den 31 oktober

Fråga

2011/12:88 Ledsagning enligt LSS

av Eva Olofsson (V)

till statsrådet Maria Larsson (KD)

När man skapade lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) angav man i förarbetena att gravt synskadade skulle vara en målgrupp som skulle räknas in i LSS personkrets och vara berättigade till insatsen ledsagning.

Kommunernas tolkning av rättsläget har dock gjort att många gravt synskadade har fått nej till ledsagning enligt LSS. Detta beror på en dom i regeringsrätten (nu högsta förvaltningsdomstolen) där en kommun ansetts ha gjort rätt bedömning när man i ett fall nekade en gravt synskadad person ledsagning. Detta enskilda fall har av många kommuner tolkats som en generell begränsning i LSS. Att tolkningen inte kan vara så pass generell visar senare kammarrättsdomar i andra fall, där man gjort en annan bedömning.

Rättsläget har emellertid påverkat praxis i kommunerna på ett sådant genomgripande sätt att det innebär stora problem för synskadade. Personer med omfattande behov av insatser i vardagen har hänvisats till insatser från socialtjänsten, som är mer begränsade och som oftast är avgiftsbelagda. Detta kan enligt min mening inte ha varit meningen med lagstiftningen. Omfattningen av problemet är så pass stort att man inte bör nöja sig med att hänvisa dem som nekats till att överklaga.

Min fråga till statsrådet Maria Larsson är:

Avser statsrådet att vidta åtgärder med anledning av att många kommuner nekar personer med grava synskador ledsagning enligt LSS?