Interpellation
2011/12:350
Kommuners rätt att skapa trafiksäkra miljöer
av Stina Bergström
(MP)
till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Förra året dödades 319 personer i trafiken och
3 127 personer skadades allvarligt. Även om det är en ökning jämfört med
siffrorna för 2010 så går olycksstatistiken för bilister åt rätt håll. Detta
gäller dock inte för de oskyddade trafikanterna. Vi ser nu till exempel att
cykelolyckorna ökar och antalet gående som dödades ökade med 71 procent förra
året, från 30 personer 2010 till 53 personer 2011. Enligt en rapport från
Trafikanalys var 34 procent av de omkomna i trafiken år 2009 oskyddade
trafikanter, detta trots att de bara står för 5 procent av färdsträckan. Det är
alltså nio gånger så farligt att gå och cykla som att åka bil.
En av de mest effektiva åtgärderna för att öka
trafiksäkerheten för oskyddade trafikanter är sänkta hastigheter. Enligt NTF
klarar en fotgängare som blir påkörd i
Miljöpartiet anser att regeringen bör ge i uppdrag
till Trafikverket att utfärda en maxhastighet på
I debatten om trafikutskottets betänkande om trafiksäkerhet
(2010/11: TU18) berättade bland andra Eliza Roszkowska Öberg (M) och Lars
Tysklind (FP) om två sådana positiva exempel; Österåkers och Strömstads
kommuner.
Men det finns också kommuner som har velat, men
inte kunnat, införa 30-kilometersgräns. Detta på grund av att privatpersoner
överklagat kommunens beslut till statliga instanser som upphävt beslutet. Kommunerna
har fått plocka fram 50-kilometersskyltarna igen. Ett sådant exempel är
Karlstad.
Karlstad kommun tog sitt första beslut om
Kommunen tog då omtag i frågan och med stöd av
promemorian Motivering av hastighetsbeslut
enligt rätt i staden framtagen av Trafikverket i samråd med Sveriges
Kommuner och Landsting tog man fram en hastighetsplan för kommunen. Planen är
framtagen i enlighet med handboken Rätt
fart i staden också den framtagen av Trafikverket (dåvarande Vägverket) och
SKL.
Men även detta beslut överklagades till
länsstyrelsen som fortsatte att gå på privatpersonens linje. Länsstyrelsens
motivering är att Rätt fart i staden
bara är en handbok och kommunens beslutsunderlag därmed saknar rättslig
relevans.
Länsstyrelsens inställning till hastighetsgränsen
inom tätbebyggt område är att det ska vara
”Med hänsyn till de krav som ställs på en
förare enligt reglerna i trafikförordningen torde det enligt Länsstyrelsens
mening, endast i undantagsfall vara motiverat att med hänsyn till
trafiksäkerheten eller framkomligheten eller miljön, sänka hastigheten inom
tätbebyggt område till 30 km/tim.”
Det verkar som om statens olika aktörer i den här
frågan inte är överens. Trafikverket uppmanar kommunerna att sänka
hastigheterna, länsstyrelsen vill inte låta dem sänka.
Länsstyrelsen avslutar sin argumentation med
följande skrivning:
”Avslutningsvis vill Länsstyrelsen anföra
följande. Sveriges kommuner och landsting har tillsammans med Vägverket tagit
fram ”Rätt i Staden” i syfte, som Länsstyrelsen uppfattar det, att
få till stånd en generell sänkning av bashastigheten till 30 km/tim i
bostadsområden inom tättbebyggda områden över hela landet. En sådan generell
ändring av hastighetsgränserna bör lämpligen beslutas på central nivå av
riksdagen och regering.”
Mot bakgrund av detta vill jag ställa följande frågor
till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd:
Vilka initiativ avser statsrådet att ta så att
riksdag eller regering beslutar om en generell sänkning av bashastigheten i tätbebyggda
områden med oskyddade trafikanter?
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att
kommuner som vill skapa en trafiksäker miljö genom att införa