den 25 oktober

Interpellation

2011/12:61 Den ekonomiska politiken och arbetslösheten

av Peter Persson (S)

till finansminister Anders Borg (M)

Arbete, eller snarare arbetskraften, är en nations viktigaste ekonomiska tillgång. Humankapitalet kan ständigt utvecklas och förädlas, inte minst genom utbildning och vidareutbildning.

Arbetslöshet leder till fattigdom och ohälsa hos den enskilde. Samhället förlorar vid hög arbetslöshet och låg sysselsättningsgrad viktiga produktionsresurser vilket ger sämre tillväxt och försämrad gemensam välfärd.

Statsrådet tillhör en regering som vid sitt tillträde 2006 utlovade att lösa det som man då kallade ”massarbetslösheten” samt det så kallade ”utanförskapet”. Med facit i hand, efter fem års regerande, är arbetslösheten lika hög som vid regeringstillträdet, sysselsättningsgraden är lägre eftersom befolkningen ökat snabbare än antalet sysselsatta och utanförskapet framstår som djupare än någonsin.

Statsrådet har i sin budget inte visat på lösningar av arbetslöshetens problem, tvärtom saknas nödvändiga framtidsinvesteringar. Det som återstår är en tro på att sänkta och ytterligare sänkta skatter ska ge upphov till fler jobb.

Genom vilka ekonomisk-politiska åtgärder avser finansministern att åstadkomma arbete åt alla?