Fråga
2011/12:88
Ledsagning enligt LSS
av Eva Olofsson (V)
till statsrådet Maria Larsson (KD)
När man skapade lagen om stöd och service till
vissa funktionshindrade (LSS) angav man i förarbetena att gravt synskadade
skulle vara en målgrupp som skulle räknas in i LSS personkrets och vara
berättigade till insatsen ledsagning.
Kommunernas tolkning av rättsläget har dock gjort
att många gravt synskadade har fått nej till ledsagning enligt LSS. Detta beror
på en dom i regeringsrätten (nu högsta förvaltningsdomstolen) där en kommun
ansetts ha gjort rätt bedömning när man i ett fall nekade en gravt synskadad
person ledsagning. Detta enskilda fall har av många kommuner tolkats som en
generell begränsning i LSS. Att tolkningen inte kan vara så pass generell visar
senare kammarrättsdomar i andra fall, där man gjort en annan bedömning.
Rättsläget har emellertid påverkat praxis i
kommunerna på ett sådant genomgripande sätt att det innebär stora problem för
synskadade. Personer med omfattande behov av insatser i vardagen har hänvisats
till insatser från socialtjänsten, som är mer begränsade och som oftast är
avgiftsbelagda. Detta kan enligt min mening inte ha varit meningen med
lagstiftningen. Omfattningen av problemet är så pass stort att man inte bör nöja
sig med att hänvisa dem som nekats till att överklaga.
Min fråga till statsrådet Maria Larsson är:
Avser statsrådet att vidta åtgärder med anledning
av att många kommuner nekar personer med grava synskador ledsagning enligt LSS?