den
3 februari
Interpellation
2011/12:219
ACTA
av Jens Holm
(V)
till justitieminister Beatrice Ask (M)
Den 26 januari 2012 undertecknade EU och den
svenska regeringen avtalet mot varumärkesförfalskning, ACTA (Anti-Counterfeiting
Trade Agreement). ACTA har drivits fram av regeringarna i de rika länderna. Den
absoluta merparten av världens länder, i synnerhet utvecklingsländerna, står
utanför ACTA. Vissa storföretag har ofta haft större insyn i förhandlingarna än
folkvalda politiker. Processen har medvetet utformats för att hålla kritiska
röster ute, vare sig det handlar om nätentusiaster, konsumentorganisationer
eller regeringar i fattiga länder.
Även om det nu existerande förslaget till ACTA-avtal
har modifierats till att vara mindre dåligt kvarstår en uppenbar risk för att
friheten på nätet kan inskränkas. En av de bärande idéerna i ACTA är att
internetleverantörer ska samarbeta med rättighetsinnehavare inom medieindustrin
om innehållet på internet – jag tänker särskilt på artiklarna 27.3 och
27.4. Grundprincipen är densamma som Ipredlagen – i svensk lag: civilrättsliga
sanktioner på immaterialrättens område. Rättighetsinnehavare, oftast stora
mediebolag, kan få hjälp att spåra personer som gör överträdelser på internet.
Detta handlar ofta om fildelning av upphovsrättsskyddat material. Som Beatrice
Ask svarat mig i en tidigare interpellationsdebatt den 21 oktober 2010 kommer
ACTA att leda till förändring av svensk rätt, genom en ändring av
varumärkeslagen. ACTA kommer att ge polis och åklagare större möjligheter att
agera mot påstådda varumärkesintrång. Alla som motsatte sig Ipred då det begav
sig borde också motsätta sig ACTA nu. Om en framtida regering i Sverige skulle
vilja upphäva Ipred kommer det att försvåras eller till och med omöjliggöras
ifall Sverige har infört ACTA.
Jag ställer mig också frågande till vilka effekter
de ökade kraven på kontroll av immaterialrätten kan få för produktionen av och
handeln med så kallade generiska läkemedel, läkemedel där patent löpt ut. Redan
i dag stoppas stora försändelser av läkemedel från exempelvis Indien till
andra utvecklingsländer. Det finns en uppenbar risk för att ACTA –
exempelvis med avsnittet om ”gränskontroller” – kommer att
leda till fler felaktiga genomsökningar, tillslag, stämningsansökningar och
andra former av verkställighet mot leverantörer av lagliga generiska läkemedel.
Precis som organisationen Läkare utan gränser är vi rädda för att ACTA
ytterligare kommer att försvåra spridningen av billiga och bra läkemedel till
utvecklingsländerna.
Immaterialrätt och varumärkesintrång är viktiga
frågor som kan behöva regleras. Men det måste ske på ett öppet och demokratiskt
sätt. Om det hade funnits ett verkligt intresse av att lösa dessa komplicerade
frågor borde detta i stället ha lyfts till förhandlingar inom FN, WTO eller
Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten, Wipo. Detta har inte
skett. I stället har de rika länderna valt att ställa
merparten av världens länder inför fullbordat faktum. Det är inte ett
acceptabelt förfarande.
Med anledning av detta vill jag ställa följande
frågor till justitieminister Beatrice Ask:
1. När avser
justitieministern att riksdagen ska få möjlighet att behandla ACTA?
2. Hur kommer
justitieministern och Sverige att agera för att friheten på internet inte ska
påverkas med anledning av ACTA?
3. Kan
justitieministern redogöra för hur möjligheterna att förändra eller upphäva lagen
om civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område, Ipred, påverkas av
ett eventuellt införande av ACTA?
4. Hur har
justitieministern och Sverige agerat för att inom ramen för ACTA underlätta
spridandet av billiga och bra läkemedel till utvecklingsländerna?
5. Kan
justitieministern redogöra för varför ACTA inte behandlas inom ramen för
globala organisationer, exempelvis FN, WTO eller Wipo?