den 11 oktober

Fråga

2011/12:35 Ett nytt sparandedirektiv

av Christina Oskarsson (S)

till finansminister Anders Borg (M)

Sparandedirektivet gäller från den 1 juli 2005 och innebär att EU:s medlemsstater minst en gång per år ska utbyta information om ränteinkomster eller leverera källskatt. Direktivet gäller i nuvarande form endast för fysiska personers ränteinkomster. Kommissionen har lagt förslag om ett utökat sparandedirektiv som bland annat innebär en ny mer omfattande definition av begreppet ränta som även omfattar räntefonder (Ucits III, OEIC, med flera), vissa livförsäkringsprodukter samt andra finansiella produkter som söker efterlikna ränta (strukturerade produkter, derivat, swap funds, CDO:s, repos, certifikat, med flera). Den största förändringen är dock klargörandet av betalningsombud när man mottar betalning. Efter det att ändringen träder i kraft kommer inte endast fysiska personers ränteinkomster att omfattas av direktivet utan även räntor som betalas till strukturer som truster, partnerskap och andra skatteparadisbaserade bolag.

Jersey lär vara den som hårdast emotsatt sig den föreslagna ändringen. Jersey vägrade tidigare att följa Isle of Mans och Guernseys exempel, att växla källskatt mot informationsutbyte, och har nu även reserverat sig mot delar av den föreslagna ändringen. Med hänsyn till det vidare räntebegreppet samt de föreslagna reglerna kring betalningsombud när man mottar betalning kommer ändringarna även att få betydande konsekvenser för andra jurisdiktioner som endast levererar källskatt, exempelvis Liechtenstein, Schweiz, med flera länder.

Avser finansministern mot bakgrund av det anförda att ta några särskilda initiativ för att samla en koalition av ”villiga stater” bakom förslaget så att ”de mindre villigas” motstånd kan brytas?