den
9 november
Interpellation
2011/12:100
Turkiets förtryck och krig mot kurderna
av Amineh Kakabaveh
(V)
till utrikesminister Carl Bildt (M)
För två år sedan förbjöds det prokurdiska
Demokratiska samhällspartiet (DTP) i Turkiet. Ett stort antal av partiets
ledande politiker förbjöds att verka under fem år. Efter att DTP tvingats lägga
ned sin verksamhet uppstod Freds- och demokratipartiet (BDP), som förde samma
politik.
BDP hade stora framgångar i kommunalvalen 2009 och
parlamentsvalet 2011, vilket ledde till att turkiska myndigheter började gripa
partiets medlemmar och demokratiskt valda politiker. Sammanlagt arresterades
3 000 aktivister, 36 borgmästare och 6 parlamentsledamöter. De radades upp
på led efter varandra likt slavar i handbojor och visades upp för att
förödmjukas. Händelserna visar tydligt hur lite respekt den turkiska staten,
med regeringen i spetsen, har för folkvaldas demokratiska rättigheter.
Trots att Turkiet är kandidat till EU-medlemskap
har landet fortfarande en repressiv konstitution som innebär begränsningar av
demokratiska fri- och rättigheter. AKP-regeringen har ännu inte gjort
tillräckligt för att landet ska kunna betraktas som en fullödig politisk
demokrati. Det vore rimligt att kräva att en regering som säger sig vilja
genomföra en ny demokratisk författning också började praktisera elementära
demokratiska principer.
Den repression som den turkiska regeringen
fortsätter att utsätta den kurdiska delen av befolkningen för skärper
motsättningarna i samhället. När demokratiskt valda oppositionspolitiker
arresteras och fängslas så som beskrivits ovan finns en risk att många kurder i
stället väljer att stödja PKK-gerillan, eller låter sig enrolleras i densamma.
När kurdernas demokratiska rättigheter kränks riskerar alltså PKK att stärkas,
vilket i sig leder till att våldet på båda sidorna ökar.
Kriget mellan PKK-gerillan och den turkiska
regeringen har redan medfört stora offer bland civilbefolkningen. Nu har
dessutom uppgifter framkommit om att den nuvarande turkiska regeringen, liksom tidigare,
använt sig av kemiska vapen mot gerillan. Ett tjugotal gerillasoldater har
brutalt mördats med hjälp av napalmbomber och kemiska vapen, vilket strider mot
internationell lag.
Den turkiska regeringen säger att den bekämpar
PKK:s baser. Men det urskillningslösa bombandet leder till att många civila
dödas och att områden ödeläggs. Den tyska tidningen Der Spiegel har publicerat
fotografier vars äkthet har bekräftats av experter innan publicering och som
alltför tydligt visar resultaten av kemisk krigföring.
Att använda kemiska vapen som napalm är alltid ett
grovt brott mot mänskliga rättigheter. Misstankarna om att Turkiet har använt
sig av sådana vapen måste tas på allvar och bör noggrant undersökas av en
oberoende kommission. Frågan angående Turkiets användning av kemiska vapen bör
engagera hela EU, inklusive Sverige.
Frågan om kurdernas mänskliga och kulturella
rättigheter blir alltmer svårhanterlig inom olika statsbildningar i hela
Mellanöstern. Den kurdiska befolkningen förtrycks med stor brutalitet i Iran. I
Syrien är en stor del av landets kurdiska befolkning statslös och utsätts under
rådande turbulenta förhållanden för förföljelser av regeringens
säkerhetsstyrkor. I norra Irak kränks irakiskt territorium sedan flera år
regelmässigt av turkisk militär, vilket leder till nya konflikter och
instabilitet i området. Turkiets ambitioner att bli en lokal stormakt bromsar
en demokratisk utveckling inom vilken kurderna skulle kunna behandlas som
fullvärdiga medborgare och få sina mänskliga rättigheter erkända och
förverkligade.
Flera stater i Mellanöstern uppträder på ett sätt
som är förödande för den kurdiska befolkningen i regionen. Detta borde vara en
prioriterad fråga inte bara för EU utan även för Förenta nationerna.
Jag vill med anledning av ovanstående fråga
utrikesminister Carl Bildt:
Vad avser utrikesministern att göra för att förmå
den turkiska regeringen att respektera kurdiska oppositionspolitiker så att
dessa friges och kan verka fritt i enlighet med demokratins spelregler?
Avser utrikesministern att inom EU ta upp frågan om
en oberoende kommission som undersöker om Turkiet använt kemiska vapen i kriget
med PKK?
Är utrikesministern beredd att lyfta kurdfrågan på
FN-nivå?