Interpellation
2011/12:296
Sänkta skatter och ungdomsarbetslösheten
av Peter
Persson (S)
till finansminister Anders Borg (M)
Regeringen och statsrådet ser sänkta skatter och
arbetsgivaravgifter som lösningen på de flesta politiska problem. Inte minst
gäller detta närings- och arbetsmarknadspolitiken.
Ungdomsarbetslösheten i Sverige är exceptionellt
hög. Detta problem bemöts dels genom olika försök till statistiska
undanflykter, dels med kritik av löneläge och anställningsskydd.
Regeringen och statsrådet har sänkt de sociala
avgifterna för unga och även lyft fram den sänkta krogmomsen som en
ungdomsåtgärd. Nu tycks också en ny runda om löneläget börja. Bara facken går
med på lägre ungdomslöner så ordnar sig saken.
En del av fattigdomsfällan i USA handlar om låga
löner och ”working poor”, det vill säga arbetande fattiga som
tvingas till mer än ett jobb för att klara en anständig försörjning. Vi bör
undvika att bygga upp en låglönemarknad i Sverige, även i fråga om unga.
Den gemensamma nämnaren för de ungdomar som fastnar
i långvarig arbetslöshet och riskerar att slås ut från arbetsmarknaden innan de
ens kommit in är bristande utbildning. Det är där regeringens insatser mot
ungdomsarbetslösheten måste göras. Många ungdomar blir ”skoltrötta”,
riktigt varför ägnas alltför liten uppmärksamhet. Väldigt få barn är under sin
inledande skolgång negativa till skolan. De mekanismer som bryter ned deras
nyfikenhet, kreativitet och kunskapslusta måste identifieras och åtgärdas.
Ungdomar måste också kunna fungera som en resurs
inom näringspolitik och företagande.
Mina frågor till finansministern är:
Genom vilken ekonomisk politik avser
finansministern att skapa bättre förutsättningar för unga att få jobb eller bli
företagare?
Mot bakgrund av vilka fakta och argument grundar
statsrådet ställningstagandet att sänkta ungdomslöner minskar sociala klyftor
och spänningar i Sverige?