den 3 november

Interpellation

2011/12:89 Ägarstyrning i Nordea

av Peter Persson (S)

till statsrådet Peter Norman (M)

Statsrådet har i svaret på en skriftlig fråga från undertecknad skrivit följande: ”När det gäller ägarstyrningen i Nordea anser jag att staten generellt sett inte ska äga banker. Det är svårt att kombinera rollen som delägare av en bank med att vara pådrivande för förändringar som gäller hela bankväsendet. Regeringen har därför för avsikt att minska statens engagemang i Nordea. Vidare är det styrelsen och ledningen som har ansvar för hur en enskild bank agerar inom ramen för lagar och regler i den operativa verksamheten. Staten kommer dock på samma sätt som på årsstämman i våras att fortsätta verka för att Nordea ska stärka sitt kapital genom att inte dela ut några vinster till aktieägarna. Men som minoritetsägare kan vi inte vara säkra på att få gehör för vår syn.”

Svaret väcker många frågor kring statsrådet och regeringens syn på ägande och samhällspåverkan. Rimligen måste staten ta ett ägaransvar när en sektor i samhället, exempelvis bankerna, inte förmår att själva lösa en kris eller genomföra nödvändiga omstruktureringar.

Statsrådet har, enligt mitt förmenande, också en alltför uppgiven syn på statens möjligheter som minoritetsägare. Det finns också en kritik som gör gällande att statsrådet agerat alltför impulsivt och med kort varsel i olika frågor, till exempel inför Nordeas årsstämma 2009 gjorde staten bara några timmar före stämman klart att man ville stoppa alla bonusar till ledningen. Det impulsiva agerandet gjorde att Finansdepartementet hamnade på kollisionskurs inte bara med den andra storägaren Sampo utan även med sina egna AP-fonder.

Mina frågor till statsrådet är:

Vilka initiativ avser statsrådet att ta för att få stöd för sina uppfattningar på Nordeas bolagsstämma?

Vilka är dessa uppfattningar, som statsrådet vill verka för, mer än att ifrågasätta bonusar och utdelningar?