den
14 december
Interpellation
2011/12:171
Riksintag till gymnasium utifrån exemplet Forsmarks skola
av Mikael Oscarsson
(KD)
till utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Regeringens skolreformer är mycket välkomna, men
denna interpellation handlar om en avigsida som nu visat sig.
Ett exempel är Forsmarks skola i norra Uppland,
vars situation jag ska återkomma till mer ingående. Men inledningsvis vill jag
nämna att denna skola under 24 år legat kvalitetsmässigt i topp inom
naturvetenskap och teknik. De examinerade eleverna rankar skolan bland de fem sex
bästa i landet. Tre disputerade lärare inom materialkemi, kärnfysik och
strålningsbiologi, samt ytterligare ett tiotal lärare, lägger grunden för de
lyckade resultaten. Efterfrågan på utbildad arbetskraft inom den sektor som
skolan utbildar för är stor. Enligt ESO 2001 ansågs skolan vara landets bästa.
Är det då rimligt att denna skola nu ska tvingas
ned på knä?
Dess värre är detta inte den enda skolan i samma
situation, utan det finns andra exempel såsom den förberedande sjöbefälsutbildningen
vid Strömstads gymnasium. Min utgångspunkt är att vi nu gemensamt måste hitta
vägar att bevara den kompetens som byggts upp på dessa skolor, och
interpellationen utmynnar i frågor huruvida regeringen känt till att utvecklingen
skulle bli just denna eller om Skolverket helt misstolkat sitt uppdrag –
och inte minst: Vad ämnar ansvarigt statsråd nu vidta för åtgärder?
Bakgrund i gymnasiereformen
Bakgrunden till interpellationen är de förändringar
som gjorts kring riksintag i den nya gymnasiereformen. I ett svar på en
skriftlig fråga svarar statsrådet själv att, enligt lagstiftningen, kan
riksrekrytering endast beslutas för yrkesprogram och estetisk spetsutbildning.
Av ovan nämnda svar, på fråga 2011/12:122 Forsmarks
skola och riksintag för energiutbildning, framgår också det följande:
”Bakgrunden till dessa bestämmelser är
regeringens bedömning i propositionen Högre
krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan (prop. 2008/09:199), att
programstrukturen i den nya gymnasieskolan bör minska behovet av
riksrekryterande utbildningar då programmen i högre grad ska följa och motsvara
de krav som avnämare ställer för att förbereda ungdomar för ett framtida
yrkesliv och vidare studier. De behov som framgent kommer att finnas av att
kunna inrätta riksrekryterande utbildningar bedömdes kunna gälla sådana fall
där det finns ett tydligt och väl dokumenterat arbetsmarknadsbehov och ett
nationellt intresse, men som inte kan tillgodoses på annat sätt än genom
riksrekrytering. Regeringen menade i propositionen att riksrekrytering främst
bör bli aktuellt för ett mindre antal yrkesutbildningar.”
Statsrådet säger sig inte heller göra någon annan
bedömning i nuläget, även om han inte specifikt uttalar sig om Forsmarks skola.
Samtidigt ger han en öppning när han säger att regeringen i propositionen
menade att ”riksrekrytering främst
bör bli aktuellt för ett mindre antal yrkesutbildningar” (min
kursivering). Frågan är om detta ”främst” tillräckligt tydligt fått
konsekvenser i Skolverkets förordningar och efterföljande bedömningar.
Exemplet Forsmarks skola
Forsmarks skola är en kommunal skola med Östhammars
kommun som huvudman, som sedan starten 1987 har drivits i entreprenadform av
Forsmarks Kraftgrupp AB (FKA). Fram till i september i år var skolan landets
enda naturvetenskapliga gymnasium med nationellt intag med inriktningen
energiteknik. Skolan har under åren utexaminerat omkring 1 550 elever.
Kvaliteten på utbildningen är mycket hög, och de
examinerade elevernas medelpoäng våren 2011 uppgick till 3 125 poäng
jämfört med ett nationellt programs 2 500 poäng. Skolan har fått mycket
goda betyg i en granskning 2008 av Skolverket såväl som vid 2011 års dito av
Skolinspektionen.
Skolan har i dag en
högskolebehörighet/examinationsgrad på över 97 procent, vilket är bland de
högsta i Sverige. Under läsåret 2010/11 var den till och med hela 100 procent!
Och som sades i inledningen finns det många andra faktorer som talar till
skolans fördel.
I och med gymnasiereformen var skolan tvungen att
ansöka om nytt tillstånd för riksintag – en ansökan Skolverket avslog.
Detta beslut äventyrar nu hela skolans existens, då ca 90 procent av eleverna
kommer från kommuner utanför lägeskommunen. Visserligen kan ungdomarna
fortfarande söka utbildningen, men utan tillstånd för nationellt intag går
skolan miste om stora summor för varje elev. Dessutom får eleverna inte rätt
till inackorderingstillägget – vilket gör att flertalet familjer inte
kommer att ha ekonomiska möjligheter att skicka sina ungdomar till Forsmarks
skola.
Ledningen vid Forsmarks skola är kritisk till att
lagstiftningen och efterföljande förordningar inte tillräckligt tydligt klargör
vad som krävs för att få nationellt intag på en högskoleförberedande
utbildning. Skolverket har inte heller under ansökningsprocessen gett utrymme
för någon dialog, trots att såväl lagstiftningen som förordningen är ny och de
därmed borde ge tydligare vägledning kring förändringarna.
Behov av kompetensen
Behovet av energiteknisk kompetens är vidare
omfattande på den efterföljande arbetsmarknaden, och Forsmarks skola är så
placerad att det möjliggör en utbildning mot bland annat kärnenergiteknik som
självklart inte är möjlig var som helst i landet. Forsmarks Kraftgrupp AB –
med tre kärnkraftreaktorer – är lokaliserat till Forsmark, liksom Kärnkraftssäkerhet
och Utbildning AB (KSU) och Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB).
I närheten finns, i Älvkarleby, Vattenfall
Utveckling AB och, i Uppsala, Vattenfall Värme samt Uppsala universitet.
Forsmarks skola är en integrerad avdelning i FKA och har därför ett naturligt
samarbete med företag och bransch. Sammantaget innebär detta att det finns
mycket kunnande inom energiområdet i närheten och goda möjligheter för eleverna
att under utbildningen dra fördel av detta.
Stora pensionsavgångar under de kommande åren
kräver dessutom ny kompetens. Forsmarks skola har varit en helt central aktör i
detta avseende, både genom att utbilda elever med mycket god grund för
vidareutbildning och genom ett fjärde företagsinternt tekniskt påbyggnadsår där
skolan själv har kunnat ge yrkesförberedande grund inom området.
Vattenfall och branschorganisationen Svensk Energi
har tydligt uttryckt behovet av den utbildning som bedrivs vid Forsmarks skola.
Så skriver exempelvis Vattenfall i ett yttrande till Skolverket:
”Behovet av ny kompens [sic!] inom det
energitekniska området är mycket avgörande för företagets framtid. Ett behov av
energiteknisk kompetens bedöms för de närmaste 10 åren till ca 2000 medarbetare
för Vattenfall. De medarbetare som Vattenfall har anställ med utbildning från
Forsmarks skola har en unik kompetens. Det är troligt att mixen av bred
lärarkompetens, närheten till kraftverket i Forsmark och miljön är starkt
bidragande orsaker till ett studieengagemang hos eleverna vilket ger en
utbildning om efterfrågas inom energibranschen. Vår förhoppning är att
Forsmarks skola även framöver kan medges riksrekrytering.”
Elevperspektivet
Det allvarliga med Skolverkets avslag är inte minst
att man därmed stänger ute sökanden med sämre ekonomiska förutsättningar från
andra orter i Sverige genom att rätten till inackordering faller bort för de
elever som verkligen behövs i energisektorn.
Inte minst detta är något ansvarigt statsråd borde
titta närmare på.
Det är helt avgörande att kunna se frågan ur
elevernas perspektiv och bejaka att många ungdomar vill utbilda sig för
energisektorn, som på många sätt är en framtidsbransch. En mycket stor andel av
de gymnasister som får sin utbildning vid Forsmarks skola kommer från andra
kommuner. Nu riskerar den valfrihet som är en av grundpelarna i Alliansens
politik att beskäras. Det finns självklart inte förutsättningar att gå en
gymnasieutbildning, där vissa delar av utbildningen kan förläggas till ett
kärnkraftverk på så många håll i Sverige. Förutsättningarna som skapar
valfrihet är därför starkt begränsade vilket ur ett elevperspektiv talar starkt
för riksintag.
För företagen inom energisektorn i allmänhet och
kärnenergisektorn i synnerhet är det vidare en rekryteringsfråga, då det för
olika arbetsuppgifter krävs en kompetens som i många fall inte nås på annat
sätt än genom gymnasieutbildningen. Men även detta berör ungdomsperspektivet
utifrån ungdomsarbetslösheten och förutsättningarna att utbilda sig för en
bransch med stora behov. Det bör betonas att kärnkraftsföretagen, och andra motsvarande
företag inom energisektorn, generellt inte kan anställa elever som är examinerade
från yrkesprogrammen då de teoretiska kunskaperna är alldeles för låga. I de
tjänster som berör operativ verksamhet såsom drift, underhåll och
energiproduktion krävs den så kallade R3-behörigheten med matematik D,
kemi A och fysik B – något som utbildningen vid Forsmarks skola
säkerställer.
Att nu strypa kompetensförsörjningen på det sätt
som beskrivs i denna interpellation kan också få negativa konsekvenser för kärnkraften
i Sverige. År 2006 avskaffade regeringen den så kallade tankeförbudslagen, men
faran är att den nu återinförs bakvägen eftersom Forsmarks skola är ensam bland
de högskoleförberedande programmen i Sverige om att ge kurser inom området
kärnkraftsteknologi. Detta kommer självklart även att påverka den fortsatta
rekryteringen för högre utbildning, forskning och så vidare.
Mot denna bakgrund vill jag fråga
utbildningsministern:
På vilka omständigheter och fakta har
utbildningsministern baserat sitt ställningstagande att det i mycket ringa
utsträckning behövs högskoleförberedande gymnasier med riksintag, med
inriktning mot exempelvis energi- och kärnenergiteknik, och utformat
lagstiftningen utifrån dessa?
Drar utbildningsministern med anledning av det ovan
anförda fortfarande slutsatsen att riksintag främst bör gälla ett mindre antal
estetiska utbildningar och yrkesutbildningar?
Anser utbildningsministern att det, mot bakgrund av
uttrycket ”främst” som enligt ministern härrör från propositionen,
i förordningarna till Skolverket tillräckligt tydligt uttrycks i vilka fall det
ändå ska beviljas riksintag också för
högskoleförberedande utbildningar?
Vad avser utbildningsministern att vidta för
åtgärder för att inackorderingstillägget ska kunna ges till elever som söker
till gymnasieskolor i den situation som beskrivs i interpellationen?
Avser utbildningsministern att vidta några åtgärder
för att förändra lagstiftningen eller de förordningar till Skolverket som
reglerar den ovan beskrivna situationen, och vilka är i så fall dessa åtgärder?