den 16 december

Interpellation

2011/12:174 Statschefens immunitet

av Lena Olsson (V)

till justitieminister Beatrice Ask (M)

Jag har ställt en skriftlig fråga till statsrådet Ask om hon var beredd att ta initiativ till tillsättandet en utredning för att se över bestämmelsen i regeringsformen 5 kap. 7 § om åtalsimmunitet för kungen med direktiv att föreslå ett upphävande av åtalsförbudet eller i vart fall en inskränkning av regelns tillämpningsområde. Svaret blev att statsrådet Ask inte var beredd att nu ta initiativ till en utredning för att överväga frågan om immunitet för statschefen. I svaret sägs att frågan har övervägts inom ramen för Grundlagsutredningens översyn av regeringsformen och att arbetet resulterat i en ny grundlagsbestämmelse om att reglerna om förbud mot landsförvisning och om immunitet för statschefen inte hindrar Sverige från att uppfylla sina åtaganden i förhållande till Internationella brottmålsdomstolen och andra mellanfolkliga domstolar.

Statsrådets historieskrivning är dock bara delvis korrekt. Det är riktigt att Grundlagsutredningen föreslog en begränsning av statschefens åtalsimmunitet i förhållande till Internationella brottmålsdomstolen och andra mellanfolkliga domstolar, vilken numera trätt i kraft. De brott som kan vara aktuella i det sammanhanget är till exempel folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Dessa förslag från Grundlagsutredningen var en nödvändig och ofrånkomlig konsekvens av Sveriges anslutning till ICC:s stadga och inte resultatet av några principiella överväganden om kungens immunitet från utredningens sida. Grundlagsutredningen har inte övervägt eller ens snuddat vid frågan om immunitet för kungen i övrigt. Anledningen till detta är att utredningen tolkat sina direktiv att inte överväga ”grundläggande principer för statsskicket” som att den frågan låg utanför utredningsuppdraget.

Däremot har Grundlagberedningen övervägt frågan om kungens immunitet och den föreslog år 1972 att bestämmelsen om immuniteten skulle utgå ur regeringsformen. Utredningen motiverade detta enligt följande: ”Utifrån ett nutida betraktelsesätt bör även paragrafens andra mening utgå, och svensk lag äga tillämpning för kungen i samma utsträckning som för andra medborgare. Detta bör gälla civillag lika väl som strafflag. Allmän lag bör vara tillämplig både på kungens handlande i ämbetet och på hans handlande som privatperson.” Den moderate ledamoten Allan Hernelius reserverade sig på denna punkt till förmån för ett bibehållande av kungens åtalsimmunitet.

Regeringen och riksdagen anslöt sig till reservantens uppfattning och åtalsimmuniteten för kungen behölls. I propositionen (1973:90) sägs bland annat: ”Det kan knappast vara förenat med några praktiskt betydelsefulla olägenheter att behålla en ordning som innebär att kungen inte kan ställas till ansvar för brott.”

Mot bakgrund av de uppgifter som för närvarande cirkulerar i medierna om kungens och hans närmaste vänners kontakter eller eventuella kontakter med gravt kriminella kretsar förefaller kungens åtalsimmunitet, grundad på principer från det kungliga enväldet när kungen sågs som Guds ställföreträdare på jorden, som klart obsolet. Frågan om kungens immunitet, bortsett från en mycket begränsad aspekt, har inte övervägts sedan Grundlagberedningen 1972 föreslog dess fullständiga avskaffande. Därför vill jag fråga justitieminister Beatrice Ask:

Finns det inte anledning att nu på nytt låta utreda och överväga frågan om statschefens immunitet, och avser justitieministern att ta initiativ till det?