den
16 maj
Interpellation
2011/12:367
Genomförandet av riksdagens beslut om så kallade whistleblowers
av Peter
Eriksson (MP)
till justitieminister Beatrice Ask (M)
Riksdagen har beslutat (skrivelse 2010/11:179) att
regeringen ska se över lagstiftningen för att stärka skyddet för personer som
påtalar och slår larm vid korruption och andra oegentligheter, så kallade
whistleblowers – detta då anställda inom offentlig sektor, som vill
anmäla uppgifter om oegentligheter och korruption till myndigheter, inte har
ett lika starkt skydd som när de lämnar uppgifterna för publicering i
grundlagsskyddade medier. Anställda i privata företaget har i princip ett
obefintligt skydd oavsett om det handlar om att lämna uppgifter till medier
eller inom företaget; här anses lojalitetsplikten vara tyngst. Ett annat
problem är att anmälningar ofta negligeras av arbetsgivaren eller att denne
inte har mekanismer för att ta hand om anmälningar.
Europarådet antog den 29 april 2010 resolution 1729
(2010) som preciserar de krav som kan ställas på skyddet för whistleblowers.
Med hänvisning till resolutionen antog Europarådet samma dag rekommendation
1916 (2010) som uppmanar regeringarna att bland annat göra en översyn av sin
lagstiftning och dess genomförande samt att överväga en konvention om skydd för
whistleblowers. Flera länder har stärkt sitt skydd för whistleblowers; Norge
och Storbritannien är två exempel.
Sedan riksdagens beslut i mars 2011 har ett flertal
statsråd i medierna uttalat sig om behovet av att införa skydd för whistleblowers
i Sverige. Senast i november 2011 uttalade justitieministern – mot
bakgrund av vissa uppkomna problem hos utförare av privat äldreomsorg –
att regeringen ska utreda hur uppgiftslämnare som jobbar i privat regi kan få
ett bättre skydd.
– Jag tycker att whistleblowers behöver ett
bättre skydd i privat regi, säger justitieminister Beatrice Ask, M.
Den ideella organisationen Transparency
International (TI) presenterade nyligen rapporten Motståndskraft, oberoende, integritet – kan det svenska samhället
stå emot korruption? och visade i denna att offentlighetsprincipens
räckvidd inom offentlig sektor minskat, vilket även gäller skyddet för dem som
meddelar oegentligheter och korruption till medier. Det handlar om att
offentlig verksamhet i stället utförs av privata företag eller att statlig
verksamhet inte utförs genom myndigheter utan genom bolag eller rent av
privatiserats. TI lyfter i rapporten (s. 476) fram riksdagens beslut om så
kallade whistleblowers som ett viktigt initiativ om man vill upprätthålla den
traditionella linjen i svensk förvaltning och även söka en förbättring.
Mot bakgrund av det ovan anförda undrar jag vilka
åtgärder justitieministern avser att vidta för att följa riksdagens beslut om
whistleblowers och när dessa kan genomföras.