den
22 maj
Interpellation
2011/12:371
Den svenska modellen och välfärdsligan
av Monica
Green (S)
till statsminister Fredrik Reinfeldt (M)
År 2005 var den svenska a-kassan näst högst i
världen. Fem år senare visar en jämförelse att Sveriges a-kassa ligger under
genomsnittet av OECD-länderna. Alltför många slår i taket och bara 12 procent
av de arbetslösa får a-kassa med 80 procent av den tidigare lönen.
Ersättningsnivån i sjukförsäkringen har sänkts med ca 5 procentenheter och
maxtiden för ersättningen är kortare. På så sätt har Sverige rasat i välfärdsligan.
Den borgerliga regeringen har satt en ära i dessa
så kallade incitament, eftersom det ingår i den ifrågasatta arbetslinjen att
göra större skillnader. Något motsägelsefullt brukar regeringen också hävda att
den står upp för den svenska modellen. Men den svenska
modellen bygger på att majoriteten av befolkningen får någonting för sina
skattepengar, för att på så sätt ställa upp för andra.
Många tappar tilltron till gemensamma lösningar
eftersom de inte har ekonomisk trygghet vid arbetslöshet och sjukdom. Det finns
inget fullgott inkomstbortfallsskydd av de allmänna försäkringarna och
tilläggsförsäkringarna blir vanligare och vanligare. I en partiledardebatt
nyligen hävdade statsministern att tilläggsförsäkringar är bra. Men det
urgröper förutsättningarna för att alla ska ställa upp för gemensamma
lösningar. Trots dessa försämringar har vi massarbetslöshet, vilket visar att
regeringens politik inte har fungerat.
Vad avser statsministern att göra för att öka
trovärdigheten i försäkringssystemen?
Vad avser statsministern att göra för att stärka
den svenska modellen?