den
28 oktober
Interpellation
2011/12:72
Nedskärning i den nya gymnasieskolan
av Gustav Fridolin
(MP)
till utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Riksdagens finansutskott har uttryckt att
regeringen bör återkomma till riksdagen gällande tillämpningen av finansieringsprincipen
av den nya gymnasieskolan (bet. 2010/11:FiU1) och riksdagens utbildningsutskott
har betonat att regeringen bör förhandla med Sveriges Kommuner och Landsting
(SKL) kring de ekonomiska konsekvenserna för kommunerna med anledning av införandet
av den nya gymnasieskolan (bet. 2010/11:UbU1). Vi konstaterar, genom att läsa
regeringens budget, att regeringen visserligen haft överläggningar med SKL, men
att regeringen valt att inte lyssna på kommunerna utan jobbar vidare med de
beräkningar som regeringen gjorde i och med propositionen Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan (prop.
2008/09:199). I budgeten erkänner regeringen att beräkningarna är svåra att
göra, men anser ändå att en ”effektivisering” är möjlig på 675
miljoner kronor 2012, med 895 miljoner 2013, med 1360 miljoner 2014 och med
1930 miljoner kronor år 2015.
Detta är resurser till kommunerna som motsvarar ca
4 000 lärartjänster, enligt beräkningar som SKL självt gjort. Samtidigt
har SKL genomfört en enkätundersökning bland kommunerna där flertalet av dessa
bedömer att reformen inte kommer att medföra några besparingar utan tvärtom,
den kommer att innebära ökade kostnader 2012.
Omorganisationer i utbildningssystemet bör inte i
första hand göras för att komma åt besparingar, utan för att garantera en högre
kvalitet i undervisning och bättre ge alla elever det stöd som behövs. Och om
organisationsförändringar ändå beräknas leda till en effektivisering och därmed
minskade kostnader är det helt orimligt att räkna hem det redan från första
året. Sveriges lärare och elever behöver arbetsro snarare än ständiga
omorganisationer, och reformer på skolans område måste göras med respekt för
alla dem som arbetar inom skolan.
Om bara några år kommer antalet elever i
gymnasieskolan att växa igen och fler lärare kommer att behövas eftersom vi
också har stora pensionsavgångar framför oss. Att gymnasieskolor över hela
landet nu ska lyckas sjösätta en ny gymnasiereform, leva upp till en ny
skollag, ny läroplan och nya behörighetsregler för sina lärare samtidigt som de
får sparbeting på sig är olyckligt. Kortsiktiga ekonomiska lösningar riskerar
äventyra en långsiktig planering i kommunerna. Regeringen ger inte Sveriges
kommuner en rimlig chans att utveckla sina skolor. Att chansa och räkna hem effektiviseringar
på förhand just nu kommer att leda till att Sveriges unga än en gång får betala
för den ekonomiska krisen.
Miljöpartiet menar att det vore mycket mer
ansvarsfullt att fortsätta bevaka utvecklingen av den nya gymnasieskolan,
tillsammans med SKL, och först till kommande budgetar beräkna eventuella
förändringar i anslagen. De kan då gå i flera riktningar. I Miljöpartiets
budgetförslag satsar vi avsevärt på att stärka kvaliteten, kompetensen och
lärarlönerna i svensk skola. Först när man kan se en effekt av en ny
organisation är det rimligt att över huvud taget se över finansieringen.
Politiken behöver ha en längre horisont än nästa budgetår.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga
utbildningsministern:
Vilka åtgärder avser utbildningsministern att vidta
för att kommunerna ska få en ärlig chans att omsätta alla reformer på
skolområdet, samtidigt som regeringen ålägger dem besparingar?
Vilka åtgärder avser utbildningsministern att vidta
för att de beräkningar som leder till nedskärningar av anslagen till kommunerna
ska vara väl underbyggda och gjorda i samråd med SKL?
När avser utbildningsministern att återkomma till riksdagen gällande tillämpningen av
finansieringsprincipen av den nya gymnasieskolan enligt vad riksdagen uttalade
i betänkande 2010/11:FiU1?