den
26 januari
Interpellation
2011/12:205
Åsikts- och pressfrihet i Turkiet
av Bodil
Ceballos (MP)
till utrikesminister Carl Bildt (M)
Den 19 januari för fem år sedan sköts den
turkisk-armeniske journalisten och författaren Hrant Dink till döds utanför sin
tidning i Istanbul. Nyligen dömdes en man för anstiftan till mordet på Dink,
men samtidigt friades de 19 personer som anklagats för att ha ingått i ett
illegalt nätverk inom den turkiska staten och som skulle ha planerat mordet.
Den friande domen av de 19 är ifrågasatt och familjen Dinks advokat menar till
och med att domen ingår i ”statens tradition av politiska mord och dess
sätt att göra vissa medborgare till sina fiender”. Reportrar utan gränser
hävdar att fallet långt ifrån är löst.
Hrant Dink hade tidigare åtalats enligt den
turkiska lagparagrafen 301, som förbjuder ”förolämpning av den turkiska
identiteten”. Han är långt ifrån ensam. Nobelpristagaren Orhan Pamuk till
exempel är en annan som åtalats för detsamma. Orsaken är att de talat om
folkmordet på armenier och andra kristna under första världskriget.
Åtalspunkten är mycket vanlig och kan inrymma en mängd olika uttalanden.
Situationen är fortfarande den att journalister och
intellektuella i Turkiet fortsätter att leva farligt i stället för tvärtom som
väntat med demokratiseringen och närmandet till EU. Tisdagen den 20 december
arresterades till exempel minst 40 journalister i polisrazzior vid olika
kurdiska och vänsterinriktade medieinstitutioner runt om i Turkiet.
Sedan 2009 har Turkiet bedrivit en politik, som
politiskt verksamma kurder i landet kallar för en
”arresteringspolitik”. Tusentals kurdiska politiker, journalister,
intellektuella med flera har arresterats. Nästan 7 000 personer har
gripits och väntar på rättegångar för att ha skrivit texter på kurdiska eller
blivit medlemmar i ett prokurdiskt parti eller i en fredsorganisation. 3 895
personer har häktats och kommer med stor sannolikhet att dömas till fängelse
för att de har använt sig av åsikts‑, yttrande‑, tryck- eller
meddelarfrihet.
Antalet journalister och mediearbetare som riskerar
fängelse eller böter är, enligt plattformen Frihet för journalisterna som
utgörs av 25 olika journalistförbund, fler än 2 000 och fler än 4 000
utredningar mot journalister pågår. Plattformen uppgav den 31 mars 2011 att 68
mediearbetare satt i fängelseförvar, av vilka 61 var häktade och 7 dömda.
Mänskliga rättigheter, åsiktsfrihet och frihet för
medier är honnörsord i svensk utrikespolitik. När vi ser att människors rätt
till det fria ordet kränks i våra grannländer har vi ett ansvar att stå upp
till försvar för desamma, också när förövarna är goda vänner. Jag tror att både
ministern och jag ser med oro på den försämrade situationen för respekten för
det fria ordet och för minoriteternas rättigheter.
Jag vill därför fråga utrikesministern om han i
samtal med den turkiska regeringen avser att uppmärksamma
frågan om den stora mängden fängslade journalister och intellektuella.
Avser utrikesministern att lyfta frågan till
diskussioner i EU-kretsen?