den 9 november

Interpellation

2011/12:98 Körförbud vid epilepsi

av Börje Vestlund (S)

till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)

Ca 10 procent av alla människor riskerar att någon gång under livet drabbas av ett epilepsianfall. För många är det just detta enda anfall som man drabbas av. För andra är det en livslång sjukdom som påverkar ens liv mer eller mindre allvarligt. För de flesta kan man i dag medicinera bort anfallen, även om andra effekter av sjukdomen finns kvar, till exempel kognitiva problem.

Självklart kan man inte köra bil när man har epilepsi där det finns en överhängande risk för anfall. Ursprungligen fick inte personer med epilepsi inneha körkort över huvud taget. Men sedan flera år kan personer som har en välmedicinerad epilepsi inneha körkort. Men ibland händer det som inte får hända: man får ett anfall trots medicineringen. Då ska körkortet återkallas och man ska sedan vara anfallsfri minst ett år, och om man är yrkesförare minst fem år. Detta är rimligt och i dag finns även tydliga regler, vilket inte har varit fallet tidigare. Självklart gäller detta även personer med en nydebuterad epilepsi. Och då kan ibland rena personliga tragedier inträffa, då det kan vara till exempel en yrkesförare eller en person som har motorsport som hobby. Sedan den senaste ändringen har också en del förbättringar gjorts i regelverket. En sådan är att man kan göra ett medicinbyte och på grund av detta få något eller några anfall men ändå få behålla sitt körkort, även om man under själva medicinbytet inte får köra bil.

Ett problem som uppstår är att personer som inte har tillgång till en acceptabel kollektivtrafik inte kan ta sig till jobbet när körkortet dras in. Det är oftast personer boende på lands- och glesbygd. Det har i dessa sammanhang visat sig väldigt svårt att få tillgång till färdtjänst, trots att vid senaste ändringen av färdtjänstlagstiftningen så var arbetsresor prioriterade. Personer med svår epilepsi kan oftast inte arbeta på grund av ibland flera anfall under en dag. Men de flesta kan dock göra samhällsinsatser trots sin epilepsi. För dem som får epilepsi mitt i livet är det väsentligt att de kan fortsätta att arbeta. Men för gruppen som inte har tillgång kollektivtrafik blir detta närmast omöjligt.

Jag vill därför fråga statsrådet:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att personer som får epilepsi ska kunna få ta del av färdtjänst för att kunna ta sig till arbete eller studier?