den
8 mars
Interpellation
2011/12:283
Kvinnors mänskliga rättigheter och vapenexport
av Amineh
Kakabaveh (V)
till utrikesminister Carl Bildt (M)
Hur ser världen ut i dag? Det finns många
officiella organ och personer som levererar beskrivningar av den. Det kan
handla om förhållanden mellan stater, regeringar och folk, krig och fred, rika
och fattiga, våld, förtryck och befrielsekamp. En gemensam sak kännetecknar
alla dessa beskrivningar, kvinnornas situation i världen spelar en underordnad
eller ingen roll alls. Det är ingen underdrift att säga att kvinnors situation
i världen inte är en prioriterad fråga, trots att kvinnor är de mest förtryckta
och utsatta för det brutalaste våldet. De har usla arbetsvillkor världen över,
får sämst betalt och är fattigast. Allt det här finns dokumenterat svart på
vitt, men lite görs åt saken. Utsmyckade proklamationer läses från
talarstolarna, samtidigt som krigen, våldet och förtrycket ökar i omfattning.
Varje år dör mellan en och en halv miljon och tre miljoner kvinnor och flickor
på grund av könsrelaterat våld.
Det handlar ytterst om förverkligandet av kvinnors
mänskliga rättigheter. Det handlar om politiskt och ekonomiskt inflytande, men
också om makten över sitt eget liv. Efter de folkliga upproren i Mellanöstern
och Nordafrika kan vi notera att i Egyptens nyvalda folkförsamling valdes
endast åtta kvinnor till de 508 platserna. Den första rapporten, från 2002,
listade The Arab Human Development Report diskrimineringen av kvinnor som ett
av de största hindren för utvecklingen i regionen. Diskriminering och våld mot
kvinnor har sedan dess varit ett regelbundet tema i de rapporter som kommit.
Vi i Sverige måste ta en mer aktiv roll för
kvinnors rättigheter. Sverige måste ta ställning tillsammans med övriga
EU-länder för ett samarbete för att kvinnors rättigheter skrivs in i de nya
konstitutioner som tas fram i länderna i Mellanöstern och Nordafrika.
Sverige, där praktiskt taget varenda någorlunda
vidsynt politiker vill framstå som feminist, borde också rimligen framstå som
ett gott exempel. Samtidigt bedriver man handel med länder där förtrycket av
kvinnorna är ytterst brutalt, såsom exempelvis Saudiarabien och Pakistan. Det
finns fler exempel på länder med vilka Sverige bedriver handel med
krigsmateriel och som utgör svåra krishärdar.
Enligt vår lagstiftning ska ingen export av
krigsmateriel ske till länder där det begås grova och omfattande brott mot
mänskliga rättigheter. Om våldet mot kvinnor och de brutala brotten mot deras
rättigheter verkligen sågs som riktiga MR-brott skulle Sverige i konsekvensens
namn inte exportera en enda patron till länder som Saudiarabien eller Pakistan.
FN har antagit en särskild konvention om kvinnans
och barnets rättigheter. I Sverige ansåg vi det som självklart att vi skulle
ansluta oss till den. Men när det kommer till att tillämpa den och försvara
kvinnors och barns rättigheter verkar våra regeringar se åt sidan när
krigsmaterielexport står på dagordningen – detta trots artikel 1325.
Det rimliga vore att den svenska riksdagen antog en
lagstiftning mot export av krigsmateriel till länder där brott mot kvinnans och
barnets rättigheter kränks. Det torde stå klart att den nuvarande
lagstiftningen, där det ”bara” talas om
mänskliga rättigheter i allmänhet, är otillräcklig när det gäller skyddet av
kvinnor världen över.
Jag vill mot bakgrund av ovanstående fråga
utrikesminister Carl Bildt:
Avser utrikesministern att ta initiativ för att
utreda möjligheten av en lagstiftning som uttryckligen förbjuder export av
krigsmateriel till länder där det förekommer könsapartheid, grova och
omfattande brott mot kvinnan och barnets rättigheter såsom könsstympning,
hedersrelaterat våld, tvångsgiftermål, stening av kvinnor,
kvinnodiskriminerande rättsystem med mera?
Avser utrikesministern att verka för att en sådan
lagstiftning till stöd för kvinnans och barnets rättigheter blir gällande inom
EU?
Kommer utrikesministern att arbeta för att Sverige
och EU skambelägger regimer som till exempel Saudiarabien?
Avser utrikesministern att för Sveriges del och
inom EU arbeta för att stödja en demokratisk utveckling i Nordafrika och
Mellanöstern som säkrar kvinnors mänskliga fri- och rättigheter?