den 3 februari

Interpellation

2011/12:219 ACTA

av Jens Holm (V)

till justitieminister Beatrice Ask (M)

Den 26 januari 2012 undertecknade EU och den svenska regeringen avtalet mot varumärkesförfalskning, ACTA (Anti-Counterfeiting Trade Agreement). ACTA har drivits fram av regeringarna i de rika länderna. Den absoluta merparten av världens länder, i synnerhet utvecklingsländerna, står utanför ACTA. Vissa storföretag har ofta haft större insyn i förhandlingarna än folkvalda politiker. Processen har medvetet utformats för att hålla kritiska röster ute, vare sig det handlar om nätentusiaster, konsumentorganisationer eller regeringar i fattiga länder.

Även om det nu existerande förslaget till ACTA-avtal har modifierats till att vara mindre dåligt kvarstår en uppenbar risk för att friheten på nätet kan inskränkas. En av de bärande idéerna i ACTA är att internetleverantörer ska samarbeta med rättighetsinnehavare inom medieindustrin om innehållet på internet – jag tänker särskilt på artiklarna 27.3 och 27.4. Grundprincipen är densamma som Ipredlagen – i svensk lag: civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område. Rättighetsinnehavare, oftast stora mediebolag, kan få hjälp att spåra personer som gör överträdelser på internet. Detta handlar ofta om fildelning av upphovsrättsskyddat material. Som Beatrice Ask svarat mig i en tidigare interpellationsdebatt den 21 oktober 2010 kommer ACTA att leda till förändring av svensk rätt, genom en ändring av varumärkeslagen. ACTA kommer att ge polis och åklagare större möjligheter att agera mot påstådda varumärkesintrång. Alla som motsatte sig Ipred då det begav sig borde också motsätta sig ACTA nu. Om en framtida regering i Sverige skulle vilja upphäva Ipred kommer det att försvåras eller till och med omöjliggöras ifall Sverige har infört ACTA.

Jag ställer mig också frågande till vilka effekter de ökade kraven på kontroll av immaterialrätten kan få för produktionen av och handeln med så kallade generiska läkemedel, läkemedel där patent löpt ut. Redan i dag stoppas stora försändelser av läkemedel från exempelvis Indien till andra utvecklingsländer. Det finns en uppenbar risk för att ACTA – exempelvis med avsnittet om ”gränskontroller” – kommer att leda till fler felaktiga genomsökningar, tillslag, stämningsansökningar och andra former av verkställighet mot leverantörer av lagliga generiska läkemedel. Precis som organisationen Läkare utan gränser är vi rädda för att ACTA ytterligare kommer att försvåra spridningen av billiga och bra läkemedel till utvecklingsländerna.

Immaterialrätt och varumärkesintrång är viktiga frågor som kan behöva regleras. Men det måste ske på ett öppet och demokratiskt sätt. Om det hade funnits ett verkligt intresse av att lösa dessa komplicerade frågor borde detta i stället ha lyfts till förhandlingar inom FN, WTO eller Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten, Wipo. Detta har inte skett. I stället har de rika länderna valt att ställa merparten av världens länder inför fullbordat faktum. Det är inte ett acceptabelt förfarande.

Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor till justitieminister Beatrice Ask:

1. När avser justitieministern att riksdagen ska få möjlighet att behandla ACTA?

2. Hur kommer justitieministern och Sverige att agera för att friheten på internet inte ska påverkas med anledning av ACTA?

3. Kan justitieministern redogöra för hur möjligheterna att förändra eller upphäva lagen om civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område, Ipred, påverkas av ett eventuellt införande av ACTA?

4. Hur har justitieministern och Sverige agerat för att inom ramen för ACTA underlätta spridandet av billiga och bra läkemedel till utvecklingsländerna?

5. Kan justitieministern redogöra för varför ACTA inte behandlas inom ramen för globala organisationer, exempelvis FN, WTO eller Wipo?