Interpellation
2011/12:384
Fas 3 i jobb- och utvecklingsgarantin
av Hillevi
Larsson (S)
till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
I juni förra året fattade riksdagen beslut om att
stoppa alla nya anvisningar till fas 3 i jobb- och utvecklingsgarantin.
Bakgrunden var bland annat kritik mot oseriösa anordnare som tjänar pengar på
arbetslösa. Trots riksdagens beslut finns det i dag ca 35 000 personer i
fas 3, vilket ska jämföras med 26 000 vid samma tid förra året.
Regeringen har således inte verkställt beslutet.
Det angivna syftet med fas 3 är att
långtidsarbetslösa ska erbjudas sysselsättning hos en anordnare med
meningsfulla arbetsuppgifter som annars inte skulle utföras. Det finns dock
stora brister när det gäller anordnare av platser i fas 3. Dels finns det
anordnare som tar emot deltagare men inte erbjuder meningsfull sysselsättning.
Deltagarna får utföra konstgjorda arbetsuppgifter i stället för att skaffa sig
kompetens och erfarenhet som kan underlätta övergången till ett vanligt arbete.
Dels finns anordnare som låter deltagarna utföra reguljära arbetsuppgifter som
den ordinarie avlönade personalen vanligtvis utför. Det har gjort det möjligt
för oseriösa företag att skaffa sig gratis arbetskraft och samtidigt erhålla
ett bidrag för varje person de tar emot.
En mycket liten del av de arbetslösa i fas 3
går vidare till arbete eller studier. Det har gjort att denna åtgärd av många
har kommit att betraktas som en återvändsgränd för långtidsarbetslösa.
Deltagarna får ingen lön och omfattas inte av kollektivavtal eller
kollektivavtalade försäkringar. I stället får deltagarna ett aktivitetsstöd som
motsvarar 65 procent av arbetslöshetsersättningen eller socialbidrag. Att
tvinga arbetslösa att leva på successivt sänkt ersättning för att till sist
hänvisas till gratisarbete har inte lett till arbete utan till fattigdom.
Däremot är fas 3 en god affär för arbetsgivarna, som erhåller 5 000
kronor per månad i stöd för varje person de tar emot.
Riksdagen beslutade redan för ett år sedan att inga
nya anvisningar till fas 3 ska göras och att regeringen skyndsamt ska
återkomma till riksdagen med förslag på en bättre hantering av de
långtidsarbetslösa. Fas 3 har inte förändrats i grunden, nya anvisningar
sker hela tiden till fas 3 och de långtidsarbetslösa befinner sig
fortfarande långt ifrån arbetsmarknaden – i utanförskap och fattigdom.
Med anledning av detta vill jag ställa följande
fråga till arbetsmarknadsministern:
Avser ministern att vidta några åtgärder för att
tillmötesgå riksdagens beslut?