den 16 november

Fråga

2011/12:136 Kvarken och persontrafiken

av Maria Lundqvist-Brömster (FP)

till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)

Färjetrafiken mellan Umeå och Vasa har i perioder sett mycket oviss ut. Så har det varit och så är tyvärr även fallet nu. Det tidigare svenska statliga stödet till persontrafiken över Bottenviken fanns som en övergångslösning och våren 2002 upphörde detta stöd. Förbindelsen över Kvarken mellan Umeå och Vasa är av mycket stor betydelse för Umeåregionen och Västerbotten och en nationell angelägenhet för både Sverige och Finland. Färjetrafiken är en naturlig förlängning av Blå vägen, E12. Denna förbindelse är oerhört viktig för näringslivet eftersom många tillverkande företag har stora tunga transporter av gods. Som exempel kan nämnas produktionen av lastbilshytter i Umeå och även den finska och ryska marknaden som finns inom denna sektor. En alltmer växande frakttrafik visar på att näringslivet behöver en tvärgående trafikled, vilket Kvarkenförbindelsen utgör. Naturligtvis är även färjetrafiken viktig för turismen, för samarbetet mellan universiteten, högskolorna och hälso- och sjukvården och för arbetskraftutbyte. Färjelinjerna Åbo–Stockholm eller Helsingfors–Stockholm har kvar sin taxefreeförsäljning vilket kan subventionera transportkostnaderna. Kvarkentrafiken förlorade detta i och med ett EU-beslut 1999.

Det krävs insatser från såväl den svenska regeringen som den finska. I väntan på en Kvarkenbro krävs att även den svenska regeringen ser över möjligheten att stödja en fortsatt färjetrafik över Kvarken. Ett sätt kan vara att de båda regeringarna gör ett gemensamt strategiprogram för hur denna förbindelse ska utvecklas för framtiden. Min fråga till infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd är med hänvisning till ovanstående:

Kommer statsrådet att ta initiativ till samtal med den finska regeringen om fortsatt färjetrafik över Kvarken och på sikt en Kvarkenbro?