den
13 oktober
Interpellation
2011/12:41
Utbildningen av lärare i minoritetsspråk
av Jabar Amin (MP)
till utbildningsminister Jan Björklund (FP)
I dag har inget lärosäte i Sverige rätt att utfärda
ämneslärarexamen i något av de fem nationella minoritetsspråken samiska,
finska, meänkieli, romani chib eller jiddisch. Därmed har utbildningen av
lärare i dessa språk avstannat. Denna begränsning hotar allvarligt
undervisningen på dessa språk i den svenska skolan och flera barns rätt till
skola och sitt eget språk.
Språklagen från 2009 fastställer att den som
tillhör en nationell minoritet ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och
använda minoritetsspråket, och den som är döv eller hörselskadad och den som av
andra skäl har behov av teckenspråk ges möjlighet att lära sig, utveckla och
använda det svenska teckenspråket (14 §).
Lärarutbildningsutredningen (SOU 2008:109) föreslog
att vissa lärosäten skulle ges särskilt ansvar för lärarutbildningen i
nationella minoritetsspråk. Regeringen deklarerade då att ytterligare detaljer
behövde klargöras innan ett ställningstagande kunde göras i den frågan. Det är
nu mer än tre år sedan utredningen kom och ingen lösning är presenterad än.
Språklagen hade funnits på plats i ett år när
regeringen lade fram förslag på ny lärarutbildning. Trots det, och trots att
utredningen bakom lärarutbildningen hade pekat på behovet, har inget lärosäte
fått rätt att utfärda ämneslärarexamen i något av de fem minoritetsspråken.
Inte heller fanns det plats för de tidigare specialiseringarna i
minoritetsspråken i grundlärarutbildningen.
I en rapport från 2009 pekade Europarådet ut
avsaknaden av lärarutbildning som det stora problemet till varför situationen
för minoritetsspråken är allvarlig i Sverige och uppmanade Sverige att
skyndsamt se till att utforma en ordentlig lärarutbildning för
minoritetsspråken. Även denna rapport var känd för regeringen när den nya
lärarutbildningen utformades.
Minoritetsspråkforskaren och professorn Jarmo
Lainio vid Stockholms universitet uttalar sig i Ekot den 9 oktober 2011 och säger att man rakt av kan tala om en
total kris för minoritetsspråken genom att lärarutbildningen faktiskt inte
existerar för de nämnda språken.
I samma inslag i Ekot säger utbildningsministerns statssekreterare Peter Honeth att
regeringen är medveten om problemet och att det är självklart att det måste
finnas lärarutbildning i minoritetsspråk.
Med anledning av det vill jag fråga
utbildningsministern:
I vilken utsträckning delar utbildningsministern
sin statssekreterares åsikt att det är självklart att det måste finnas en
lärarutbildning i minoritetsspråken?
Vilka initiativ är utbildningsministern beredd att
ta med anledning av det anförda?