den 22 maj

Interpellation

2011/12:371 Den svenska modellen och välfärdsligan

av Monica Green (S)

till statsminister Fredrik Reinfeldt (M)

År 2005 var den svenska a-kassan näst högst i världen. Fem år senare visar en jämförelse att Sveriges a-kassa ligger under genomsnittet av OECD-länderna. Alltför många slår i taket och bara 12 procent av de arbetslösa får a-kassa med 80 procent av den tidigare lönen. Ersättningsnivån i sjukförsäkringen har sänkts med ca 5 procentenheter och maxtiden för ersättningen är kortare. På så sätt har Sverige rasat i välfärdsligan.

Den borgerliga regeringen har satt en ära i dessa så kallade incitament, eftersom det ingår i den ifrågasatta arbetslinjen att göra större skillnader. Något motsägelsefullt brukar regeringen också hävda att den står upp för den svenska modellen. Men den svenska modellen bygger på att majoriteten av befolkningen får någonting för sina skattepengar, för att på så sätt ställa upp för andra.

Många tappar tilltron till gemensamma lösningar eftersom de inte har ekonomisk trygghet vid arbetslöshet och sjukdom. Det finns inget fullgott inkomstbortfallsskydd av de allmänna försäkringarna och tilläggsförsäkringarna blir vanligare och vanligare. I en partiledardebatt nyligen hävdade statsministern att tilläggsförsäkringar är bra. Men det urgröper förutsättningarna för att alla ska ställa upp för gemensamma lösningar. Trots dessa försämringar har vi massarbetslöshet, vilket visar att regeringens politik inte har fungerat.

Vad avser statsministern att göra för att öka trovärdigheten i försäkringssystemen?

Vad avser statsministern att göra för att stärka den svenska modellen?