den 13 oktober

Interpellation

2011/12:41 Utbildningen av lärare i minoritetsspråk

av Jabar Amin (MP)

till utbildningsminister Jan Björklund (FP)

I dag har inget lärosäte i Sverige rätt att utfärda ämneslärarexamen i något av de fem nationella minoritetsspråken samiska, finska, meänkieli, romani chib eller jiddisch. Därmed har utbildningen av lärare i dessa språk avstannat. Denna begränsning hotar allvarligt undervisningen på dessa språk i den svenska skolan och flera barns rätt till skola och sitt eget språk.

Språklagen från 2009 fastställer att den som tillhör en nationell minoritet ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda minoritetsspråket, och den som är döv eller hörselskadad och den som av andra skäl har behov av teckenspråk ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda det svenska teckenspråket (14 §).

Lärarutbildningsutredningen (SOU 2008:109) föreslog att vissa lärosäten skulle ges särskilt ansvar för lärarutbildningen i nationella minoritetsspråk. Regeringen deklarerade då att ytterligare detaljer behövde klargöras innan ett ställningstagande kunde göras i den frågan. Det är nu mer än tre år sedan utredningen kom och ingen lösning är presenterad än.

Språklagen hade funnits på plats i ett år när regeringen lade fram förslag på ny lärarutbildning. Trots det, och trots att utredningen bakom lärarutbildningen hade pekat på behovet, har inget lärosäte fått rätt att utfärda ämneslärarexamen i något av de fem minoritetsspråken. Inte heller fanns det plats för de tidigare specialiseringarna i minoritetsspråken i grundlärarutbildningen.

I en rapport från 2009 pekade Europarådet ut avsaknaden av lärarutbildning som det stora problemet till varför situationen för minoritetsspråken är allvarlig i Sverige och uppmanade Sverige att skyndsamt se till att utforma en ordentlig lärarutbildning för minoritetsspråken. Även denna rapport var känd för regeringen när den nya lärarutbildningen utformades.

Minoritetsspråkforskaren och professorn Jarmo Lainio vid Stockholms universitet uttalar sig i Ekot den 9 oktober 2011 och säger att man rakt av kan tala om en total kris för minoritetsspråken genom att lärarutbildningen faktiskt inte existerar för de nämnda språken.

I samma inslag i Ekot säger utbildningsministerns statssekreterare Peter Honeth att regeringen är medveten om problemet och att det är självklart att det måste finnas lärarutbildning i minoritetsspråk.

Med anledning av det vill jag fråga utbildningsministern:

I vilken utsträckning delar utbildningsministern sin statssekreterares åsikt att det är självklart att det måste finnas en lärarutbildning i minoritetsspråken?

Vilka initiativ är utbildningsministern beredd att ta med anledning av det anförda?