den 29 februari

Interpellation

2011/12:270 Föräldraskapspresumtion vid assisterad befruktning

av Hillevi Larsson (S)

till justitieminister Beatrice Ask (M)

I början av januari 2007 kom utredningen Föräldraskap vid assisterad befruktning (SOU 2007:3). Följande är en sammanfattning av utredningens förslag:

”I betänkandet föreslår utredaren att föräldraskapet vid assisterad befruktning med donerade ägg och spermier ska regleras på samma sätt för samkönade par och för olikkönade par. Den kvinna som är moderns registrerade partner ska automatiskt anses vara barnets förälder, en föräldraskapspresumtion motsvarande den nuvarande faderskapspresumtionen ska införas. Bestämmelserna om föräldraskap för en kvinna ska också omfatta assisterad befruktning som skett utomlands och insemination i egen regi. Är modern sambo med en kvinna ska föräldraskapet för moderns sambo fastställas genom bekräftelse eller dom på samma sätt som sker i dag när barnet tillkommit genom assisterad befruktning som skett inom svensk hälso- och sjukvård.

För att stärka barnets rätt till information om sitt genetiska ursprung föreslås en rad olika åtgärder. Bl.a. bör gällande föreskrifter och allmänna råd ses över och förtydligas. Andra åtgärder som föreslås är informations- och utbildningsinsatser för föräldrar och personal samt utarbetande av pedagogisk vägledning och hjälpmedel. Utredaren föreslår också att det ska införas en bestämmelse i föräldrabalken om att barn som kommit till genom assisterad befruktning med donerade spermier eller ägg har rätt till information om sitt genetiska ursprung och att det är föräldrarna som har ansvaret för att upplysa barnet om att det har tillkommit genom assisterad befruktning med donerade spermier och ägg.”

Bakgrunden till förslagen i utredningen är framför allt de onödiga adoptionsprocesser som de berörda familjerna i dag måste genomgå, när inseminationen skett utomlands eller i egen regi. Trots att medmamman är gift med den biologiska mamman och familjen redan från början klargjort att hon ska bli rättslig förälder för barnet, måste hon prövas som adoptivförälder efter barnets födelse. Det är en jobbig, tidskrävande process för de berörda. Barnet skulle gynnas av den juridiska trygghet det innebär att redan från sin födelse kunna räkna medmamman som sin andra juridiska förälder.

Den enda invändning som egentligen skulle kunna resas handlar om inseminationer där spermadonatorn vill utöva ett aktivt föräldraskap. Detta problem skulle enkelt kunna lösas genom att de samtyckesblanketter som utredningen föreslår för att bekräfta föräldraskapet förses med en möjlighet att häva föräldraskapspresumtionen, om den biologiska moderns äktenskapspartner avsäger sig det juridiska föräldraskapet till förmån för den biologiska pappan. Det är fullt möjligt att genomföra detta så att det blir könsneutralt och därmed gäller lika för alla.

Vi har nu infört könsneutralt äktenskap och det borde vara dubbel anledning att göra något åt detta problem. Det rimliga vore att samkönade och olikkönade behandlades likadant, vad gäller föräldraskapspresumtion, när ett barn föds inom familjen. Begreppen bör i konsekvens med detta dessutom vara könsneutrala i lagen.

Utredningsförslagen från 2007 är väl genomarbetade och utgör en god grund för regeringen att gå vidare. Inte minst mot bakgrund av att det gått fem år är det hög tid för regeringen att agera!

Mina frågor till justitieministern är:

Vad avser justitieministern att göra för att säkerställa att samma villkor kring juridiskt föräldraskap ska gälla för samkönade och olikkönade par vid assisterad befruktning, så att de berörda familjerna slipper genomgå onödiga adoptionsprocesser?

Hur ser tidsplanen ut för justitieministerns arbete med denna fråga och när får riksdagen möjlighet att fatta beslut i frågan?