den
16 maj
Interpellation
2011/12:368
Järnvägsskolans framtid
av Annika
Lillemets (MP)
till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Järnvägsskolan har en kritisk roll för säkerheten i
det svenska järnvägssystemet. För att klara att rusta upp och bygga ut det
svenska järnvägssystemet framöver behöver mycket personal ny- och
vidareutbildas. Järnvägsskolan i Ängelholm är Skandinaviens enda helt kompletta
järnvägsskola, där tekniker, ingenjörer och tågpersonal får teoretisk och
praktisk träning i en realistisk och säker järnvägsmiljö. Ca 6 000
personer utbildas där varje år, alltifrån kortare kurser till treårig
högskoleutbildning för att bli järnvägsingenjör.
Trafikverket har startat ett omfattande projekt,
Kompetenskrav i upphandlad verksamhet, som syftar till att skärpa kraven på
kompetens hos entreprenörer vid upphandling av såväl investeringsprojekt som
drift och underhåll. Kraven på ”kvalitetskritiska moment” ska ses
över och göras tydligare. Järnvägsskolan är en mycket viktig aktör för att klara
de stora utbildningsinsatser som krävs.
Järnvägsskolan har under lång tid byggt upp
övningsanläggningar. Vissa av dessa, bland andra de signaltekniska
anläggningarna, är unika, de finns inte någon annanstans. Det skulle vara
mycket olönsamt att bygga upp sådana anläggningar på andra håll i Sverige.
Många av grundutbildningarna, och i än högre grad det stora antal
specialistutbildningarna som Järnvägsskolan erbjuder, kräver tillgång till
dessa övningsanläggningar.
Järnvägsskolans verksamhet fungerar bra och är konkurrensneutral
mot hela bredden av entreprenörer och operatörer. Trots det vill regeringen att
Järnvägsskolan avyttras från Trafikverket.
En möjlighet som undersökts är att Lunds
universitet blir ny huvudägare till Järnvägsskolan. Detta skulle vara en långsiktig,
stabil lösning med inriktning på samhällets behov i stället för vad som är
kommersiellt gångbart, som gagnar såväl universitetet som Järnvägsskolan och
samhället i stort. Med universitetet som huvudägare skapas goda förutsättningar
för kontinuerlig kompetensutveckling av lärarna och att knyta forskning till
Järnvägsskolan. Så kan den nuvarande verksamhetens teknikmässiga bredd och
kvalitet garanteras.
Att förlita sig på att marknaden ska erbjuda alla
nödvändiga utbildningar är orealistiskt. Om en organisation med vinst som sitt
huvudsakliga intresse tar över skolan riskerar smala kurser med få deltagare
att försvinna. Många utbildningar som Järnvägsskolan erbjuder har en mycket
liten målgrupp men är helt avgörande för ett fungerande och säkert järnvägssystem.
Dessa utbildningar är alltså samhällsekonomiskt men inte företagsekonomiskt
lönsamma. Det finns till exempel risk för att Lunds tekniska högskolas
järnvägsingenjörsutbildning, KY-utbildningen till järnvägstekniker och
YH-utbildningen till lokförare skulle försvinna om skolan ska drivas på
kommersiella villkor.
Tyvärr har beslutet om Järnvägsskolans framtid
dragit ut på tiden. Detta är allvarligt. Osäkerheten kan bland annat leda till
att skolan riskerar att utarmas på kompetens om dess lärare söker sig till
andra arbetsgivare.
Enligt uppgift på Föreningen Sveriges
Järnvägsentreprenörers hemsida, nyhetsbrev nr 4 april 2012, har
Trafikverkets generaldirektör Gunnar Malm vid ett möte med föreningens styrelse
den 25 april sagt att om inte branschen tar över finns det risk för att
Trafikverket lägger ned Järnvägsskolan i Ängelholm. Vidare skriver man att
Trafikverket ”menar att skolan inte är myndighetens ansvar, men att det
samtidigt är viktigt att skolans resurser ska kunna utnyttjas även i framtiden”.
Om Järnvägsskolan skulle läggas ned skulle det få
mycket allvarliga konsekvenser för möjligheten att förse branschen med tekniker
och ingenjörer, inte bara initialt utan för lång tid framöver. Det vore
förödande för järnvägen i Sverige.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga:
Vad avser statsrådet att göra för att på kort och
lång sikt säkra försörjningen av personal med kompetens inom alla områden i
järnvägsbranschen?
Vad avser statsrådet att göra för att utifrån ett
samhällsperspektiv på bästa sätt ta till vara
Järnvägsskolans unika resurser i form av kompetens och anläggningar, på kort
och lång sikt?
Vad avser statsrådet att göra för att
Järnvägsskolan ska överföras till Lunds universitet?