den 6 september

Fråga

2011/12:752 Statsstöd till läxhjälpsindustrin

av Anders Karlsson (S)

till finansminister Anders Borg (M)

Det har funnits möjlighet att få avdrag för läxhjälp i samband med barnpassning. Det bör i sammanhanget noteras att i många kommuner sysslar skolan själv med läxhjälp och att många ideella krafter också håller på med detta.

Den del av HUS-avdraget som är avdrag för hushållstjänster har utvecklats till kreativ business där företag villkorslöst och kvittolöst plockar ut skattemedel under fri prissättning. Det är en dopad marknad där normala krav på företagsekonomisk hållbarhet inte finns, eftersom ena halvan av kostnaden redan är betald av andra än konsumenten/köparen.

Statsrådet vill nu öka läxhjälpsföretagens redan goda vinster samt stödja en privatisering av och ökade klyftor i skolan. Självklart kommer barn med föräldrar som har en hög utbildning och goda inkomster att kunna få ytterligare förbättrade livschanser. Det är inte konstigt att både Skolverket och Lärarnas Riksförbund är mindre roade av förslaget.

Frågan är också vilket ”problem” denna utvidgning ska lösa. Föräldrars tidsbrist och behov av mer ”kvalitetstid” med barnen var argumenten för att städhjälp skulle kunna anlitas. Nu ska föräldrar även slippa att hjälpa sina mindre barn med läxorna, och dessutom utvidgas läxhjälpsstödet till gymnasienivå. Om problemet vore att vissa föräldrar inte har utbildningsbakgrund nog att hjälpa sina gymnasister borde väl ändå ett rättvisare sätt att lösa detta sökas, exempelvis genom mer resurser till skolan?

Mot bakgrund av vilka fakta och argument vill statsrådet stödja läxhjälpsindustrin i stället för barnen?