den
7 september
Fråga
2011/12:758
Reseföretag och konsumentmakt
av Hans Olsson (S)
till statsrådet Birgitta Ohlsson (FP)
Det är en god ambition att avveckla
kontanthanteringen och främja kort samt digitala betalningsformer och
biljetter. Stora, generella system och regelverk har dock inte sällan en
förmåga att bli fyrkantiga och omänskliga när de tillämpas på det avvikande och
i särfall. Reseanordnarnas biljettverksamhet har genomgått en snabb revolution.
Pappersbiljetterna och kontanthanteringen ersätts snabbt av kort samt biljetter
via telefon (sms-biljetter). Vi har också inom tågtrafiken fått en rad olika
reseanordnare samtidigt som den personliga biljettförsäljningen av alla
företags biljetter hanteras av det stora företaget, SJ, på stationerna. Inom busstrafiken
går det i dag av säkerhetsskäl oftast inte längre att köpa biljett med
kontanter. SJ avser att den 15 november avveckla all biljettförsäljning ombord
och i stället införa en enhetlig och mycket hög straffavgift.
Jag är rädd för att vi håller på att få en
utveckling där de som är mest beroende av kollektivtrafiken, äldre och barn,
lätt kan komma i kläm, samt regelverk som inbjuder till konfrontationer och
”misstag”. För inte länge sedan kastade SJ av ett barn från ett
tåg.
Samtidigt som SJ och andra reseföretag kan påföra konsumenten oerhört höga straffavgifter finns inte
motsvarande sanktioner då företaget inte levererar sin tjänst, det vill säga
inte kommer i rätt tid. Resegarantin är full av undantag, det vill säga
ursäkter, och kräver olika aktiva handlingar. Få av dem som vintrarna 2009/10
och 2010/11 upplevde trafikkaoset orkade ta ut det fulla värdet av vad
förseningarna orsakade.
Genom vilka åtgärder avser statsrådet att stärka
konsumentmakten samt pröva reseanordnarnas verksamhet ur barnens och de äldres
perspektiv?