den 16 maj

Interpellation

2011/12:367 Genomförandet av riksdagens beslut om så kallade whistleblowers

av Peter Eriksson (MP)

till justitieminister Beatrice Ask (M)

Riksdagen har beslutat (skrivelse 2010/11:179) att regeringen ska se över lagstiftningen för att stärka skyddet för personer som påtalar och slår larm vid korruption och andra oegentligheter, så kallade whistleblowers – detta då anställda inom offentlig sektor, som vill anmäla uppgifter om oegentligheter och korruption till myndigheter, inte har ett lika starkt skydd som när de lämnar uppgifterna för publicering i grundlagsskyddade medier. Anställda i privata företaget har i princip ett obefintligt skydd oavsett om det handlar om att lämna uppgifter till medier eller inom företaget; här anses lojalitetsplikten vara tyngst. Ett annat problem är att anmälningar ofta negligeras av arbetsgivaren eller att denne inte har mekanismer för att ta hand om anmälningar.

Europarådet antog den 29 april 2010 resolution 1729 (2010) som preciserar de krav som kan ställas på skyddet för whistleblowers. Med hänvisning till resolutionen antog Europarådet samma dag rekommendation 1916 (2010) som uppmanar regeringarna att bland annat göra en översyn av sin lagstiftning och dess genomförande samt att överväga en konvention om skydd för whistleblowers. Flera länder har stärkt sitt skydd för whistleblowers; Norge och Storbritannien är två exempel.

Sedan riksdagens beslut i mars 2011 har ett flertal statsråd i medierna uttalat sig om behovet av att införa skydd för whistleblowers i Sverige. Senast i november 2011 uttalade justitieministern – mot bakgrund av vissa uppkomna problem hos utförare av privat äldreomsorg – att regeringen ska utreda hur uppgiftslämnare som jobbar i privat regi kan få ett bättre skydd.

– Jag tycker att whistleblowers behöver ett bättre skydd i privat regi, säger justitieminister Beatrice Ask, M.

Den ideella organisationen Transparency International (TI) presenterade nyligen rapporten Motståndskraft, oberoende, integritet – kan det svenska samhället stå emot korruption? och visade i denna att offentlighetsprincipens räckvidd inom offentlig sektor minskat, vilket även gäller skyddet för dem som meddelar oegentligheter och korruption till medier. Det handlar om att offentlig verksamhet i stället utförs av privata företag eller att statlig verksamhet inte utförs genom myndigheter utan genom bolag eller rent av privatiserats. TI lyfter i rapporten (s. 476) fram riksdagens beslut om så kallade whistleblowers som ett viktigt initiativ om man vill upprätthålla den traditionella linjen i svensk förvaltning och även söka en förbättring.

Mot bakgrund av det ovan anförda undrar jag vilka åtgärder justitieministern avser att vidta för att följa riksdagens beslut om whistleblowers och när dessa kan genomföras.