den
25 oktober
Interpellation
2011/12:60
Utbildning och arbetsmarknad
av Peter Persson
(S)
till utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Risken för långtidsarbetslöshet är långt större
bland de unga som inte har fullföljt gymnasiet, och på en framtida arbetsmarknad
kommer det bli allt svårare att klara sig utan gymnasieexamen.
För de ungdomar som trots allt inte når
gymnasiekompetens i gymnasieskolan behövs vuxenutbildningen. Regeringen skär år
2012 ned 1,1 miljard på studieplatser inom vuxenutbildningen och
yrkeshögskolan. I en tid med mycket hög arbetslöshet är det omdömeslöst. Tider
av hög arbetslöshet bör användas till att rusta människors kompetens.
Kvalificerade yrkesutbildningar och
yrkeshögskoleutbildningar är av stor vikt för att arbetsgivare ska hitta rätt
utbildad personal och är samtidigt ett snabbt sätt för den enskilda att få ett
kvalificerat arbete. Under 2010 beviljades endast 28 procent av ansökningarna
om att bedriva YH-utbildning med statligt stöd och det var i genomsnitt 3,7
sökande per studieplats. Det visar på behovet av att utöka möjligheterna att
studera inom ramen för yrkeshögskolan.
Högre utbildning lönar sig på alla sätt, för såväl
den enskilde som samhället. Den enskilde får högre lön, lägre risk för
arbetslöshet och bättre hälsa bland många andra saker. Samhället investerar i
utbildning och får tillbaka mångdubbelt i tillväxt och utvecklingskraft.
Statsrådet väljer genom regeringens budget att dra
ned antalet högskoleplatser med fler än 5 500 platser samtidigt som
antalet 20–24-åringar är fler åren 2012, 2013 och 2014 än vad de är 2011.
Arbetslösheten, och inte minst ungdomsarbetslösheten, är fortsatt mycket hög
och en neddragning av antalet högskoleplatser borde inte ske.
Statsrådet har under sin tid som
utbildningsminister också skapat en sorteringsskola som gynnar vissa i stället
för en kunskapsskola för alla. Statsrådet har tidigarelagt de val som varje
elev måste göra, och valen får allt större betydelse. Efter fem år av borgerlig
utbildningspolitik finns det färre möjligheter att gå vidare om man inte valt
”rätt” utbildning från början och färre utbildningsplatser att söka
till. Kunskapskraven och därmed möjligheterna att gå vidare har också sänkts på
de yrkesförberedande gymnasieutbildningarna.
Statsrådet för alltså en utbildningspolitik som
står i dålig samklang med den framtida arbetsmarknadens krav och näringslivets
behov. Matchningen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft har försämrats.
Det problem vi ser i dag med en kombination av både
hög arbetslöshet och hög vakansgrad på lediga tjänster kan förvärras av
statsrådets missriktade utbildningspolitik.
Min fråga till utbildningsministern är:
Genom vilka initiativ och förändringar av
utbildningspolitiken avser utbildningsministern att åstadkomma en bättre
samklang med framtidens arbetsmarknad och näringslivets behov?