den
20 januari
Fråga
2011/12:309
Svensk Exportkredit och efterlevnad av de mänskliga rättigheterna
av Caroline Szyber
(KD)
till statsrådet Ewa Björling (M)
I december 2003 beslutade en enig riksdag om
Politik för global utveckling. Politiken skulle innefatta samtliga
politikområden och hantera eventuella ”målkonflikter”. Svensk
Exportkredit, SEK, är utifrån ekonomisk storlek ett av de internationellt
viktigaste instrumenten som den svenska regeringen har tillgång till. SEK:s
uppdrag är att på kommersiella grunder säkerställa tillgång till finansiella
lösningar för svensk exportnäring. Trots att både Exportkreditnämnden, EKN, och
Svensk Exportkredit har instruktioner att ta hänsyn till miljö och mänskliga
rättigheter finns det skäl att ställa vissa frågor.
I en artikel i Kyrkans Tidning den 10 mars 2011
finns en sammanställning på EKN:s garantigivning för genomsnittsårets slut 2006–2010.
EKN har utställt garantier för 7,5 miljarder till Iran, 1,4 miljarder till
Algeriet, 651 miljoner till Saudiarabien och mindre belopp till bland annat
Syrien och Libyen. EKN kan till viss grad redovisa hur man tar hänsyn till
miljö och mänskliga rättigheter.
Det har från regeringen betonats att
näringslivsfrämjandet ska gå hand i hand med andra centrala inslag i svensk
utrikespolitik, som främjandet av mänskliga rättigheter. Detta är mycket bra.
Det finns dock ingen möjlighet att göra en bedömning om huruvida de policyer
som finns har en styrande inverkan på den konkreta verksamheten. Det är alltså
inte möjligt att utvärdera verksamheten i fråga om efterlevnad av mänskliga
rättigheter. I årsrapporten framkommer inte ens vilka länder som SEK har
verksamhet i. Med anledning av ovan anförda vill jag ställa följande fråga till
ministern:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa att SEK:s verksamhet på ett
transparent sätt visar hur man tar hänsyn till mänskliga rättigheter?