den
11 oktober
Fråga
2011/12:35
Ett nytt sparandedirektiv
av Christina
Oskarsson (S)
till finansminister Anders Borg (M)
Sparandedirektivet gäller från den 1 juli 2005 och
innebär att EU:s medlemsstater minst en gång per år ska utbyta information om
ränteinkomster eller leverera källskatt. Direktivet gäller i nuvarande form
endast för fysiska personers ränteinkomster. Kommissionen har lagt förslag om
ett utökat sparandedirektiv som bland annat innebär en ny mer omfattande
definition av begreppet ränta som även omfattar räntefonder (Ucits III, OEIC, med
flera), vissa livförsäkringsprodukter samt andra finansiella produkter som
söker efterlikna ränta (strukturerade produkter, derivat, swap funds, CDO:s,
repos, certifikat, med flera). Den största förändringen är dock klargörandet av
betalningsombud när man mottar betalning. Efter det att ändringen träder i kraft
kommer inte endast fysiska personers ränteinkomster att omfattas av direktivet
utan även räntor som betalas till strukturer som truster, partnerskap och andra
skatteparadisbaserade bolag.
Jersey lär vara den som hårdast emotsatt sig den
föreslagna ändringen. Jersey vägrade tidigare att följa Isle of Mans och
Guernseys exempel, att växla källskatt mot informationsutbyte, och har nu även
reserverat sig mot delar av den föreslagna ändringen. Med hänsyn till det
vidare räntebegreppet samt de föreslagna reglerna kring betalningsombud när man
mottar betalning kommer ändringarna även att få betydande konsekvenser för
andra jurisdiktioner som endast levererar källskatt, exempelvis Liechtenstein,
Schweiz, med flera länder.
Avser finansministern mot bakgrund av det anförda
att ta några särskilda initiativ för att samla en koalition av ”villiga
stater” bakom förslaget så att ”de mindre villigas” motstånd
kan brytas?