den 16 april

Interpellation

2011/12:327 Handläggningen vid miljöprövning

av Sven-Erik Bucht (S)

till miljöminister Lena Ek (C)

Det ekonomiska läget i Sverige är bra, många investeringar i näringslivet genomförs och planeras. Stora investeringar planeras inom energiområdet. En viktig förutsättning för en fortsatt svensk positiv ekonomi är en hög investeringstakt, vilket även är nödvändigt för vårt näringslivs internationella konkurrenskraft. Goda villkor och stabila spelregler för företag och investerare är viktiga i det sammanhanget. En förutsättning för att angelägna investeringar kommer till stånd är att myndigheter agerar snabbt och effektivt. Jag utgår från att detta är en uppfattning som delas av miljöministern och regeringen i sin helhet.

Jag har dock funnit det nödvändigt att ställa denna interpellation till nuvarande miljöminister eftersom jag vid tre olika tillfällen försökt göra statsministern, före detta näringsminister samt miljöminister uppmärksamma på några nationella hot för tillväxt och sysselsättning med anledning av oerhört utdragna tillståndsprocesser.

De svenska miljölagarna är i grunden bra utifrån miljöhänsyn och kraven om hållbar utveckling, men deras tillämpning har i många fall drivits in absurdum. Alltmer omfattande byråkrati, utdragen handläggning och tolkning av gällande miljölagar ger företag som ska investera betydande problem. Även tillämpning av gällande lagar leder ofta till att olika myndigheter besvärar sig över varandras beslut. Ofta handlar det om överprövningar utifrån procedurskäl. Procedurfrågor tycks ibland ha blivit viktigare än sakskäl. Dessutom finns en otydlig styrning av myndigheters agerande i denna typ av frågor. Avsaknaden av ett övergripande samhällsekonomiskt tänk blir alltmer uppenbar. Detta har också vid upprepade tillfällen påtalats av näringslivets organisationer, men utan att få gehör hos regeringen.

Utanförskap kan långsiktigt endast bekämpas med tillväxt och nya jobb. Men hanteringen och tolkningen av gällande miljölagar med omfattande och utdragen byråkratisk hantering samt myndigheters agerande försvårar företagsutveckling, tillväxt och därmed tillkomsten av nya jobb.

Ett färskt exempel där tillväxt och nya jobb hotas är den märkliga och utdragna behandlingen av Markbygdens vindkraftsprojekt i Piteå kommun. Det är ett gigantiskt projekt, den största planerade vindkraftsparken i Europa riskerar att kullkastas av en utdragen miljöprövning.

Regeringen har med stöd av riksdagen uttalat sig för en kraftfull utbyggnad av miljövänlig energi. I det sammanhanget spelar vindkraften en viktig roll. År 2004 utpekades området i Piteå kommun som ett av vårt lands största ”blåshål”. Markbygden Vind AB med bland annat tyska investerare har efter det planerat för 1 101 vindkraftverk med en produktion på tolv terawattimmar, motsvarande 8 procent av Sveriges totala elproduktion och en dubblerad elproduktion jämfört med vad hela Sveriges vindkraft producerar i dag. Investeringsvolymen beräknas till nära 70 miljarder kronor och projektet beräknas generera upp emot 1 000 jobb varav flera hundra varaktiga jobb! Projektet är således helt i linje med den av regeringen uttalade ambitionen om nya jobb och miljövänlig energi. Bolaget har fått stöd för sitt projekt av berörda samebyar samt Försvarsmakten.

År 2008 ansökte Markbygden Vind AB (som Svevind och tyska Enercon står bakom) tillsammans med Piteå kommun om lagligt stöd för att bygga vindkraftsparken. Ansökan ingavs till såväl regeringen som miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen i Norrbotten. Efter ett och ett halvt års utredande kom ett beslut av övergripande natur där regeringen gav sitt stöd för projektet.

Detta beslut blev en klarsignal för miljöprövningsdelegationen, MPD, att fortsätta detaljutreda ärendet i en tillståndsprövning. Bolaget redovisade redan inledningsvis att projektet skulle drivas i tre etapper, vilket fick acceptans av såväl regeringen som miljöprövningsdelegationen. Berörda remissorgan fick information om projektets tänkta gång – så även Naturvårdsverket, men från Naturvårdsverket hördes ingenting. Redan 2006 fick Naturvårdsverket en förfrågan från Svevind om den statliga myndighetens syn på en framtida miljöprövning och tillståndsprocess men inte heller den gången svarade myndigheten.

Efter flera års tystnad, men två månader innan beslut skulle fattas, skickade Naturvårdsverket en kravspecifikation till MPD. Naturvårdsverket var egentligen inte emot själva byggnationen och placeringen men krävde att hela projektet skulle prövas och inte delas upp i tre etapper. Sakkunniga på miljöprövningsdelegationen ansåg att det fanns underlag nog för en prövning i etapper och den 19 december 2011 godkände MPD ett igångsättningstillstånd för 314 vindkraftverk i en första etapp.

Tyvärr är beslutet därefter överklagat av Naturvårdsverket till mark- och miljödomstolen. Tolv vindkraftverk finns inom området sedan tidigare men för ytterligare 314 är det stopp i avvaktan av rättslig prövning som kan utvecklas till en mångårig långbänk. Ärendet ligger nu på Mark- och miljödomstolen i Umeå där det riskerar att bli liggande upp till ett och ett halvt år då begäran om förtur av bolaget avvisats. Frågan är hur länge investerarna är beredda att vänta.

Olika uttalanden från regeringen om vikten av investeringar, miljövänlig energi och nya jobb riskerar att enbart bli tomma ord då risken är stor att tänkta finansiärer av detta viktiga vindkraftsprojekt drar sig ur och väljer att investera i andra länder. Sverige framstår inte som en investeringsvänlig nation.

Vad avser miljöministern att göra för att vi ska få en handläggning i denna typ av frågor som stimulerar tillväxt och jobb och har ministern ambitioner att verka för att gällande miljölagstiftning och dess tillämpning förändras med krav på tydlighet och kortare handläggningstider?