i kärntekniklagen respektive strål- skyddslagen som i vissa avseenden styrt tillämpningen av reglerna, har också närmare analyserats. Särskild uppmärksamhet har ägnats begreppen kärnavfall och radioaktivt avfall.

Utredningen har också analyserat reglerna för prövning av tillstånd av kärnteknisk verksamhet respektive verksamhet med strålning. Tillsynen av efterlevnaden av kärntekniklagen och strål- skyddslagen samt sanktionsreglerna på respektive lagområde har ägnats särskild uppmärksamhet.

Sammanfattning

SOU 2011:18

En samordnad lagstiftning

Reglerna i strålskyddslagen, kärntekniklagen och miljöbalken före- slås samordnas i miljöbalken. Utredningen har studerat olika möj- ligheter att samordna de materiella reglerna. Fyra olika alternativa lösningar har identifierats.

1)Bestämmelser som rör tillståndsprocessen för nya större anlägg- ningar och effekthöjningar i kärnkraftsreaktorer integreras i miljö- balken medan övriga bestämmelser samlas i en fristående ”strål- säkerhetslag”.

2)Bestämmelser som rör strålsäkerhet samlas i en fristående ”strål- säkerhetslag” men i övrigt sker ingen förändring jämfört med det nuvarande regelverket.

3)Begreppen joniserande och icke-joniserande strålning utgår ur miljöbalken.

4)Bestämmelser som rör strålsäkerhet integreras i sin helhet i miljö- balken.

De nära kopplingarna mellan reglerna miljöbalken, kärntekniklagen och strålskyddslagen leder enligt utredningen fram till att bestäm- melserna om kärnsäkerhet och strålskydd bör samordnas i miljö- balken.

Strålsäkerhetsutredningens slutsats är att frågor om strålskydd och kärnsäkerhet inte alltid kan särskiljas utan måste beaktas i ett sammanhang. Behov av samordning av säkerhets- och strålskydds- intressen föreligger i nästan samtliga led inom kärnbränslecykeln och gör sig gällande såväl vid granskning och bearbetning av det underlag som ligger till grund för utformningen av en anläggning som vid åtgärder som måste vidtas under anläggningens drift. I praktiken har det också lett till en viss överlappning av olika till- synsåtgärder enligt respektive lagstiftning.

Det finns enligt utredningens uppfattning inte längre någon anledning att specialreglera den kärntekniska verksamheten i en särskild lag på det sätt som skett sedan 1956. Den verksamhet som regleras i kärntekniklagen och strålskyddslagen kan och bör ges en samordnad reglering i en gemensam lagstiftning på området.

Miljöbalken har sedan dess tillkomst omfattat joniserande och icke-joniserande strålning. Miljöbalkens tillämpningsområde om- fattar förutom olägenheter som uppstår vid joniserande strålning

SOU 2011:18

Sammanfattning

även säkerheten hos anläggningar, tillsynsfrågor och verksam- hetsutövares egenkontroll. Det finns således flera nära kopplingar mellan reglerna i miljöbalken, kärntekniklagen och strålskydds- lagen.

I flera avseenden är reglerna överlappande. De allmänna hän- synsreglerna och miljökvalitetsnormerna enligt miljöbalken prövas även enligt kärntekniklagen. De hänsynsregler som gäller enligt strålskyddslagen har samma syfte som de allmänna hänsynsreglerna enligt miljöbalken.

Det finns heller inte några formella hinder att med stöd av balkens regler ställa krav och föreskriva villkor som rör såväl kärnsäkerhet som strålskydd. Frågor om anläggningssäkerhet och skydd mot joniserande strålning kan i ett tillståndsärende enligt miljöbalken således komma att prövas lika noggrant enligt såväl miljöbalken som kärntekniklagen och strålskyddslagen utifrån de syften de olika lagarna har att tillgodose.

Miljöbalkens mål att främja en hållbar utveckling så att nu levande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö stämmer också överens med syftena enligt kärnteknik- lagen och strålskyddslagen. Skyddet för människor och miljö enligt miljöbalken avser inte enbart ett skydd mot skador utan även skyddet för människan mot andra olägenheter, dvs. sådana stör- ningar som kan minska människors välbefinnande i ett medicinsk eller hygieniskt avseende.

En fördel med att lägga de samlade bestämmelserna på strål- säkerhetsområdet i miljöbalken är att miljöbalkens regler således formellt redan i nuläget täcker verksamhet med såväl joniserande som icke-joniserande strålning. En annan fördel är att vissa regler i miljöbalken, t.ex. de allmänna hänsynsreglerna, redan tillämpas och ska beaktas vid prövning av ärenden enligt kärntekniklagen. Till- synskapitlet i balken är komplett och behöver i princip inte ändras om materiella strålsäkerhetsbestämmelser förs in. Detsamma gäller sanktionsbestämmelserna enligt 29 och 30 kap. miljöbalken.

Miljöbalken innehåller inte några meteriella regler om jonise- rande eller icke-joniserande strålning även om balken omfattar joniserande och icke-joniserande strålning. Då frågor som rör verksamhet med strålning ska tillämpas enligt miljöbalken får man, förutom i de allmänna hänsynsreglerna, söka vägledning i kärn- tekniklagen och strålskyddslagen samt föreskrifter som utfärdats med stöd av dessa lagar. Enligt utredningens uppfattning skapar den samlade prövningen av störningskällor som medges om

Sammanfattning

SOU 2011:18

reglerna enligt kärntekniklagen och strålskyddslagen samordnas i balken förutsättningar för en bättre helhetsbild av riskerna för miljön. Samhällets krav på ökad säkerhet och strålskydd kommer att därigenom att stärkas.

En samordning av bestämmelserna om kärnsäkerhet och strål- skydd i miljöbalken innebär dessutom en regelförenkling i för- hållande till den ordning som i dag gäller bland annat genom att den ifrågasatta dubbla tillståndsprövningen slopas för anläggningar där verksamhet med strålning bedrivs.

En ytterligare fördel med en samlad tillståndsprövning enligt miljöbalken, jämfört med en prövning enligt kärntekniklagen, är förhandlingsoffentligheten som den kommer till uttryck i bl.a. 2 kap. 11 § andra stycket RF och i 5 kap. 1 § första stycket rätte- gångsbalken. Av dessa bestämmelser följer att förhandling i dom- stol ska som huvudregel vara offentlig. Således prövar miljödom- stolen mål om miljöfarlig verksamhet under en huvudförhandling till vilken allmänheten har tillträde. Vissa remissinstanser är närvarande och får svara på frågor från domstolen. Vissa ideella organisationer har rätt att överklaga domar och beslut. Beredning och prövning av ett tillståndsärende enligt nuvarande kärnteknik- lagen eller strålskyddslagen sker genom ett skriftligt förfarande med små möjligheter till en övergripande insyn på samma sätt som sker vid en huvudförhandling i miljödomstolen.

Regeringens prövning kommer vid en samordning av reglerna i miljöbalken bli inriktad på tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. miljöbalken av nya större anläggningar i stället för tekniska över- väganden om säkerhet och strålskydd som bättre tas om hand av Strålsäkerhetsmyndigheten

En från rättssäkerhetssynpunkt viktig fråga i sammanhanget är att en samordning av reglerna kommer att underlätta en sakägares möjlighet att överklaga de tillsynsbeslut som fattas av Strålsäker- hetsmyndigheten.

Vissa frågor i kärntekniklagen kan dock bli svåra att passa in i miljöbalken då de delvis har ett annat syfte. Viss särreglering kan därför bli nödvändig för frågor som rör icke-spridning av kärn- vapen.

Vid överväganden om var i balken som bestämmelserna om kärnsäkerhet och strålskydd bör inordnas har utredningen funnit att flera av de materiella bestämmelserna i 12 kap. ”Jordbruk och annan verksamhet”, har upphävts och att kapitlet numer endast omfattar ett fåtal paragrafer. Dessa bestämmelser kan, utan ändring

SOU 2011:18

Sammanfattning

av det materiella innehållet, med fördel flyttas till 7 kap. Skydd av områden, respektive 9 kap. Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

Utredningens överväganden innebär sammantaget att nu gäl- lande 12 kap. föreslås upphöra att gälla och ersättas med materiella regler som rör kärnsäkerhet och strålskydd under en ny rubrik ”Strålsäkerhet”. Bestämmelserna föreslås gälla såväl joniserande som icke-joniserande strålning som ges den samordnande beteck- ningen ”verksamhet med strålning”.

Begreppet verksamhet med strålning ges enligt utredningens förslag samma omfattning som den som idag gäller enligt kärn- tekniklagen och strålskyddslagen.

Strålsäkerhet - ett samlingsbegrepp som anger syftet med en samordnad lagstiftning

I en sammanhållen lagstiftning som gäller strålsäkerhetsfrågor är det viktigt att de begrepp som omfattas av lagen ges en tydlighet om vad som avses i olika sammanhang. Det är också viktigt att lagen använder begrepp som i internationell facksamverkan och biståndsverksamhet gör det lätt att kommunicera med omvärlden.

Samtidigt är det angeläget med ett samlande begrepp för de syften som en sammanhållen lagstiftning avser att tillvarata. Enligt Strålsäkerhetsutredningens mening kan begreppet ”strålsäkerhet” uppfylla funktionen av ett sådant samlande begrepp.

Begreppet ”strålsäkerhet” föreslås utgöra en sammanfattande benämning av

a)strålskydd: skydd av människa och miljö mot skadlig verkan av strålning genom berättigande av användning, optimering av skyddsåtgärder samt begränsning av stråldoser och exponerings- risker,

b)säkerhet: skydd mot skadlig verkan av strålning genom att vidta de åtgärder som behövs för att förebygga fel i utrustning, felaktig funktion hos utrustning, felaktigt handlande, eller annan omständighet som kan leda till olycka samt för haveri- bekämpning och begränsning och fördröjning av utsläpp om en olycka ändå sker,

c)fysiskt skydd: skydd av verksamheter, anläggningar och utrust- ningar mot intrång, obehörigt handhavande, stöld, sabotage eller annan påverkan som kan medföra skadlig verkan av strålning,

SOU 2011:18

Sammanfattning

-transport eller transitering genom Sverige av radioaktiva ämnen,

-användning av teknisk anordning som kan alstra strålning,

-användning av teknisk anordning i vilken radioaktivt ämne ingår.

Tillstånds-, anmälnings- eller godkännandeplikten

Utredningen har med utgångspunkt i de nära kopplingar som finns mellan reglerna i miljöbalken, kärntekniklagen och strålskydds- lagen föreslagit att bestämmelserna om kärnsäkerhet och strål- skydd ska samordnas i 12 kap. miljöbalken under rubriken ”Strål- säkerhet”. Bestämmelserna föreslås gälla såväl joniserande som icke-joniserande strålning och ges den samordnande beteckningen ”verksamhet med strålning”.

Tillståndpliktens omfattning

En grundläggande utgångspunkt bör vara att tillstånd enligt miljöbalken i princip ska krävas för all verksamhet med strålning. Mot bakgrund av den speciella natur som gäller för verksamhet med joniserande strålning, vilket särskilt är framträdande när det gäller drift av kärnkraftsreaktorer eller driften av ett framtida slut- förvar av använt kärnbränsle, föreslår utredningen att till- ståndsplikten ska framgå direkt av lagbestämmelserna i 12 kap. Till- stånds-, godkännande eller anmälningsplikten bör inträda redan när verksamheten påbörjas i samband med uppförande av en anlägg- ning eller då övrig verksamhet med joniserande strålning påbörjas.

För verksamhet med icke-joniserande strålning är förutsätt- ningarna fundamentalt annorlunda. Icke-joniserande strålning är sådant som omger oss alla i vardagen, dvs. all synlig strålning, ultraviolett strålning, infraröd strålning samt radiovågor, mikro- vågor och lågfrekventa och statiska fält vilka t.ex. uppträder runt elledningar och elektriska apparater. Mot den bakgrunden föreslår utredningen att regeringen får föreskriva vilken verksamhet med icke-joniserande strålning det ska vara förbjudet att bedriva utan tillstånd. I dag gäller att tillstånd eller anmälan till Strålsäker- hetsmyndigheten krävs för viss verksamhet med laser och solarier.

Sammanfattning

SOU 2011:18

Regeringens tillåtlighetsprövning

Om materiella strålsäkerhetsbestämmelser förs in i kapitel 12 miljöbalken och kärntekniklagen därmed upphör att gälla, bör de anläggningar och verksamheter som ska tillåtlighetsprövas av rege- ringen enligt 17 kap. 1 § miljöbalken preciseras på ett tydligt sätt så att inte de små anläggningar som hittills avsetts hållas utanför tillåtlighetsprövningen ska komma att omfattas av tillåtlighets- prövningen.

Utredningen föreslår följande precisering:

1.anläggningar i vilken en reglerbar kedjereaktion av kärnprocesser kan upprätthållas (kärnkraftsreaktor, forskningsreaktor eller andra liknande reaktorer),

2.anläggningar i vilken processer med joniserande strålning upp- kommer (spallation eller andra liknande processer) och där innehållet av de radioaktiva ämnen som uppstår under processen kräver kylning,

3.anläggningar för att bryta eller utvinna uranhaltigt material eller andra ämnen med fissila eller fertila egenskaper, som kan användas för framställning av bränsle till en kärnreaktor,

4.anläggningar för hantering eller bearbetning av anrikat uran eller förening vari sådant uran ingår och som innehåller 20 procent eller mer av isotopen 235 och där den totala mängden av isotopen är 5 kilogram eller mer,

5.anläggningar där 2 kilogram eller mer av uranisotopen 233 i ren form eller i förening hanteras eller bearbetas,

6.anläggningar där 2 kilogram eller mer av plutonium i ren form eller ingående i förening hanteras eller bearbetas,

7.anläggningar för förvaring som avses bli bestående (slutförvaring) eller annan förvaring (lagring) av radioaktivt avfall där den beräknade totala mängden radioaktivt material överstiger 10 tera- becquerel (TBq), varav högst 10 gigabequerel (GBq) utgörs av alfaaktiva ämnen.

Med den precisering som föreslås kommer den föreslagna regeln att omfatta samma slag av anläggningar som enligt den nu gällande regeln.

SOU 2011:18

Sammanfattning

Möjligheten att höja den högsta tillåtna termiska effekten hos en befintlig kärnkraftsreaktor kan ha samma betydelse från närings-, energi-, arbetsmarknads-, klimat- och regionalpolitiska utgångspunkter som att ersätta en befintlig kärnkraftsreaktor med en ny. Utredningen föreslår mot den bakgrunden att 1 § komp- letteras med en nytt stycke som föreskriver regeringen också ska pröva tillåtligheten av en höjning av högsta tillåtna termiska effekten vid en befintlig kärnkraftsreaktor.

Prövningsinstanser

Utredningen anser att tillståndsförfarandet bör anpassas till verksamhetens farlighet och behovet av särskild kompetens hos verksamhetsutövaren. Miljödomstolens resurser bör rimligtvis koncentreras till prövning av större anläggningar och principiellt viktiga frågor. Därför föreslår utredningen att domstolen prövar ansökan om uppförande, innehav och drift av större nya anlägg- ningar för verksamheten med joniserande strålning, avveckling av sådana anläggningar, effekthöjningar i befintliga kärnkraftsreak- torer samt befrielse från skyldigheter som åvilar den som bedriver verksamhet med strålning och ändring av anläggningsinnehavare.

Ärenden som är av mindre komplicerad natur kan med fördel avgöras genom prövning av Strålsäkerhetsmyndigheten. På så sätt avlastas miljödomstolen från dessa uppgifter samtidigt som Strål- säkerhetsmyndighetens roll som expertmyndighet ytterligare för- stärks.

Exempel på tillståndsärenden som med utredningens förslag ska prövas av Strålsäkerhetsmyndigheten är förnyade tillstånd till vissa större anläggningar och prövning av mellanlagring eller slutför- varing av utländskt radioaktivt avfall. Det är fråga om prövning av ansökningar som enligt kärntekniklagen i dag åvilar regeringen. Därutöver prövar Strålsäkerhetsmyndigheten en mängd tillstånds- ansökningar på strålsäkerhetsområdet såsom innehav, användning m.m. av mindre mängder kärnämne, strålkällor, röntgenutrustning, starka lasrar och transporter av kärnämne och radioaktivt avfall.

Övriga relevanta miljömässiga konsekvenser av en verksamhet såsom t.ex. buller, vibrationer och utsläpp av avloppsvatten, som kan bli aktuella i samband med prövning av en verksamhet med strålning, får i sedvanlig ordning prövas av länsstyrelsens miljö- prövningsdelegation.

Sammanfattning

SOU 2011:18

Processen vid tillståndsprövning av anläggningar för verksamhet med strålning

Beredning av strålsäkerhetsfrågor inför regeringens tillåtlighetsprövning

Utredningen föreslår i en ny paragraf att Strålsäkerhetsmyndig- heten blir skyldig att med avseende på strålsäkerheten bereda regeringens tillåtlighetsprövning av anläggningar för kärnteknisk verksamhet enligt 17 kap. 1 § 1-7 miljöbalken. Enligt utredningens förslag ska Strålsäkerhetsmyndighetens beredning av ärendet vara inriktad på strålsäkerheten i samband med verksamheten. Strål- säkerhetsmyndigheten ska med eget yttrande överlämna frågan till regeringens prövning i tillåtlighetsfrågan. I sitt yttrande till rege- ringen har myndigheten möjlighet att föreslå villkor som kan innebära en stegvis prövning av uppförandet av anläggningen. En stegvis prövning gör det möjligt att successivt precisera frågan om bästa möjliga teknik i olika avseenden, av betydelse för säkerhet och strålskydd.

Förslaget syftar till att ge regeringen vid tillåtlighetsprövninggen av anläggningar för kärnteknisk verksamhet ett så bra underlag som möjligt. Genom utredningens förslag understryks också Strålsäker- hetsmyndighetens roll som expertmyndighet på strålsäkerhets- området.

Strålsäkerhetsmyndighetens hantering av tillåtlighetsärendet bör ske på ett sådant sätt att såväl miljödomstolen som berörd kom- mun har tillgång till Strålsäkerhetsmyndighetens expertyttrande i ärendet vid sin behandling av tillåtlighetsfrågan. Ett exemplar av yttrandet ska sändas till miljödomstolen samt till kommunfull- mäktige i den kommun där anläggningen för den kärntekniska verksamheten planeras ligga.

Efter det att tillåtlighetsprövningen enligt 17 kap. har slutförts hos regeringen lämnas ärendet åter till miljödomstolen som då prövar alla utsläpp och störningar från anläggningen. Miljödom- stolen är då prövningsmyndighet i första instans.

Den samlade prövningen av störningskällor skapar förutsätt- ningar för en god helhetsbild av riskerna för miljön och människors hälsa.

För att möjliggöra Strålsäkerhetsmyndighetens beredning av tillåtlighetsärendet föreslår utredningen att 22 kap. 4 § miljöbalken kompletteras med en regel där det framgår att det ska vara en

Sammanfattning

SOU 2011:18

Miljödomstolen har också föreslagit att Strålsäkerhetsmyndig- heten, för att kunna företräda allmänna strålskyddsintressen, ges en rätt att ansöka om omprövning av tillstånd, dispens eller god- kännande som meddelats enligt balken. Utredningen delar även på denna punkt miljödomstolens uppfattning och föreslår att enligt 24 kap. 7 § kompletteras på det sätt som miljödomstolen i Växjö föreslagit. Paragrafen anger förutsättningar för att frågor om åter- kallelse av tillstånd, förbud mot fortsatt verksamhet och ompröv- ning ska kunna tas upp till bedömning. Miljödomstolen kan inte ta upp saken på eget initiativ, utan talan får enligt bestämmelsen föras av vissa myndigheter. Enligt paragrafens första stycke gäller detta Naturvårdsverket, Kammarkollegiet, vederbörande länsstyrelse samt kommun som övertagit tillsynen i fall som anges där. Utred- ningen föreslår alltså att uppräkningen av myndigheter komplet- teras med Strålsäkerhetsmyndigheten.

Villkor av betydelse för strålsäkerheten

När det gäller villkor som rör strålsäkerhetsfrågor som kan bli aktuella efter regeringens tillåtlighetsprövning är utredningens bedömning att Strålsäkerhetsmyndigheten såsom expertmyndighet är mest lämpad att utfärda dessa.

Utredningen föreslår mot den bakgrunden att 22 kap. 25 § miljöbalken kompletteras med en regel som innebär att Miljö- domstolen i mål om strålsäkerhet enligt 12 kap. får överlåta åt Strålsäkerhetsmyndigheten att fastställa villkor av betydelse för strålsäkerheten.

Vidare föreslår utredningen att en hänvisning till utredningens förslag enligt 12 kap. 15-16 §§ förs in i paragrafen. Enligt dessa bestämmelser får regeringen meddela föreskrifter om att tillstånd eller godkännande enligt detta kapitel ska förenas med de villkor som behövs för att säkerställa

1.det ansvar och de skyldigheter som följer av atomansvarighets- lagen (1968:45), och

2.tillämpningen av de krav i fråga om försörjning med malmer, råmaterial och speciella klyvbara material som följer av bestäm- melserna i fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

Sammanfattning

SOU 2011:18

-regeringens tillåtlighetsprövning samt miljödomstolens till- ståndsprövning enbart kommer att omfatta nya större anlägg- ningar för kärnteknisk verksamhet såvida inte regeringen i det enskilda fallet beslutar om att även andra anläggningar ska tillåtlighetsprövas,

-Strålsäkerhetsmyndigheten ges möjlighet att med avseende på strålsäkerheten bereda regeringens tillåtlighetsprövning,

-regeringens besked beträffande tillåtligheten, liksom enligt nu gällande regler, blir bindande för miljödomstolen,

-Strålsäkerhetsmyndighetens befogenheter enligt miljöbalken stärks till exempel genom att myndigheten ges möjlighet att föra talan i ansökningsmål enligt miljöbalken,

-Strålsäkerheten ges möjlighet att besluta om villkor för till- ståndet av betydelse för strålsäkerheten,

-Strålsäkerhetsmyndigheten prövar frågor om tillstånd för mindre miljöfarliga anläggningar i större omfattning än vad som gäller i dag.

Den förändrade processen för prövningen av nya anläggningar för kärnteknisk verksamhet kan schematiskt beskrivas enligt nedan- stående skiss.

Sökande

Upprättar och lämnar in ansökan om tillstånd enligt miljöbalken till miljödomstolen

Miljödomstol

Skickar en kopia av ansökan till Strålsäkerhetsmyndigheten samt till övriga myndigheter enligt miljöbalkens bestämmelser

Strålsäkerhetsmyndigheten

Bereder ärendet med avseende på strålsäkerheten Föreslår villkor

Skickar yttrande till miljödomstolen, kommunfullmäktige och regeringen

Miljödomstol

Bereder ärendet enligt miljöbalken, håller huvudförhandling Prövar enligt miljöbalken.

Skickar yttrande till regeringen

SOU 2011:18

Sammanfattning

Kommun

Tillstyrker eller avstyrker verksamheten

Regeringen

Ger tillåtlighet enligt miljöbalken

Miljödomstol

Håller ny huvudförhandling

Ger tillstånd och beviljar villkor enligt miljöbalken

Får överlåta till Strålsäkerhetsmyndigheten att besluta om villkor avseende strålsäkerheten

Strålsäkerhetsmyndigheten

Beslutar om villkor som meddelas i etapper

Radioaktivt avfall

Återvinning och återanvändning avseende radioaktivt avfall

Miljöbalken innehåller rättsligt bindande principer och allmänna hänsynsregler. Den som utövar verksamhet enligt miljöbalken ska bl.a. hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning, dvs. hushållningsprincipen och kretsloppsprincipen.

Hushållningsprincipen innebär att all verksamhet ska bedrivas och alla åtgärder ska vidtas på ett sådant sätt att råvaror och energi används så effektivt som möjligt.

Kretsloppsprincipen innebär att vad som utvinns ur naturen på ett uthålligt sätt ska kunna användas, återanvändas, återvinnas och bortskaffas med minsta möjliga resursförbrukning och utan att naturen skadas. Det kan även uttryckas så att det är en princip som siktar mot slutna materialflöden.

Utredningen kan inte se några reella skäl för att inte låta hushållnings- och kretsloppsprinciperna få fullt genomslag för radioaktivt avfall eftersom det inte finns några konkreta uppgifter som pekar på att detta kan innebära negativa effekter på män- niskors hälsa och miljön. Detta gäller särskilt för det lågaktiva radioaktiva avfall som deponeras i markförvaren vid kärnkraft- verken och Studsviksanläggningen.

Även förbränning, som ett sätt att reducera volymen deponerat avfall, kan vara en eftersträvansvärd utveckling.

Sammanfattning

SOU 2011:18

Däremot kan det från säkerhetssynpunkt och med hänsyn till icke-spridningsfrågan finnas skäl att vara tveksam till frågan om huruvida det är önskvärt att tillvarata den återstående energin ur det använda kärnbränslet genom upparbetning. Utredningen ser dock ingen anledning att i denna fråga frångå riksdagens tidigare ställningstagande som innebär att det inte finns anledning att i lag förbjuda upparbetning eftersom förbud mot en viss hanterings- metod av använt kärnbränsle också kan resultera i lösningar som senare kan visa sig vara mindre välgrundade.

Utredningen föreslår att det i 7 kap. 3 § förslaget till förordning om verksamhet med strålning införs en bestämmelse om att endast radioaktivt avfall som har behandlats får slutförvaras i ytnära slutförvar, s.k. markförvar. På så vis ställs det krav på behandling av avfallet som ett led i att minska avfallsvolymerna, även om detta kan innebära en ökad kostnad för tillståndshavarna, eftersom det är billigare med direktdeponering än avfallsbehandling för återvinning och återanvändning.

Begreppet kärnavfall utmönstras

Utredningen har svårt att se några fördelar med den lagtekniska uppdelningen mellan kärnavfall och radioaktivt avfall och föreslår därför att begreppet kärnavfall utmönstras ur den nya lagen. Istället definieras allt radioaktivt avfall som härrör från kärnteknisk verk- samhet eller annan verksamhet med strålning som radioaktivt avfall. Vid sidan av definitionen av radioaktivt avfall föreslår utredningen att begreppet använt kärnbränsle kvarstår. Dels är begreppet väl använt internationellt, dels motiverar safeguard- aspekten att det finns kvar. Definitionen av radioaktivt avfall anpassas också explicit till en internationellt vedertagen avgräns- ning.

Hantering och slutförvaring av icke kärnkraftsanknutet radioaktivt avfall

Merparten av det radioaktiva avfallet i Sverige behandlas vid Studsviksanläggningen på uppdrag av den som genererat avfallet. I samband därmed överlåter den ursprungliga avfallsinnehavaren, efter tillståndsprövning av Strålsäkerhetsmyndigheten, skyldig-

SOU 2011:18

Sammanfattning

heten att omhänderta avfallet för slutlig behandling och slutför- varing till Studsvik Nuclear AB.

Genom ett civilrättsligt avtal mellan Studsvik Nuclear AB och SKB tillförsäkras Studsvik slutförvarskapacitet i SFR. Strålsäker- hetsmyndigheten bedömer att den avtalade volymen om 7 000 fatekvivalenter är tillräcklig för att omhänderta icke kärnkrafts- anknutet radioaktivt avfall från Studsviksanläggningen. Mot den bakgrunden finner utredningen att det i nuläget inte är nödvändigt med några särskilda initiativ från statens sida t.ex. att försöka få till stånd ett avtal mellan staten och SKB för att säkerställa slut- förvarskapacitet för det icke kärnenergianknutna radioaktiva avfallet. En förutsättning är dock att det gällande avtalet mellan Studsvik Nuclear AB och SKB inte omförhandlas på punkter som får betydelse för slutförvaringen av det icke kärnenergianknutna radioaktiva avfallet.

När det gäller den till vissa delar otillfredsställande situation som har uppstått där vissa innehavare av radioaktivt avfall enligt uppgift inte har ekonomiska resurser att sända avfallet för behand- ling och därmed slutförvaring via Studsvik Nuclear AB har utred- ningen inte funnit någon annan lösning än den som nuvarande lagstiftning föreskriver nämligen att den som innehar avfallet också är skyldig att slutförvara det. Detta framgår av förslaget till 12 kap. 23 och 24 §§ miljöbalken. I skyldigheten ingår också att svara för kostnaden för omhändertagandet av det radioaktiva avfall som verksamheten genererar.

I 16 kap. 3 § första stycket miljöbalken föreskrivs att tillstånd, godkännande och dispens kan för sin giltighet göras beroende av att säkerhet ställs. Den verksamhet som beslutet avser får då inte påbörjas utan att detta villkor uppfylls.

Dumpning av radioaktivt avfall till havs

Fråga har uppkommit inom utredningen om det dumpnings- begrepp som återfinns i de internationella konventionerna, som Sverige har anslutit sig till, också kan omfatta slutförvaring av radioaktivt avfall i särskilda förvarsanläggningar under havsbotten. Med stöd av det dumpningsbegrepp som återfinns konventionerna anser utredningen att slutförvaring av radioaktivt avfall i särskilda förvarsanläggningar under havsbotten med anslutning från land inte är att betrakta som dumpning.

Sammanfattning

SOU 2011:18

Undantagsbestämmelser

Definitionen av verksamhet med strålning medför att tillämpnings- området av 12 kap. miljöbalken skulle kunna komma att spänna över ett mycket stort område. Allt i vår tillvaro utsänder på olika sätt strålning.

För att undvika ett alltför omfattande och svåröverskådligt tillämpningsområde är det nödvändigt att, i likhet med nu gällande bestämmelser enligt strålskyddslagen, generellt kunna begränsa till- lämpningsområdet av 12 kapitlet miljöbalken till att endast omfatta skydd mot skadlig verkan av strålning.

Genom regeringens bemyndigande har Strålsäkerhetsmyndig- heten dels utfärdat föreskrifter om undantag, s.k. friklassningsföre- skrifter med utgångspunkt i fastslagna gränsvärden/friklassnings- nivåer, dels meddelat undantag i enskilda fall.

En av utredningens ambitioner är att lyfta upp grundläggande strålsäkerhetsprinciper från myndighetens föreskrifter till lag eller förordning. Bestämmelser om undantag från 12 kapitlets tillämp- ningsområde är exempel på sådana grundläggande regler som enligt utredningens bedömning bör samlas i en förordning.

Statens sistahandsansvar för slutförvaring av använt kärnbränsle och annat radioaktivt avfall

Utredningen föreslår att det införs en lagregel som reglerar statens sistahandsansvar för det använda kärnbränslet. Ett sådant lagstad- gande har flera fördelar. Staten har genom att ratificera 1997 års konvention om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall (avfallskonven- tionen) åtagit sig ett sistahandsansvar för säkerheten. Genom den lagreglering utredningen föreslår tydliggörs statens ansvar. En sådan regel kan skapa en trygghet för berörda aktörer såsom den kommun där bränslet kommer att deponeras, dess invånare, fastighetsägare och även kraftindustrin. Genom en systematisk statlig tillsyn elimineras risken för att tillståndshavarnas drivkraft avtar för att fullfölja sitt ansvar för att nå en lösning på hur det använda bränslet ska slutförvaras.

Ett statligt övertagande av rättigheter och skyldigheter när det inte finns någon tillståndshavare som kan utkrävas ansvar fordrar noggranna civilrättsliga överväganden avseende ägarförhållandena

SOU 2011:18

Sammanfattning

till det använda bränslet. Utredningen har även uppmärksammat frågor som är förknippade med den fastighet där slutförvaret är beläget i händelse av en konkurs eller likvidation hos fastighetens ägarbolag. Den bedömning som utredningen gör är att det är önskvärt att fastigheten övergår till staten när tillståndshavaren upphör att existera. Utredningen pekar i detta sammanhang på den möjlighet till expropriation som staten har enligt 2 kap. 5 § expropriationslagen (1972:719).

Ett expropriationsförfarande är dock endast möjligt då ägar- bolagen till den mark där slutförvaret för använt kärnbränsle är beläget är på väg att upplösas genom likvidation eller konkurs. Någon expropriation kan, mot bakgrund av den författningsregle- rade ansvarsfördelningen mellan staten och reaktorinnehavarna, inte komma i fråga under andra omständigheter än dessa. Under tiden bolagen fortfarande är verksamma har staten således inte någon rätt att expropriera marken.

Tillsynen på strålsäkerhetsområdet

Utredningens övergripande observationer

Vid en genomgång av hur tillsynen bedrivs på strålsäkerhets- området har utredningen kunnat göra vissa generella iakttagelser.

Vid inspektioner inom hälso- och sjukvården har Strålsäker- hetsmyndigheten3 konstaterat dålig efterlevnad av de regler som gäller framför allt lokal utbildning av personal, främst läkare, om strålskydd och handhavande av röntgenutrustning. Andra vanligt förekommande brister är t.ex. avsaknaden av eller ofullständiga metodbeskrivningar, bristande uppföljningar av patienter som får strålbehandling och bristfällig revision av arbetsmetoder vilket leder till att patientsäkerheten inte kan säkerställas. Strålsäkerhets- myndigheten bedömer att dessa brister till stor del beror på oklart definierade roller och ansvar inom tillståndshavarens organisation.

Vad gäller främst verksamheterna inom hälso- och sjukvården liksom tekniska anordningar och strålkällor inom industrin och forskning förefaller det finnas ett utökat inspektionsbehov för att komma tillrätta med de brister som Strålsäkerhetsmyndigheten har identifierat.

3 Strålsäkerhetsmyndighetens tillsynsplan hälso- och sjukvården, s. 4.

Sammanfattning

SOU 2011:18

Under åren 2006-2008 gjordes t.ex. totalt fem inspektioner bland 1 830 tillståndshavare inom verksamhetsområdet tekniska anordningar. Myndigheten anger att resursbrist, implementering av det s.k. HASS-direktivet samt tillståndsprövning av befintliga strålkällor i Sverige ligger bakom den låga inspektionsfrekvensen.4

Myndigheten har även ambitioner om ett visst inspektions- intervall, t.ex. på laserområdet och hälso- och sjukvårdsområdet. Varje år inspekteras ett till två landsting. Viktat till vårdgivarnas storlek innebär det att Strålsäkerhetsmyndigheten kan inspektera varje vårdgivare i storleksordningen vart 20:e år. Till detta kommer ett antal händelsestyrda mindre inspektioner samt mindre inspek- tioner där endast en liten del av verksamheten granskas.5

Inom området odontologisk röntgendiagnostik saknar Strål- säkerhetsmyndigheten6 i dagsläget systematiska instrument att mäta efterlevnaden av lagar och föreskrifter inom området på ett heltäckande sätt. Det stora antalet verksamheter i kombination med den stora demografiska spridningen av verksamheterna gör att konventionella inspektioner, praktiskt sett, är orealistiska samtidigt som omfattningen av verksamheten gör det angeläget att hålla en kontroll över den. Myndigheten kommer därför att utöva tillsyn via granskningar, tillståndsprövningar och kommunikation.

Mot den bakgrund som ges ovan kan utredningen konstatera att det kan finnas behov av att reflektera över hur Strålsäkerhets- myndighetens inspektionsfrekvens kan öka inom vissa verksam- hetsområden. Inspektionsfrekvensen har ett nära samband med andelen tid som berörd personal ägnar åt inspektioner och framför allt huruvida tillgängliga resurser är tillräckliga i förhållande till myndighetens uppdrag.

Tillsyn enligt miljöbalken

Från den 1 mars 2011 har Strålsäkerhetsmyndigheten ansvaret för den operativa tillsynen enligt miljöbalken i frågor som rör verk- samhet med joniserande och icke-joniserande strålning, dvs. kärn- teknisk verksamhet enligt kärntekniklagen och verksamhet med strålning enligt strålskyddslagen. Strålsäkerhetsmyndigheten är

4Strålsäkerhetsmyndighetens tillsynsplan för tillståndshavare inom enheten för yrkesverk- samhet, ML-protokoll 58/2009.

5Strålsäkerhetsmyndighetens tillsynsplan hälso- och sjukvården 2009-2013, ML-protokoll 59/2009.

6Strålsäkerhetsmyndighetens tillsynsplan hälso- och sjukvården, ML-protokoll 59/2009 s. 7.

SOU 2011:18

Sammanfattning

också sedan tidigare tillsynsvägledande myndighet enligt miljö- balken i frågor som rör verksamhet med joniserande och icke- joniserande strålning.

Vem som har tillsynsansvaret anges i miljötillsynsförordningen (2011:13).

Miljöbalkens tillsynsregler enligt 26 kap. är kompletta i den bemärkelsen att de på samma sätt som gäller enligt kärntekniklagen och strålskyddslagen utgör ett stöd för tillsynsmyndighetens upp- gift att säkerställa att reglerna om strålsäkerheten fullgörs.

Myndigheten ska besluta om olika åtgärder för att rätta till missförhållanden i verksamheten. Dessutom ska tillsynsmyndig- heterna fortlöpande kontrollera om meddelade villkor för verksam- heten är tillräckliga, med utgångspunkt i strålsäkerheten och balkens allmänna målsättning.

Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs i ett enskilt fall. Ett föreläggande får förenas med vite. Även beslut om förbud mot en verksamhet eller en åtgärd kan meddelas om det behövs.

Tillsynsmyndigheten får ingripa även mot den som utan tillstånd bedriver verksamhet med strålning.

Tillsynsmyndigheten får förelägga den som bedriver verksamhet eller vidtar en åtgärd som det finns bestämmelser om i miljöbalken eller i föreskrifter som meddelats med stöd av balken, att till myndigheten lämna de uppgifter och handlingar som behövs för tillsynen. Detsamma gäller också för den som annars är skyldig att avhjälpa olägenheter från sådan verksamhet.

Tillsynsmyndigheten har också möjlighet att kräva undersök- ningar och liknande utredningar från verksamhetsutövarens sida för att tillsynen ska kunna genomföras. Ett sådant krav kan innefatta såväl provtagningar som efterforskningar och utred- ningar.

En tillsynsmyndighet får bestämma att dess beslut ska gälla omedelbart även om det överklagas.

För att fullgöra sina uppgifter som tillsynsmyndighet har en myndighet rätt att få tillträde till fastigheter, byggnader, andra anläggningar samt transportmedel. Myndigheten har också en rätt att där utföra undersökningar och andra åtgärder som är nödvändiga för tillsynen. Rätten till tillträde gäller också den som handlar på myndighetens uppdrag, t.ex. en sakkunnig som ska göra en besiktning av en anläggning eller annan teknisk undersökning före ett myndighetsbeslut.

Sammanfattning

SOU 2011:18

Enligt vad utredningen funnit behövs det endast några smärre kompletteringar av bestämmelserna i 26 kap. om strålsäkerhet förs in i 12 kap. miljöbalken och Strålsäkerhetsmyndigheten blir till- synsmyndighet enligt balken.

-26 kap. 1 § behöver kompletteras med en hänvisning till verksamhet med strålning om materiella strålsäkerhetsbestäm- melser förs in i 12 kap. miljöbalken.

-26 kap. 3 § behöver kompletteras med en hänvisning till att Strålsäkerhetsmyndigheten är tillsynsmyndighet för verksamhet med strålning.

-26 kap. 20 § behöver kompletteras med en hänvisning till till- ståndsplikten enligt 12 kap. 5 §.

-26 kap. 27 § behöver kompletteras med en hänvisning till för- hållanden av betydelse för rikets säkerhet Kärnkraften svarar för en betydande del av Sveriges elförsörjning och anses därför ha en påverkan på det svenska totalförsvaret. Verksamheten vid kärnkraftreaktorerna är mot den bakgrunden av betydelse för rikets säkerhet och omfattas av säkerhetsskyddslagens (1996:627) bestämmelser om säkerhetsskydd. Med säkerhetsskydd avses dels skydd mot spioneri, sabotage och andra brott som kan hota rikets säkerhet, dels skydd i andra fall av uppgifter som omfattas av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och som rör rikets säkerhet, dels skydd mot terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott (terrorism), även om brotten inte hotar rikets säkerhet.

Ett tydligare tillsynsansvar inom ramen för arbetsmiljölagen, hälso- och sjukvårdslagen och lagen om medicintekniska produkter

Bestämmelser som rör frågor om strålsäkerhet finns förutom i strålskyddslagen även i arbetsmiljölagen, hälso- och sjukvårdslagen och lagen om medicintekniska produkter.

Fyra olika myndigheter svarar för tillsyn inom sina respektive verksamhetsområden som även berör strålsäkerheten hos personal, patienter eller övrig allmänhet nämligen Strålsäkerhetsmyndig- heten, Arbetsmiljöverket, Socialstyrelsen och Läkemedelsverket.

De berörda lagarna arbetsmiljölagen, hälso- och sjukvårdslagen och lagen om medicintekniska produkter samt – enligt utred-

SOU 2011:18

Sammanfattning

ningens förslag – 12 kap. miljöbalken gäller parallellt vid sidan om varandra.

Utan att ändra tillsynsansvaret och utan att ändra på den arbetsfördelning som nu gäller för de berörda myndigheterna bör ansvaret göras tydligare när det gäller tillsynen över strålsäker- heten. Det kan ske ge genom att strålskyddsbestämmelserna, genom en markering i respektive lagstiftning ges företräde när det gäller strålskyddet på respektive område. Således föreslår utred- ningen att arbetsmiljölagen, hälso- och sjukvårdslagen och lagen om medicintekniska produkter kompletteras med anmärkning som innebär att i fråga om strålskyddet gäller bestämmelserna i 12 kap. miljöbalken.

Liksom för närvarande bör således bestämmelserna i miljö- balken om strålsäkerhet vara tillämpliga vid sidan av arbetsmiljö- lagen, hälso- och sjukvårdslagen och lagen om medicintekniska produkter. Lagarna avses således gälla fullt ut vid sidan av varandra. Förslaget innebär att sådana föreskrifter eller villkor av betydelse för strålskyddet som utfärdas med stöd av strålskyddslagen bör av Arbetsmiljöverket, Socialstyrelsen och Läkemedelsverket läggas till grund för dess bedömningar och betraktas som minimikrav som under alla omständigheter måste uppfyllas.

Genom utredningens förslag kommer ansvaret för det över- gripande strålskyddet att markeras på ett tydligare sätt i lagstift- ningen. Ett grundläggande skäl till utredningens förslag är förutom en tydligare ansvarsfördelning att strålning är ett mycket vitt begrepp, där frågor om hur skyddet mot dess skadliga verkan bör utformas är en fråga som kräver en omfattande sakkunskap. Strål- säkerhetmyndigheten har inom sin organisation sammantaget en sådan sakkunskap. Ett annat skäl är att EU:s grundläggande säker- hetsnormer för skyddet mot allmänhetens, patienters och arbets- tagares hälsa mot de faror som uppstår mot joniserande strålning är föremål för omarbetning. De nya reglerna förväntas att bli mer omfattande än dem som för närvarande gäller enligt Rådets direktiv 96/29/Euratom av den 13 maj 1996. Utan att i princip ändra på den arbetsfördelning som nu gäller bör strålskyddsbestämmelsernas företräde när det gäller strålskyddet markeras i respektive lagstift- ning på det sätt som utredningen förslagit.

Det är naturligtvis angeläget att även fortsättningsvis eftersträva en samordning mellan Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd rörande strålskyddet och sådana råd eller föreskrifter

Sammanfattning

SOU 2011:18

som meddelas med stöd av arbetsmiljölagen, hälso- och sjuk- vårdslagen och lagen om medicintekniska produkter.

Beredskapen i händelse av utsläpp av radioaktiva ämnen

Ansvaret för den svenska beredskapen mot olyckor och händelser med radioaktiva ämnen delas av ett stort antal aktörer. I detta nätverk ingår bland annat myndigheter, länsstyrelser och kom- muner.

Myndigheternas ansvar vid en kärnteknisk olycka regleras av lagar och förordningar och finns omsatt i praktiska förberedelser och beredskapsplaner som beskriver hur de ska arbeta och samverka om en olycka skulle inträffa. Planerna och förberedel- serna testas regelbundet i övningar och identifierade lärdomar omsätts i förbättringsåtgärder.

För att myndigheterna snabbt ska få kännedom om en olycka, och för att arbetet ska komma igång snabbt efter ett larm, har myndigheterna tjänstemän i beredskap (TiB) som har jour dygnet runt. TiB fungerar som larmmottagare och har oftast befogenhet att på egen hand, för sin myndighets räkning, fatta nödvändiga beslut om de åtgärder som krävs i det tidiga skedet av en olycka, innan beredskapsorganisationerna har hunnit samlats.

Sedan många år ställer svensk lagstiftning krav på att det ska finnas en beredskap mot olyckor vid kärnkraftverk och andra radiologiska eller nukleära händelser. Beredskapen omfattar hela hotskalan, från mindre incidenter till ett allvarligt haveri vid något av landets kärnkraftverk. Utredningen bedömer att nuvarande för- fattningar är tillräckliga för detta ändamål och att det för när- varande inte behövs några författningsändringar på detta område.

Direktåtkomst av driftdata

Den som har tillstånd att inneha och driva ett kärnkraftverk har en skyldighet att förebygga skadlig verkan av strålning samt lindra konsekvenserna om olyckor ändå skulle ske. I en haverisituation är tillförlitlig och snabb information från tillståndshavarna till Strål- säkerhetsmyndigheten av yttersta vikt för att myndigheten i sin tur ska kunna ge råd och stöd avseende nödvändiga åtgärder för att minimera risken för skador på människor och miljön. Det kan t.ex.

SOU 2011:18

Sammanfattning

handla om att lämna relevanta råd till räddningsledaren i när- området vad gäller intag av jodtabletter, utrymning eller betes- förbud. Mot bakgrund av de brister som Strålsäkerhetsmyndig- heten i samband med beredskapsövningar har identifierat avseende informationsöverföring bedömer utredningen att Strålsäkerhets- myndigheten bör få bättre verktyg för att kunna göra en snabb och tillförlitlig bedömning av en anläggnings status samt för att göra en prognos och konsekvensbedömning av ett eventuellt radioaktivt utsläpp.

Myndighetens möjligheter att i en haverisituation utan dröjsmål få tillgång till relevant data från det drabbade kärnkraftverket kan säkerställas genom krav på automatisk överföring av viktig anlägg- ningsdata direkt från verket till myndighetens beredskapscentral. På så sätt kan myndigheten omedelbart överblicka anläggningens status och skyndsamt göra egna bedömningar av den s.k. käll- termen. Källtermsbedömning är en viktig förutsättning för att kunna göra spridningsanalyser och därmed lämna råd till rädd- ningsledaren. System för automatisk dataöverföring från anlägg- ning till tillsynsmyndighet tillämpas redan vid flera utländska tillsynsmyndigheter.

Mot ovanstående bakgrund bedömer utredningen att det är motiverat att föreslå att den som har tillstånd till innehav och drift av en kärnkraftsreaktor är skyldig att se till att Strålsäkerhets- myndigheten genom en direktöverföring får tillgång till driftdata från reaktorn. På så vis säkerställs att myndigheten har förutsätt- ningar för att göra snabba och välgrundade bedömningar vars syfte är att minimera skadlig verkan av strålning till människor och miljön.

Utredningen föreslår därför att det införs en bestämmelse i 12 kap. 22 § miljöbalken som säkerställer att den som har tillstånd till innehav och drift av en kärnkraftsreaktor är skyldig att säker- ställa att tillsynsmyndigheten får direktåtkomst till driftdata från reaktorn om det föreligger risk för skadlig verkan av strålning genom ett reaktorhaveri eller annan sådan omständighet.

Icke-spridning av kärnämnen och teknologi

Utredningen föreslår en ny lag om kärnämneskontroll m.m. omfattande det som idag är reglerat i kärntekniklagen och lagen om internationella inspektioner.

Sammanfattning

SOU 2011:18

Bestämmelserna i lagen om kärnämneskontroll m.m. syftar till att Sverige ska leva upp till sina internationella åtaganden inom icke-spridning, främst åtagandena enligt icke-spridningsfördraget (NPT). Sverige förbinder sig att inte tillverka eller förvärva kärn- vapen eller andra kärnladdningar och att godta internationella inspektioner. Samtidigt ska Sverige inte bidra till att något annat land skaffar sig kärnvapen. Detta uppnås främst genom export- kontroll.7 Sverige är bundet av FN-resolutioner inom området, speciellt Säkerhetsrådets resolution 1540 (2004) som främst syftar till att förhindra spridning av massförstörelsevapen till icke-statliga aktörer.

En lag om kärnämneskontroll m.m. syftar alltså till att Sverige ska kunna leva upp till internationella åtaganden inom nedrustning och icke-spridning.

Utredningen har inte gått vidare med att föreslå någon omfat- tande utökning av bestämmelserna på icke-spridningsområdet även om detta skulle kunna vara möjligt. Som exempel kan nämnas att det i Säkerhetsrådets resolution 1540 (2004) bl.a. föreskrivs kontroll av kärnteknisk utrustning. Innan en sådan kontroll inför- livas i svensk lagstiftning krävs en analys av hur det skulle kunna ske på bästa sätt och analys av konsekvenserna. Däremot föreslår utredningen att förbudet i 1996 års fördrag om fullständigt förbud mot kärnsprängningar (CTBT) införs i svensk lagstiftning. I fördraget åtar sig parterna att inte utföra någon kärnvapenprov- sprängning eller någon annan kärnsprängning. Sverige har ratifi- cerat fördraget8, men det har ännu inte trätt i kraft. Även om fördraget ännu inte trätt i kraft bör förbudet införas i svensk lagstiftning, då det bidrar till de internationella ansträngningarna inom nedrustning och icke-spridning.

Fördelarna av en ny sammanhållande lag om kärnämneskontroll m.m. är att delar av lagstiftningen inom området nukleär icke- spridning kommer att ingå i en och samma lag. Detta ökar tydlig- heten. En separat lag om kärnämneskontroll m.m. kan dessutom utformas så att den i största möjliga mån liknar annan lagstiftning för att förhindra spridning av andra massförstörelsevapen. Lagen kan dessutom enklare anpassas så för att uppfylla delar av Säker- hetsrådets resolution 1540 (2004) och eventuella andra eller kom- mande nya krav inom nukleär icke-spridning.

7Se EU:s rådsförordning 428/2009.

8Prop. 1997/98:174.

SOU 2011:18

Sammanfattning

Användning av kosmetiskt solarium

Strålsäkerhetsutredningen föreslår att det i 12 kap. miljöbalken införs en regel som innebär ett förbud för den som yrkesmässigt driver ett solarium avsett att bestråla människor med ultraviolett strålning huvudsakligen i syfte att göra huden brun (kosmetiskt solarium) att upplåta solariet för bestrålning av huden till personer under 18 år.

Förslaget är i enlighet med rekommendationer som FN:s Världshälsoorganisation WHO:s organ för cancerforskning ”Inter- national Agency for Research on Cancer” (IARC) har lämnat.

Förslaget överensstämmer också med Cancerutredningens för- slag i betänkandet ”En nationell cancerstrategi för framtiden (SOU 2009:11) samt rekommendationer från Strålsäkerhetsmyndighetens vetenskapliga råd samt ett antal internationella och nationella expertorgan lämnat.

Tyskland har i en förbundslag infört ett förbud mot att upplåta solarier för bestrålning av huden till minderåriga personer.

Användning av laser

Det finns lasrar som är ofarliga och det finns lasrar som kan orsaka bestående skador på ögonen. Starka lasrar kan även ge brännskador på huden. Lasrar kan därför vid ovarsam hantering skada män- niskor och djur. Laserstrålning används yrkesmässigt bland annat vid medicinska behandlingar, vid mätning av t.ex. luftföroreningar och fordons hastighet, vid bestrålning av hud i kosmetiskt syfte, i laserpekare samt i sammanhang som lasershower för underhållning, konst och reklam. Lasrar används även för privat bruk, t.ex. som laserpekare, laserkollimatorer och distansmätningsutrustning. De används inte sällan av personer utan tillräckliga kunskaper om faror förknippade med laserstrålning.

Risken för att skadas av en laser beror på laserns styrka, avståndet mellan lasern och personen samt hur länge strålen belyser till exempel ögat.

Potentiellt farliga lasrar av högre klass blir allt billigare, och därmed vanligare, trots att lasrar med lägre effekt ofta vore tillräckliga för det avsedda användningssyftet. Det kommer ut allt fler, potentiellt farliga lasrar av högre klass (>laserklass 2M) på marknaden, trots att lasrar med lägre effekt (laserklasserna 1, 1M, 2

Sammanfattning

SOU 2011:18

och 2M) ofta skulle vara tillräckliga för det avsedda användnings- syftet. De används inte sällan av personer utan tillräckliga kunska- per om faror förknippade med laserstrålning.

I takt med att tillgången på starka laserpekare - laserpekare som ibland har styrkor över hundra milliwatt – har också missbruket av laserpekare ökat. De används, enligt Rikspolisstyrelsen9, för att trakassera bland andra privatpersoner, poliser och piloter. Den som blir belyst med laser kan drabbas av bestående ögonskador, till exempel bli blind. När exempelvis bilförare bländas kan det leda till allvarliga olyckor.

Det här problemet är i stort sett detsamma inom hela Euro- peiska ekonomiska samarbetsområdet, EES. Mot den bakgrunden föreslår strålsäkerhetsmyndigheterna i Finland, Island, Norge och Sverige i en skrivelse av den 3 november 2010 till EU-kommis- sionen att kommissionen inför gemensamma importrestriktioner för starka laserpekare. I skrivelsen föreslår myndigheterna ett för- bud mot alltför starka laserpekare för allmänheten. Enbart laser- pekare i klass 1 och 2 enligt Europeisk standard EN 60825-1 med en maximal effekt av 1 mW bör, enligt myndigheterna, tillåtas för användning av allmänheten.

Utredningen delar de nordiska Strålsäkerhetsmyndigheternas uppfattning beträffande starka laserpekare och föreslår att det i 12 kap. miljöbalken ska införas ett förbud att till Sverige föra in eller importera samt i övrigt inneha, förvärva, saluföra, upplåta eller överlåta laserpekare i laserklass 3 B eller 4. Förbudet föreslås dock inte gälla vid yrkesmässig användning av laserpekare, vilket t.ex. kan avse militär användning av laserpekare.

Utredningen har också tagit fasta på den tillståndsreglering av lasrar som, enligt vad utredningen har erfarit, har införts i Tyskland och Frankrike. Utredningen föreslår sålunda att det i 12 kap. miljöbalken införs ett krav på att den som yrkesmässigt för in eller importerar, saluför, upplåter eller överlåter laser ska vara skyldig att klassificera och märka dessa enligt svensk standard. Denna bör även vara skyldig att förse lasrar med instruktioner och varnings- texter om vilka försiktighetsåtgärder som ska vidtas vid montering och användning för att undvika skador.

Marknaden för kosmetiska behandlingar växer. Den växande marknaden innebär också en ökad risk för skador. En ny typ av

9 Se Rikspolisstyrelsens rapport POA-742-3480/10.

SOU 2011:18

Sammanfattning

strålning, intense pulsed light (IPL)10, som ger lika intensiv strål- ning som en laser, har dessutom tillkommit. Forskningen släpar efter i förhållande till användningen av dessa metoder. Metoderna tas i bruk innan det finns vetenskapligt underbyggd kunskap om hur de fungerar och vilka de eventuella långtidseffekterna är.

Det finns därför enligt utredningen starka skäl att stärka och komplettera den nuvarande tillståndsplikten enligt Strålsäkerhets- myndighetens föreskrifter till att även omfatta innehav och använd- ning av laser i de starkare klasserna och således även inkludera för kosmetisk behandling med laser. Kravet på tillstånd bör dock inte gälla användning av laser i samband med bestrålning av människor i samband med medicinsk eller odontologisk behandling eller under- sökning. Laser för medicinsk behandling utgör en medicinteknisk produkt enligt lagen (1993:584) om medicintekniska produkter. För att en medicinteknisk produkt ska få sättas ut på marknaden måste den uppfylla de krav som anges i lagen och i Läkemedels- verkets föreskrifter.

Regler om tillståndsplikt bör enligt utredningens förslag föras in i förordningen om verksamhet med strålning i stället för som nu i Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter.

Skälet till utredningens förslag att de föreslagna bestämmelserna bör införas i miljöbalken respektive i den föreslagna förordningen om verksamhet med strålning är att bestämmelserna enligt utred- ningens uppfattning bör vara straffbara enligt 29 kap. 1 § om miljö- brott eller alternativt enligt 29 kap. 4 § om otillåten miljöverk- samhet.

Straffsanktioner

Straffbestämmelserna inom strålsäkerhetsområdet finns främst i kärntekniklagen, strålskyddslagen och miljöbalken. Miljöbalken gäller, parallellt med bestämmelserna i kärntekniklagen och strål- skyddslagen, även verksamheter med joniserande eller icke-jonise- rande strålning. Straffbestämmelserna i miljöbalken gäller således även verksamheter inom strålsäkerhetsområdet. En förseelse på strålsäkerhetsområdet kan vara straffbar enligt såväl miljöbalken som kärntekniklagen eller strålskyddslagen. Det kan gälla till exempel att bedriva en verksamhet med strålning utan tillstånd,

10 IPL är en teknik med särskilda lampor som tillsammans med kondensatorer producera ljus med hög intensitet under en mycket kort tid.

Sammanfattning

SOU 2011:18

vilket är straffbart enligt såväl 25 § kärntekniklagen som enligt 29 kap. 4 § miljöbalken.

Utredningen har funnit att vissa ändringar och kompletteringar bör göras av miljöbalkens straffbestämmelser om materiella strål- säkerhetsbestämmelser förs in i 12 kap. miljöbalken.

Den centrala straffbestämmelsen på miljöstraffrättens område är 29 kap. 1 § om miljöbrott. Den brottsliga gärningen är beskriven under fyra punkter i paragrafens första stycke där punkten 3 avser strålning. Punkten 1 i paragrafen omfattar utsläpp. Formen för utsläppet saknar betydelse. Det spelar alltså ingen roll om ämnet släpps ut direkt eller genom t.ex. eldning, uppvärmning eller avkyl- ning. Här är kvalifikationen att gärningsmannen orsakar att det till omgivningen släpps ut ett ämne som typiskt sett eller i det enskilda fallet medför eller kan medföra antingen en förorening som är skadlig för människors hälsa, djur eller växter i en omfattning som inte har ringa betydelse eller någon annan betydande olägenhet i miljön.

Med begreppet orsakar förstås att det kan vara fråga om såväl ett aktivt handlande som icke tillåten passivitet från gärningsmannens sida.

Bestämmelsen om miljöbrott kan redan i dag tillämpas på brott mot kärntekniklagen eller strålskyddslagen. Enligt punkt 3 kan den dömas för miljöbrott som orsakar en betydande olägenhet i miljön genom bl.a. strålning, såväl joniserande som icke-joniserande. Utredningen föreslår nu att 29 kap. 1 § om miljöbrott kompletteras med en regel som innebär att även den som orsakar otillåten exponering av joniserande eller icke-joniserande strålning som är skadlig för människors hälsa, djur eller miljön ska kunna dömas för miljöbrott. En sådan komplettering av 29 kap. 1 § avseende otill- låten exponering av joniserande strålning knyter på ett bättre sätt an till de skyddsintressen som straffbestämmelserna syftar till att ta till vara.

Utredningen anser vidare att miljöbalkens straffbestämmelser bör kompletteras med en ny straffbestämmelse och en ny brotts- rubricering – 29 kap. 1 a § miljöfarlig verksamhet med strålning. Straffbestämmelsen föreslås få följande lydelse:

För miljöfarlig verksamhet med strålning döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1.bryter mot skyldigheterna att vidta de åtgärder som behövs för att enligt 12 kap. 21 § upprätthålla strålsäkerheten,

SOU 2011:18

Sammanfattning

2.bryter mot skyldigheten att rapportera om olyckstillbud enligt 12 kap. 22 § eller uppgifter som har betydelse för bedömningen av arbetets strålningsrisker enligt 12 kap. 30 §,

3.bryter mot skyldigheten att omhänderta avfall mot verksamhet med strålning enligt 12 kap. 23 §,

4.bryter mot skyldigheten att bedriva forsknings- och utvecklings- verksamhet enligt 12 kap. 25 §,

5.bryter mot skyldigheten att genomföra en återkommande helhets- bedömning enligt 12 kap. 27 §.

Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1 § eller 9 §.

Bestämmelsen är delvis en precisering av tidigare bestämmelser i kärntekniklagen och 36 § strålskyddslagen. Punkten 4 ersätter 15 § kärntekniklagen som innebar att ett tillstånd kunde återkallas om reaktorinnehavaren inte bedrev föreskriven forsknings- och utvecklingsverksamhet. Denna, måhända högst teoretiska, möjlig- het att återkalla tillståndet ersätts således av en straffbestämmelse.

Miljöbalkens straffbestämmelser bör även kompletteras med en bestämmelse om olovlig verksamhet med strålning - 29 kap. 1 b §. Straffbestämmelsen föreslås få följande lydelse:

För olovlig verksamhet med strålning döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller oaktsamhet

1.bryter mot förbudet att åter ta en permanent avstängd kärn- kraftsreaktor i drift i strid med bestämmelsen enligt 12 kap. 32 §,

2.bryter mot förbudet att ha en annan förmånstagare för försäkring som syftar till att ersätta skada på byggnadsdelar, system, kompo- nenter och anordningar av betydelse för strålsäkerheten i verk- samhet med strålning än den som är tillståndshavare för verk- samheten enligt 12 kap, 33,

3.bryter mot skyldigheten att klassificera eller märka laser enligt 12 kap. 34 §,

4.bryter mot förbudet att till Sverige föra in eller importera samt i övrigt inneha, tillverka, använda, förvärva, saluföra, upplåta eller överlåta laserpekare i laserklass 3R, 3B eller 4 enligt 12 kap. 35 §,

5.bryter mot förbudet att sysselsätta den som är under 18 år i verksamhet som är förenad med joniserande strålning enligt 12 kap. 36 §,

6.bryter mot förbudet att yrkesmässigt upplåta solarier avsedda att bestråla människor med ultraviolett strålning huvudsakligen i syfte

Sammanfattning

SOU 2011:18

att göra huden brun (kosmetiskt solarium) till personer under 18 år enligt 12 kap. 37§.

Första stycket punkten 3 gäller enbart i samband med yrkesmässig hantering av laser.

Även denna bestämmelse kan sägas delvis utgöra en precisering av motsvarande straffbestämmelser enligt 25 § kärntekniklagen samt 36 § strålskyddslagen.

I en särskild paragraf, 29 kap. 1 d §, har förts in en straff- bestämmelse om att till böter döms den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot rådets förordning (Euratom) nr 2587/1999 av den 2 december 1999 om vilka investeringsprojekt som ska meddelas kommissionen. En motsvarande bestämmelse finns i kärntekniklagen.

Enligt 29 kap. 4 § döms för otillåten miljöverksamhet bl.a. den som påbörjar eller bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd utan tillstånd eller godkännande eller utan att ha gjort en anmälan i enlighet med närmare angivna bestämmelser. Denna paragraf kompletteras med en bestämmelse som gör den tillämplig även i förhållande till det nya kap. 12 om strålsäkerhet.

Utöver nu redovisade straffbestämmelser föreslår utredningen vissa andra ändringar och tillägg, bl. a. att den som underlåter att i samband med olyckstillbud, hot eller liknande omständighet snarast lämna erforderliga upplysningar kan dömas för försvårande av miljökontroll till böter eller fängelse högst två år, 29 kap. 5 §.

Sanktionsavgifter

Utredningen har vidare funnit att ett system med sanktionsavgifter bör införas inom strålsäkerhetsområdet. Vad som kommer i fråga för sanktionsavgifter är överträdelser av mindre allvarligt slag där tillämpning av straffbestämmelser inte framstår som nödvändigt. Utredningen har med utgångspunkt i den föreslagna förordningen om verksamhet med strålning funnit att ett system med sanktions- avgifter kan vara meningsfullt beträffande överträdelser av vissa nedan redovisade förordningsbestämmelser. Utredningens förslag leder till att dessa överträdelser kan beivras utan att polis och åkla- gare kopplas in.

Utredningen föreslår att reglerna i 30 kap. miljöbalken om miljösanktionsavgifter ska gälla även inom strålsäkerhetsområdet.

SOU 2011:18

Sammanfattning

Ett viktigt skäl är att systemet enligt 30 kap. miljöbalken är enkelt och effektivt att tillämpa. Ett annat skäl är att sanktionsavgifter enligt miljöbalken redan gäller för vissa verksamheter med strål- ning. Systemet bygger på enkelhet, tydlighet, schablonisering och snabb handläggning.

Utredningen föreslår mot den bakgrunden att förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter kompletteras med bestäm- melser som rör verksamhet med strålning.

I Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter finns ett stort antal bestämmelser om anmälnings- och rapporteringsskyldigheter m.m. och som torde lämpa sig väl för sanktionsavgifter. Det har emellertid inte varit möjligt för utredningen att inom de tidsramar som gäller för utredning analysera bestämmelserna i myndighetens föreskrifter. Utredningen föreslår att Strålsäkerhetsmyndigheten genomför en noggrann genomgång av myndighetens föreskrifter i syfte att närmare överväga frågan om blankettstraffbud.

Offentlig insyn på strålsäkerhetsområdet - lokala säkerhetsnämnder

Lokala säkerhetsnämnderna bör behållas men reformeras

Även om det har konstaterats ett antal brister i lokala säker- hetsnämndernas verksamhet bedömer utredningen att mycket talar för att nämnderna alltjämt bör behållas. Nämndernas roll som allmänhetens ombud i strålsäkerhets- och beredskapsfrågor är viktig och när nämnderna fungerar som avsett ska deras arbete skapa en öppenhet kring insynen i dessa frågor. Enligt utred- ningens mening är den lokala förankringen viktig för att snabbt kunna fånga upp vilka frågor som närboende kan ha om den pågående verksamheten.

Enligt utredningens uppfattning bör lokala statliga säkerhets- nämnder således finnas kvar vid anläggningar som på olika sätt hanterar kärnämne och där det kan finnas en risk att verksamheten genom utsläpp kan medföra olägenheter för människors hälsa och miljön.

Vad gäller den lokala säkerhetsnämnden vid Barsebäck kärn- kraftverk konstaterar utredningen att allt kärnämne i form av använt kärnbränsle har avlägsnats från anläggningsplatsen. Det finns således inte kvar några betydande strålningskällor och påtag-

SOU 2011:18

Sammanfattning

Nämndens informationsuppdrag

Utredningen vill särskilt understryka att nämndens insynsuppdrag är mer omfattande än att enbart föra vidare information från den aktuella anläggningen. Nämndens roll som informationsbehandlare bör därför förstärkas. För att uppfattas som trovärdig är utred- ningens bedömning att nämnden behöver bearbeta mottagen infor- mation innan den förmedlas till medborgarna. Likaså bör uppdraget omfatta att informera om vilka frågor som nämnden har ställt till kraftbolaget och de svar som bolaget redovisat. Genom att välkomna och synliggöra frågor från allmänheten kan intresset för nämnden och strålsäkerhets- och beredskapsfrågor i berörda kom- muner tänkas öka.

Strålsäkerhetsmyndighetens roll

Utredningens bedömning är att Strålsäkerhetsmyndigheten bör få en tydligare och starkare roll i nämnderna. Representanter från myndigheten, liksom från länsstyrelsen, bör närvara vid nämndens möte för att informera om strålsäkerhets- och beredskapsarbetet vid den berörda anläggningen, resultat av olika tillsynsåtgärder och uppföljningar av dessa. Myndigheterna bör bistå säkerhetsnämn- derna med lokalt anpassad information om genomförda tillsyns- åtgärder samt försäkra sig om att nämndens information om kraft- bolagets strålsäkerhets- och beredskapsarbete, eventuella brister och åtgärder beskrivs på ett rättvisande sätt.

Som ett led i att Strålsäkerhetsmyndighetens roll stärks i nämn- derna bedömer utredningen att nämnden ska åläggas en informa- tions- och upplysningsplikt gentemot Strålsäkerhetsmyndigheten om nämnden upptäcker eller erhåller information som tyder på brister i strålsäkerheten i den aktuella anläggningen. På motsva- rande sätt bör Strålsäkerhetsmyndigheten åläggas en skyldighet att informera nämnden om myndigheten i sin tillsyn upptäcker motsvarande förhållanden i anläggningen.

Krav på ekonomisk uppföljning

Även om det tilldelade beloppet per nämnd är förhållandevis litet anser utredningen att det är viktigt med en ekonomisk styrning och uppföljning av den verksamhet som bedrivs i nämnderna. Enligt

SOU 2011:18

Sammanfattning

-Lokala insynsnämnden vid Forsmarks kärnkraftverk och

-Lokala insynsnämnden vid bränslefabriken i Västerås.

Granskning av tillståndshavarnas kvalitetssäkring vid tillverkning och leverans av material, utrustning, komponenter och tjänster av betydelse för strålsäkerheten

Utredningen bedömer att det skulle vara värdefullt om Strålsäker- hetsmyndigheten – i likhet med andra motsvarande myndigheter runt om i världen – ges en möjlighet till insyn redan i tillverknings- skedet av en viktig anordning eller komponent som ska installeras i en stor och komplex anläggning på strålsäkerhetsområdet.

De juridiska svårigheter som är förknippade med ett utökat tillsynsmandat till Strålsäkerhetsmyndigheten är dock omfattande. Utredningen har därför skisserat en tänkbar modell som innebär att Strålsäkerhetsmyndigheten förvisso inte ges ett tillsynsmandat som omfattar även tillverkare och leverantörer men som ändå bör kunna möjliggöra att syftet med en regelrätt leverantörstillsyn i stora delar ändå tillgodoses.

En viktig utgångspunkt är att det till fullo är tillståndshavarens ansvar att en beställd produkt som ska installeras i en stor och komplex anläggning på strålsäkerhetsområdet håller tillräckligt hög kvalitet för sitt ändamål. Om denne inte är tillräckligt uppmärksam i sitt kvalitetssäkringsarbete kan det få till följd att den beställda produkten inte håller utlovad standard. Myndighetens tillsyns- insatser bör således ensidigt rikta in sig på tillståndshavarens för- måga att genomföra en gedigen upphandling och utföra erforder- liga kvalitetskontroller. Om fel eller brister upptäcks vid en gransk- ning hos en leverantör eller tillverkare har tillståndshavaren såldes inte varit tillräckligt omsorgsfull i sitt kvalitetsarbete. Någon till- synsinsats direkt gentemot leverantören eller tillverkaren blir följaktligen inte aktuell, utan myndighetens tillsyn avser enbart granskning av tillståndshavarens kvalitetssäkring och hur detta har omsatts av leverantören. Det innebär också att myndigheten aldrig på egen hand besöker en leverantör eller tillverkare utan besök äger alltid rum i sällskap med tillståndshavaren eller den som ansöker om tillstånd. Kommunikationen sker heller aldrig direkt med leverantören eller tillverkaren annat än för att få information om

Sammanfattning

SOU 2011:18

hur tillståndshavarens kvalitetssäkringsåtgärder har omsattas i deras verksamhet. Skulle myndigheten ha synpunkter på det arbete som leverantören eller tillverkaren utför ska dessa följaktligen framföras uteslutande till tillståndshavaren.

På så sätt bedömer utredningen att förutsättningar för tillsynen är så ensidigt inriktade på tillståndshavarens kvalitetssäkring att den föreslagna modellen inte bör kunna ses som en svensk myndig- hetsutövning gentemot en leverantör eller tillverkare som inte sällan bedriver sin verksamhet utanför Sveriges gränser.

Utredningen föreslår mot den bakgrunden att det införs en bestämmelser i 12 kap. 29 § miljöbalken som säkerställer att till- synsmyndigheten får möjlighet till insyn och granskning av till- ståndshavarens kvalitetssäkring vid tillverkning och leverans av material, utrustning, komponenter och tjänster av betydelse för strålsäkerhet i sådana anläggningar som avses i 4 § 2 a.

Konsekvensutredning

Konsekvenser för enskilda

Konsekvenserna för uppnåendet av miljökvalitetsmålet Säker strål- miljö behandlas i betänkandet i avsnittet 19.9.

Konsekvenser i övrigt för enskilda till följd av utredningens förslag gäller främst utredningens förslag att solarier inte ska få upplåtas yrkesmässigt till personer under 18 år och förslaget att det ska krävas tillstånd för att inneha och använda de starkaste laser- pekarna. Utredningen bedömer att dessa förslag innebär betydande fördelar från hälsosynpunkt.

Förslaget om reformering och breddning av de lokala säker- hetsnämnderna bör innebära att nämnderna kan fungera bättre i sin roll som allmänhetens ombud i strålsäkerhets- och beredskaps- frågor.

Förslaget om lagreglering av statens sistahandsansvar för använt kärnbränsle bör innebära en ökad trygghet för enskilda i de kom- muner som omhändertar använt kärnbränsle.

Konsekvenser för företag

Kärnkraftsföretagen är de företag som främst berörs av regelverket på strålsäkerhetsområdet. Utredningens förslag innebär att dubbel-

SOU 2011:18

Sammanfattning

prövning försvinner, att det blir kortare beslutsprocesser i de fall när beslut får fattas på en lägre nivå än tidigare och att det blir en tydligare lagstiftning när regleringen enligt tre lagar ersätts med reglering enligt en lag. Skyldigheten att säkerställa möjlighet till automatisk dataöverföring av driftdata till Strålsäkerhetsmyndig- heten innebär å andra sidan ett nytt krav liksom myndighetens utvidgade tillsynsmandat till att också innefatta företagens kvalitetssäkring i samband med anskaffning av viktiga kompo- nenter m.m. Sammantaget bör dock utredningens förslag innebära en förenkling för kärnkraftsföretagen.

När det gäller övriga företag torde solarier och företag som försäljer lasrar att vara de som blir mest berörda av utredningens förslag.

Konsekvenser för kommuner

Kärnkraftskommunerna är de kommuner som främst berörs av utredningens förslag. Det bör för dem vara positivt med en tydligare lagstiftning inom strålsäkerhetsområdet och med att Strålsäkerhetsmyndigheten får förstärkta tillsynsmöjligheter och en förstärkt roll som expertmyndighet. Reformeringen och bredd- ningen av de lokala säkerhetsnämnderna till lokala insynsnämnder bör också vara positiv.

Konsekvenser för Strålsäkerhetsmyndigheten

För Strålsäkerhetsmyndigheten innebär utredningens förslag ett antal nya arbetsuppgifter. Myndigheten får i uppgift att företräda allmänna strålskyddsintressen i mål vid miljödomstol. Myndigheten får också nya uppgifter i fråga om lasrar och solarier. Myndigheten får en tydligare och starkare roll i de lokala insynsnämnderna. Tillsynsmandatet utvidgas till att också innefatta tillståndshavarnas kvalitetssäkring i samband med anskaffning av viktiga kompo- nenter m.m. Myndigheten får bättre dataåtkomst för att kunna göra en snabb och tillförlitlig bedömning av en anläggnings status när det föreligger risk för skadlig verkan av strålning genom ett reaktorhaveri eller annan sådan omständighet samt för att kunna göra en prognos och konsekvensbedömning av ett eventuellt radioaktivt utsläpp.

Sammanfattning

SOU 2011:18

Utredningen har inte bedömt i vilken utsträckning de nya uppgifterna kan aktualisera en förstärkning av Strålsäkerhets- myndighetens resurser. En eventuell resursförstärkning innebär – beroende på hur den finansieras – antingen ökade kostnader för staten eller ökade avgifter enligt förordningen (2008:463) om vissa avgifter till Strålsäkerhetsmyndigheten.

Konsekvenser för miljödomstolarna

Utredningens förslag kan ha betydelse för miljödomstolarnas verk- samhet. Å ena sidan kommer regeringens prövning av kärntekniska anläggningar att begränsas till en prövning av tillåtligheten. Å andra sidan kommer tillståndsärenden av mindre komplicerad natur att prövas av Strålsäkerhetsmyndigheten i stället för av miljödomstol. Miljödomstolen får också i mål om strålsäkerhet en möjlighet att överlåta åt Strålsäkerhetsmyndigheten att fastställa villkor av bety- delse för strålsäkerheten. Utredningen bedömer inte att förslagen sammantaget kommer att nämnvärt påverka arbetsbelastningen vid miljödomstolarna.

Konsekvenser för miljön

Miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö innebär att människors hälsa och den biologiska mångfalden ska skyddas mot skadliga effekter av strålning i den yttre miljön. Miljömålet omfattar bl.a. utsläpp av radioaktivitet från kärnteknisk verksamhet.

Utredningens förslag innebär att Strålsäkerhetsmyndigheten får ett starkare tillsynsmandat och att dess roll som expertmyndighet förstärks. Myndigheten får bättre dataåtkomst för att kunna göra en snabb och tillförlitlig bedömning av en anläggnings status när det föreligger risk för skadlig verkan av strålning genom ett reaktorhaveri eller annan sådan omständighet samt för att kunna göra en prognos och konsekvensbedömning av ett eventuellt radioaktivt utsläpp.

Betydande hälsofördelar bör också erhållas till följd av utred- ningens förslag att solarier inte ska få upplåtas yrkesmässigt till personer under 18 år. Även förslagen om klassificering och märkning av lasrar samt restriktioner eller förbud för de starkaste laserpekarna bör innebära hälsofördelar.

Summary

SOU 2011:18

Protection Act, including supervision of the use of radiation sources in the healthcare and industrial sectors,

-government supervision as regulated by the provisions on local safety committees should be given due attention,

-the rules governing punitive measures in each of the two legislative spheres are to be reviewed, and in this connection special consideration is to be given to the possibility of applying environmental sanction charges instead of penal provisions,

-the development of legislative efforts in this field within the European Union – particularly the Community framework for the nuclear safety of nuclear installations, 2009/71/EURATOM

– is to be considered in this respect, along with Sweden’s other international commitments.

In addition, the Committee is to examine the need for – and where relevant the formulation of – legal provisions establishing long- term responsibility for the sealed repository for spent nuclear fuel.

A further matter passed that the Ministry of the Environment has passed to the Committee for consideration concerns inter- agency cooperation and the need to revise the rules relating to nuclear non-proliferation, particularly those dealing with the import and export of nuclear material and strong radiation sources.

The Committee is to present proposals specifying whatever changes in the laws and regulations may be deemed necessary. Such proposals must seek to ensure that supervision in the nuclear and radiation field is accomplished in a more cost-effective manner.

Other issues deriving from the terms of reference

Under the Committee’s terms of reference, the report of the Swedish Radiation Safety Authority entitled Review of Swedish Legislation in the Radiation Safety Field is to be given due consideration in the course of the inquiry. In its contacts with the ministry, the agency has made clear that the following issues will require special consideration:

-the terms ‘nuclear activity’ and ‘radiation-related activity’ should be reviewed.

SOU 2011:18

Summary

-the term ‘nuclear waste’ should if possible be abolished and ‘radioactive waste’ be introduced as a uniform term for all types of residual products containing radioactive substances.

-the purport of the terms ‘best available technology’ (BAT) and three of the basic principles of radiation protection – ‘justification’, ‘optimisation’ (aka ALARA) and ‘dose limits’ – should, together with the nuclear safety principle of ‘proven design’, be integrated in new and coherent legislation.

-the basic safety principles formulated by the International Atomic Energy Authority, IAEA, should serve as a guide in preparing the new law,

-the principles of ‘barriers and defence-in-depth’ should provide the basic starting point for a new, harmonised law,

-the exemption rules in the Nuclear Operations Act and the Radiation Protection Act (clearance) should be harmonised and expressed more clearly than is the case in present legislation,

-the rules concerning (sub)contractors under Section 5, second paragraph of the Nuclear Operations Act should be reviewed,

-a minimum age limit of 18 years should be considered for the use of solariums.

-the use of cosmetic lasers should be more clearly regulated than is the case under present legislation,

-regulation of the use of laser pointers and other devices of a similar kind.

Reform needs – identifying problem areas

The need to simplify and streamline the rules on nuclear operations and other practices involving radiation has long been discussed1. Since the Environmental Code, the Nuclear Operations Act and the Radiation Protection Act are to be applied in parallel, licence conditions decided on by the Environment Court in a permit application case pursuant to the Environmental Code may

1 See the report of the Organisation Committee on Radiation Safety (M 2007:05) submitted to the Government in March 2008 and the report of the Swedish Radiation Safety Authority, Review of Swedish Legislation in the Radiation Safety Field, from October 2008.

Summary

SOU 2011:18

encompass measures already required under the provisions of the other two laws.

It is not only this double licensing procedure – the overlapping application process where two separate permits have the same legal force – that is said to be causing problems. Other issues caused by a lack of legislative coherence have also been raised.

The inquiry has summarised the problem areas that have come to its attention as follows:

-the Environmental Code, the Nuclear Operations Act and the Radiation Protection Act are more overlapping in character than parallel; their provisions regulate the same types of substantive issues from partially different starting points.

-application processing under the Environmental Code, the Nuclear Operations Act and the Radiation Protection Act is one example of an overlapping regulatory practice,

-lack of coherence between the three laws results in unnecessary double processing and means that resources are not being used to maximum advantage,

-licence applications for small, environmentally ‘limited’ or relatively harmless activities are dealt with needlessly high up in the judicial chain; in contrast to more extensive application cases it seems unnecessary for such matters to be examined by the Government or by an environmental court,

-the regulations should be harmonised to enable licensing and supervisory procedures to be adapted to the hazard potential of the activity in question and to the need for special skills on the part of the operator.

-the terms ‘nuclear activity’ and ‘practices involving radiation’ overlap and are unclear – and are also based on different premises, since the former embodies a permit requirement while the latter does not,

-the terms ‘radioactive waste’ and ‘nuclear waste’ overlap – the distinctions are difficult to maintain and do not fulfil any purpose,

-the rules in the Nuclear Operations Act concerning the approval of (sub)contractors and entrepreneurs should be simplified,

SOU 2011:18

Summary

-the Swedish Radiation Safety Authority supervises application of the Nuclear Operations Act, the Radiation Protection Act and the Environmental Code with regard to ionising and non- ionising activity; thus the agency is formally empowered to choose whether a certain requirement should be imposed in accordance with one or the other of the three. For the sake of legal security, the supervisory rules should be harmonised,

-appeals against siting decisions by the Radiation Safety Authority must be harmonised – currently, the same matter/case may be considered either by the Government, by an administrative court or by an environmental court depending on whether the agency decides to base its decision on the Environmental Code, the Nuclear Operations Act or the Radiation Protection Act,

-the sanction provisions set out in the Nuclear Operations Act, the Radiation Protection Act and the Environmental Code overlap and should therefore be harmonised; the penal provisions in Chapter 29 of the Environmental Code and the rules concerning environmental sanction charges in Chapter 30 also apply in the case of activities coming under the Nuclear Operations Act or the Radiation Protection Act. An offence may therefore be punishable under all three.

Structure of the inquiry work

In light of the need for regulatory simplification and more effective legislation in the field of nuclear technology and radiation protection, as noted by the Committee, the inquiry has focused partly on ways of merging the substantive rules in the Nuclear Operations Act and the Radiation Protection Act in a joint set of regulations, and partly on the prospects for integrating these into the Environmental Code as a further step.

The Committee has sought to ensure that legal security is enhanced when the rules are applied.

It has also undertaken a systematic review of the rules in the Environmental Code that impact on practices involving radiation, and has made a closer study of some basic terms in the Nuclear Operations Act and the Radiation Protection Act that have in one way or another influenced the way the rules have been applied.

Summary

SOU 2011:18

Special attention has been devoted to the terms nuclear waste and radioactive waste.

The Committee has also analysed the rules governing the licensing of nuclear activities and practices involving radiation. Supervision of compliance with the Nuclear Operations Act and the Radiation Protection Act has been a focus of special attention, along with the rules concerning sanctions in each legislative area.

The inquiry’s deliberations on harmonisation/integration

Prospects for merging the rules in the Radiation Protection Act, the Nuclear Operations Act and the Environmental Code – Regulatory simplification and enhanced efficiency

The inquiry has studied various ways of harmonising the substantive rules. Four possible solutions have been identified.

1.Provisions concerning the licensing process for new major facilities and for output increases in nuclear power reactors are integrated into the Environmental Code, while other provisions are gathered in a separate ‘radiation safety act’.

2.Provisions concerning radiation safety are collected in a separate ‘radiation safety act’ but otherwise no changes are made in current regulations.

3.The terms ionising and non-ionising radiation are deleted from the Environmental Code.

4.Provisions concerning radiation safety are integrated in their entirety into the Environmental Code.

In the Committee’s view, the close links between the regulations in the Environmental Code, the Nuclear Operations Act and the Radiation Protection Act suggest that the provisions concerning nuclear safety and radiation protection should be integrated into the Environmental Code.

The Radiation Safety Inquiry has concluded that radiation protection and nuclear safety matters cannot always be kept separate and need to be considered in a single context. The need to harmonise safety and radiation protection interests is evident in almost all stages of the nuclear fuel cycle and makes itself felt both

SOU 2011:18

Summary

when studying and processing the data on which the design of a facility is based and when considering what measures need to be taken when the facility goes online. In practice, too, certain supervisory measures under the three sets of provisions have overlapped to some extent.

In the Committee’s view, there is no longer any justification for regulating nuclear activity by means of special rules in a separate law, as has been the case since 1956. The type of activity governed by the Nuclear Operations Act and the Radiation Protection Act can and should be subject to harmonised rules in joint legislation in this field.

Since its inception, the Environmental Code has covered ionising and non-ionising radiation. Besides injury/inconvenience arising from ionising radiation, the Code’s area of application extends to safety at nuclear facilities, supervisory matters and the operators’ own control systems. Thus there are a number of close links between the rules in the Environmental Code, the Nuclear Operations Act and the Radiation Protection Act.

The rules overlap in several respects. The general rules of consideration and the environmental quality standards set out in the Environmental Code are also subject to review under the Nuclear Operations Act. The rules of consideration in the Radiation Protection Act serve the same purpose as the general rules of consideration in the Environmental Code.

Nor are there any formal obstacles to prevent legislators, on the basis of the Code rules, from formulating requirements and stipulating conditions that cover both nuclear safety and radiation protection. This means that in licensing cases pursuant to the Environmental Code, matters relating to site security and protection against ionising radiation may be examined equally thoroughly under the Nuclear Operations Act or the Radiation Protection Act, depending on which purpose each individual law is required to fulfil.

The stated aim of the Environmental Code – to promote sustainable development that assures present and future generations of a healthy and good environment – also reflects the aims of the Nuclear Operations Act and the Radiation Protection Act. The protection of people and the environment prescribed by the Environmental Code refers to protection not only against injury and damage but also against other inconveniences, i.e.

Summary

SOU 2011:18

disturbances that reduce people’s well-being in a medical or hygienic sense.

One advantage of placing all provisions on radiation safety in the Environmental Code is that formally speaking its rules already cover practices involving both ionising and non-ionising radiation. Another advantage is that certain rules in the Environmental Code, such as the general rules of consideration, are already being applied and are taken into account when cases are dealt with under the Nuclear Operations Act. The supervision chapter in the Code is complete and in principle does not require any changes if substantive radiation safety provisions are introduced into it. The same applies to the provisions on sanctions in chapters 29 and 30 of the Code.

In the Committee’s view, the integrated assessment of sources of disturbance that becomes possible if the rules set out in the Nuclear Operations Act and the Radiation Protection Act are incorporated in the Environmental Code would make it easier to gain an overall picture of the environmental risks involved. This in turn would strengthen safety and radiation protection in accordance with government requirements.

Also, harmonisation of the provisions on nuclear safety and radiation protection in the Environmental Code would lead to simplification of the rules, e.g. through the elimination of the widely criticised procedure of considering permit applications twice over for facilities engaging in practices involving radiation.

A further advantage of having a single overall licensing procedure under the Environmental Code instead of dealing with applications under the Nuclear Operations Act, is that it would embrace the right of public attendance, as expressed in Chapter 2, Article 11, second paragraph of the Swedish Instrument of Government and in Chapter 5, Section 1, first paragraph of the Swedish Code of Judicial Procedure. It follows from these provisions that court proceedings are to be open to the public as a general rule. Thus the Environment Court would deal with cases concerning environmentally hazardous activities at a main hearing to which the general public has access. Referral bodies sometimes attend these proceedings and are required to answer questions put to them by the court. Certain NGOs are entitled to appeal against rulings and decisions. Under the present Nuclear Operations Act or the Radiation Protection Act, licensing applications are prepared and examined by means of a written procedure that does not offer

SOU 2011:18 Summary

the same general public access as a main hearing in the Environment Court.

If the rules are harmonised in the Environmental Code, the Government would be able to focus on assessing the permissibility of major new facilities pursuant to Chapter 17 of the Code, instead of engaging in technical deliberations on safety and radiation protection, aspects that are better dealt with by the Radiation Safety Authority.

An important legal consideration in this respect is that harmonised rules would make it easier for a party to appeal against supervisory decisions taken by that agency.

Certain matters in the Nuclear Operations Act, however, may be difficult to fit into the Environmental Code since to some extent they have a different purpose. Certain special rules may therefore be required in respect of issues concerning the non- proliferation of nuclear weapons.

In considering where in the Environmental Code the provisions on nuclear safety and radiation protection might best be placed, the Committee has found that several of the substantive provisions in Chapter 12, ‘Quarries, agriculture and other activities’, have been abolished and that the chapter now contains very few paragraphs. These provisions can, without changing their substantive content, usefully be moved to Chapter 7, ‘Protection of areas’, and Chapter 9, ‘Environmentally hazardous activities and health protection’.

In sum, as a result of the Committee’s deliberations, it is proposed that the current Chapter 12 be deleted, to be replaced by substantive rules concerning nuclear safety and radiation protection under a new heading, ‘Nuclear safety’. It is further proposed that these provisions apply to both ionising and non- ionising radiation and be collectively designated ‘practices involving radiation’.

Under this proposal, the term ‘practices involving radiation’ is given the same legislative scope as it possesses today under the Nuclear Operations Act and the Radiation Protection Act.

Radiation safety – a collective term encapsulating the purpose of a harmonised law

Coherent legislation on radiation safety must clearly define what the terms it employs refer to in various connections. It must also

Summary

SOU 2011:18

Chapter 12 of the Environmental Code under the heading ‘Radiation safety’. It is further proposed that these provisions apply to both ionising and non-ionising radiation and be collectively designated ‘practices involving radiation’.

Scope of the licensing requirement

A basic principle should be that all practices involving radiation require a licence under the Environmental Code. In light of the special nature of practices involving ionising radiation – which is particularly evident where nuclear power reactors or a final repository for spent nuclear fuel are concerned – the Committee proposes that the licensing requirement be stated directly in the text of the legal provisions in Chapter 12. The licensing, approval or notification requirement should apply as soon as work is initiated, i.e. when a facility is erected or when some other practice involving radiation is engaged in.

In the case of practices involving non-ionising radiation, conditions are fundamentally different. Non-ionising radiation is the type that surrounds us all in our everyday lives, i.e. all visible radiation, ultraviolet radiation, infrared radiation and radio waves and microwaves, and the low-frequency and static fields that are found for instance around power lines and electrical appliances. In light of this, the Committee proposes that the Government be required to prescribe which practices involving non-ionising radiation may not be engaged in without a licence. At present, certain practices involving lasers and solariums require licensing or notification to the Swedish Radiation Safety Authority.

Government assessments of permissibility

If substantive radiation safety provisions are introduced into Chapter 12 of the Environmental Code, and the Nuclear Operations Act thereby no longer applies, the kinds of facilities and activities that will require government approval via permissibility assessments in accordance with Chapter 17, Section 1 of the Environmental Code should be clearly specified so that small-scale facilities which have hitherto been kept out of the assessment process are not brought into it.

SOU 2011:18

Summary

The Committee proposes that the following facilities be required to undergo permissibility assessments:

1.Facilities in which a controllable chain reaction of nuclear processes can be maintained (nuclear power reactors, research reactors and other reactors of a similar type),

2.Facilities in which processes with ionising radiation occur (spallation or other similar processes) and where the content of the radioactive substances which occur during the process needs cooling,

3.Facilities for the mining or extraction of uranium-bearing material or other compounds/substances that can be used for the production of fuel for the facilities listed in point 1 (nuclear fuel),

4.Facilities for the management or processing of enriched uranium or of a compound of which such uranium is a part and which contains more than 20 per cent or more of the isotope 235 and where the total amount does not exceed 5 kilograms

5.Facilities where more than 2 kilogram or more of the isotope 233 in pure form or as part of a compound is managed or processed,

6.Facilities where more than 2 kilograms of plutonium in pure form or as part of a compound is managed or processed,

7.Facilities for the final disposal or interim storage of nuclear material, radioactive waste, spent nuclear fuel or other radioactive substances where the estimated total amount of radioactive substances exceeds 10 terabecquerel (TBq), of which a maximum 10 gigabecquerel (GBq) comprises alpha active substances,

Given the above specification, the proposed new regulation will cover the same types of facilities as the present one.

From a business, energy, employment, climate and regional policy viewpoint, raising the thermal output ceiling in an existing nuclear power reactor may be equated with replacing an existing reactor with a new one. In light of this, the Committee proposes the insertion of a new paragraph in Section 1 stipulating that such an increase in output necessitates a permissibility assessment on the part of the Government.

SOU 2011:18

Summary

Licensing procedure for facilities engaging in practices involving radiation

Preparation of nuclear safety issues prior to permissibility assessments by the Government

The Committee proposes that the Swedish Radiation Safety Authority be required to prepare applications due for permissibility assessment by the Government, in parallel with and in collaboration with the environment court concerned. The agency’s assessment is to focus on radiation safety issues associated with the activity. In considering the matter, the agency is also to propose conditions involving a step-by-step assessment of the facility’s erection process. The question of best available technology in various connections – in terms of safety and radiation protection – is to be specified at each step along the way.

The Committee proposes the introduction of a new paragraph into the Environmental Code – Chapter 19, Article 1a – stipulating that the Swedish Radiation Safety Authority be required to examine the nuclear safety aspect in preparing the Government’s permissibility assessment of new facilities for the pursuit of practices involving radiation, and also be required to state its own opinion in turning over the matter to the Government for final consideration. In expressing its opinion to the Government, the agency can propose conditions involving step-by-step assessment of the facility’s erection process, with the question of best available technology in terms of safety and radiation protection being specified at each step along the way. The Swedish Radiation Safety Authority is to focus in its preparatory work on the radiation safety aspects of the operation.

To enable the agency to prepare such cases, the Committee proposes that a new rule be added to Chapter 2, Section 4 of the Environmental Code specifying that in matters concerning radiation safety the Environment Court will be required to send both the announcement and the application documents not only to the Swedish Environmental Protection Agency and certain other agencies but also to the Swedish Radiation Safety Authority.

Summary

SOU 2011:18

Content of applications in licensing cases

The Committee further proposes that a clause be added to Chapter 22, Section 1 of the Environmental Code setting out special provisions for cases concerning practices involving radiation. These provisions are to tie in with the safety provisions concerning such practices described in Chapter 12 of the Code.

Thus the Committee proposes that in cases concerning practices involving radiation submitted to the Environment Court for consideration, applications must also include:

1.a preliminary safety report in accordance with regulations issued by the Government,

2.an account of how the provisions in Chapter 12, Section 26 concerning economic, administrative and staff resources have been met, and

3.an account of how proximity to another operation may affect safety in the facility for which the application is being made.

Right to plead in licensing cases under the Environmental Code

The Växjö Environment Court, in commenting on the Committee’s interim report (Nuclear Power: New Reactors and Increased Liability), has proposed that the Swedish Radiation Safety Authority when necessary be granted the right to plead in court in respect of cases affecting the agency’s sphere of responsibility. The Committee shares this view and proposes that a new rule be added to Chapter 22, Section 6 of the Environmental Code stating that the Radiation Safety Authority may represent the public interest regarding radioactive safety and may be accorded the status of a party in court in representing such interest. The Radiation Safety Authority may also present motions in court and appeal against court decisions.

The Växjö Environment Court has also proposed that to enable it to represent the public interest in matters concerning radiation protection, the Swedish Radiation Safety Authority should be granted the right to apply for the review of permits, of exemptions or of approvals previously granted under the Code. The Committee shares the court’s view on this point, too, and recommends that Chapter 24, Section 7 be supplemented as the

SOU 2011:18

Summary

court proposes. This paragraph specifies the conditions under which matters concerning the review or withdrawal of a permit or concerning injunctions against continued operations may be heard. The Environment Court may not raise matters on its own initiative; under the provision, only certain agencies have the right to plead in court. The first paragraph of the section specifies that this applies to the Swedish Environmental Protection Agency, the Swedish Legal, Financial and Administrative Services Agency, the county administrative board concerned and the municipality that has taken over supervisory responsibility in cases specified there. Thus the Committee proposes that the Swedish Radiation Safety Authority be added to the list of agencies.

Conditions of importance for radiation safety

As regards any conditions relating to radiation safety issues that may be appropriate following the Government’s assessment of permissibility, the Committee takes the view that the Swedish Radiation Safety Authority as an expert body is best qualified to issue them.

In light of this, the Committee proposes that a new rule be added to Chapter 22, Section 25 of the Environmental Code stating that in cases concerning radiation safety as described in Chapter 12, the Environment Court is to delegate responsibility for establishing conditions of importance for radiation safety to the Swedish Radiation Safety Authority.

In addition, the Committee proposes that a reference to its proposals under Chapter 12, Sections 15–16 be inserted into this section. Under these provisions, the Government is required to issue regulations to the effect that permission or approval as prescribed in this Chapter is to be subject to the conditions necessary to ensure compliance with

1.the responsibilities and obligations that follow from the Act on Liability and Compensation in the Event of Radiological Accidents, and

2.the requirements concerning the supply of ores, source materials and special fissile materials that follow from the provisions in the treaty of 25 March 1957 on the establishment of the European Atomic Energy Community.

SOU 2011:18

Summary

-applicants need only draw up a permit application for submission to the Environment Court,

-the Government’s permissibility assessments and the Environment Court’ licence assessments will only cover major new facilities where nuclear operations are planned, unless the Government decides in certain individual cases that other facilities also require a permissibility assessment,

-the Swedish Radiation Safety Authority is empowered to examine the radiation safety aspects in preparing the Government’s permissibility assessment,

-the Government’s decision on permissibility will be binding on the Environment Court, as is currently the case,

-the Swedish Radiation Safety Authority’s powers under the Environmental Code will be strengthened, e.g. in that the agency will be able to plead in court when application cases are dealt with under the Code,

-the Swedish Radiation Safety Authority will be empowered to stipulate the conditions under which permission may be granted in cases that have a bearing on nuclear safety,

-the Swedish Radiation Safety Authority will, to a greater extent than at present, consider permit applications for facilities of a less hazardous nature.

In brief, the revised process for dealing with applications for new nuclear facilities may be described as follows:

The Applicant

Prepares a permit application in accordance with the Environmental Code and submits it to the relevant environment court

The Environment Court

Sends a copy of the application both to the Radiation Safety Authority and to other agencies in accordance with the Environmental Code

The Swedish Radiation Safety Authority

Reviews the nuclear safety aspects

Stipulates conditions

Summary SOU 2011:18

Submits a statement of opinion to the environment court, the municipal council and the Government.

The Environment Court

Reviews in accordance with the Environmental Code, holds the main hearing

Considers the matter in accordance with the Environmental Code Sends its statement of opinion to the Government

The Municipality

Approves or rejects the operations

The Government

Grants permits under the Environmental Code

The Environment Court

Holds new main hearing

Grants permits and stipulates conditions pursuant to the Environmental Code.

May delegate responsibility for stipulating safety conditions to the Swedish Radiation Safety Authority

The Swedish Radiation Safety Authority

Stipulates the conditions and announces them in stages

Radioactive waste

Recycling and reuse in respect of radioactive waste

The Environmental Code incorporates legally binding principles and general rules of consideration. Anyone pursuing an activity under the Code is required for instance to conserve raw materials and energy and to reuse and recycle them wherever possible, i.e. to respect both the resource management principle and the ecocycle principle.

The resource management principle implies that all activities are to be pursued and all measures taken in such a way that raw materials and energy are used as efficiently as possible.

The ecocycle principle implies that materials sustainably extracted from nature are used, reused, recycled and disposed of

SOU 2011:18

Summary

with the least possible usage of resources and without detriment to the natural environment. Alternatively, this principle might be described as the pursuit of circular or closed flows of materials.

The Committee cannot see any sound reason why the principles of sound management and natural cycles should not be fully applied in the case of radioactive waste, since there is nothing specific to suggest that this might have an adverse effect on human health or the human environment. This is particularly true of low- level radioactive waste deposited in ground facilities at Sweden’s nuclear power stations and at the Studsvik research plant.

Incineration as a means of reducing waste volumes may also be a desirable development.

From a safety viewpoint, on the other hand, and in view of the proliferation risk, questions have been raised about the advisability of exploiting what energy remains in spent nuclear fuel through processing. However, the Committee sees no reason to deviate from the position previously adopted on this issue by the Riksdag (parliament), namely that there is no legal justification for prohibiting processing since a ban on one particular method of managing spent nuclear fuel could lead to other methods that might subsequently prove to be less well-founded.

The Committee is aware, however, that at the present time direct disposal of radioactive waste is much cheaper than waste treatment for recycling and reuse. As long as the economic gap between direct disposal and alternative treatment methods persists, there is little prospect of a change in strategy on the part of licence holders.

The term ‘nuclear waste’ is removed

The Committee perceives little point in the legislative distinction between nuclear waste and radioactive waste, and therefore proposes that the term nuclear waste not be included in the new law. Instead, all radioactive waste deriving from nuclear operations or other practices involving radiation is defined as radioactive waste. The Committee proposes, however, that the term nuclear fuel be retained. , partly because it is well established internationally and partly because of the safeguard management aspect. Also, the Swedish definition of radioactive waste explicitly corresponds to the internationally accepted definition.

Summary

SOU 2011:18

Management and final disposal of non-nuclear radioactive waste

Most of the radioactive waste in Sweden is dealt with at the Studsvik facility on behalf of the party that generated it. In this connection, once the permit application has been approved by the Swedish Radiation Safety Authority, the original waste operator hands over responsibility for the final treatment and disposal of the waste to Studsvik Nuclear AB.

By means of a civil law agreement between Studsvik Nuclear AB and the Swedish Nuclear Fuel and Waste Management Company (SKB), Studsvik is assured of final disposal capacity at the SFR repository in Forsmark. The Radiation Safety Authority takes the view that the contracted volume of 7 000 barrel equivalents is enough to accommodate non-nuclear radioactive waste from the Studsvik facility. In light of this, the Committee finds that at present no specific action is required on the part of central government, e.g. trying to reach an agreement between the Swedish state and SKB to secure the final disposal of non-nuclear radioactive waste. This, however, presupposes that the content of the current agreement between Studsvik Nuclear AB and SKB relating to final disposal is not renegotiated.

Regarding the partially unsatisfactory situation that has arisen in which some holders of radioactive waste are said to lack the financial means to dispatch their waste for treatment and final disposal via Studsvik Nuclear AB, the Committee has been unable to find any solution other than the one prescribed in current legislation, namely that the party possessing waste is responsible for ensuring its final disposal. This follows from the proposals regarding Chapter 12, Sections 23 and 24 of the Environmental Code. The holder is also required to defray the cost of disposing of the radioactive waste generated in the operation.

Chapter 16, Section 3, first paragraph of the Environmental Code also prescribes that the validity of permits, approvals and exemptions may be made subject to the requirement that security is furnished for the costs involved in this connection. The operation concerned may not be launched unless this requirement is met.

Summary

SOU 2011:18

The state’s responsibility of last resort for the final disposal of spent nuclear fuel and other radioactive waste

The Committee proposes that a legal provision be introduced regulating the state’s responsibility of last resort for spent nuclear fuel. Such a legislative measure has a number of advantages. By ratifying the 1997 Joint Convention on the Safety of Spent Fuel Management and on the Safety of Radioactive Waste Management (the Waste Convention), the Swedish state has accepted ultimate responsibility for ensuring safety. The legal provision proposed by the Committee makes clear the state’s responsibility in this respect. Such a provision can enhance security for the actors involved, such as the municipality in which the fuel is to be disposed of, its inhabitants, property owners and also the power industry. Systematic government supervision eliminates the risk that the licence holder may lose the motivation to assume responsibility for solving the question of final disposal, as required by law.

A state takeover of rights and obligations in the absence of a licence holder who can be held accountable would require careful consideration of the civil law implications with regard to ownership of the spent fuel. The Committee has also addressed issues associated with the property on which the final repository is situated, asking what might happen should the owning company go bankrupt or be liquidated. Its conclusion is that the property should preferably pass to the state if the licence holder were to cease to exist. In this connection, the Committee notes that Chapter 2, Section 5 of the Swedish Expropriation Act (1972:719) would allow the state to take over the property.

An expropriation procedure may only be embarked upon, however, if the company owning the land on which the final repository for spent fuel is situated is in the process of being dissolved through liquidation or bankruptcy. These are the only circumstances under which expropriation is possible, given the constitutional division of responsibilities established between the state and reactor owners. Thus while the companies remain active the state has no right to expropriate the land.

SOU 2011:18

Summary

Supervision of the radiation safety sphere

General observations

Having reviewed how supervisory duties are discharged in the radiation safety sphere, the Committee is in a position to make some general observations.

The Swedish Radiation Safety Authority reports2 that its inspections of the health and medical care service have revealed poor compliance with the rules on the training of local staff, particularly doctors, in radiation protection and the handling of X- ray equipment. Other common failings include a lack of or incomplete method descriptions, inadequate follow-up of patients given radiotherapy, and insufficient reporting of work methods, as a result of which patient safety cannot be guaranteed. The Swedish Radiation Safety Authority is of the opinion that these failings are largely due to roles and responsibilities not being properly defined within the licence holder’s organisation.

Particularly in the case of activities in the health and medical care service, and of technical appliances and radiation sources in industry and research, it would appear that inspections need to be stepped up so as to remedy the shortcomings identified by the Swedish Radiation Safety Authority.

During the period 2006–2008, for instance, a total of five inspections were carried out among 1 830 licence holders possessing technical appliances. The agency attribute3 this low rate of inspection to a lack of resources, implementation of the HASS Directive and the licensing requirement for existing radiation sources in Sweden.

The agency also has plans to provide inspections at set intervals, e.g. in the laser and health and medical care spheres. Each year, one or two county councils are inspected. Adjusted for the size of care providers, this means that the Swedish Radiation Safety Authority is able to inspect each individual provider about every 20 years. In addition, a number of minor inspections governed by events are undertaken, as well as minor inspections focusing on only a small part of a given operation4.

2Supervisory Plan for the Health and Medical Care Service, p. 4.

3Supervisory Plan for Licence Holders, Occupational Practices and Work Activities, agency records (ML) 58/2009.

4Supervisory Plan for the Health and Medical Care Service 2009–2013, agency records (ML) 59/2009.

Summary

SOU 2011:18

Regarding dental X-ray diagnosis, the Swedish Radiation Safety Authority reports5 that it lacks systematic instruments for fully assessing compliance with laws and regulations in this sphere. The large number of activities involved, along with their broad geographical spread, means that conventional inspections are unrealistic in practical terms, although the extent of such activities means it is important to ensure proper control. The agency intends therefore to discharge its supervisory duties via reviews, licensing and communication.

In light of the above, the Committee feels there may be cause to reflect on how the Swedish Radiation Safety Authority’s rate of inspection might be stepped up in certain areas of activity. The rate of inspection depends to a great extent on the proportion of time the relevant staff set aside for such duties, but also and above all on whether enough resources are available in relation to the agency’s task.

Supervision under the Environmental Code

As of 1 March 2011, the Swedish Radiation Safety Authority is responsible for operational supervision under the Environmental Code in matters relating to ionising and non-ionising radiation, i.e. nuclear operations under the Nuclear Operations Act and practices involving radiation under the Radiation Protection Act. The agency already has prime responsibility under the Environmental Code for supervising practices relating to ionising and non-ionising radiation.

The bodies responsible for supervisory duties are set out in the Ordinance on Environmental Inspections (2011:13).

The Environmental Code’ supervisory regulations set out in Chapter 26 are complete in that, as in the case of the Nuclear Operations Act and the Radiation Protection Act, they serve to support the supervisory authority in its efforts to ensure compliance with the rules on radiation safety.

The agency is required to adopt appropriate measures to rectify irregularities in operations. Supervisory authorities are also required to continually check whether the stipulated conditions

5 Supervisory Plan for the Health and Medical Care Service, agency records (ML) 59/2009, p. 7.

SOU 2011:18

Summary

governing an activity are sufficient, given radiation safety considerations and the general aims of the Environmental Code.

The supervisory authority is empowered to issue whatever orders may be necessary in individual cases, and these may be combined with a conditional financial penalty. Decisions prohibiting a particular operation or measure may also be taken where necessary.

In addition, supervisory authorities can take action against anyone engaging in a practice involving radiation without permission.

The supervisory authority may order anyone engaging in operations or taking measures covered either by the Environmental Code or by regulations based on the Code, to submit whatever information and documents that body may require in the performance of its duties. The same applies to whoever may be otherwise obliged to deal with the negative effects of such operations or measures.

The supervisory authority is also able to demand investigations and similar types of inquiry on the part of the operator if this is deemed necessary to ensure proper supervision. Such a requirement may for instance involve samples being taken, inquiries being made or investigations being launched.

A supervisory authority may decide that its decision is to take immediate effect even if an appeal is lodged against it.

In order to accomplish its task, a supervisory authority has the right to demand access to property, buildings, other facilities and means of transport. It also has the right to carry out whatever investigations and take whatever measures it deems necessary for the proper performance of its supervisory duties. This right of access further applies to anyone acting on the supervisory authority’s behalf, e.g. an expert charged with inspecting a facility or engaging in some other form of investigation prior to a decision by the authority.

The Committee finds that only a few minor additions are required to the provisions in Chapter 26 of the Environmental Code if the radiation safety aspect is incorporated into Chapter 12.

-Chapter 26, Section 1 needs to be supplemented by a reference to practices involving radiation, if substantive radiation safety provisions are incorporated into Chapter 12 of the Environmental Code.

Summary

SOU 2011:18

-Chapter 26, Section 3 needs to be supplemented by a reference to the Radiation Safety Authority being the supervisory body for practices involving radiation.

-Chapter 26, Section 20 needs to be supplemented by a reference to the permit requirement as prescribed in Chapter 12, Section 5.

-Chapter 26, Section 27 needs to be supplemented by a reference to conditions of importance for national security.

Nuclear power accounts for a significant share of Sweden’s power supply and is therefore deemed to impact on the country’s total defence system. Consequently, activities involving the country’s nuclear power reactors have a bearing on national security and are covered by the provisions set forth in the Security Protection Act (1996:627). Security protection refers partly to protection against espionage, sabotage and other crimes that may constitute a threat to national security, partly in other cases to the protection of information covered by the secrecy provisions in the Public Access and Secrecy Act (2009:400) relating to national security, and partly to protection against terrorism pursuant to Section 2 of the Act on Criminal Responsibility for Terrorist Offences (2003:148), even where such offences do not threaten national security.

Clearer supervisory responsibility within the framework of the Work Environment Act, the Health and Medical Services Act, and the Medical Devices Act

Besides the Radiation Protection Act, provisions concerning radiation safety are also to be found in the Work Environment Act, the Health and Medical Services Act and the Medical Devices Act.

Four different agencies are responsible for supervising their respective spheres of activity where radiation also affects staff, patients and the general public, namely the Swedish Radiation Safety Authority, the Swedish Work Environment Authority, the National Board of Health and Welfare and the Medical Products Agency.

The relevant laws – the Work Environment Act, the Health and Medical Services Act and the Medical Devices Act – along with the

SOU 2011:18

Summary

new Chapter 12 of the Environmental Code as proposed by the Committee, apply in parallel.

Without changing the allocation of supervisory responsibilities or the current division of labour among the agencies involved, the Committee believes the responsibility for supervising radiation safety should be made clearer. This can be achieved by inserting text into each law giving priority to the radiation protection provisions wherever protection against radiation is dealt with in that policy area. Accordingly, the Committee proposes that the Work Environment Act, the Health and Medical Services Act and the Medical Devices Act be supplemented by an annotation making clear that where radiation protection is concerned the provisions in Chapter 12 of the Environmental Code apply.

As at present, this means the provisions on radiation safety in the Environmental Code should apply alongside the Work Environment Act, the Health and Medical Services Act and the Medical Devices Act. Thus the aim is for the four laws to be fully applicable in parallel. The Committee’s proposal in this respect means that radiation protection regulations or conditions stipulated on the basis of the Radiation Protection Act should be established by the Swedish Work Environment Authority, the National Board of Health and Welfare and the Medical Products Agency as a basis for their assessments and be regarded as a minimum requirement that must be met in all circumstances.

This proposal would ensure that responsibility for overall radiation protection was more clearly established in law. Besides the desire for a clearer division of responsibilities, one of the basic reasons for this proposal is that radiation is a very broad term and the question of what shape protection against its harmful effects should take is one that requires a considerable degree of expertise to answer. The Swedish Radiation Safety Authority possesses such expertise within its organisation. Another reason is that the EU’s basic security standards for protecting the health of the general public, patients and employees against the risks posed by ionising radiation are currently being revised. The new rules are expected to be more wide-ranging than those currently in effect pursuant to Council Directive 96/29/Euratom of 13 May 1996. Without making any fundamental changes in the division of labour that now applies, the priority accorded the provisions on radiation protection should be annotated in each respective law in the manner proposed by the Committee.

Summary

SOU 2011:18

Naturally, it is important to continue striving for integration of the Swedish Radiation Safety Authority’s regulations and general advice concerning radiation with the regulations and advice issued on the basis of the Work Environment Act, the Health and Medical Services Act and the Medical Devices Act.

Emergency preparedness in the event of a release of radioactive material

Responsibility for preparedness for accidents and incidents in Sweden involving radioactive material is shared among a large number of actors, including government agencies, county administrative boards and municipalities.

Responsibility in the case of government agencies is defined in existing laws and ordinances and translated into practical measures and contingency plans setting out procedures to be followed independently or in collaboration with other bodies in the event of an emergency. Plans and preparations are tested regularly in planned emergency exercises and lessons learned are translated into measures designed to improve their performance and effectiveness.

To ensure that agencies are alerted promptly when an accident occurs, and that a response is initiated as soon as possible after an alarm is triggered, agencies have officers on 24-hour standby. Standby officers receive alarms and are normally authorised to make critical decisions on their own initiative on behalf of their agency, concerning measures that are needed in the early stages of an accident before the relevant contingency organisations are assembled.

Swedish legislation has for many years required the establishment and maintenance of contingency planning, measures and organisations in the event of an accident at a nuclear power station or other radiological or nuclear emergency. Preparedness must span the entire threat spectrum, from minor incidents to a major breakdown at one of the country’s nuclear plants. In the Committee’s view, the laws and ordinances currently in force are sufficient for this purpose and there is at present no need for statutory amendments in this area.

SOU 2011:18

Summary

Direct access to operating data

A party licensed to own and operate a nuclear power facility is required to implement measures designed to prevent the harmful effects of radiation and to mitigate the adverse effects of radiation exposure should an accident occur. In the event of an accident involving radiation contamination at a nuclear power plant, it is of crucial importance that rapid, reliable information be relayed from the licence holder to the Swedish Radiation Safety Authority, so that the authority can in turn provide guidance on and support for measures necessary to minimise the risk of injury to people and damage to the environment. Advice and/or support may for instance include advice to the emergency and rescue services coordinator in the immediate area, on the ingestion of iodine tablets, on evacuation measures or on grazing bans. In light of shortcomings with regard to the transfer of information identified by the Swedish Radiation Safety Authority in the course of emergency preparedness exercises, the Committee considers that the agency should be provided with more effective tools to enable it to carry out a rapid, reliable assessment of the status of a nuclear facility and provide a prognosis and impact assessment of a possible radioactive spill.

The ability of an agency to gain access to relevant data from a nuclear power plant in the event of an accident can be assured by requiring the automatic transfer of important plant data directly from the facility to the agency's emergency centre. This allows the agency to gain an immediate overview of the status of the facility and quickly make its own estimation of the source term. Source term assessment is an important prerequisite for conducting dispersion analyses and thereby guiding and advising the emergency and rescue services coordinator. Systems for the automatic transfer of data from a facility to a supervisory authority are already in use at a number of such bodies in other countries.

In light of the above, the Committee considers that there are grounds for proposing that a party licensed to own and operate a nuclear reactor be required to ensure that the Swedish Radiation Safety Authority has access to operating data from the reactor via direct data transfer. This will enable the agency to make rapid, well- founded assessments aimed at minimising the harmful effects of radiation on people and the environment.

Summary

SOU 2011:18

The Committee accordingly proposes that a new provision be included in Chapter 12, Section 22 of the Environmental Code to the effect that a party licensed to own and operate a nuclear reactor must ensure that the supervisory authority has direct access to operating data from the reactor where there is a risk of harmful effects from radiation in the event of a reactor breakdown or other such circumstance.

Non-proliferation of nuclear material and technology

The Committee proposes the introduction of a new law, the Control of Nuclear Material Act, to cover areas and activities currently within the purview of the Nuclear Operations Act and the International Inspections Act.

The provisions to be set out in the Control of Nuclear Material Act aim to ensure that Sweden honours its international non- proliferation commitments, primarily its undertakings under the Non-Proliferation Treaty (NPT). Sweden undertakes not to manufacture or store nuclear weapons or other nuclear explosive devices, and to agree to international inspections. In addition, Sweden undertakes not to assist in or contribute to the acquisition of nuclear weapons by another country. This commitment is fulfilled primarily through export controls.6 Sweden is bound by UN resolutions in this sphere, in particular by Security Council Resolution 1540 (2004), which is mainly aimed at preventing the spread of weapons of mass destruction to non-state actors.

A law on the control of nuclear material would thus aim to ensure that Sweden meets its international commitments regarding disarmament and non-proliferation.

The Committee has not proceeded with proposals aimed at significantly extending existing provisions in the non-proliferation sphere, although it would be possible to do so. It may be mentioned, for instance, that UN Resolution 1540 (2004) provides inter alia for the control of nuclear armament. Before such measures are transposed into Swedish law, however, it will be necessary to determine the best way to proceed and to assess the possible consequences. On the other hand, the Committee proposes that the ban set out in the 1996 Comprehensive Test Ban Treaty (CTBT)be incorporated in Swedish legislation. The state

6 See EU Council Regulation 428/2009.

SOU 2011:18

Summary

parties to the CTBT undertake not to carry out any nuclear weapon test explosions or any other nuclear explosions. Sweden has ratified the treaty.7 However it has not yet entered into force. Despite this, the ban should be transposed into Swedish legislation as it contributes to international nuclear disarmament and non- proliferation efforts.

The advantage of a new, unifying law on the control of nuclear material is that parts of current legislation governing non- proliferation will be incorporated in one and the same act. This will make for greater clarity. Moreover a separate act on the control of nuclear material can be designed to resemble as far as possible other legislation aimed at preventing the spread of other weapons of mass destruction. Furthermore, such a law could be easily adapted to comply with parts of UN Security Council Resolution 1540 (2004) and/or other new, upcoming requirements in the non- proliferation sphere.

The Committee proposes in this connection a consequential amendment to Chapter 2, Section 3 of the Environmental Code.

Use of cosmetic solariums

The Radiation Safety Inquiry proposes that a new rule be inserted into Chapter 12 of the Environmental Code banning operators of commercially operated solariums equipped with devices that radiate ultraviolet light primarily for the purpose of tanning the skin (cosmetic solarium) from making these available to people under the age of 18.

The proposal is in line with recommendations issued by the International Agency for Research on Cancer (IARC), a UN/WHO body.

It also agrees with the proposal put forward in the report, A National Cancer Strategy for the Future (SOU 2009:11), as well as with recommendations issued by the Radiation Safety Authority’s Scientific Advisory Council and a number of international and national expert bodies.

Germany has a federal law prohibiting minors from using solariums for cosmetic tanning purposes.

7 Govt Bill 1997/98:174.

Summary

SOU 2011:18

Use of lasers

Some lasers are basically harmless, while others can cause lasting damage to the eyes. High-powered laser beams can also burn exposed skin. Thus, if carelessly handled, lasers can harm people and animals. Laser light is used in professional contexts such as medical treatment, in the measurement of air pollution and vehicle speed, and in cosmetic skin treatments. There are also laser pointers and laser shows used in advertising and for art and entertainment. Other devices, mainly for private use, include laser pointers, laser collimators and distance measurement equipment. They are often used by people with insufficient knowledge of the dangers associated with laser radiation.

The risk of injury from a laser beam depends on its strength, the distance between the laser and the person and how long the beam is trained on a given part of the body, the eye, for example.

Potentially dangerous, high-class lasers are becoming cheaper and therefore more common, although lower-powered lasers are often adequate for their intended purpose. More and more potentially dangerous higher-class lasers (>laser class 2m) are now coming onto the market, despite the fact that lower output lasers (laser classes 1, 1m, 2 and 2m) are usually strong enough for their intended purpose. They are often used by people with insufficient knowledge of the dangers associated with laser radiation.

Increased access to high-powered laser pointers (with outputs of over 100 mW) has been accompanied by more widespread abuse of these devices. According to the National Police Board8, these are used to harass private persons, police officers and pilots etc. Laser beams can cause lasting eye damage, leading in some cases to blindness. If the driver of a road vehicle is dazzled by a laser beam, the result may be a serious accident.

The same problem is found throughout the European Economic Area (EEA). The radiation safety authorities in Finland, Iceland, Norway and Sweden accordingly proposed in a communication to the EU Commission on 3 November 201o that the Commission introduce common import restrictions on high-powered laser pointers. The communication also included a proposal to ban the use of excessively high-powered laser pointers by members of the public. According to the authorities, members of the public should

8 See National Police Board report, POA-742-3480/10.

SOU 2011:18

Summary

only be allowed to use class 1 and 2 lasers (European standard EN 60825-1) with a maximum output of 1 mW.

The Committee shares the views of the Nordic radiation safety authorities regarding high-powered laser pointers and proposes that a clause be inserted into Chapter 12 of the Environmental Code banning the import or introduction into Sweden of pointers of class 3 B or 4 and otherwise prohibiting the possession, storage, sale, hire or conveyance of these items. However, it is proposed that the ban should not apply to professional use of laser pointers, e.g. for military purposes.

The Committee has also taken account of the regulations governing the issuance of permits for lasers, which it understands have been introduced in Germany and France. The Committee accordingly proposes that a clause be inserted into Chapter 12 of the Environmental Code requiring a party who introduces, imports, sells, hires or makes over lasers to classify and label them in accordance with Swedish standards. Parties should also be required to ensure that lasers are accompanied by instructions and warning notices indicating the precautions that must be taken when assembling and using the device in order to avoid injury or damage.

The market for cosmetic treatments is growing, along with the risk of damage or injury from these procedures. In addition, a new type of radiation, intense pulsed light (IPL)9, with emissions as intense as laser light, has recently been developed. Research is lagging behind the application of these techniques, which are being introduced before we have had time to gain a scientific understanding of how they work and their possible long-term effects.

There are therefore compelling grounds in the Committee's view for strengthening and extending the permit requirement set out in the Swedish Radiation Safety Authority's regulations to include the possession and use of stronger class lasers as well as laser-based cosmetic treatment. The extended permit requirement should not however apply to the use of lasers in connection with medical or odontological treatment or examinations. Lasers used in connection with medical treatment constitute a medical device under the 1993 Medical Devices Act (1993:584). A medical device may be marketed provided it meets the requirements laid down in

9 IPL is a technology using special lamps, together with capacitors, to produce light of high intensity during a very short period of time.

Summary

SOU 2011:18

the act and in the regulations issued by the Medical Products Agency.

The Committee proposes that rules governing permit requirements be incorporated in the proposed Ordinance on Operations Involving Radiation instead of, as now, in the regulations issued by the Swedish Radiation Safety Authority.

The reason for the Committee’s recommendation that the proposed provisions be inserted in the Environmental Code and in the proposed Ordinance on Operations Involving Radiation is that failure to observe them should in the Committee’s view be punishable under Chapter 29, Section 1 on environmental crimes, or, alternatively, under Chapter 29, Section 4 on unauthorised activities detrimental to the environment.

Punitive measures

Penal provisions in the field of radiation safety are mainly found in the Nuclear Operations Act (1984:3), the Radiation Protection Act (1988:220) and the Environmental Code. The Environmental Code also applies – alongside the provisions in the Nuclear Operations Act and the Radiation Protection Act – to operations or activities involving ionising or non-ionising radiation. The penal provisions in the Code thus also apply to operations or activities in the sphere of radiation safety. A breach of radiation safety regulations is punishable both under the Code and the above two acts. For example, conducting an operation involving radiation without a licence is punishable both under Section 25 of the Nuclear Operations Act and Chapter 29, Section 4 of the Environmental Code.

The Committee finds that certain changes and additions should be made to the provisions in the Environmental Code if substantive radiation safety provisions are inserted into Chapter 12 of the Code.

The key penal provisions in the environmental criminal law sphere are set out in Chapter 29, Section 1 on environmental crimes. The offences are listed under four points in the first paragraph of Section 1. Point 3 is concerned with radiation. Point 1 in the same paragraph deals with deliberate pollution of land, water or air in a manner which involves or is liable to involve risks for human health or detriment to flora and fauna. The form of

100

SOU 2011:18

Summary

pollution is irrelevant; it makes no difference whether the polluting agent is emitted directly or for instance as a result of burning, warming or cooling. The proviso here is that the perpetrator shall have caused a substance to be leaked or emitted into the surrounding environment which typically or in the specific case in question results or could result in pollution involving considerable risks to human health or detriment to flora and fauna, or other significant detriment to the environment.

The word ‘caused’ should of course be understood to refer both to a deliberate action and to an unlawful failure to act, i.e. passivity, on the part of the offender.

The provisions relating to environmental crimes can already be applied to offences under the Nuclear Operations Act and the Radiation Protection Act. Under Point 3, a person who causes substantial detriment to the environment as a result inter alia of radiation, whether ionising or non-ionising, can be convicted of environmental crime. The Committee now proposes the addition to Chapter 29, Section 1 of a provision to the effect that a person found guilty of causing prohibited exposure to ionising or non- ionising radiation detrimental to human, animal or plant health, or to the environment, shall be liable to conviction for environmental crime. Such an addition to Chapter 29, Section 1 – concerning unlawful exposure to ionising radiation – links more effectively to the interests of protecting people and the environment that the penal provisions are intended to safeguard.

The Committee further considers that the penal provisions in the Environmental Code should be supplemented by a new provision and a new crime classification, as follows: Chapter 29, Section 1a, Environmentally Hazardous Activities Involving Radiation. It is proposed that the provision be worded as follows:

A person who deliberately or through negligence engages in environmentally hazardous operations or activities shall be liable to a fine or a term of imprisonment not exceeding two years for

1.failure to comply with the obligation to adopt such measures as are necessary to maintain radiation safety in accordance with the provisions set forth in Chapter 12, Section 21,

2.failure to comply with the obligation to report a near-accident in accordance with the provisions set forth in Chapter 12, Section 22, or to report information of significance to an assessment of the radiation risks associated with an operation, in accordance with the provisions set forth in Chapter 12, Section 30,

101

Summary

SOU 2011:18

3.failure to comply with the obligation to dispose of waste from operations involving radiation, in accordance with Chapter 12, Section 23,

4.failure to comply with the obligation to pursue research and development activities in accordance with Chapter 12, Section 25,

5.failure to comply with the obligation to conduct regular overall assessments in accordance with Chapter 12, Section 27.

No penalty shall be imposed under this Section if the offence is punishable under Section 1 or Section 9.

This provision is partly a clarification of previous provisions in the Nuclear Operations Act and Section 36 of the Radiation Protection Act. Point 4 would replace Section 15 of the Nuclear Operations Act, under which a licence could be revoked if the reactor owner had not undertaken prescribed research and development activities. Thus the – perhaps highly theoretical – possibility of having one’s operating licence revoked would be replaced by a penal provision.

The penal provisions in the Environmental Code should also be supplemented by a provision on unlawful operations or activities involving radiation: Chapter 29, Section 1b. It is proposed that the provision be worded as follows:

A person who deliberately or through negligence engages in unlawful operations or activities involving radiation shall be liable to a fine or a term of imprisonment not exceeding two years for

1.failure to observe the provision set forth in Chapter 12, Section 32 prohibiting the recommissioning of decommissioned reactors,

2.failure to observe the provision set forth in Chapter 12, Section 33 prohibiting the designation of a beneficiary of insurance coverage against damage to building elements, systems, components and facilities of significance to radiation safety in operations or activities involving radiation, other than the licence holder,

3.failure to observe the provision of mandatory classification or labelling of lasers set forth in Chapter 12, Section 34,

4.failure to observe the provision set forth in Chapter 12, Section 35 prohibiting the importing or introduction into Sweden, possession, manufacture, use, storage, sale, hire or conveyance of laser pointers of laser class 3R, 3B or 4,

5.failure to observe the provision prohibiting the employment of persons under the age of 18 in work or activities associated with ionising radiation set forth in Chapter 12, Section 36,

102

SOU 2011:18

Summary

6. failure to observe the provision set forth in Chapter 12, Section 37 prohibiting the commercial hire of solariums for the purpose of cosmetic tanning to persons under the age of 18.

Point 3 in paragraph 1 applies only to the commercial use of lasers.

This provision may also be said to constitute a partial clarification of the corresponding penal provisions in Section 25 of the Nuclear Operations Act and Section 36 of the Radiation Protection Act.

A penal provision incorporated in a special section of the Code (Chapter 29, Section 1d) imposes a fine on persons who deliberately or through gross negligence contravene Council Regulation (Euratom) No. 2587/1999 of 2 December 1999 specifying the types of investment project to be reported to the EU Commission. A corresponding provision exists in the Nuclear Operations Act.

Under Chapter 29, Section 4, a person who initiates or pursues an activity, or who implements a measure without permission or authorisation, or without having submitted notification as required by the provisions set forth in the Code shall be liable to conviction for unauthorised activities detrimental to the environment. It is proposed that this Section be supplemented by a provision designed to make it applicable to the new Chapter 12 on radiation safety.

In addition to the penal provisions mooted above, the Committee proposes a number of other changes and additions, including a clause to the effect that a person who neglects to provide requisite data in the event of a near-accident, threat or similar circumstance be liable to a fine or a term of imprisonment not exceeding two years for obstruction of environmental control.

Environmental sanction charges

The Committee has also concluded that a system of environmental sanction charges should be introduced in the radiation safety sphere. Actions liable to sanctions would include less serious infringements for which the application of penal provisions would appear unnecessary. On the basis of the proposed ordinance on operations involving radiation, the Committee considers that a system of environmental sanction charges could be meaningful with regard to infringements of certain provisions therein, as

103

Summary

SOU 2011:18

discussed below. Adoption of the Committee’s proposals would mean that legal action could be taken against such infringements without the need to involve the police or prosecution service.

The Committee proposes that the rules on environmental sanction charges set out in Chapter 30 of the Environmental Code also apply in the radiation safety sphere. An important reason for this is that the system described in Chapter 30 of the Code is both simple and easy to apply. Another reason is that the sanction charges specified in the Code already apply to certain activities involving radiation. The system is simple and clear. Implementation can easily be standardised and cases can be processed quickly.

The Committee accordingly proposes that the Environmental Sanction Charges Ordinance (1998:1950) be supplemented by provisions governing activities or operations involving radiation.

The regulations issued by the Swedish Radiation Safety Authority contain a large number of provisions concerning the obligation to inform and report, etc. These should be eminently suitable as a platform for sanction charges. However, the Committee has not been able, in the time available to it, to analyse the provisions contained in the regulations. It therefore proposes that the Radiation Safety Authority itself undertake a thorough examination of its regulations so that careful consideration can be given to the possibility of introducing a system in which criminal liability is attributed through reference to other legislation..

Public inspection in the radiation safety sphere – local safety committees

Local safety committees should be retained but reformed

Although a number of shortcomings with respect to the operations of local safety committees have been noted, the Committee considers that there are still solid grounds for retaining them. The role of the committees as representatives of the public in matters concerning both radiation safety and contingency planning and preparedness is an important one, and when the committees function as intended, their work should generate greater transparency and facilitate public insight in this area. In the Committee’s view local interaction and support are important as

104

SOU 2011:18

Summary

they enable the rapid identification of questions nearby residents may have on ongoing operations.

In the Committee’s view, government-appointed local safety committees should be retained at facilities that handle nuclear material and where there could be a risk that such operations might cause problems for people’s health and the environment as a result of radiation exposure.

With regard to the local safety committee at the Barsebäck nuclear reactor, the Committee notes that all nuclear material in the form of spent nuclear fuel has been removed from the reactor site. As there is no longer a significant radiation source at Barsebäck and thus no tangible risk of a radiation spill, there are no further grounds for a safety committee on the site. The Committee therefore proposes that the local safety committee at the Barsebäck nuclear facility be wound down.

Safety committee catchment areas should be extended

In the Committee’s view, safety committee catchment areas should be extended. Information on radiation safety and contingency planning is not just of importance to residents of the municipality in which nuclear facilities are located. These issues are also of concern to surrounding municipalities.

Safety committees should be open to other actors

The Committee further recommends that safety committees be opened to actors other than political representatives. The proposal to geographically extend the safety committees’ catchment areas will also entail a broader recruitment base. Committees can benefit from the potentially valuable skills associated with municipal undertakings on safety issues through bodies such as the Emergency and Rescue Services. Representatives of local advocacy groups and grassroots organisations such as environmental and other organisations could also be appointed by the Government as committee members on the same basis as other members. The existing arrangement under which committee members are proposed for appointment by the municipality concerned, as well

105

Summary

SOU 2011:18

as the requirement that they be residents of the municipality that proposed them, should be discontinued.

Safety committees currently comprise a maximum of 13 members plus alternates. In the Committee’s view, such a large number is difficult to justify given the relatively limited extent of the task involved. Nor, in the Committee’s opinion, is there any real necessity for alternate members. At the same time it is also important, in view of the nature of the task, to ensure that the number of members is not too small. The Committee’s overall assessment is that nine members is a suitable number.

The safety committees’ information tasks

The Committee wishes to particularly emphasise that the safety committees’ inspection tasks involve more than just passing on information from ‘their’ nuclear facility. The committees’ role as information processers should therefore be strengthened. If safety committees are to be perceived as credible, they must, in the Committee's assessment, process the data they receive before passing it on to the public. Similarly, their assignment should include informing the public of the questions they have put to the power company and the answers the company has given. By welcoming questions from the community and bringing them to public notice, the committees can encourage interest in their work and in radiation safety and emergency preparedness issues in the municipalities concerned.

The role of the Swedish Radiation Safety Authority

The Committee’s assessment is that the Swedish Radiation Safety Authority should play a more clearly defined, stronger role in the safety committees. Representatives of the authority, as well as of the county administrative boards, should be present at safety committee meetings in order to report on radiation safety and emergency preparedness work at relevant nuclear facilities, inspection outcomes and follow-up activities. These authorities should assist the safety committees with locally relevant information regarding inspections undertaken, and ensure that the information prepared by the committees on radiation safety,

106

SOU 2011:18

Summary

authority can ensure that the aims of a normal inspection regime are met.

An important premise here is that it is the licence holder’s responsibility to ensure that the quality of a product ordered for installation in a large, complex facility in the radiation safety sphere is of a sufficiently high standard for the purpose intended. If a licence holder does not devote enough attention to the quality assurance process, the product ordered may not come up to the prescribed standard. The authority’s inspection efforts should therefore be focused narrowly on the licence holder’s ability to implement sound procurement practices and carry out the necessary quality controls. Errors or deficiencies found in the course of an examination of a supplier or manufacturer are evidence that the licence holder’s approach to quality control has not been sufficiently rigorous. Thus, with no immediate prospect of direct inspection of suppliers or manufacturers, the Swedish Radiation Safety Authority’s supervisory role is limited to examining the licence holder’s quality assurance regime and the extent to which it is put into practice by suppliers. This also means that visits by the authority to a supplier’s or manufacturer’s premises are never unaccompanied but must be conducted in the presence of the licence holder or of an applicant for a licence. Nor must the authority communicate directly with suppliers or manufacturers other than to obtain information on the extent to which the licence holder's quality assurance measures have been put into practice. If the Swedish Radiation Safety Authority has views on work being carried out by a supplier or manufacturer, these are to be conveyed exclusively to the licence holder.

In the Committee’s view, limiting the scope of inspection to the narrow targeting of the licence holders’ quality assurance measures will ensure that the proposed model cannot be perceived as an exercise of official authority against a supplier or manufacturer, many of whom operate outside Sweden's borders.

The Committee accordingly proposes that a provision be inserted in Chapter 12, Section 27 of the Environmental Code authorising the supervisory authority to access and inspect licence holders’ quality assurance programmes during the manufacture and delivery of materials, equipment, components, and services of significance to radiation safety in facilities for nuclear operations.

109

Summary

SOU 2011:18

REGULATORY IMPACT ASSESSMENT

The impact on individuals

The consequences of achieving the environmental quality objective, A Safe Radiation Environment, are discussed in Section 19.9 of the report.

Otherwise, individuals will be affected mainly by the Committee’s proposal to ban people under the age of 18 from using commercial solariums for the purpose of cosmetic tanning, and by the proposal to introduce a permit requirement for the possession and use of the strongest laser pointers. The Committee considers that these proposals will have significant benefits from a health perspective.

The proposal to reform and extend the scope of local safety committees should enable these to fulfil their role as representatives of the public in radiation safety and emergency preparedness matters more effectively.

The proposal to introduce legislation giving the state responsibility of last resort for spent nuclear fuel should mean greater security for individuals residing in municipalities that dispose of spent nuclear fuel.

The impact on companies

The companies most affected by radiation safety regulations are nuclear power companies. The Committee’s proposals will mean the disappearance of double processing, shorter decision-making processes in cases where decisions are taken at a lower level than previously, and clearer legislative provisions when the regulations currently contained in three separate acts are merged into a single law. On the other hand, the obligation to ensure the automatic transfer of operating data to the Radiation Safety Authority will constitute a new requirement, as will the broadening of the authority’s inspection mandate to include companies’ quality assurance measures in connection with the procurement of important components etc. On the whole, the Committee’s proposals should simplify matters for nuclear power companies.

As regards other businesses, those most affected by the Committee's proposals will be cosmetic solariums and companies that sell lasers.

110

SOU 2011:18

Summary

The impact on municipalities

The ‘nuclear power municipalities’ will be the local government authorities most affected by the Committee's proposals. They should benefit from clearer legislation in the radiation safety sphere as well as from the enhanced supervisory powers conferred on the Radiation Safety Authority and its stronger role as an expert agency. Reform of local safety committees and their transformation into regional safety boards should also be beneficial.

The impact on the Swedish Radiation Safety Authority

The Committee’s proposals will mean a number of new tasks for the Swedish Radiation Safety Authority. The agency will be required to represent public radiation safety interests in cases brought before the environmental courts. It will also have new tasks to perform in connection with lasers and solariums. The agency will also have a clearer and stronger role in the new local insight boards. The inspection mandate will be broadened to include licence holders' quality assurance measures in connection with the procurement of important components etc. The agency will have better access to data, which will enable it to make rapid, reliable assessments of the status of a nuclear plant where there is an immediate risk of harmful radiation exposure as a result of a reactor breakdown or other similar circumstance, and to present a prognosis and impact assessment in the event of a radiation leak.

The Committee has not speculated on the extent to which the new tasks could result in an increase in the Swedish Radiation Safety Authority's resources. Any additional resources would – depending on how they were financed – either entail increased costs to the state or higher charges under the Ordinance concerning certain charges payable to the Swedish Radiation Safety Authority (2008:463).

The impact on the environmental courts

The Committee’s proposals could be of significance to the work of the environmental courts. On the one hand, government review of nuclear facilities will be limited to an assessment of permissibility.

111

Författningsförslag

SOU 2011:18

I fråga om strålskydd gäller dock även bestämmelserna i 12 kap. miljöbalken enligt 1 kap. 2 § arbetsmiljölagen.

6. kap. Miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	6 kap.
	3 §

Syftet med en miljökonsekvensbeskrivning för en verksamhet eller åtgärd är att identifiera och beskriva de direkta och indirekta effekter som den planerade verksamheten eller åtgärden kan medföra dels på människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap och kulturmiljö, dels på hushållningen med mark, vatten och den fysiska miljön i övrigt, dels på annan hushållning med material, råvaror och energi. Vidare är syftet att möjliggöra en sam-

lad bedömning av dessa effekter på människors hälsa och miljön.
Syftet med en miljökonsek-	Syftet med en miljökonsek-
vensbeskrivning som berör en	vensbeskrivning	som	berör	en
verksamhet som avses i lagen	verksamhet som avses i 12 kap.
(1999:381) om åtgärder för att	eller i lagen (1999:381) om åt-
förebygga och begränsa följ-	gärder för att förebygga och
derna av allvarliga kemikalie-	begränsa följderna av allvarliga
olyckor är också att identifiera	kemikalieolyckor är		också	att
och bedöma faktorer i verksam-	identifiera och bedöma faktorer i
hetens omgivning som kan på-	verksamhetens	omgivning som
verka säkerheten hos denna.	kan påverka säkerheten hos denna.

6 kap.

Länsstyrelsen ska under sam- rådet enligt 4 § verka för att miljökonsekvensbeskrivningen får den inriktning och omfatt- ning som behövs för tillstånds- prövningen.

5 §

Länsstyrelsen skall under sam- rådet enligt 4 § verka för att miljökonsekvensbeskrivningen får den inriktning och omfatt- ning som behövs för tillstånds- prövningen. I frågor som omfat- tas av 12 kap. ska länsstyrelsen samråda med Strålsäkerhetsmyn-

114

SOU 2011:18

Författningsförslag

digheten.

Om länsstyrelsen finner att en verksamhet eller åtgärd inte omfattas av 4 § första stycket 2 a eller b, ska länsstyrelsen under samrådet pröva om verksamheten eller åtgärden ändå ska antas medföra en betydande miljöpåverkan. Länsstyrelsen ska besluta i frågan sedan den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden gett tillsynsmyndigheten och de enskilda som kan antas bli särskilt berörda möjlighet att yttra sig. Beslutet får inte över- klagas särskilt.

6kap.

7 §

Miljökonsekvensbeskrivningen ska, i den utsträckning det behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning, innehålla de uppgifter som behövs för att uppfylla syftet enligt 3 §.

Om verksamheten eller åtgärden omfattas av samrådskravet i 4 § första stycket 2, ska miljökonsekvensbeskrivningen alltid innehålla

1.en beskrivning av verksamheten eller åtgärden med uppgifter om lokalisering, utformning och omfattning,

2.en beskrivning av de åtgärder som planeras för att skadliga verkningar ska undvikas, minskas eller avhjälpas och hur det ska undvikas att verksamheten eller åtgärden medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. inte följs,

3.de uppgifter som krävs för att påvisa och bedöma den huvud- sakliga inverkan på människors hälsa, miljön och hushållningen med mark och vatten samt andra resurser som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra,

4. en redovisning av alterna-	4. en redovisning av alterna-
tiva platser, om sådana är möj-	tiva platser, om sådana är möj-
liga, samt alternativa utform-	liga, samt alternativa utform-
ningar tillsammans med dels en	ningar och metoder tillsammans
motivering varför ett visst alter-	med dels en motivering varför
nativ har valts, dels en beskriv-	ett visst alternativ har valts, dels
ning av konsekvenserna av att	en beskrivning av konsekven-
verksamheten eller åtgärden inte	serna av att verksamheten eller
kommer till stånd, och	åtgärden inte kommer till stånd,
	och

5.en icke-teknisk sammanfattning av de uppgifter som anges i

1–4.
När en miljökonsekvensbe-	När en miljökonsekvensbe-
skrivning ska redovisa alterna-	skrivning ska redovisa alterna-
	115

Författningsförslag SOU 2011:18

tiva utformningar enligt andra	tiva utformningar och metoder
stycket 4 får länsstyrelsen, inom	enligt andra stycket 4 får läns-
ramen för samrådsförfarandet,	styrelsen, inom ramen för sam-
ställa krav på att även andra	rådsförfarandet, ställa krav på
jämförbara sätt att nå samma	att även andra jämförbara sätt
syfte ska redovisas.	att nå samma syfte skall redo-
	visas. I frågor som omfattas av
	12 kap. ska länsstyrelsen samråda
	med Strålsäkerhetsmyndigheten.

För verksamheter eller åtgärder som kan antas påverka miljön i ett naturområde som har förtecknats enligt 7 kap. 27 § första stycket 1 eller 2 ska en miljökonsekvensbeskrivning alltid innehålla de uppgifter som behövs för prövningen enligt 7 kap. 28 b och

29§§.

Om miljökonsekvensbeskrivningen har upprättats enbart för en

prövning enligt 7 kap. 28 b och 29 §§, behöver beskrivningen endast innehålla de uppgifter som behövs för den prövningen.

7 kap. Skydd av områden

Anmälan om väsentlig ändring av naturmiljön

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 kap.

31 §

Kan en verksamhet eller en åtgärd som inte omfattas av till- stånds- eller anmälningsplikt enligt andra bestämmelser i denna balk komma att väsentligt ändra naturmiljön, ska anmälan för samråd göras hos den myndighet som utövar tillsynen enligt be- stämmelser i 26 kap. eller bestäm- melser som har meddelats med stöd av samma kapitel.

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att det

116

SOU 2011:18

Författningsförslag

skakningar, ljus, joniserande eller icke-joniserande strålning eller annat liknande.

skakningar, ljus eller annat lik- nande.

9kap.

6 §

Regeringen får meddela föreskrifter om att det ska vara förbjudet att utan tillstånd eller innan anmälan har gjorts

1.anlägga eller driva vissa slag av fabriker, andra inrättningar eller annan miljöfarlig verksamhet,

2.släppa ut avloppsvatten i mark, vattenområde eller grund- vatten,

3.släppa ut eller lägga upp fast avfall eller andra fasta ämnen, om detta kan leda till att mark, vattenområde eller grundvatten kan förorenas, eller

4.bedriva sådan miljöfarlig verksamhet som avses i 1–3, om den ändras med avseende på tillverkningsprocess, reningsförfarande eller på något annat sätt.

Även om tillståndsplikt inte följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av första stycket, får tillsynsmyndigheten i det enskilda fallet förelägga en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd, om verksamheten medför risk för betydande föroreningar eller andra betydande olägenheter för människors hälsa eller miljön. Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för tillsynsmyndigheten att meddela sådana förelägganden.

Den som bedriver eller avser	Den som bedriver eller avser
att bedriva miljöfarlig verksam-	att bedriva miljöfarlig verksam-
het får ansöka om tillstånd till	het får ansöka om tillstånd till
verksamheten enligt denna balk	verksamheten enligt denna balk
även om det inte krävs tillstånd.	även om det inte krävs tillstånd.
	Bestämmelser	om tillstånd,
	godkännande eller	anmälan att
	bedriva verksamhet med strålning
	som kan innebära skadlig verkan

för människors hälsa eller miljön finns även i 12 kap.

En anmälningspliktig verksamhet får påbörjas tidigast sex veckor efter det att anmälan har gjorts, om inte tillsynsmyndig- heten bestämmer något annat.

119

Författningsförslag

SOU 2011:18

9 kap.

8 §

Ansökan om tillstånd till miljöfarlig verksamhet prövas av

mark- och miljödomstol.
(Enligt lydelse som träder i kraft den 2 maj 2011)
Regeringen får föreskriva att					Regeringen får föreskriva att
ansökan om tillstånd för vissa					ansökan om tillstånd för vissa
slag av verksamheter skall prö-					slag av verksamheter skall prö-
vas av länsstyrelsen. Om den					vas av länsstyrelsen eller annan
miljöfarliga		verksamheten		kan	myndighet som regeringen bestäm-
antas ha en liten miljöpåverkan,					mer. Om den miljöfarliga verk-
får regeringen föreskriva att en					samheten kan antas ha en liten
kommunal		nämnd	skall pröva		miljöpåverkan,		får	regeringen
frågor	om	tillstånd. Tillstånd			föreskriva	att	en	kommunal
som rör Försvarsmakten, Forti-					nämnd skall pröva frågor om
fikationsverket, Försvarets mate-					tillstånd.	Tillstånd		som rör
rielverk eller Försvarets radio-					Försvarsmakten, Fortifikations-
anstalt skall alltid prövas av					verket, Försvarets materielverk
länsstyrelsen.					eller Försvarets radioanstalt ska
					alltid prövas av länsstyrelsen.
Anmälan om miljöfarlig verk-					Anmälan om miljöfarlig verk-
samhet skall enligt vad rege-					samhet ska enligt vad regeringen
ringen	föreskriver		göras	till	föreskriver göras till general-
generalläkaren, länsstyrelsen eller					läkaren, länsstyrelsen eller kom-
kommunen.					munen.

Miljöhänsyn i jordbruket

9kap.

15 c §

Med jordbruksmark avses i 15 d och 15 e §§ sådan åkermark och betesmark som ingår i fastig- het som är taxerad som lantbruks- enhet. Bestämmelserna i samma paragrafer ska dock inte tillämpas på jordbruksmark

1.som ingår i en fastighet, som har bildats för ett annat ändamål

120

SOU 2011:18

Författningsförslag

Definitioner

4 § I detta kapitel avses med

1. strålsäkerhet: en sammanfattande benämning av

a)Strålskydd: skydd av människa och miljö mot skadlig verkan av strålning genom berättigande av användning, optimering av skyddsåtgärder samt begränsning av stråldoser och exponerings- risker.

b)Säkerhet: skydd mot skadlig verkan av strålning genom att vidta de åtgärder som behövs för att förebygga fel i utrustning, felaktig funktion hos utrustning, felaktigt handlande, eller annan omständighet som kan leda till olycka samt för haveribekämpning och begränsning och fördröjning av utsläpp om en olycka ändå sker.

c)Fysiskt skydd: skydd av verksamheter, anläggningar och utrustningar mot intrång, obehörigt handhavande, stöld, sabotage eller annan påverkan som kan medföra skadlig verkan av strålning.

d)Icke-spridning: åtgärder som på både nationell och interna- tionell nivå syftar till att hindra spridning av kärnvapen samt veri- fiera att sådan spridning inte äger rum.

2.verksamhet med strålning: en sammanfattande benämning

a)kärnteknisk verksamhet innefattande uppförande, innehav eller drift av

- anläggning som är avsedd eller som har varit avsedd för en reglerbar nukleär kedjereaktion av kärnprocesser (kärnreaktor),

- anläggning i vilken processer med joniserande strålning upp- kommer (spallation eller andra liknande processer) där innehållet av de radioaktiva ämnen som uppstår under processen kräver kyl- ning,

- anläggning för att bryta eller utvinna uranhaltigt material eller andra ämnen med fissila eller fertila egenskaper, som kan användas för framställning av bränsle till en kärnreaktor,

- anläggning för hantering eller bearbetning av radioaktivt mate- rial eller

-anläggning för förvaring som avses bli bestående (slutför- varing) eller annan förvaring (lagring) av radioaktivt avfall,

b) övrig verksamhet med strålning som avser

-innehav, förvärv, saluföring, upplåtelse eller överlåtelse av radioaktivt material eller teknisk anordning som kan alstra strål- ning,

123

Författningsförslag

SOU 2011:18

-införsel eller import till Sverige av radioaktivt material eller teknisk anordning som kan alstra strålning,

-utförsel eller export ur Sverige av radioaktivt material samt teknisk anordning som kan alstra strålning,

-transport av radioaktivt material,

-transitering genom Sverige av radioaktivt material,

-användning av teknisk anordning som kan alstra strålning eller

-användning av teknisk anordning i vilken radioaktivt ämne ingår,

3. joniserande strålning: överföring av energi i form av partiklar eller elektromagnetiska vågor med en våglängd på 100 nanometer eller mindre, en frekvens på 3×1015 Hertz eller mer och med för- måga att direkt eller indirekt alstra joner,

4. icke-joniserande strålning: optisk strålning, radiofrekvent strålning, lågfrekventa elektriska och magnetiska fält.

5. anläggning för verksamhet med strålning: byggnader och utrustning med tillhörande område eller en annan anordning av teknisk natur som har uppförts eller iordningställts i huvudsakligt syfte att bedriva verksamhet med strålning och som inte utgör en teknisk anordning enligt 4 § 2 b,

6. uppförande av en anläggning för verksamhet med strål- ning: samtliga åtgärder på en given plats som syftar till att bygga eller sätta samman en anläggning och som inte avser projektering eller andra förberedelser,

7. drift: den dagliga driften av en anläggning för verksamhet med strålning och samtliga åtgärder som syftar till att

-upprätthålla säkerheten,

-på ett strålsäkert sätt hantera och slutförvara i verksamheten uppkommet använt kärnbränsle och radioaktivt avfall,

-upprätthålla strålskyddet,

-avveckla och nedmontera de anläggningar i vilka verksamheten inte längre ska bedrivas,

-upprätthålla det fysiska skyddet,

8.avveckling: åtgärder som vidtas av tillståndshavaren för att på ett strålsäkert sätt dekontaminera en anläggning för verksamhet med strålning eller omhänderta eller slutförvara det radioaktiva avfall som har genererats vid anläggningen,

9.slutlig förslutning: försegling av ett slutförvar på ett sätt som innebär att fortsatt deponering inte längre är möjlig,

10.kärnkraftsreaktor: en kärnreaktor för utvinning av kärn- energi,

124

SOU 2011:18

Författningsförslag

11.permanent avstängd kärnkraftsreaktor: en kärnkrafts- reaktor vars elproduktionsverksamhet har upphört och inte kom- mer att återupptas eller som inte har levererat el till elnätet de senaste fem åren,

12.radioaktivt material: innehåller ämnen som karakteriseras av att atomkärnorna inte är stabila utan kan sönderfalla och därigenom utsända joniserande strålning,

12a). kärnämne: radioaktivt ämne som utgörs av uran, pluto- nium, torium eller annat ämne som används eller kan användas för utvinning av kärnenergi (kärnbränsle) eller förening i vilken sådant ämne ingår eller annat ämne som kan omvandlas till kärnbränsle eller förening i vilken sådant ämne ingår,

12b) fissilt material: kärnämne som utgörs av plutonium-239, uran-233 eller uran som har anrikats med uran-235 eller 233 och varje produkt som innehåller en eller flera av de nämnda isoto- perna,

12c). radioaktivt avfall:

- använt kärnbränsle som inte ska användas för ytterligare energiproduktion genom kärnklyvning,

- radioaktivt material som inte längre ska användas för sitt ursprungliga syfte,

- radioaktivt material som har bildats i samband med verk- samhet med strålning och som inte har framställts för att användas

iundervisnings- eller forskningssyfte eller för medicinska, jord- brukstekniska eller kommersiella ändamål eller

- material eller annat som har blivit radioaktivt förorenat i sam- band med verksamhet med strålning och för vilket ingen vidare användning förutses,

13.laser: teknisk anordning som, huvudsakligen genom pro- cessen stimulerad emission, kan alstra elektromagnetisk strålning inom våglängdsområdet 180 nanometer till 1 millimeter, eller pro- dukt som innehåller en sådan anordning,

14: laserpekare: bärbar laser som är batteridriven eller försedd med annan egen strömförsörjning,

15.kriticitet: tillstånd då en anordning som innehåller fissilt material är i stånd att upprätthålla en självständig kedjereaktion,

16.fertila egenskaper: material som innehåller atomer som direkt eller indirekt kan omvandlas till lätt klyvbara atomer (=fissil nuklid) genom neutronbestrålning.

125

Författningsförslag

SOU 2011:18

Tillståndskrav m.m.

Tillstånds-, anmälnings- eller godkännandeplikt

5 § För verksamhet med joniserande strålning krävs tillstånd, god- kännande eller anmälan enligt detta kapitel. Tillstånds-, anmäl- nings- eller godkännandeplikten gäller även för ändring av verk- samheten i något väsentligt avseende.

Regeringen får föreskriva att det ska vara förbjudet att utan tillstånd bedriva verksamhet med icke-joniserande strålning.

Uppdragstagare

6 § Endast om det har godkänts av den myndighet som regeringen bestämmer får den som har tillstånd till verksamhet med strålning uppdra åt någon annan att vidta åtgärder som enligt denna lag ska utföras av tillståndshavaren.

Kravet på godkännande enligt första stycket gäller inte för åtgärder av tillfällig karaktär under förutsättning att åtgärderna utförs under tillståndshavarens ledning och uppföljning.

Om en uppdragstagare uppdrar åt någon annan uppdragstagare att vidta åtgärder som ingår i ett uppdrag som har godkänts, ska detta anmälas till den myndighet som avses i första stycket. Myn- digheten får i det enskilda fallet besluta att en sådan uppdragstagare ska godkännas enligt första stycket för att få fortsätta utföra upp- draget.

En uppdragstagare som har godkänts enligt första stycket ska anses som tillståndshavare enligt denna balk såvitt avser de åtgärder som godkännandet omfattar.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag eller i det enskilda fallet ge dispens från kravet på godkännande enligt första stycket.

7 § Bestämmelserna i 6 § gäller inte för uppdragstagare som har tillstånd enligt denna lag för de åtgärder som uppdraget omfattar. Ett uppdrag till en uppdragstagare som har tillstånd ska dock anmälas till den myndighet som avses i 6 § första stycket.

126

SOU 2011:18

Författningsförslag

Begränsning till viss tid

8 § Ett tillstånd som avser transport av använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall till eller från Sverige får inte gälla för längre tid än tre år.

Utländskt avfall

9 § Det är förbjudet att utan särskilt tillstånd här i Sverige slutförvara eller mellanlagra (lagring i avvaktan på slutförvaring) använt kärnbränsle eller annat radioaktivt avfall som har uppstått som en följd av kärnteknisk verksamhet i ett annat land.

Tillstånd får endast medges om det vid en samlad bedömning visar sig lämpligast från strålsäkerhetssynpunkt att en liten mängd material förvaras i Sverige eller om det i övrigt finns synnerliga skäl.

Första stycket gäller inte för använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall som har genererats vid en anläggning eller vid verksamhet i Sverige och som skickats för upparbetning eller annan behandling i ett annat land.

Slutförvaring av svenskt radioaktivt avfall utomlands

10 § Det är förbjudet att utan tillstånd slutförvara radioaktivt avfall som har uppkommit i Sverige i ett annat land.

Tillstånd får endast medges om det vid en samlad bedömning från strålsäkerhetssynpunkt framstår som klart mer lämpligt att slutförvaring sker utomlands och ett avtal föreligger mellan Sverige och det land där slutförvaringen ska äga rum.

Begränsningar vid prövning av tillstånd

11 § Vid prövning av tillstånd att uppföra, inneha och driva en ny kärnkraftsreaktor ska även 17 kap. 6 a § tillämpas.

12 § Tillstånd enligt denna lag får inte avse transporter av använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall till

1.en plats söder om 60 grader sydlig bredd,

2.ett land utanför Europeiska unionen, om landet är part i partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i

127

Författningsförslag

SOU 2011:18

Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Euro- peiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, under- tecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (SÖ 2002:42), eller

3. ett land där import av radioaktivt avfall är förbjuden eller där det kan antas att det saknas förmåga att ta hand om sådant avfall på ett säkert sätt.

Prövningsinstanser

13 § Miljödomstolen prövar ansökan om tillstånd till verksamhet med strålning för

A. uppförande, innehav eller drift av nya anläggningar

1.avsedda för en reglerbar kedjereaktion av kärnprocesser (kärnreaktor),

2.i vilken processer med joniserande strålning uppkommer (spallation eller andra liknande processer) och där innehållet av de radioaktiva ämnen som uppstår under processen kräver kylning,

3.för att bryta eller utvinna uranhaltigt material eller andra ämnen med fissila eller fertila egenskaper, som kan användas för framställning av bränsle till en kärnreaktor,

4.för hantering eller bearbetning av anrikat uran eller förening vari sådant uran ingår och som innehåller 20 procent eller mer av isotopen 235 och där den totala mängden av isotopen är 5 kilogram eller mer,

5.där 2 kilogram eller mer av uranisotopen 233 i ren form eller i förening hanteras eller bearbetas,

6.där 2 kilogram eller mer av plutonium i ren form eller ingående i förening hanteras eller bearbetas,

7.för förvaring som avses bli bestående (slutförvaring) eller annan förvaring (lagring) av radioaktivt avfall där den beräknade totala mängden radioaktivt material överstiger 10 terabecquerel (TBq), varav högst 10 gigabequerel (GBq) utgörs av alfaaktiva ämnen.

Miljödomstolen prövar även

B. ansökan om tillstånd till

7.avveckling av anläggningar som avses i 1,

8.höjning av den högsta tillåtna termiska effekten för en kärnkraftsreaktor, och

128

SOU 2011:18

Författningsförslag

2.väl underhålla teknisk anordning samt den mät- och strål- skyddsutrustning som används i verksamheten,

3.vid en driftstörning eller ett haveri i verksamheten kunna genomföra och upprätthålla de skyddsåtgärder som behövs för att begränsa följderna för människors hälsa och för miljön,

4.förhindra olovlig befattning med radioaktivt ämne eller tek- nisk anordning som kan alstra strålning och

5.förhindra uppkomsten av oavsiktlig kriticitet vid hantering av fissilt material.

Rapportering om olyckstillbud

22 § Den som bedriver verksamhet med strålning ska i samband med olyckstillbud, hot eller annan liknande omständighet snarast lämna sådana upplysningar till tillsynsmyndigheten som har bety- delse för bedömningen av strålsäkerheten.

Den som har tillstånd att driva en kärnkraftsreaktor ska, vid en sådan allvarlig störning i samband med driften av reaktorn att det kan föreligga en risk för skadlig verkan av strålning genom ett reaktorhaveri eller annan sådan omständighet, se till att tillsyns- myndigheten genom direktåtkomst får tillgång till driftdata från reaktorn.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får med- dela närmare föreskrifter beträffande omfattningen av driftdata som avses i andra stycket samt om de tekniska krav som ska ställas på direktåtkomsten.

Omhändertagande av avfall från verksamhet med strålning

23 § Den som bedriver verksamhet med strålning är skyldig att svara för

1.att det radioaktiva avfall som uppkommer i verksamheten hanteras och, när det behövs, slutförvaras på ett från strålsäkerhets- synpunkt tillfredsställande sätt,

2.att på ett säkert sätt avveckla anläggningar för kärnteknisk verksamhet i vilka verksamheten inte längre ska bedrivas till dess att verksamheten vid anläggningarna har upphört och allt använt kärnbränsle och övrigt radioaktivt avfall omhändertagits på ett säkert sätt eller placerats i ett slutförvar som slutligt förslutits och

131

Författningsförslag

SOU 2011:18

3. att tekniska anordningar som kan alstra strålning oskadliggörs när de inte längre skall användas i verksamheten.

I de fall en producent i enlighet med bestämmelser som har meddelats med stöd av 15 kap. 6 § första stycket är skyldig att ta hand om avfall, får det radioaktiva avfallet överlämnas till denne.

24 § Skyldigheterna enligt 23 § första stycket kvarstår till dess de har fullgjorts eller befrielse från dem medgivits, även om

1.ett tillstånd eller ett godkännande återkallas,

2.giltighetstiden för ett tillstånd eller godkännande går ut,

3.rätten att driva en kärnkraftsreaktor har upphört att gälla enligt den upphävda lagen (1997:1320) om kärnkraftens avveckling, eller

4.en kärnkraftsreaktor är permanent avstängd.

Om det inte skulle finnas någon tillståndshavare eller någon annan part som kan göras ansvarig för att fullgöra skyldigheterna enligt 23 §, ansvarar staten för de skyldigheter och rättigheter som tidigare har åvilat tillståndshavaren.

Forsknings- och utvecklingsverksamhet

25 § Den som har tillstånd att inneha och driva en kärnkrafts- reaktor ska svara för att den allsidiga forsknings- och utvecklings- verksamhet bedrivs som behövs för att vad som föreskrivs i 23 § första stycket ska kunna fullgöras.

Den som har tillstånd att inneha och driva en kärnkraftsreaktor ska upprätta ett program för den forsknings- och utvecklingsverk- samheten (FoU-program) som anges i första stycket. Vart tredje år ska programmet lämnas till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för att granskas och utvärderas. FoU- programmet får upprättas samordnat med andra tillståndshavare. I samband med granskningen och utvärderingen får villkor beslutas för den fortsatta forsknings- och utvecklingsverksamheten.

Till FoU-programmet ska fogas en plan för genomförandet av de åtgärder som krävs för att uppfylla skyldigheterna enligt 23 §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter beträffande programmets och pla- nens innehåll och utformning.

132

SOU 2011:18

Författningsförslag

Ekonomiska, administrativa och personella resurser

26 § Den som bedriver verksamhet med strålning är skyldig att

1.svara för kostnaderna för de åtgärder som avses i 23 och 25 §§, och

2.ha en organisation för verksamheten med ekonomiska, admi- nistrativa och personella resurser som är tillräckliga för att kunna fullgöra de åtgärder som tillståndet eller godkännandet till verk- samheten avser samt i övrigt följer av denna lag eller villkor eller föreskrifter som har meddelats med stöd av denna balk.

I fråga om skyldighet för vissa tillståndshavare att svara för vissa kostnader som staten har och säkerställa finansieringen av de kostnader som avses i första stycket finns bestämmelser i lagen (2006:647) om finansiella åtgärder för hanteringen av restprodukter från kärnteknisk verksamhet.

Återkommande helhetsbedömning

27 § Den som har tillstånd till kärnteknisk verksamhet ska minst vart tionde år göra en helhetsbedömning av anläggningens strål- säkerhet.

Bedömningen ska göras med hänsyn till utvecklingen inom vetenskap och teknik. Den ska innehålla analyser och redogörelser av

1.på vilket sätt anläggningens konstruktion, funktion, organisa- tion och verksamhet uppfyller kraven i denna balk samt föreskrifter och villkor som har beslutats med stöd av denna balk och

2.förutsättningarna för att dessa föreskrifter och villkor ska kunna uppfyllas fram till nästa helhetsbedömning.

Helhetsbedömningen och de åtgärder som denna föranleder ska redovisas till tillsynsmyndigheten.

28 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om

1.innehållet i en återkommande helhetsbedömning enligt 27 §,

och

2.att en återkommande helhetsbedömning enligt 27 § av strål- säkerhetsskäl ska göras oftare än vart tionde år.

133

SOU 2011:18

Författningsförslag

Förmånstagare för försäkring

33 § Försäkringar som syftar till att ersätta skada på byggnadsdelar, system, komponenter och anordningar av betydelse för strål- säkerheten i verksamhet med strålning får inte ha någon annan som förmånstagare än den som är tillståndshavare för verksamheten enligt denna lag.

Laser

34 § Den som till Sverige för in eller importerar, tillverkar, saluför, upplåter eller överlåter laser är skyldig att klassificera och märka dessa enligt den senaste gällande utgåvan av svensk standard SS EN 60825-1 eller se till att sådan klassificering och märkning är gjord.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om klassificering och märkning av laser.

35 § Det är förbjudet att till Sverige föra in eller importera samt i övrigt inneha, tillverka, använda, förvärva, saluföra, upplåta eller överlåta laserpekare i laserklass 3R, 3B eller 4.

Förbudet enligt första stycket gäller inte den som använder laserpekare i laserklass 3R, 3B eller 4 i sin yrkesmässiga verksamhet.

18-årsgräns

36 § Den som är under 18 år får inte sysselsättas i verksamhet med joniserande strålning. Undantag får endast göras för den som för sin utbildning måste befatta sig med radioaktiva ämnen eller med en teknisk anordning som kan alstra joniserande strålning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela särskilda föreskrifter i fråga om den som är under 18 år och som sysselsätts i verksamhet med strålning.

37 § Den som yrkesmässigt upplåter åt allmänheten att använda solarier avsedda att bestråla människor med ultraviolett strålning huvudsakligen i syfte att göra huden brun (kosmetiskt solarium) får inte upplåta dessa till personer under 18 år.

135

Författningsförslag

SOU 2011:18

Särskilda föreskrifter om förbud

38 § Om det är påkallat från strålsäkerhetssynpunkt får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva förbud mot att

1.tillverka, till landet införa, transportera, saluföra, överlåta, upplåta, förvärva, inneha, använda eller ta annan därmed jämförlig befattning med material som innehåller radioaktivt ämne,

2.tillverka, till landet införa, saluföra, överlåta, upplåta, för- värva, inneha, använda, installera, underhålla eller ta annan därmed jämförlig befattning med en teknisk anordning som kan alstra strålning.

39 § Radioaktiva ämnen får inte avsiktligen tillsättas vid framställ- ning av livsmedel, leksaker, smycken eller kosmetika.

Livsmedel, leksaker, smycken eller kosmetika där radioaktiva ämnen avsiktligen har tillsatts får inte heller importeras eller expor- teras.

16 kap. Allmänt om prövningen

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	16 kap.
	1 §

Regeringen, länsstyrelserna och andra förvaltningsmyndigheter, kommunerna, miljödomstolarna, Miljööverdomstolen och Högsta domstolen prövar mål och ärenden enligt denna balk eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken. I fråga om prövningen av mål om straff eller förverkande enligt 29 kap. gäller dock vad

som är föreskrivet om brottmål i allmänhet.
Närmare	bestämmelser	om	Närmare		bestämmelser		om
vilka mål och ärenden som prö-			vilka mål och ärenden som prö-
vas av respektive prövningsmyn-			vas av respektive prövningsmyn-
dighet finns	i 17 kap. 1–4 §§,		dighet	finns	i	12 kap.	13 §,
18 kap. 1–2 §§, 19 kap. 1–2 §§,			17 kap. 1–4 §§, 18 kap. 1–2 §§,
20 kap. 2 §,	23 kap. 1 §	samt	19 kap.	1–2 §§,		20 kap.	2 §,
23 kap. 9 §.			23 kap. 1 § samt 23 kap. 9 §.

136

SOU 2011:18

Författningsförslag

Beslut eller dom om återkallelse av tillstånd, dispens, god- kännande och förbud mot fortsatt verksamhet samt omprövning av tillstånd eller villkor meddelas av tillståndsmyndigheten.

16 kap.

2 §

Tillstånd, godkännande eller dispens enligt balken eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken, får lämnas för begrän- sad tid. Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om sådan tidsbegränsning.

Bestämmelser om tidsbegräns- ning av tillstånd finns även i 12 kap. 8 §.

Tillstånd, godkännande eller dispens enligt balken eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken, får förenas med villkor.

Vid ändring av en miljöfarlig verksamhet får tillståndet begrän- sas till att enbart avse ändringen (ändringstillstånd).

För verksamhet som omfattas av tillståndsplikt enligt lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter får dock inte beslutas villkor om begränsning av koldioxidutsläpp eller villkor som genom att reglera använd mängd fossilt bränsle syftar till en begränsning av koldioxidutsläpp.

Bestämmelser om vilka mål som är ansökningsmål finns i 21 kap. 1 § och bestämmelser om vad en ansökan i ett ansöknings- mål skall innehålla finns i 22 kap. 1 §. Regeringen får meddela föreskrifter om vad en ansökan i ett ärende skall innehålla.

17 kap. Regeringens tillåtlighetsprövning

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	17 kap.

Regeringen skall pröva tillåt- ligheten av nya verksamheter av följande slag:

1. anläggningar för kärntek- nisk verksamhet som prövas av regeringen enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet samt

1 §

Regeringen ska pröva tillåt- ligheten av nya verksamheter av följande slag:

1.anläggningar avsedda för en reglerbar kedjereaktion av kärn- processer (kärnreaktor),

2.anläggningar i vilken pro-

137

SOU 2011:18 Författningsförslag

trafik och anläggande av nytt spår på en sträcka av minst fem kilo- meter för befintliga järnvägar för fjärrtrafik, och allmänna farleder.

Regeringen ska vidare pröva tillåtligheten av en höjning av den högsta tillåtna termiska effek- ten vid en befintlig kärnkrafts- reaktor.

17 kap.

6 §

Regeringen får tillåta en verksamhet som avses i 1 § 1, endast om kommunfullmäktige har tillstyrkt detta.

Samma förutsättning för regeringens tillåtlighet gäller också i fråga om verksamheter som avses i 3 § första stycket 1 eller 4 §, om de avser annat än vattenverksamhet eller trafikanläggningar.

Om det från nationell syn-	Om det från nationell syn-
punkt är synnerligen angeläget	punkt är synnerligen angeläget
att verksamheterna kommer till	att verksamheterna kommer till
stånd får regeringen, trots vad	stånd får regeringen, trots vad
som sägs i första och andra	som sägs i första och andra
styckena, tillåta	styckena, tillåta
1. verksamheter som sägs i	1. verksamheter som sägs i
1 § 1, om det är fråga om mel-	1 § 1, om det är fråga om mel-
lanlagring eller slutlig förvaring	lanlagring eller slutlig förvaring
av kärnämne eller kärnavfall,	av använt kärnbränsle eller annat
	radioaktivt avfall,

2.förbränningsanläggningar som har en tillförd effekt om minst 200 megawatt,

3.gruppstationer för vindkraft med tre eller flera vindkraftsagg- regat med en sammanlagd uteffekt av minst tio megawatt,

4.anläggningar för lagring av minst 50 miljoner normalkubik- meter naturgas,

5.anläggningar för behandling av farligt avfall där huvuddelen av det avfall som avses bli behandlat kommer från andra inrättningar och där mer än 10 000 ton farligt avfall årligen förbränns eller på annat sätt återvinns eller bortskaffas.

Tredje stycket gäller dock inte om en annan plats bedöms vara lämpligare för verksamheten eller

139

Författningsförslag

SOU 2011:18

om en lämplig plats har anvisats för verksamheten inom en annan kommun som kan antas godta en placering där. Regeringen får tillåta en verksamhet som avses i 1§ 1, endast om kommunfull- mäktige har tillstyrkt detta.

om en lämplig plats har anvisats för verksamheten inom en annan kommun som kan antas godta en placering där.

17 kap.

6 a §

Regeringen får tillåta en ny kärnkraftsreaktor endast om den nya reaktorn är avsedd att

1.ersätta en kärnkraftsreaktor som efter den 31 maj 2005 har varit i drift för att utvinna kärnenergi och som kommer att vara permanent avstängd när den nya reaktorn tas i kommersiell drift, och,

2.uppföras på en plats där en kärnkraftsreaktor efter den 31 maj 2005 har varit i drift för att utvinna kärnenergi.

Med en permanent avstängd En definition av permanent av-

kärnkraftsreaktor avses detsamma	stängd kärnkraftsreaktor återfinns
som i 2 § 4 lagen (1984:3) om kärn-	i 12 kap. 4 § 11.
teknisk verksamhet.

19 kap. Förvaltningsmyndigheternas och kommunernas prövning

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap.

1 a §

Strålsäkerhetsmyndigheten ska med avseende på strålsäkerheten bereda regeringens tillåtlighetspröv- ning av ärenden enligt 17 kap. 1 § 1–7, inhämta behövliga yttranden samt med eget yttrande över- lämna frågan till regeringen. Ett exemplar av yttrandet ska sändas till miljödomstolen samt till full- mäktige i den kommun som avses i 17 kap. 6 §.

140

SOU 2011:18 Författningsförslag

19 kap.
Vad som sägs i 21 kap. 3 §	3 §
Vad som sägs i 21 kap. 3 §	Vad som sägs i 21 kap.	3 §
om handläggningen vid miljö-	om handläggningen vid miljö-
domstol gäller även för en läns-	domstol gäller även för Strål-
styrelse som handlägger ett till-	säkerhetsmyndigheten eller	en
ståndsärende eller handlägger ett	länsstyrelse som handlägger ett
anmälningsärende enligt 11 kap.	tillståndsärende eller handlägger
9 a § första stycket, om ärendet	ett anmälningsärende enligt
annars skulle ha prövats av en	11 kap. 9 a § första stycket, om
kommun.	ärendet annars skulle ha prövats
	av en kommun.
19 kap.
	4 §
Länsstyrelser eller kommu-	Strålsäkerhetsmyndigheten,
nala nämnder skall	länsstyrelser eller kommunala
	nämnder ska

1.genom kungörelse i ortstidning eller på annat lämpligt sätt bereda den som kan beröras av verksamheten tillfälle att yttra sig,

2.samråda med de statliga och kommunala myndigheter som har väsentliga intressen att bevaka i saken,

3.hålla sammanträde med den som saken angår och besiktning på platsen om det behövs för utredningen i ärendet, samt

4.underrätta den som gjort en ansökan eller kommit med syn- punkter genom någon annan än honom eller henne själv och ge honom eller henne tillfälle att yttra sig om inte annat följer av 17 § förvaltningslagen (1986:223).

19 kap.

I ärenden som prövas av länsstyrelser eller kommunala nämnder skall tillämpas bestäm- melserna i

5 §

I ärenden som prövas av

Strålsäkerhetsmyndigheten, läns- styrelser eller kommunala nämn- der ska tillämpas bestämmel- serna i

1.22 kap. 1 § första stycket om ansökans form och innehåll,

2.22 kap. 2 § om en ansökans ingivande och brister i den,

2 a. 22 kap. 2 a § om prövningar som avses i 24 kap. 3, 5 och

8§§,

3.22 kap. 3 § om kungörelses innehåll,

4.22 kap. 6 § om talerätt,

141

Författningsförslag

SOU 2011:18

5.22 kap. 9 § om rätt att företräda fastighet,

6.22 kap. 12 § om sakkunniga,

7.22 kap. 13 § om undersökning på platsen,

8.22 kap. 25 § första stycket 1–3 och 5–11 samt andra stycket sista meningen och tredje stycket om tillståndsdoms innehåll,

9.22 kap. 26 § om särskild dom,

10.22 kap. 27 § första stycket, andra stycket andra meningen samt tredje stycket första meningen om uppskjutna frågor och provisoriska föreskrifter,

11.22 kap. 28 § första stycket första meningen om verkställig- hetsförordnande, och

12.23 kap. 3 § när det gäller särskild överklagan i frågor om sak- kunniga som avses i 22 kap. 12 §.

I ärenden som rör deponering eller förbränning av avfall skall också de bestämmelser som anges i 22 kap. 25 a § respektive 25 b § om en tillståndsdoms innehåll tillämpas.

20 kap. Domstolar

(Kapitlet upphör att gälla den 2 maj 2011 och då lagen (2010:923) om mark- och miljödomstolar börjar att gälla – se prop. 2009/10:215)

21 kap. Mål i miljödomstolen

Ny paragraf 21 kap. 1 § (enligt lydelse som träder i kraft den 2 maj 2011, senaste lydelse enligt tidigare 20 kap. 2 § miljöbalken)

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Mark- och miljödomstol prövar som första instans mål om

1. miljöfarlig verksamhet som är ansökningsmål enligt 21 kap.

1 a § första stycket,

2. vattenverksamhet och vattenanläggningar enligt 11 kap. samt lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverk- samhet, utom verksamheter som avser markavvattning vilka ska prövas av länsstyrelsen,

142

SOU 2011:18

Författningsförslag

3.markavvattningar som enligt lagen med särskilda bestäm- melser om vattenverksamhet har överlämnats från länsstyrelsen eller anmälts av en lantmäterimyndighet,

4.ersättning för skada och intrång enligt 28 kap. 2–5 §§,

5.ersättning och inlösen vid ingripande av det allmänna enligt denna balk och vid vattenverksamhet, om inte annat har särskilt föreskrivits,

6.ersättning för miljöskador och inlösen enligt 32 kap., talan om förbud eller försiktighetsmått enligt 32 kap. 12 § samt grupp- talan enligt 32 kap. 13 §,

7. fördelning av solidariskt ansvar mellan flera enligt 10 kap. 6 och 7 §§ på talan av någon av de solidariskt ansvariga,

8.utdömande av vite som har förelagts med stöd av balken efter särskild ansökan av den myndighet som har förelagt vitet eller, om vitet har förelagts i förfarandet, med tillämpning av 6 § andra stycket lagen (1985:206) om viten, och

9.fördelning av kostnader för gemensamt utnyttjande av infor- mation enligt vad som följer av artiklarna 27.6 och 30.3 i Europa-

parlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upp- hävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG6.

I 12 kap. 13 § anges att mark- och miljödomstol prövar ansök- ningar om tillstånd avseende viss verksamhet med strålning

Mark- och miljödomstol prövar, om inte annat är föreskrivet, efter överklagande enligt 19 kap. 1 § tredje stycket, länsstyrelsens och andra statliga myndigheters beslut enligt denna balk eller föreskrifter som har meddelats med stöd av balken samt enligt lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Att mark- och miljödomstol efter överklagande prövar Kronofogdemyndig- hetens beslut om handräckning framgår av 26 kap. 17 § andra stycket.

143

1. om tillstånd till miljöfarlig verksamhet som avses i 9 kap. 6 § som inte ska prövas av en länsstyrelse eller en kommun enligt vad som föreskrivits med stöd av 9 kap. 8 § eller av Strål- säkerhetsmyndigheten enligt vad som föreskrivits med stöd av 12 kap. 13 § andra stycket.

Författningsförslag SOU 2011:18

21 kap.

1 a §

(enligt lydelse som träder i kraft den 2 maj 2011, nuvarande lydelse enligt 21 kap. 1 § miljöbalken)

Ansökningsmål är mål

1. om tillstånd till miljöfarlig verksamhet som avses i 9 kap. 6 § som inte skall prövas av en länsstyrelse eller en kommun enligt vad som föreskrivits med stöd av 9 kap. 8 §.

2.om tillstånd till vattenverksamhet enligt 11 kap. 9 § som inte skall prövas av en länsstyrelse,

3.om godkännande enligt 11 kap. 16 § av ett utfört ändrings- eller lagningsarbete eller av åtgärder som strider mot meddelade bestämmelser om innehållande och tappning av vatten, om arbetet eller åtgärderna inte avser en markavvattning som skall prövas av en länsstyrelse,

4.om tillstånd enligt 11 kap. till utrivning av en vattenanlägg- ning eller tillståndsprövning enligt 11 kap. 22 §,

4 a. om tillstånd enligt 12 kap.

13 § för verksamhet med strål- ning,

5.om förlängning enligt 24 kap. 2 § andra stycket av genom- förandetiden eller den tid inom vilken verksamheten skall ha satts igång,

6.om återkallelse eller förbud mot fortsatt verksamhet enligt 24 kap. 3 §,

7.om omprövning enligt 24 kap. 5–9 §§ samt enligt 7 kap. 13– 15 §§ lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverk- samhet, och

8.enligt 7 kap. 1 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

Gäller ett ansökningsmål ute- slutande en viss eller vissa sak- ägare och kan målet avgöras med bindande verkan endast mot dessa, får miljödomstolen,

144

SOU 2011:18

Författningsförslag

om sökanden medger det, för- ordna att målet skall behandlas enligt vad som enligt 7 kap. lagen (1998:812) med vissa be- stämmelser om vattenverksam- het gäller för stämningsmål.

om sökanden medger det, för- ordna att målet ska behandlas enligt vad som enligt 7 kap. lagen (1998:812) med vissa be- stämmelser om vattenverksam- het gäller för stämningsmål.

21 kap.

Väcker någon talan vid miljödomstolen om förbud mot miljöfarlig verksamhet eller om skyldighet för den som utövar eller ämnar utöva sådan verk- samhet att vidta försiktighets- mått och är frågan om tillstånd till verksamheten enligt denna balk under prövning eller kom- mer den under prövning innan miljödomstolen har avgjort målet, får miljödomstolen inte avgöra målet förrän tillstånds- frågan har prövats.

4 §

Väcker någon talan vid miljödomstolen om förbud mot miljöfarlig verksamhet, verk- samhet med strålning eller om skyldighet för den som utövar eller ämnar utöva sådan verk- samhet att vidta försiktighets- mått och är frågan om tillstånd till verksamheten enligt denna balk under prövning eller kom- mer den under prövning innan miljödomstolen har avgjort målet, får miljödomstolen inte avgöra målet förrän tillstånds- frågan har prövats.

21 kap.

Har en tillsynsmyndighet med stöd av 26 kap. 9 § första stycket förbjudit miljöfarlig verksamhet eller beslutat att den som bedriver eller avser att bedriva sådan verksamhet skall vidta försiktighetsmått och be- gärs tillstånd enligt denna balk, kan miljödomstolen, om sökan- den ställer säkerhet för kostnad och skada, bestämma att till- synsmyndighetens beslut inte får verkställas förrän tillstånds- frågan har avgjorts eller dom-

5 §

Har en tillsynsmyndighet med stöd av 26 kap. 9 § första stycket förbjudit verksamhet med strålning, miljöfarlig verksamhet eller beslutat att den som bedriver eller avser att bedriva sådan verksamhet ska vidta försiktighetsmått och begärs tillstånd enligt denna balk, kan miljödomstolen, om sökanden ställer säkerhet för kostnad och skada, bestämma att tillsyns- myndighetens beslut inte får verkställas förrän tillstånds-

145

Författningsförslag SOU 2011:18

stolen föreskriver något annat.

frågan har avgjorts eller dom-

stolen föreskriver något annat.

I fråga om slaget av säkerhet

gäller 2 kap. 25 § utsöknings-

gäller

2 kap. 25 §

utsöknings-

balken. Säkerheten skall

prövas

balken. Säkerheten ska prövas av

av domstolen och förvaras av

domstolen och förvaras av läns-

länsstyrelsen.

styrelsen.

21 kap.

7 §

miljödomstolen

finner

miljödomstolen

finner

att en verksamhet eller åtgärd

endast kan

tillåtas enligt 2 kap.

endast kan tillåtas enligt 2 kap.

9 § första stycket eller 10 § eller

enligt 7 kap. 29 §, skall

miljö-

enligt

7 kap. 29 §,

ska

miljö-

domstolen

med eget

yttrande

domstolen

med

eget yttrande

överlämna frågan till regeringens

avgörande. Detsamma gäller om

regeringen skall pröva tillåtlig-

heten enligt 17 kap. 1 § eller om

regeringen

har

förbehållit

sig

regeringen

har

förbehållit sig

prövningen av tillåtligheten enligt

17 kap. 3 §.

miljödomstolen

finner

miljödomstolen

finner

att ett mål hos domstolen rör

även ett annat allmänt intresse

av synnerlig vikt än sådant som

avses i

1 kap.

1 §, skall

dom-

avses i 1 kap. 1 §, ska domstolen

stolen med eget yttrande över-

med eget

yttrande

överlämna

lämna målet till regeringen. Det-

målet till regeringen. Detsamma

samma gäller, om Naturvårds-

gäller, om Naturvårdsverket eller

verket begär att målet av sådan

Strålsäkerhetsmyndigheten

begär

anledning

skall

överlämnas

till

att målet av sådan anledning ska

regeringen. Är det fråga om en

överlämnas

till

regeringen. Är

statlig myndighets beslut som

det fråga om en statlig myndig-

rör Försvarsmakten,

Fortifika-

hets beslut som rör Försvars-

tionsverket,

Försvarets

materiel-

makten, Fortifikationsverket, För-

verk eller Försvarets radioanstalt

svarets materielverk eller För-

skall domstolen alltid med eget

svarets radioanstalt ska domstolen

yttrande

överlämna ärendet

till

alltid med eget yttrande överlämna

regeringens avgörande.

ärendet till regeringens avgörande.

146

SOU 2011:18

Författningsförslag

I 19 kap. 1 a § finns bestäm- melser om Strålsäkerhetsmyndig- hetens yttrande till regeringen i ärenden enligt 17 kap. 1 § 1–7.

22. kap. Förfarandet vid miljödomstolarna i ansökningsmål

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

22 kap.

En ansökan i ett ansöknings- mål skall vara skriftlig. Den skall innehålla

1 §

En ansökan i ett ansöknings- mål ska vara skriftlig. Den ska innehålla

1.ritningar och tekniska beskrivningar med uppgifter om för- hållandena på platsen, produktionsmängd eller annan liknande upp- gift samt användningen av råvaror, andra insatsvaror och ämnen liksom energianvändning,

2.uppgifter om utsläppskällor, art och mängd av förutsebara utsläpp samt förslag till de åtgärder som kan behövas för att före- bygga uppkomsten av avfall,

3.en miljökonsekvensbeskrivning när det krävs enligt 6 kap. och uppgift om det samråd som skett enligt 6 kap. 4 och 6 §§,

4.förslag till skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått samt de övriga uppgifter som behövs för att bedöma hur de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. iakttas,

5.förslag till övervakning och kontroll av verksamheten,

6.i fråga om tillstånd att anlägga, driva eller ändra en verksam- het, en säkerhetsrapport i de fall det finns skyldighet att upprätta en sådan enligt lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, och

7.en icke-teknisk sammanfattning av de uppgifter som anges i

1–6.

I mål om vattenverksamhet	I mål om vattenverksamhet
skall ansökan dessutom inne-	ska ansökan dessutom innehålla
hålla

1. uppgift om det finns fastigheter som berörs av vatten- verksamheten eller ej och i förekommande fall namn och adress på ägarna och berörda innehavare av särskild rätt till fastigheterna, och

147

Författningsförslag

SOU 2011:18

2. uppgifter om de ersättningsbelopp som sökanden erbjuder varje sakägare, om det inte på grund av verksamhetens omfattning bör anstå med sådana uppgifter.

I mål om verksamhet med strålning som prövas av miljö- domstol enligt 12 kap. 13 § ska ansökan dessutom innehålla

1. en preliminär säkerhetsre- dovisning,

2. en redogörelse för hur skyl- digheterna enligt 12 kap. 26 § första stycket 2 avseende ekonomiska, administrativa och personella resurser är fullgjorda, och

3. en bedömning av hur närheten till annan verksamhet kan påverka säkerheten i den egna anläggningen.

Ytterligare bestämmelser om vad en ansökan i vissa fall skall innehålla i mål om vattenverksamhet finns i 7 kap. 4 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

	22 kap.
		2 a §
I fråga om miljöfarlig verk-		I fråga om miljöfarlig verk-
samhet är den som erhållit till-		samhet	eller	verksamhet	med
stånd, dispens eller godkän-		strålning är den som erhållit till-
nande vid prövning av frågor		stånd, dispens eller godkän-
som avses i 24 kap. 3, 5 och 8 §§		nande vid prövning av frågor
skyldig att tillhandahålla	den	som avses i 24 kap. 3, 5 och 8 §§
utredning om verksamheten och		skyldig	att	tillhandahålla	den
övriga förhållanden som behövs		utredning om verksamheten och
för prövningen. Miljödomstolen		övriga förhållanden som behövs
får förelägga denne att tillhanda-		för prövningen. Miljödomstolen
hålla den utredning som behövs.		får förelägga denne att tillhanda-
Föreläggandet får förenas	med	hålla den utredning som behövs.
vite.		Föreläggandet får förenas			med
		vite.

148

SOU 2011:18

Författningsförslag

22 kap.

4 §

Ett exemplar av ansökningshandlingarna och av kungörelsen ska sändas till Naturvårdsverket, Kammarkollegiet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Fiskeriverket, länsstyrelsen och den eller de berörda kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet. Om det kan antas att det allmänna fiskeintresset eller något annat allmänt intresse inte berörs av verksamheten, behöver dock inte handlingarna sändas över.

I ärenden som rör strålsäker- heten enligt 12 kap. ska ett exemplar av ansökningshand- lingarna och av kungörelsen dess- utom sändas till Strålsäkerhets- myndigheten.

Kungörelsen ska även sändas till berörda kommuner och andra myndigheter vars verksamhet kan beröras av ansökan.

22 kap.
	6 §
Naturvårdsverket, Kammar-	Naturvårdsverket, Kammar-
kollegiet, Myndigheten för sam-	kollegiet,	Strålsäkerhetsmyndig-
hällsskydd och beredskap och	heten, Myndigheten för sam-
länsstyrelsen ska, när det be-	hällsskydd	och beredskap	och
hövs, föra talan i målet för att	länsstyrelsen ska, när det be-
tillvarata miljöintressen och andra	hövs, föra talan i målet för att
allmänna intressen.	tillvarata	miljöintressen,	strål-
	säkerhetsintressen och andra all-
	männa intressen.

En kommun får föra talan för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen inom kommunen.

Fiskeriverket ska, om handlingar sänds till verket enligt 4 §, yttra sig om vattenanläggningens eller verksamhetens inverkan på det allmänna fiskeintresset samt föreslå de bestämmelser som behövs till skydd för fisket. Om verket anser att ett yttrande kräver undersökning på platsen, ska verket anmäla detta till miljödom- stolen, som ska förordna om sakkunnigutredning enligt 12 §.

149

Författningsförslag

SOU 2011:18

22 kap.

12 a §

Miljödomstolen ska i ett mål enligt 12 kap. 13 § ha tillgång till Strålsäkerhetsmyndighetens yttrande i målet.

22 kap.

En dom som innebär att till- stånd lämnas till en verksamhet skall i förekommande fall inne- hålla bestämmelser om

1. den tid som tillståndet skall gälla,

25 §

En dom som innebär att tillstånd lämnas till en verksam- het ska i förekommande fall innehålla bestämmelser om

1. den tid som tillståndet ska gälla,

2.verksamhetens ändamål, läge, omfattning, säkerhet och tek- niska utformning i övrigt,

3.tillsyn, besiktning och kontroll såsom utsläppskontroll med angivande av mätmetod, mätfrekvens och utvärderingsmetod,

4. skyldighet att betala ersätt- ning eller att utföra skadeföre- byggande åtgärder samt hur betal- ningen skall ske,

4. skyldighet att betala ersätt- ning eller att utföra skadeföre- byggande åtgärder samt hur betal- ningen ska ske,

5.skyldighet att betala avgifter,

6.de villkor om utsläpp, begränsningsvärden och bästa möjliga teknik som behövs för att hindra eller begränsa skadlig påverkan på grund av föroreningar samt de övriga villkor som behövs för att förhindra skada på eller olägenhet för omgivningen,

7.de villkor som behövs avseende hanteringen i verksamheten av kemiska produkter om hanteringen kan medföra olägenheter för den yttre miljön,

8.de villkor som behövs om avfallshantering och återvinning och återanvändning om hanteringen, återvinningen eller åter- användningen kan medföra olägenheter för den yttre miljön,

9.de villkor som behövs med avseende på hushållningen med mark, vatten och andra naturresurser,

10.de villkor som behövs med avseende på avhjälpande av miljö- skada och ställande av säkerhet,

11.de villkor som behövs för att förebygga allvarliga kemikalie- olyckor och begränsa följderna av dem för människors hälsa och miljön,

150

SOU 2011:18

Författningsförslag

12.den tid inom vilken anspråk i anledning av oförutsedda skador får framställas,

13.den förlust av vatten eller annat som tillståndshavare enligt 31 kap. 22 och 23 §§ är skyldig att underkasta sig utan ersättning, och

14.rättegångskostnader.

Avser tillståndet arbeten för		Avser tillståndet arbeten för
vattenverksamhet, skall i domen		vattenverksamhet, skall i domen
anges den tid inom vilken arbe-		anges den tid inom vilken arbe-
tena skall vara utförda. Tiden får		tena skall vara utförda. Tiden får
sättas till högst tio år. Den tid		sättas till högst tio år. Den tid
inom vilken igångsättande	av	inom	vilken	igångsättande	av
miljöfarlig verksamhet skall	ha	miljöfarlig verksamhet ska			ha
skett skall anges.		skett ska anges.
		Miljödomstolen får i ärenden
		enligt	12 kap.	13 § överlåta	åt
		Strålsäkerhetsmyndigheten att fast-
		ställa villkor av betydelse för
		strålsäkerheten.

Miljödomstolen får överlåta åt tillsynsmyndighet att fastställa

villkor av mindre betydelse.
Ytterligare bestämmelser om		Ytterligare bestämmelser om
vad en dom i mål om vatten-		vad en dom i mål om vatten-
verksamhet	och vattenanlägg-	verksamhet		och	vattenanlägg-
ningar skall	innehålla finns i	ningar	ska	innehålla			finns i
7 kap. 6 § lagen (1998:812) med		7 kap. 6 § lagen (1998:812) med
särskilda bestämmelser om vat-		särskilda bestämmelser om vat-
tenverksamhet.		tenverksamhet.
		Bestämmelser			om	tillstånds-
		villkor	finns	även		i	12 kap.

			16-17 §§.
		22 kap.
		25 a §
En	dom som omfattar till-		En	dom	som	omfattar
stånd	att bedriva	verksamhet	tillstånd att bedriva verksamhet
med deponering av avfall skall			med deponering av avfall ska
dessutom alltid innehålla			dessutom alltid innehålla
1. uppgift om vilken av depo-			1. uppgift om vilken av depo-
niklasserna, farligt avfall, icke-			niklasserna farligt avfall, icke-
farligt	avfall eller	inert avfall	farligt	avfall	eller	inert avfall
						151

Författningsförslag SOU 2011:18

som tillståndet avser,	samt radioaktivt avfall enligt
	12 kap. som tillståndet avser,

2.en förteckning över de typer av avfall och den totala mängd avfall som får deponeras,

3.de villkor som behövs i fråga om åtgärder före och under driften av deponin,

4.de villkor som, enligt vad som kan förutses vid tillståndets beviljande, behövs i fråga om avslutning av deponin,

5.de villkor som behövs i fråga om åtgärder för övervakning och kontroll av att de skyldigheter uppfylls som gäller för verksam- heten,

6.de villkor som behövs i fråga om skyldighet att rapportera om typer och mängder av avfall som har deponerats.

	22 kap.
	25 b §
En	dom som omfattar till-	En dom som omfattar till-
stånd	att bedriva verksamhet	stånd att bedriva verksamhet
med förbränning av avfall skall		med förbränning av avfall ska
dessutom alltid innehålla		dessutom alltid innehålla

1.uppgifter om förbränningsanläggningens totala kapacitet för förbränning av avfall,

2.en förteckning över de avfallskategorier och de avfalls- mängder som får förbrännas,

3. en förteckning över			de	3. en	förteckning	över de
mängder av olika kategorier av				mängder av radioaktiv avfall eller
farligt avfall som får förbrännas,				olika kategorier av farligt avfall
				som får förbrännas,
4. i fråga om det farliga avfall				4. i fråga om det radioaktiva
som får förbrännas, villkor om				eller farliga avfall som får för-
avfallets minsta och högsta flöde,				brännas,	villkor om	avfallets
lägsta	och högsta	värmevärde		minsta och högsta flöde, lägsta
samt	maximala	innehåll	av	och högsta värmevärde samt
föroreningar,				maximala innehåll av förore-
				ningar,

5. villkor om längsta tid under vilken det i samband med tekniskt oundvikliga driftstopp, driftstörningar eller fel i renings- eller mätutrustning får ske sådana utsläpp av föroreningar till luft och vatten som överskrider fastställda värden.

152

SOU 2011:18 Författningsförslag

24 kap. Tillstånds giltighet, omprövning m.m.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
24 kap.
Om en dom eller ett beslut	1 §
	Om en dom eller ett beslut
som har meddelats i ett ansök-	som har meddelats i ett ansök-
ningsmål enligt 21 kap. 1 § första	ningsmål enligt 21 kap. 1 § första
stycket denna balk eller 7 kap.	stycket denna balk	eller 7 kap.
1 § lagen (1998:812) med sär-	1 § lagen (1998:812) med sär-
skilda bestämmelser om vatten-	skilda bestämmelser om vatten-
verksamhet avser tillstånd till en	verksamhet avser tillstånd till en
verksamhet enligt balken och	verksamhet enligt balken		och
domen eller beslutet har vunnit	domen eller beslutet har vunnit
laga kraft, gäller tillståndet mot	laga kraft, gäller tillståndet mot
alla, såvitt avser frågor som har	alla, såvitt avser frågor som har
prövats i domen eller beslutet.	prövats i domen eller beslutet.
Detsamma gäller beslut om till-	Detsamma gäller beslut om till-
stånd till miljöfarlig verksamhet	stånd till verksamhet med strål-
som har meddelats av en läns-	ning som har meddelats av Strål-
styrelse eller kommun med stöd	säkerhetsmyndigheten	eller	till
av 9 kap. 8 § samt beslut om	miljöfarlig verksamhet som har
tillstånd till markavvattning som	meddelats av en länsstyrelse eller
har meddelats av länsstyrelse	kommun med stöd av 9 kap. 8 §
enligt 11 kap.	samt beslut om tillstånd till
	markavvattning som har medde-
	lats av länsstyrelse enligt 11 kap.

Avser tillståndet utförandet av en vattenanläggning, innefattar det rätt att bibehålla anläggningen. Till följd av detta kapitel, 7 kap. 20 och 22 §§, 9 kap. 5 §, 10 kap. 17 § denna balk eller 2 kap. 10 § samt 7 kap. 13–17 §§ lagen med särskilda bestämmelser om vatten- verksamhet, kan dock ett tillstånd begränsas eller förenas med ändrade eller nya villkor, eller återkallas och fortsatt verksamhet förbjudas. Ett sådant ingripande kan också ske genom föreläggan- den eller förbud enligt 10 kap. 14 § eller 26 kap. 9 § fjärde stycket.

Med tillstånd avses i detta kapitel även godkännande av arbeten eller åtgärder enligt 11 kap. 16 §.

En omprövningsdom eller ett omprövningsbeslut har samma verkan som en tillståndsdom eller ett tillståndsbeslut

153

Författningsförslag

SOU 2011:18

Bestämmelser om tillstånds- villkor finns även i 12 kap. 16-17 §§.

24 kap.

I fråga om miljöfarlig verk- samhet eller vattenverksamhet får tillståndsmyndigheten ompröva tillstånd såvitt avser bestäm- melse om tillåten produktions- mängd eller annan liknande be- stämmelse om verksamhetens omfattning, samt ändra eller upphäva villkor eller andra bestämmelser eller meddela nya sådana

5 §

I fråga om miljöfarlig verk- samhet, verksamhet med strål- ning eller vattenverksamhet får tillståndsmyndigheten ompröva tillstånd såvitt avser bestäm- melse om tillåten produktions- mängd eller annan liknande be- stämmelse om verksamhetens omfattning, samt ändra eller upphäva villkor eller andra bestämmelser eller meddela nya sådana

1.när, från det tillståndsbeslutet vann laga kraft, det förflutit tio år eller den kortare tid som, på grund av vad som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer,

2.om verksamheten med någon betydelse medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds,

3.om den som har sökt tillståndet har vilselett tillstånds- myndigheten genom att lämna oriktiga uppgifter eller underlåta att lämna uppgifter av betydelse för tillståndet eller villkoren,

4.när tillståndet eller villkor som gäller för verksamheten inte har följts,

5.om det genom verksamheten uppkommit en olägenhet av någon betydelse som inte förutsågs när verksamheten tilläts,

6.om förhållandena i omgivningen har ändrats väsentligt,

7.om en från hälso- eller miljösynpunkt väsentlig förbättring kan uppnås med användning av någon ny process- eller renings- teknik,

8.om användandet av någon ny teknik för mätning eller uppskattning av förorening eller annan störning skulle medföra väsentligt bättre förutsättningar för att kontrollera verksamheten,

9.om verksamheten helt eller till väsentlig del är förlagd inom ett område där förbud råder enligt föreskrift eller beslut med stöd av 9 kap. 4 §,

154

SOU 2011:18

Författningsförslag

10.för att förbättra en anläggnings säkerhet,

11.om det visar sig att anordningar som har vidtagits eller villkor som har meddelats till skydd för fisket med stöd av 11 kap. 8 § eller enligt 6 kap. 5 § lagen (1998:812) med särskilda bestäm- melser om vattenverksamhet är mindre ändamålsenliga, eller

12. om det kan antas att en säkerhet som ställts enligt 9 kap. 6 a §, 15 kap. 34 § eller 16 kap. 3 § inte längre är tillräcklig eller är större än vad som behövs.

Ändringstillstånd som avses i 16 kap. 2 § får förenas med bestämmelser om ändringar i villkor som tidigare har meddelats för de delar av verksamheten som inte omfattas av ändringen, om de tidigare villkoren har ett samband med ändringen.

Ändringstillstånd som avses i 16 kap. 2 § får trots bestämmel- serna i första stycket omprövas i samband med att ett tillstånd som omfattar hela verksamheten omprövas.

I fall som avses i första stycket 5 får tillståndsmyndigheten också besluta om andra åtgärder som behövs för att förebygga eller minska olägenheter för framtiden.

Tillståndsmyndigheten får inte med stöd av denna paragraf med- dela så ingripande villkor eller andra bestämmelser att verksam- heten inte längre kan bedrivas eller att den avsevärt försvåras.

24 kap.

Ansökan om prövning som avses i 3-6 §§ får göras hos miljödomstol av Naturvårds- verket, Kammarkollegiet och länsstyrelsen. Skall frågan prö- vas av någon annan myndighet än domstol eller av kommun, får den tas upp utan någon särskild framställning. Frågor om om- prövning enligt 5 § andra och tredje styckena får tas upp utan särskild ansökan.

En ansökan om sådan pröv- ning som avses i första stycket får även göras av en kommun i den utsträckning kommunen

7 §

Ansökan om prövning som avses i 3-6 §§ får göras hos miljödomstol av Naturvårds- verket, Kammarkollegiet, Strål- säkerhetsmyndigheten och läns- styrelsen. Ska frågan prövas av någon annan myndighet än domstol eller av kommun, får den tas upp utan någon särskild framställning. Frågor om om- prövning enligt 5 § andra och tredje styckena får tas upp utan särskild ansökan.

En ansökan om sådan pröv- ning som avses i första stycket får även göras av en kommun i den utsträckning kommunen

155

Författningsförslag

SOU 2011:18

har övertagit tillsynen med stöd av 26 kap. 3 § fjärde stycket. Har tillståndet meddelats av länsstyrelsen, görs ansökan hos hos länsstyrelsen.

har övertagit tillsynen med stöd av 26 kap. 3 § fjärde stycket. Har tillståndet meddelats av

Strålsäkerhetsmyndigheten eller länsstyrelsen, görs ansökan hos

Strålsäkerhetsmyndigheten respektive hos länsstyrelsen.

25 kap. Rättegångskostnader och liknande kostnader

(enligt lydelse i kraft 2 maj 2011 – se prop. 2009/10:215)

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

25 kap.

I mål som gäller återkallelse, förbud mot fortsatt verksamhet eller omprövning enligt 24 kap. 3-6 §§ eller 7 kap. 15 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverk- samhet skall Naturvårdsverket, Kammarkollegiet, länsstyrelsen och tillståndshavaren svara för sina kostnader vid mark- och miljödomstolen. I mål enligt 24 kap. 5 § som avser ompröv- ning för att tillgodose allmänna intressen skall den myndighet som ansökte om omprövning dessutom svara för kostnader vid mark- och miljödomstolen som uppkommer för andra motparter än tillståndshavaren. Detta gäller dock inte ompröv- ning enligt 24 kap. 5 § första stycket 11. Gäller ett mål enligt 24 kap. 5 § första stycket 10 omprövning för att förbättra en

3 §

I mål som gäller återkallelse, förbud mot fortsatt verksamhet eller omprövning enligt 24 kap. 3-6 §§ eller 7 kap. 15 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverk- samhet ska Naturvårdsverket, Kammarkollegiet, Strålsäkerhets- myndigheten, länsstyrelsen och tillståndshavaren svara för sina kostnader vid mark- och miljö- domstolen. I mål enligt 24 kap. 5 § som avser omprövning för att tillgodose allmänna intressen ska den myndighet som ansökte om omprövning dessutom svara för kostnader vid mark- och miljödomstolen som uppkom- mer för andra motparter än tillståndshavaren. Detta gäller dock inte omprövning enligt 24 kap. 5 § första stycket 11. Gäller ett mål enligt 24 kap. 5 § första stycket 10 omprövning

156

SOU 2011:18 Författningsförslag

anläggnings säkerhet skall

dock

för att förbättra en anläggnings

tillståndshavaren

stället

för

säkerhet ska dock tillstånds-

Naturvårdsverket, Kammarkol-

havaren i stället för Naturvårds-

legiet och länsstyrelsen svara för

verket, Kammarkollegiet,

Strål-

senast nämnda kostnader.

säkerhetsmyndigheten

och

läns-

styrelsen svara för senast nämnda

kostnader.

26 kap. Tillsyn

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

26 kap.

1 §

Tillsynen

skall

säkerställa

Tillsynen

ska

säkerställa

syftet med denna balk och

föreskrifter

som

har

meddelats

föreskrifter

som har

meddelats

med stöd av balken.

Tillsynsmyndigheten skall

för

Tillsynsmyndigheten ska för

detta ändamål på eget initiativ

eller efter anmälan i nödvändig

utsträckning

kontrollera

efter-

utsträckning

kontrollera

efter-

levnaden

miljöbalken

samt

levnaden

miljöbalken

samt

föreskrifter,

domar

och

andra

föreskrifter,

domar

och

andra

beslut som har meddelats med

stöd av balken samt vidta de

åtgärder som behövs för att

åstadkomma rättelse. I fråga om

miljöfarlig verksamhet eller vat-

miljöfarlig

verksamhet,

verk-

tenverksamhet som omfattas av

samhet

med

strålning

eller

tillstånd

skall

tillsynsmyndig-

vattenverksamhet som omfattas

heten även fortlöpande bedöma

av tillstånd ska tillsynsmyndig-

om villkoren är tillräckliga.

heten även fortlöpande bedöma

om villkoren är tillräckliga.

Tillsynsmyndigheten

skall

Tillsynsmyndigheten

ska

dessutom,

genom

rådgivning,

dessutom, genom

rådgivning,

information och liknande verk-

samhet, skapa

förutsättningar

samhet,

skapa

förutsättningar

för att balkens ändamål skall

för att balkens ändamål ska

kunna tillgodoses.

157

Tillsynen utövas av Natur- vårdsverket, generalläkaren, läns- styrelsen, andra statliga myndig- heter och kommunerna (tillsyns- myndigheter), i enlighet med vad regeringen bestämmer.

Författningsförslag

SOU 2011:18

26 kap.

3 §

Tillsynen utövas av Natur- vårdsverket, generalläkaren, Strål- säkerhetsmyndigheten, länsstyrel- sen, andra statliga myndigheter och kommunerna (tillsynsmyn- digheter), i enlighet med vad regeringen bestämmer.

Bestämmelser om tillsyn finns också i lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.

Varje kommun utövar genom den eller de nämnder som fullmäktige bestämmer tillsyn inom kommunen över miljö- och hälsoskyddet enligt 9 kap., med undantag för sådan miljöfarlig verksamhet som kräver tillstånd, över hanteringen av kemiska produkter enligt 14 kap. och över avfallshanteringen enligt 15 kap.

Regeringen får föreskriva att den tillsynsmyndighet regeringen bestämmer får överlåta åt en kommun att i ett visst avseende utöva sådan tillsyn som annars skulle skötas av en statlig tillsynsmyn- dighet, om kommunen har gjort framställning om det. Detta gäller inte verksamhet som utövas av Försvarsmakten, Fortifikations- verket, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt.

26 kap.

Om en miljöfarlig verksam- het omfattas av tillståndsplikt enligt vad som föreskrivs med stöd av 9 kap. 6 § första stycket skall den som utövar verksam- heten varje år lämna en miljö- rapport till den tillsynsmyndig- het som utövar tillsynen över verksamheten. Detta gäller också den som förelagts att ansöka om tillstånd enligt 9 kap. 6 § andra stycket. I miljörapporten skall redovisas de åtgärder som har vidtagits för att uppfylla vill- koren i ett tillståndsbeslut och

20 §

Om en miljöfarlig verksam- het omfattas av tillståndsplikt enligt vad som föreskrivs med stöd av 9 kap. 6 § första stycket eller 12 kap. 5 § ska den som utövar verksamheten varje år lämna en miljörapport till den tillsynsmyndighet som utövar tillsynen över verksamheten. Detta gäller också den som förelagts att ansöka om tillstånd enligt 9 kap. 6 § andra stycket. I miljörapporten ska redovisas de åtgärder som har vidtagits för att uppfylla villkoren i ett till-

158

De som har tagit befattning med ärenden enligt denna balk eller EG-förordningar inom bal- kens tillämpningsområde eller i ett sådant ärende har utfört sådana undersökningar som an- ges i 22 § första stycket tredje meningen får inte obehörigen röja eller utnyttja vad de då har fått veta om affärs- eller drift- förhållanden eller förhållanden av betydelse för landets försvar.

SOU 2011:18 Författningsförslag

resultaten av dessa åtgärder.	ståndsbeslut och resultaten av
Regeringen eller den myn-	dessa åtgärder.
Regeringen eller den myn-	Regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestäm-	dighet som regeringen bestäm-
mer får föreskriva att en miljö-	mer får föreskriva att en miljö-
rapport skall innehålla en redo-	rapport ska innehålla en redo-
visning av verksamhetens miljö-	visning av verksamhetens miljö-
påverkan även i annat avseende	påverkan även i annat avseende
än vad som omfattas av vill-	än vad som omfattas av vill-
koren i ett tillståndsbeslut.	koren i ett tillståndsbeslut.
Även redovisning av andra upp-	Även redovisning av andra upp-
gifter som är relaterade till	gifter som är relaterade till
balkens tillämpningsområde och	balkens tillämpningsområde och
mål får föreskrivas.	mål får föreskrivas.

Även om en verksamhet inte är tillståndspliktig, får en föreskrift om skyldighet att lämna en miljörapport meddelas.

26 kap.

27 §

De som har tagit befattning med ärenden enligt denna balk eller EG-förordningar inom bal- kens tillämpningsområde eller i ett sådant ärende har utfört sådana undersökningar som an- ges i 22 § första stycket tredje meningen får inte obehörigen röja eller utnyttja vad de då har fått veta om affärs- eller driftförhållanden eller förhål- landen av betydelse för rikets säkerhet eller landets försvar.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

159

Författningsförslag SOU 2011:18

29 kap. Straffbestämmelser och förverkande

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29 kap.

1 §

För miljöbrott döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1.orsakar att det i mark, vatten eller luft släpps ut ett ämne som typiskt sett eller i det enskilda fallet medför eller kan medföra

a. en förorening som är skadlig för människors hälsa, djur eller växter i en omfattning som inte har ringa betydelse, eller

b. någon annan betydande olägenhet i miljön,

2.förvarar eller bortskaffar avfall eller annat ämne på ett sätt som kan medföra en förorening som är skadlig för människors hälsa, djur eller växter i en omfattning som inte har ringa betydelse eller som kan medföra någon annan betydande olägenhet i miljön,

3. orsakar	en	betydande	3. orsakar	en	betydande
olägenhet i miljön genom buller,			olägenhet i miljön genom buller,
skakning, joniserande eller icke-			skakning eller icke-joniserande
joniserande strålning, eller			strålning, eller
			3 a. orsakar	otillåten expone-
			ring av joniserande eller icke-
			joniserande strålning		som är
			skadlig för människors hälsa, djur
			eller miljön, eller

4. bedriver verksamhet eller vidtar en åtgärd som ändrar yt- eller grundvattennivån på ett sätt som skadar eller kan skada människors hälsa, djur eller växter i en omfattning som inte har ringa betydelse eller som medför eller kan medföra någon annan betydande olägen- het i miljön.

Är brottet grovt, döms för grovt miljöbrott till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om det har medfört eller kunnat med- föra varaktiga skador av stor omfattning, om gärningen annars varit av särskilt farlig art eller innefattat ett medvetet risktagande av allvarligt slag eller om gärningsmannen, när det krävts särskild uppmärksamhet eller skicklighet, har gjort sig skyldig till en för- summelse av allvarligt slag.

Om en behörig myndighet har tillåtit förfarandet, eller om förfarandet är allmänt vedertaget eller med hänsyn till omständig-

160

Författningsförslag

SOU 2011:18

ab. bestämmelsen i 7 kap. 31 § eller föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 7 kap. 31 § om att en verksamhet eller åtgärd ska anmälas för samråd,

b.föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 9 kap. 6 § om miljöfarliga verksamheter,

c.bestämmelsen i 9 kap. 6 § fjärde stycket om anmälningsplik- tiga miljöfarliga verksamheter,

d.bestämmelserna i 11 kap. eller föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 11 kap. om vattenverksamheter,

e.bestämmelsen i 11 kap. 9 b § tredje stycket om anmälnings- pliktiga vattenverksamheter,

f.bestämmelsen i 11 kap. 22 § om att ta en anläggning för bortledande av grundvatten ur bruk,

g. bestämmelsen i 12 kap. 6 § eller föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 12 kap. 6 § om att en verksamhet eller åtgärd ska anmälas för samråd,

g. bestämmelserna i 12 kap. eller föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 12 kap. om verksamhet med strålning,

h.bestämmelsen i 13 kap. 12 § om avsiktlig utsättning av gene- tiskt modifierade organismer och om att släppa ut produkter som innehåller eller består av sådana organismer på marknaden,

i.föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 13 kap. 16 § om innesluten användning av genetiskt modifierade orga- nismer,

j.bestämmelserna i artikel 56 i förordning (EG) nr 1907/2006 om förutsättningar för att få använda ett ämne som anges i bilaga XIV till den förordningen eller släppa ut ett sådant ämne på marknaden,

k.bestämmelsen i 14 kap. 4 § om införsel från ett land utanför Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, utsläppande på marknaden och användning av kemiska och biologiska bekämpningsmedel,

l.föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 14 kap. 8 § om hantering, införsel, utförsel, tillstånd, godkännande eller anmälan av kemiska produkter, biotekniska organismer eller varor,

m. föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 15 kap. 25 § om tillstånd för yrkesmässig transport av avfall, eller

n. bestämmelserna i 17 kap. om regeringens tillåtlighetspröv- ning, eller

164

Författningsförslag

SOU 2011:18

c. enligt ett beslut som i det enskilda fallet har meddelats med stöd av balken, artikel 46 i förordning (EG) nr 1907/2006 eller regeringens föreskrifter,

2. i fråga om en verksamhet eller åtgärd som är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt bestämmelserna i 9, 11, 13 eller 14 kap. eller enligt föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av de bestämmelserna bryter mot en föreskrift som regeringen har meddelat om skyldighet att underrätta till- synsmyndigheten om en drifts- störning i verksamheten eller liknande händelse som kan skada människors hälsa eller miljön,

1 a.	underlåter att	enligt
12 kap.	22 § i samband	med

olyckstillbud, hot eller annan lik- nande omständighet snarast till tillsynsmyndigheten lämna sådana upplysningar som har betydelse för bedömningen av strålsäker- heten

2. i fråga om en verksamhet eller åtgärd som är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt bestämmelserna i 9, 11, 12, 13 eller 14 kap. eller enligt före- skrifter som regeringen har meddelat med stöd av de bestämmelserna bryter mot en föreskrift som regeringen har meddelat om skyldighet att underrätta tillsynsmyndigheten om en driftsstörning i verksam- heten eller liknande händelse som kan skada människors hälsa eller miljön,

3.bryter mot en bestämmelse i 10 kap. 11 §, 12 § första stycket eller 13 § om skyldighet att underrätta tillsynsmyndigheten om en förorening, överhängande fara för en allvarlig miljöskada eller allvarlig miljöskada,

4.i fråga om innesluten användning, avsiktlig utsättning eller utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade organismer bryter mot en föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av 13 kap. om skyldighet att anmäla kännedom om nya uppgifter eller ändrade förhållanden,

5.i fråga om yrkesmässig tillverkning eller införsel av kemiska produkter bryter mot en föreskrift som regeringen har meddelat enligt 14 kap. 12 eller 13 § om skyldighet att göra en anmälan för registrering i ett produktregister, eller

6.i fråga om tillverkning eller utsläppande på marknaden av kemiska produkter eller biotekniska organismer bryter mot

166

SOU 2011:18

Författningsförslag

bestämmelserna i 14 kap. 18 § om skyldighet att underrätta om skadliga verkningar.

29 kap.

8 §

Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1.bryter mot en föreskrift för totalförsvaret som har meddelats med stöd av 1 kap. 5 §, om en överträdelse av den lagbestämmelse från vilken avvikelsen har föreskrivits är straffbelagd,

2.bryter mot en föreskrift om försiktighetsmått inom ett

miljöskyddsområde, som regeringen har meddelat med stöd av 7 kap. 20 §,

3.bryter mot en föreskrift eller ett beslut om förbud mot utsläpp av avloppsvatten m.m. som regeringen har meddelat med stöd av 9 kap. 4 §,

4.bryter mot en föreskrift om försiktighetsmått vid miljöfarlig verksamhet som regeringen har meddelat med stöd av 9 kap. 5 §,

5.i ett miljöriskområde som avses i 10 kap. 12 § vidtar en åtgärd som ökar belastningen av föroreningar i eller omkring området, annars försämrar den miljömässiga situationen eller försvårar efterbehandlingsåtgärder,

6.bryter mot den skyldighet att underhålla en vattenanläggning som följer av 11 kap. 17 § första stycket, 20 § första stycket eller 21 § första stycket,

7. bryter mot ett förbud till skydd för naturmiljön enligt

12 kap. 6 § fjärde stycket,

7. bryter mot ett förbud till skydd för naturmiljön enligt

7 kap. 31 § fjärde stycket,

8.bryter mot bestämmelsen i 13 kap. 8 § om utredning innan en genteknisk verksamhet påbörjas eller mot en föreskrift om utred- ningen som regeringen har meddelat med stöd av 13 kap. 9 §,

9.bryter mot en föreskrift om försiktighetsmått vid genteknisk verksamhet som regeringen har meddelat med stöd av 13 kap. 11 §,

10.bryter mot skyldigheten att upprätta en kemikaliesäkerhets- rapport enligt vad som krävs i artiklarna 37.4 och 39.1 i förordning (EG) nr 1907/2006,

11.bryter mot skyldigheten att förse Europeiska kemikaliemyn- digheten med information enligt vad som krävs i artiklarna 38, 39.2 och 66.1 i förordning (EG) nr 1907/2006,

12.bryter mot förbudet mot dumpning eller förbränning av avfall enligt 15 kap. 31 §,

167

Författningsförslag

SOU 2011:18

13.bryter mot en bestämmelse om transport och därigenom transporterar avfall i strid med artikel 3, 5, 6, 8–10, 14–17 eller 19– 24 rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen, eller

14.bryter mot ett förbud mot fiske som i det enskilda fallet har beslutats med stöd av 28 kap. 13 §.

För försök till brott som avses i första stycket 12 döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1 § eller 9 § första stycket 5.

29 kap.

9 §

Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1.bryter mot bestämmelsen i artikel 6.3 i förordning (EG) nr 338/97 om skyldighet att i en ansökan lämna uppgift om tidigare beslut om avslag,

2.bryter mot en föreskrift eller ett beslut i ett enskilt fall om tomgångskörning eller gatumusik som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en myndighet har meddelat med stöd av 9 kap. 12 §,

3. bryter	mot	en föreskrift	3. bryter	mot	en föreskrift
om skötsel	av	jordbruksmark	om skötsel	av	jordbruksmark
som regeringen eller, efter rege-			som regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, en myn-			ringens bemyndigande, en myn-
dighet har meddelat med stöd av			dighet har meddelat med stöd av
12 kap. 8 §,			9 kap. 15 c §,
4. bryter	mot	en föreskrift	4. bryter	mot	en föreskrift
om hantering av gödsel som			om hantering av gödsel som
regeringen eller, efter regeringens			regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, en myndighet har			bemyndigande, en myndighet har
meddelat med stöd av 12 kap.			meddelat med stöd av 9 kap.
10 §,			15 f §

5. vid en sådan odling av genetiskt modifierade organismer som omfattas av ett tillstånd enligt 13 kap. 12§ bryter mot en föreskrift om försiktighetsmått som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en myndighet har meddelat med stöd av 13 kap. 11 §,

168

SOU 2011:18

Författningsförslag

6.bryter mot en föreskrift om märkning av genetiskt modifie- rade organismer som regeringen eller, efter regeringens bemyndi- gande, en myndighet har meddelat med stöd av 13 kap. 18 §,

7.bryter mot en bestämmelse om spårbarhet eller märkning enligt artikel 4.1, 4.2, 4.3, 4.4, 4.6, 5.1 eller 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1830/2003 av den 22 september 2003 om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade orga- nismer och spårbarhet av livsmedel och foderprodukter som är framställda av genetiskt modifierade organismer och om ändring av direktiv 2001/18/EG,

8.bryter mot en bestämmelse om information, identifiering, dokumentation eller anmälan enligt artikel 6, 12 eller 13 i Europa- parlamentets och rådets förordning (EG) nr 1946/2003 av den 15 juli 2003 om gränsöverskridande förflyttning av genetiskt modifie- rade organismer,

9.bryter mot en föreskrift om innehållsförteckning eller märkning av kosmetiska och hygieniska produkter som regeringen har meddelat med stöd av 14 kap. 19 § 1,

10.bryter mot skyldigheten att lämna information enligt artikel 9 i förordning (EG) nr 648/2004,

11.bryter mot en bestämmelse om information eller dokumen- tation enligt artikel 32, 34 eller 36 i förordning (EG) nr 1907/2006,

12.bryter mot bestämmelsen i 15 kap. 21 § första stycket eller en föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av 15 kap. 21 § andra stycket om förbud att ta befattning med en avfallstransport, genom att yrkesmässigt eller annars i större omfattning samla in och forsla bort avfall, eller

13.bryter mot en föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av 15 kap. 25 § första stycket 2 genom att för borttransport lämna annat avfall än hushållsavfall till den som inte har det tillstånd som krävs för en sådan transport.

Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1 §.

29 kap.

12 §

Djur, växter, produkter som utvunnits av djur eller växter, utbrutet material vid täktverksamhet, kemiska produkter, biotek- niska organismer eller varor innehållande kemiska produkter eller genetiskt modifierade organismer eller produkter som innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer, vilka har varit

169

Författningsförslag

SOU 2011:18

2Förslag till

lag om ändring i lagen (2010:923) om mark- och miljödomstolar

Lagen träder i kraft den 2 maj 2011 (tidigare 20 kap. 8 § miljö- balken – se prop. 2009/10:215)

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:923) om mark- och miljödomstolar att 3 kap. 1 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
		3 kap.
			1 §
Mål om utövande av miljö-			Mål om utövande av miljö-
farlig	verksamhet, vattenverk-		farlig	verksamhet,	verksamhet
samhet, vattenanläggningar och			med	strålning, vattenverksam-
ersättning vid vattenverksamhet			het,	vattenanläggningar		och
samt om utdömande av vite			ersättning vid vattenverksamhet
enligt miljöbalken efter särskild			samt om utdömande av vite
ansökan av myndighet prövas av			enligt miljöbalken efter särskild
den mark- och miljödomstol			ansökan av myndighet prövas av
inom vars område verksamheten			den mark- och miljödomstol
i huvudsak bedrivs, har bedrivits			inom vars område verksamheten
eller kommer att bedrivas.			i huvudsak bedrivs, har bedrivits
			eller kommer att bedrivas.
Mål om utövande av verk-			Mål om utövande av verk-
samhet	vid anläggningar som		samhet vid anläggningar			som
ingår i ett sammanhängande sys-			ingår i ett sammanhängande sys-
tem för hantering, bearbetning,			tem för hantering, bearbetning,
lagring och slutförvaring av an-			lagring och slutförvaring av an-
vänt kärnbränsle eller kärnavfall			vänt kärnbränsle eller radio-
prövas av den mark- och miljö-			aktivt avfall prövas av den mark-
domstol		inom vars område	och	miljödomstol	inom	vars
någon	av	anläggningarna ligger	område någon av anlägg-
eller är avsedd att ligga.			ningarna ligger eller är avsedd
			att ligga.

Mål om ersättning vid skada eller intrång enligt 28 kap. 2–5 §§ miljöbalken och vid ingripande av det allmänna enligt miljöbalken prövas av den mark- och miljödomstol inom vars område skadan eller intrånget i huvudsak har inträffat eller kommer att inträffa.

172

Författningsförslag

SOU 2011:18

3Förslag till

lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § arbetsmiljölagen (1977:1160) ska ha följande lydelse

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 kap.
	2 §

Denna lag gäller varje verksamhet i vilken arbetstagare utför arbete för en arbetsgivares räkning. I fråga om fartygsarbete gäller lagen även när svenska fartyg används till sjöfart utanför Sveriges sjöterritorium.

I fråga om fartyg och fartygsarbete ska vad som sägs i denna lag om Arbetsmiljöverket i stället gälla Transportstyrelsen. Vad som sägs om en arbetsgivare i denna lag ska såvitt avser fartyg också gälla en redare, även då fartygsarbete utförs av någon annan än den som är anställd av redaren.

Med redare likställs i denna lag den som i redarens ställe utövar ett avgörande inflytande över fartygets drift.

Om skyldigheter i vissa avseenden för andra än arbetsgivare och arbetstagare finns bestämmelser i 3 och 5 kap.

Om befälhavarens skyldig-	Om befälhavarens skyldig-
heter vid fartygsarbete finns	heter	vid	fartygsarbete finns
bestämmelser i fartygssäker-	bestämmelser			i fartygssäker-
hetslagen (2003:364).	hetslagen (2003:364).
	I	fråga	om	strålskyddet ska

bestämmelserna i 12 kap. miljö- balken ha företräde.

I fråga om varor som är avsedda för konsumenter eller som kan antas komma att användas av konsumenter gäller också produkt- säkerhetslagen (2004:451).

En bestämmelse om skyldighet för arbetsgivare att göra information om kemiska ämnen och beredningar tillgänglig finns i artikel 35 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv

174

Författningsförslag

SOU 2011:18

6Förslag till

lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 32 kap. 9 § offentlighets- och sekre- tesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
			32 kap.
				9 §
Sekretess		gäller för	sådan	Sekretess	gäller	för		sådan
uppgift om en enskilds affärs-				uppgift om en enskilds affärs-
eller driftförhållanden som har				eller driftförhållanden			som har
lämnats enligt 19-21 §§ lagen				lämnats enligt 2-3 §§ lagen (…)
(1984:3) om kärnteknisk verk-				om offentlig insyn på strålsäker-
samhet eller i ärende om under-				hetsområdet eller i ärende om
rättelse	och	information	eller	underrättelse	och	information
bistånd	enligt konventionerna			eller bistånd enligt konventio-
den 26 september 1986 om tidig				nerna den 26 september				1986
information vid en kärnenergi-				om tidig information vid en
olycka och om bistånd i hän-				kärnenergiolycka och om bistånd
delse av en kärnteknisk olycka				i händelse av en kärnteknisk
eller ett nödläge med radioaktiva				olycka eller ett nödläge med
ämnen samt konventionen den				radioaktiva ämnen samt konven-
17 mars 1992 om gränsöver-				tionen den 17 mars 1992 om
skridande effekter av industri-				gränsöverskridande		effekter av
olyckor, om det kan antas att				industriolyckor, om			det	kan
den enskilde lider skada om				antas att den enskilde lider
uppgiften röjs.				skada om uppgiften röjs.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo

år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.

178

Författningsförslag

SOU 2011:18

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de föreskrifter som behövs för att sådana förpliktelser ska uppfyllas som ingår i överenskommelser som avses i första stycket.

3 § /Träder i kraft den dag regeringen bestämmer/ Verksamhet med kärnämne eller verksamhet som är anmälningsskyldig enligt denna lag ska bedrivas på sådant sätt att de förpliktelser uppfylls som följer av Sveriges överenskommelser i syfte att förhindra kärnsprängningar och spridning av kärnvapen.

4 § Den som bedriver verksamhet med kärnämne eller är anmäl- ningsskyldig enligt denna lag, är skyldig att, med hänsyn till verk- samhetens art, ha en organisation med tillräckliga ekonomiska, administrativa och personella resurser för att kunna fullgöra de åtgärder som följer av denna lag eller villkor eller föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag.

5 § Bestämmelser som rör utförsel ur landet av kärnämnen och av kärnteknisk utrustning samt tekniskt bistånd som lämnas utanför landet och som har samband med sådana ämnen och sådan utrust- ning finns i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd samt i rådets förordning (EG) nr 428/2009 av den 5 maj 2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden (omarbetning)2.

Bestämmelser om införsel av kärnämne finns i 12 kap. miljöbalken.

Tillstånd

6 § Tillstånd krävs för verksamhet med kärnämne enligt 12 kap. 5 § miljöbalken.

2 EUT L 134, 29.5.2009, s. 1 (Celex 32009R0428).

180

SOU 2011:18

Författningsförslag

Anmälningsskyldighet

7 § Den som bedriver en forsknings- eller utvecklingsverksamhet som rör processer eller system i fråga om anläggningar, kärnämnen eller kärnteknisk utrustning som avses i 2 § är skyldig att anmäla detta till den myndighet som regeringen bestämmer.

Första stycket gäller inte teoretisk eller grundläggande forskning. Det gäller inte heller forskning och utveckling som rör

1.industriell användning av radioisotoper,

2.tillämpningar inom medicin, hydrologi eller lantbruk,

3.hälso- och miljöeffekter,

4.förbättrat underhåll.

8 § Den som tillverkar, monterar eller på annat sätt framställer kärnteknisk utrustning är skyldig att anmäla detta till den myndighet som regeringen bestämmer.

9 § Den som till Sverige för in eller från Sverige för ut kärnteknisk utrustning är skyldig att anmäla detta till den myndighet som regeringen bestämmer.

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om anmälningsskyldighet, i syfte att uppfylla de förpliktelser som följer av Sveriges överenskom- melser i syfte att förhindra spridning av kärnvapen.

11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från anmälningsskyldigheten i 7-9 §§.

Internationella inspektioner

12 § För inspektioner som Internationella atomenergiorganet ska genomföra enligt avtal som Sverige ingått för kontroll enligt Förenta nationernas fördrag om förhindrande av spridning av kärn- vapen ska regeringen, eller den myndighet som regeringen bestäm- mer, fatta beslut om vilka åtgärder som får vidtas. Regeringen ska utse en myndighet som ska närvara vid inspektionerna och bistå en

181

Författningsförslag

SOU 2011:18

inspektionsgrupp. Om inspektionernas omfattning föranleder det får flera myndigheter utses.

Om en inspektion enligt första stycket kan komma att röra en enskilds rätt, skall den enskilde ges tillfälle att yttra sig innan inspektionens genomförande. Den enskilde behöver dock inte höras, om den tid som står till förfogande inte medger det eller om ett hörande allvarligt skulle försvåra inspektionens genomförande.

13 § En myndighet som regeringen utsett att närvara vid inspektioner enligt 12 § får besluta i frågor som avser verkställighet av inspektionerna. Myndigheten skall hänskjuta frågor av särskild vikt till regeringen. En enskild har rätt att få en fråga som rör hans rätt hänskjuten till regeringen.

14 § En internationell inspektion får innefatta

1.att en internationell inspektionsgrupp ges tillträde till områ- den, anläggningar eller byggnader,

2.att inspektörer tillåts att ta med sig, använda och installera mätapparatur och annan teknisk utrustning för att mäta strålning eller för att i övrigt samla in och registrera uppgifter,

3.att mätningar utförs, att prover tas och att poster av kärnämne räknas,

4.att kameror, sigill eller annan identifikationsmärkning eller anordningar placeras i anläggningar eller på objekt för att påvisa intrång eller annan manipulation,

5.att dokument som har betydelse för kontrollen granskas,

6.andra tekniskt beprövade åtgärder för att uppnå inspektionens syften.

7.att prover och uppgifter förs ut ur landet för undersökning och analys.

En inspektion får inte innefatta tillträde till ett utrymme som utgör någons bostad.

15 § Vid en inspektion får de internationella inspektörerna inte vidta åtgärder eller använda utrustning som äventyrar säkerheten eller skyddet för människors hälsa eller för miljön. Inspektörerna får inte heller vidta åtgärder som innebär att den verksamhet som bedrivs på platsen hindras, om inte detta är nödvändigt för att uppnå syftet med inspektionen.

182

SOU 2011:18

Författningsförslag

16 § Om det behövs för att ett en internationell inspektion ska kunna genomföras, får regeringen eller en myndighet som avses i 13 § begära biträde av polismyndigheten. En sådan begäran skall ange vilka åtgärder som behövs. Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs.

Tillsyn

17 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av villkor eller föreskrifter som meddelas med stöd av lagen utövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

18 § Den som bedriver verksamhet med kärnämnen eller kärnteknisk utrustning eller den som är anmälningsskyldig enligt 7–9 §§ ska på begäran av tillsynsmyndigheten

1.lämna myndigheten de upplysningar och tillhandahålla de handlingar som behövs för tillsynen, och

2.ge myndigheten tillträde till anläggning eller plats, där han bedriver verksamhet, för undersökningar och provtagningar, i den omfattning som behövs för tillsynen.

En skyldighet enligt första stycket gäller i den utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer även gentemot den som utsetts som övervakare av att de förpliktelser uppfylls som följer av Sveriges överenskommelser i syfte att förhindra spridning av kärnvapen.

Polismyndigheten ska lämna det biträde som behövs för tillsynen.

19 § Tillsynsmyndigheten får besluta om de åtgärder som behövs samt meddela tillståndshavaren de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att denna lag eller föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen ska följas.

Tillsynsmyndigheten får även besluta om verkställandet av sanktioner enligt artikel 83.1 i fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska atomgemenskapen.

Om någon inte vidtar en åtgärd som åligger honom enligt denna lag eller enligt föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen eller enligt tillsynsmyndighetens föreläggande, får myndig- heten låta vidta åtgärden på hans bekostnad.

183

Författningsförslag

SOU 2011:18

Ansvarsbestämmelser m.m.

20 § Den som inte följer med stöd av denna lag uppställda villkor eller föreskrifter eller som inte efterkommer vad tillsynsmyndig- heten har begärt eller beslutat med stöd av 18 eller 19 §§, får av myndigheten föreläggas vite.

21 § Beslut av tillsynsmyndigheten enligt denna lag får överklagas hos förvaltningsrätten genom besvär.

Beslut av tillsynsmyndigheten ska gälla omedelbart, om inte annat bestäms.

22 § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1.åsidosätter sin anmälningsskyldighet enligt 7-9 §§, eller

2.åsidosätter villkor eller föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag.

23 § Till böter döms den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot kommissionens förordning (Euratom) nr 302/2005 av den 8 februari 2005 om genomförandet av Euratoms kärnämnes- kontroll genom att

1.uppföra eller driva en sådan anläggning som avses i 12 kap. 4 § miljöbalken som innefattar hantering av kärnämnen utan att fullgöra sin skyldighet att

a)redovisa en grundläggande teknisk beskrivning av anlägg- ningen och eventuell malmbrytning i verksamheten enligt det som följer av artiklarna 3, 4 och 24.1,

b)lämna uppgifter om verksamhetsprogram enligt det som följer av artiklarna 5 och 24.1,

c)följa de särskilda kontrollbestämmelser som kommissionen har beslutat enligt artikel 6.1 och 6.2,

d)upprätthålla ett system för bokföring och kontroll av kärn- ämne eller ge kommissionen eller kommissionens inspektörer till- gång till dokumentation och driftrapporter enligt det som följer av artiklarna 7–9, 24.2 och 30.2,

e)lämna bokföringsrapporter enligt det som följer av artiklarna 10, 25 och 30.2,

f)sända rapporter om inventarieförändringar enligt det som följer av artiklarna 12, 25 och 30.2 eller i en sådan rapport rappor- tera om nukleära transformationer enligt artikel 16 eller identifiera kärnämne enligt artikel 17,

184

SOU 2011:18

Författningsförslag

g)sända rapporter om materialbalans och förteckningar över fysiskt inventarium enligt det som följer av artiklarna 13, 25 och

30.2eller i en sådan rapport eller förteckning identifiera kärnämne enligt artikel 17,

h)lämna särskilda rapporter enligt det som följer av artiklarna 14, 15, 22 och 25,

i)efter ett beviljat undantag från rapporteringskrav lämna rapporter enligt det som följer av artikel 19.3 eller 19.4 eller lämna en begäran enligt det som följer av artikel 19.5,

j)lämna in förhandsanmälan enligt det som följer av artiklarna 20, 21 eller 31 eller i en sådan anmälan identifiera kärnämne enligt artikel 17,

k)lämna meddelande om ändrat datum enligt artikel 23, eller

l)lämna årsrapporter om avfall enligt det som följer av artikel

32,

2. lämna oriktiga eller ofullständiga uppgifter till kommissionen i underrättelser som avses i 1,

3. transportera eller tillfälligt lagra kärnämne utan att fullgöra sin skyldighet att dokumentera detta enligt artikel 26, eller

4. i sin egenskap av mellanhand underlåta att bevara dokumenta- tion om leverans av kärnämne enligt artikel 28.

24 § Den som inte fullgör vad tillsynsmyndigheten begär eller beslutar med stöd av 18 eller 19 § eller som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar myndigheten oriktiga uppgifter, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

25 § Om en gärning som avses i 22-23 §§ kan föranleda sank- tionsavgift får åtal väckas av åklagare endast om åtal är påkallat från allmän synpunkt.

26 § Regeringen får meddela föreskrifter om att en sanktionsavgift ska betalas av den som

1.åsidosätter sin anmälningsskyldighet enligt 7-9 §§,

2.åsidosätter sina skyldigheter enligt kommissionens förord- ning (Euratom) nr 302/2005 av den 8 februari 2005 om genom- förandet av Euratoms kärnämneskontroll, eller

3.åsidosätter villkor eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

185

Författningsförslag

SOU 2011:18

9Förslag till

förordning om ändring i förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd

Härigenom föreskrivs

dels att det ska införas en ny paragraf 7 a § i förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd av följande lydelse

dels att bilagan ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	7 a §
	I 12 kap. 5-14 §§ miljöbalken
	finns bestämmelser om tillstånds-,
	anmälnings- samt godkännande-
	plikt för verksamhet med jonise-
	rande strålning.

Bilagan

Malm och mineral

A e 85/337-1 13.10 Gruv- drift eller gruvanläggning för- brytning av malm, mineral eller kol, om verksamheten inte är tillstånds- eller anmälningsplik- tig enligt någon av beskriv- ningarna i 10.10-10.40.

A e 85/337-296/61 13.20 An- läggning för rostning eller sintring av metallhaltig malm om verk- samheten inte är tillståndsplik- tig enligt 13.30.

A e 85/337-2 13.40 Anlägg- ning för annan bearbetning eller anrikning av malm, mineral eller

A e 85/337-1 13.10 Gruv- drift eller gruvanläggning för- brytning av malm, mineral eller kol, om verksamheten inte är tillstånds- eller anmälningsplik- tig enligt 12 kap. 5 § miljöbalken eller någon av beskrivningarna i 10.10-10.40.

A e 85/337-296/61 13.20 An- läggning för rostning eller sint- ring av metallhaltig malm om verksamheten inte är tillstånds- pliktig enligt 12 kap. 5 § miljö- balken eller 13.30.

A e 85/337-2 13.40 Anlägg- ning för annan bearbetning eller anrikning av malm, mineral eller

190

Författningsförslag SOU 2011:18

			8 §
Naturvårdsverket och Social-			Naturvårdsverket, Socialsty-
styrelsen får inom sina ansvars-			relsen och Strålsäkerhetsmyndig-
områden	enligt	förordningen	heten får inom sina ansvarsom-
(1998:900)	om	tillsyn enligt	råden	enligt	förordningen
miljöbalken meddela ytterligare			(1998:900) om tillsyn enligt miljö-
föreskrifter om tillämpningen av			balken meddela ytterligare före-
denna förordning.			skrifter	om tillämpningen av
			denna förordning.

Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om hur den som utövar miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap. miljöbalken skall utöva sådan kontroll som avses i 26 kap. 19 § miljöbalken.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2013.

194

Författningsförslag

SOU 2011:18

13Förslag till

förordning om verksamhet med strålning

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Tillämpningsområde och definitioner

Tillämpningsområde

1 § Denna förordning är meddelad med stöd av 12 kap. 3, 5-6,14-16, 23, 26-28 och 31-32 §§ miljöbalken.

Förordningen gäller verksamhet med strålning enligt 12 kap. miljöbalken eller i situationer som leder till en betydande ökning av bestrålning av människor.

Definitioner

2 § Termer och begrepp som används i 12 kap. miljöbalken har samma betydelse i denna förordning.

I denna förordning används därutöver följande termer och begrepp med nedan angiven betydelse

barriär: fysiskt hinder mot spridning av radioaktiva ämnen, djupförsvar: tillämpning av flera överlappande nivåer av tek-

niska, organisatoriska och administrativa åtgärder för att skydda en anläggnings barriärer och vidmakthålla deras effektivitet samt för att skydda omgivningen om barriärerna inte skulle fungera som avsett,

effektiv dos: summan av alla ekvivalenta doser till organ eller vävnader, viktade för deras olika känslighet för strålning,

ekvivalent dos: en absorberad dos till ett organ eller vävnad, viktad med faktorer som tar hänsyn till den aktuella strålningens biologiska verkan,

normaldrift: drift inom de tillstånd, villkor och förutsättningar som beslutats med stöd av 12 kap. miljöbalken eller denna förordning,

säkerhetsfunktion: tekniska system, komponenter och andra anordningar som en anläggning har försetts med för att skydda anläggningens barriärer i syfte att förhindra skadlig verkan av strålning,

198