den
16 november
Fråga
2011/12:136
Kvarken och persontrafiken
av Maria
Lundqvist-Brömster (FP)
till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Färjetrafiken mellan Umeå och Vasa har i perioder
sett mycket oviss ut. Så har det varit och så är tyvärr även fallet nu. Det
tidigare svenska statliga stödet till persontrafiken över Bottenviken fanns som
en övergångslösning och våren 2002 upphörde detta stöd. Förbindelsen över
Kvarken mellan Umeå och Vasa är av mycket stor betydelse för Umeåregionen och
Västerbotten och en nationell angelägenhet för både Sverige och Finland.
Färjetrafiken är en naturlig förlängning av Blå vägen, E12. Denna förbindelse
är oerhört viktig för näringslivet eftersom många tillverkande företag har
stora tunga transporter av gods. Som exempel kan nämnas produktionen av
lastbilshytter i Umeå och även den finska och ryska marknaden som finns inom
denna sektor. En alltmer växande frakttrafik visar på att näringslivet behöver
en tvärgående trafikled, vilket Kvarkenförbindelsen utgör. Naturligtvis är även
färjetrafiken viktig för turismen, för samarbetet mellan universiteten,
högskolorna och hälso- och sjukvården och för arbetskraftutbyte. Färjelinjerna
Åbo–Stockholm eller Helsingfors–Stockholm har kvar sin
taxefreeförsäljning vilket kan subventionera transportkostnaderna.
Kvarkentrafiken förlorade detta i och med ett EU-beslut 1999.
Det krävs insatser från såväl den svenska
regeringen som den finska. I väntan på en Kvarkenbro
krävs att även den svenska regeringen ser över möjligheten att stödja en fortsatt
färjetrafik över Kvarken. Ett sätt kan vara att de båda regeringarna gör ett
gemensamt strategiprogram för hur denna förbindelse ska utvecklas för
framtiden. Min fråga till infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd är med
hänvisning till ovanstående:
Kommer statsrådet att ta initiativ till samtal med
den finska regeringen om fortsatt färjetrafik över Kvarken och på sikt en
Kvarkenbro?