den
6 september
Fråga
2011/12:752
Statsstöd till läxhjälpsindustrin
av Anders Karlsson
(S)
till finansminister Anders Borg (M)
Det har funnits möjlighet att få avdrag för
läxhjälp i samband med barnpassning. Det bör i sammanhanget noteras att i många
kommuner sysslar skolan själv med läxhjälp och att många ideella krafter också håller
på med detta.
Den del av HUS-avdraget som är avdrag för
hushållstjänster har utvecklats till kreativ business där företag villkorslöst
och kvittolöst plockar ut skattemedel under fri prissättning. Det är en dopad
marknad där normala krav på företagsekonomisk hållbarhet inte finns, eftersom
ena halvan av kostnaden redan är betald av andra än konsumenten/köparen.
Statsrådet vill nu öka läxhjälpsföretagens redan
goda vinster samt stödja en privatisering av och ökade klyftor i skolan.
Självklart kommer barn med föräldrar som har en hög utbildning och goda
inkomster att kunna få ytterligare förbättrade livschanser. Det är inte
konstigt att både Skolverket och Lärarnas Riksförbund är mindre roade av
förslaget.
Frågan är också vilket ”problem” denna
utvidgning ska lösa. Föräldrars tidsbrist och behov av mer
”kvalitetstid” med barnen var argumenten för att städhjälp skulle
kunna anlitas. Nu ska föräldrar även slippa att hjälpa sina mindre barn med
läxorna, och dessutom utvidgas läxhjälpsstödet till gymnasienivå. Om problemet
vore att vissa föräldrar inte har utbildningsbakgrund nog att hjälpa sina
gymnasister borde väl ändå ett rättvisare sätt att lösa detta sökas, exempelvis
genom mer resurser till skolan?
Mot bakgrund av vilka fakta och argument vill
statsrådet stödja läxhjälpsindustrin i stället för barnen?