den 21 december

Interpellation

2011/12:180 Resultatet av UFCCC:s 17:e partsmöte

av Matilda Ernkrans (S)

till miljöminister Lena Ek (C)

I det pressmeddelande som miljöminister Lena Ek lät skicka ut efter att det internationella klimatmötet i Durban avslutades konstateras i rubriken att resultatet av mötet innebar steg framåt. Jag delar analysen med Lena Ek om att ett tredje misslyckande att få tillstånd en överenskommelse om ett klimatavtal där alla länder ingår hade varit en väg bakåt i förhandlingsprocessen och i ett första snabbt glädjerus kan man då dra slutsatsen att resultatet varit en framgång, en väg framåt.

Men när man sedan funderar på resultatet och jämför med de vetenskapliga sammanställningar som finns – bland annat den som SMHI gjort på uppdrag av miljöministern – så kan man bli orolig för en annan konsekvens av resultatet. I dessa rapporter talas med emfas om betydelsen av att utsläppen ska ”peaka” alltså nå sin topp inom en mycket snar framtid. I IPCC:s fjärde rapport talas om att en topp måste nås någon gång mellan 2000 och 2015 – alltså i bästa fall 2015 och i sämsta fall 2000 beroende på klimatkänsligheten – för att klara tvågraderstaket.

Resultatet av Durban innebär att ett avtal ska börja gälla 2020 – först då ska utsläppen enligt detta avtal börja minska. EU och utvecklingsländerna krävde 2015. Under förhandlingarnas sista timmar backade EU till 2018 och gav slutligen med sig för att rädda förhandlingarna och stannade vid 2020. Övriga länder var väl medvetna om att detta skulle kunna bli EU:s slutbud – det stod nämligen i EU:s rådslutsatser som miljörådet antagit innan Durbanmötet.

Syftet med klimatkonventionen är att undvika ”farlig mänsklig påverkan” på klimatet. För att göra det bör temperaturen stanna under två grader, ja kanske till och med under en och en halv grad. Det som nu skett är att länderna låst sig vid att inga krav på utsläppsminskningar kommer att finnas före 2020. Någon möjlighet till skärpning vid kommande klimatmöten kan nog bedömas som mindre trolig, för att inte säga omöjliga.

Delar miljöministern analysen att klimatmötet i Durban låser världen i en färdplan mot en fyragradersvärld och vilka konsekvenser får det för miljöministerns handlande och för de svenska åtgärderna att anpassa vårt samhälle och vår infrastruktur till det förändrade klimatet?