den
10 maj
Interpellation
2011/12:360
Gemensamma trygghetssystem eller privata försäkringar
av Hillevi
Larsson (S)
till statsrådet Ulf Kristersson (M)
Den svenska modellen bygger traditionellt på starka
socialförsäkringar. Inte minst a-kassan är en viktig omställningsförsäkring som
skyddar den enskilde och är bra för arbetslivet. Forskningen visar att en stark
arbetslöshetsförsäkring bidrar till att rätt person hamnar på rätt plats,
vilket är avgörande för att det inte ska uppstå flaskhalsar på arbetsmarknaden.
Regeringen har kraftigt försämrat a-kassan vilket
kan tolkas som ett steg mot att avveckla de gemensamma trygghetsförsäkringarna
och öppna upp för privata tilläggsförsäkringar.
Å andra sidan har regeringen övervägt att göra
a-kassan obligatorisk, och finansminister Anders Borg har utomlands framhävt
den svenska modellen med trygga försäkringar, inte minst en stark a-kassa, som
en viktig förklaring till att Sverige klarat de kriser vi gått igenom.
Stick i stäv med detta sade statsministern i
partiledardebatten på tal om den urholkade a-kassan: ”Det som händer är
att allt fler i arbetslivet har egna tilläggsförsäkringar ovanpå det som vi har skattefinansierat i a-kassan. Det tycker jag i
grunden är en bra utveckling.”
Mina frågor till ministern är:
Är det en positiv utveckling att människor känner
sig tvingade att teckna privata tilläggsförsäkringar för att våra gemensamma
trygghetssystem ger för dåligt skydd?
Är det meningen att jobbskatteavdraget i
fortsättningen ska gå till att betala privata tilläggsförsäkringar?
Försvarar ministern den svenska modellen, med
ersättningar i socialförsäkringarna som går att leva på, eller ett grundskydd
där löntagarna tvingas teckna tilläggsförsäkringar för att inte behöva gå från
hus och hem om de drabbas av sjukdom eller arbetslöshet?