den
2 februari
Fråga
2011/12:343
Sparandedirektivet och god skatteförvaltning
av Anders
Karlsson (S)
till finansminister Anders Borg (M)
I debatten om EU:s och Europas ekonomiska kris
kritiseras ofta olika medlemsstaters invånare för att ha ”levt över sina
tillgångar” och för att ha beviljat sig själva för låg pensionsålder.
Större fokus behövs på de rikas ovilja att betala
skatt och manipulationer för att undvika skatt. En sådan är att gömma pengar i
så kallade skatteparadis. Syftet med EU:s sparandedirektiv är att sörja för en
effektiv beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar över
gränserna. Grunden för direktivet är utbyte av information som möjliggör en
effektiv beskattning i den medlemsstat där den enskilde har sitt hemvist. Informationsutbytet
är automatiskt och uppgifterna ska vidarebefordras minst en gång om året senast
sex månader efter beskattningsårets utgång.
Kommissionen har den 13 november 2008 föreslagit en
rad ändringar i direktivet. De viktigaste ändringarna gäller definitionen av
räntebetalningar, som föreslås bli vidare än i dag. Vidare föreslås att
direktivets räckvidd utvidgas till att under vissa förhållanden omfatta
räntebetalningar som vissa subjekt och juridiska konstruktioner erhåller och
som går till fysiska personer som i sista hand är faktiska betalningsmottagare.
Förslaget ingår numera i paketet med förslag rörande god förvaltning på
skatteområdet. Paketet har funnits på Ekofinrådets dagordning för
överenskommelse vid flera tillfällen. Någon överenskommelse kring förslaget
till ändringar i sparandedirektivet har ännu inte nåtts.
Vilka initiativ avser finansministern att ta inom EU för att sätta press på de stater som
blockerar ett uppdaterat sparandedirektiv och en god förvaltning på
skatteområdet?