den 2 februari

Fråga

2011/12:343 Sparandedirektivet och god skatteförvaltning

av Anders Karlsson (S)

till finansminister Anders Borg (M)

I debatten om EU:s och Europas ekonomiska kris kritiseras ofta olika medlemsstaters invånare för att ha ”levt över sina tillgångar” och för att ha beviljat sig själva för låg pensionsålder.

Större fokus behövs på de rikas ovilja att betala skatt och manipulationer för att undvika skatt. En sådan är att gömma pengar i så kallade skatteparadis. Syftet med EU:s sparandedirektiv är att sörja för en effektiv beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar över gränserna. Grunden för direktivet är utbyte av information som möjliggör en effektiv beskattning i den medlemsstat där den enskilde har sitt hemvist. Informationsutbytet är automatiskt och uppgifterna ska vidarebefordras minst en gång om året senast sex månader efter beskattningsårets utgång.

Kommissionen har den 13 november 2008 föreslagit en rad ändringar i direktivet. De viktigaste ändringarna gäller definitionen av räntebetalningar, som föreslås bli vidare än i dag. Vidare föreslås att direktivets räckvidd utvidgas till att under vissa förhållanden omfatta räntebetalningar som vissa subjekt och juridiska konstruktioner erhåller och som går till fysiska personer som i sista hand är faktiska betalningsmottagare. Förslaget ingår numera i paketet med förslag rörande god förvaltning på skatteområdet. Paketet har funnits på Ekofinrådets dagordning för överenskommelse vid flera tillfällen. Någon överenskommelse kring förslaget till ändringar i sparandedirektivet har ännu inte nåtts.

Vilka initiativ avser finansministern att ta inom EU för att sätta press på de stater som blockerar ett uppdaterat sparandedirektiv och en god förvaltning på skatteområdet?