Fråga
2011/12:703
Regeringens arbete med sparbanksbevis
av Penilla Gunther
(KD)
till statsrådet Peter Norman (M)
Frågeställningen om att ge Sveriges sparbanker
möjligheten att öka sin kapitalbas genom utgivning av så kallade sparbanksbevis
aktualiserades i samband med Almedalen 2010. Beskedet gavs då att frågan skulle
utredas på Finansdepartementet. Sedan dess har frågan aktualiserats i riksdagen
genom interpellationer och frågor såväl under 2011 som under våren 2012.
Statsrådets besked den 18 mars 2011 var att ”det är min förhoppning att
den kan vara klar första halvåret i år.” Det var alltså över ett år
sedan. Svaret den 12 april i år var: ”Innan utrednings- och analysarbetet
är avslutat är det därför för tidigt att uttala sig om vilken lösning som kan
och bör förordas.”
Finansmarknadsministern har tidigare uttryckt att
de lokala sparbankerna, som står för kontinuitet och lokal förankring, är en
viktig del av det finansiella systemet. Det har visat sig att Norge kunnat
genomföra ett system med egenkapitalbevis i samklang med övrig bankreglering.
Att sparbankerna inte har vinstintresse som huvudskäl för sin verksamhet, utan
i stället har drivkrafter som gynnar lokal tillväxt och utveckling, och
dessutom tillför samhällsvärde, borde vara i linje med regeringens arbete i
övrigt.
Min fråga till statsrådet Norman är därför:
Varför tar det sådan tid att ta fram ett förslag
som statsrådet själv tycker är bra och som vore en injektion till lokal
utveckling i hela Sverige?