den
16 april
Interpellation
2011/12:327
Handläggningen vid miljöprövning
av Sven-Erik
Bucht (S)
till miljöminister Lena Ek (C)
Det ekonomiska läget i Sverige är bra, många
investeringar i näringslivet genomförs och planeras. Stora investeringar
planeras inom energiområdet. En viktig förutsättning för en fortsatt svensk
positiv ekonomi är en hög investeringstakt, vilket även är nödvändigt för vårt
näringslivs internationella konkurrenskraft. Goda villkor och stabila
spelregler för företag och investerare är viktiga i det sammanhanget. En
förutsättning för att angelägna investeringar kommer till stånd är att
myndigheter agerar snabbt och effektivt. Jag utgår från att detta är en
uppfattning som delas av miljöministern och regeringen i sin helhet.
Jag har dock funnit det nödvändigt att ställa denna
interpellation till nuvarande miljöminister eftersom jag vid tre olika
tillfällen försökt göra statsministern, före detta näringsminister samt
miljöminister uppmärksamma på några nationella hot för tillväxt och sysselsättning
med anledning av oerhört utdragna tillståndsprocesser.
De svenska miljölagarna är i grunden bra utifrån
miljöhänsyn och kraven om hållbar utveckling, men deras tillämpning har i många
fall drivits in absurdum. Alltmer omfattande byråkrati, utdragen handläggning
och tolkning av gällande miljölagar ger företag som ska investera betydande
problem. Även tillämpning av gällande lagar leder ofta till att olika
myndigheter besvärar sig över varandras beslut. Ofta handlar det om
överprövningar utifrån procedurskäl. Procedurfrågor tycks ibland ha blivit
viktigare än sakskäl. Dessutom finns en otydlig styrning av myndigheters
agerande i denna typ av frågor. Avsaknaden av ett övergripande
samhällsekonomiskt tänk blir alltmer uppenbar. Detta har också vid upprepade
tillfällen påtalats av näringslivets organisationer, men utan att få gehör hos
regeringen.
Utanförskap kan långsiktigt endast bekämpas med
tillväxt och nya jobb. Men hanteringen och tolkningen av gällande miljölagar
med omfattande och utdragen byråkratisk hantering samt myndigheters agerande
försvårar företagsutveckling, tillväxt och därmed tillkomsten av nya jobb.
Ett färskt exempel där tillväxt och nya jobb hotas
är den märkliga och utdragna behandlingen av Markbygdens vindkraftsprojekt i
Piteå kommun. Det är ett gigantiskt projekt, den största planerade
vindkraftsparken i Europa riskerar att kullkastas av en utdragen miljöprövning.
Regeringen har med stöd av riksdagen uttalat sig
för en kraftfull utbyggnad av miljövänlig energi. I det sammanhanget spelar
vindkraften en viktig roll. År 2004 utpekades området i Piteå kommun som ett av
vårt lands största ”blåshål”. Markbygden Vind AB med bland annat
tyska investerare har efter det planerat för 1 101 vindkraftverk med en
produktion på tolv terawattimmar, motsvarande 8 procent av Sveriges totala
elproduktion och en dubblerad elproduktion jämfört med vad hela Sveriges
vindkraft producerar i dag. Investeringsvolymen beräknas till nära 70 miljarder
kronor och projektet beräknas generera upp emot 1 000 jobb varav flera
hundra varaktiga jobb! Projektet är således helt i linje med den av regeringen
uttalade ambitionen om nya jobb och miljövänlig energi. Bolaget har fått stöd
för sitt projekt av berörda samebyar samt Försvarsmakten.
År 2008 ansökte Markbygden Vind AB (som Svevind och
tyska Enercon står bakom) tillsammans med Piteå kommun om lagligt stöd för att
bygga vindkraftsparken. Ansökan ingavs till såväl regeringen som miljöprövningsdelegationen
vid Länsstyrelsen i Norrbotten. Efter ett och ett halvt års utredande kom ett
beslut av övergripande natur där regeringen gav sitt stöd för projektet.
Detta beslut blev en klarsignal för miljöprövningsdelegationen,
MPD, att fortsätta detaljutreda ärendet i en tillståndsprövning. Bolaget
redovisade redan inledningsvis att projektet skulle drivas i tre etapper, vilket
fick acceptans av såväl regeringen som miljöprövningsdelegationen. Berörda
remissorgan fick information om projektets tänkta gång – så även
Naturvårdsverket, men från Naturvårdsverket hördes ingenting. Redan 2006 fick
Naturvårdsverket en förfrågan från Svevind om den statliga myndighetens syn på
en framtida miljöprövning och tillståndsprocess men inte heller den gången
svarade myndigheten.
Efter flera års tystnad, men två månader innan
beslut skulle fattas, skickade Naturvårdsverket en kravspecifikation till MPD.
Naturvårdsverket var egentligen inte emot själva byggnationen och placeringen
men krävde att hela projektet skulle prövas och inte delas upp i tre etapper.
Sakkunniga på miljöprövningsdelegationen ansåg att det fanns underlag nog för
en prövning i etapper och den 19 december 2011 godkände MPD ett
igångsättningstillstånd för 314 vindkraftverk i en första etapp.
Tyvärr är beslutet därefter överklagat av
Naturvårdsverket till mark- och miljödomstolen. Tolv vindkraftverk finns inom
området sedan tidigare men för ytterligare 314 är det stopp i avvaktan av
rättslig prövning som kan utvecklas till en mångårig långbänk. Ärendet ligger
nu på Mark- och miljödomstolen i Umeå där det riskerar att bli liggande upp
till ett och ett halvt år då begäran om förtur av bolaget avvisats. Frågan är
hur länge investerarna är beredda att vänta.
Olika uttalanden från
regeringen om vikten av investeringar, miljövänlig energi och nya jobb riskerar
att enbart bli tomma ord då risken är stor att tänkta finansiärer av detta
viktiga vindkraftsprojekt drar sig ur och väljer att investera i andra länder.
Sverige framstår inte som en investeringsvänlig nation.
Vad avser miljöministern att göra för att vi ska få
en handläggning i denna typ av frågor som stimulerar tillväxt och jobb och har
ministern ambitioner att verka för att gällande miljölagstiftning och dess
tillämpning förändras med krav på tydlighet och kortare handläggningstider?