Stärkt skydd för barn i internationella situationer

Regeringens proposition 2011/12:85

Stärkt skydd för barn i internationella situationer	Prop.
	2011/12:85

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 15 mars 2012

Fredrik Reinfeldt

Beatrice Ask

(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslår regeringen att riksdagen godkänner den i Haag
den 19 oktober 1996 dagtecknade konventionen om behörighet, tillämp-
lig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldra-
ansvar och åtgärder till skydd för barn (1996 års Haagkonvention). Kon-
ventionen syftar till att stärka skyddet för barn i internationella situa-
tioner. Genom en tillämpning av konventionen ska man kunna undvika
konflikter mellan olika rättssystem som gäller behörighet, tillämplig lag
eller erkännande och verkställighet av domar och andra avgöranden.
Syftet med konventionen är också att utveckla det internationella sam-
arbetet när det gäller skydd av barn.
Regeringen föreslår att konventionen blir en del av svensk lagstiftning
genom en särskild lag, som också innehåller kompletterande bestäm-
melser om bl.a. beslut om tillfälliga skyddsåtgärder och handläggningen
av ärenden om att få förklarat att ett utländskt avgörande är verkställbart i
Sverige.
Det föreslås en reglering i lag av förutsättningarna för placering av ett
barn över nationsgränserna med stöd av samarbetsbestämmelserna i 1996
års Haagkonvention och Bryssel II-förordningen. För att en sådan place-
ring ska få äga rum måste det bedömas vara bäst för barnet att placeras i
det aktuella landet.
Det föreslås slutligen att det inte längre ska krävas att barnet och
barnets föräldrar är svenska medborgare för att en anmälan om gemen-
sam vårdnad ska kunna göras direkt till Skatteverket. Det ska räcka att
barnet är folkbokfört här i landet.
De lagar som ansluter till 1996 års Haagkonvention och Bryssel II-för-
ordningen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.	1
	1

Lagändringen i föräldrabalken om anmälan om gemensam vårdnad Prop. 2011/12:85 föreslås träda i kraft den 1 juli 2012.

Innehållsförteckning			Prop. 2011/12:85
1	Förslag till riksdagsbeslut ................................................................		5
2	Lagtext	.............................................................................................	6
	2.1 ....................	Förslag till lag om 1996 års Haagkonvention	6
	2.2 ......................	Förslag till lag om ändring i föräldrabalken	9

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om

	vissa internationella rättsförhållanden rörande
	äktenskap och förmynderskap .........................................	10
2.4	Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen
	(2001:453) .......................................................................	11

2.5Förslag till lag om ändring i utlänningslagen

(2005:716) .......................................................................

2.6Förslag till lag om ändring i lagen (2008:450) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-

förordningen ....................................................................

2.7Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

		sekretesslagen (2009:400) ...............................................	17
3	Ärendet och dess beredning ...........................................................		19
4	1996 års Haagkonvention...............................................................		21
5	Sveriges tillträde till 1996 års Haagkonvention .............................		30
6	Kompletterande bestämmelser till 1996 års Haagkonvention
	och Bryssel II-förordningen ...........................................................		34
	6.1	Behörighet .......................................................................	34
	6.2	Erkännande, verkställbarhet och verkställighet ...............	37
	6.3	Beslut om en tillfällig åtgärd ...........................................	41
	6.4	Placering av ett barn över nationsgränserna ....................	43
	6.5	Överföring av personuppgifter ........................................	49
	6.6	Sekretess hos domstol......................................................	50
7	Anmälan om gemensam vårdnad ...................................................		52
8	Ikraftträdande .................................................................................		53
9	Konsekvenser .................................................................................		54
10	Författningskommentar ..................................................................		55
	10.1	Förslaget till lag om 1996 års Haagkonvention ...............	55
	10.2	Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken .................	63

10.3Förslaget till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande

äktenskap och förmynderskap .........................................

10.4Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen

(2001:453) .......................................................................

10.5Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen

(2005:716) .......................................................................

10.6Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:450) med

kompletterande bestämmelser till Bryssel II-
förordningen ....................................................................	72

10.7		Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och	Prop. 2011/12:85
		sekretesslagen (2009:400)................................................	73
Bilaga 1 1996 års Haagkonvention .....................................................			75
Bilaga 2 Sammanfattning av betänkandet Föräldraansvar och
	åtgärder till skydd för barn i internationella situationer
	– 1996 års Haagkonvention m.m. (SOU 2005:111) ...........		124
Bilaga 3 Betänkandets lagförslag (SOU 2005:111) ..........................			136
Bilaga 4 Förteckning över remissinstanserna (SOU 2005:111) ........			155
Bilaga 5 Sammanfattning av departementspromemorian
	Placering av barn över nationsgränser med stöd av
	Bryssel II-förordningen och 1996 års Haagkonvention
	m.m. (Ds 2009:62)..............................................................		156
Bilaga 6	Promemorians lagförslag (Ds 2009:62) ..............................		160
Bilaga 7	Förteckning över remissinstanserna (Ds 2009:62) .............		166
Bilaga 8	Lagrådsremissens lagförslag...............................................		167
Bilaga 9	Lagrådets yttrande ..............................................................		180
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 2012.......			182
Rättsdatablad		........................................................................................	183

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2011/12:85

Regeringen föreslår att riksdagen dels godkänner

1.den i Haag den 19 oktober 1996 dagtecknade konventionen om be- hörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn (avsnitt 5),

2.att Sverige vid anslutning till konventionen i enlighet med artikel 60

ikonventionen reserverar sig mot användandet av franska i meddelanden till myndigheter (avsnitt 5),

dels antar regeringens förslag till

3.lag om 1996 års Haagkonvention,

4.lag om ändring i föräldrabalken,

5.lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rätts- förhållanden rörande äktenskap och förmynderskap,

6.lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453),

7.lag om ändring i utlänningslagen (2005:716),

8.lag om ändring i lagen (2008:450) med kompletterande bestäm- melser till Bryssel II-förordningen,

9.lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Lagtext

Prop. 2011/12:85

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om 1996 års Haagkonvention

Härigenom föreskrivs följande.

1996 års Haagkonvention

1 § Artiklarna 1–53 i den i Haag den 19 oktober 1996 dagtecknade kon- ventionen om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn (1996 års Haagkonvention) ska i originaltexternas lydelse gälla som lag här i landet. Originaltexterna ska ha samma giltighet.

Originaltexterna finns tillsammans med en svensk översättning som en bilaga till denna lag.1

Reservforum

2 § Om tillämpningen av 1996 års Haagkonvention innebär att en fråga ska prövas av en nämnd som fullgör en kommuns uppgifter inom social- tjänsten i Sverige och det inte finns någon annan behörig nämnd, tas frågan upp av en nämnd i Stockholms kommun som fullgör sådana uppgifter.

Godkännande av en placering av ett barn i Sverige

3 § En fråga om godkännande av en placering av ett barn i Sverige enligt artikel 33 prövas av en nämnd som fullgör uppgifter inom socialtjänsten i den kommun där barnet avses bli placerat. Även samråd enligt den artikeln sker med den nämnden.

I 6 kap. 11 a § socialtjänstlagen (2001:453) anges förutsättningarna för att godkänna en placering.

Visst informationsutbyte om ett barns situation m.m.

4 § En nämnd som fullgör en kommuns uppgifter inom socialtjänsten får rapportera om ett barns situation enligt artikel 32. Nämnden får också samla in upplysningar eller underlag och uttala sig om en förälders lämp- lighet i fråga om umgänge i enlighet med vad som framgår av artikel 35.2.

1 Här återfinns bilagan som bilaga 1 till propositionen.

Beslut om en tillfällig åtgärd i fråga om vårdnad m.m.

Prop. 2011/12:85

5 § När det finns behörighet för svensk domstol enligt artikel 11 eller 12, får domstolen i fråga om vårdnad, boende, umgänge eller förmynderskap besluta om en sådan tillfällig skyddsåtgärd som avses i dessa artiklar.

Vid domstolens handläggning tillämpas lagen (1996:242) om dom- stolsärenden. I domstolens beslut ska det anges hur länge skyddsåtgärden gäller.

Barnet får höras inför domstolen, om särskilda skäl talar för det och det är uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras. I ett ärende som rör vårdnad, boende eller umgänge får domstolen inhämta upplysningar från socialnämnden i frågan. Innan socialnämnden lämnar upplysningar ska den, om det är lämpligt, höra föräldrarna och barnet.

Erkännande och verkställbarhet

6 § Svea hovrätt är behörig domstol för de förfaranden om erkännande och verkställbarhet som avses i artiklarna 24 och 26.

7 § Den som ansöker om att ett utländskt avgörande ska erkännas eller förklaras vara verkställbart ska tillsammans med ansökan ge in avgöran- det i original eller en kopia av avgörandet som har bestyrkts av en behö- rig myndighet. Avser ansökan ett avgörande som har meddelats i en parts utevaro, ska sökanden också ge in bevis om att stämningsansökan eller motsvarande handling har delgetts parten.

Avser ansökan en verkställbarhetsförklaring, ska sökanden även ge in bevis om att avgörandet är verkställbart i den stat där det har meddelats.

Hovrätten får förelägga sökanden att ge in de ytterligare handlingar som hovrätten behöver för sin prövning.

Är en handling avfattad på något annat språk än svenska, ska även en svensk översättning av handlingen ges in. En översättning behöver dock inte ges in om hovrätten anser att det är obehövligt eller att det inte skä- ligen kan krävas.

8 § Hovrätten får förklara det utländska avgörandet helt eller delvis gällande eller verkställbart.

Verkställighet

9 § Bifalls en ansökan om verkställbarhetsförklaring, får det utländska avgörandet verkställas

1.enligt 21 kap. föräldrabalken om det avser ett barns person och

2.enligt utsökningsbalken om det avser ett barns egendom.

För verkställigheten gäller vad som är föreskrivet om verkställighet av svensk domstols avgörande i motsvarande fall.

Överföring av personuppgifter

10 § En svensk myndighet får utan hinder av 33 § personuppgiftslagen

(1998:204) föra över personuppgifter till en myndighet i ett land utanför

det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om det behövs för att den Prop. 2011/12:85 myndigheten ska kunna överväga en nödvändig åtgärd enligt 1996 års

Haagkonvention.

Anmodan att utöva behörighet

11 § Får en svensk myndighet en sådan framställning som avses i artikel 9.1 ska myndigheten anmoda den utländska myndigheten att utöva behörigheten, om den utländska myndigheten anses bättre lämpad att bedöma vad som är bäst för barnet.

Bilaga

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2.2Förslag till lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 4 § föräldrabalken1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 kap.

4 §2

Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och vill föräldrarna gemensamt utöva vård- naden, skall rätten på talan av dem båda besluta i enlighet med deras begäran, om det inte är uppenbart att gemensam vårdnad är oförenlig med barnets bästa.

Om barnet är folkbokfört här i landet kan föräldrarna få gemen- sam vårdnad också genom regist- rering hos Skatteverket efter an- mälan av dem båda

1.till socialnämnden i samband med att nämnden skall godkänna en faderskapsbekräftelse eller en bekräftelse av föräldraskap enligt

1kap. 9 §, eller

2.till Skatteverket under förut- sättning att beslut om vårdnaden inte har meddelats tidigare och att föräldrarna och barnet är svenska medborgare.

Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och vill föräldrarna gemensamt utöva vård- naden, ska rätten på talan av dem båda besluta i enlighet med deras begäran, om det inte är uppenbart att gemensam vårdnad är oförenlig med barnets bästa.

Om barnet är folkbokfört här i landet, kan föräldrarna få gemen- sam vårdnad också genom regist- rering hos Skatteverket efter an- mälan av dem båda

1. till socialnämnden i samband med att nämnden ska godkänna en faderskapsbekräftelse eller en be- kräftelse av föräldraskap enligt 1 kap. 9 §, eller

2. till Skatteverket under förut- sättning att beslut om vårdnaden inte har meddelats tidigare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.

1Balken omtryckt 1995:974.

2Senaste lydelse 2006:458.

Prop. 2011/12:85

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om Prop. 2011/12:85 vissa internationella rättsförhållanden rörande

äktenskap och förmynderskap

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 6 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa inter- nationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 kap.

6 §1

Särskilda bestämmelser finns i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upp- hävande av förordning (EG) nr 1347/2000.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

1Senaste lydelse 2008:449.

2EUT L 338, 23.12.2003, s. 1 (Celex 32003R2201).

2.4	Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen	Prop. 2011/12:85
	(2001:453)

Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (2001:453) dels att 10 kap. 4 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 6 kap. 11 a och 11 b §§, samt närmast före 6 kap. 11 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 kap.

Placering av ett barn över nationsgränserna

11 a §

Socialnämnden får godkänna att en utländsk myndighet placerar ett barn i Sverige endast om

1.det är bäst för barnet att placeras här, särskilt med beak- tande av barnets anknytning hit,

2.barnets inställning till place- ringen så långt det är möjligt har klarlagts,

3.barnets vårdnadshavare och, om barnet fyllt 15 år, barnet sam- tycker till åtgärden,

4.förhållandena i det enskilda hemmet och förutsättningarna för vård i hemmet är utredda av nämnden,

5.barnet har beviljats uppe- hållstillstånd, om ett sådant till- stånd behövs, och

6.placeringen sker med stöd av rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upp-

hävande av förordning (EG) nr 1347/20001 eller med stöd av den i Haag den 19 oktober 1996 dag- tecknade konventionen om be-

1 EUT L 338, 23.12.2003, s. 1 (Celex 32003R2201).

hörighet, tillämplig lag, erkännan- Prop. 2011/12:85 de, verkställighet och samarbete i

frågor om föräldraansvar och åt- gärder till skydd för barn.

						11 b §
						Socialnämnden får				placera	ett
						barn i ett annat land endast om
						1. det är bäst för barnet att pla-
						ceras där, särskilt med beaktande
						av barnets anknytning dit,
						2. barnets inställning till place-
						ringen så långt det är möjligt har
						klarlagts,
						3. barnets			vårdnadshavare och,
						om barnet fyllt 15 år, barnet sam-
						tycker till placeringen,
						4. socialnämnden				genom	en
						överenskommelse med den behö-
						riga myndigheten i det land där
						barnet ska placeras har gjort det
						möjligt att följa upp placeringen,
						och
						5. landet har en tillfredsställan-
						de ordning i fråga om tillsyn.
					10 kap.
						4 §
Uppdrag att besluta på social-						Uppdrag att besluta på social-
nämndens vägnar får ges endast åt						nämndens vägnar får ges endast åt
en särskild avdelning som består						en särskild avdelning som består
av ledamöter eller ersättare i						av ledamöter eller ersättare i
nämnden i ärenden som är en upp-						nämnden i ärenden som är en upp-
gift för nämnden enligt 6 kap. 6, 8,						gift för nämnden enligt 6 kap. 6, 8
12 och 13 §§			denna	lag,	4 och	och 11 a–13 §§ denna lag, 4 och
6 §§,	11	§	första	och	andra	6 §§,	11	§	första	och andra
styckena, 13 §, 14 § tredje stycket,						styckena, 13 §, 14 § tredje stycket,
21, 22, 24, 26, 27 och 43 §§ lagen						21, 22, 24, 26, 27 och 43 §§ lagen
(1990:52) med särskilda bestäm-						(1990:52) med särskilda bestäm-
melser om vård av unga samt 11						melser om vård av unga samt 11
och	13 §§	lagen (1988:870) om				och	13 §§	lagen (1988:870)			om
vård av missbrukare i vissa fall.						vård av missbrukare i vissa fall.

Första stycket gäller även i ärenden enligt 6 kap. 14 § om samtycke vägras och beslut enligt 9 kap. 3 § om att föra talan om återkrav enligt 9 kap. 1 §.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2.5	Förslag till lag om ändring i utlänningslagen		Prop. 2011/12:85
	(2005:716)
Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (2005:716)
dels att nuvarande 5 kap. 16 b § ska betecknas 5 kap. 16 c §,
dels	att rubriken närmast	före 5 kap. 16 b § ska sättas närmast	före
5 kap. 16 c §,
dels	att det i lagen ska införas fyra nya paragrafer, 5 kap. 15 c och
16 b §§, 7 kap. 7 d § samt 14 kap. 4 b §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

5 kap.

15 c §

Ett tidsbegränsat uppehållstill- stånd ska på ansökan av social- nämnden beviljas ett barn som avses bli placerat här i landet en- ligt 6 kap. 11 a § socialtjänstlagen (2001:453) om uppehållstillstånd behövs för vistelsen. Uppehållstill- ståndet ska gälla i minst ett år.

16 b §

Ett barn som med stöd av 15 c § har beviljats ett tidsbegränsat uppe- hållstillstånd ska, när tillståndet löper ut, på ansökan av social- nämnden beviljas ett permanent uppehållstillstånd, om barnet fort- farande är placerat här i landet.

7 kap.

7 d §

Uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 c § får återkallas endast om förutsättningarna för sådant uppe- hållstillstånd inte längre finns.

Uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 c eller 16 b § får inte återkallas för ett barn innan den social- nämnd som ansökte om uppehålls- tillståndet har fått tillfälle att yttra sig.

14kap.

4 b §

Migrationsverkets beslut om av-

slag på en ansökan om uppehålls- tillstånd enligt 5 kap. 15 c eller 16 b § eller beslut i fråga om åter- kallelse av ett tillstånd som med- delats med stöd av 5 kap. 15 c § får överklagas till migrationsdom- stol. Endast socialnämnden får överklaga sådana beslut.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Prop. 2011/12:85

2.6Förslag till lag om ändring i lagen (2008:450) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förord- ningen

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2008:450) med kompletteran- de bestämmelser till Bryssel II-förordningen

dels att 6 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 8 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 §

En fråga om godkännande av en placering av ett barn i Sverige en- ligt artikel 56.2 prövas av en nämnd som fullgör uppgifter inom socialtjänsten i den kommun där barnet avses bli placerat.

En fråga om godkännande av en placering av ett barn i Sverige enligt artikel 56 prövas av en nämnd som fullgör uppgifter inom socialtjänsten i den kommun där barnet avses bli placerat. Även samråd enligt den artikeln sker med den nämnden.

I 6 kap. 11 a § socialtjänstlagen (2001:453) anges förutsättning- arna för att godkänna en place- ring.

8 §

I brådskande fall, när barnet eller egendom som tillhör barnet finns här i landet, får en domstol besluta om en tillfällig åtgärd i fråga om vårdnad, boende, um- gänge eller förmynderskap (artikel 20).

Vid domstolens handläggning tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden. I domstolens beslut ska det anges hur länge åtgärden gäller.

Barnet får höras inför dom- stolen, om särskilda skäl talar för det och det är uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras. I ett ärende som rör vårdnad, boende eller umgänge får domstolen in- hämta upplysningar från social- nämnden i frågan. Innan social- nämnden lämnar upplysningar ska den, om det är lämpligt, höra föräldrarna och barnet.

Prop. 2011/12:85

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Prop. 2011/12:85


2.7	Förslag till lag om ändring i offentlighets- och		Prop. 2011/12:85
	sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs att 36 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

36 kap.

1 §1

Sekretess gäller hos domstol för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i

1.ärende enligt lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn,

2.ärende om adoption enligt 4 kap. föräldrabalken,

3.ärende om anordnande av godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldra- balken, eller

4.ärende om förvaltarskap.

Sekretess gäller hos domstol för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om en part begär det och det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i

1.äktenskapsmål,

2.mål eller ärende enligt föräldrabalken i annat fall än som anges i första stycket,

3. ärende enligt lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn, eller

4. mål eller ärende enligt rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkän- nande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om under- hållsskyldighet.

3. ärende enligt lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn,

4.mål eller ärende enligt rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om dom- stols behörighet och om erkännan- de och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om för-

äldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/20002 eller ärende enligt 8 § lagen (2008:450) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II- förordningen,

5.mål eller ärende enligt rådets

1Senaste lydelse 2011:606.

2EUT L 338, 23.12.2003, s. 1 (Celex 32003R2201).

Anmärkning: Ett förslag till ändring i 36 kap. 1 § finns även i lagrådsremissen 2007 års Haagkonvention om underhållsskyldighet m.m.

förordning (EG) nr 4/2009 av den Prop. 2011/12:85 18 december 2008 om domstols

behörighet, tillämplig lag, erkän- nande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om under- hållsskyldighet3, eller

6. mål eller ärende enligt lagen (2012:000) om 1996 års Haag- konvention.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

3 EUT L 7, 10.1.2009, s. 1 (Celex 32009R0004).

Ärendet och dess beredning

Prop. 2011/12:85

1996 års Haagkonvention

Den i Haag den 19 oktober 1996 dagtecknade konventionen om behörig- het, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn (1996 års Haagkonven- tion) syftar till att stärka skyddet för barn i internationella situationer. Genom en tillämpning av konventionen ska man kunna undvika kon- flikter mellan olika rättssystem som gäller behörighet, tillämplig lag eller erkännande och verkställighet av domar och andra avgöranden. Syftet med konventionen är också att utveckla det internationella samarbetet när det gäller skydd av barn. Konventionen gäller alla avgöranden om för- äldraansvar, t.ex. avgöranden om vårdnad, boende, umgänge eller en tillfällig placering utanför det egna hemmet.

Behörigheten att tillträda konventionen är delad mellan Europeiska unionen och de enskilda medlemsstaterna. Eftersom Europeiska unionen inte var medlem av Haagkonferensen för internationell privaträtt år 1996, då konventionen antogs, och eftersom konventionen föreskriver att det endast är stater som har rätt att tillträda den, bemyndigade Rådet för rättsliga och inrikes frågor genom ett beslut den 19 december 2002 medlemsstaterna att i gemenskapens intresse underteckna konventionen (EUT L 48/1, 21.2.2003). Den 1 april 2003 undertecknades konventionen av alla de dåvarande medlemsstaterna, däribland Sverige, utom Neder- länderna som hade undertecknat konventionen redan år 1997. Rådet för rättsliga och inrikes frågor beslutade den 5 juni 2008 att bemyndiga de medlemsstater som inte redan hade tillträtt konventionen, bl.a. Sverige, att i gemenskapens intresse ratificera konventionen eller att ansluta sig till den (EUT L 151/36, 11.6.2008).

År 2004 gavs en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag om ett svenskt tillträde till konventionen (dir. 2004:14). Frågan om ett tillträde till konventionen behandlas i utredningens slutbetänkande, Föräldra- ansvar och åtgärder till skydd för barn i internationella situationer – 1996 års Haagkonvention m.m. (SOU 2005:111), som överlämnades i decem- ber 2005. En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 2. Betänkan- dets lagförslag finns i bilaga 3.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- serna finns i bilaga 4. Remissyttrandena finns tillgängliga i Justitie- departementet (dnr Ju2005/11509/L2). Synpunkter på förslag i propositionen som sakligt eller lagtekniskt skiljer sig från utredningens förslag har dessutom inhämtats från Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Kronofogdemyndigheten och Datainspektionen. Synpunkterna finns till- gängliga i lagstiftningsärendet.

I propositionen behandlas i allt väsentligt endast de av utredningens förslag som är föranledda av ett svenskt tillträde till 1996 års Haagkon- vention. För närvarande finns det inte ett tillräckligt starkt behov av att reglera frågor om föräldraansvar i internationella situationer även i för- hållande till de länder som varken är medlemmar i Europeiska unionen eller väljer att ansluta sig till 1996 års Haagkonvention. Utredningens övriga förslag föranleder därför inte någon vidare åtgärd.

Sociala myndigheters samarbete enligt Bryssel II-förordningen och 1996 Prop. 2011/12:85 års Haagkonvention

Våren 2009 fick en utredare i uppdrag att biträda Justitiedepartementet med att utreda sociala myndigheters samarbete enligt förordningen (EG) nr 2201/2003 om domstols behörighet och om erkännande och verk- ställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (Bryssel II-förordningen) och enligt 1996 års Haagkonvention (Ju 2009/3919/P). Uppdraget redo- visades i departementspromemorian Placering av barn över nations- gränser med stöd av Bryssel II-förordningen och 1996 års Haagkonven- tion m.m. (Ds 2009:62). En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 5. Promemorians lagförslag finns i bilaga 6.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- serna finns i bilaga 7. Remissyttrandena finns tillgängliga i Justitiedepar- tementet (dnr Ju2009/9943/L2). Synpunkter på förslag i propositionen som sakligt eller lagtekniskt skiljer sig från promemorians förslag har dessutom inhämtats från Riksdagens ombudsmän (JO), domstolar, Migrationsverket, Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Lands- ting. Synpunkterna finns tillgängliga i lagstiftningsärendet.

Översyn av verkställighetslagen

Genom lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn (verkställighets- lagen) införlivades med svensk rätt dels Europarådskonventionen den 20 maj 1980 om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn samt om återställande av vård av barn (1980 års Europarådskonvention), dels Haagkonventionen den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (1980 års Haagkonvention).

År 2002 fick en utredare i uppdrag att biträda Justitiedepartementet med en översyn av verkställighetslagen. Uppdraget redovisades i depar- tementspromemorian Stärkt rättsskydd för barn i gränsöverskridande fall (Ds 2003:5). De i promemorian föreslagna reglerna i fråga om en effek- tivare handläggning av verkställighetsärenden stämmer i allt väsentligt överens med de lagändringar som trädde i kraft den 1 juli 2006 (prop. 2005/06:99, bet. 2005/06:LU27, rskr. 2005/06:309). Förändringarna inne- bär bl.a. att principen om barnets bästa har stärkts i verkställighetspro- cessen och att förfarandet enligt 21 kap. föräldrabalken har förbättrats. När det gäller promemorians förslag om svensk domsrätt i vårdnads- frågor stämmer det i huvudsak överens med vad som sedan den 1 mars 2005 gäller enligt Bryssel II-förordningen. Med hänsyn härtill och till de ställningstaganden regeringen gör i denna proposition saknas det anled- ning att vidta ytterligare åtgärder med anledning av förslagen i prome- morian.

Lagrådet

Prop. 2011/12:85

Regeringen beslutade den 2 februari 2012 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 8. Lagrådets yttrande finns i bilaga 9. Regeringen följer Lagrådets förslag till utformning av bestäm- melsen i 5 kap. 15 c § utlänningslagen (2005:716). Lagrådet framför också synpunkter på hur bedömningen av barnets bästa ska göras när en socialnämnd överväger att placera ett barn i ett annat land. Synpunkterna föranleder vissa förtydliganden i författningskommentaren till 6 kap. 11 b § socialtjänstlagen (2001:453).

I förhållande till lagrådsremissens lagförslag görs även ett par redaktio- nella ändringar i lagtexten.

4 1996 års Haagkonvention

Tillämpningsområde

Syftet med 1996 års Haagkonvention är till att börja med att fastställa den stat vars myndigheter har behörighet att vidta åtgärder till skydd för ett barns person eller egendom och att fastställa vilken lag dessa myndig- heter ska tillämpa. Ett annat ändamål med konventionen är att bestämma vilken lag som är tillämplig på föräldraansvar. Begreppet föräldraansvar omfattar vårdnad eller varje liknande förhållande som avgör föräldrars, förmyndares eller andra rättsliga företrädares rättigheter, befogenheter och ansvar i förhållande till barnets person eller egendom. Vidare syftar konventionen till att möjliggöra erkännande och verkställighet av skyddsåtgärder enligt konventionen i alla fördragsslutande stater. Dess- utom ska det upprättas ett sådant samarbete mellan myndigheterna i de fördragsslutande staterna som krävs för att uppnå konventionens mål (artikel 1).

Konventionen ska tillämpas till dess barnet har fyllt 18 år (artikel 2). Det saknar betydelse om barnet före 18 års ålder skulle ha uppnått myn- dig ålder enligt den lag som är tillämplig, t.ex. på grund av att barnet har ingått äktenskap.

Konventionens materiella tillämpningsområde preciseras genom en uppräkning av de myndighetsåtgärder som kan omfattas av konventionen (artikel 3). Såväl privat- som offentligrättsliga åtgärder omfattas. Upp- räkningen är inte uttömmande. Även andra myndighetsåtgärder omfattas alltså om avsikten är att skydda barnets person eller egendom. Konven- tionen gäller t.ex. beslut om vårdnad och om omhändertagande av barn. Den omfattar även beslut om umgänge och andra kontakter med ett barn, t.ex. genom brev eller telefon. Åtgärderna kan vidare gälla förmynder- skap och godmanskap. De kan också avse förordnande av och uppgifter för någon som ska ansvara för barnets person eller egendom eller som ska företräda eller bistå barnet. Konventionen gäller även placering av ett barn i familjehem eller på institution. Också åtgärder som gäller tillsyn av vården av ett barn som är placerat i familjehem eller hem för vård eller boende omfattas, liksom åtgärder som med samtycke från över- förmyndaren vidtas på en omyndigs vägnar (jfr 13 kap. föräldrabalken).

I artikel 4 anges vilka åtgärder som konventionen inte är tillämplig på. Prop. 2011/12:85 Konventionen gäller inte fastställande eller upphävande av faderskap

eller moderskap, inte heller fastställande av föräldraskap direkt på grund av lag. Frågan om laglig företrädare för ett barn i ett ärende om fast- ställande eller upphävande av ett faderskap omfattas däremot av tillämp- ningsområdet. Beslut om adoption är uteslutna, liksom placering av ett barn för adoption. Konventionen tillämpas inte på frågor om ett barns efternamn eller förnamn. Konventionen är inte heller tillämplig på frågor om myndighetsförklaring. Med myndighetsförklaring avses att omyndig- het eller vård upphör, antingen efter beslut av en myndighet eller på grund av lag, t.ex. vid ingående av äktenskap. Frågor om underhållsskyl- dighet omfattas inte. Konventionen tillämpas inte i fråga om truster eller arv. Om det i en författning som ska tillämpas på arv föreskrivs att en underårig ska ha en företrädare i någon fråga, blir dock konventionen tillämplig på den frågan. Alla beslut om social trygghet faller utanför tillämpningsområdet för konventionen. Inte heller tillämpas den på offentligrättsliga åtgärder av allmän karaktär för utbildning eller hälsa, t.ex. myndighetsbeslut om skolornas läroplaner eller om vaccineringar. Däremot gäller konventionen en myndighets beslut om placering av ett barn i en viss skola för att skydda barnet. Konventionen tillämpas inte på åtgärder som vidtas till följd av brottsliga gärningar som har begåtts av ett barn, inte ens i sådana fall där det är fråga om åtgärder för att skydda barnet. Konventionen begränsar därmed inte staternas behörighet när det gäller straff eller åtgärder i uppfostrande syfte i situationer där ett barn har begått en gärning som betraktas som ett brott. Konventionen tilläm- pas slutligen inte på beslut om asylrätt eller invandring. Frågor om före- trädarskap för barn i frågor om asyl eller invandring omfattas däremot.

Behörighet

Huvudregeln i konventionen är att myndigheterna i den fördragsslutande stat där barnet har hemvist är behöriga att vidta åtgärder som syftar till att skydda barnets person eller egendom (artikel 5.1). Detta är en princip som är allmänt godtagen i internationell privaträtt. Ett beslut som är för- enligt med barnets bästa kan i regel bäst och enklast fattas i den stat där barnet bor och dit barnet har störst anknytning. Begreppet hemvist definieras inte i konventionen.

När ett barn får ett nytt hemvist i en annan fördragsslutande stat, blir myndigheterna i barnets nya hemviststat behöriga (artikel 5.2). Olovliga bortföranden eller kvarhållanden av barn utgör undantag från denna regel. För dessa fall finns det bestämmelser i artikel 7.

I artikel 6 finns det ett undantag från huvudregeln som gäller flykting- barn och barn som har fördrivits på grund av oroligheter i sitt land. Undantaget ska också tillämpas på barn vars hemvist inte kan fastställas. Det rör sig om sällsynta situationer där barnet lever ett sådant kring- resande liv att barnet inte kan anses vara stadigvarande bosatt i något land. Dessa barn saknar många gånger hemvist. Det har då ansetts lämp- ligare att myndigheterna i den fördragsslutande stat där barnet uppehåller sig är behöriga att vidta åtgärder.

Ett annat undantag från huvudregeln i artikel 5 gäller när ett barn har Prop. 2011/12:85 förts till en annan stat genom ett olovligt bortförande eller kvarhållande

(artikel 7.1). Då överförs inte den internationella behörigheten genom bytet av hemvist, om inte också ett av två alternativa villkor uppfylls. Syftet med artikeln är att göra det svårare för den som har fört bort barnet att få behörigheten överflyttad till önskad stat och på så sätt dra nytta av bortförandet. Det första alternativa villkoret som påverkar om behörig- heten överförs eller inte är om barnets vårdnadshavare har godtagit bort- förandet eller kvarhållandet. Det andra alternativa villkoret är att barnet har varit bosatt i sin nya hemviststat i minst ett år efter det att barnets vårdnadshavare har fått eller borde ha fått kännedom om var barnet befinner sig. I en sådan situation överförs behörigheten endast under förutsättning att inte någon begäran om återlämnande har lämnats in och att barnet har funnit sig till rätta i sin nya miljö. Villkoret påminner om artikel 12 i 1980 års Haagkonvention. I 1996 års Haagkonvention anges också när ett bortförande eller ett kvarhållande av ett barn ska betraktas som olovligt (artikel 7.2). Bestämmelsen överensstämmer med artikel 3 i 1980 års Haagkonvention. Artikel 7.3 gäller frågan om vilka åtgärder som kan vidtas med stöd av konventionen av den stat dit barnet har förts eller där barnet har kvarhållits, om myndigheterna i den andra staten har kvar sin behörighet. Myndigheterna i barnets vistelsestat får endast vidta åtgärder i brådskande fall som är nödvändiga för att skydda barnets person eller egendom.

Konventionen möjliggör att i undantagsfall flytta över behörigheten till en annan fördragsslutande stats myndigheter (artiklarna 8 och 9).

Av artikel 10 framgår att myndigheterna i en fördragsslutande stat som handlägger ett mål om äktenskapsskillnad under vissa förutsättningar kan vidta skyddsåtgärder även om barnet inte har hemvist i den staten. Vissa länders lagstiftning fastställer nämligen att domstolen ex officio ska besluta om vårdnaden för barnet i samband med upplösningen av äkten- skapet.

Konventionen ger även myndigheterna i den stat där barnet eller egen- dom som tillhör barnet finns behörighet att i brådskande fall vidta åt- gärder för att skydda barnet eller egendomen (artikel 11). Myndigheterna får t.ex. i brådskande fall omhänderta barnet även om staten inte har be- hörighet enligt artiklarna 5–9.

Myndigheterna är behöriga att vidta tillfälliga åtgärder för att skydda ett barn eller egendom som tillhör barnet även i fall som inte är bråd- skande (artikel 12.1). Bestämmelsen skiljer sig från artikel 11 bl.a. på så sätt att ett beslut som fattas med stöd av artikeln endast får verkan i den egna staten.

Litispendens och vidtagna åtgärders kontinuitet

Konventionens bestämmelser om internationell behörighet kan i vissa fall leda till situationer där flera stater får utöva behörighet. Så kan bli fallet eftersom den behörighet som ges i artikel 10 inte begränsas av den behörighet som följer av artiklarna 5–9. Det finns därför bestämmelser om s.k. litispendens (artikel 13.1). Myndigheterna i en stat ska avstå från

att utöva behörighet om det vid tidpunkten då förfarandet inleds pågår ett

ärende angående motsvarande åtgärd vid en behörig myndighet i en Prop. 2011/12:85 annan stat.

De åtgärder som har vidtagits med stöd av artiklarna 5–10 ska gälla enligt de villkor som har ställts upp, även om grunden för behörigheten har upphört genom ändrade förhållanden (artikel 14). Exempelvis har en förmyndare som förordnats för ett barn kvar sin ställning även om barnet senare skulle flytta och få hemvist i en annan stat. Ändringen av barnets hemvist kan dock påverka det sätt på vilket förmyndaren ska sköta sitt uppdrag. Från och med tidpunkten för byte av hemvist är det nämligen den nya statens lagstiftning som bestämmer villkoren för tillämpningen av de åtgärder som har vidtagits i barnets tidigare hemviststat (artikel 15.3). Att en åtgärd gäller hindrar inte att den ändras. Den stat som enligt konventionen har behörighet får självfallet ändra en åtgärd, ersätta den med en annan åtgärd eller besluta att den ska upphöra. Artikel 14 gäller inte tillfälliga åtgärder som har vidtagits med stöd av artikel 11 eller 12. Bestämmelser om hur sådana åtgärder upphör att gälla finns i punkterna 2 och 3 i respektive artikel.

Tillämplig lag

När myndigheterna i de fördragsslutande staterna utövar sin behörighet, ska de tillämpa sitt eget lands lag (artikel 15.1). En myndighet får dock, i den mån skyddet för barnets person eller egendom kräver det, undan- tagsvis tillämpa eller beakta lagen i en annan stat till vilken situationen har en väsentlig anknytning (artikel 15.2). Bestämmelsen syftar till att ge flexibilitet i lagvalsreglerna.

Om barnet får ett nytt hemvist i en annan fördragsslutande stat, ska den nya statens lag bestämma villkoren för tillämpningen av de åtgärder som har vidtagits där barnet tidigare hade hemvist (artikel 15.3). Tillämp- ningen av skyddsåtgärderna anpassas alltså till förhållandena i den nya hemviststaten.

Konventionen anger vilken stats lag som ska tillämpas på tillerkän- nande eller upphörande av föräldraansvar direkt på grund av lag, dvs. utan att en myndighet beslutar om saken. Enligt artikel 16.1 ska frågan, t.ex. vem som är barnets vårdnadshavare, bestämmas av lagen i den stat där barnet har hemvist. Frågan om vem som är barnets vårdnadshavare kan påverkas direkt på grund av lag om äktenskap ingås, ett faderskap erkänns eller föräldrarna skiljer sig.

I konventionen finns det även en bestämmelse om tillämplig lag i fråga om tillerkännande eller upphörande av föräldraansvar genom en överens- kommelse eller en ensidig rättshandling (artikel 16.2). Denna bestäm- melse blir tillämplig endast när en överenskommelse eller en ensidig rättshandling har tillkommit utan ingripande av en myndighet. Exempel på detta är en överenskommelse mellan barnets föräldrar om vårdnaden eller ett testamente där barnets vårdnadshavare bestämmer hur vårdnaden ska skötas vid händelse av dödsfall. Det är tidpunkten då överenskom- melsen eller den ensidiga rättshandlingen får verkan som är avgörande. Om t.ex. barnets vårdnadshavare har upprättat ett testamente där det framgår vad som ska gälla i fråga om vårdnaden om barnet i händelse av

föräldrarnas död, ska detta följas om barnet vid föräldrarnas död har

hemvist i en stat som tillåter sådana testamentsförordnanden. Detta gäller även om testamentsförordnandet har tillkommit när barnet hade hemvist i en stat vars lag inte tillmäter sådana förordnanden någon betydelse.

Föräldraansvar som gäller enligt lagen i barnets hemviststat består efter en ändring av barnets hemvist till en annan stat (artikel 16.3). Om bestämmelsen i artikel 16.1 tillämpades utan undantag, skulle det kunna leda till att barnet skulle förlora sin vårdnadshavare vid byte av hemvist. Detta skulle kunna inträffa t.ex. som en följd av att lagen i barnets nya hemviststat inte känner den möjligheten att föräldrarnas gemensamma vårdnad fortsätter direkt på grund av lag efter en skilsmässa.

Även artikel 16.4 gäller situationer där barnets hemvist ändras. När barnet byter hemvist, kan det uppkomma en situation där föräldra- ansvaret enligt lagen i barnets nya hemviststat tillkommer en person som inte har haft föräldraansvar enligt lagen i barnets gamla hemviststat. Enligt artikel 16.4 gäller att frågan om föräldraansvar direkt på grund av lag för en person som tidigare inte har haft föräldraansvar för barnet ska bestämmas av den nya hemviststatens lag. Om t.ex. endast barnets mor var vårdnadshavare enligt lagen i den gamla hemviststaten, men regle- ringen i den nya hemviststaten ger barnets far gemensam vårdnad direkt på grund av lag, bestäms vårdnaden i barnets nya hemviststat så att bar- nets mor kvarstår som vårdnadshavare med stöd av artikel 16.3 och fadern blir vårdnadshavare med stöd av artikel 16.4.

I konventionen görs det en skillnad mellan den lag som ska tillämpas på anförtroende eller upphörande av föräldraansvar och den lag som ska tillämpas på utövande av föräldraansvaret. Utövandet av föräldraansvar bestäms av lagen i barnets hemviststat (artikel 17). Regleringen av frågan om tillämplig lag för utövandet bygger på tanken att den tillämpliga lagen bör ändras när barnets hemvist ändras. Med andra ord är det alltid lagen i barnets hemviststat som bestämmer hur föräldraansvaret ska utövas. Hit hör bl.a. hur föräldrarna ska sköta sina uppgifter, hur de ska besluta i frågor som rör vårdnaden i sådana fall där de har gemensam vårdnad och om myndigheternas tillstånd behövs för en viss rättshand- ling.

I artikel 18 förtydligas det att det föräldraansvar som avses i artikel 16 får upphävas genom åtgärder som vidtas enligt konventionen. Även vill- koren för utövandet av föräldraansvaret får ändras genom sådana åtgär- der.

Artikel 19 gäller skyddet för tredje man när en rättshandling företagits mellan denne och en person som uppträtt som barnets företrädare och varit behörig att handla som barnets företrädare enligt lagen i den stat där rättshandlingen företogs. Om tredje man inte visste eller borde ha vetat att föräldraansvaret reglerades enligt en annan stats lag, får rättshand- lingens giltighet inte angripas och tredje man kan inte hållas ansvarig. Detta gäller endast i de fall rättshandlingen företas mellan personer som befinner sig på samma stats territorium.

Konventionens bestämmelser om tillämplig lag gäller även om den lag som anvisas är en icke-fördragsslutande stats lag (artikel 20). Det krävs alltså inte att den sak som ska avgöras har en anknytning till en stat som är part i konventionen.

Med lag avses som huvudregel den gällande lagen i en stat, med undantag för dess lagvalsregler (artikel 21).

Prop. 2011/12:85

Konventionen gör det möjligt att åsidosätta tillämpningen av lagen i en Prop. 2011/12:85 annan stat om tillämpningen är uppenbart oförenlig med grunderna för

rättsordningen, s.k. ordre public (artikel 22). Artikeln avviker från det vanliga ordre public-förbehållet på så sätt att hänsyn i dessa fall ska tas till barnets bästa.

Erkännande, verkställbarhet och verkställighet

De åtgärder som vidtas av en fördragsslutande stats myndigheter ska i princip erkännas direkt på grund av lag i övriga stater (artikel 23.1).

Ett erkännande får vägras endast på någon av de grunder som anges i artikel 23.2. Ett erkännande får vägras om den myndighet som fattat beslutet saknade internationell behörighet. Ett erkännande får även väg- ras om det finns vissa allvarliga brister i beslutsförfarandet. Därutöver får ett erkännande vägras om åtgärden uppenbart strider mot grunderna för rättsordningen med hänsyn tagen till barnets bästa. Ett erkännande får också vägras om beslutet är oförenligt med ett senare beslut som har fattats i en icke-fördragsslutande stat där barnet har hemvist. Ett villkor i detta fall är att beslutet i den icke-fördragsslutande staten uppfyller kraven för erkännande i den anmodade staten. Den sista vägransgrunden gäller situationer där det är fråga om att placera ett barn för vård i en annan stat. Om samråd enligt artikel 33 inte har skett, får ett erkännande vägras.

En berörd part kan begära att de behöriga myndigheterna beslutar om erkännande eller icke-erkännande av en åtgärd som har vidtagits i en annan fördragsslutande stat (artikel 24). Förfarandet ska regleras i den anmodade statens lagstiftning. Samtliga medlemsstater i EU, förutom Danmark, har lämnat en förklaring som innebär att en dom meddelad av en domstol i någon av medlemsstaterna, i ett ärende som rör konven- tionen, ska erkännas och verkställas i medlemsstaterna i enlighet med Bryssel II-förordningen.

Myndigheten som ska besluta om erkännande eller icke-erkännande är bunden av den bedömning av de faktiska omständigheterna som myndig- heten i den stat där åtgärden vidtogs grundade sin behörighet på (artikel 25). Om en domstol har utövat sin behörighet t.ex. på grund av att barnet har hemvist i domstolsstaten, får myndigheten i den anmodade staten inte pröva riktigheten av de faktiska omständigheterna som låg till grund för domstolens beslut om barnets hemvist.

Konventionen reglerar även verkställbarhet av åtgärder som har vid- tagits i en fördragsslutande stat (artikel 26). Om en åtgärd kräver verk- ställighet i en annan fördragsslutande stat, ska åtgärden förklaras verk- ställbar eller registreras för verkställighet där. Ett enkelt och snabbt för- farande för detta ska tillämpas. En verkställbarhetsförklaring eller regist- rering får vägras endast på någon av de grunder som anges i artikel 23.2.

Ingen omprövning i sak får äga rum i samband med att beslut ska fattas om erkännande eller verkställbarhet (artikel 27).

En åtgärd som har förklarats verkställbar eller registrerats för verkstäl- lighet ska verkställas som om den hade vidtagits av en myndighet i den verkställande staten (artikel 28). Det är alltså inte tillåtet att ge avgöran-

det en annan ställning än motsvarande inhemska avgöranden. Verkstäl-

ligheten ska äga rum enligt den anmodade statens lag med de begräns- Prop. 2011/12:85 ningar som föreskrivs där, och med hänsyn tagen till barnets bästa. Om

det på särskilda grunder är möjligt att låta bli att verkställa ett avgörande, gäller dessa grunder också för verkställigheten av det utländska av- görandet.

Konventionens bestämmelser om samarbete

De fördragsslutande staterna ska utse en centralmyndighet (artikel 29). Centralmyndigheterna har en allmän samarbets- och informationsskyl-

dighet (artikel 30). Skyldigheten gäller samarbetet mellan centralmyndig- heterna, men det finns också en skyldighet att främja samarbetet mellan de behöriga myndigheterna i respektive stat.

I konventionen anges de åtgärder som centralmyndigheten ska vidta, direkt eller genom andra myndigheter (artikel 31). Det är fråga om att lämna stöd för informationsutbyte, att underlätta samförståndslösningar och att ta reda på var ett barn befinner sig.

Under vissa förutsättningar får en myndighet i en fördragsslutande stat som barnet har väsentlig anknytning till göra en motiverad framställning hos centralmyndigheten i barnets hemviststat eller den stat där barnet befinner sig (artikel 32). Centralmyndigheten får då rapportera om barnets situation eller begära att den behöriga myndigheten överväger om åtgärder måste vidtas till skydd för barnets person eller egendom. Bestämmelsen har ansetts kunna bli tillämplig när en förälder, som bor i en annan stat än barnet gör, befarar att barnet far illa och vill undersöka barnets situation.

Konventionen innehåller också bestämmelser som behandlar situa- tionen att en myndighet överväger att placera ett barn för vård i en annan fördragsslutande stat (artikel 33). Detta kan t.ex. bli aktuellt när ett litet barn har förlorat sina föräldrar och bedömningen görs att det är till barnets bästa att placera barnet för vård i medborgarstaten där barnet har sina anhöriga. Myndigheten ska först samråda med centralmyndigheten eller en annan behörig myndighet i den tilltänkta staten. Myndigheten ska i detta syfte överlämna en utredning om barnet tillsammans med motive- ringen för den föreslagna placeringen eller vården. Beslut om placering eller vård kan fattas först sedan myndigheten i den anmodade staten har samtyckt till det. Om samrådsförfarandet inte har iakttagits, får den anmodade staten vägra att erkänna beslutet.

Av artikel 34 framgår att en myndighet som överväger att vidta en skyddsåtgärd kan begära att relevanta upplysningar hos myndigheter i andra stater överlämnas. En stat får bestämma att sådana framställningar endast får lämnas via centralmyndigheten.

Myndigheterna i en fördragsslutande stat kan begära hjälp med genom- förandet av en skyddsåtgärd som vidtas med stöd av konventionen (artikel 35.1). En sådan begäran kan gälla t.ex. övervakning av umgänge eller omhändertagande av pass, om en sådan åtgärd har ställts som vill- kor för umgänget. Artikel 35.2 och 35.3 gäller samarbetet mellan myn- digheter i ärenden som gäller fastställande av umgänge. För att kunna fatta ett beslut som är till barnets bästa kan myndigheterna i barnets hem-

viststat behöva information om en umgängesförälder som är bosatt i en

annan stat. Enligt artikel 35.2 får den stat som umgängesföräldern bor i Prop. 2011/12:85 på begäran av föräldern samla in upplysningar och underlag och uttala

sig i frågan om det är lämpligt att den föräldern utövar umgänge och på vilka villkor detta ska ske. Någon skyldighet att utföra den aktuella utredningen på varje initiativ av en förälder finns inte. En myndighet som utövar behörighet ska beakta sådana upplysningar och underlag när den fattar sitt beslut. Myndigheten får låta saken vila i avvaktan på upplys- ningarna eller underlagen. Enligt artikel 35.3 kan detta vara lämpligt särskilt om myndigheten prövar en ansökan om begränsning eller upp- hävande av umgänge som beviljats i den stat där barnet tidigare hade hemvist. Enligt artikel 35.4 hindrar bestämmelserna inte att en myndighet vidtar interimistiska åtgärder i avvaktan på information eller underlag.

Konventionen innehåller också en underrättelseskyldighet som träffar varje myndighet som har vidtagit eller överväger att vidta skyddsåtgärder och som får kännedom om att barnet har bytt hemvist eller annars vistas utomlands (artikel 36). Myndigheterna i den tidigare staten ska, om de anser att barnet utsätts för allvarlig fara, underrätta myndigheterna i den nya staten om faran och de åtgärder som har vidtagits eller som övervägs.

Om en myndighet anser att ett överlämnande av upplysningar skulle medföra fara för barnets person eller egendom eller innebära att friheten eller livet för en medlem av barnets familj allvarligt hotas, får myndig- heten inte begära eller överlämna upplysningar (artikel 37).

Artikel 38 gäller ansvaret för kostnader som kan uppkomma hos cen- tralmyndigheterna eller andra myndigheter vid samarbetet.

I artikel 39 ges möjlighet att träffa överenskommelser med andra för- dragsslutande stater för att förbättra samarbetet. Detta möjliggör ett när- mare samarbete mellan vissa stater än vad som har överenskommits i konventionen.

Konventionens allmänna bestämmelser

Konventionen innehåller bestämmelser om ett intyg som kan ges till den som har föräldraansvar för ett barn eller den som ska skydda barnets person eller egendom. Av intyget ska framgå i vilken egenskap personen handlar och vilka befogenheter han eller hon har (artikel 40). Ett sådant intyg får utfärdas av myndigheterna i den stat där barnet har hemvist eller där en skyddsåtgärd har vidtagits. Syftet med intyget är att det ska vara lättare att utöva de rättigheter som hör samman med föräldraansvar i en annan stat, där man kanske inte har kännedom om lagstiftningen i barnets hemviststat eller inte kan tolka ett beslut om skyddsåtgärder rätt. En person anses handla i den egenskap som anges i intyget om inte annat kan visas.

I artikel 41 anges att personuppgifter som samlats in eller överlämnats enligt konventionen endast får användas i de syften för vilka de samlats in eller överlämnats.

Upplysningar som har tagits emot med stöd av konventionen omfattas av sekretess i enlighet med lagstiftningen i den mottagande staten (artikel 42). Sekretess för upplysningar som överlämnas till svenska myndigheter med stöd av konventionen regleras i offentlighets- och sekretesslagen

(2009:400). Ingen legalisering eller annat liknande förfarande får krävas (artikel 43).

Staterna har möjlighet att utse myndigheter till vilka framställningar ska göras om överflyttning av behörighet enligt artiklarna 8 och 9 och om samråd enligt artikel 33 (artikel 44).

1996 års Haagkonvention påverkar inte tillämpningen av 1980 års Haagkonvention i förbindelser mellan parter i båda konventionerna (artikel 50). Det finns dock inget hinder mot att 1996 års Haagkonven- tion åberopas vid olovligt bortförande av barn. Så kan vara lämpligt t.ex. för att anordna umgänge i ett fall där man beslutat att ett barn inte ska återföras eftersom en vägransgrund i 1980 års Haagkonvention är tillämplig.

Artikel 51 reglerar förhållandet mellan 1996 års Haagkonvention och 1961 års Haagkonvention om myndigheters behörighet och tillämplig lag i frågor om skydd för underåriga och 1902 års Haagkonvention rörande förmynderskap för minderåriga. Sverige är inte part i konventionerna från 1961 och 1902 och berörs således inte direkt av artikeln.

I artikel 52.1 regleras förhållandet mellan 1996 års Haagkonvention och internationella instrument som de fördragsslutande staterna är parter i och som innehåller bestämmelser om frågor som regleras i konven- tionen. Enligt artikeln inverkar konventionen inte på dessa instrument. Ett svenskt tillträde till konventionen inverkar således inte på den kon- vention från år 1931 som de nordiska länderna träffat om internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap. 1931 års konvention är införlivad genom förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap. Inte heller inverkar ett svenskt tillträde till 1996 års Haagkonvention på den konvention som Sverige ingick med Schweiz år 1936. Konventionen är införlivad genom lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz.

Konventionen ger fördragsslutande stater möjlighet att ingå nya över- enskommelser inom konventionens tillämpningsområde. Enligt artikel 52.2 inverkar konventionen inte på sådana överenskommelser, om bestämmelserna avser barn som har hemvist i någon av de stater som är parter i respektive överenskommelse.

Artikel 52.3 gäller inverkan av en senare överenskommelse som ingås av en fördragsslutande stat inom tillämpningsområdet för 1996 års Haag- konvention på förbindelserna mellan den staten och andra stater som är parter i konventionen. Enligt artikel 52.3 inverkar en senare överenskom- melse inte på tillämpningen av konventionen i förhållandet mellan den stat som ingått den senare överenskommelsen och andra fördragsslutande stater till konventionen.

Enligt artikel 52.4 ska de föregående bestämmelserna i artikeln även vara tillämpliga på enhetliga lagar som är grundade på särskilda för- bindelser av regional eller annan karaktär mellan berörda stater. Exempel på sådana författningar är lagen (1977:595) om erkännande och verk- ställighet av nordiska domar på privaträttens område (som är äldre än 1996 års Haagkonvention) och Bryssel II-förordningen (som har antagits efter tillkomsten av konventionen). Konventionen inverkar inte på tillämpningen av den nämnda lagen. När det gäller förhållandet mellan konventionen och Bryssel II-förordningen ska konventionen gälla i den

Prop. 2011/12:85

mån den har ett vidare tillämpningsområde än förordningen. Så är fallet i Prop. 2011/12:85 fråga om lagvalsregler, som saknas i Bryssel II-förordningen. Bryssel II-

förordningen gäller framför konventionen när barnet har hemvist inom en medlemsstats territorium, utom Danmark. Detsamma gäller när det är fråga om att en dom från en medlemsstat ska erkännas eller verkställas i en annan medlemsstat, även om barnet har hemvist i en icke-medlemsstat som är part i 1996 års Haagkonvention.

Konventionen är tillämplig på åtgärder endast om de vidtas i en stat efter det att konventionen har trätt i kraft för den staten (artikel 53.1). Konventionen är tillämplig på erkännande och verkställighet av åtgärder som vidtas efter det att den har trätt i kraft mellan den stat där åtgärderna har vidtagits och den anmodade staten.

I artikel 54 finns det bestämmelser om det språk som ska användas i meddelanden till en centralmyndighet eller annan myndighet. Meddelan- det ska vara avfattat på originalspråket och åtföljas av en översättning till det officiella språket eller ett av de officiella språken i den andra staten. Om det är svårt att få till stånd en sådan översättning, får översättningen göras till engelska eller franska. Staterna får reservera sig mot användan- det av antingen franska eller engelska.

Enligt artikel 55 får staterna förbehålla sig rätten att vidta åtgärder som gäller ett barns egendom som finns på statens territorium trots att staten inte har behörighet enligt konventionen.

Enligt artikel 56 ska en specialkommission sammankallas för att granska den praktiska tillämpningen av konventionen.

I artiklarna 57–63 finns det slutbestämmelser om bl.a. ratificering, ikraftträdande och uppsägning av konventionen.

5Sveriges tillträde till 1996 års Haagkonvention

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner 1996 års Haagkonven- tion. Artiklarna 1–53 i konventionen ska gälla som svensk lag.

Riksdagen godkänner att Sverige vid anslutning till konventionen reserverar sig mot användandet av franska i meddelanden till myndig- heter i Sverige.

Regeringens bedömning: Sverige bör inte förbehålla sig rätten att alltid ha behörighet i frågor om barns egendom här i landet.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen föreslår att även artiklarna 54–56 i 1996 års Haagkonvention ska gälla som svensk lag (se SOU 2005:111).

Remissinstanserna tillstyrker förslaget att Sverige ska tillträda kon- ventionen eller har inget att invända mot det. Ingen remissinstans uttalar sig i frågan om Sverige ska utnyttja möjligheten att reservera sig mot användandet av franska. När det gäller möjligheten att reservera sig så att svenska myndigheter alltid ska vara behöriga i fråga om egendom här i landet lämnar samtliga remissinstanser utredningens bedömning utan

någon invändning.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Prop. 2011/12:85

Sverige ska tillträda 1996 års Haagkonvention

1996 års Haagkonvention syftar till att stärka skyddet för barn i inter- nationella situationer. Genom en tillämpning av konventionen ska man kunna undvika konflikter mellan olika rättssystem som gäller behörighet, tillämplig lag eller erkännande och verkställighet av domar och andra avgöranden. Dessutom utvecklas det internationella samarbetet när det gäller skydd av barn. Sverige deltog aktivt i utarbetandet av konven- tionen och undertecknade den år 2003. Som framgår av avsnitt 3 är behö- righeten att tillträda konventionen delad mellan Europeiska unionen och de enskilda medlemsstaterna. Rådet för rättsliga och inrikes frågor har bemyndigat de medlemsstater som inte redan har tillträtt konventionen, bl.a. Sverige, att i gemenskapens intresse ratificera konventionen eller ansluta sig till den.

Grundprincipen i konventionen är att det är den stat där barnet har sitt hemvist som har de bästa förutsättningarna att fatta beslut som gäller barnet. Som huvudregel gäller därför att det är myndigheterna där som är behöriga att vidta åtgärder som syftar till att skydda barnet eller barnets egendom. Hemvistprincipen utgår från att det finns en närhet mellan barnet och den beslutande myndigheten. Därmed ges goda förutsätt- ningar för att nödvändiga och ändamålsenliga beslut kan fattas. Hemvist- principen har fördelar jämfört med nationalitetsprincipen, som utgår från medborgarskap. Nationalitetsprincipen har blivit alltmer svårtillämpad. Det beror bl.a. på att rörligheten över gränserna ökar och på att alltfler har dubbelt medborgarskap. Hemvistprincipen tillämpas även som huvudregel i t.ex. Bryssel II-förordningen. Enligt konventionen ska den behöriga myndigheten normalt tillämpa sitt eget lands lag, alltså den lag som är mest lättillgänglig där. Eftersom konventionen innehåller detaljerade regler för såväl behörighet som lagval, kan det inte förväntas uppstå någon osäkerhet i fråga om vilken myndighet som är behörig eller vilken lag som är tillämplig.

Konventionen bygger på att staterna har förtroende för att de beslut som myndigheterna i en annan fördragsslutande stat fattar är till barnets bästa. Enligt konventionen ska därför staterna erkänna varandras av- göranden. Regeringen anser att de grunder som finns att ändå vägra ett erkännande är väl avgränsade och definierade och tar hand om de situa- tioner där det kan finnas skäl att inte erkänna ett utländskt avgörande. Er- kännande kan t.ex. vägras om avgörandet uppenbart skulle strida mot grunderna för den svenska rättsordningen med hänsyn tagen till barnets bästa. I fall då ett utländskt avgörande behöver verkställas ska det finnas ett snabbt och enkelt förfarande för verkställbarhetsförklaring. Ett verk- ställbart avgörande ska verkställas på samma villkor som om det hade fattats av statens egna myndigheter. Regleringen i konventionen leder till att dubbla processer om samma fråga kan undvikas och att beslut till skydd för ett barn kan fattas och verkställas på ett snabbt och smidigt sätt. Enligt regeringens mening ger konventionens bestämmelser om erkännande och verkställighet möjlighet att på ett bra sätt tillvarata ett barns intressen.

Konventionen ger även förutsättningar för ett omfattande samarbete Prop. 2011/12:85 mellan de fördragsslutande staterna i frågor som rör barn.

Sammantaget innehåller konventionen ett väl utarbetat regelsystem till skydd för barn. Det kan förutses att den kommer att få stor internationell betydelse. Genom ett svenskt tillträde till konventionen skapas en ända- målsenlig reglering i förhållande till övriga fördragsslutande stater. Rege- ringen delar utredningens bedömning att ett tillträde till konventionen är positivt från ett svenskt perspektiv. Regeringen anser därför att det finns starka skäl för Sverige att tillträda konventionen.

Regeringen får inte ingå en för riket bindande överenskommelse utan riksdagens godkännande, om överenskommelsen förutsätter att en lag ändras eller upphävs eller att en ny lag stiftas eller om den i övrigt gäller ett ämne i vilket riksdagen ska besluta (10 kap. 3 § regeringsformen). Av genomgången i avsnitt 6 framgår att ett tillträde till konventionen förut- sätter lagstiftning. Regeringen föreslår därför att riksdagen ska godkänna 1996 års Haagkonvention.

Relevanta artiklar i konventionen ska gälla som svensk lag

Utredningen har övervägt om konventionen bör införlivas med nationell rätt genom transformering (som innebär att konventionen omarbetas till svensk författningstext i den utsträckning nya bestämmelser krävs) eller inkorporering (som innebär att det föreskrivs i lag att bestämmelserna i konventionen ska gälla som lag i Sverige). Utredningen föreslår att kon- ventionen inkorporeras med svensk rätt. Ingen remissinstans motsätter sig utredningens förslag. Inkorporeringsmetoden har bl.a. använts när Sverige ratificerade 1993 års Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. Till skillnad från den konven- tionen innehåller 1996 års Haagkonvention bestämmelser som berör en rad olika områden i svensk rätt med familjerättslig anknytning. 1996 års Haagkonvention kommer att tillämpas av fler myndigheter än vad som är fallet när det gäller 1993 års Haagkonvention. Valet mellan transforme- ring och inkorporering är därför inte lika självklart i fråga om 1996 års Haagkonvention. Det kan dock konstateras att 1996 års Haagkonvention är uppbyggd på ett sätt som gör att den är förhållandevis lätt att över- blicka. Den innehåller bestämmelser som är både detaljerade och syste- matiskt väl utformade för att tillämpas direkt av domstolar och andra myndigheter. En av fördelarna med en inkorporering är att konven- tionens bestämmelser på detta sätt hålls samman och kan läsas i sitt naturliga sammanhang. Ett annat skäl som talar för en inkorporering är att konventionen har stora likheter med Bryssel II-förordningen, som är direkt tillämplig i Sverige. Enligt regeringens uppfattning talar över- vägande skäl för att inkorporera konventionen med svensk rätt.

Utredningen gör bedömningen att samtliga artiklar – förutom slut- bestämmelserna – bör inkorporeras. Bestämmelserna om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet bör göras till svensk lag. När det däremot gäller konventionens bestämmelser om samarbete är det inte lika naturligt att dessa görs till lag. En delvis inkorporering skulle dock innebära att konventionen inte blir lika överskådlig. Tillämpningen

underlättas om samtliga artiklar av materiell natur görs till lag, låt vara

att en del av dem också kunde inkorporeras genom förordning. Även t.ex. bestämmelserna om samarbete bör därför göras till svensk lag. När det gäller artiklarna 54–56 och slutbestämmelserna är dessa sådana att de inte lämpar sig för lag. Regeringen föreslår därför att artiklarna 1–53 i konventionen ska gälla som svensk lag.

De kompletterande bestämmelser som behövs till konventionen bör tas in i en särskild lag. I avsnitt 6 behandlas behovet av kompletterande bestämmelser till 1996 års Haagkonvention. I samma avsnitt berörs även behovet av vissa ytterligare kompletterande bestämmelser till Bryssel II- förordningen.

Eftersom det är fråga om konventionsbaserad lagstiftning, måste den ges företräde bl.a. i förhållandet till andra fördragsslutande stater. Svenska allmänt tillämpliga bestämmelser bör därför göras subsidiära i förhållande till vad som följer av den inkorporerade konventionen. Som Domstolsverket är inne på bör detta anges på ett tydligt sätt. Det föreslås därför en uttrycklig bestämmelse om detta i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap (1904 års lag).

Centralmyndigheten

Regeringen kommer att utse en centralmyndighet med uppdrag att full- göra de uppgifter som följer av konventionen. Samarbetssystem med centralmyndigheter finns i flera internationella instrument med regler till skydd för barn. Regeringskansliet, Utrikesdepartementet, är centralmyn- dighet enligt såväl Bryssel II-förordningen som 1980 års Haagkonven- tion och 1980 års Europarådskonvention. Centralmyndighetens uppgifter enligt 1996 års Haagkonvention liknar dem som följer av de andra inter- nationella instrumenten. Det är lämpligt att även denna gång utse Rege- ringskansliet, Utrikesdepartementet, som centralmyndighet.

Enligt konventionen får en stat föreskriva att en begäran om upplys- ningar från en annan stat måste lämnas via centralmyndigheten (artikel 34.2). Det finns också en möjlighet att utse myndigheter till vilka fram- ställningar ska göras i fråga om överföring av behörighet enligt artikel 8 eller 9 och i fråga om godkännande av en placering av ett barn här i landet enligt artikel 33 (artikel 44). Regeringen anser dock att det i samt- liga dessa fall bör vara möjligt för en utländsk myndighet att antingen vända sig direkt till den behöriga svenska myndigheten eller att göra en framställning till centralmyndigheten här för vidarebefordran till behörig myndighet.

Reservationer och förbehåll

Konventionen ger möjligheter för de fördragsslutande staterna att göra språkreservationer och att göra förbehåll när det gäller en stats egna myndigheters behörighet i vissa fall. Utgångspunkten bör vara att Sverige ska reservera sig eller göra förbehåll endast om det finns starka skäl för det.

Huvudregeln enligt konventionen är att varje meddelande som skickas till en centralmyndighet eller en annan myndighet ska vara skrivet på

Prop. 2011/12:85

originalspråket och vara översatt till det officiella språket i den stat dit Prop. 2011/12:85 meddelandet skickas (artikel 54.1). Om det är svårt att få till stånd en

sådan översättning, får översättning ske till franska eller engelska. Bestämmelserna återspeglar vad som redan är en självklar ordning i Sverige. Vid skriftliga kontakter med svenska myndigheter ska som regel svenska språket användas. I undantagsfall kan det dock accepteras att t.ex. engelska används. I konventionen finns det en möjlighet att reser- vera sig mot användandet av antingen franska eller engelska. Som utred- ningen föreslår bör Sverige reservera sig mot användandet av franska i meddelanden till myndigheter. Av det föregående framgår att artikel 54.1 inte lämpar sig för att göras till svensk lag. En anledning är att det i artikeln anges att franska i undantagsfall får tillämpas, trots att så inte kommer att vara fallet eftersom Sverige föreslås reservera sig mot det.

En fördragsslutande stat får förbehålla sig rätten att alltid ha behörighet att vidta åtgärder som gäller ett barns egendom på statens territorium, dvs. trots att myndigheterna i den staten annars inte har behörighet enligt konventionen. Bestämmelsen togs in i konventionen främst med tanke på de stater som anser det vara av central vikt att de har behörighet att fatta beslut om skötseln av egendom som finns på deras territorier. Det prak- tiska behovet av ett sådant förbehåll kan dock ifrågasättas, eftersom barnets intresse kan tillgodoses genom att myndigheterna i barnets hem- viststat kan utse någon som företräder barnet och som kan vidta åtgärder beträffande egendomen. I vissa brådskande fall kan behörighet dessutom finnas direkt på grund av konventionen. Enligt regeringens bedömning saknas det tillräckliga skäl att göra det aktuella förbehållet.

6Kompletterande bestämmelser till 1996 års Haagkonvention och Bryssel II-förordningen

6.1Behörighet

Regeringens förslag: Det ska införas ett par nya bestämmelser om behörighet för socialnämnden att handlägga en framställning med stöd av 1996 års Haagkonvention. Det ska dessutom införas en bestäm- melse om reservforum för ärenden som ska handläggas av en social- nämnd.

Det ska även införas en bestämmelse om hur en svensk myndighet ska gå till väga efter en framställning enligt artikel 9.1 i 1996 års Haagkonvention om att en utländsk myndighet ska få utöva behörig- het.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Utred- ningen föreslår att det ska införas ett antal bestämmelser om det för- farande som ska tillämpas när det aktualiseras en fråga om att en myn- dighet i en fördragsslutande stat som inte är behörig enligt 1996 års Haagkonvention bör utöva behörighet (se SOU 2005:111).

Remissinstanserna: I stort sett samtliga remissinstanser tillstyrker

utredningens förslag om behörighet för socialnämnden och om reserv-

forum eller har inga invändningar mot förslagen. Sveriges advokat- Prop. 2011/12:85 samfund anser dock att det primära ansvaret för framställningar till en

myndighet i Sverige bör ligga på länsstyrelserna.

Remissinstanserna har inga invändningar mot utredningens förslag om hur en svensk myndighet ska gå till väga när det kan vara lämpligt att en myndighet i en fördragsslutande stat som inte är behörig enligt 1996 års Haagkonvention ändå utövar behörighet. Socialstyrelsen och Barnom- budsmannen framhåller dock vikten av att beslutsfattaren, om det är lämpligt, även inhämtar barnets åsikt innan saken avgörs. Sveriges advokatsamfund anser att förslaget att ett beslut om att en utländsk myndighet ska utöva behörighet inte ska kunna överklagas är oaccep- tabelt ur ett rättssäkerhetsperspektiv.

Skälen för regeringens förslag

Placering av ett barn över nationsgränserna

En i 1996 års Haagkonvention särskilt reglerad situation är att en myndighet i en stat överväger en placering av ett barn på en institution eller i ett familjehem i en annan fördragsslutande stat. På samma sätt som enligt Bryssel II-förordningen bör samråd ske med socialnämnden, som därefter ska pröva om placeringen ska godkännas (artikel 33). För att undvika tvekan är det lämpligt att i en särskild bestämmelse klargöra att ansvaret för detta ligger på en nämnd i den kommun där barnet avses bli placerat. Det bör också av lagen framgå att samråd i fråga om en place- ring över nationsgränserna sker med samma nämnd.

Ett klargörande i fråga om samråd bör också införas när det gäller Bryssel II-förordningen.

Frågan om placering av barn över nationsgränserna behandlas i avsnitt 6.4.

Det tydliggörs att socialnämnden får handlägga vissa frågor

Vidare finns det behov av att tydliggöra vilken myndighet som ska ha möjlighet att handlägga vissa frågor enligt konventionen som i dag inte kan anses falla inom någon myndighets ansvarsområde. Det gäller vilken myndighet som på begäran av en utländsk myndighet ska rapportera om ett barns situation (artikel 32). En sådan begäran kan kräva att informa- tion om ett visst barn samlas in och sammanställs. Behovet av förtyd- ligande gäller också vilken myndighet som på en förälders initiativ, när barnet har hemvist i en annan fördragsslutande stat och föräldern har hemvist i Sverige, ska ha möjlighet att samla in information och underlag om föräldern samt uttala sig i fråga om lämpligheten av att föräldern utövar umgänge med barnet (artikel 35.2). Enligt regeringens bedömning har socialnämnden bäst förutsättningar att utföra även dessa uppgifter, framför allt därför att det finns en nära koppling till övriga uppgifter som nämnden utför.

Reservforum för ärenden som ska handläggas av en socialnämnd

Prop. 2011/12:85

Utgångspunkten i konventionen är att myndigheterna i den stat där barnet har hemvist är behöriga att vidta åtgärder som syftar till att skydda barnets person eller egendom. Gällande svenska behörighetsregler är i de allra flesta fall tillräckliga för att avgöra vilken svensk myndighet som ska handlägga en fråga som aktualiseras av konventionen. Behörighets- reglerna i socialtjänstlagen (2001:453) är normalt tillräckliga för att avgöra vilken nämnd som ska handlägga en fråga som svenska myndig- heter kan agera i och som faller inom socialtjänstens område. Om barnet vistas i Sverige, är det en nämnd i den kommun där barnet vistas som ytterst ansvarar för frågan (2 kap. 1 § och 2 a kap. 1 § socialtjänstlagen). I vissa andra fall kan det även utan uttryckliga regler vara klart i vilken kommun ärendet ska handläggas. Så är fallet när en socialnämnd ska uttala sig om en förälders lämplighet i fråga om umgänge när barnet inte har hemvist i Sverige (artikel 35.2). I en sådan situation är det social- nämnden i den kommun där föräldern bor som handlägger ärendet.

Det kan emellertid förekomma mer allmänna framställningar som inte är knutna till en viss kommun. Som utredningen konstaterar finns det därför ett behov av en kompletterande bestämmelse om reservforum. Det är lämpligt att samma reservforum gäller för förfaranden enligt 1996 års Haagkonvention som för förfaranden enligt Bryssel II-förordningen. Regeringen föreslår därför att en nämnd i Stockholms kommun som full- gör uppgifter inom socialtjänsten ska vara reservforum. Som JO fram- håller kan detta innebära att det kan finnas flera nämnder som formellt sett blir behöriga, eftersom vissa av socialtjänstens uppgifter i Stock- holms kommun fullgörs av ett antal stadsdelsnämnder. Det ankommer i sådana fall på kommunen själv att bestämma vilken eller vilka av nämnderna som ska handlägga de aktuella frågorna.

Anmodan att utöva behörighet

Som huvudregel ligger behörigheten på myndigheterna i den stat där barnet har hemvist (artikel 5). I undantagsfall kan det dock vara lämp- ligare att en myndighet i en annan fördragsslutande stat utövar behörighet. Konventionen möjliggör därför för myndigheterna att i en sådan särskild situation komma överens om vilken myndighet som ska utöva behörighet (artiklarna 8 och 9).

I konventionen finns det ett antal bestämmelser om det förfarande som ska tillämpas. Det finns dock ingen uttrycklig bestämmelse om hur en behörig svensk myndighet ska gå till väga när en utländsk myndighet – eller parterna i målet eller ärendet vid den utländska myndigheten – har gjort en framställning om att den myndigheten ska få utöva behörighet i stället för den svenska myndigheten (artikel 9.1). På motsvarande sätt som enligt Bryssel II-förordningen bör en svensk myndighet som får en sådan framställning anmoda den utländska myndigheten att utöva behö- righeten. En förutsättning för en sådan anmodan bör vara att den svenska myndigheten anser att den utländska myndigheten är bättre lämpad att bedöma vad som är bäst för barnet. Regeringen föreslår att det tas in en kompletterande bestämmelse om detta.

Till skillnad från utredningen gör regeringen bedömningen att det i Prop. 2011/12:85 övrigt inte är nödvändigt med några kompletterande bestämmelser. I de

frågor om förfarandet som inte regleras i konventionen får, på samma sätt som vid tillämpningen av Bryssel II-förordningen, allmänna process- uella regler tillämpas. T.ex. får det med ledning av rättegångsbalkens regler avgöras vad som gäller om överklagande av ett beslut av en svensk domstol att inte skilja sig från ett mål efter en framställning om att en domstol i en annan fördragsslutande stat önskar utöva behörighet. Frågor om rättens sammansättning eller behörigheten inom socialtjänsten bestäms av rättegångsbalken respektive socialtjänstlagen. När det gäller en domstols beslut om att anmoda en utländsk domstol att utöva behörig- heten följer det av rättegångsbalken att ett sådant beslut under rätte- gången kan överklagas i samband med att dom eller slutligt beslut över- klagas.

6.2	Erkännande, verkställbarhet och verkställighet

Regeringens förslag: Svea hovrätt ska vara behörig domstol när det
gäller ansökningar om att ett utländskt avgörande ska erkännas eller
förklaras verkställbart i Sverige. Kompletterande bestämmelser om
förfarandet i Svea hovrätt ska införas.
Ett utländskt avgörande som har förklarats verkställbart ska verk-
ställas enligt 21 kap. föräldrabalken om det avser barnets person. Ett
avgörande som avser barnets egendom ska verkställas enligt utsök-
ningsbalken. För verkställigheten ska gälla vad som är föreskrivet om
verkställighet av svensk domstols avgörande i motsvarande fall.
Utredningens förslag överensstämmer till stora delar med rege-
ringens. Utredningen bedömer att det inte finns anledning att i lag ange
enligt vilka lagar verkställighet ska ske (se SOU 2005:111).
Remissinstanserna: I princip samtliga remissinstanser tillstyrker
utredningens förslag eller har inga invändningar mot dem. Svea hovrätt
har vissa synpunkter på det föreslagna förfarandet där.
Skälen för regeringens förslag
Erkännande och verkställbarhet
De åtgärder som vidtas av en fördragsslutande stats myndigheter ska
enligt 1996 års Haagkonvention erkännas direkt på grund av lag i samt-
liga övriga fördragsslutande stater (artikel 23.1). Avsikten är att en åtgärd
till skydd för ett barn, t.ex. att en person anförtros vårdnaden om barnet,
ska gälla direkt i de stater som barnet har anknytning till. Det ska alltså
inte vara nödvändigt att genomgå någon procedur för att åtgärden ska
erkännas. Principen att en åtgärd ska erkännas är dock inte utan undan-
tag; konventionen innehåller ett antal vägransgrunder. Det är också möj-
ligt för en part att begära att myndigheterna beslutar om erkännande eller
icke-erkännande av en viss åtgärd. Vidare ska en åtgärd som beslutas i en
stat och som är verkställbar där också kunna verkställas i en annan
fördragsslutande stat (artikel 26.1). För att verkställighet ska kunna ske i		37

en annan stat krävs dock att åtgärden först har förklarats vara verkställ- bar.

Förfarandet i fråga om erkännande och verkställbarhetsförklaring ska regleras i den anmodade statens lagstiftning. Erkännande eller verkställ- barhetsförklaring får endast vägras på de grunder som framgår av kon- ventionen (artikel 23.2 ). Enligt konventionen ska förfarandet vara enkelt och snabbt.

Konventionens likheter med Bryssel II-förordningen talar i och för sig för att införa bestämmelser som motsvarar exekvaturförfarandet enligt det instrumentet. Regeringen gör dock – liksom utredningen – bedöm- ningen att det inte finns anledning att föreskriva tre stadier för förfaran- det när det inte krävs enligt konventionen. Det förfarande som väljs bör vara enklare och ha sin förebild i andra lagar med exekvaturbestäm- melser. Regeringen föreslår därför en ordning som innebär att motparten redan under det första stadiet ges tillfälle att yttra sig innan domstolen fattar beslut i frågan. Enligt Bryssel II-förordningen får motparten möjlighet att yttra sig först efter det att parten ansökt om ändring av avgörandet. Exekvaturprövningen bör alltså ske i två led. Det andra ledet består av en möjlighet att överklaga domstolens beslut.

Svea hovrätt är behörig domstol enligt såväl Bryssel II-förordningen som andra lagar med exekvaturbestämmelser på familjerättens område. Ett eventuellt överflyttande av exekvaturförfarandet till tingsrätt tas upp i regeringens proposition Kompletterande bestämmelser till EU:s under- hållsförordning (prop. 2010/11:120). Där görs bedömningen att en sådan reform bör avvakta den pågående översynen av rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Bryssel I-förordningen). Det saknas anledning att nu göra en annan bedömning. Det föreslås alltså att Svea hovrätt ska handlägga förklaringar om erkännande och verkställbarhet enligt konventionen.

En part som ansöker om erkännande eller verkställbarhetsförklaring bör ge in avgörandet i original eller en kopia av detta som har bestyrkts av en behörig myndighet. Vidare bör det krävas att sökanden bifogar bevis om att åtgärden är verkställbar i ursprungsstaten – något som av naturliga skäl inte kan krävas om ansökan bara avser beslut om erkännande. Utredningen är av uppfattningen att det saknas skäl att tynga förfarandets inledningsskede med ytterligare föreskrifter. När ansökan avser en dom eller ett slutligt beslut som har meddelats i en parts utevaro bör dock, som Svea hovrätt föreslår, sökanden redan i samband med ansökan om erkännande eller verkställbarhetsförklaring ge in bevis om att parten blivit delgiven stämning. Om komplettering krävs först i ett senare skede, kan förfarandet försenas och många gånger föranleda onödig skriftväxling. Liksom utredningen anser regeringen att hovrätten bör kunna förelägga sökanden att inkomma med ytterligare handlingar om det behövs för prövningen av ansökningen.

Det bör krävas att de handlingar som ges in till hovrätten är översatta till svenska, om inte hovrätten finner att det är obehövligt. Svea hovrätt framhåller att möjlighet bör ges att frångå kravet på översättning även när det inte skäligen kan krävas av sökanden att handlingen översätts. Så kan vara fallet t.ex. om sökanden har haft rättshjälp i den ursprungliga processen. Regeringen föreslår att det införs en sådan möjlighet. Särskilt

Prop. 2011/12:85

när det handlar om åtgärder till skydd för ett barn finns det skäl att inte Prop. 2011/12:85 upprätthålla ett absolut krav på att sökanden alltid ska översätta samtliga

handlingar i ärendet.

Verkställighet

Enligt konventionen ska en åtgärd, som har vidtagits av en fördrags- slutande stats myndighet och som har förklarats verkställbar i Sverige, verkställas här som om den hade vidtagits av en svensk myndighet. Verkställigheten ska ske enligt svensk lag med de begränsningar som denna kan innehålla och med hänsyn tagen till barnets bästa (artikel 28). Konventionens bestämmelser är ett sätt att anpassa åtgärderna till inhemska förhållanden i den stat där de ska genomföras. Åtgärderna kan alltså passa in i de möjligheter till verkställighet som finns tillgängliga i den aktuella staten. Konventionen innebär att svenska bestämmelser för motsvarande situation ska användas vid verkställighet av en sådan utländsk åtgärd.

En dom eller ett beslut av svensk domstol om vårdnad, boende eller umgänge verkställs enligt 21 kap. föräldrabalken. Detsamma gäller avtal mellan föräldrar i sådana frågor när avtalet har godkänts av social- nämnden enligt 6 kap. föräldrabalken. Verkställighet söks hos tings- rätten. Beslutar domstolen om verkställighet får den även besluta om vissa tvångsåtgärder, t.ex. föreläggande av vite eller beslut om hämtning av barnet genom polismyndighetens försorg. I första hand ska domstolen dock verka för att avgörandet följs frivilligt. Domstolen kan t.ex. uppdra åt en ledamot eller suppleant i socialnämnden eller tjänsteman inom socialtjänsten att verka för att den som har hand om barnet frivilligt full- gör vad som åligger honom eller henne. Domstolen bör hålla samman- träde när detta kan antas vara till fördel för utredningen eller främjar ett snabbt avgörande av ärendet. Domstolen kan vägra verkställighet bl.a. om barnet motsätter sig det. Det är barnets ålder och mognad som avgör vilken tyngd barnets synpunkter har. Verkställighet kan också vägras om det är uppenbart att verkställigheten är oförenlig med barnets bästa.

Bestämmelserna i 21 kap. föräldrabalken är utformade främst med tanke på sådana frågor som regleras i 6 kap. föräldrabalken, dvs. vård- nad, boende och umgänge, och på verkställighetsåtgärder som går ut på överlämnande av eller sammanträffande med barn. Normalt kommer också de avgöranden om föräldraansvar som ska verkställas enligt 1996 års Haagkonvention att röra just sådana frågor. I vissa fall kan ett av- görande avse en fråga om föräldraansvar som inte har någon direkt motsvarighet i 6 kap. föräldrabalken och där verkställigheten inte går ut på överlämnande av eller sammanträffande med barn. Som exempel kan nämnas att det förekommer att en förälder kan föreläggas att lämna infor- mation om barnet till den andra föräldern. Uppenbarligen gör sig samma intressen gällande här som vid verkställighet av avgöranden om vårdnad, boende och umgänge. Barnets bästa bör även då komma i främsta rummet, och man bör verka för att föräldrarna frivilligt fullgör vad som åligger dem innan det blir aktuellt med tvångsåtgärder. Det ligger alltså nära till hands att låta avgöranden om föräldraansvar verkställas av

domstolen enligt 21 kap. föräldrabalken.

Verkställighetsreglerna i 21 kap. föräldrabalken kan tillämpas även i de fall där det handlar om att vidta en åtgärd i anledning av ett beslut i en annan stat att ett barn ska vara placerat utanför det egna hemmet där. I de troligen fåtal praktiska fall där det över huvud taget blir aktuellt med en verkställighet med stöd av konventionen handlar det om att flytta barnet tillbaka till det land där beslutet om placering fattades. Utgångspunkten är att myndigheterna så långt det är möjligt ska eftersträva ett frivilligt fullgörande. Även om det skulle vara fråga om att vidta tvångsåtgärder, är bestämmelserna i 21 kap. föräldrabalken lämpliga. De tillämpas redan analogt i de undantagsfall där det med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) blir aktuellt att hämta ett barn med polismyndighetens hjälp. I samband med övervägandena till de kompletterande bestämmelserna till Bryssel II-förordningen gjordes bedömningen att förfarandet i 21 kap. föräldrabalken får anses väl ägnat för internationell verkställighet även av beslut att ett barn ska vara placerat utanför det egna hemmet (prop. 2007/08:98 s. 38). Det saknas anledning att göra någon annan bedömning i nu aktuellt lagstiftnings- ärende.

Tillämpningsområdet för 1996 års Haagkonvention innebär att det också kan bli aktuellt med verkställighet av ett avgörande som avser en åtgärd till skydd för barnets egendom. För dessa fall går det inte att använda verkställighetsförfarandet enligt 21 kap. föräldrabalken, efter- som det tar sikte på åtgärder angående barnets person. Verkställigheten bör på vanligt sätt i stället ske enligt utsökningsbalkens regler.

Liksom när det gäller Bryssel II-förordningen kan det naturligtvis vid verkställighet av utländska avgöranden förekomma förordnanden eller villkor som saknar direkt motsvarighet i svensk rätt. I samband med övervägandena till de kompletterande bestämmelserna till Bryssel II-för- ordningen gjordes bedömningen att reglerna i 21 kap. föräldrabalken och utsökningsbalken är tillräckligt flexibla och inte behöver kompletteras för att möjliggöra verkställighet i dessa fall (prop. 2007/08:98 s. 39). Det saknas anledning att nu göra en annan bedömning beträffande verk- ställighet av åtgärder enligt 1996 års Haagkonvention.

Sammanfattningsvis föreslår regeringen att det klargörs att ett utländskt avgörande ska verkställas enligt 21 kap. föräldrabalken om det avser barnets person och enligt utsökningsbalken om det avser barnets egendom. Det bör också i den kompletterande lagen tydliggöras att de bestämmelser som är tillämpliga för verkställigheten av motsvarande frågor i svensk lag är tillämpliga även beträffande utländska, verkställ- bara åtgärder. Det är inte nödvändigt att – som utredningen föreslår – i den kompletterande lagen särskilt ange att ett beslut om tvångsmedel i det utländska avgörandet inte ska tillämpas vid verkställigheten. Det kommer ändå att framgå tydligt att verkställighet i Sverige ska ske enligt svensk lag, vilket innebär att svenska regler, däribland regler om tvångs- medel, ska tillämpas vid verkställigheten.

Prop. 2011/12:85

6.3	Beslut om en tillfällig åtgärd	Prop. 2011/12:85

Regeringens förslag: Det ska införas en möjlighet för svensk domstol
att besluta om en tillfällig skyddsåtgärd även om den allmänna
behörigheten enligt 1996 års Haagkonvention ligger hos en annan stats
myndigheter. I brådskande fall ska svensk domstol kunna fatta beslut
om en tillfällig åtgärd även när Bryssel II-förordningen är tillämplig.
Vid domstolens handläggning ska lagen om domstolsärenden tilläm-
pas. Det ska införas vissa kompletterande bestämmelser om hand-
läggningen. I domstolens beslut ska det anges hur länge den tillfälliga
åtgärden gäller.

Utredningens förslag överensstämmer till viss del med regeringens.
Utredningen föreslår inte några bestämmelser om handläggningen i
domstol (se SOU 2005:111).
Remissinstanserna har i allt väsentligt inga synpunkter på förslaget.
Skälen för regeringens förslag
Möjlighet för domstolen att besluta om en tillfällig åtgärd
Enligt 1996 års Haagkonvention har svenska myndigheter behörighet att
i brådskande fall vidta åtgärder när ett barn eller barnets egendom finns
här i landet (artikel 11). Om det krävs ett skyndsamt ingripande, får alltså
en svensk myndighet besluta om en tillfällig skyddsåtgärd trots att den
allmänna behörigheten enligt konventionen utövas av en myndighet i en
annan stat, t.ex. därför att barnet har sitt hemvist där. Som exempel kan
nämnas att en förälders umgänge måste begränsas eftersom det finns risk
för att barnet utsätts för övergrepp och ärendet är så brådskande att det
inte går att avvakta ett avgörande av umgängesfrågan i den stat som är
behörig. En annan skyddsåtgärd som kan aktualiseras är ett omedelbart
omhändertagande av ett barn som vistas här. Beslut om eventuella ytter-
ligare insatser som ett barn kan vara i behov av fattas sedan av den stats
myndigheter som har allmän behörighet enligt konventionen. I fråga om
de allra flesta åtgärder som kan komma att aktualiseras görs bedöm-
ningen att nuvarande reglering möjliggör för svenska myndigheter att
besluta om tillfälliga skyddsåtgärder.
Svensk domstol saknar däremot i princip lagstöd för att enbart besluta
om en tillfällig åtgärd när frågan slutligt ska avgöras av en myndighet i
en annan stat. Regeringen föreslår därför att det i lagen om 1996 års
Haagkonvention tas in en bestämmelse som ger domstolen möjlighet att
besluta om tillfälliga åtgärder i fråga om vårdnad, boende, umgänge och
förmynderskap.
Bryssel II-förordningen skiljer sig från konventionen på så sätt att
förordningens bestämmelser inte hindrar att en medlemsstats domstolar i
brådskande fall tillämpar nationella behörighetsgrunder för att kunna
vidta tillfälliga åtgärder beträffande ett barn som befinner sig i landet
eller har egendom där (artikel 20). För svensk del kan en tillämpning av
3 kap. 12 § i 1904 års lag bli aktuell. Bestämmelsen gäller fall där ett
äktenskapsmål pågår i en annan stat och ger en svensk domstol behörig-
het att meddela tillfälliga beslut om t.ex. vårdnad och umgänge. Det kan		41

dock uppkomma behov av att besluta om en tillfällig åtgärd även annars Prop. 2011/12:85 än när ett äktenskapsmål pågår i en annan stat. Regeringen föreslår att det

också i lagen med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förord- ningen tas in en bestämmelse som ger svensk domstol behörighet i brådskande fall.

Enligt konventionen är svenska myndigheter även behöriga att besluta om tillfälliga åtgärder till skydd för ett barns person eller egendom som finns här i landet trots att det inte är fråga om ett brådskande fall (artikel 12). Det finns ingen motsvarande bestämmelse i Bryssel II-förordningen. Ett beslut får verkan endast i Sverige. En förutsättning är att beslutet inte är oförenligt med åtgärder som redan har vidtagits av de myndigheter som har allmän behörighet enligt konventionen. Regeringen föreslår att det i lagen om 1996 års Haagkonvention tas in en bestämmelse som möjliggör för domstol att även i dessa fall besluta om tillfälliga åtgärder.

Kompletterande bestämmelser om handläggningen i domstolen

Lagen (1996:242) om domstolsärenden (ärendelagen) ger utrymme för ett i det konkreta fallet mindre formbundet förfarande. Lagen ger också generellt ett snabbare förfarande än vad som är fallet vid en handlägg- ning enligt rättegångsbalken. Enligt regeringens mening är det därför ändamålsenligt att de tillfälliga åtgärderna handläggs enligt ärendelagen.

Valet av den ordningen innebär bl.a. att bestämmelserna om samman- träde i ärendelagen blir tillämpliga. Ärenden om tillfälliga åtgärder torde många gånger vara av sådan karaktär att det behöver hållas ett samman- träde. Med hänsyn till frågornas natur bör det finnas en möjlighet för domstolen att höra barnet på motsvarande sätt som gäller enligt föräldra- balken.

För att säkerställa att domstolen får ett så bra underlag som möjligt för sitt beslut bör det också, på samma sätt som i mål och ärenden enligt föräldrabalken, finnas en möjlighet att inhämta upplysningar från social- nämnden. Innan socialnämnden lämnar upplysningar till domstolen bör nämnden höra föräldrarna och barnet om det är lämpligt.

Enligt 1996 års Haagkonvention upphör en tillfällig skyddsåtgärd att gälla så snart den myndighet som har allmän behörighet enligt konven- tionen har fattat de beslut som situationen kräver. Även i Bryssel II-för- ordningen finns det en motsvarande bestämmelse. Det är lämpligt att den svenska domstolen i sitt beslut om en tillfällig skyddsåtgärd anger hur länge åtgärden gäller. Som Stockholms tingsrätt påpekar bör detta framgå av lagtexten.

6.4	Placering av ett barn över nationsgränserna	Prop. 2011/12:85

Regeringens förslag: Förutsättningarna för när en socialnämnd ska
kunna godkänna en placering av ett barn här i landet, som övervägs av
en utländsk myndighet, ska klargöras i lag. Detsamma gäller förutsätt-
ningarna för när en socialnämnd ska kunna besluta om en placering av
ett barn utomlands. Det ska alltid krävas att placeringen är bäst för
barnet, särskilt med beaktande av barnets anknytning till landet. En
placering ska endast kunna ske om vårdnadshavaren och, om barnet
fyllt 15 år, barnet samtycker till åtgärden. Ett godkännande av en
placering här i landet ska endast kunna lämnas om placeringen sker
med stöd av 1996 års Haagkonvention eller Bryssel II-förordningen.
Det ska införas ett särskilt uppehållstillstånd för barn som avses bli
placerade här i landet.

Promemorians förslag överensstämmer till stora delar med rege-
ringens. I promemorian föreslås det inte att ett barn som placerats här ska
kunna få permanent uppehållstillstånd. I promemorian föreslås det inte
heller att placeringar här i landet ska kunna godkännas endast om place-
ringen sker med stöd av ett internationellt instrument (se Ds 2009:62).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna instämmer i prome-
morians förslag och bedömningar eller har inga invändningar mot dem.
Hit hör bl.a. JO, Hovrätten för Västra Sverige, Kammarrätten i
Jönköping, Förvaltningsrätten i Malmö, Socialstyrelsen, Länsstyrelsen i
Västra Götalands Län och Årjängs kommun. Uppsala universitet anser
att de nya instrumentens innebörd inte analyserats tillräckligt och
ifrågasätter om det kan göras en åtskillnad mellan frivillig och tvångsvis
placering. Lunds universitet och Stockholms universitet framför liknande
synpunkter. Kammarrätten i Jönköping framhåller att en placering i
utlandet bör komma i fråga först när de alternativ som finns i Sverige inte
är tillfredsställande. Barnombudsmannen anser att en placering i utlandet
aldrig ska kunna göras om det inte kan garanteras att socialnämnden får
samma möjligheter att utöva tillsyn och följa upp placeringen som vid en
placering inom landet.
Skälen för regeringens förslag
Vård och fostran utanför det egna hemmet
Det är kommunen som ansvarar för socialtjänsten och som har det
yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den
hjälp som de behöver. Socialnämnden – eller någon annan nämnd som
fullgör uppgifter inom socialtjänsten – ska verka för att barn och ungdom
växer upp under trygga och goda förhållanden. Nämnden ska i nära sam-
arbete med hemmen sörja för att barn och ungdomar som riskerar att
utvecklas ogynnsamt får det stöd och skydd som de behöver och, om
hänsynen till den unges bästa motiverar det, vård och fostran utanför det
egna hemmet (2 kap. 1 § och 5 kap. 1 § socialtjänstlagen).
Om en placering utanför det egna hemmet blir aktuell, måste social-
nämnden först pröva om barnet kan placeras hos en anhörig eller annan
närstående (6 kap. 5 § socialtjänstlagen). Vidare krävs socialnämndens		43

medgivande för att ett barn ska få tas emot för stadigvarande vård och Prop. 2011/12:85 fostran i ett enskilt hem som inte tillhör någon av föräldrarna eller någon

annan som har vårdnaden om barnet (6 kap. 6 § socialtjänstlagen). Socialnämnden får inte lämna ett sådant medgivande förrän förhållande- na i det enskilda hemmet och förutsättningarna för vård där är utredda. Socialnämnden ska även lämna medgivande när ett barn placeras i ett annat enskilt hem (s.k. privatplacering). Härmed avses situationer där barnets vårdnadshavare – och inte socialnämnden – tar initiativ till att barnet ska tas emot av någon annan. När socialnämnden efter en utred- ning bedömer att ett barn behöver placeras utanför det egna hemmet, finns det i princip två placeringsalternativ. Det ena sättet är institutions- boende, i form av hem för vård eller boende, s.k. HVB-hem. Alternativet är s.k. familjehem, med vilket avses enskilda hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård eller fostran och vars verksamhet inte bedrivs yrkesmässigt. Båda dessa placeringsformer kan aktualiseras såväl när insatsen sker på frivillig väg som när den görs med stöd av LVU.

Att de enskilda kommunerna har det yttersta ansvaret för de sociala insatserna inom sina respektive gränser utesluter inte att de kan sam- arbeta med varandra i enskilda fall. På så sätt möjliggörs placeringar av barn och unga i familjehem belägna i någon annan kommun än den egna. En förutsättning är att den placerande kommunen först informerar och samråder med den andra kommunen. Det är inte reglerat under vilka förutsättningar ett barn med hemvist i utlandet kan placeras i Sverige. Utländska placeringar i Sverige torde förekomma men är ovanligt. Det saknas också regler som anger under vilka förutsättningar placeringar av barn och ungdomar kan ske i utlandet.

Ett system för placering av barn över nationsgränserna

Bryssel II-förordningen och 1996 års Haagkonvention innehåller bestäm- melser om placering av barn och unga över nationsgränserna. För att en placering ska kunna genomföras på ett bra sätt fordras flera övervägan- den, såsom vilket hem som är lämpligt, hur vården kan ordnas och hur uppföljning och tillsyn ska säkerställas. Även frågan om vem som ska stå kostnaderna under placeringen aktualiseras. De båda instrumenten skapar ett system som underlättar placeringar i andra länder.

Om en utländsk myndighet avser att placera ett barn på en institution eller i ett familjehem i en annan medlemsstat, ska den enligt Bryssel II- förordningen i förväg samråda med den behöriga myndigheten i den senare staten (artikel 56.1). Ett beslut om placering som sker med stöd av förordningen får fattas endast om myndigheten där först har godkänt placeringen (artikel 56.2). Det sagda gäller under förutsättning att den stat i vilken placeringen avses ske föreskriver ingripande av en offentlig myndighet vid placering av barn inom landet. Svensk rätt förutsätter, som nyss angetts, myndighetsbeslut vid placering av barn utanför det egna hemmet. På motsvarande sätt gäller enligt konventionen att beslut om en placering av ett barn i en annan fördragsslutande stat endast får fattas om samråd skett med behörig myndighet i den stat där placeringen

avses ske och godkännande har lämnats till placeringen (artikel 33).

Varje initiativ från en utländsk myndighet om att placera ett barn här i Prop. 2011/12:85 landet förutsätter alltså ett godkännande av behörig svensk myndighet,

oavsett om det sker med stöd av Bryssel II-förordningen eller konven- tionen.

Som framgår av avsnitt 6.1 föreslås det i propositionen att social- nämnden, i likhet med vad som gäller för Bryssel II-förordningen, ska vara behörig myndighet enligt konventionen. Det är alltså socialnämnden som ska avgöra om en placering får äga rum i Sverige. Godkänner social- nämnden placeringen, kan den utländska myndigheten fatta beslut om placeringen. Ett utländskt beslut om placering som fattats efter social- nämndens godkännande ska normalt godtas och alltså erkännas här (jfr artikel 21 i Bryssel II-förordningen och artikel 23 i 1996 års Haagkon- vention). När barnet sedan kommer till Sverige, bereds vården som för ett motsvarande svenskt beslut om vård utanför det egna hemmet.

Det kan vara bäst för ett barn att placeras i ett annat land

Socialnämnden ska sörja för att den som har tagits emot i ett annat hem än det egna får god vård. En viktig utgångspunkt för vården är att den som huvudregel bör utformas så att den främjar den enskildes samhörig- het med anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön. För placeringar av barn gäller också principerna om närhet, kontinuitet och placering hos en anhörig eller annan närstående. Närhetsprincipen inne- bär att placeringar i familjehem eller i annan vård eller behandling som utgångspunkt bör ske så nära hemmiljön som möjligt. Närhetsprincipen är dock inte absolut. Med en alltmer rörlig befolkning som flyttar över nationsgränserna kan det finnas situationer där det bedöms vara bäst för barnet att han eller hon placeras i ett annat land. Det kan t.ex. handla om en placering hos en anhörig eller någon annan närstående.

Såväl Bryssel II-förordningen som 1996 års Haagkonvention skapar ett effektivt och säkert system för placeringar av barn över nationsgränserna. I samband med övervägandena till de kompletterande bestämmelserna till Bryssel II-förordningen gjorde regeringen bedömningen att det fanns anledning att återkomma till frågan om förutsättningarna för att god- känna en placering över nationsgränserna; det fanns inget berednings- underlag i det lagstiftningsärendet (prop. 2007/08:98 s. 31). Det bör nu regleras under vilka förutsättningar socialnämnden kan godkänna en pla- cering här och vilket förfarande socialnämnden ska tillämpa vid hand- läggningen av sådana ärenden. Även den situationen att socialnämnden överväger att fatta beslut om en placering av ett barn i utlandet bör regle- ras.

De båda instrumenten skapar ett väl fungerande system som underlättar placeringar över nationsgränserna. Det är inte lämpligt att – som det före- slås i promemorian – ordningen för godkännande av placering av barn här i landet görs allmänt tillämplig, dvs. även för sådana fall där de inter- nationella instrumentens regelverk inte blir tillämpliga. En förutsättning för att socialnämnden ska få lämna godkännande till en placering här i landet bör vara att den sker med stöd av Bryssel II-förordningen eller 1996 års Haagkonvention. Något motsvarande krav på att placeringar ska

ske enligt något av de nämnda instrumenten bör inte uppställas när det

gäller socialnämndens placeringar av barn utomlands. Utifrån barnets Prop. 2011/12:85 perspektiv kan det inte anses motiverat att utesluta möjligheten av en

placering i ett land som inte omfattas av något av de internationella instrumenten, om placeringen i utlandet bedöms vara bäst för barnet. Det är det mottagande landets lagstiftning som får avgöra om en förutsättning för placeringen där ska vara att den sker med stöd av Bryssel II-förord- ningen eller 1996 års Haagkonvention.

Barnets bästa ska vara avgörande

En grundläggande förutsättning för att en placering här i landet ska god- kännas bör vara att socialnämnden anser att den är bäst för barnet. Ett godkännande ska därför inte lämnas om det inte kan slås fast att place- ringen är bäst för barnet. Utgångspunkten för bedömningen av om en placering här är bäst för barnet bör vara barnets anknytning till Sverige, såsom att barnet har sociala kontakter med föräldrar eller släktingar här eller har sin nationella eller kulturella bakgrund i Sverige.

De nyss angivna principerna om närhet, kontinuitet och placering hos en anhörig eller annan närstående får till konsekvens att en placering av ett barn utomlands endast kan komma i fråga i undantagsfall. En för- utsättning för en placering av ett barn utomlands bör vara att en placering där är bäst för barnet, särskilt med beaktande av barnets anknytning till landet.

När en åtgärd rör barn är socialnämnden alltid skyldig att ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad (3 kap. 5 § socialtjänstlagen). En ytterligare förutsättning för att socialnämnden ska godkänna en placering i Sverige bör därför vara att den anmodande staten så långt det är möjligt har klarlagt barnets inställning till åtgärden, om det inte är olämpligt. Om det i den utredning som har överlämnats till socialnämnden inte finns någon information om barnets inställning, bör något godkännande till placeringen normalt inte lämnas. Godkänns ändå placeringen, bör nämnden noga redovisa på vilka grunder beslutet har fattats. Vid socialnämndens bedömning av om placeringen här är bäst för barnet bör hänsyn tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Motsvarande bör naturligtvis gälla vid en placering av ett barn i utlandet. Socialnämnden bör dokumentera och redovisa barnets inställning. I de fall det inte har ansetts möjligt att klarlägga inställningen måste orsakerna till detta noga dokumenteras och redovisas.

Ett särskilt uppehållstillstånd för barn som avses bli placerade här

Placering av barn i Sverige som avser längre tid än tre månader kommer i många fall att förutsätta uppehållstillstånd. Enligt nuvarande ordning finns det inte någon möjlighet att bevilja ett barn uppehållstillstånd enbart på den grunden att barnet avses bli placerat i Sverige med stöd av Bryssel II-förordningen eller 1996 års Haagkonvention. Regeringen anser att en sådan grund för uppehållstillstånd bör införas.

Som Migrationsverket framhåller bör barnets första uppehållstillstånd gälla i minst ett år. Vid uppehållstillstånd om minst ett år folkbokförs

barnet här. Barnet får då tillgång till samma sociala förmåner som andra i Prop. 2011/12:85 Sverige folkbokförda personer, t.ex. vård och skolgång.

I promemorian föreslås det att barnets tidsbegränsade uppehållstill- stånd vid behov ska kunna förlängas. Migrationsverket förordar att bar- net i stället ska kunna beviljas permanent uppehållstillstånd före place- ringens slut. Barnombudsmannen anser att barn endast bör få tidsbegrän- sade uppehållstillstånd om det från början står klart att barnet endast ska vistas i Sverige under en mycket kort tid. Regeringen, som har förståelse för remissinstansernas synpunkter, konstaterar att ett permanent uppe- hållstillstånd skulle innebära en trygghet för barnet när placeringen pågår under lång tid, vilket är av särskilt värde i dessa fall. Det föreslås därför att barnet ska kunna beviljas permanent uppehållstillstånd om behovet av placeringen kvarstår när det tidsbegränsade uppehållstillståndet löper ut, låt vara att det annars som princip krävs att ett tidsbegränsat uppehålls- tillstånd funnits i två år.

Uppföljning och tillsyn vid placeringar av barn

Om socialnämnden har lämnat godkännande till en placering av ett barn här i landet, ska det utländska placeringsbeslutet normalt erkännas. När barnet har kommit till Sverige, bereds vården som för ett motsvarande svenskt beslut om vård utanför det egna hemmet. Vad som gäller för sådan vård bör alltså tillämpas. Uppföljning bör ske på i princip samma sätt som för en inhemsk placering och omfatta den unges hälsa, utveckling, sociala beteende och skolgång samt relation till anhöriga och andra närstående. Även tillsyn över en placering som beslutats av en utländsk myndighet bör genomföras på motsvarande sätt som för en placering som beslutats av socialnämnden.

Efter socialnämndens beslut om placering av ett barn i utlandet genom- förs placeringen i det aktuella landet på samma sätt som en placering som beslutats av myndigheterna där. För att socialnämnden ska kunna uppfylla sina skyldigheter när det gäller att följa den beslutade place- ringen föreslår regeringen att socialnämnden genom en överenskommel- se med behörig myndighet i det land där barnet ska placeras har gjort det möjligt att följa upp placeringen. En sådan överenskommelse bör vara en förutsättning för att en placering i utlandet ska få genomföras.

Det är lämpligt att Socialstyrelsen bistår med stöd och råd till kommu- ner i fråga om hur överenskommelser om uppföljning kan utformas. Någon föreskrift om detta bedöms inte nödvändigt. Även i övrigt är det lämpligt att Socialstyrelsen bistår med vägledning till kommunerna när det gäller frågor om placering av barn över nationsgränserna enligt Bryssel II-förordningen och 1996 års Haagkonvention.

Tillsynen över en placering i utlandet blir en fråga för myndigheterna i det land där barnet är placerat. En ytterligare förutsättning för att en placering i utlandet ska kunna komma i fråga bör därför vara att det land där barnet ska placeras har en tillfredsställande tillsyn.

En förutsättning bör vara att åtgärden sker på frivillig väg

Prop. 2011/12:85

I promemorian föreslås det att en förutsättning för ett godkännande av en placering här eller för ett beslut om en placering i utlandet ska vara att åtgärden sker på frivillig väg. Placeringar som sker med tvång, dvs. utan samtycke från vårdnadshavaren och – om barnet fyllt 15 år – barnet, ska alltså inte kunna ske enligt förslaget i promemorian. Bland annat Uppsala universitet ifrågasätter om den skillnad som sålunda görs mellan frivillig vård och tvångsvård är förenlig med Sveriges EU-rättsliga för- pliktelser om fri rörlighet.

Begreppet föräldraansvar i Bryssel II-förordningen och 1996 års Haag- konvention omfattar inte bara vad som inom svensk rätt anses vara civil- rättsliga åtgärder. Även socialrättsliga ingripanden, t.ex. ett beslut om att barnet ska vara tvångsomhändertaget för vård, omfattas (jfr EU-dom- stolens avgörande i mål C-435/06). Enligt förordningen och konven- tionen ska alltså även avgöranden i sådana frågor erkännas och verk- ställas i de andra staterna. Om ett i utlandet tvångsomhändertaget barn olovligen avviker till Sverige, ska det utländska beslut som ligger till grund för omhändertagandet kunna verkställas i Sverige och barnet föras tillbaka till den andra staten (jfr förslaget i avsnitt 6.2). I detta avseende kan det alltså inte göras någon skillnad beroende på om det är fråga om ett beslut om frivillig vård eller ett beslut om tvångsvård. När det däremot gäller situationen att en utländsk myndighet överväger att pla- cera ett barn i ett annat land gäller det enligt såväl förordningen som konventionen att det är upp till de enskilda staterna att bestämma de närmare förutsättningarna för när ett godkännande till placeringen ska kunna lämnas. En sådan förutsättning kan vara att åtgärden sker på frivillig väg.

Ett tvångsomhändertagande är i sig en ingripande åtgärd. Att placera ett tvångsomhändertaget barn i utlandet framstår av flera skäl som mindre lämpligt. Enligt regeringens uppfattning bör det krävas att vård- nadshavaren och, om barnet fyllt 15 år, barnet samtycker till åtgärden för att det ska kunna lämnas ett godkännande till en placering här i landet. Motsvarande krav bör ställas för att socialnämnden ska få placera ett barn utomlands.

Delegering av socialnämndens beslut

Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar i fråga om nämndens medgivande till att ett barn tas emot i enskilt hem för stadigvarande vård och beslut om vård i sådant hem enligt 6 kap. 6 § socialtjänstlagen får endast delegeras till en särskild avdelning som består av ledamöter eller ersättare i nämnden. Samma ordning bör gälla för socialnämndens beslut om godkännande av en placering av ett barn här i landet som övervägs av en utländsk myndighet och för socialnämndens beslut om placering av ett barn på institution (hem för vård eller boende) i utlandet.

6.5

Överföring av personuppgifter

Prop. 2011/12:85

Regeringens förslag: Det ska införas en möjlighet att inom ramen för en tillämpning av 1996 års Haagkonvention överföra personuppgifter till en myndighet i ett land utanför Europeiska ekonomiska samarbets- området utan hinder av personuppgiftslagen. Överföring ska dock endast få ske om det behövs för att myndigheten ska kunna överväga en nödvändig åtgärd enligt konventionen.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens (se SOU 2005:111).

Remissinstanserna: I princip samtliga remissinstanser tillstyrker för- slaget eller har ingen invändning mot det. Datainspektion anser dock att det är nödvändigt att frågan om lämpliga skyddsåtgärder i fråga om utlämnande av uppgifter klargörs. Sveriges advokatsamfund menar att kriterierna för överföring av personuppgifter bör vara stramare och före- slår att överföring ska få ske endast när ett barn utsätts för allvarlig fara eller när det annars är nödvändigt för att åtgärder till skydd för barnet ska kunna vidtas. Huddinge kommun påpekar att svenska myndigheter måste uppmärksammas på att känsliga uppgifter hanteras enligt det mottagande landets sekretessbestämmelser.

Skälen för regeringens förslag: En tillämpning av 1996 års Haag- konvention kommer att innebära att svenska myndigheter i vissa fall får eller ska överföra uppgifter till myndigheter i ett tredje land, dvs. en stat som varken ingår i Europeiska unionen eller är ansluten till det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Ibland kan överföringen komma att omfatta även känsliga personuppgifter. Enligt huvudregeln i 33 § personuppgiftslagen (1998:204) är det inte tillåtet att föra över per- sonuppgifter som är under behandling till tredje land, om landet inte har en adekvat nivå för skyddet av uppgifterna. Förbudet gäller också över- föring av personuppgifter för behandling i tredje land. Det finns dock en möjlighet för regeringen att meddela generella föreskrifter om undantag från förbudet mot överföring, om det behövs med hänsyn till ett viktigt allmänt intresse (35 § andra stycket personuppgiftslagen jämförd med artikel 26.1.d i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på be- handling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter).

Det kan inte uteslutas att det finns tredje länder som saknar en adekvat nivå för skyddet av personuppgifter men dit det ändå kan bli aktuellt att föra över uppgifter enligt 1996 års Haagkonvention. Enligt regeringens uppfattning är samarbetet enligt konventionen ett sådant viktigt allmänt intresse som motiverar att det görs ett undantag från förbudet om över- föring. Konventionen innehåller också vissa skyddsbestämmelser. En myndighet får inte begära eller överlämna upplysningar, om den anser att det skulle medföra fara för barnets person eller egendom eller innebära att friheten eller livet för en medlem av barnets familj allvarligt hotas (artikel 37). Mot denna bakgrund gör regeringen bedömningen att upp- gifter bör kunna lämnas ut om det behövs för att myndigheten ska kunna överväga en nödvändig åtgärd till skydd för ett barn enligt konventionen. En särskild bestämmelse om detta bör tas in i lagen.

Datainspektionen lyfter frågan hur sekretessen ska hanteras i ärenden Prop. 2011/12:85 enligt konventionen. En överföring av personuppgifter till tredje land

förutsätter att den svenska myndigheten inte är förhindrad att lämna ut uppgifterna till den utländska myndigheten på grund av sekretess- regleringen. Enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) får en uppgift för vilken sekretess gäller inte röjas för en utländsk myndighet, om inte utlämnande sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning (8 kap. 3 §). Eftersom konventionen införlivas med svensk rätt genom inkorporering, innefattar dess bestämmelser om att lämna ut uppgifter i olika hänseenden av det nämnda undantaget. Personuppgifter som samlats in eller överlämnats enligt konventionen får endast användas i de syften för vilka de samlats in eller överlämnats (artikel 41). Därmed säkerställs att konventionsstaterna har ett minimiskydd för att upp- gifterna inte ska spridas otillbörligt. Enligt konventionen gäller också sekretess för upplysningar som tagits emot med stöd av konventionen; upplysningarna ska omfattas av sekretess i enlighet med lagstiftningen i den mottagande staten (artikel 42, se för svensk del vidare avsnitt 6.6).

6.6Sekretess hos domstol

Regeringens förslag: Sekretess ska gälla för uppgift hos domstol om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i mål eller ärenden enligt lagen om 1996 års Haagkonvention och Bryssel II-förordning- en, om den enskilde begär det och det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs. På samma sätt ska sekretess även gälla när domstolen handlägger ett ärende om tillfälliga åtgärder som avses i artikel 20 i Bryssel II-för- ordningen i fråga om vårdnad, boende, umgänge eller förmynderskap.

För uppgift i en allmän handling ska sekretessen gälla i högst sjuttio år.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen föreslår dock att det i vissa fall inte ska krävas att en part har begärt sekretess för att en domstol ska kunna besluta om det (se SOU 2005:111).

Remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Svenska myndigheter till vilka upp- lysningar överförts enligt 1996 års Haagkonvention ska sörja för att upp- gifterna omfattas av sekretess i enlighet med vad som gäller enligt svensk lag (artikel 42). I de allra flesta fall kommer uppgifter som har överförts från utlandet att omfattas av samma sekretess som uppgifter som har lämnats in av myndigheter eller enskilda som finns här i landet. Det kan dock uppstå situationer där uppgifter som ges in till en svensk domstol från utlandet inte omfattas av sekretess. Så kan vara fallet i t.ex. ett ärende om verkställbarhetsförklaring av ett utländskt avgörande eller ett mål om överföring av behörighet från en utländsk domstol till en domstol här i landet. De uppgifter som kan förväntas förekomma i sådana mål och ärenden kommer ofta att vara av samma slag som de som kan finnas i mål och ärenden enligt föräldrabalken. Det kan även inträffa att uppgifter

som ges in till en svensk domstol i ett mål eller ärende enligt konven- tionen inte omfattas av någon sekretess, trots att uppgiften skulle ha omfattats av sekretess om det varit fråga om en motsvarande uppgift i ett mål eller ärende enligt föräldrabalken. Som exempel kan nämnas ett ärende om en tillfällig skyddsåtgärd i fråga om vårdnad enligt artikel 11. Behovet av att kunna hemlighålla uppgifter i samtliga dessa fall mot- svarar det behov som finns beträffande uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken. Regeringen föreslår därför att det införs ett sekretesskydd för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden även för dessa mål och ärenden.

En förutsättning för sekretess i familjerättsliga mål och ärenden är att det kan antas att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider skada eller men om uppgiften röjs. Ett s.k. rakt skaderekvisit gäller alltså, vilket innebär en presumtion för att uppgifterna är offent- liga. Avvägningen mellan intresset av insyn och intresset av skyddet för den personliga integriteten föranleder bedömningen att det bör gälla en presumtion för att uppgifterna är offentliga också i de mål och ärenden som nu är aktuella. Sekretesstiden för uppgift i en allmän handling bör vara begränsad till högst sjuttio år.

Utredningen föreslår att sekretessregleringen ska gälla oavsett om parten framställer en begäran om det eller inte. En sådan ordning finns i dag för familjerättsliga ärenden, där det inte har ansetts kunna krävas av en part att han eller hon begär sekretess, t.ex. av ett barn i ett ärende om särskild företrädare för barn eller av en person som är i behov av en förvaltare. Regeringen konstaterar att det visserligen kan tänkas att en part i ett mål eller ärende enligt 1996 års Haagkonvention är omedveten om att domstolen handlägger ärendet och att han eller hon behöver begära sekretess. Det kan t.ex. vara fallet om en utländsk part har vänt sig till en domstol i sitt eget land, som i sin tur önskar att en svensk domstol ska utöva behörigheten i stället och därför överlämnar hand- lingarna dit. Svårigheten för den enskilde att begära sekretess beror emel- lertid då främst på bristande kunskap om lagstiftningen och inte på att han eller hon rent allmänt inte kan ta till vara sina intressen. Detta löses bäst genom att domstolen uppmärksammar parten på förutsättningarna för att sekretess ska gälla. Det finns mot den bakgrunden inte tillräckliga skäl att ha en strängare sekretessreglering i de här fallen än i ett annat mål eller ärende om vårdnad, boende, umgänge eller förmynderskap. Enligt regeringens uppfattning bör det alltså krävas att en part har begärt sekretess.

De föreslagna sekretessbestämmelserna innebär att det gäller en pre- sumtion för att uppgifterna är offentliga. Den tystnadsplikt som följer av bestämmelserna bör i linje med det inte ha företräde framför rätten att meddela och offentliggöra uppgifter (jfr prop. 1979/80:2 Del A s. 111 f.). Någon sådan begränsning föreslås därför inte.

Vad som nu sagts gör sig gällande även i fråga om mål och ärenden enligt Bryssel II-förordningen samt vid handläggningen av ett sådant ärende om tillfälliga åtgärder som avses i artikel 20 i den förordningen. Regeringen föreslår därför att samma sekretess ska gälla för dessa mål och ärenden.

Prop. 2011/12:85

Anmälan om gemensam vårdnad

Prop. 2011/12:85

Regeringens förslag: Det ska inte längre krävas att barnet och barnets föräldrar är svenska medborgare för att en anmälan om gemensam vårdnad ska kunna göras direkt till Skatteverket. Det ska räcka att barnet är folkbokfört här i landet.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Utred- ningen föreslår att kravet på att barnet ska vara folkbokfört här i landet ersätts med ett krav på att barnet ska ha sitt hemvist här (se SOU 2005:111).

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser är positiva till förslaget att avskaffa kravet på svenskt medborgarskap eller har ingen invändning mot det.

Flertalet remissinstanser har inget att invända mot förslaget att ersätta kravet på att barnet är folkbokfört här i landet med ett krav på hemvist för att föräldrarna ska kunna göra en anmälan om gemensam vårdnad. Skatteverket avstyrker förslaget med hänvisning till att det skulle vara praktiskt svårt att genomföra. Även Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet avstyrker förslaget. Som skäl anförs de tolknings- svårigheter som är förenade med hemvistbegreppet. Länsstyrelsen i Stockholms län och Familjerättssocionomernas Riksförening konstaterar att folkbokföringsbegreppet är tydligare och mer lättolkat än hemvist- begreppet.

Skälen för regeringens förslag: Föräldrar kan i vissa fall efter en enkel anmälan till Skatteverket få registrerat att vårdnaden om deras barn ska vara gemensam. Förfarandet kan användas om barnet är folkbokfört här i landet, om förordnande om vårdnaden inte har meddelats tidigare och om föräldrarna och barnet är svenska medborgare.

När möjligheten till anmälan om gemensam vårdnad infördes ansågs det att handläggningen av ärendena – som då ombesörjdes av pastorsäm- betena – underlättades om anmälan endast kunde utnyttjas när såväl för- äldrarna som barnet var svenska medborgare (prop. 1981/82:168 s. 32). I dag handläggs anmälningarna vid Skatteverket och kravet på svenskt medborgarskap saknar sådan praktisk betydelse. Det är svårt att numera motivera åtskillnad mellan svenska och utländska medborgare. Ett slopat krav på svenskt medborgarskap kan visserligen innebära en risk för att den gemensamma vårdnaden inte erkänns i den stat där barnet och föräl- drarna är medborgare. Denna risk minskar dock allt eftersom fler stater ansluter sig till 1996 års Haagkonvention. Syftet med gemensam vårdnad är framför allt att främja goda förhållanden mellan barnet och båda föräldrarna. Ett gemensamt rättsligt ansvar kan ofta bidra till detta. Det finns alltså fördelar med att så långt möjligt underlätta för föräldrar att kunna få gemensam vårdnad. Regeringen föreslår därför att det inte längre ska krävas att barnet och barnets föräldrar är svenska medborgare för att en anmälan om gemensam vårdnad ska kunna göras.

Utredningen föreslår att kravet på att barnet ska vara folkbokfört ska ersättas med ett krav på hemvist här i landet. En olägenhet med ett krav på hemvist är dock att det ger utrymme för större skönsmässiga bedöm-

ningar än ett krav på folkbokföring. Regeringen anser att det även i

fortsättningen bör krävas att barnet är folkbokfört här i landet för att en Prop. 2011/12:85 anmälan om gemensam vårdnad ska kunna göras.

8 Ikraftträdande

Regeringens förslag: Den nya lagen och lagändringarna, förutom ändringen i föräldrabalken om anmälan om gemensam vårdnad, ska träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Ändringen i föräldra- balken ska träda i kraft den 1 juli 2012.

Regeringens bedömning: Det behövs inga övergångsbestämmelser.

Utredningens förslag: Det föreslås att artikel 16 i 1996 års Haagkon- vention som gäller föräldraansvar direkt på grund av lag ska gälla även i förhållande till de barn som har fått nytt hemvist i Sverige före kon- ventionens ikraftträdande (se SOU 2005:111).

Remissinstanserna: Få remissinstanser uttalar sig i frågorna. Skatte- verket menar att det är förenat med stora svårigheter att identifiera de barn som eventuellt skulle omfattas av den övergångsbestämmelse som utredningen föreslår.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: 1996 års Haagkon- vention träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter ut- gången av tre månader efter att anslutningsinstrumenten har deponerats. Eftersom det inte är möjligt att nu ange när konventionen kommer att träda i kraft i förhållande till Sverige, är det lämpligt att överlämna till regeringen att bestämma tidpunkten för när lagen om 1996 års Haag- konvention ska träda i kraft. Med hänsyn till att övriga lagändringar som föreslås i propositionen – förutom ändringen i föräldrabalken om an- mälan om gemensam vårdnad – har ett nära samband med konventionen finns det anledning att avvakta med ikraftträdandet av dessa till det datum då konventionens bestämmelser träder i kraft. Regeringen föreslår därför att dessa lagar ska träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagändringen i föräldrabalken, som inte har någon koppling till 1996 års Haagkonvention, bör kunna träda i kraft den 1 juli 2012.

1996 års Haagkonvention innehåller övergångsbestämmelser (arti- kel 53). De föreslagna kompletterande reglerna kräver inga ytterligare övergångsbestämmelser. Inte heller någon annan av de föreslagna lag- ändringarna föranleder någon övergångsbestämmelse.

Utredningen föreslår att bestämmelserna i 1996 års Haagkonvention om föräldraansvar direkt på grund av lag (artikel 16) ska gälla även i för- hållande till de barn som har fått nytt hemvist i Sverige före konven- tionens ikraftträdande. Utredningen framför som sin uppfattning att det får anses ligga på Skatteverket att informera de familjer som har fått hemvist i Sverige före konventionens ikraftträdande om de nya bestäm- melserna. Regeringen gör dock bedömningen att en sådan ordning är mindre lämplig. Som Skatteverket påpekar är det förenat med svårigheter att avgöra vilka barn som har fått nytt hemvist här före ikraftträdandet.

9 Konsekvenser

Regeringens bedömning: Förslagen kan genomföras inom befintliga ekonomiska ramar.

Förslagen är godtagbara vid beaktande av proportionalitetsprincipen enligt 14 kap. 3 § regeringsformen.

Utredningens och promemorians bedömningar av de ekonomiska konsekvenserna överensstämmer med regeringens (se SOU 2005:111 och Ds 2009:62).

Remissinstanserna: Få remissinstanser yttrar sig i frågan. Svea hovrätt anser att det bör göras en utvärdering av domstolens ökade kost- nader efter det att 1996 års Haagkonvention har varit i kraft en tid.

Skälen för regeringens bedömning: Människors ökade rörlighet medför generellt att antalet mål och ärenden med internationell anknyt- ning ökar. Det får i sin tur till följd att domstolar och andra myndigheter allt oftare ställs inför frågor som gäller behörighet och tillämplig lag. Ett tillträde till 1996 års Haagkonvention leder till att skyddet för barn i internationella situationer stärks och att det förtydligas vad som gäller.

Stockholms kommun framhåller att uppgiften som reservforum när det saknas behörig socialnämnd är en sådan betydelsefull uppgift att den inte bör fullgöras utan ersättning från staten. Regeringen bedömer dock att det rör sig om rena undantagsfall och att det inte är troligt att behörig- heten som reservforum innebär att kostnaderna ökar mer än ytterst marginellt.

En tillämpning av 1996 års Haagkonvention kan möjligen på sikt ge upphov till ett inte obetydligt antal nya ärenden om erkännande eller verkställbarhetsförklaringar hos Svea hovrätt. Det för dock med sig att det blir färre mål om vårdnad m.m. i domstolarna då en part inte behöver väcka talan i Sverige för att få ett avgörande som är verkställbart här. Det torde sammantaget ge effekten att Sveriges domstolars kostnader som helhet inte ökar.

Uppgiften att vara centralmyndighet kommer att medföra en begränsad kostnadsökning för den myndighet som utses.

Det är troligt att antalet anmälningar för att registrera gemensam vård- nad direkt till Skatteverket kommer att öka när kravet på svenskt med- borgarskap tas bort, dock inte mer än marginellt.

Förslagen som rör förutsättningarna för att godkänna en utländsk pla- cering av ett barn i Sverige kan knappast tillmätas några ekonomiska konsekvenser för kommunerna. Det bedöms därmed inte behövas någon ekonomisk kompensation i enlighet med finansieringsprincipen. Antalet ärenden om tidsbegränsade och permanenta uppehållstillstånd kommer sannolikt att bli mycket begränsat och bedöms inte medföra några mer- kostnader.

Socialnämnden har sedan tidigare uppgiften att godkänna en utländsk placering av ett barn i Sverige. Förslagen i propositionen i denna del anger vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att en placering ska kunna godkännas. Detta innebär i någon mån en ökad detaljreglering av socialnämndens verksamhet. Ett par förslag i propositionen innebär också en viss utvidgning av socialnämndens skyldigheter. Det gäller t.ex.

Prop. 2011/12:85

förslaget om att det är socialnämnden som ska rapportera om ett barns Prop. 2011/12:85 situation på begäran av en utländsk myndighet. Förslagen bedöms inne-

bära en mycket begränsad inskränkning i den kommunala självstyrelsen. Något alternativ till lagstiftning finns inte med hänsyn till att det är nödvändigt med en reglering i lag för att Sverige ska uppfylla sina åtaganden enligt 1996 års Haagkonvention. Vid en avvägning mellan det starka allmänna intresset av att stärka skyddet för barn i internationella situationer och kommunernas intresse av att den kommunala själv- styrelsen inte inskränks ytterligare är det tydligt att det allmänna intresset väger över. Den föreslagna regleringen är alltså godtagbar vid beaktande av proportionalitetsprincipen enligt 14 kap. 3 § regeringsformen.

Sammantaget är regeringens bedömning att kostnadsökningarna är marginella och att de under alla förhållanden ryms inom befintliga ekonomiska ramar. Förslagen är godtagbara vid beaktande av propor- tionalitetsprincipen enligt 14 kap. 3 § regeringsformen.

10 Författningskommentar

10.1Förslaget till lag om 1996 års Haagkonvention

1996 års Haagkonvention

1 § Artiklarna 1–53 i den i Haag den 19 oktober 1996 dagtecknade konventionen om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn (1996 års Haagkonvention) ska i originaltexternas lydelse gälla som lag här i landet. Originaltexterna ska ha samma giltighet.

Originaltexterna finns tillsammans med en svensk översättning som en bilaga till denna lag.

Paragrafen inkorporerar den i Haag den 19 oktober 1996 dagtecknade konventionen om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn (1996 års Haagkonvention) i alla delar utom artiklarna 54–56 och slut- bestämmelserna. Genom inkorporeringen blir de engelska och franska språkversionerna gällande som svensk lag. I avsnitt 4 redogörs för kon- ventionens artiklar. Övervägandena finns i avsnitt 5.

I de följande paragraferna finns det kompletterande bestämmelser till konventionen. Bestämmelserna kompletterar bl.a. konventionens artiklar om samarbete mellan myndigheter och om förfarandet för att få ett utländskt avgörande erkänt eller förklarat verkställbart här. Samarbetet mellan myndigheter är centralt och bestämmelserna om detta finns därför i början av lagen, medan övriga kompletterande bestämmelser tas in där- efter.

Reservforum

2 § Om tillämpningen av 1996 års Haagkonvention innebär att en fråga ska prö- vas av en nämnd som fullgör en kommuns uppgifter inom socialtjänsten i Sverige

och det inte finns någon annan behörig nämnd, tas frågan upp av en nämnd i Prop. 2011/12:85 Stockholms kommun som fullgör sådana uppgifter.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om reservforum för ett ärende som ska handläggas av en socialnämnd. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Bestämmelsen avser situationer i vilka det med stöd av konventionen kan hävdas att det finns internationell behörighet för en svensk social- nämnd, men där det inte finns någon behörig nämnd enligt nationella regler.

Om barnet vistas i Sverige eller ett ärende rör en vistelse i Sverige, är det normalt socialnämnden i vistelsekommunen som är behörig. Det kan dock i undantagsfall vara så att det inte finns någon anknytning till en viss kommun. Det är i denna situation som förevarande paragraf får bety- delse. Barnet kan ha hemvist och vistas i ett annat land, samtidigt som det finns en anknytning till Sverige som är vag eller mera av allmän karaktär, t.ex. genom medborgarskap. I sådana undantagsfall ska frågan tas upp av en nämnd i Stockholms kommun. Motsvarande gäller enligt Bryssel II-förordningen (se 7 § lagen med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen [2008:450]).

Bestämmelsen anger endast i vilken kommun frågan tas upp. Den på- verkar inte andra frågor om ansvarsfördelning mellan kommunerna, t.ex. vilken kommun som slutligt ska ansvara för att en viss åtgärd vidtas till skydd för barnet.

Godkännande av en placering av ett barn i Sverige

I 6 kap. 11 a § socialtjänstlagen (2001:453) anges förutsättningarna för att god- känna en placering.

Av paragrafen framgår vilken myndighet som är behörig att pröva en begäran av en utländsk myndighet att få placera ett barn i Sverige och att samråda om en sådan placering. Övervägandena finns i avsnitt 6.1 och 6.4.

Enligt första stycket ankommer det på socialnämnden i den kommun där barnet avses bli placerat att pröva frågan om godkännande av place- ringen (artikel 33.2) och att samråda om denna (artikel 33.1). Det handlar om placeringar i familjehem eller på institutioner.

I andra stycket erinras det om att bestämmelser om placering av ett barn över nationsgränserna finns i 6 kap. 11 a § socialtjänstlagen. I den paragrafen regleras under vilka förutsättningar socialnämnden får god- känna en placering i Sverige. Bestämmelserna finns i socialtjänstlagen och inte i förevarande lag eftersom de har ett nära samband med vad som i övrigt gäller enligt socialtjänstlagen i fråga om placering av barn utan- för det egna hemmet.

Visst informationsutbyte om ett barns situation m.m.

4 § En nämnd som fullgör en kommuns uppgifter inom socialtjänsten får rappor- tera om ett barns situation enligt artikel 32. Nämnden får också samla in upplys- ningar eller underlag och uttala sig om en förälders lämplighet i fråga om umgänge i enlighet med vad som framgår av artikel 35.2.

Paragrafen innehåller en möjlighet för socialnämnden att utföra vissa uppgifter som följer av 1996 års Haagkonvention. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Efter en begäran från en utländsk myndighet som skickats genom den svenska centralmyndigheten får socialnämnden rapportera om ett barns situation. En sådan begäran kan bli aktuell om barnet visserligen har hemvist och befinner sig i Sverige men ändå har en väsentlig anknytning till en annan fördragsslutande stat (artikel 32). Socialnämnden kan rapportera om barnets situation antingen genom den svenska central- myndigheten eller direkt till den utländska myndighet som begärt infor- mationen.

Socialnämnden får också på en förälders begäran samla in upplys- ningar eller underlag och uttala sig om förälderns lämplighet i fråga om umgänge när barnet har hemvist i en annan fördragsslutande stat (artikel 35.2).

Enligt 2 kap. 1 § och 2 a kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), som är tillämplig även i dessa fall, är det nämnden i den kommun där barnet vistas som ytterst ansvarar för ett ärende. För det fall ärendet rör en förälders lämplighet i umgängesfrågan och barnet inte vistas här i landet handläggs det i stället av nämnden i den kommun där föräldern är bosatt.

Handläggningen av ärenden enligt förevarande paragraf sker på samma sätt som andra liknande ärenden enligt socialtjänstlagen som rör barn. Det innebär att barnets inställning kan behöva inhämtas och att utred- ningen inte ska göras mer omfattande än vad som är motiverat av omständigheterna. Utgångspunkten är att socialnämnden ska kunna an- vända sig av den information som nämnden redan har tillgång till. Det kan dock beroende på förhållandena i det enskilda ärendet krävas att viss ytterligare information inhämtas. Så kan t.ex. vara fallet om de uppgifter socialnämnden har tillgång till är inaktuella.

Enligt artikel 32 får den svenska centralmyndigheten efter en motive- rad framställning från en utländsk myndighet begära att den behöriga myndigheten i Sverige överväger om åtgärder måste vidtas till skydd för ett barns person eller egendom. Av socialtjänstlagen följer att social- nämnden ansvarar för den uppgiften (2 kap. 1 §).

Beslut om en tillfällig åtgärd i fråga om vårdnad m.m.

Vid domstolens handläggning tillämpas lagen (1996:242) om domstolsären- den. I domstolens beslut ska det anges hur länge skyddsåtgärden gäller.

Prop. 2011/12:85

frågan. Innan socialnämnden lämnar upplysningar ska den, om det är lämpligt, höra föräldrarna och barnet.

Paragrafen innehåller kompletterande bestämmelser om att domstolen får meddela beslut om tillfälliga skyddsåtgärder i fråga om vårdnad, boende, umgänge eller förmynderskap när behörighet finns enligt artikel 11 eller 12 i konventionen. De kompletterande bestämmelserna införs eftersom det annars skulle saknas förutsättningar för domstolen att besluta om en tillfällig åtgärd om t.ex. vårdnad eller umgänge i andra fall än när ett äktenskapsmål pågår i en annan stat (jfr 3 kap. 12 § lagen [1904:26 s. 1] om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och för- mynderskap). Beslut om en tillfällig åtgärd kan även fattas av andra myndigheter än domstolar. Som exempel kan nämnas att socialnämndens ordförande eller annan av nämnden utsedd ledamot har möjlighet att fatta beslut om omedelbart omhändertagande av ett barn som vistas här enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

I artikel 11 ges svenska myndigheter behörighet att i alla brådskande fall när barnet eller egendom som tillhör barnet finns här i landet vidta nödvändiga skyddsåtgärder, trots att den allmänna behörigheten utövas av en myndighet i en annan stat enligt artiklarna 5–10. Enligt första stycket ges svensk domstol en möjlighet att besluta om en sådan bråd- skande åtgärd. Med skyddsåtgärd avses en åtgärd till skydd för barnet som kan vidtas enligt andra bestämmelser i svensk rätt, t.ex. ett beslut enligt föräldrabalken om ensam vårdnad eller om begränsning av umgänge. Även i fall som inte är brådskande ges svensk domstol möjlig- het att besluta om tillfälliga skyddsåtgärder när barnet eller egendom som tillhör barnet finns i Sverige; behörigheten grundar sig då på artikel 12. Ett sådant beslut får verkan endast här i landet. Beslutet får inte vara oförenligt med åtgärder som redan har vidtagits av den myndighet som har allmän behörighet enligt artiklarna 5–10. Det innebär t.ex. att en svensk domstol inte kan besluta att modern till ett barn tillfälligt ska ha ensam vårdnad om barnet om den myndighet som enligt konventionen har allmän behörighet av samma skäl redan har vidtagit en skyddsåtgärd som innebär att fadern ska ha ensam vårdnad.

Av andra stycket framgår att ärenden enligt denna paragraf handläggs enligt lagen om domstolsärenden. Eftersom lagen om domstolsärenden är tillämplig, finns det möjlighet att hålla sammanträde när detta kan antas vara till fördel för utredningen eller när det skulle främja ett snabbt avgörande av ärendet. Domstolen avgör ärendet genom ett slutligt beslut. Enligt konventionen upphör den tillfälliga skyddsåtgärden som huvud- regel att gälla så snart den myndighet som har allmän behörighet har fattat beslut om sådana skyddsåtgärder som situationen kräver. Dom- stolen ska i sitt beslut ange hur länge skyddsåtgärden gäller, så att parterna och andra berörda är införstådda med detta.

Enligt tredje stycket får domstolen höra barnet, om särskilda skäl talar för det och det är uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras (jfr 6 kap. 19 § sjätte stycket föräldrabalken). Domstolen får, på motsvarande sätt som enligt 6 kap. 20 § föräldrabalken, inhämta upplysningar från socialnämnden i vårdnadsfrågan. Innan socialnämnden lämnar upplys- ningarna ska den höra föräldrarna och barnet, om det är lämpligt. Regeln

Prop. 2011/12:85

är avsedd att säkerställa att domstolen får ett så bra underlag som möjligt Prop. 2011/12:85 för ett beslut om en tillfällig skyddsåtgärd. Ett samtal med föräldrarna

bör hållas i de allra flesta fall. Utredaren får sedan utifrån samtalet med dem bedöma om det är lämpligt att även höra barnet. Utredaren ska, med beaktande av barnets ålder och mognad, i varje enskilt fall avgöra om barnet ska höras. Om bedömningen görs att det inte är lämpligt att höra föräldrarna eller barnet, bör orsaken till detta redovisas för domstolen.

Verkställighet av domstolens beslut sker enligt 21 kap. föräldrabalken.
I verkställighetsärendet kan frågan om beslutets verkställbarhet aktualise-
ras om en part invänder att ett senare beslut har meddelats av en utländsk
myndighet som har allmän behörighet enligt konventionen. Frågan får
hanteras på motsvarande sätt som när en part i ett verkställighetsärende
beträffande en dom om t.ex. umgänge invänder att det finns ett senare
avgörande. Det finns då hinder mot verkställighet beträffande det av-
görande som meddelades först.
Erkännande och verkställbarhet
6 § Svea hovrätt är behörig domstol för de förfaranden om erkännande och verk-
ställbarhet som avses i artiklarna 24 och 26.
I paragrafen föreskrivs att Svea hovrätt är behörig domstol vid
exekvaturförfarandet, dvs. förfarandet för att få fastställt att ett utländskt
avgörande ska erkännas eller får verkställas. Övervägandena finns i
avsnitt 6.2.
7 § Den som ansöker om att ett utländskt avgörande ska erkännas eller förklaras
vara verkställbart ska tillsammans med ansökan ge in avgörandet i original eller
en kopia av avgörandet som har bestyrkts av en behörig myndighet. Avser an-
sökan ett avgörande som har meddelats i en parts utevaro, ska sökanden också ge
in bevis om att stämningsansökan eller motsvarande handling har delgetts parten.
Avser ansökan en verkställbarhetsförklaring, ska sökanden även ge in bevis om
att avgörandet är verkställbart i den stat där det har meddelats.
Hovrätten får förelägga sökanden att ge in de ytterligare handlingar som
hovrätten behöver för sin prövning.
Är en handling avfattad på något annat språk än svenska, ska även en svensk
översättning av handlingen ges in. En översättning behöver dock inte ges in om
hovrätten anser att det är obehövligt eller att det inte skäligen kan krävas.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka handlingar som ska ges in
till Svea hovrätt i samband med att någon ansöker om att ett utländskt
avgörande ska erkännas eller förklaras vara verkställbart. Övervägandena
finns i avsnitt 6.2.
I första stycket anges att sökanden tillsammans med ansökan ska ge in
avgörandet i original eller en av behörig myndighet bestyrkt kopia av av-
görandet. Med behörig myndighet avses en myndighet som är behörig att
bestyrka aktuellt avgörande enligt lagen i det land där avgörandet har
meddelats. Avser ansökan ett avgörande som har meddelats i någons ute-
varo, ska sökanden även ge in bevis om att stämningsansökan eller mot-
svarande handling har delgetts den uteblivna parten. Beviset har bety-
delse för frågan om erkännande eller verkställbarhet ska nekas (se artikel
23.2 c).	59
	59

Om ansökan avser en verkställbarhetsförklaring, ska det enligt andra Prop. 2011/12:85 stycket även bifogas bevis om att avgörandet är verkställbart i den stat

där det har meddelats. Enligt artikel 26 är en grundförutsättning för en svensk verkställbarhetsförklaring att avgörandet är verkställbart också i den andra staten.

Det är bara de viktigaste handlingarna som anges uttryckligen i lag- texten. Av tredje stycket framgår att hovrätten får förelägga sökanden att ge in ytterligare handlingar, om hovrätten anser att det krävs för pröv- ningen.

Om en handling ges in till hovrätten på något annat språk än svenska, ska enligt fjärde stycket en svensk översättning av handlingen också ges in. Hovrätten kan, om den anser att det är onödigt att alla eller vissa handlingar översätts, bestämma att översättning inte behöver ske. Så kan t.ex. vara fallet om handlingarna är skrivna på engelska, danska eller norska (jfr rättsfallet NJA 2011 s. 345). Om sökanden har haft rättshjälp i den ursprungliga processen, är det en omständighet som talar för att det inte skäligen kan krävas av sökanden att handlingarna är översatta till svenska. I ett sådant fall kan hovrätten bestämma att en översättning av handlingen inte behöver ges in. Det ankommer då på hovrätten att om- besörja översättning av handlingen.

Av allmänna principer följer att en ansökan om erkännande eller verk- ställbarhet ska kommuniceras med motparten innan den bifalls. Ansökan behöver inte kommuniceras med motparten om det är tydligt att den ska avslås, t.ex. på grund av att det finns en vägransgrund enligt artikel 23.2 i konventionen. Om det inte på förhand framstår som klart att ansökan ska avslås, utan förekomsten av en vägransgrund behöver utredas, finns det dock anledning att kommunicera den.

8 § Hovrätten får förklara det utländska avgörandet helt eller delvis gällande eller verkställbart.

I paragrafen tydliggörs att hovrätten får förklara det utländska avgörandet helt eller delvis gällande eller verkställbart. Till skillnad från Bryssel II- förordningen innehåller inte konventionen någon uttrycklig bestämmelse om detta.

Det utländska avgörandet kan innehålla flera ställningstaganden i frå- gor om föräldraansvar enligt konventionen. Det kan vara så att förutsätt- ningar för erkännande eller verkställbarhet bara finns i vissa avseenden. Det kan också vara så att ansökan endast gäller någon av de frågor som prövats i det utländska avgörandet. Avgörandet får då erkännas eller för- klaras verkställbart endast i aktuell del. Hovrätten får beakta detta ex officio eller på en parts begäran.

Verkställighet

9 § Bifalls en ansökan om verkställbarhetsförklaring, får det utländska avgöran- det verkställas

1.enligt 21 kap. föräldrabalken om det avser ett barns person och

2.enligt utsökningsbalken om det avser ett barns egendom.

För verkställigheten gäller vad som är föreskrivet om verkställighet av svensk

domstols avgörande i motsvarande fall.

Paragrafen reglerar verkställigheten av ett avgörande som har förklarats Prop. 2011/12:85 vara verkställbart i Sverige. Den är utformad efter förebild av 4 § lagen

(2008:450) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förord- ningen. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

Enligt första stycket sker verkställighet av ett utländskt avgörande, som har förklarats vara verkställbart i Sverige, enligt 21 kap. föräldrabalken om det gäller barnets person. Verkställighet som avser ett barns person kan t.ex. gälla vårdnad eller umgänge. Den åtgärd som ska vidtas är van- ligen en flyttning av barnet. För det fall verkställighet avser barnets egen- dom sker verkställighet i stället enligt utsökningsbalken. Verkställighet som avser ett barns egendom kan t.ex. röra åtgärder för att hindra att en förälder olovligen på egen hand avyttrar egendomen.

Av andra stycket framgår principen att verkställighet av ett utländskt avgörande som har förklarats vara verkställbart här ska ske enligt vad som gäller för ett svenskt avgörande i ett motsvarande fall. Det innebär att de bestämmelser som är tillämpliga på verkställigheten av mot- svarande fråga i svensk lag är tillämpliga även på det utländska avgö- randet. En föreskrift om tvångsmedel, t.ex. vite, ska inte tillämpas efter- som verkställighet sker enligt svenska regler. Däremot kan det i vissa fall bli aktuellt att förordna om ett svenskt tvångsmedel i samband med verk- ställigheten, t.ex. med tillämpning av bestämmelserna om vite i 21 kap. 3 § föräldrabalken.

Överföring av personuppgifter

10 § En svensk myndighet får utan hinder av 33 § personuppgiftslagen (1998:204) föra över personuppgifter till en myndighet i ett land utanför det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om det behövs för att den myndig- heten ska kunna överväga en nödvändig åtgärd enligt 1996 års Haagkonvention.

Enligt paragrafen får överföring av vissa personuppgifter ske till en myn- dighet i ett land utanför det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet utan hinder av personuppgiftslagen. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.

Enligt 33 § personuppgiftslagen är det inte tillåtet att föra över person- uppgifter till tredje land om landet inte har en adekvat nivå för skyddet av personuppgifter. Med tredje land avses där en stat som inte ingår i Europeiska unionen eller är ansluten till det Europeiska ekonomiska sam- arbetsområdet. Enligt förevarande paragraf får en svensk myndighet ändå föra över uppgifter till en myndighet i ett sådant land, om det behövs för att åtgärder till skydd för ett barn enligt 1996 års Haagkonvention ska kunna övervägas. Detta undantag från överföringsförbudet gäller även i fråga om känsliga personuppgifter. Det krävs dock att det är fråga om en nödvändig åtgärd. Den svenska myndigheten måste göra en självständig bedömning av om åtgärden är nödvändig. En nödvändig åtgärd kan t.ex. aktualiseras när en utländsk domstol överväger att ändra ett tidigare vårdnadsbeslut med hänvisning till att det under rådande förhållanden finns risk för att barnet far illa.

Anmodan att utöva behörighet

Prop. 2011/12:85

Paragrafen anger hur en svensk myndighet ska gå till väga när en utländsk myndighet – eller parterna i målet eller ärendet vid den utländska myndigheten – har gjort en framställning enligt artikel 9.1 om att den utländska myndigheten ska få utöva behörigheten som annars enligt 1996 års Haagkonvention ligger på den svenska myndigheten. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Som huvudregel ligger behörigheten på myndigheterna i den stat där barnet har hemvist (artikel 5). I undantagsfall kan det vara lämpligare att en myndighet i en annan fördragsslutande stat utövar behörigheten. I en sådan särskild situation möjliggör konventionen för myndigheterna att komma överens om vilken myndighet som ska utöva behörigheten (artik- larna 8 och 9). En förutsättning för att myndigheten i den stat som inte har behörighet enligt konventionen ska kunna utöva behörighet är att den myndigheten anses bättre lämpad att bedöma vad som är bäst för barnet. En utländsk myndighet som önskar utöva behörigheten kan antingen själv eller via parterna i målet eller ärendet göra en framställning om det till den enligt konventionen behöriga myndigheten (artikel 9.1). Av före- varande paragraf framgår att en svensk myndighet som får en sådan framställning, på motsvarande sätt som enligt Bryssel II-förordningen, ska anmoda den utländska myndigheten att utöva behörigheten. En förut- sättning för en sådan anmodan är att den svenska myndigheten anser att den utländska myndigheten är bättre lämpad att bedöma vad som är bäst för barnet. Det är inte tillräckligt att barnet har en väsentlig anknytning till det aktuella landet, t.ex. genom medborgarskap, för att den utländska myndigheten ska kunna anses bättre lämpad. I det enskilda ärendet är det nödvändigt att det finns någon ytterligare omständighet än barnets anknytning som gör att det måste anses vara bäst för barnet att saken i stället hanteras av den utländska myndigheten. Denna möjlighet ska endast komma till användning i särpräglade undantagsfall.

När det gäller en domstols beslut om att anmoda en utländsk domstol att utöva behörigheten i ett mål om vårdnad följer av rättegångsbalken att ett sådant beslut under rättegången inte får överklagas särskilt. Om den utländska domstolen åtar sig att utöva behörigheten, kan den svenska domstolen skriva av målet från fortsatt handläggning. Detta beslut får överklagas. I samband med att en part överklagar domstolens beslut att skriva av målet kan även domstolens beslut att anmoda den utländska myndigheten att utöva behörigheten överklagas.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Konventionen träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter

utgången av tre månader efter det att anslutningsinstrumenten har depo-

nerats. Det är inte möjligt att ange vilken dag konventionen träder i kraft Prop. 2011/12:85 i förhållande till Sverige. Det överlämnas därför till regeringen att besluta

om när den nya lagen ska träda i kraft. Övervägandena finns i avsnitt 8.

10.2Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

6 kap. Om vårdnad, boende och umgänge

4 § Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och vill föräldrarna gemensamt utöva vårdnaden, ska rätten på talan av dem båda besluta i enlighet med deras begäran, om det inte är uppenbart att gemensam vårdnad är oförenlig med barnets bästa.

Om barnet är folkbokfört här i landet, kan föräldrarna få gemensam vårdnad också genom registrering hos Skatteverket efter anmälan av dem båda

1.till socialnämnden i samband med att nämnden ska godkänna en faderskaps- bekräftelse eller en bekräftelse av föräldraskap enligt 1 kap. 9 §, eller

2.till Skatteverket under förutsättning att beslut om vårdnaden inte har med- delats tidigare.

I paragrafen finns bestämmelser om domstolens prövning när en ändring från ensam vårdnad till gemensam vårdnad aktualiserats av båda föräld- rarna och om möjligheterna att genom anmälan till socialnämnden eller Skatteverket få till stånd gemensam vårdnad. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringen i andra punkten i andra stycket innebär att det inte längre krävs att barnet och föräldrarna är svenska medborgare för att en an- mälan om gemensam vårdnad ska kunna göras till Skatteverket. Det räcker att barnet är folkbokfört här i landet. Bestämmelsen reglerar inte frågan om Skatteverkets internationella behörighet i vårdnadsfrågan. Den internationella behörigheten kan följa av Bryssel II-förordningen (se t.ex. artikel 8).

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.

Lagändringen träder i kraft den 1 juli 2012. Övervägandena finns i av- snitt 8.

10.3	Förslaget till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om Prop. 2011/12:85
	vissa internationella rättsförhållanden rörande
	äktenskap och förmynderskap

7 kap. Särskilda bestämmelser

6 § Särskilda bestämmelser finns i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställig- het av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 och i lagen (2012:000) om 1996 års Haagkon- vention.

I paragrafen anges att det finns särskilda bestämmelser i Bryssel II-för- ordningen och i lagen om 1996 års Haagkonvention. Frågan behandlas i avsnitt 5.

I paragrafen införs det en bestämmelse som anger 1904 års lags för- hållande till lagen om 1996 års Haagkonvention. Enligt 1 § i den lagen gäller konventionen som svensk lag. 1904 års lag gäller inte om något annat följer av lagen om 1996 års Haagkonvention. Det innebär att en bestämmelse i 1904 års lag blir tillämplig först sedan det har konstaterats att det inte finns någon bestämmelse som är tillämplig i lagen om 1996 års Haagkonvention.

I förhållandet mellan medlemsstaterna i Europeiska unionen, med undantag för Danmark, gäller Bryssel II-förordningen och inte 1996 års Haagkonvention, i den mån den aktuella frågan regleras av de båda instrumenten. Mellan de nordiska länderna gäller konventionen den 6 februari 1931 mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige inne- hållande internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adop- tion och förmynderskap framför Bryssel II-förordningen. Sverige har in- förlivat konventionen genom förordningen (1931:429) om vissa interna- tionella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynder- skap.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Det överlämnas till regeringen att bestämma när lagen ska träda i kraft. Övervägandena finns i avsnitt 8.

10.4Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)

6 kap. Vård i familjehem och i hem för vård eller boende

Placering av ett barn över nationsgränserna

11 a § Socialnämnden får godkänna att en utländsk myndighet placerar ett barn i Sverige endast om

1. det är bäst för barnet att placeras här, särskilt med beaktande av barnets

anknytning hit,

2. barnets inställning till placeringen så långt det är möjligt har klarlagts,

3.barnets vårdnadshavare och, om barnet fyllt 15 år, barnet samtycker till åtgärden,

4.förhållandena i det enskilda hemmet och förutsättningarna för vård i hemmet är utredda av nämnden,

5.barnet har beviljats uppehållstillstånd, om ett sådant tillstånd behövs, och

6.placeringen sker med stöd av rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verk- ställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upp- hävande av förordning (EG) nr 1347/2000 eller med stöd av den i Haag den 19 oktober 1996 dagtecknade konventionen om behörighet, tillämplig lag, erkän- nande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn.

Paragrafen är ny och anger förutsättningarna för socialnämndens god- kännande av en utländsk myndighets placering av ett barn på en institu- tion eller i ett familjehem här i landet. Enligt artikel 56 i Bryssel II- förordningen och artikel 33 i 1996 års Haagkonvention ska den utländska myndigheten först samråda med socialnämnden. Detta ska ske med socialnämnden i den kommun där barnet avses bli placerat (se 6 § lagen med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen och 3 § lagen om 1996 års Haagkonvention). Det är också denna socialnämnd som ska pröva en framställning från den utländska myndigheten om att få placera barnet här. Förevarande paragraf tillämpas alltså när barnet ännu befinner sig i utlandet och syftar till att säkerställa att den placering som den utländska myndigheten överväger i Sverige är lämplig och i övrigt genomförbar. Endast om socialnämnden lämnat godkännande till place- ringen, kan barnet placeras här. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.

I första punkten anges att det ska vara bäst för barnet att placeras i Sverige, särskilt med beaktande av hans eller hennes anknytning hit. Om- ständigheter av betydelse vid bedömningen är om det finns kontakter med föräldrar eller släktingar i Sverige, liksom om barnet har sin nationella eller kulturella bakgrund här. Även barnets möjligheter att tala det språk som används i det hem där barnet avses bli placerat är en om- ständighet som ska beaktas. För att socialnämnden ska kunna bedöma om det är bäst för barnet att placeras här i landet förutsätts att den utländska myndigheten i den utredning som har överlämnats till socialnämnden redovisar bl.a. på vilket sätt barnet har anknytning hit.

När en åtgärd rör barn är socialnämnden alltid skyldig att ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad (3 kap. 5 §). Detta gäller även vid bedömningen av om det är bäst för ett barn att placeras här i landet. I andra punkten anges därför att barnets inställning till placeringen så långt det är möjligt ska ha klarlagts. Det kan före- komma situationer där det är olämpligt att efterfråga barnets inställning. En bedömning av om ett barns inställning kan inhämtas måste därför göras från fall till fall. Det är omständigheter som är relaterade till bar- nets person som avgör om det är lämpligt att inställningen klarläggs. Praktiska svårigheter för den utländska myndigheten att höra barnet är inte ett godtagbart skäl för att inte klargöra inställningen. Om det saknas information om barnets uppfattning i den utredning som har överlämnats till socialnämnden, kan något godkännande till placeringen normalt inte

Prop. 2011/12:85

lämnas. Godkänns ändå placeringen, bör nämnden noga redovisa på vilka grunder beslutet har fattats.

Av tredje punkten framgår att samtycke till åtgärden ska ha inhämtats från den eller dem som har vårdnaden om barnet. Är vårdnaden över- flyttad till en myndighet, är det myndigheten som ska samtycka till åtgärden. Har det barn som ska placeras fyllt 15 år, ska han eller hon också själv samtycka till åtgärden. Det sagda innebär dels att tvångsvisa placeringar inte kan komma i fråga, dels att samtycke måste ha lämnats till att placeringen sker i Sverige.

Enligt fjärde punkten krävs för placering här i landet att förhållandena i det enskilda hemmet och förutsättningarna för vård är utredda av social- nämnden; detta gäller om den tilltänkta placeringen föreslås ske i ett enskilt hem. Det godkännande som lämnas av socialnämnden ska grunda sig på en lika gedigen utredning som annars krävs för ett medgivande eller beslut om vård enligt socialtjänstlagen (jfr 6 § andra stycket). För att utredningen ska kunna genomföras måste den utländska myndigheten i sitt underlag ha angett vilket enskilt hem som begäran om placering avser.

Av femte punkten framgår att barnet, om uppehållstillstånd krävs för att barnet ska få komma till Sverige, ska ha beviljats ett sådant tillstånd. Uppehållstillståndet ska finnas när barnet reser hit. I 5 kap. 15 c § ut- länningslagen (2005:716) finns en särskild grund för tidsbegränsat uppehållstillstånd för ett utländskt barn som har behov av att placeras här med stöd av Bryssel II-förordningen eller 1996 års Haagkonvention. Av nämnda paragraf framgår att det är socialnämnden som ska ansöka om ett sådant uppehållstillstånd.

I sjätte punkten förutsätts för godkännande att placeringen sker med stöd av Bryssel II-förordningen (artikel 56) eller 1996 års Haagkonven- tion (artikel 33). Det är inte möjligt med placeringar här i landet i andra fall, dvs. inte placeringar som övervägs av en myndighet i en stat som inte är medlem i Europeiska unionen och inte heller är fördragsslutande stat till 1996 års Haagkonvention.

Socialnämndens beslut i fråga om godkännande av en placering kan inte överklagas.

En socialnämnd som har godkänt en placering här i landet ansvarar inte för kostnader som kan uppstå i samband med placeringen, t.ex. barnets levnadskostnader eller arvode till ett familjehem. Beroende på om- ständigheterna kan det i stället vara den utländska myndighet som beslutat om placeringen som ska betala för detta.

Om socialnämnden har lämnat godkännande till en placering av ett barn här i landet, ska det utländska placeringsbeslutet normalt erkännas (artikel 21 i Bryssel II-förordningen och artikel 23 i 1996 års Haag- konvention). När barnet har kommit till Sverige, bereds vården som för ett motsvarande svenskt beslut om vård utanför det egna hemmet. Vad som gäller för sådan vård ska alltså tillämpas, framför allt socialtjänst- lagen. Bestämmelser som gäller för förberedelse av en inhemsk placering gäller även vid en placering av ett barn i Sverige efter beslut av en utländsk myndighet. Det kan handla om information till skolan om att barnet kommer eller avse barnets behov av barnomsorg, fritidssyssel- sättning eller barnpsykiatrisk behandling. För att försäkra sig om att vården verkligen är till barnets bästa och tillgodoser barnets behov är det

Prop. 2011/12:85

nödvändigt att den också följs upp. Uppföljningen ska ske på samma sätt som för en inhemsk placering, naturligtvis med beaktande av den speciella situation som finns med tanke på att barnet kommer från ett annat land. Uppföljningen omfattar den unges hälsa, utveckling, sociala beteende och skolgång samt relation till anhöriga och andra närstående (7 §, som är tillämplig). Även tillsyn över en placering som beslutats av en utländsk myndighet ska genomföras på motsvarande sätt som för en placering som beslutats av socialnämnden.

Om förhållandena ändras när barnet är placerat här, är socialnämnden behörig att vidta åtgärder till skydd för barnet. Har barnet ännu inte fått hemvist här, kan socialnämnden under alla förhållanden vidta nödvän- diga brådskande åtgärder (artikel 20 i Bryssel II-förordningen och artik- larna 11 och 12 i 1996 års Haagkonvention). Det kan t.ex. bli fråga om ett omedelbart omhändertagande av barnet om placeringen inte fungerar tillfredsställande eller barnet inte längre samtycker till den. Beroende på omständigheterna kan det antingen vara bäst för barnet att återvända till hemlandet eller placeras i ett annat familjehem här i landet.

Enligt såväl Bryssel II-förordningen som 1996 års Haagkonvention får erkännande och verkställbarhet av ett utländskt beslut vägras om bestäm- melserna om tvingande samråd eller godkännande inte har följts (artik- larna 23 och 31 respektive 23 och 26). Sker en placering i Sverige trots att socialnämnden inte lämnat godkännande, ska erkännande och verk- ställbarhet av det utländska beslutet vägras.

11 b § Socialnämnden får placera ett barn i ett annat land endast om

1.det är bäst för barnet att placeras där, särskilt med beaktande av barnets anknytning dit,

2.barnets inställning till placeringen så långt det är möjligt har klarlagts,

3.barnets vårdnadshavare och, om barnet fyllt 15 år, barnet samtycker till placeringen,

4.socialnämnden genom en överenskommelse med den behöriga myndigheten

idet land där barnet ska placeras har gjort det möjligt att följa upp placeringen, och

5.landet har en tillfredsställande ordning i fråga om tillsyn.

Paragrafen är ny och kompletterar bl.a. 6 §. Den reglerar vad som krävs för att en socialnämnd ska få placera ett barn i ett annat land. Över- vägandena finns i avsnitt 6.4.

Enligt första punkten måste socialnämnden göra bedömningen att en placering i ett annat land är bäst för barnet, särskilt med beaktande av barnets anknytning till landet. En viktig utgångspunkt för vård i ett annat hem än det egna är att vården som huvudregel ska utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön. För placeringar av barn gäller alltså prin- ciperna om närhet, kontinuitet och placering hos en anhörig eller annan närstående. Principerna är inte absoluta men får till konsekvens att en placering utomlands endast kan komma i fråga i undantagsfall. Det finns dock situationer där det kan bedömas vara bäst för barnet att placeras i ett annat land. Det kan handla om fall där ett barn har förlorat sina föräldrar, eller där en ensam förälder är allvarligt sjuk, och det anses vara bäst för barnet att det får växa upp i det land där han eller hon har sina viktigaste anhöriga eller andra närstående. En placering av ett barn i ett annat land

Prop. 2011/12:85

kan i vissa fall även ske om barnet har sin nationella eller kulturella bakgrund där. När socialnämnden tar ställning till vad som är bäst för barnet, måste alla omständigheter beaktas, bl.a. möjligheten för barnet att tillförsäkras god skolgång. Om det efter socialnämndens överväganden fortfarande råder någon tvekan om en placering i det andra landet är bäst för barnet, ska någon placering inte sökas där.

Av andra punkten framgår att socialnämnden så långt det är möjligt ska ha klarlagt barnets inställning till placeringen. Socialnämnden ska dokumentera och redovisa inställningen. Om det inte har ansetts möjligt att klarlägga barnets inställning, ska orsakerna till detta noga dokumen- teras och redovisas. Det kan förekomma situationer där det är olämpligt att efterfråga barnets inställning. En bedömning av om ett barns inställ- ning kan inhämtas måste därför göras från fall till fall. Det är omständig- heter som är relaterade till barnets person som avgör om det är lämpligt att inställningen klarläggs. När en åtgärd rör barn är socialnämnden alltid skyldig att ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad (3 kap. 5 §). Detta gäller givetvis även vid bedömningen av om det är bäst för ett barn att placeras i utlandet.

I tredje punkten anges att barnets vårdnadshavare ska samtycka till placeringen. Även barnet själv ska samtycka till placeringen, om han eller hon fyllt 15 år. Samtyckeskravet innebär att endast placeringar enligt socialtjänstlagen kan komma i fråga utomlands, dvs. endast fri- villiga placeringar. Placeringar enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) är alltså inte möjliga. Bestämmel- sen ska inte tolkas så att det finns hinder mot att den som vårdas med stöd av LVU rent tillfälligtvis vistas utomlands, t.ex. genom att följa med familjehemsföräldrarna på en semesterresa.

I fjärde punkten anges att socialnämnden genom en överenskommelse med behörig myndighet i det land där barnet ska placeras ska ha möjlig- gjort att uppföljning av placeringen kan ske. Det kan innebära att det ges möjlighet att höra sig för om förhållandena i det utländska boendet och vid behov framföra önskemål om anpassningar till en mer ändamålsenlig vård. Skulle brister eller missförhållanden upptäckas och efter påpekan- den kvarstå, måste placeringen avbrytas. Uppföljning ska skiljas från till- syn av det utländska boendet. Tillsyn är en fråga för myndigheterna i det land där barnet placeras (jfr dock femte punkten).

Av femte punkten framgår att placeringen i utlandet får beslutas endast om landet har en tillfredsställande ordning i fråga om tillsynen. Social- nämnden måste alltså ha kunskap om hur tillsynen utövas i det andra landet och göra bedömningen att ordningen är tillfredsställande utifrån de krav som måste ställas. Tillsynen ska leda till att brister som kan påverka säkerheten för den enskilde upptäcks och påtalas. Den ska också inne- fatta en kontroll av att lagstadgade krav uppfylls och att en god kvalitet säkerställs. För att socialnämnden ska få kännedom om hur tillsynen i det andra landet utövas kan det vara nödvändigt att myndigheten där redo- visar vad som gäller. Ett land kan ha en tillfredsställande ordning för tillsyn även om tillsynen inte utförs på samma sätt som i Sverige. Den ordning som erbjuds måste dock anses så bra att nämnden känner sig trygg med sin bedömning att placeringen i utlandet är bäst för barnet.

Liksom när det gäller inhemska placeringar är det den socialnämnd som placerat ett barn i utlandet som ansvarar för de kostnader som kan

Prop. 2011/12:85

uppstå i samband med placeringen, t.ex. barnets levnadskostnader eller Prop. 2011/12:85 arvode till ett familjehem.

Inför en placering av ett barn i utlandet är det nödvändigt att social- nämnden – på motsvarande sätt som vid placering av ett barn i en annan kommun – kontaktar myndigheterna där placeringen ska äga rum. En sådan kontakt är en förutsättning för ett bra mottagande av barnet. Om placeringen sker med stöd av Bryssel II-förordningen (artikel 56) eller 1996 års Haagkonvention (artikel 33), ska samråd ha skett med central- myndigheten eller annan behörig myndighet i det aktuella landet innan något beslut om placering får fattas. Dessutom ska nödvändigt god- kännande till placeringen i förekommande fall ha inhämtats från den utländska myndigheten.

När barnet har fått hemvist i utlandet, är det myndigheterna i det landet som i första hand är behöriga att vidta åtgärder till skydd för barnet (jfr bl.a. artikel 8 i Bryssel II-förordningen och artikel 5 i 1996 års Haag- konvention).

10 kap. Nämndorganisation

Delegation

4 § Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får ges endast åt en särskild avdelning som består av ledamöter eller ersättare i nämnden i ärenden som är en uppgift för nämnden enligt 6 kap. 6, 8 och 11 a–13 §§ denna lag, 4 och 6 §§, 11 § första och andra styckena, 13 §, 14 § tredje stycket, 21, 22, 24, 26, 27 och 43 §§ lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga samt 11 och 13 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall.

Första stycket gäller även i ärenden enligt 6 kap. 14 § om samtycke vägras och beslut enligt 9 kap. 3 § om att föra talan om återkrav enligt 9 kap. 1 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om delegation av socialnämndens uppgifter enligt socialtjänstlagen. Av uppräkningen i paragrafen framgår i vilka fall delegation endast får ske till förtroendevalda. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.

I första stycket läggs två paragrafer till i uppräkningen. Tillägget av 6 kap. 11 a § innebär att delegation i fråga om beslut om godkännande av en utländsk myndighets tilltänkta placering av ett barn i Sverige endast får ske till ledamöter eller ersättare i nämnden. Det är samma ordning som gäller för medgivanden eller beslut om vård enligt 6 kap. 6 §. Den paragrafen tillämpas också på nämndens medgivande till eller beslut om vård i ett enskilt hem i utlandet, däremot inte på placeringar på en institution i utlandet. Det kan inte uteslutas att det kan finnas situationer där det bedöms vara bäst för ett barn att erhålla bistånd i form av place- ring på en institution (hem för vård eller boende) i utlandet (4 kap. 1 § och 6 kap. 11 b §). Tillägget av 6 kap. 11 b § får till följd att även delega- tion i fråga om sådana beslut endast får ske till ledamöter eller ersättare i nämnden.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Det överlämnas till regeringen att bestämma när lagen ska träda i kraft. Prop. 2011/12:85 Övervägandena finns i avsnitt 8.

10.5Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

5 kap. Uppehållstillstånd

15 c § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ska på ansökan av socialnämnden beviljas ett barn som avses bli placerat här i landet enligt 6 kap. 11 a § social- tjänstlagen (2001:453) om uppehållstillstånd behövs för vistelsen. Uppehållstill- ståndet ska gälla i minst ett år.

Paragrafen är ny och behandlar frågan om tidsbegränsat uppehållstill- stånd för barn som avses bli placerade här i landet med stöd av Bryssel II-förordningen eller 1996 års Haagkonvention. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.

Genom paragrafen införs en grund för tidsbegränsat uppehållstillstånd för utländska barn som har behov av att placeras här med stöd av Bryssel II-förordningen eller 1996 års Haagkonvention. Bestämmelsen har främst betydelse för tredjelandsmedborgare men kan även tillämpas i fråga om EU-medborgare och andra EES-medborgare. Endast socialnämnden kan ansöka om uppehållstillståndet, som ska gälla i minst ett år. Bedömer socialnämnden att placeringen kommer att pågå under en längre tid än ett år, bör nämnden naturligtvis ansöka om att det tidsbegränsade uppehålls- tillståndet ska gälla under den tiden. Finns det därefter behov av att för- länga uppehållstillståndet med hänsyn till att placeringen fortfarande pågår, får en ansökan om permanent uppehållstillstånd göras enligt 16 b §.

Migrationsverkets prövning ska innefatta en bedömning av om det behövs ett uppehållstillstånd och hur länge detta ska gälla. Prövningen ska inte gälla barnets behov av placering här i landet eller innefatta en bedömning av om socialnämnden bör godkänna placeringen.

Paragrafen utformas i enlighet med Lagrådets förslag.

16 b § Ett barn som med stöd av 15 c § har beviljats ett tidsbegränsat uppehålls- tillstånd ska, när tillståndet löper ut, på ansökan av socialnämnden beviljas ett permanent uppehållstillstånd, om barnet fortfarande är placerat här i landet.

Paragrafen, som är ny, behandlar frågan om permanent uppehållstillstånd för barn som har placerats här med stöd av Bryssel II-förordningen eller 1996 års Haagkonvention. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.

Om ett barn fortfarande är placerat här när ett tidsbegränsat uppehålls-
tillstånd enligt 15 c § löper ut, ska han eller hon beviljas permanent uppe-
hållstillstånd. Ett beviljande av ett permanent uppehållstillstånd enligt
denna paragraf kan endast ske på ansökan av socialnämnden.
7 kap. Återkallelse av tillstånd
7 d § Uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 c § får återkallas endast om förutsätt-
ningarna för sådant uppehållstillstånd inte längre finns.	70

Uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 c eller 16 b § får inte återkallas för ett barn Prop. 2011/12:85 innan den socialnämnd som ansökte om uppehållstillståndet har fått tillfälle att

yttra sig.

Paragrafen är ny och behandlar frågan om återkallelse av uppehållstill- stånd för ett barn som är placerat här med stöd av Bryssel II-förord- ningen eller 1996 års Haagkonvention eller som avses bli placerat här med stöd av något av dessa instrument.

Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som har beviljats med stöd av 5 kap. 15 c § får enligt första stycket återkallas endast om förutsättning- arna för ett sådant uppehållstillstånd inte längre finns. Så kan vara fallet om barnet aldrig rest in i Sverige eller den överenskomna vården har av- brutits.

Förutsättningarna för att återkalla ett permanent uppehållstillstånd följer av lagens allmänna bestämmelser.

Enligt andra stycket får det tidsbegränsade eller permanenta uppehålls- tillståndet återkallas för ett barn först efter det att den socialnämnd som ansökte om uppehållstillståndet har fått tillfälle att yttra sig. Om personen har fyllt 18 år, behövs alltså inte något yttrande från socialnämnden.

14 kap. Överklagande av förvaltningsmyndighets beslut m.m.

4 b § Migrationsverkets beslut om avslag på en ansökan om uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 c eller 16 b § eller beslut i fråga om återkallelse av ett tillstånd som meddelats med stöd av 5 kap. 15 c § får överklagas till migrationsdomstol. Endast socialnämnden får överklaga sådana beslut.

Paragrafen är ny och behandlar överklagande av Migrationsverkets beslut i fråga om uppehållstillstånd för ett barn som placerats här med stöd av Bryssel II-förordningen eller 1996 års Haagkonvention eller som avses bli placerat här med stöd av något av dessa instrument.

Ett beslut att avslå en ansökan om tidsbegränsat eller permanent uppe- hållstillstånd får överklagas till migrationsdomstol. Även beslut i fråga om återkallelse av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får överklagas till migrationsdomstol. Eftersom det bara är socialnämnden som kan ansöka om de aktuella uppehållstillstånden, är det bara nämnden som har rätt att överklaga de nämnda besluten. Barnet eller någon annan berörd kan alltså inte överklaga.

Möjligheten till överklagande av beslut i fråga om återkallelse av ett permanent uppehållstillstånd regleras i 14 kap. 3 §.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Det överlämnas till regeringen att bestämma när lagen ska träda i kraft. Övervägandena finns i avsnitt 8.

10.6Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:450) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förord- ningen

6 § En fråga om godkännande av en placering av ett barn i Sverige enligt artikel 56 prövas av en nämnd som fullgör uppgifter inom socialtjänsten i den kommun där barnet avses bli placerat. Även samråd enligt den artikeln sker med den nämnden.

I 6 kap. 11 a § socialtjänstlagen (2001:453) anges förutsättningarna för att godkänna en placering.

Av paragrafen framgår vilken myndighet som är behörig att pröva en begäran av en utländsk myndighet att få placera ett barn i familjehem eller på en institution i Sverige och att samråda om en sådan placering. Övervägandena finns i avsnitt 6.1 och 6.4.

Det hänvisas till kommentaren till 3 § lagen om 1996 års Haag- konvention.

8 § I brådskande fall, när barnet eller egendom som tillhör barnet finns här i landet, får en domstol besluta om en tillfällig åtgärd i fråga om vårdnad, boende, umgänge eller förmynderskap (artikel 20).

Vid domstolens handläggning tillämpas lagen (1996:242) om domstolsären- den. I domstolens beslut ska det anges hur länge åtgärden gäller.

Paragrafen innehåller kompletterande bestämmelser om att en domstol i brådskande fall får meddela beslut om tillfälliga åtgärder i fråga om vård- nad, boende, umgänge eller förmynderskap. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

Enligt artikel 20 i Bryssel II-förordningen kan svenska myndigheter i brådskande fall alltid vidta interimistiska åtgärder beträffande ett barn som befinner sig här eller har egendom här, trots att den allmänna behö- righeten utövas av myndigheterna i en annan medlemsstat. Enligt första stycket ges svensk domstol behörighet att besluta om sådana tillfälliga åtgärder i fråga om vårdnad, boende, umgänge eller förmynderskap när barnet eller egendom som tillhör barnet finns här i landet. Av artikel 20 följer att en tillfällig åtgärd upphör att gälla när myndigheten i den medlemsstat som har allmän behörighet har vidtagit de åtgärder den anser lämpliga, t.ex. bestämt vem som ska ha vårdnaden om barnet.

Till skillnad från 1996 års Haagkonvention finns det ingen möjlighet enligt Bryssel II-förordningen att fatta beslut om tillfälliga åtgärder med verkan endast i Sverige.

I övrigt hänvisas till kommentaren till 5 § lagen om 1996 års Haag- konvention.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Prop. 2011/12:85

Det överlämnas till regeringen att bestämma när lagen ska träda i kraft. Prop. 2011/12:85 Övervägandena finns i avsnitt 8.

10.7Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

36 kap. Sekretess till skydd för enskild i vissa mål och ärenden hos domstol, i vissa fall av medling, i ärenden om rättshjälp, m.m.

Vissa mål och ärenden hos domstol samt vissa fall av medling

Familjerättsliga mål eller ärenden

1 § Sekretess gäller hos domstol för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon när- stående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften före- kommer i

1.ärende enligt lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn,

2.ärende om adoption enligt 4 kap. föräldrabalken,

3.ärende om anordnande av godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken,

eller

4.ärende om förvaltarskap.

Sekretess gäller hos domstol för uppgift om en enskilds personliga eller ekono- miska förhållanden, om en part begär det och det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i

1.äktenskapsmål,

2.mål eller ärende enligt föräldrabalken i annat fall än som anges i första stycket,

3.ärende enligt lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländ- ska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn,

4.mål eller ärende enligt rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 eller ärende enligt 8 § lagen (2008:450) med

kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen,

5.mål eller ärende enligt rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet, eller

6.mål eller ärende enligt lagen (2012:000) om 1996 års Haagkonvention.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Paragrafen innehåller bestämmelser om sekretess hos domstol i familje- rättsliga mål och ärenden. Övervägandena finns i avsnitt 6.6.

I andra stycket införs det nya bestämmelser i fjärde punkten och i en ny sjätte punkt. Enligt dessa bestämmelser gäller sekretess hos domstol för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i mål och ärenden enligt Bryssel II-förordningen eller lagen om 1996 års Haag- konvention. Hänvisningen till mål och ärenden enligt lagen om 1996 års Haagkonvention innefattar även de mål och ärenden som aktualiseras av artiklarna i konventionen.

För att undvika tveksamhet om huruvida ett ärende enligt 8 § lagen Prop. 2011/12:85 med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen är ett

ärende enligt Bryssel II-förordningen anges det uttryckligen i lagtexten att ett sådant ärende omfattas av samma sekretess som ett ärende enligt Bryssel II-förordningen.

För att sekretess ska gälla måste den enskilde begära det.

Den femte punkten överensstämmer, med undantag för en mindre redaktionell ändring, med den nuvarande fjärde punkten.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Det överlämnas till regeringen att bestämma när lagen ska träda i kraft. Övervägandena finns i avsnitt 8.

1996 års Haagkonvention

CONVENTION

CONVENTION ON

KONVENTION OM

CONCERNANT LA

JURISDICTION,

BEHÖRIGHET, TILL-

COMPÉTENCE, LA

APPLICABLE LAW,

LÄMPLIG LAG, ER-

LOI APPLICABLE,

RECOGNITION, EN-

KÄNNANDE, VERK-

LA RECONNAIS-

FORCEMENT AND

STÄLLIGHET OCH

SANCE, L'EXÉCU-

COOPERATION IN

SAMARBETE I FRÅ-

TION ET LA CO-

RESPECT OF PAREN-

GOR OM FÖRÄLDRA-

OPÉRATION ENMA-

TAL RESPONSIBILITY

ANSVAR OCH ÅT-

TIÈRE DE RESPONS-

AND MEASURES

GÄRDERTILLSKYDD

ABILITÉ PAREN-

FOR THE PROTEC-

FÖR BARN

TALE ET DE ME-

TION OF CHILD-

SURES DE PRO-

REN

TECTION DES

ENFANTS

(Conclue

(Concluded

(Ingicks

den

octobre 1996)

October 1996)

oktober 1996)

Les

Etats

signa-

The

States signa-

De stater

som

har

taires

la présente

tory

the

present

undertecknat

denna

Convention,

konvention,

Considérant

qu'il

Considering

the

som beaktar

beho-

convient

de renforcer

need

improve the

vet att förbättra skyd-

la protection des en-

protection of children

det för barn i inter-

fants dans les situa-

in international

situa-

nationella situationer,

tions à caractère inter-

tions,

national,

Désirant

éviter

des

Wishing to

avoid

som önskar undvika

conflits

entre leurs

conflicts between their

konflikter mellan sina

systèmes

juridiques

legal systems in re-

rättssystem

när

det

en matière de com-

spect

jurisdiction,

gäller behörighet, till-

pétence,

loi

appli-

applicable law, recog-

lämplig lag,

erkän-

cable,

reconnaissance

nition

and

enforce-

nande och verkställig-

et exécution des me-

ment of measures for

het i samband

med

sures

protection

the

protection

åtgärder till skydd för

des enfants,

children,

barn,

Rappelant

l'impor-

Recalling

the

im-

som erinrar om vik-

tance de la coopéra-

portance

interna-

ten av internationellt

tion internationale pour

tional

co-operation

samarbete till

skydd

la protection des en-

for the

protection of

för barn,

fants,

children,

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

Confirmant que l'in-

Confirming that the

som bekräftar att bar-

térêt supérieur de l'en-

best

interests

the

nets bästa ska komma i

fant

doit

être

une

child are to be a

främsta rummet,

considération primor-

primary consideration,

diale,

Constatant la néces-

Noting

that

the

som noterar att kon-

sité de réviser la Con-

Convention

ventionen

den

vention du 5 octobre

October

1961

con-

oktober

1961

concernant

cerning the powers of

myndigheters

behö-

compétence des auto-

authorities

and

the

righet och

tillämplig

rités et la loi appli-

law

applicable

lag i frågor till skydd

cable

matière

respect of the pro-

för

underåriga

behö-

protection

des mine-

tection of minors is in

ver revideras,

urs,

need of revision,

Désirant établir des

Desiring

esta-

som önskar upprätta

dispositions

commu-

blish

common

provi-

gemensamma bestäm-

nes à cet effet, en

sions

this

effect,

melser i

detta

syfte,

tenant

compte de la

taking

into

account

med

beaktande

Convention des Nati-

the

United

Nations

Förenta

Nationernas

ons Unies relative aux

Convention

the

konvention

bar-

droits

l'enfant,

Rights of the Child of

nets rättigheter av den

20 novembre 1989,

20 November 1989,

20 november 1989,

Sont

convenus

des

Have agreed on the

har kommit överens

dispositions

following provisions –

följande

bestäm-

suivantes:

melser.

CHAPITRE I

CHAPTER I

KAPITEL I

CHAMP

SCOPE

THE

KONVENTIONENS

D'APPLICATION

CONVENTION

TILLÄMPNINGS-

CONVEN-

OMRÅDE

TION

Article premier

Article 1

Artikel 1

1. La présente Con-

1. The

objects

1. Ändamålet

med

vention a pour objet:

the present

Conven-

denna konvention är:

tion are –

déterminer

determine

the

a) Att fastställa den

l'Etat dont les autorités

State

whose authori-

stat

vars

myndigheter

ont

compétence pour

ties have

jurisdiction

har behörighet att vid-

prendre des

mesures

take

measures

ta åtgärder

till

skydd

tendant

protection

directed to the protec-

för

barnets

person

de la personne ou des

tion of the person or

eller egendom.

biens de l'enfant;

property of the child;

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

b) de déterminer la

determine

b) Att fastställa vil-

loi applicable par ces

which law is to be

ken lag dessa myn-

autorités

dans

l'exer-

applied by such aut-

digheter

ska

tillämpa

cice de leur compé-

horities

exercising

när de utövar sin be-

tence;

their jurisdiction;

hörighet.

de déterminer la

determine

the

c) Att fastställa vil-

loi

applicable

law

applicable

ken lag som är till-

responsabilité

paren-

parental

responsibi-

lämplig

på

föräldra-

tale;

lity;

ansvar.

d) d'assurer la re-

d) to provide for the

d) Att föreskriva er-

connaissance et l'exé-

recognition

and

en-

kännande

och

verk-

cution des mesures de

forcement

such

ställighet

sådana

protection

dans

tous

measures

protec-

skyddsåtgärder i alla

les Etats contractants;

tion in all Contracting

fördragsslutande

States;

stater.

e) d'établir entre les

e) to establish such

e) Att upprätta så-

autorités

des

Etats

cooperation

between

dant

samarbete

mel-

contractants

co-

the

authorities

the

lan

myndigheterna

opération nécessaire à

Contracting

States

fördragsslutande

réalisation

des

may

necessary

staterna som krävs för

objectifs de la Con-

order to

achieve

the

att uppnå denna kon-

vention.

purposes of this Con-

ventions mål.

vention.

2. Aux

fins

2. For

the purposes

2. I

denna

konven-

Convention, l'expres-

this

Convention,

tion

omfattar

begrep-

sion

«responsabilité

the term ‘parental re-

pet

”föräldraansvar”

parentale»

comprend

sponsibility’

includes

vårdnad

eller

varje

l'autorité parentale ou

parental

authority,

liknande

förhållande

tout

autre

rapport

any

analogous

rela-

som avgör föräldrars,

d'autorité

analogue

tionship

authority

förmyndares eller andra

déterminant les droits,

determining the rights,

rättsliga

företrädares

les

pouvoirs

les

powers

and

responsi-

rättigheter,

befogen-

obligations

des

pa-

bilities

parents,

heter

och

ansvar

rents, d'un

tuteur

guardians

other

förhållande

till

bar-

autre

représentant

legal

representatives

nets

person

eller

légal à l'égard de la

in relation to the per-

egendom.

personne ou des biens

son or the property of

de l'enfant.

the child.

Article 2

Artikel 2

Convention

The

Convention

Konventionen

ska

s'applique aux enfants à

applies to children from

tillämpas på barn från

partir de leur naissance et

the moment of their birth

födelsen

till

dess

att

jusqu'à ce

qu'ils

aient

until they reach the age

uppnått

års

atteint l'âge de 18 ans.

of 18 years.

ålder.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

Article 3

Artikel 3

Les

mesures

pré-

The

measures

re-

åtgärder

som

vues à l'article pre-

ferred to in Article 1

avses i artikel 1 kan i

mier

peuvent porter

may deal in particular

synnerhet gälla

notamment sur:

with –

a) l'attribution, l'exer-

a) the

attribution,

a) tillerkännande, ut-

cice et le retrait total

exercise, termination or

övande,

upphörande

ou partiel de la re-

restriction

parental

eller

begränsande av

sponsabilité parentale,

responsibility,

well

föräldraansvar

liksom

ainsi que la délégation

as its delegation;

delegering av detsam-

de celle-ci;

ma,

b) le droit de garde,

b) rights

custody,

b) vårdnad, inbegri-

comprenant

droit

including rights relating

pet de rättigheter som

portant

sur

les

soins

to the care of the person

hänför sig till om-

de la personne de l'en-

of the

child

and,

vårdnaden om barnets

fant,

et en

particulier

particular,

the

right

person,

och

särskilt

celui

décider

determine

the

child’s

rätten

att

bestämma

son lieu de résidence,

place of residence,

var

barnet

ska

bo,

ainsi que le droit de

well as rights of access

samt

umgänge, inbe-

visite,

comprenant le

including

the

right

gripet rätten att för en

droit

d'emmener

l'en-

take a child for a

begränsad

tid

med

fant pour une période

limited

period

time

barnet

till

annan

limitée

dans

lieu

to a place other than the

plats än den där bar-

autre que celui de sa

child’s

habitual

resi-

net har hemvist,

résidence habituelle;

dence;

c) la tutelle, la cura-

c) guardianship,

c) förmynderskap,

telle et les institutions

curatorship and

ana-

godmanskap och

lik-

analogues;

logous institutions;

nande institut,

d) la

désignation et

d) the

designation

d) förordnande

les fonctions de toute

and functions

any

och

uppgifter

för en

personne

organi-

person or body having

person eller ett organ

sme chargé de s'occu-

charge

the

child’s

som

ska

ansvara för

per de la personne ou

person

property,

barnets

person

eller

des

biens

l'enfant,

representing

egendom,

företräda

représenter

assisting the child;

eller bistå barnet,

de l'assister;

e) le

placement

e) the placement

e) placering av bar-

l'enfant dans une famille

the child in a foster

net i familjehem eller

d'accueil ou

dans

family or in insti-

på en institution, eller

établissement, ou son

tutional

care,

the

om vård av ett barn

recueil

légal

par

provision

care

genom

kafala

eller

kafala

par

une

kafala or an analo-

liknande institut,

institution analogue;

gous institution;

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

f) la supervision par

f) the

supervision

f) tillsyn

genom en

les autorités publiques

public

authority

offentlig

myndighet

des soins dispensés à

of the care of a child

den

omvårdnad

l'enfant par toute per-

by any person having

barnet får av en per-

sonne ayant la charge

charge of the child;

son

som

har

ansvar

de cet enfant;

för barnet,

g) l'administration,

g) the

administra-

g) förvaltning

av,

conservation

tion,

conservation

bevarande

eller

disposition

des

biens

disposal of the child’s

förfogande

över

bar-

de l'enfant.

property.

nets egendom.

Article 4

Artikel 4

Sont exclus du do-

The

Convention

Denna

konvention

maine de la Conven-

does not apply to:

ska inte tillämpas på

tion:

a) l'établissement

a) the establishment

a) fastställande eller

contestation

contesting

bestridande av

för-

filiation;

parent-child relation-

äldraskap,

ship;

b) la

décision

sur

b) decisions on adop-

b) beslut

adop-

l'adoption et les mesu-

tion,

measures

pre-

tion, åtgärder som ut-

res

qui

préparent,

paratory to

adoption,

gör

förberedelser

för

ainsi

que l'annulation

the annulment

adoption,

ogiltigför-

révocation

revocation

adop-

klaring

eller

upp-

l'adoption;

tion;

hävande av adoption,

c) les

nom

c) the

name

and

c) barnets efternamn

prénoms de l'enfant;

forenames

the

och förnamn,

child;

d) l'émancipation;

d) emancipation;

d) myndighetsför-

klaring,

e) les

obligations

e) maintenance

e) underhållsskyl-

alimentaires;

obligations;

dighet,

f) les

trusts et

suc-

f) trusts

or succes-

f) truster och arv,

cessions;

sion;

g) la

sécurité

soci-

g) social security;

g) social trygghet,

ale;

h) les

mesures

h) public

measures

h) offentligrättsliga

publiques de caractère

of a general nature in

åtgärder

allmän

général

matière

matters of

education

karaktär

för

utbild-

d'éducation et de santé;

or health;

ning och hälsa,

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

i) les mesures prises

i) measures taken as

i) åtgärder som vid-

conséquence

d'in-

result

penal

tas till följd av brotts-

fractions pénales com-

offences

committed

liga

gärningar

som

mises par des enfants;

by children;

har begåtts av barn,

j) les

décisions

sur

j) decisions

the

j) beslut om asylrätt

le droit d'asile et en

right

asylum

and

och invandring.

matière d'immigration.

on immigration.

CHAPITRE II

CHAPTER II

KAPITEL II

COMPETENCE

JURISDICTION

BEHÖRIGHET

Article 5

Artikel 5

1. Les autorités, tant

1. The

judicial

1. De

rättsliga

eller

judiciaires qu'adminis-

administrative

autho-

administrativa

myn-

tratives, de l'Etat con-

rities of the Contrac-

digheterna i den för-

tractant de la rési-

ting State of the habi-

dragsslutande stat där

dence

habituelle

tual

residence

the

barnet

har

hemvist

l'enfant

sont

compé-

child have jurisdiction

ska vara behöriga att

tentes

pour

prendre

to take measures direc-

vidta

åtgärder

som

des mesures tendant à

ted to the protection of

syftar

till

skydd

för

protection

the

child’s person or

barnets

person

eller

personne

ses

property.

egendom.

biens.

2. Sous

réserve

2. Subject to Article

2. Med förbehåll för

l'article 7, en cas de

7, in case of a change

artikel 7 ska, när bar-

changement

of the child’s habitual

net får ett nytt hem-

résidence

habituelle

residence

another

vist i en annan för-

l'enfant

dans

Contracting State, the

dragsslutande stat, myn-

autre Etat contractant,

authorities

the

digheterna

i den

nya

sont

compétentes

les

State of the new habi-

hemviststaten

vara

autorités

l'Etat

tual

residence have

behöriga.

nouvelle

résidence

jurisdiction.

habituelle.

Article 6

Artikel 6

1. Pour

les

enfants

1. For

refugee

1. När

det

gäller

réfugiés et les enfants

children

and

children

flyktingbarn och barn

qui, par suite de trou-

who, due to distur-

som

på

grund

bles

prévalant

dans

bances occurring

oroligheter

i sitt

land

leur pays, sont inter-

their

country,

are

har

fördrivits

från

nationalement

dépla-

internationally

dis-

detta

ska

myndighe-

cés,

les

autorités

placed, the authorities

terna i den fördrags-

l'Etat contractant

sur

the

Contracting

slutande stat dit dessa

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

le territoire duquel ces

State

on the territory

barn har flytt ha den

enfants

sont

présents

of which these child-

behörighet som anges

du fait de leur dé-

ren are present as a

i artikel 5.1.

placement exercent la

result of their dis-

compétence prévue au

placement

have

the

paragraphe

premier

jurisdiction

provided

de l'article 5.

for in paragraph 1 of

Article 5.

2. La disposition du

2. The provisions of

Bestämmelserna

paragraphe

the

preceding

para-

i punkt 1 ska också

s'applique

également

graph also

apply

tillämpas på barn vars

aux

enfants

dont

children whose

habi-

hemvist inte kan fast-

résidence

habituelle

tual

residence cannot

ställas.

ne peut être établie.

be established.

Article 7

Artikel 7

cas

1. In case of wrong-

1. Vid fall av olov-

déplacement

ful removal or reten-

ligt

bortförande eller

non-retour illicite de

tion of the child, the

kvarhållande

ett

l'enfant,

les

autorités

authorities

the

barn

ska

myndighe-

de l'Etat

contractant

Contracting

State

terna i den fördrags-

dans

lequel

l'enfant

which the

child

was

slutande stat där bar-

avait sa résidence ha-

habitually

resident

net

hade hemvist

bituelle

immédiate-

immediately

before

omedelbart före bort-

ment avant son dé-

the removal or reten-

förandet

eller

kvar-

placement

son

tion keep their juris-

hållandet

behålla

sin

non-retour conservent

diction until the child

behörighet tills barnet

leur

compétence

has acquired a habi-

har fått hemvist i en

jusqu'au

moment

où

tual residence in anot-

annan stat, och

l'enfant

acquis

une

her State, and

résidence

habituelle

dans un autre Etat et

que:

a) toute

personne,

a) each

person,

a) varje

person,

in-

institution

ou autre

institution

other

stitution

eller

annat

organisme

ayant

body having rights of

organ som har vård-

droit

garde

custody has

acquies-

nad

barnet

har

acquiescé au déplace-

ced in the removal or

godtagit

bortförandet

ment ou au non-

retention; or

eller

kvarhållandet,

retour; ou

eller

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

b) l'enfant

résidé

b) the

child

has

b) barnet

har

varit

dans

cet

autre

Etat

resided

that

other

bosatt i

denna andra

pour une période d'au

State for a period of at

stat i minst ett år efter

moins un an après que

least

one

year

after

det

att

den

person,

la personne,

l'institu-

the person, institution

den

institution

eller

tion

tout

autre

or other body having

det

andra

organ

som

organisme

ayant

rights of custody has

har vårdnad om bar-

droit de garde a connu

should

have

had

net har fått eller borde

ou aurait dû connaître

knowledge

the

ha fått kännedom om

le lieu où se trouvait

whereabouts

the

var

barnet

befinner

l'enfant,

aucune

de-

child,

request

for

sig, ingen begäran om

mande de retour pré-

return

lodged

within

återlämnande

som

sentée

pendant

cette

that

period

still

lämnats

under

den

période

n'est

encore

pending, and the child

perioden

väntar

på

en cours d'examen, et

is settled in his or her

avgörande, och barnet

l'enfant

s'est

intégré

new environment.

har funnit sig till rätta

dans

son

nouveau

i sin nya miljö.

milieu.

2. Le

déplacement

2. The

removal

2. Ett

bortförande

ou le non-retour de

the

retention

of a

eller

ett

kvarhållande

l'enfant

est

considéré

child is to be con-

av ett barn ska betrak-

comme illicite:

sidered

wrongful

tas

som

olovligt

where –

det

a) lorsqu'il a lieu en

a) it is in breach of

strider

mot

den

violation d'un droit de

rights of custody attri-

vårdnad som har an-

garde,

attribué

une

buted to a person, an

förtrotts en person, en

personne, une institu-

institution

any

institution

eller något

tion

tout

autre

other

body,

either

annat organ, antingen

organisme,

seul

jointly or alone, under

gemensamt

eller

för

conjointement,

par le

the law of the State in

sig, enligt lagen i den

droit

l'Etat

dans

which

the

child

was

stat

där

barnet

hade

lequel l'enfant avait sa

habitually

resident

hemvist

omedelbart

résidence

habituelle

immediately

before

före bortförandet eller

immédiatement

avant

the removal or reten-

kvarhållandet, och

son déplacement

tion; and

son non-retour, et

b) que ce droit était

b) at

the

time

b) denna

rätt verk-

exercé de façon effec-

removal or

retention

ligen

utövades,

an-

tive, seul ou con-

those rights were actually

tingen gemensamt eller

jointement, au moment

exercised, either jointly

för sig, vid den tid-

du déplacement ou du

alone,

would

punkt då barnet fördes

non-retour, ou l'eût

have been so exer-

bort

eller

hölls

kvar

été si de tels événe-

cised

but

for

the

eller skulle ha utövats

ments

n'étaient

sur-

removal or retention.

inte

bortförandet

venus.

eller

kvarhållandet

hade ägt rum.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

Le droit

de garde

The

rights

Vårdnad som avses

visé à la lettre a) peut

custody mentioned in

i a kan i första hand

notamment

résulter

subparagraph a above,

uppkomma

direkt

på

d'une

attribution

may arise in particular

grund

lag

eller

plein droit, d'une dé-

by operation of law or

genom

ett

rättsligt

cision judiciaire ou ad-

by reason of a judicial

eller administrativt av-

ministrative,

d'un

administrative

de-

görande,

eller

genom

accord

vigueur

cision, or by reason of

en överenskommelse

selon le droit de cet

agreement

having

med

rättslig

verkan

Etat.

legal effect under the

enligt

lagen

den

law of that State.

staten.

3. Tant que les au-

3. So

long

the

3. Så länge de myn-

torités

mentionnées

authorities

first men-

digheter

som

avses i

paragraphe

pre-

tioned in paragraph 1

punkt 1 har kvar sin

mier

conservent

leur

keep

their

jurisdic-

behörighet

kan

myn-

compétence,

les

au-

tion, the authorities of

digheterna i den för-

torités de l'Etat con-

the

Contracting State

dragsslutande

stat

dit

tractant

où

l'enfant

to which the child has

barnet

har

förts

eller

été déplacé ou retenu

been

removed

där

det

har

hållits

peuvent

prendre

which he or she has

kvar endast vidta så-

que les mesures ur-

been retained can take

dana åtgärder i bråd-

gentes nécessaires à la

only such urgent mea-

skande

fall

enligt

protection de la per-

sures under Article 11

artikel 11 som är nöd-

sonne ou des biens de

are

necessary

for

vändiga för att skydda

l'enfant,

conformé-

the

protection

the

barnets

person

eller

ment à l'article 11.

person or property of

egendom.

the child.

Article 8

Artikel 8

1. A

titre

d'excep-

1. By

way

ex-

1. I

undantagsfall

tion,

l'autorité

ception, the authority

kan

den

myndighet i

l'Etat

contractant

of a Contracting State

fördragsslutande

compétente

en appli-

having

jurisdiction

stat

som är

behörig

cation

des

articles

under

Article

enligt artikel 5 eller 6,

ou 6, si elle considère

Article 6, if it con-

om den anser att myn-

que

l'autorité

d'un

siders that the aut-

digheten

en annan

autre Etat

contractant

hority of another Con-

fördragsslutande stat i

serait

mieux à même

tracting

State

would

det särskilda fallet är

d'apprécier

dans

be better placed in the

bättre lämpad att be-

cas particulier l'intérêt

particular

case

döma vad som är till

supérieur de l'enfant,

assess the best inte-

barnets

bästa,

anting-

peut

rests of the child, may

either

– soit

demander

– request

that other

– begära,

direkt

cette autorité, directe-

authority, directly

eller

med

hjälp

ment ou avec le con,

with the assistance of

centralmyndigheten,

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

cours

l'Autorité

the Central

Authority

att den andra myndig-

centrale

cet Etat,

of its State, to assume

heten ska åta sig be-

d'accepter

com-

jurisdiction

take

hörighet

för

att

vidta

pétence

pour

prendre

such measures of pro-

sådana

skyddsåtgär-

les mesures de pro-

tection as it considers

der som

den

anser

tection

qu'elle

esti-

to be necessary, or

nödvändig, eller

mera nécessaires,

– soit

surseoir

– suspend

conside-

– låta

handlägg-

statuer

inviter

les

ration of the case and

ningen av ärendet vila

parties

saisir

d'une

invite

the

parties to

och ge parterna till-

telle

demande

l'auto-

introduce such a re-

fälle att lämna in en

rité de cet autre Etat.

quest before the aut-

sådan

framställning

hority

that

other

till myndigheten i den

State.

andra staten.

2. Les

Etats

cont-

2. The

Contracting

2. De

fördragsslu-

ractants

dont

une

States

whose

autho-

tande stater

till vars

autorité

peut

être

rities may be addres-

myndigheter en fram-

requise ou saisie dans

sed as provided in the

ställning

enlighet

les

conditions

fixées

preceding

paragraph

med punkt 1 kan rik-

paragraphe

précé-

are:

tas är

dent sont:

a) un

Etat

dont

a) a State of which

a) en

stat

vilken

l'enfant

possède

the child is a national,

barnet är medborgare,

nationalité,

b) un

Etat

dans

b) a State in which

b) en

stat

vilken

lequel sont situés des

property

the

child

egendom

som

tillhör

biens de l'enfant,

is located,

barnet finns,

c) un Etat dont une

c) a

State

whose

c) en

stat

vid vars

autorité

est

saisie

authorities

are

seised

myndigheter talan har

d'une demande en di-

of an

application for

väckts om äktenskaps-

vorce

séparation

divorce or legal se-

skillnad eller hemskill-

corps

des

parents

paration of the child’s

nad eller om annulle-

l'enfant,

parents, or for annul-

ring av äktenskap mel-

annulation

leur

ment of their mar-

lan barnets föräldrar,

mariage,

riage,

d) un

Etat

avec

d) a State

with

d) en stat till vilken

lequel l'enfant présen-

which the child has a

barnet har en väsent-

te un lien étroit.

substantial

connec-

lig anknytning.

tion.

3. Les

autorités

3. The

authorities

3. De berörda myn-

concernées

peuvent

concerned

may

pro-

digheterna

får

sinse-

procéder à un échange

ceed

exchange

mellan

överlägga i

de vues.

of views.

frågan.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

4. L'autorité requise

4. The authority ad-

4. Den

myndighet

ou saisie dans les con-

dressed as provided in

till vilken en fram-

ditions

prévues

paragraph 1 may as-

ställning

har

riktats i

paragraphe

premier

sume

jurisdiction,

enlighet med punkt 1

peut

accepter

place of the authority

får åta sig behörig-

compétence, en lieu et

having

jurisdiction

heten i stället för den

place

l'autorité

under Article 5 or 6,

myndighet

som

är

compétente en applica-

if it considers that this

behörig

enligt

artikel

tion des articles 5 ou

is in the child’s best

5 eller 6, om den till-

elle

considère

interests.

frågade

myndigheten

que

tel

est

l'intérêt

anser att detta är till

supérieur de l'enfant.

barnets bästa.

Article 9

Artikel 9

1. Les autorités des

1. If the

authorities

1. Om myndigheter-

Etats contractants men-

of a Contracting State

na i en fördragsslu-

tionnés

l'article

referred

Article

tande stat som avses i

paragraphe 2, si elles

8, paragraph 2, consider

artikel 8.2 anser att de

considèrent qu'elles sont

that

they

are

better

i det särskilda fallet är

les

mieux

même

placed in the parti-

bättre lämpade att be-

d'apprécier dans un cas

cular

case

assess

döma vad som är till

particulier

l'intérêt

the child’s best inte-

barnets

bästa

får

supérieur

l'enfant,

rests, they may either

antingen

peuvent

– soit

demander

– request the compe-

– begära, direkt eller

l'autorité

compétente

tent authority

the

med hjälp av central-

l'Etat

contractant

Contracting

State

myndigheten,

att

den

de la résidence habi-

the habitual residence

behöriga myndigheten

tuelle

l'enfant,

the child, directly

i den fördragsslutande

directement

avec

or with the assistance

stat

där

barnet

har

le concours de l'Auto-

of the Central Aut-

hemvist

ska

bemyn-

rité

centrale

cet

hority of

that State,

diga

dem

att

utöva

Etat, de leur permettre

that they be authori-

behörighet för att vid-

d'exercer

compé-

sed to exercise juris-

ta de

skyddsåtgärder

tence pour prendre les

diction

take

the

som de anser nödvän-

mesures de

protection

measures

protec-

diga, eller

qu'elles estiment néces-

tion which they con-

saires,

sider to be necessary,

– soit

inviter

les

– invite

the

parties

– ge

parterna

till-

parties à présenter une

introduce

such a

fälle att lämna in en

telle demande devant

request

before

the

sådan framställning till

les

autorités

l'Etat

authority of the Con-

myndigheten

den

contractant de la rési-

tracting

State

the

fördragsslutande

stat

dence

habituelle

habitual

residence

där barnet har hem-

l'enfant.

the child.

vist.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

2. Les autorités con-

2. The

authorities

2. De berörda myn-

cernées

peuvent

pro-

concerned

may

pro-

digheterna

får

sinse-

céder à un échange de

ceed to

exchange

mellan

överlägga

vues.

of views.

frågan.

3. L'autorité à

l'ori-

3. The authority ini-

3. Den

myndighet

gine de la demande ne

tiating

the

request

som

lämnade

fram-

peut exercer la com-

may exercise jurisdic-

ställningen får

utöva

pétence

lieu

tion in place of the

behörighet i stället för

place

l'autorité

authority of the Con-

myndigheten i den för-

l'Etat contractant de la

tracting

State of

the

dragsslutande

stat

där

résidence

habituelle

habitual

residence

barnet

har

hemvist

de l'enfant que si cette

the child only if the

endast om den sist-

autorité

a accepté

latter

authority

has

nämnda myndigheten

demande.

accepted the request.

har beviljat framställ-

ningen.

Article 10

Artikel 10

1. Sans

préjudice

1. Without

preju-

1. Utan

att

det

på-

des articles 5 à 9, les

dice to Articles 5 to 9,

verkar

tillämpningen

autorités

d'un

Etat

the

authorities

av artiklarna 5–9 får

contractant, dans l'exer-

Contracting State exer-

myndigheterna i en för-

cice de leur compé-

cising

jurisdiction

dragsslutande stat där

tence

pour

connaître

decide upon an appli-

en ansökan är upp-

d'une

demande

cation

for

divorce

tagen till prövning om

divorce ou séparation

legal separation of the

äktenskapsskillnad el-

de corps

des parents

parents

child

ler hemskillnad

eller

d'un

enfant

résidant

habitually

resident

annullering

habituellement

dans

another

Contracting

äktenskap mellan för-

un autre Etat contrac-

State, or for annul-

äldrarna till

ett

barn

tant, ou en annulation

ment of their mar-

som har hemvist i en

de leur mariage, peu-

riage, may, if the law

annan

fördragsslutan-

vent prendre, si la loi

of their State so pro-

de stat, om lagen i

de leur Etat le permet,

vides,

take

measures

deras stat så före-

des mesures de pro-

directed to the pro-

skriver, vidta åtgärder

tection de la personne

tection

the person

avsedda att skydda ett

ou des biens de l'en-

property

such

sådant

barns

person

fant,

child if

eller egendom om

a) si,

commen-

a) at

the

time

a) en av barnets för-

cement de la procé-

commencement of the

äldrar vid den tid-

dure, l'un des parents

proceedings,

one

punkt

då

förfarandet

réside

habituellement

his

her

parents

inleds

har

hemvist

dans cet Etat et que

habitually

resides

den staten och en av

l'un d'eux ait la re-

that State and one of

dem

har

föräldraan-

sponsabilité

parentale

them

has

parental

svar för barnet, samt

à l'égard

de l'enfant,

responsibility in

rela-

tion to the child, and

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

b) si la compétence

b) the

jurisdiction

b) dessa myndighe-

ces autorités

pour

of these authorities to

ters

behörighet

att

prendre de telles me-

take

such

measures

vidta

sådana

åtgärder

sures

été

acceptée

has been accepted by

har godtagits av föräl-

par

les parents,

ainsi

the parents, as well as

drarna och av even-

que

par

toute

autre

by any

other

person

tuella

andra

personer

personne ayant la re-

who has parental re-

som

har

föräldraan-

sponsabilité

parentale

sponsibility

rela-

svar

för

barnet,

och

à l'égard de l'enfant et

tion to the child, and

detta

är

till

barnets

cette

compétence

is in the best interests

bästa.

est conforme à l'int-

of the child.

érêt

supérieur

l'enfant.

2. La

compétence

2. The

jurisdiction

2. Den

punkt

prévue au paragraphe

provided for by para-

angivna

behörigheten

premier pour prendre

graph 1 to take mea-

att

vidta

åtgärder

för

des mesures de pro-

sures for the pro-

att skydda barnet upp-

tection

l'enfant

tection

the

child

hör

så

snart

beslutet

cesse dès lors que la

ceases as soon as the

att

bevilja

eller

décision

faisant

droit

decision

allowing

avslå

ansökan

ou rejetant la deman-

refusing

the

applica-

äktenskapsskillnad,

de en divorce, sépara-

tion for divorce, legal

hemskillnad

eller

tion

corps

separation

annul-

annullering av

äkten-

annulation du mariage

ment of the marriage

skapet har vunnit laga

est devenue définitive

has

become

final,

kraft eller förfarandet

ou que la procédure a

the proceedings have

har avslutats av något

pris fin pour un autre

come to an end for

annat skäl.

motif.

another reason.

Article 11

Artikel 11

1. Dans tous les cas

1. In

all

cases

1. I alla brådskande

d'urgence,

les

auto-

urgency,

the

autho-

fall

ska

myndighe-

rités

chaque

Etat

rities of any Contrac-

terna i varje fördrags-

contractant

sur

ting

State,

whose

slutande

stat

på

vars

territoire

duquel se

territory

the

child

territorium barnet eller

trouve l'enfant ou des

property belonging to

egendom

som

tillhör

biens

lui

appartenant

the

child

present,

barnet finns ha behö-

sont compétentes pour

have

jurisdiction

righet att vidta nöd-

prendre

les

mesures

take

any

necessary

vändiga

skyddsåtgär-

protection

néces-

measures

of protec-

der.

saires.

tion.

2. Les

mesures

pri-

2. The measures taken

2. De

åtgärder

som

ses en application du

under

the

preceding

vidtas

med

stöd

paragraphe

paragraph with regard

punkt

avseende

ett

à l'égard

d'un

enfant

to a

child

habitually

barn som har hemvist

ayant

résidence

resident in a Contrac-

i en

fördragsslutande

habituelle

dans

ting

State

shall lapse

stat

ska

upphöra

att

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

Etat

contractant

ces-

as soon as the aut-

gälla så snart de myn-

sent

d'avoir

effet

dès

horities which

have

digheter som är behö-

que les autorités com-

jurisdiction

under

riga

enligt

artiklarna

pétentes en vertu des

Articles 5 to 10 have

5–10 har vidtagit de

articles 5 à 10 ont pris

taken the measures re-

åtgärder

som

situa-

les

mesures

exigées

quired by the situa-

tionen kräver.

par la situation.

tion.

3. Les mesures pri-

3. The

measures

3. De

åtgärder

som

ses en application du

taken under paragraph

vidtas

med

stöd

paragraphe premier à

1 with regard to a

punkt

avseende ett

l'égard

d'un

enfant

child who is habi-

barn som har hemvist

ayant

résidence

tually

resident

i en icke-fördrags-

habituelle

dans

non-Contracting State

slutande stat ska upp-

Etat

non

contractant

shall

lapse

each

höra att gälla i varje

cessent

d'avoir

effet

Contracting

State

fördragsslutande

stat

dans chaque Etat con-

soon as measures re-

så snart

åtgärder

tractant dès qu'y sont

quired by the situation

som

situationen

krä-

reconnues les mesures

and

taken

the

ver och som vidtas av

exigées par la situa-

authorities of another

en annan stats myn-

tion,

prises

par

les

State

are

recognised

digheter erkänns i den

autorités

d'un

autre

the

Contracting

fördragsslutande

Etat.

State in question.

staten i fråga.

Article 12

Artikel 12

1. Sous

réserve

1. Subject to Article

1. Med förbehåll för

l'article 7, les autori-

7, the authorities of a

artikel 7 ska myndig-

tés d'un Etat contrac-

Contracting

State

heterna i en fördrags-

tant

sur

territoire

whose

territory

the

slutande

stat

på

vars

duquel se trouve l'en-

child or property be-

territorium barnet eller

fant ou des biens lui

longing to the child is

egendom som

tillhör

appartenant sont com-

present have jurisdic-

barnet finns vara be-

pétentes pour prendre

tion to take measures

höriga att vidta till-

des mesures de pro-

of a provisional charac-

fälliga

åtgärder

till

tection de la personne

ter

for

the

protection

skydd för barnets per-

ou des biens de l'en-

of the person or pro-

son

eller

egendom,

fant, ayant un carac-

perty

the

child

med

territoriell

ver-

tère provisoire et une

which have a terri-

kan endast i staten i

efficacité

territoriale

torial effect limited to

fråga, såvida åtgärder-

restreinte

cet

Etat,

the

State

question,

na inte

är

oförenliga

pour

autant

que

in so far as such mea-

med

åtgärder

som

telles

mesures

sures are not in-

redan har vidtagits av

soient

pas

incompa-

compatible with mea-

de myndigheter

som

tibles avec celles déjà

sures already taken by

är

behöriga

enligt

prises par les autorités

authorities which have

artiklarna 5–10.

compétentes

vertu

jurisdiction

under

des articles 5 à 10.

Articles 5 to 10.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

2. Les mesures prises

2. The measures taken

2. De

åtgärder

som

application

under

the

preceding

vidtas

med

stöd

paragraphe

paragraph with regard

punkt

avseende

ett

l'égard d'un

enfant

child

habitually

barn med hemvist i en

ayant

résidence

resident in a Contrac-

fördragsslutande

stat

habituelle

dans

ting

State

shall

lapse

ska upphöra att

gälla

Etat

contractant

ces-

as soon as the aut-

så snart de myndig-

sent

d'avoir

effet

dès

horities

which

have

heter som är behöriga

que les autorités com-

jurisdiction

under

enligt artiklarna 5–10

pétentes

vertu

des

Articles 5 to 10 have

har

fattat

beslut

articles 5 à 10 se sont

taken

a decision

fråga om skyddsåtgär-

prononcées

sur

les

respect of the mea-

der

som situationen

mesures

que

pourrait

sures

protection

kan kräva.

exiger la situation.

which may be requi-

red by the situation.

3. Les

mesures

pri-

3. The measures taken

3. De

åtgärder

som

ses en application du

under

paragraph

vidtas

med

stöd

paragraphe

premier à

with regard to a child

punkt

avseende

ett

l'égard

d'un

enfant

who is habitually resi-

barn med hemvist i en

ayant

résidence

dent in a non-Con-

icke-fördragsslutande

habituelle

dans

tracting

State

shall

stat

ska

upphöra

att

Etat

non contractant

lapse in the Con-

gälla i den fördrags-

cessent

d'avoir

effet

tracting

State

where

slutande stat där åt-

dans l'Etat contractant

the

measures

were

gärderna

vidtogs,

så

où elles ont été prises

taken as soon as mea-

snart de åtgärder som

dès qu'y sont recon-

sures

required by the

situationen kräver och

nues les mesures exi-

situation and taken by

som vidtas av en annan

gées

par

situation,

the

authorities

stats

myndigheter

er-

prises par les autorités

another State are re-

känns i den fördrags-

d'un autre Etat.

cognised in the Con-

slutande

staten

tracting

State

fråga.

question.

Article 13

Artikel 13

1. Les autorités d'un

1. The authorities of

1. De myndigheter i

Etat

contractant

qui

Contracting

State

en fördragsslutande stat

sont

compétentes

se-

which

have jurisdic-

som

enligt

artiklarna

lon les articles 5 à 10

tion

under

Articles

5–10 är behöriga att

pour prendre des me-

to 10 to take measures

vidta

åtgärder

till

sures de protection de

for

the

protection

skydd för barnets per-

personne

des

the person or property

son eller egendom ska

biens de l'enfant doi-

the

child

must

avstå

från

att utöva

vent s'abstenir de sta-

abstain

from

exerci-

sin

behörighet

om,

tuer si, lors de l'intro-

sing

this

jurisdiction

vid den

tidpunkt

då

duction de la procé-

if, at the time of the

förfarandet inleds, mot-

dure,

des

mesures

commencement of the

svarande åtgärder har

correspondantes

ont

proceedings,

corres-

begärts och fortfaran-

été

demandées

aux

ponding measures have

de övervägs hos myn-

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

autorités

d'un

autre

been

requested

from

digheterna i en annan

Etat

contractant

alors

the

authorities

fördragsslutande

stat

compétentes

vertu

another

Contracting

som

vid

tidpunkten

des articles 5 à 10 et

State

having

jurisdic-

för begäran är behö-

sont encore

cours

tion

under Articles 5

riga

enligt

artiklarna

d'examen.

to 10 at the time of

5–10.

the request

and

are

still

under considera-

tion.

2. La disposition du

2. The provisions of

2. Bestämmelserna i

paragraphe

the

preceding

para-

punkt 1 ska inte tilläm-

s'applique

pas si

graph shall not apply

pas om de myndig-

les

autorités

devant

if the authorities be-

heter till vilka fram-

lesquelles la demande

fore whom the request

ställningen

om åtgär-

de mesures a été ini-

for measures was ini-

der ursprungligen rik-

tialement

présentée

tially introduced have

tades

har

avstått

från

ont

renoncé

leur

declined jurisdiction.

behörighet.

compétence.

Article 14

Artikel 14

Les mesures

prises

The measures taken

åtgärder

som

application

des

application

vidtas

med

stöd

articles 5 à 10 restent

Articles 5 to 10 re-

artiklarna 5–10 ska

vigueur

dans

les

main in force accor-

gälla enligt sina vill-

limites

qui

sont

les

ding

their terms,

kor, även om grunden

leurs, même lorsqu'un

even if a change of

för behörigheten

har

changement

des

cir-

circumstances has eli-

upphört

genom

änd-

constances a fait dis-

minated

the

basis

rade

förhållanden,

så

paraître

l'élément

sur

upon

which

jurisdic-

länge de myndigheter

lequel était

fondée la

tion

was

founded,

som är behöriga enligt

compétence,

tant

que

long as the authorities

konventionen inte har

les

autorités

compé-

which have

jurisdic-

ändrat,

ersatt

eller

tentes en vertu de la

tion under the Con-

upphävt åtgärderna.

Convention ne les ont

vention have not mo-

pas

modifiées,

rem-

dified, replaced or termi-

placées ou levées.

nated such measures.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

CHAPITRE III

CHAPTER III

KAPITEL III

LOI APPLICABLE

APPLICABLE LAW

TILLÄMPLIG LAG

Article 15

Artikel 15

1. Dans l'exercice de

1. In exercising their

1. Myndigheterna

compétence

qui

jurisdiction under

the

fördragsslutande

leur

est

attribuée

par

provisions of Chapter

staterna

ska

tillämpa

les

dispositions

II,

the authorities

sin egen lag vid utöv-

chapitre II, les autori-

the Contracting States

andet av sin behörig-

tés des Etats contrac-

shall apply their own

het enligt bestämmel-

tants

appliquent

leur

law.

serna i kapitel II.

loi.

2. Toutefois,

dans

2. However,

2. Myndigheterna

la mesure où la pro-

far

as the

protection

fördragsslutande

tection de la personne

of the person or the

staterna

får

emeller-

des

biens

property of

the child

tid, i den mån som

l'enfant

requiert,

requires, they may ex-

skyddet

för

barnets

elles

peuvent

excep-

ceptionally

apply

person eller egendom

tionnellement

appli-

take

into

considera-

kräver

detta,

undan-

quer

prendre

tion the law of anot-

tagsvis

tillämpa

eller

considération

loi

her

State

with

which

beakta

lagen

d'un

autre

Etat

avec

the

situation

has

annan stat till

vilken

lequel

situation

substantial connection.

situationen har väsent-

présente un lien étroit.

lig anknytning.

3. En cas de change-

3. If the child’s habi-

3. Om barnet får ett

ment

résidence

tual residence changes

nytt

hemvist

habituelle de l'enfant

another

Contrac-

annan fördragsslutan-

dans

autre

Etat

ting State, the law of

de stat, ska den sta-

contractant,

loi

that other State governs,

tens lag från och med

cet autre Etat régit, à

from the time of the

tidpunkten

för

änd-

partir

moment

où

change, the conditions

ringen bestämma vill-

changement

est

application

the

koren för tillämpning-

survenu,

les

condi-

measures taken in the

en av de åtgärder som

tions d'application des

State

the

former

har vidtagits i den stat

mesures

prises

dans

habitual residence.

där

barnet

tidigare

l'Etat

l'ancienne

hade hemvist.

résidence habituelle.

Article 16

Artikel 16

1. L'attribution

1. The attribution or

1. Tillerkännande

l'extinction

plein

extinction

of parental

eller

upphörande

droit

d'une

responsa-

responsibility by opera-

föräldraansvar

direkt

bilité

parentale,

sans

tion

of law, without

på grund av lag, utan

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

intervention

d'une

the intervention of

ingripande av en rätts-

autorité judiciaire ou

judicial

adminis-

lig

eller

administrativ

administrative, est régie

trative

authority,

myndighet,

ska

be-

par la loi de l'Etat de

governed

the law

stämmas

lagen i

la résidence habituelle

of the State of the

den stat där barnet har

de l'enfant.

habitual

residence

hemvist.

the child.

2. L'attribution

2. The attribution or

2. Tillerkännande

l'extinction

d'une re-

extinction

parental

eller

upphörande

sponsabilité

parentale

responsibility

föräldraansvar

genom

par un accord ou un

agreement or a uni-

överenskommelse

acte

unilatéral,

sans

lateral

act,

without

eller en ensidig rätts-

intervention

d'une

intervention of a judi-

handling

utan

ingri-

autorité judiciaire ou

cial or

administrative

pande

av en

rättslig

administrative,

est

authority, is governed

eller administrativ myn-

régie par la loi de

by the law of the State

dighet ska bestämmas

l'Etat

résidence

of the child’s habitual

av lagen i den stat där

habituelle

de l'enfant

residence

the time

barnet har hemvist vid

moment

où

when

the

agreement

den tidpunkt då över-

l'accord

l'acte

or unilateral act takes

enskommelsen

eller

unilatéral prend effet.

effect.

den ensidiga rättshand-

lingen får verkan.

3. La responsabilité

3. Parental

respon-

3. Föräldraansvar

parentale existant selon

sibility

which

exists

som föreligger

enligt

la loi de l'Etat de la

under the law of the

lagen i den stat där

résidence

habituelle

State

the

child’s

barnet

har

hemvist

de l'enfant

subsiste

habitual

residence

består efter en ändring

après

changement

subsists after a change

hemvistet

till

cette

résidence

of that habitual resi-

annan stat.

habituelle

dans

dence

another

autre Etat.

State.

4. En cas de change-

4. If the child’s ha-

4. Om barnet får ett

ment

résidence

bitual residence changes,

nytt hemvist, ska till-

habituelle

de l'enfant,

the attribution of pa-

erkännande

för-

l'attribution

plein

rental

responsibility

äldraansvar

direkt

på

droit de la respons-

by operation of law to

grund av lag till en

abilité parentale à une

a person who does not

person som inte redan

personne qui n'est pas

already have such re-

har föräldraansvar be-

déjà investie de cette

sponsibility is

gover-

stämmas

den

nya

responsabilité

est

ned by the law of the

hemviststatens lag.

régie par la loi de

State

the

new

l'Etat

nouvelle

habitual residence.

résidence habituelle.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

Article 17

Artikel 17

L'exercice de la re-

The exercise of pa-

Utövandet

för-

sponsabilité

parentale

rental responsibility is

äldraansvaret

ska

be-

est régi par la loi de

governed by

the

law

stämmas

lagen i

l'Etat

résidence

of the State of the

den stat där barnet har

habituelle de l'enfant.

child’s

habitual

resi-

hemvist. Om

barnets

En cas de changement

dence.

the child’s

hemvist

ändras,

ska

de la résidence habi-

habitual

residence

utövandet av föräldra-

tuelle

l'enfant,

changes, it is gover-

ansvaret

bestämmas

est régi par la loi de

ned by the law of the

av den nya hemvist-

l'Etat

la nouvelle

State

the

new

statens lag.

résidence habituelle.

habitual residence.

Article 18

Artikel 18

responsabilité

The

parental

res-

Det

föräldraansvar

parentale

prévue

ponsibility referred to

som avses i artikel 16

l'article 16 pourra être

in Article 16 may be

får

upphävas

eller

retirée ou ses con-

terminated,

the

villkoren

för

utövan-

ditions

d'exercice

conditions of its exer-

det

föräldraansva-

modifiées par des me-

cise

modified,

ret får

ändras genom

sures prises en app-

measures taken under

åtgärder

som

vidtas

lication de la Con-

this Convention.

enligt

denna

konven-

vention.

tion.

Article 19

Artikel 19

La validité

d'un

1. The validity of a

1. Giltigheten av en

acte

passé

entre

transaction

entered

rättshandling

som fö-

tiers et une autre per-

into between a

third

retagits mellan

tredje

sonne

qui

aurait

party

and

another

man

och

annan

qualité

représen-

person who would be

person

som

enligt

tant légal selon la loi

entitled to act as the

lagen i den stat där

de l'Etat où l'acte a été

child’s legal represen-

rättshandlingen

före-

passé

peut

être

tative

under

the

law

togs

är

behörig

att

contestée, ni la re-

of the State where the

handla

som

barnets

sponsabilité

tiers

transaction

was

con-

lagliga företrädare får

engagée, pour le seul

cluded cannot be con-

inte

angripas,

och

motif que l'autre per-

tested,

and

the

third

tredje

man

kan

inte

sonne

n'avait pas

party cannot

held

hållas ansvarig enbart

qualité

représen-

liable,

the

sole

på grund av att den

tant légal en vertu de

ground that

the other

andra

personen

inte

la loi désignée par les

person was not en-

var behörig att handla

dispositions

pré-

titled to act as the

som

barnets

lagliga

sent

chapitre, sauf

child’s legal represen-

företrädare

enligt

den

le tiers

savait

tative

under

the

law

lag som anges i be-

devait

savoir que

designated by the pro-

stämmelserna

detta

responsabilité

paren-

visions of this Chap-

kapitel,

såvida

inte

tale

était

régie

par

ter,

unless

the third

tredje man visste eller

cette loi.

party knew or should

borde ha vetat att för-

have

known

that

the

äldraansvaret

regleras

parental responsibility

i den lagen.

was governed by the

latter law.

2. Le

paragraphe

2. The preceding para-

2. Punkt 1 ska tilläm-

ne s'appli-

graph applies

only if

pas endast om rätts-

que que dans le cas où

the

transaction

was

handlingen

företogs

l'acte a été passé entre

entered

into

between

mellan personer

som

personnes

présentes

persons present on the

befann sig på samma

sur

le territoire

d'un

territory of

the same

stats territorium.

même Etat.

State.

Article 20

Artikel 20

Les dispositions du

The

provisions

Bestämmelserna

présent chapitre

sont

this

Chapter

apply

detta kapitel ska tilläm-

applicables

même

even if the law desig-

pas även om den lag

la loi qu'elles désig-

nated by them is the

som

anvisas

genom

nent

est

celle

d'un

law of a non-Con-

dessa bestämmelser är

Etat non contractant.

tracting State.

en icke-fördragsslu-

tande stats lag.

Article 21

Artikel 21

1. Au sens du pré-

1. In

this

Chapter

1. Med

”lag”

avses

sent chapitre, le terme

the term ‘law’ means

i detta

kapitel

den

«loi» désigne le droit

the law in force in a

gällande

lagen

en vigueur dans

State

other

than

its

stat, med undantag för

Etat, à l'exclusion des

choice of law rules.

dess lagvalsregler.

règles de

conflit

lois.

2. Toutefois,

2. However,

the

2. Om den

tillämp-

loi applicable en vertu

law applicable accor-

liga lagen enligt arti-

de l'article 16 est celle

ding to Article 16 is

kel 16 är en icke-

d'un Etat non con-

that of a non-Con-

fördragsslutande

stats

tractant et que les règ-

tracting State

and if

lag och om den statens

les de conflit de cet

the

choice

law

lagvalsregler

anvisar

Etat

désignent

loi

rules of that State de-

lagen i en annan icke-

d'un

autre

Etat

non

signate

the

law

fördragsslutande

stat

contractant

qui

appli-

another non-Contrac-

som skulle tillämpa sin

querait sa

propre

loi,

ting

State

which

egen

lag, ska

dock

la loi de cet autre Etat

would

apply

its own

lagen

den staten

est

applicable.

law, the law of the

tillämpas.

den

loi de cet autre Etat

latter State applies. If

andra icke-fördrags-

non contractant ne se

that

other

non-Con-

slutande

staten

inte

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

reconnaît

pas

appli-

tracting

State would

skulle

tillämpa

sin

cable, la loi appli-

not apply its own law,

egen lag, ska den lag

cable est celle désig-

the applicable law

tillämpas som anvisas

née par l'article 16.

that

designated

genom artikel 16.

Article 16.

Article 22

Artikel 22

L'application

The

application

Den lag som an-

loi désignée

par

les

the law designated by

visas

genom bestäm-

dispositions

pré-

the provisions of this

melserna i detta kapi-

sent

chapitre

peut

Chapter can be refu-

tel får åsidosättas en-

être

écartée

que

sed only if this appli-

dast om tillämpningen

cette

application

est

cation would be mani-

är uppenbart oförenlig

manifestement

con-

festly contrary to pu-

med grunderna för rätts-

traire à l'ordre public,

blic

policy,

taking

ordningen (ordre pub-

compte tenu de l'intérêt

into account

the best

lic), med hänsyn tagen

supérieur de l'enfant.

interests of the child.

till barnets bästa.

CHAPITRE IV

CHAPTER IV

KAPITEL IV

RECONNAISSANCE

RECOGNITION

ERKÄNNANDE

ET EXECUTION

AND ENFORCEMENT

OCH

VERKSTÄLLIG-

HET

Article 23

Artikel 23

1. Les mesures pri-

1. The

measures

1. De

åtgärder som

ses par les

autorités

taken by the authori-

vidtas av en fördrags-

d'un

Etat

contractant

ties of a

Contracting

slutande stats myndig-

sont

reconnues

State shall be recog-

heter

ska

erkännas

plein

droit

dans

les

nised by operation of

direkt på grund av lag

autres Etats

contrac-

law in all other Con-

i samtliga övriga för-

tants.

tracting States.

dragsslutande stater.

2. Toutefois,

re-

2. Recognition may

2. Erkännande

får

connaissance

peut

however be refused:

dock vägras

être refusée:

a) si la mesure a été

a) if the measure was

a) om

åtgärden

har

prise

par

une autorité

taken

authority

vidtagits av en myn-

dont

compétence

whose

jurisdiction was

dighet

vars

behörighet

n'était pas fondée sur un

not based on one of the

inte grundades på någon

chef

compétence

grounds provided for in

av de

omständigheter

prévu au chapitre II;

Chapter II;

som anges i kapitel II,

b) si la mesure a été

b) if

the

measure

b) om

åtgärden

prise, hors le cas d'ur-

was taken, except in a

strid med

grundlägg-

gence, dans

cadre

case of

urgency,

ande

förfaranderegler

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

d'une

procédure

judi-

the

context

i den anmodade staten

ciaire

administra-

judicial or administra-

har

vidtagits

inom

tive,

sans

qu'ait

été

tive proceeding, with-

ramen för ett rättsligt

donnée

l'enfant la

out

the

child having

eller administrativt för-

possibilité

d'être

en-

been provided the oppor-

farande utan att barnet

tendu,

violation

tunity to be heard, in

har

fått möjlighet

att

des

principes

fonda-

violation

funda-

komma till tals, så-

mentaux de procédure

mental

principles

vida det inte är fråga

de l'Etat requis;

procedure of the re-

ett

brådskande

quested State;

fall,

c) à la demande de

c) on the request of

c) om en person be-

toute personne préten-

any

person

claiming

gär det och hävdar att

dant que cette mesure

that the measure in-

åtgärden hindrar honom

porte atteinte à sa re-

fringes

his

her

eller

henne att

utöva

sponsabilité parentale,

parental responsibility,

sitt föräldraansvar,

si cette mesure a été

such

measure was

åtgärden har vidtagits

prise,

hors

cas

taken, except in a case

utan

att

personen

d'urgence,

sans qu'ait

urgency,

without

fråga har fått möjlig-

été

donnée

cette

such

person

having

het att yttra sig, såvida

personne la possibilité

been given an oppor-

det inte är fråga om ett

d'être entendue;

tunity to be heard;

brådskande fall,

d) si

reconnais-

d) if

such

recogni-

d) om ett erkännan-

sance

est

manifeste-

tion is manifestly con-

uppenbart

skulle

ment

contraire

trary to public policy

strida mot grunderna

l'ordre public de l'Etat

of the requested State,

för rättsordningen (ordre

requis,

compte

tenu

taking

into

account

public) i den anmoda-

l'intérêt supérieur

the

best

interests

de staten, med hänsyn

de l'enfant;

the child;

tagen till barnets bästa,

e) si

mesure est

e) if the measure is

e) om

åtgärden

är

incompatible avec une

incompatible

with a

oförenlig

med

mesure

prise

pos-

later measure taken in

senare åtgärd som har

térieurement dans l'Etat

the

non-Contracting

vidtagits i den icke-

non contractant de la

State of

the

habitual

fördragsslutande

stat

résidence habituelle de

residence of the child,

där barnet har hem-

l'enfant,

lorsque

cette

where this later mea-

vist,

den

senare

dernière

mesure réunit

sure fulfils the re-

åtgärden uppfyller kra-

les

conditions

néces-

quirements for recog-

ven

för

erkännande

saires à sa reconnais-

nition in the requested

den anmodade staten,

sance dans l'Etat requis;

State;

f) si

procédure

f) if

the procedure

f) om

förfarandet

prévue

à l'article 33

provided in Article 33

enligt artikel 33

inte

n'a pas été respectée.

has not been complied

har följts.

with.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

Article 24

Artikel 24

Sans

préjudice

Without

prejudice

Utan att det påver-

l'article

23,

para-

Article

23,

kar tillämpningen

graphe premier,

toute

paragraph

any

artikel 23.1 får varje

personne

intéressée

interested person may

berörd part begära att

peut

demander

aux

request

from

the

de behöriga

myndig-

autorités compétentes

competent

authorities

heterna i en fördrags-

d'un

Etat

contractant

of a Contracting State

slutande

stat

beslutar

qu'il soit statué sur la

that

they

decide

om erkännande eller

reconnaissance ou

the

recognition

icke-erkännande av en

non-reconnaissance

non-recognition of a

åtgärd som har vid-

d'une

mesure

prise

measure

taken

tagits i en annan för-

dans

autre

Etat

another

Contracting

dragsslutande stat. För-

contractant.

pro-

State. The

procedure

farandet ska regleras i

cédure est régie par la

is governed by

the

den anmodade statens

loi de l'Etat requis.

law

the

requested

lag.

State.

Article 25

Artikel 25

L'autorité

l'Etat

The authority of the

Myndigheten i

den

requis est liée par les

requested

State

anmodade staten

ska

constatations

fait

bound by the findings

vara bunden av be-

sur lesquelles l'autori-

of fact on which the

dömningen av de fak-

té de l'Etat qui a pris

authority of the

State

tiska

omständigheter

la mesure a fondé sa

where

the

measure

på vilka myndigheten

compétence.

was

taken

based

its

i den stat där åtgärden

jurisdiction.

vidtogs

grundade

sin

behörighet.

Article 26

Artikel 26

1. Si les mesures pri-

1. If measures taken

1. Om

åtgärder

som

ses dans un Etat con-

one

Contracting

vidtas i en fördrags-

tractant et qui y sont

State and enforceable

slutande

stat

och

är

exécutoires comportent

there require enforce-

verkställbara

den

des

actes

d'exécution

ment in another Con-

staten

kräver

verkstäl-

dans

autre

Etat

tracting

State,

they

lighet i en annan för-

contractant, elles sont,

shall, upon request by

dragsslutande

stat,

ska

dans

cet

autre

Etat,

an interested party, be

åtgärderna på

begäran

déclarées

exécutoires

declared enforceable or

av en berörd part för-

enregistrées

aux

registered for the pur-

klaras

verkställbara

fins

d'exécution,

sur

pose of enforcement in

eller

registreras

för

requête de toute partie

that other State accord-

verkställighet

den

intéressée,

selon

ing

to the

procedure

andra

fördragsslutande

procédure

prévue

par

provided in the law of

staten

enlighet

med

la loi de cet Etat.

the latter State.

det

förfarande

som

anges i den statens lag.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

2. Chaque Etat con-

2. Each Contracting

2. Varje

fördragsslu-

tractant

applique à la

State

shall

apply

tande stat ska tillämpa

déclaration

d'exequa-

the declaration of en-

ett

enkelt

och snabbt

tur ou à l'enregis-

forceability or regist-

förfarande

för

verk-

trement

une

procé-

ration

simple

and

ställbarhetsförklaring-

dure simple et rapide.

rapid procedure.

eller

registrering-

en.

3. La

déclaration

3. The

declaration

3. Verkställbarhets-

d'exequatur ou l'enre-

enforceability

förklaringen

eller

re-

gistrement ne peuvent

registration

may

gistreringen

får

väg-

être refusés que pour

refused only

for

one

ras

endast

på

någon

l'un des motifs prévus

of the reasons set out

av de i artikel 23.2

à l'article 23, para-

in Article 23, para-

angivna grunderna.

graphe 2.

graph 2.

Article 27

Artikel 27

Sous réserve de ce

Without

prejudice

Ingen omprövning i

qui

est

nécessaire

to such review as is

sak

den

vidtagna

pour

l'application

des

necessary in the appli-

åtgärden får äga rum,

articles qui précèdent,

cation of the pre-

med förbehåll för den

l'autorité de l'Etat re-

ceding

Articles, there

omprövning

som

är

quis

procédera à

shall be no review of

nödvändig för att tillämpa

aucune revision au fond

the merits of the mea-

föregående

artik-

de la mesure prise.

sure taken.

larna.

Article 28

Artikel 28

Les

mesures

prises

Measures

taken

Åtgärder

som

har

dans un Etat contrac-

one Contracting State

vidtagits i en för-

tant, qui sont décla-

and declared enforce-

dragsslutande stat och

rées

exécutoires

able, or registered for

förklarats

verkställba-

enregistrées

aux

fins

the purpose of en-

ra eller registrerats för

d'exécution

dans

forcement, in another

verkställighet

autre Etat contractant,

Contracting State shall

annan

fördragsslutan-

y sont mises à exé-

enforced

the

de stat, ska verkställas

cution comme si elles

latter State as if they

i den

senare

staten

avaient été prises par

had been taken by the

som om de hade vid-

les autorités

cet

authorities of that State.

tagits

myndighe-

autre Etat. La mise à

Enforcement

takes

terna där. Verkställig-

exécution

des

me-

place

accordance

heten ska äga rum en-

sures se fait con-

with the law of the

ligt

den

anmodade

formément à la loi de

requested State to the

statens lag med de be-

l'Etat

requis dans

les

extent

provided

gränsningar som före-

limites qui y sont pré-

such law,

taking into

skrivs

där,

och med

vues, compte tenu de

consideration the best

hänsyn tagen till bar-

l'intérêt

supérieur

interests of the child.

nets bästa.

l'enfant.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

CHAPITRE V

CHAPTER V

KAPITEL V

COOPERATION

CO-OPERATION

SAMARBETE

Article 29

Artikel 29

1. Chaque Etat con-

1. A

Contracting

1. Varje fördragsslu-

tractant

désigne

une

State shall designate a

tande stat ska utse en

Autorité centrale char-

Central

Authority

centralmyndighet som

gée de satisfaire

aux

discharge

the

duties

ska ha till uppgift att

obligations

qui

lui

which are imposed by

fullgöra

skyldig-

sont

imposées

par la

the

Convention

heter som åläggs så-

Convention.

such authorities.

dana myndigheter en-

ligt denna konvention.

2. Un

Etat

fédéral,

2. Federal

States,

2. Federala

stater,

un Etat

dans

lequel

States with more than

stater med mer än ett

plusieurs systèmes de

one system of law or

rättssystem eller stater

droit

sont en

vigueur

States having autono-

som har autonoma terri-

ou un Etat ayant des

mous

territorial

units

toriella enheter får utse

unités

territoriales

shall

free

fler än en centralmyn-

autonomes est libre de

appoint more than one

dighet

och

ange

den

désigner

plus

d'une

Central Authority and

territoriella

eller

den

Autorité centrale et de

to specify the terri-

personliga omfattning-

spécifier

l'étendue

torial or personal ex-

en av deras befogen-

territoriale ou person-

tent of their functions.

heter. Om en stat har

nelle de leurs fonc-

Where

State

has

utsett fler än en cen-

tions. L'Etat

qui

fait

appointed

than

tralmyndighet ska den

usage de cette faculté

one

Central

Authori-

ange den centralmyn-

désigne

l'Autorité

ty,

shall

designate

dighet till vilken med-

centrale

laquelle

the

Central

Authority

delanden

kan

sändas

toute

communication

to which any com-

för

vidarebefordran

peut

être

adressée en

munication

may

till

behörig

central-

vue de sa transmis-

addressed

for

trans-

myndighet inom

den

sion à l'Autorité cen-

mission to the appro-

staten.

trale

compétente

priate

Central

Aut-

sein de cet Etat.

hority

within

that

State.

Article 30

Artikel 30

1. Les

Autorités

1. Central

Authori-

1. Centralmyndig-

centrales

doivent

co-

ties

shall

cooperate

heterna ska samarbeta

opérer entre

elles et

with

each

other

and

med

varandra

och

promouvoir la coopé-

promote

cooperation

främja

samarbetet

ration entre les auto-

amongst

the

compe-

mellan

behöriga

rités

compétentes

tent

authorities

myndigheterna

sina

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

leur Etat pour réaliser

their States to achieve

stater

för

att

uppnå

les

objectifs

the

purposes

the

målen

med

denna

Convention.

konvention.

2. Elles

prennent,

2. They shall, in con-

2. Centralmyndighe

dans

cadre

nection with the app-

terna

ska

samband

l'application

lication of the Con-

med tillämpningen av

Convention,

les

dis-

vention,

take

appro-

konventionen

vidta

positions

appropriées

priate steps to provide

lämpliga

åtgärder

pour fournir des in-

information

the

syfte att lämna upp-

formations

sur

leur

laws of,

and services

lysningar om de lagar

législation, ainsi

que

available

in,

their

och

tjänster

som

sur les services dispo-

States

relating

the

finns i deras stater till

nibles dans

leur

Etat

protection of children.

skydd för barn.

en matière de protec-

tion de l'enfant.

Article 31

Artikel 31

L'Autorité

centrale

The

Central Aut-

Centralmyndigheten

d'un

Etat

contractant

hority of a Contrac-

i en

fördragsslutande

prend soit directement,

ting

State,

either

stat

ska,

direkt

eller

soit avec le concours

directly

through

genom

myndigheter

d'autorités

publiques

public

authorities

eller andra organ, vid-

ou d'autres organismes,

other

bodies,

shall

ta alla lämpliga åt-

toutes dispositions ap-

take

all

appropriate

gärder för att

propriées pour:

steps to –

a) faciliter

les

a) facilitate

the

a) underlätta

den

communications

and

kommunikation

och

offrir l'assistance pré-

offer

the

assistance

lämna

det

stöd

som

vues aux articles 8 et

provided for in Arti-

föreskrivs i

artiklarna

9 et au présent cha-

cles 8 and 9 and in

8 och 9 samt i detta

pitre;

this Chapter;

kapitel,

b) faciliter

par

b) facilitate, by me-

b) genom

medling,

médiation, la concilia-

diation,

conciliation

förlikning

eller

lik-

tion

tout

autre

similar

means,

nande åtgärder under-

mode

analogue,

des

agreed solutions

for

lätta

samförståndslös-

ententes

l'amiable

the

protection

the

ningar

till

skydd

för

sur la protection de la

person or property of

barnets

person

eller

personne ou des biens

the child in situations

egendom i situationer

l'enfant,

dans

les

to which the Conven-

som omfattas av kon-

situations

auxquelles

tion applies;

ventionen,

s'applique la Conven-

tion;

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

100

c) aider, sur deman-

c) provide,

the

c) på begäran av en

de d'une autorité com-

request of a compe-

behörig

myndighet i

pétente d'un autre Etat

tent authority of anot-

en annan fördragsslu-

contractant,

loca-

her Contracting State,

tande stat bistå

med

liser

l'enfant

lorsqu'il

assistance in discover-

att ta reda på var ett

paraît que celui-ci est

ing the whereabouts of

barn befinner sig, om

présent sur le terri-

a child where it appe-

det kan antas att bar-

toire

l'Etat

requis

ars that the child may

net

befinner

sig

och

et a besoin de pro-

be present and in need

behöver skydd på den

tection.

protection

within

anmodade statens terri-

the

territory

the

torium.

requested State.

Article 32

Artikel 32

Sur demande moti-

On a request made

Efter

en motiverad

vée de l'Autorité cen-

with

supporting rea-

begäran

från

central-

trale

d'une

autre

sons

by the

Central

myndigheten eller annan

autorité

compétente

Authority

other

behörig

myndighet i

d'un

Etat contractant

competent

authority

fördragsslutande

avec lequel l'enfant a

any

Contracting

stat

till

vilken barnet

un lien étroit, l'Auto-

State with

which

the

har

väsentlig

anknyt-

rité

centrale

l'Etat

child has a substantial

ning

får centralmyn-

contractant

dans

le-

connection,

the Cen-

digheten i den för-

quel l'enfant a sa rési-

tral

Authority

the

dragsslutande stat där

dence habituelle

Contracting

State

barnet har hemvist och

dans lequel il est pré-

which

the

child

befinner sig, direkt eller

sent peut, soit direc-

habitually resident and

genom myndigheter el-

tement,

soit

avec

present

may,

directly

ler andra organ,

concours

d'autorités

or through public aut-

publiques ou d'autres

horities

other

organismes,

bodies,

a) fournir

rap-

a) provide

report

a) rapportera

port sur la situation de

on the situation of the

barnets situation,

l'enfant;

child;

b) demander

b) request the com-

b) begära

att

den

l'autorité

compétente

petent authority of its

behöriga myndigheten

de son Etat d'exami-

State to

consider

the

i dess stat överväger

ner

l'opportunité

need to take measures

huruvida

åtgärder

prendre

des

mesures

for

the

protection

måste vidtas till skydd

tendant à la protection

the person or property

för

barnets

person

de la personne ou des

of the child.

eller egendom.

biens de l'enfant.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

101

Article 33

Artikel 33

1. Lorsque l'autorité

1. If

authority

1. Om

myndig-

compétente en

vertu

having

jurisdiction

het

som

är

behörig

des articles 5 à 10

under Articles 5 to 10

enligt artiklarna 5–10

envisage le placement

contemplates

the

överväger att

placera

l'enfant dans

une

placement of the child

barnet

familjehem

famille

d'accueil

in a foster family or

eller

på

institution,

dans

établisse-

institutional

care,

eller

vård genom

ment,

son

recueil

the

provision

care

kafala

eller

liknande

légal par kafala ou par

by kafala or an analo-

institut, och om denna

une

institution analo-

gous

institution,

and

placering eller vård ska

gue, et que ce place-

if such

placement

äga rum i en annan för-

ment

recueil

such provision of care

dragsslutande stat, ska

aura

lieu

dans

is to take place in

myndigheten först sam-

autre Etat contractant,

another

Contracting

råda med centralmyn-

elle consulte au pré-

State,

shall

first

digheten

eller

alable

l'Autorité

cen-

consult

with

the

annan

behörig

myn-

trale

une

autre

Central

Authority

dighet

denna

stat.

autorité

compétente

other

competent

au-

Den ska i detta syfte

dernier

Etat.

thority

the

latter

överlämna en rapport

Elle

lui

communique

State. To that effect it

barnet

tillsam-

à cet effet un rapport

shall transmit a report

mans

med

motive-

sur

l'enfant

les

the

child

together

ringen för den före-

motifs de sa proposi-

with

the

reasons

for

slagna

placeringen

tion sur le placement

the

proposed

place-

eller vården.

ou le recueil.

ment

provision

care.

2. La décision sur le

2. The

decision

2. Beslut om place-

placement ou le re-

the placement or pro-

ring eller om vård får

cueil

peut

être

vision of care may be

fattas i den ansökande

prise dans l'Etat re-

made in the reques-

staten endast om cen-

quérant que si l'Auto-

ting State only if the

tralmyndigheten

eller

rité

centrale

une

Central

Authority

en annan behörig myn-

autre autorité compé-

other

competent

aut-

dighet i den anmo-

tente de l'Etat requis a

hority of the request-

dade staten har sam-

approuvé

place-

ed State has consen-

tyckt

till

placeringen

ment

recueil,

ted

the

placement

eller vården med be-

compte tenu de l'inté-

provision

care,

aktande

barnets

rêt supérieur de l'en-

taking

into

account

bästa.

fant.

the child’s best inte-

rests.

Article 34

Artikel 34

1. Lorsqu'une

me-

1. Where a measure

1. När

skydds-

sure de protection est

of protection is con-

åtgärd övervägs får de

envisagée,

les

auto-

templated, the compe-

enligt konventionen be-

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

102

rités

compétentes

tent

authorities

under

höriga

myndigheterna,

vertu de la Conven-

the Convention, if the

detta

krävs

med

tion

peuvent,

situation of the

child

hänsyn

till

barnets

situation

l'enfant

so requires, may re-

situation,

begära

att

l'exige,

demander

quest any authority of

varje

myndighet

toute

autorité

d'un

another

Contracting

annan

fördragsslutan-

autre

Etat

contractant

State which has in-

stat

som

förfogar

qui détient des infor-

formation

relevant to

över upplysningar som

mations utiles pour la

the

protection of

the

är relevanta för skyd-

protection

l'enfant

child to communicate

det av barnet över-

de les lui communi-

such information.

lämnar

dessa

upplys-

quer.

ningar.

2. Chaque Etat con-

2. A Contracting State

2. En

fördragsslut-

tractant pourra

décla-

may

declare

that

ande stat får meddela

rer que les demandes

requests

under

para-

att framställningar en-

prévues

para-

graph 1 shall be com-

ligt punkt 1 till dess

graphe

premier

municated to its aut-

myndigheter endast får

pourront être achemi-

horities only

through

lämnas genom central-

nées que par l'inter-

its Central Authority.

myndigheten.

médiaire de son Auto-

rité centrale.

Article 35

Artikel 35

1. Les autorités com-

1. The competent aut-

1. De behöriga myn-

pétentes

d'un

Etat

horities of a Contrac-

digheterna i en för-

contractant

peuvent

ting State may request

dragsslutande

stat får

demander

aux

auto-

the

authorities

begära

att

myndighe-

rités

d'un

autre Etat

another

Contracting

terna i en annan för-

contractant

prêter

State to assist in the

dragsslutande stat bistår

leur

assistance

implementation

med genomförandet av

mise

œuvre

measures

protec-

skyddsåtgärder som vid-

mesures de protection

tion

taken under

this

tas med stöd av denna

prises en

application

Convention,

especial-

konvention, särskilt i

de la

Convention,

securing

the

fråga om att säker-

particulier

pour

assu-

effective

exercise

ställa det faktiska ut-

rer

l'exercice

effectif

rights

access

övandet av umgänges-

d'un

droit

visite,

well as of the right to

rätt och rätten att upp-

ainsi que du droit de

maintain

direct

con-

rätthålla regelbundna,

maintenir des contacts

tacts

regular

direkta kontakter.

directs réguliers.

basis.

2. Les autorités d'un

2. The authorities of

2. Myndigheterna

Etat

contractant dans

a Contracting State in

en fördragsslutande stat

lequel l'enfant n'a pas

which

the child does

i vilken

barnet

inte

résidence

habi-

not

habitually

reside

har

hemvist

får,

på

tuelle

peuvent,

may, on the request of

begäran av en förälder

demande

d'un

parent

a parent

residing in

som är bosatt i den

résidant dans cet Etat

that

State

who

staten och som önskar

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

103

et souhaitant

obtenir

seeking to obtain or to

få eller behålla um-

ou conserver un droit

maintain access to the

gängesrätt

med

bar-

visite,

recueillir

child, gather informa-

net, samla in upplys-

des

renseignements

tion

evidence

and

ningar

eller underlag

ou des preuves et se

may

make a

finding

och får uttala sig i

prononcer

sur

l'apti-

the

suitability of

frågan om det är lämp-

tude de ce parent à

that parent to exercise

ligt att denna förälder

exercer

droit

access

and

the

utövar

umgängesrätt

visite et sur les con-

conditions

under

och

på

vilka

villkor

ditions dans lesquel-

which access is to be

sådan

umgängesrätt

les il pourrait l'exer-

exercised. An

autho-

skulle

kunna

utövas.

cer.

L'autorité

com-

rity

exercising

juris-

En myndighet som ut-

pétente en

vertu

des

diction under Articles

övar behörighet enligt

articles 5 à 10 pour

5 to 10 to determine

artiklarna 5–10 i fråga

statuer sur le droit de

application

con-

om umgängesrätt med

visite devra, avant de

cerning

access

the

barnet ska beakta så-

se prononcer, prendre

child, shall admit and

dana

upplysningar,

un-

en considération

ces

consider

such

infor-

derlag

och

uttalanden

renseignements, preu-

mation,

evidence

and

när

den

fattar

sitt

ves ou conclusions.

finding

before

rea-

beslut.

ching its decision.

3. Une

autorité

3. An

authority

3. En myndighet som

compétente

vertu

having

jurisdiction

enligt artiklarna 5–10

des articles 5 à 10

under Articles 5 to 10

är behörig att besluta

pour

statuer

sur

decide

access

umgängesrätt

får

droit

visite

peut

may adjourn a pro-

låta

saken

vila

suspendre

procé-

ceeding

pending

the

avvaktan på resultatet

dure

jusqu'au

terme

outcome of a request

av en begäran i en-

de la procédure pré-

made under paragraph

lighet

med

punkt

vue au paragraphe 2,

2, in particular, when

särskilt om den prövar

notamment lorsqu'elle

considering

en ansökan om be-

est saisie d'une de-

application to

restrict

gränsning

eller

upp-

mande

tendant

terminate

access

hävande

um-

modifier

suppri-

rights

granted

the

gängesrätt som bevil-

mer le droit de visite

State

the

child’s

jats i den stat där

conféré par les autori-

former

habitual resi-

barnet

tidigare

hade

tés de l'Etat de l'an-

dence.

hemvist.

cienne résidence habi-

tuelle.

4. Cet

article

n'em-

4. Nothing

this

4. Denna

artikel

pêche pas une

autorité

Article

shall prevent an

hindrar

inte

att

compétente en vertu des

authority

having

juris-

myndighet som är be-

articles 5 à 10 de prendre

diction under Articles 5

hörig enligt artiklarna

des mesures

provisoires

to 10 from taking provi-

5–10 har rätt att vidta

jusqu'au

terme

sional measures pending

interimistiska åtgärder

procédure

prévue

the

outcome

the

i avvaktan på att en

paragraphe 2.

request

made

under

begäran enligt punkt 2

paragraph 2.

besvaras.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

104

Article 36

Artikel 36

Dans

cas

où

any

case

where

I det fall barnet ut-

l'enfant

est

exposé à

the child is exposed to

sätts för allvarlig fara

grave

danger,

les

a serious

danger,

the

ska de behöriga myn-

autorités

compétentes

competent authorities

digheterna i den för-

l'Etat

contractant

the

Contracting

dragsslutande stat där

dans lequel des me-

State where measures

åtgärder till skydd för

sures de protection de

for

the protection

barnet

har

vidtagits

cet

enfant

ont

été

the

child

have

been

eller

övervägs –

prises ou sont en voie

taken

are

under

får

underrättelse

de l'être, si elles sont

consideration,

if they

om att barnet har bytt

informées du change-

are informed

that the

hemvist till eller be-

ment de résidence ou

child’s

residence

has

finner sig i en annan

présence

changed to, or that the

stat – underrätta myn-

l'enfant dans un autre

child

present

digheterna i den staten

Etat,

avisent

les

another

State,

shall

om faran och om vilka

autorités

cet

Etat

inform the authorities

åtgärder som vidtagits

de ce danger et des

that

other

State

eller övervägs.

mesures prises ou en

about the danger in-

cours d'examen.

volved and the mea-

sures taken or

under

consideration.

Article 37

Artikel 37

Une autorité ne peut

authority

shall

myndighet

får

demander

trans-

not request or trans-

inte begära eller över-

mettre

des

informa-

mit

any

information

lämna

upplysningar

tions en

application

under

this Chapter if

enligt detta kapitel om

de ce chapitre si elle

to do so would, in its

det,

enligt myndighe-

est d'avis qu'une telle

opinion,

be likely

tens uppfattning, skulle

demande ou transmis-

place the child’s per-

kunna

medföra

fara

sion

pourrait

mettre

son

property

för

barnets

person

en danger la personne

danger, or constitute a

eller

egendom

eller

les

biens

serious threat

the

innebära

att

friheten

l'enfant, ou constituer

liberty or life of a

eller livet för en med-

une

menace

grave

member of the child’s

lem av barnets familj

pour la liberté ou la

family.

allvarligt hotas.

vie d'un membre de sa

famille.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

105

Article 38

Artikel 38

1. Sans préjudice de

1. Without prejudice

1. Utan

att

det

på-

la possibilité de ré-

to the

possibility of

verkar möjligheten att

clamer des frais rai-

imposing

reasonable

ta ut skäliga

avgifter

sonnables

correspon-

charges for the provi-

för tjänster ska cen-

dant

aux

services

sion of services, Cen-

tralmyndigheter

och

fournis,

les

Autorités

tral

Authorities

and

andra

myndigheter i

centrales et les autres

other

public authori-

fördragsslutande stater

autorités

publiques

ties

Contracting

bära sina egna kost-

des Etats contractants

States shall bear their

nader för tillämpning-

supportent leurs

frais

own costs in applying

en av bestämmelserna

découlant

l'appli-

the provisions of

this

i detta kapitel.

cation

des

disposi-

Chapter.

tions

présent

chapitre.

2. Un

Etat

contrac-

2. Any Contracting

2. Varje

fördrags-

tant peut conclure des

State

may

enter

into

slutande stat får träffa

accords

avec

un ou

agreements

with

one

överenskommelser med

plusieurs

autres Etats

or more other Con-

en eller flera andra för-

contractants

sur

tracting

States

con-

dragsslutande

stater

répartition des frais.

cerning the allocation

fördelningen

of charges.

avgifter.

Article 39

Artikel 39

Tout

Etat

contrac-

Any

Contracting

Varje

fördragsslut-

tant

pourra

conclure

State

may

enter

into

ande stat får träffa över-

avec

ou plusieurs

agreements

with

one

enskommelser med en

autres Etats

contrac-

or more other Con-

eller flera andra för-

tants

des

accords en

tracting States with a

dragsslutande

stater

vue de favoriser dans

view to improving the

för

att

sinsemellan

leurs

rapports

réci-

application

this

förbättra

tillämpning-

proques

l'application

Chapter

their

detta

kapitel.

présent

chapitre.

mutual

relations.

The

Stater

som har ingått

Les

Etats

qui

ont

States

which

have

en sådan överenskom-

conclu de tels accords

concluded

such

melse

ska

överlämna

transmettront

une

agreement shall trans-

en kopia till konven-

copie

dépositaire

mit a copy to the

tionens depositarie.

de la Convention.

depositary

the

Convention.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

106

CHAPITRE VI

CHAPTER VI

KAPITEL VI

DISPOSITIONS

GENERAL

ALLMÄNNA

GENERALES

PROVISIONS

BESTÄMMELSER

Article 40

Artikel 40

1. Les

autorités

1. The authorities of

1. Myndigheterna

l'Etat contractant de la

the

Contracting

State

den

fördragsslutande

résidence

habituelle

of the child’s habitual

stat

där

barnet

har

de l'enfant ou de l'Etat

residence,

the

hemvist

eller

den

contractant

où

une

Contracting

State

fördragsslutande

stat

mesure

protection

where

measure

där

skyddsåtgärd

été prise

peuvent

protection

has

been

vidtagits får, på begä-

délivrer au titulaire de

taken, may deliver to

ran

den

person

responsabilité

the

person

having

som

har

föräldraan-

parentale ou

à toute

parental responsibility

svaret eller den per-

personne

qui

est

or to the person en-

son

som

ska

skydda

confiée

protection

trusted

with

protec-

barnets

person

eller

de la personne ou des

tion of the child’s per-

egendom,

för

denna

biens de l'enfant, à sa

son or property, at his

person,

utfärda

ett

demande, un certificat

or her request, a certi-

intyg

vilken

indiquant sa qualité et

ficate

indicating

the

egenskap

personen

les

pouvoirs

qui

lui

capacity in which that

handlar och vilka be-

sont conférés.

person

entitled

fogenheter

personen

act

and

the

powers

har.

conferred upon him or

her.

2. La qualité et les

2. The capacity and

2. Denna person ska,

pouvoirs indiqués par

powers

indicated

inte

annat

kan

le certificat sont tenus

the certificate are pre-

visas, anses

handla

pour établis, sauf pre-

sumed to be vested in

den egenskap

och ha

uve contraire.

that

person,

the

de befogenheter

som

absence of proof

anges i intyget.

the contrary.

3. Chaque Etat con-

3. Each Contracting

3. Varje

fördrags-

tractant

désigne

les

State shall designate

slutande stat ska ange

autorités

habilitées à

the authorities compe-

vilka myndigheter som

établir le certificat.

tent to draw up the

är behöriga att utfärda

certificate.

intyget.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

107

Article 41

Artikel 41

Les

données

per-

Personal data gathe-

Personuppgifter som

sonnelles rassemblées

red or transmitted under

samlats in eller över-

transmises

con-

the Convention

shall

lämnats

enligt

kon-

formément à la Con-

be used only for the

ventionen

får

endast

vention

peuvent

purposes

for

which

användas

syften

être utilisées à d'au-

they were gathered or

för vilka de samlats in

tres

fins

que

celles

transmitted.

eller överlämnats.

pour

lesquelles

elles

ont

été

rassemblées

ou transmises.

Article 42

Artikel 42

Les

autorités

aux-

The

authorities

De myndigheter till

quelles

des

informa-

whom

information is

vilka upplysningar över-

tions

sont transmises

transmitted

shall

en-

lämnats

ska

sörja för

en assurent la confi-

sure its

confidentiali-

att

omfattas

dentialité

conformé-

ty, in accordance with

sekretess

enlighet

ment à la loi de leur

the law of their State.

med

lagstiftningen i

Etat.

denna stat.

Article 43

Artikel 43

Les

documents

All

documents

for-

Ingen

legalisering

transmis

délivrés

warded

delivered

eller

annat

liknande

en application

de la

under this Convention

förfarande får krävas i

Convention

sont

dis-

shall be exempt from

fråga

om handlingar

pensés de toute léga-

legalisation

any

som

översänds

eller

lisation

toute

analogous formality.

överlämnas enligt denna

formalité analogue.

konvention.

Article 44

Artikel 44

Chaque

Etat

con-

Each

Contracting

Varje

fördragsslu-

tractant peut désigner

State

may

designate

tande

stat

får

utse

les autorités à qui les

the

authorities

myndigheter till vilka

demandes

prévues

which

requests

under

framställningar

enligt

aux articles 8, 9 et 33

Articles 8, 9 and 33

artiklarna 8, 9 och 33

doivent être envoyées.

are to be addressed.

ska göras.

Article 45

Artikel 45

1. Les

désignations

1. The

designations

1. Haagkonferensen

mentionnées aux artic-

referred to in Articles

för internationell

pri-

les 29 et 44 sont com-

29 and 44 shall be

vaträtts

permanenta

muniquées au Bureau

communicated to

the

byrå

ska

underrättas

Permanent

Permanent Bureau of

myndigheter

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

108

Conférence

the Hague Conference

som utses enligt artik-

Haye de droit inter-

Private

Inter-

larna 29 och 44.

national privé.

national Law.

2. La

déclaration

2. The

declaration

2. Förklaringar

en-

mentionnée

à l'article

referred

Article

ligt artikel

34.2

ska

34, paragraphe

est

34, paragraph 2, shall

ställas

till

konven-

faite au dépositaire de

made

the

tionens depositarie.

la Convention.

depositary

the

Convention.

Article 46

Artikel 46

Un Etat contractant

A Contracting State

En fördragsslutande

dans lequel des systè-

which

different

stat som i fråga om

mes de droit ou des

systems of law or sets

skydd

barn

och

ensembles

règles

of rules of law apply

deras

egendom

har

différents s'appliquent

to the protection

olika rättssystem eller

en matière de pro-

the child and his or

regelverk

ska

inte

tection de

l'enfant et

her property shall not

vara

förpliktad

att

de ses biens n'est pas

be bound to apply the

tillämpa

denna

kon-

tenu

d'appliquer

les

rules of the Conven-

vention

på

konflikter

règles de la Conven-

tion to conflicts solely

uteslutande mellan så-

tion aux conflits con-

between

such

diffe-

dana

olika

system

cernant

uniquement

rent systems or sets of

eller regelverk.

ces

différents

systè-

rules of law.

mes ou ensembles de

règles.

Article 47

Artikel 47

Au regard d'un Etat

In relation to a State

I förhållande till en

dans

lequel

deux

in which two or more

stat som i fråga om

plusieurs systèmes de

systems of law or sets

denna konvention har

droit ou ensembles de

of rules of law with

två eller flera rätts-

règles ayant trait aux

regard to any

matter

system eller regelverk

questions régies par la

dealt

with

in this

som är tillämpliga inom

présente

Convention

apply

olika

territoriella

en-

s'appliquent

dans

des

different

territorial

heter ska

unités

territoriales

units –

différentes:

1. toute

référence à

1. any

reference

1. varje

hänvisning

la résidence habituelle

habitual

residence

till hemvist

i denna

dans cet Etat vise la

that

State

shall

stat

avse

hemvist

résidence

habituelle

construed as referring

inom

territoriell

dans une unité terri-

to habitual

residence

enhet,

toriale;

in a territorial unit;

2. toute

référence à

2. any

reference

2. varje

hänvisning

la présence de l'enfant

the

presence

the

till att

barn

befinner

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

109

dans cet Etat vise la

child

that

State

sig i denna stat avse

présence

l'enfant

shall

construed

att

barn

befinner

sig

dans une unité terri-

referring

presence

inom

territoriell

toriale;

in a territorial unit;

enhet,

3. toute

référence

3. any

reference

3. varje

hänvisning

la situation

des biens

the location of pro-

till

att

egendom som

l'enfant

dans

cet

perty of the child in

tillhör

barnet finns

Etat

vise

situation

that

State

shall

denna

stat

avse

att

des

biens

l'enfant

construed as referring

egendom

som tillhör

dans une unité terri-

to location of property

barnet

finns

inom

toriale;

of the child in a

territoriell enhet,

territorial unit;

4. toute

référence

4. any

reference

4. varje

hänvisning

l'Etat

dont

l'enfant

the State of which the

till den stat i vilken

possède la nationalité

child

national

barnet

är

medborgare

vise l'unité territoriale

shall

construed

avse den

territoriella

désignée par la loi de

referring to the terri-

enhet

som

anges

cet

Etat

ou,

torial

unit

designated

denna

stats

lagstift-

l'absence

règles

by the law of that

ning eller, om rele-

pertinentes,

l'unité

State

or,

the

vanta

regler

saknas,

territoriale

avec

la-

absence

relevant

den

territoriella enhet

quelle

l'enfant

pré-

rules, to the territorial

till

vilken

barnet

har

sente le lien le plus

unit

with

which

the

närmast anknytning,

étroit;

child

has

the

closest

connection;

5. toute

référence

5. any

reference

5. varje

hänvisning

l'Etat dont une auto-

the State whose aut-

till den stat till vars

rité

est saisie d'une

horities are

seised

myndigheter

det

har

demande

divorce

an application for di-

inlämnats en ansökan

ou séparation de corps

vorce or legal separa-

äktenskapsskillnad

des parents de l'en-

tion

the

child’s

eller hemskillnad

för

fant, ou en annulation

parents, or for annul-

barnets föräldrar, eller

de leur

mariage, vise

ment of their marri-

annullering

l'unité territoriale dont

age, shall be constru-

deras äktenskap, avse

une autorité est saisie

ed as referring to the

den

territoriella enhet

d'une telle demande;

territorial

unit

whose

till

vars

myndigheter

authorities

are

seised

det

har inlämnats

of such application;

sådan ansökan,

6. toute

référence

6. any

reference

6. varje

hänvisning

l'Etat avec lequel l'en-

the State

with

which

till den stat till vilken

fant

présente

lien

the child has a sub-

barnet

har

väsentlig

étroit vise l'unité terri-

stantial

connection

anknytning

avse

den

toriale

avec

laquelle

shall

construed

territoriella

enhet

till

l'enfant

présente

referring to the terri-

vilken barnet har så-

lien;

torial unit with which

dan anknytning,

the child

has

such a

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

110

connection;

7. toute

référence

7. any

reference

7. varje

hänvisning

l'Etat où l'enfant a été

the State to which the

till den stat till vilken

déplacé ou retenu vise

child has been re-

barnet bortförts eller i

l'unité territoriale dans

moved or in which he

vilken

barnet

kvar-

laquelle l'enfant a été

or she has been re-

hållits avse den rele-

déplacé ou retenu;

tained shall be con-

vanta territoriella

en-

strued

referring

het

till

vilken barnet

the relevant territorial

bortförts eller i vilken

unit

which

the

barnet kvarhållits,

child has been re-

moved or in which he

or she has been re-

tained;

8. toute

référence

8. any

reference

8. varje

hänvisning

aux

organismes

bodies or authorities

till den

statens

organ

autorités de

cet

Etat,

that

State,

other

eller myndigheter, utom

autres que les Auto-

than

Central

Autho-

centralmyndigheter,

rités

centrales,

vise

rities, shall be con-

avse

de organ

eller

les

organismes

strued

referring to

myndigheter som

är

autorités

habilités

those authorised to act

bemyndigade att vidta

agir dans l'unité terri-

the

relevant

åtgärder

inom

den

toriale concernée;

territorial unit;

relevanta

territoriella

enheten,

9. toute

référence

9. any

reference

9. varje

hänvisning

la loi, à la procédure

the

law or procedure

till lag eller förfaran-

ou à l'autorité de l'Etat

authority

the

de eller

myndighet i

où une mesure a été

State in which a mea-

den stat i vilken en

prise vise la loi, la

sure

has

been taken

åtgärd vidtagits

avse

procédure

l'au-

shall

be construed

lag

eller

förfarande

torité de l'unité terri-

referring to the law or

eller

myndighet

inom

toriale dans

laquelle

procedure or authority

den territoriella

enhet

cette

mesure a

été

of the territorial

unit

i vilken en sådan åt-

prise;

in which such mea-

gärd vidtagits,

sure was taken;

10. toute

référence

10. any reference to

10. varje

hänvisning

à la loi, à la procédure

the

law or procedure

till

den

anmodade

ou à l'autorité de l'Etat

or authority of the re-

statens lag eller för-

requis vise la loi, la

quested State shall be

farande eller myndig-

procédure ou l'autori-

construed as referring

het avse lag eller för-

té de l'unité territori-

to the law or pro-

farande eller myndig-

ale dans

laquelle

cedure or authority of

het inom den terri-

reconnaissance ou l'exé-

the

territorial

unit

toriella enhet i vilken

cution est invoquée.

which

recognition

erkännande eller verk-

enforcement is sought.

ställighet begärts.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

111

Article 48

Artikel 48

Pour identifier la loi

For

the

purpose

Vid fastställande av

applicable en vertu du

identifying

the

appli-

tillämplig

lag

enligt

chapitre III, lorsqu'un

cable

law

under

kapitel III med av-

Etat

comprend

deux

Chapter III, in rela-

seende på en stat som

plusieurs

unités

tion to a State which

omfattar två eller flera

territoriales

dont

cha-

comprises

two

territoriella

enheter

cune

son

propre

territorial

units

vilka var för sig har

système

droit

each of which has its

sitt

eget

rättssystem

un ensemble de règles

own system of law or

eller regelverk på det

ayant trait aux ques-

set of rules of law in

område

som

denna

tions

régies

par

respect of matters co-

konvention

omfattar

présente

Convention,

vered by this Conven-

ska

följande

regler

les

règles

suivantes

tion,

the

following

tillämpas:

s'appliquent:

rules apply –

a) en

présence

a) if there are rules

a) Om det finns reg-

règles en vigueur dans

in force in such a

ler i kraft i en sådan

cet

Etat

identifiant

State

identifying

stat

där det

fastställs

l'unité territoriale dont

which

territorial

vilken territoriell

en-

la loi est applicable, la

unit’s law is appli-

hets

lag

som

är

loi

cette

unité

cable, the law of that

tillämplig, ska lagen i

s'applique;

unit applies;

denna enhet tillämpas.

b) en

l'absence

b) in the absence of

b) Om det inte finns

telles règles, la loi de

such rules, the law of

några

sådana

regler

l'unité

territoriale

dé-

the relevant territorial

ska lagen i den rele-

finie selon les dis-

unit

defined

vanta

territoriella

en-

positions

l'article

Article 47 applies.

heten enligt artikel 47

47 s'applique.

tillämpas.

Article 49

Artikel 49

Pour identifier la loi

For

the

purpose

Vid fastställande av

applicable en vertu du

identifying

the

appli-

tillämplig

lag

enligt

chapitre III, lorsqu'un

cable

law

under

kapitel III med av-

Etat

comprend

deux

Chapter III, in relation

seende på en stat som

ou plusieurs systèmes

to a State which has

har

två

eller

flera

de droit ou ensembles

two or more systems

rättssystem eller regel-

de règles applicables

of law or sets of rules

verk som är tillämp-

à des catégories diffé-

of law

applicable

liga på olika kate-

rentes

personnes

different categories of

gorier av personer på

pour les questions ré-

persons

respect

det område som om-

gies

par

la présente

matters covered by this

fattas av denna kon-

Convention, les règles

Convention, the fol-

vention ska

följande

suivantes s'appliquent:

lowing rules apply –

regler tillämpas:

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

112

a) en

présence

a) if there are rules

a) Om det i en så-

règles en vigueur dans

in force in such a

dan stat finns gällande

cet

Etat

identifiant

State identifying which

regler

vilken

laquelle de ces lois est

among such laws app-

dessa

lagar

som

är

applicable,

cette

loi

lies, that law applies;

tillämplig,

ska

den

s'applique;

lagen tillämpas.

l'absence

b) in the absence of

b) Om det inte finns

telles règles, la loi du

such rules, the law of

några

sådana

regler

système ou de l'en-

the system or the set

ska

det

rättssystem

semble de règles avec

of rules of law with

eller

det

regelverk

lequel

l'enfant

pré-

which

the

child

has

tillämpas

till

vilket

sente le lien le plus

the closest connection

barnet

har

närmast

étroit s'applique.

applies.

anknytning.

Article 50

Artikel 50

présente

Con-

This

Convention

Denna

konvention

vention

n'affecte

pas

shall

not

affect

the

ska

inte

påverka

la Convention du

application

the

tillämpningen av kon-

octobre

1980

sur

les

Convention

ventionen

den

aspects

civils

October 1980

the

oktober 1980

l'enlèvement

interna-

Civil Aspects of Inter-

civila

aspekterna

på

tional d'enfants,

dans

national Child Abduc-

internationella bortfö-

les relations entre les

tion,

between

randen av barn i för-

Parties aux deux Con-

Parties to both Con-

bindelser mellan

par-

ventions. Rien

n'em-

ventions.

Nothing,

ter i båda konven-

pêche cependant

que

however,

precludes

tionerna. Det

förelig-

des dispositions de la

provisions

this

ger dock inget hinder

présente

Convention

from

för att bestämmelser i

soient invoquées pour

being invoked for the

denna

konvention

obtenir le

retour d'un

purposes of obtaining

åberopas

för

återfö-

enfant qui a été dé-

the return of a child

rande av ett barn som

placé ou retenu illi-

who has been wrong-

olovligt bortförts eller

citement,

pour

fully

removed

kvarhållits

eller

för

organiser

droit

retained or of orga-

ordnande

um-

visite.

nising access rights.

gängesrätt.

Article 51

Artikel 51

Dans

les

rapports

In relations between

förbindelserna

entre les Etats con-

the

Contracting

States,

mellan

fördrags-

tractants,

présente

this Convention repla-

slutande staterna

ska

Convention

remplace

ces the Convention of

denna

konvention er-

la Convention

du 5

5 October 1961 con-

sätta konventionen av

octobre 1961

concer-

cerning the powers of

den

oktober

1961

nant

compétence

authorities

and

the

myndigheters

be-

des autorités et la loi

law applicable in re-

hörighet och

tillämp-

applicable

matière

spect of the protection

lig lag i frågor till

protection

des

minors,

and

the

skydd

för

underåriga

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

113

mineurs et la Con-

Convention governing

och

konventionen

vention pour régler la

the

guardianship

rörande

förmynder-

tutelle

des

mineurs,

minors, signed at The

skap

för

minderåriga

signée à La Haye le

Hague 12 June 1902,

som undertecknades i

juin

1902,

sans

without

prejudice

Haag

den

juni

préjudice de la recon-

the

recognition

1902, utan att det på-

naissance des mesures

measures taken under

verkar erkännandet av

prises selon la Con-

the

Convention of 5

åtgärder

som

vidtas

vention du 5 octobre

October

1961

men-

enligt

ovannämnda

1961 précitée.

tioned above.

konvention

den 5

oktober 1961.

Article 52

Artikel 52

1. La

Convention

1. This

Convention

1. Denna

konven-

déroge

pas

aux

does

not

affect any

tion

inverkar

inte på

instruments

interna-

international

instru-

något

internationellt

tionaux

auxquels

des

ment to which Con-

instrument

som

Etats

contractants

sont

tracting

States

are

fördragsslutande

sta-

Parties et qui con-

Parties

and

which

terna är parter i och

tiennent

des

dis-

contains

provisions

som

innehåller

be-

positions sur les ma-

matters

governed

stämmelser om frågor

tières

réglées

par la

the

Convention,

som regleras i kon-

présente

Convention,

unless a contrary de-

ventionen, såvida inte

à moins qu'une décla-

claration

made

en motsatt

förklaring

ration

contraire

the

States,

Parties

avges

stater

soit faite par les Etats

such instrument.

som är parter i ett

liés par de tels instru-

sådant instrument.

ments.

2. La

Convention

2. This

Convention

2. Denna

konven-

n'affecte pas la possi-

does

not

affect

the

tion

inverkar

inte på

bilité pour un ou plu-

possibility for

one

möjligheten

för

sieurs

Etats

contrac-

more Contracting States

eller

flera

fördrags-

tants

conclure

des

conclude

agree-

slutande stater att ingå

accords

qui

contien-

ments

which contain,

överenskommelser

som

nent, en ce qui con-

in respect of children

innehåller

bestämmel-

cerne les enfants habi-

habitually resident

ser

frågor

som

tuellement

résidents

any

the

States

regleras i denna kon-

dans

l'un des

Etats

Parties to such agree-

vention med avseende

Parties à de tels accords,

ments,

provisions

på barn som har hem-

des dispositions sur les

matters

governed

vist i någon av de

matières réglées par la

this Convention.

stater som är parter i

présente Convention.

sådana

överenskom-

melser.

3. Les

accords

3. Agreements to be

3. Överenskommel-

conclure

par

concluded by one

ser

som

kan

komma

plusieurs

Etats

con-

more Contracting States

att ingås av en eller

tractants

sur

des

on matters within the

flera

fördragsslutande

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

114

matières réglées par la

scope of this Con-

stater om frågor

som

présente

Convention

vention do not affect,

omfattas

denna

n'affectent

pas,

dans

the

relationship of

konventions

tillämp-

les

rapports

ces

such States with other

ningsområde

inverkar

Etats

avec

les

autres

Contracting

States,

inte

på

tillämpningen

Etats

contractants,

the application of the

bestämmelserna

l'application

des

dis-

provisions

this

denna

konvention

positions de la pré-

Convention.

förhållandet mellan dessa

sente Convention.

stater och andra för-

dragsslutande stater.

4. Les

paragraphes

4. The

preceding

4. De föregående punk-

précédents

s'appliquent

paragraphs also apply

terna ska

även

vara

également

aux

lois

to uniform laws based

tillämpliga

på

enhet-

uniformes

reposant

on special ties of a

liga

lagar

som

är

sur

l'existence

entre

regional

other

grundade på särskilda

les Etats concernés de

nature

between

the

förbindelser av regio-

liens spéciaux, notam-

States concerned.

nal eller annan karak-

ment de nature régio-

tär

mellan

berörda

nale.

stater.

Article 53

Artikel 53

1. La

Convention

1. The

Convention

1. Konventionen ska

s'applique

qu'aux

shall apply to mea-

vara tillämplig på åt-

mesures

prises

dans

sures only if they are

gärder

endast

om de

un Etat

après l'entrée

taken in a State after

vidtas i en stat efter

vigueur

the

Convention

has

det

att

konventionen

Convention

pour

cet

entered into force for

har trätt i kraft för den

Etat.

that State.

staten.

2. La

Convention

2. The

Convention

2. Konventionen ska

s'applique à la recon-

shall apply to the re-

vara tillämplig på er-

naissance et à l'exé-

cognition

and

en-

kännande

och

verk-

cution

des

mesures

forcement

mea-

ställighet av

åtgärder

prises après son entrée

sures

taken

after

its

som vidtas

efter

det

vigueur

dans les

entry

into

force

att den har trätt i kraft

rapports

entre

l'Etat

between

the

State

mellan

den

stat

där

où les mesures ont été

where

the

measures

åtgärderna

har

vidta-

prises et l'Etat requis.

have been

taken

and

gits och den an-

the requested State.

modade staten.

Article 54

Artikel 54

1. Toute

communi-

1. Any

communi-

1. Varje

meddelan-

cation

l'Autorité

cation

sent

the

de som sänds till cen-

centrale

toute

Central Authority

tralmyndigheten

eller

autre

autorité

d'un

to another authority of

till en annan myndig-

Etat

contractant

est

Contracting

State

het i en fördragsslu-

adressée

dans

shall be in the original

tande stat ska vara av-

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

115

langue

originale

language, and shall be

fattat

på

original-

accompagnée

d'une

accompanied

språket och åtföljas av

traduction

dans

translation

into

the

en översättning till det

langue

officielle

official

language

officiella språket eller

l'une des langues offi-

one

the

official

ett

officiella

cielles de cet Etat ou,

languages of the other

språken

den

andra

lorsque

cette

traduc-

State or, where that is

staten eller, om det är

tion

est

difficilement

not feasible, a transla-

svårt att få till stånd

réalisable,

d'une

tra-

tion

into

French

en sådan översättning,

duction en français ou

English.

översättning till

en anglais.

franska eller engelska.

2. Toutefois, un Etat

2. However, a Con-

2. En

fördragsslu-

contractant pourra, en

tracting State may, by

tande stat

får genom

faisant

réserve

making

reservation

reservation i

enlighet

prévue

l'article

60,

accordance

with

med artikel

dock

s'opposer

l'utilisa-

Article

60, object

motsätta sig

använd-

tion

soit

français,

the

use

of either

ningen

antingen

soit de l'anglais.

French or English, but

franska eller engelska,

not both.

dock inte båda.

Article 55

Artikel 55

1. Un

Etat

contrac-

1. A

Contracting

1. En

fördragsslut-

tant

pourra,

confor-

State may, in accor-

ande stat får i enlighet

mément à l'article 60:

dance with Article 60,

med artikel 60

a) réserver

com-

a) reserve the juris-

a) förbehålla

sina

pétence de ses auto-

diction of its authori-

myndigheter

behörig-

rités pour prendre des

ties

to take

measures

het

att

vidta

åtgärder

mesures

tendant

à la

directed to the pro-

till skydd för ett barns

protection

des

biens

tection of property of

egendom

som

befin-

d'un enfant situés sur

a child situated on its

ner

sig

inom

dess

son territoire;

territory;

territorium,

b) se réserver de ne

b) reserve

the

right

b) förbehålla

sig

pas

reconnaître

une

not

to recognise

any

rätten att inte erkänna

responsabilité

paren-

parental responsibility

föräldraansvar eller en

tale

une

mesure

or measure in so far

åtgärd som strider mot

qui

serait

incompa-

it is

incompatible

åtgärd

som

dess

tible avec une mesure

with

any

measure

myndigheter

vidtagit

prise par ses autorités

taken by its authori-

med avseende på den

par

rapport

ces

ties in relation to that

egendomen.

biens.

property.

2. La réserve pourra

2. The

reservation

2. Reservationen får

être restreinte à cer-

may

restricted

begränsas

till

vissa

taines

catégories

certain

archives

dernas regerings arkiv,

Pays-Bas et dont une

of the Government of

och av vilken en be-

copie certifiée confor-

the

Kingdom

the

styrkt kopia på diplo-

me sera remise, par la

Netherlands,

and

matisk väg ska till-

voie

diplomatique, à

which a certified copy

ställas

varje

stat

som

chacun

des

Etats

shall be sent, through

är medlem i Haag-

membres de la Con-

diplomatic

channels,

konferensen för inter-

férence

Haye

to each of the States

nationell privaträtt vid

de droit

international

Members

the

tidpunkten

för

dess

privé lors de la Dix-

Hague Conference on

artonde session.

huitième session.

Private

International

Law at the date of its

Eighteenth Session.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 1

123

Sammanfattning av betänkandet Föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn i internationella situationer

– 1996 års Haagkonvention m.m. (SOU 2005:111)

Prop. 2011/12:85

Bilaga 2

Uppdraget

Utredningen har fått i uppdrag att lämna förslag om ett svenskt tillträde till den i Haag den 19 oktober 1996 dagtecknade konventionen om behö- righet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn (1996 års Haag- konvention).

I utredningens uppdrag ingår att ta ställning till hur konventionen bör införlivas i svensk rätt och om Sverige bör reservera sig. Förslag på författningsändringar skall lämnas. Likheter och skillnader mellan 1996 års Haagkonvention och rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verk- ställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (Bryssel II-förordningen) skall belysas.

I uppdraget ingår också att ge förslag på vilken myndighet som lämp- ligen bör utses till centralmyndighet i förhållande till 1996 års Haag- konvention och Bryssel II-förordningen och om vissa uppgifter bör hand- has av centralmyndigheten eller av andra myndigheter eller organ.

En särskild fråga för utredningen är vidare att överväga om vissa bestämmelser i 1996 års Haagkonvention lämpligen även bör återfinnas i de allmänt tillämpliga lagarna. Det gäller t.ex. reglerna om förmynder- skap och den särskilda behörighetsregeln som gäller vid olovligt bort- förande eller kvarhållande av barn. Om utredningen under arbetets gång skulle finna att någon anknytande internationell familjerättsfråga bör tas upp står det utredningen fritt att göra det.

Införlivande av 1996 års Haagkonvention

Eftersom vissa av de frågor som omfattas av 1996 års Haagkonvention är reglerade i Bryssel II-förordningen är Europeiska unionens (EU:s) medlemsstater i dagsläget förhindrade att på egen hand ansluta sig till konventionen. EU har dock för avsikt att fatta ett beslut som bemyndigar medlemsstaterna att ratificera konventionen, och förväntar sig också att medlemsstaterna skall göra det. Utredningen föreslår att Sverige skall tillträda 1996 års Haagkonvention så snart EU bemyndigar medlems- staterna att göra det. Utredningen föreslår vidare att konventionen skall införlivas med svensk rätt genom inkorporering, vilket innebär att kon- ventionens bestämmelser kommer att gälla som lag i Sverige. Förslaget omfattar dock inte konventionens slutbestämmelser som enligt utred- ningens bedömning inte är nödvändiga att inkorporera. Därtill föreslår utredningen vissa till konventionen kompletterande bestämmelser för att svenska myndigheter skall kunna tillämpa konventionen.

124

1996 års Haagkonvention och förslag till kompletterande bestämmelser

Tillämpningsområde

Ett av syftena med 1996 års Haagkonvention är att förbättra skyddet för barn i internationella situationer. För att uppnå detta syfte innehåller kon- ventionen bestämmelser som reglerar vilket lands myndigheter som skall vara behöriga att vidta åtgärder, liksom bestämmelser om vilket lands lag som skall tillämpas i olika situationer. Även frågan om erkännande av avgöranden som meddelats i de fördragsslutande staterna regleras, lik- som förutsättningarna för att ett utländskt avgörande skall kunna verk- ställas. Konventionen innehåller också bestämmelser om samarbete mellan myndigheter i olika länder.

1996 års Haagkonvention är tillämplig på frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn upp till 18 års ålder. Med föräldraansvar av- ses vårdnad eller varje liknande förhållande som avgör föräldrars, för- myndares eller andra rättsliga företrädares rättigheter, befogenheter och ansvar i förhållande till barnets person eller egendom. Konventionen avser såväl civilrättsliga som offentligrättsliga skyddsåtgärder för barn. Åtgärderna kan således röra vårdnad, umgänge, förmynderskap och god- manskap samt frågor som rör placering av barnet i familjehem eller på en institution, tillsyn genom offentlig myndighet av den omvårdnad som barnet får samt förvaltning av barnets egendom. Däremot omfattas inte frågor om t.ex. faderskap, adoption, barnets namn eller underhållsskyl- dighet.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 2

Förhållandet till andra internationella instrument och till autonom rätt

De frågor som omfattas av 1996 års Haagkonvention är i flera avseenden redan reglerade i andra internationella instrument. Ett av dessa är den tidigare nämnda Bryssel II-förordningen, som är tillämplig i civilrättsliga frågor om föräldraansvar. Bryssel II-förordningen har företräde framför 1996 års Haagkonvention i de fall då barnet har hemvist i en stat som tillämpar Bryssel II-förordningen (dvs. i EU:s medlemsstater med undan- tag av Danmark), eller när det är fråga om att verkställa ett avgörande som har meddelats av en medlemsstat i EU. När det gäller andra inter- nationella konventioner gäller som huvudregel att deras tillämpning inte påverkas av 1996 års Haagkonvention och det anges särskilt att denna konvention inte påverkar tillämpningen av den i Haag den 25 oktober 1980 dagtecknade konventionen om de civila aspekterna på interna- tionella bortföranden av barn (1980 års Haagkonvention).

Vid ett svenskt tillträde till 1996 års Haagkonvention bör dess bestäm- melser däremot gälla framför den svenska autonoma rätten (dvs. de all- mänt tillämpliga lagarna som gäller när ingen EG-rättslig eller annan konventionsbaserad lagstiftning är tillämplig). Detta förhållande framgår av utredningens lagförslag.

125

Behörighet enligt 1996 års Haagkonvention

1996 års Haagkonvention reglerar myndigheters internationella behörig- het i frågor om föräldraansvar.

Utom när annat följer av Bryssel II-förordningen ger konventionens bestämmelser internationell behörighet till svenska myndigheter när ett barn har hemvist i Sverige och i förhållande till barn i Sverige vars hemvist inte kan fastställas eller som är på flykt. Konventionen ger därut- över behörighet till svenska myndigheter i förhållande till barn som vistas i Sverige (eller i förhållande till barns egendom i Sverige) om det är fråga om brådskande fall eller med avseende på s.k. territoriella åtgärder som endast gäller i Sverige. Åtgärder som vidtas i brådskande fall och territoriella åtgärder kan härefter ersättas av åtgärder som vidtas av de myndigheter som normalt sett är behöriga. Utredningen föreslår att det införs en lagregel om reservforum för socialnämnden i fall då svensk behörighet föreligger enligt 1996 års Haagkonvention, men då det inte finns någon behörig socialnämnd enligt svenska regler. I övrigt behövs enligt utredningens bedömning inte några kompletterande lagregler eller lagändringar för att de nämnda behörighetsreglerna skall kunna följas.

I 1996 års Haagkonvention finns vidare en bestämmelse som rör behörighet vid fall av olovligt bortförande eller kvarhållande av ett barn.

Myndigheterna i den stat där barnet hade hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet behåller sin behörighet tills barnet har fått hemvist i en annan stat och vissa angivna förutsättningar är upp- fyllda. Myndigheterna i ”tillflyktsstaten” har fram till dess endast behö- righet i brådskande fall. Bestämmelsen kan ses som ett komplement till regelsystemet i 1980 års Haagkonvention, som ju rör just olovligt bort- förda eller kvarhållna barn, och fordrar inte för sin tillämpning någon ytterligare kompletterande bestämmelse.

Det finns en inbyggd flexibilitet i 1996 års Haagkonvention så att den internationella behörigheten så långt möjligt kan bestämmas utifrån ett enskilt barns bästa. Enligt konventionen är det möjligt för myndigheterna i två fördragsslutande stater att i ett visst fall, utifrån vad som är bäst för barnet, komma överens om vilken stats myndighet som skall vara behö- rig. En myndighet kan också ge parterna tillfälle att lämna in en fram- ställning om behörighet till myndigheterna i en annan stat. Möjligheten att ”överföra” behörighet skall dock användas endast i undantagsfall och kommer bara i fråga om båda myndigheterna är överens om att detta är till barnets bästa. Barnet måste också ha viss anknytning till den stat vars myndigheter ursprungligen inte är behöriga. Vissa kompletterande bestämmelser krävs för att svenska myndigheter skall kunna hantera dessa bestämmelser i konventionen. Utredningen föreslår därför att den svenska myndigheten som huvudregel skall kommunicera en framställ- ning om behörighet med parterna innan beslut fattas. Det föreslås också att förfarandet som huvudregel skall vara skriftligt men att muntlig handläggning skall kunna komma i fråga i vissa fall, t.ex. om det skulle vara till fördel i det enskilda fallet. Utredningen föreslår vidare att i länsrätt skall en framställningsfråga kunna avgöras av en domare utan nämnd (något som även föreslås gälla i förhållande till Bryssel II-förord- ningens motsvarande bestämmelse om överföring av behörighet). Utred- ningen föreslår också att ett beslut i en framställningsfråga inte skall få

Prop. 2011/12:85

Bilaga 2

126

överklagas. När det gäller överklagandefrågan överväger Finland och	Prop. 2011/12:85
Danmark (enligt utredningsförslag) att införa någon form av överkla-	Bilaga 2
ganderätt, medan länder som t.ex. Nederländerna, Ungern och Slovakien
valt att inte låta ett sådant beslut få överklagas. Särskilt mot bakgrund av
att bestämmelsen skall användas i undantagsfall och att den svenska och
den utländska myndigheten måste vara överens i frågan anser utredning-
en att nackdelarna med att tillåta överklagande överväger eventuella för-
delar. De nackdelar som är särskilt påtagliga är den tidsutdräkt som en
överklagandemöjlighet ofrånkomligt leder till, och att en överklagande-
möjlighet i denna fråga ger ytterligare utrymme för föräldrar att tvista om
sitt barn, något som enligt utredningens uppfattning inte kan anses vara i
barnets intresse och till barnets bästa.
Det är vanligt att frågor om föräldraansvar uppkommer i äktenskaps-
mål och konventionens behörighetsbestämmelser ger också en möjlighet
att pröva frågorna i samband med ett sådant mål. Myndigheterna i en
fördragsslutande stat som utövar behörighet i ett äktenskapsmål får pröva
en fråga om föräldraansvar bl.a. under förutsättning av att en av föräld-
rarna har hemvist i den stat där äktenskapsmålet prövas och att det är till
barnets bästa att frågan prövas i samband med äktenskapsmålet. Denna
bestämmelse kräver inte några kompletterande lagregler.
Slutligen skall nämnas att konventionen innehåller en litispendens-
bestämmelse som innebär att svenska myndigheter – även om de i och
för sig är behöriga – skall avstå från att utöva sin behörighet om mot-
svarande åtgärder har begärts och fortfarande övervägs hos myndigheter-
na i en annan fördragsslutande stat som vid tidpunkten för begäran var
behöriga. Den myndighet som har ”anlitats först” kan dock avstå från sin
behörighet.
Som har framgått är bestämmelserna i 1996 års Haagkonvention lik-
som flera av Bryssel II-förordningens bestämmelser i vissa avseenden
tillämpliga i förhållande till alla barn, och således även om ett barn
genom medborgarskap har anknytning till en stat som inte har tillträtt
1996 års Haagkonvention. Förhållandet till Bryssel II-förordningen är
dock sådant att Bryssel II-förordningen skall tillämpas framför 1996 års
Haagkonvention inom sitt tillämpningsområde (dvs. i princip i civilrätts-
liga frågor när barnet har hemvist inom EU med undantag av Danmark).
Detta ger i de allra flesta fall inte upphov till några problem eftersom
behörighetsgrunderna i Bryssel II-förordningen och 1996 års Haag-
konvention till största delen överensstämmer.
Tillämplig lag enligt 1996 års Haagkonvention
1996 års Haagkonvention innehåller, till skillnad mot Bryssel II-förord-
ningen, bestämmelser om vilket lands lag som skall tillämpas vid avgö-
rande av frågor om föräldraansvar.
I enlighet med huvudregeln i 1996 års Haagkonvention skall svenska
myndigheter i första hand tillämpa svensk lag vid utövandet av sin
behörighet enligt bestämmelserna i konventionen. Undantagsvis får dock
utländsk lag beaktas eller tillämpas.
När det gäller föräldraansvar direkt på grund av lag (ex lege) eller i
liknande fall, föreskriver konventionen att lagen i den stat där barnet har	127
	127

hemvist skall tillämpas. För svensk rätts del innebär det t.ex. att båda	Prop. 2011/12:85
föräldrarna blir vårdnadshavare för barnet om föräldrarna är gifta med	Bilaga 2
varandra. Om barnet byter hemvist består det tidigare föräldraansvaret,
samtidigt som föräldraansvar kan tillerkännas ytterligare en person om
detta följer av lagen i den nya hemviststaten. Detta får särskild betydelse
för ett gift par med barn där endast fadern har föräldraansvar direkt på
grund av lag i barnets tidigare hemviststat. När barnet får nytt hemvist i
Sverige kommer även modern att få vårdnaden om barnet eftersom detta
följer av svensk lag. Utredningen föreslår att konventionens reglering av
de s.k. ex lege-situationerna skall vara tillämplig även i förhållande till
barn som har fått hemvist i Sverige innan konventionen trädde i kraft här.
Själva utövandet av föräldraansvar, dvs. vad en vårdnadshavare till ett
barn skall och får göra, skall enligt 1996 års Haagkonvention ske enligt
lagen i barnets hemviststat. Detta får t.ex. betydelse i fråga om barn som
tillfälligt befinner sig i Sverige.
Konventionen innehåller också bestämmelser om giltigheten av en
rättshandling mellan ett barns företrädare och en tredje man. Ett visst
skydd ges därmed åt en tredje man i god tro, för det fall barnets
företrädare är behörig enligt lagen i den stat där rättshandlingen företogs
men inte behörig enligt den lag som utpekas primärt enligt bestämmel-
serna i lagvalskapitlet.
Om tillämpningen av den lag som utpekas enligt 1996 års Haagkon-
vention med hänsyn tagen till barnets bästa skulle vara uppenbart ofören-
lig med grunderna för den svenska rättsordningen, dvs. skulle strida mot
ordre public, får konventionens bestämmelser åsidosättas.
Konventionens lagvalsbestämmelser kräver inte några kompletterande
bestämmelser i svensk lag, men bestämmelsen om tillerkännande och
upphörande av föräldraansvar bör föranleda omfattande informations-
insatser.
Erkännande och verkställighet enligt 1996 års Haagkonvention
En åtgärd som har vidtagits i en medlemsstat i EU (med undantag av
Danmark) skall erkännas och förklaras verkställbar i Sverige enligt
Bryssel II-förordningen. Om åtgärden i stället har beslutats i en fördrags-
slutande stat utanför EU skall 1996 års Haagkonvention tillämpas vid
bedömningen av om åtgärden skall erkännas och få verkställas i Sverige.
Åtgärder som har vidtagits i en fördragsslutande stat med stöd av
bestämmelserna i 1996 års Haagkonvention skall som huvudregel er-
kännas i övriga fördragsslutande stater. Det finns dock omständigheter
som gör att ett avgörande inte behöver erkännas. En sådan vägransgrund
är om åtgärden, i strid mot grundläggande svenska förfaranderegler, har
vidtagits inom ramen för ett förfarande utan att barnet har fått möjlighet
att komma till tals (gäller ej brådskande fall). En annan grund för att
vägra erkännande är om åtgärden är oförenlig med en senare åtgärd,
vidtagen i en icke fördragsslutande stat där barnet har hemvist, om den
åtgärden uppfyller villkoren för att erkännas i Sverige. De parter som
berörs av ett avgörande kan begära att svensk myndighet i ett särskilt
förfarande prövar om avgörandet erkänns eller inte i Sverige.
	128

Om en åtgärd som vidtas i en fördragsslutande stat i och för sig är	Prop. 2011/12:85
verkställbar där, men önskas verkställd i Sverige, skall åtgärden på	Bilaga 2
ansökan förklaras verkställbar här i landet. Samma vägransgrunder som
gäller i fråga om erkännande är emellertid tillämpliga vid prövningen,
och kan således leda till att en ansökan avslås.
För det fall åtgärden förklaras verkställbar i Sverige skall den verk-
ställas som om den hade vidtagits i Sverige, enligt svensk lag.
Utredningen föreslår vissa kompletterande bestämmelser som skall
gälla i förhållande till både en ansökan om att en åtgärd skall erkännas
eller inte och en ansökan om att en åtgärd skall förklaras verkställbar i
Sverige. Ett av dessa förslag är att Svea hovrätt skall vara behörig myn-
dighet i samtliga fall, oavsett om åtgärden enligt svenska regler betraktas
som offentligrättslig eller privaträttslig. Utredningen föreslår också vissa
bestämmelser kring själva förfarandet, t.ex. när det gäller vilka hand-
lingar som skall ges in till hovrätten, att handlingarna som huvudregel
skall vara översatta till svenska språket och att en ansökan måste kom-
municeras innan hovrätten beslutar att bifalla den. Eftersom ett avgö-
rande kan innehålla både ställningstaganden som omfattas av konven-
tionens tillämpningsområde och sådana som inte gör det, föreslår utred-
ningen att hovrätten skall kunna förklara att avgörandet gäller eller är
verkställbart endast i vissa delar. Enligt utredningens bedömning krävs
inte några lagändringar eller kompletterande bestämmelser i fråga om
själva verkställighetsförfarandet.
Samarbete, utbyte av information och centralmyndighet enligt 1996
års Haagkonvention
En mycket viktig förutsättning för att 1996 års Haagkonvention skall
fungera på bästa sätt är ett gott samarbete mellan de fördragsslutande
staternas myndigheter och ett informationsutbyte dem emellan. Konven-
tionen innehåller därför ett flertal bestämmelser om detta.
Bestämmelser om samarbete finns även i Bryssel II-förordningen, men
när 1996 års Haagkonvention är tillämplig skall konventionens regler
användas.
Konventionen föreskriver att de fördragsslutande staterna skall utse en
centralmyndighet. Centralmyndigheten har vissa uppgifter som skall ut-
föras antingen av centralmyndigheten eller genom andra myndigheter
eller organ. Tillhandahållandet av upplysningar om svensk lagstiftning,
underlättandet av samförståndslösningar genom medling, förlikning eller
liknande åtgärder samt hjälp med att lokalisera ett barn i Sverige är
exempel på sådana uppgifter.
Utredningen har övervägt vilken myndighet som bör utses som central-
myndighet och stannat för att ansvaret för att fullgöra denna uppgift bör
ligga på Regeringskansliet. Utredningen anser att uppgifterna för central-
myndigheten inte kräver några kompletterande bestämmelser. När det
gäller frågan om medling konstateras att i avvaktan på annat inter-
nationellt arbete om medlande funktioner (det direktiv som är under
arbete i EU om vissa aspekter på medling i civilrättsliga tvister) är
befintliga möjligheter tillräckliga för att tillgodose konventionens krav.
	129

I konventionen finns också bestämmelser om överlämnande av upp- gifter och information mellan centralmyndigheter eller andra myndig- heter i de fördragsslutande staterna. Det kan gälla en begäran från en fördragsslutande stat om en rapport angående hur situationen ser ut för ett barn som har hemvist i Sverige, eller en begäran om att en svensk myndighet skall vidta åtgärder till skydd för barnet. Utredningen föreslår att socialnämnden skall vara behörig att handlägga en sådan begäran. Vidare har en myndighet i en fördragsslutande stat som överväger åtgär- der en möjlighet att begära att en myndighet i en annan fördragsslutande stat skall överlämna relevanta uppgifter. När det är en svensk myndighet som överväger åtgärder är det enligt utredningens uppfattning den myn- dighet som överväger åtgärder som också bör ställa frågan. När frågan kommer från en utländsk myndighet är det den svenska myndighet som har den relevanta informationen som är behörig att handlägga en sådan begäran. Om ett barn utsätts för allvarlig fara skall berörda svenska myndigheter underrätta myndigheterna i en annan stat där barnet finns om faran och om vidtagna eller övervägda åtgärder.

En förälder som är bosatt i Sverige och som vill få eller behålla umgänge med sitt barn som har hemvist i en annan fördragsslutande stat, får begära att svenska myndigheter samlar in upplysningar eller underlag om föräldern. Myndigheten får också uttala sig om förälderns lämplighet att utöva umgänge med barnet och under vilka villkor umgänge skulle kunna utövas. Utredningen föreslår att socialnämnden skall vara behörig att handlägga en sådan begäran. En svensk myndighet som prövar en fråga om umgänge kan också komma att få motsvarande upplysningar rörande en förälder och ett motsvarande uttalande från myndigheterna i en annan fördragsslutande stat. Den svenska myndigheten är då skyldig att beakta dessa uppgifter när den beslutar om umgänget.

Rent generellt gäller att överföring av information till en utländsk myndighet kan förhindras av gällande svenska sekretessbestämmelser. En sekretessbelagd uppgift får inte lämnas ut till en utländsk myndighet annat än om utlämnande sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning, eller om uppgiften i motsvarande fall skulle få utlämnas till en svensk myndighet, och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten. Utredningen anser inte att det finns anledning att utvidga möjligheterna att lämna ut sekretessbelagda uppgifter jämfört med vad som redan är möjligt enligt gällande lag- stiftning.

Enligt personuppgiftslagen (1998:204) är det som huvudregel förbjudet att överföra personuppgifter till en stat som inte ingår i Europeiska unionen eller är ansluten till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), om landet inte har en adekvat nivå för skyddet av personupp- gifterna. Detta skulle kunna medföra problem vid tillämpningen av sam- arbetsbestämmelserna i 1996 års Haagkonvention. Eftersom skyddet för enskildas personliga integritet genom gällande sekretessbestämmelser är väl tillgodosett föreslår utredningen en bestämmelse som tillåter att över- föring av personuppgifter får ske till en tredje stat utan hinder av bestämmelserna i personuppgiftslagen.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 2

130

Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser i 1996 års Haag- konvention

1996 års Haagkonvention innehåller även bestämmelser av mer admini- strativ natur och bestämmelser som är riktade till staterna och inte till den enskilde tillämparen.

Det finns bl.a. en bestämmelse enligt vilken myndigheterna i barnets hemviststat får utfärda intyg. Ett sådant intyg kan visa i vilken egenskap en person som har föräldraansvar för ett barn handlar, och vilka befogen- heter personen har. Utredningen föreslår att regeringen får utfärda före- skrifter i fråga om sådana intyg.

Konventionen innehåller också bestämmelser om behandling av per- sonuppgifter och sekretess. Behandlingen av personuppgifter överens- stämmer med personuppgiftslagen. Av bestämmelsen om sekretess följer att svenska myndigheter skall sörja för att de upplysningar som de får omfattas av sekretess enligt svensk lag. Utredningen föreslår att det införs en bestämmelse i sekretesslagen (1980:100) som gör det möjligt för en domstol att förordna om sekretess i mål och ärenden enligt kon- ventionen för uppgift om enskilds personliga och ekonomiska förhållan- den om part begär det och det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Om uppgiften kommer från en utländsk myndighet föreslås att det inte skall behövas någon begäran från part. Detta förslag bör även gälla för uppgifter i mål och ärenden enligt Bryssel II-förordningen.

Utredningen föreslår vidare att regeringen skall bemyndigas att med- dela föreskrifter i fråga om översättning av handlingar som skall skickas till en utländsk myndighet. I vissa fall kan det t.ex. vara befogat att låta en part stå för kostnaderna för översättningen.

Konventionen innehåller två reservationsmöjligheter. Den ena gäller språk och tillåter Sverige att reservera sig antingen mot franska eller mot engelska i meddelanden till de svenska myndigheterna. Utredningen föreslår att möjligheten till reservation mot franska skall utnyttjas. En sådan reservation övervägs även i Finland och Danmark. Konventionen har ett brett tillämpningsområde och uppmuntrar i många avseenden till direktkontakt mellan myndigheter. I många fall kan frågor kräva snabba beslut. De flesta myndigheter kan hantera kontakter på engelska, medan handlingar på franska ofta kan kräva översättning.

Den andra reservationsmöjligheten öppnar för att Sverige kan förbe- hålla de svenska myndigheterna behörighet i fråga om åtgärder till skydd för ett barns egendom i Sverige, samt att de svenska myndigheterna inte behöver erkänna föräldraansvar eller en åtgärd om den är oförenlig med en åtgärd som har vidtagits av svenska myndigheter med avseende på den nämnda egendomen. Varken i Finland eller Danmark har föreslagits att någon sådan reservation skall göras. Utredningen bedömer också att det inte finns tillräckligt starka skäl för att föreslå en reservation i detta avseende. Bestämmelserna som ger möjlighet att fatta interimistiska beslut och vidta åtgärder med verkan endast i Sverige får anses vara tillräckliga.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 2

131

Autonom rätt	Prop. 2011/12:85
Utgångspunkter	Bilaga 2
Utgångspunkter
Vid sidan av Bryssel II-förordningen, 1996 års Haagkonvention och
övrig konventionsgrundad lagstiftning finns ett visst utrymme för svensk
allmänt tillämplig, s.k. autonom, rätt. Som nämns inledningsvis före-
skriver direktiven att det skall övervägas om vissa av bestämmelserna i
1996 års Haagkonvention bör göras allmänt tillämpliga, och det står
utredningen fritt att ta upp anknytande internationella familjerättsfrågor.
En ny lag om internationella föräldraansvarsfrågor
Utredningen föreslår att det skall införas en ny lag om internationella
föräldraansvarsfrågor. Den föreslagna lagen blir tillämplig i de fall då
varken Bryssel II-förordningen, 1996 års Haagkonvention eller någon
annan konventionsbaserad lagstiftning är tillämplig. Lagen blir därmed
att betrakta som ett komplement till den EG-rättsliga och den konven-
tionsbaserade lagstiftningen på området. Begreppet föräldraansvar före-
slås ha samma betydelse som enligt 1996 års Haagkonvention. Lagen blir
därför tillämplig både på civilrättsliga och offentligrättsliga åtgärder till
skydd för barn.
Hemvistprincipen gäller som huvudregel enligt såväl Bryssel II-förord-
ningen som 1996 års Haagkonvention. Principen innebär att barnets hem-
vist blir det anknytningsfaktum som primärt styr frågor om internationell
behörighet och lagval. Utredningen anser att hemvistprincipen skall vara
huvudregeln även i den svenska autonoma rätten. Eftersom Bryssel II-
förordningen och 1996 års Haagkonvention blir tillämpliga i förhållande
till alla barn som har hemvist i Sverige behöver det inte föreskrivas i den
svenska autonoma rätten att svenska myndigheter är behöriga om barnet
har hemvist i Sverige. En tillämpning av hemvistprincipen i den
autonoma rätten får i stället indirekt till följd att utländska myndigheters
behörighet som huvudregel skall accepteras när barnet har hemvist i ett
annat land (som inte tillämpar Bryssel II-förordningen eller 1996 års
Haagkonvention). Av den föreslagna lagen följer emellertid att svenska
myndigheter trots detta i vissa fall är behöriga att vidta åtgärder till skydd
för ett barn som är svensk medborgare även när barnet inte har hemvist
här i landet. Det gäller när myndigheterna i barnets hemvistland (eller
undantagsvis barnets vistelseland, om det är så att barnets hemvist inte
kan fastställas) inte anser sig vara behöriga, eller om det annars finns
särskilda skäl. På så sätt införs en ”säkerhetsventil” för att tillgodose att
behövliga åtgärder till skydd för ett barn kan vidtas. Utredningen föreslår
att den hemvistdefinition som finns i lagen (1904:26 s. 1) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap
(1904 års lag) skall tas in i den föreslagna lagen. I definitionen sägs dock
uttryckligen att den tar sikte på barnets hemvist.
Utredningen föreslår också att det i den nya lagen regleras vilket lands
lag som myndigheterna skall använda i frågor om föräldraansvar med
internationell anknytning. Bestämmelsen i 1996 års Haagkonvention
används därvid som förebild, vilket innebär att svenska myndigheter som
huvudregel skall tillämpa svensk lag vid utövande av sin behörighet. Om	132
	132

det finns skäl för det skall utländsk lag kunna beaktas eller tillämpas i	Prop. 2011/12:85
undantagsfall. En bestämmelse i utländsk lag får dock inte tillämpas om	Bilaga 2
det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rätts-
ordningen att tillämpa bestämmelsen med hänsyn tagen till barnets bästa
(ordre public).
Vidare föreslås att utländska myndigheters lagakraftvunna avgöranden
i frågor om föräldraansvar som huvudregel skall erkännas i Sverige. Det
skall också vara möjligt att få fastställt om ett utländskt avgörande
erkänns eller inte. Utredningen föreslår att Svea hovrätt skall göra denna
prövning. Erkännande av ett utländskt avgörande får vägras under vissa
förutsättningar. Vid bestämmande av dessa förutsättningar har bestäm-
melserna i 1996 års Haagkonvention huvudsakligen fått stå som förebild.
Erkännande skall således kunna vägras t.ex. om en person hävdar att
avgörandet hindrar honom eller henne att utöva sitt föräldraansvar, om
avgörandet har meddelats utan att personen har fått möjlighet att yttra sig
(om det inte är ett brådskande fall). Erkännande kan också vägras om
avgörandet strider mot ett senare avgörande som uppfyller kraven på
erkännande i Sverige. Det utländska avgörandet gäller inte heller i
Sverige om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den
svenska rättsordningen, med hänsyn tagen till barnets bästa (ordre
public). Om ett utländskt avgörande som erkänns i Sverige önskas verk-
ställt här i landet, skall så kunna ske efter bifall till en ansökan om
verkställbarhet. En sådan ansökan föreslås prövas av Svea hovrätt i ett
särskilt exekvaturförfarande.
Utredningen föreslår vidare att hovrätten skall vara bunden av de fak-
tiska omständigheterna på vilka den utländska myndigheten grundade sin
behörighet, och att det utländska avgörandet inte får omprövas i sak.
Vidare skall ett avgörande kunna erkännas eller förklaras verkställbart i
vissa delar.
Av det anförda följer att utredningen har föreslagit att grundtankarna
och vissa av de specifika bestämmelserna i 1996 års Haagkonvention
(jämför hemvistprincipen, tillämplig lag i föräldraansvarsfrågor och
erkännande av utländska avgöranden som huvudregel) bör stå som före-
bild även för den autonoma rätten. Många av konventionens bestäm-
melser är emellertid inriktade på – och förutsätter – att det finns ett
samarbete mellan de fördragsslutande staterna. Sådana bestämmelser bör
inte göras allmänt tillämpliga eftersom det inte kan förväntas finnas ett
välstrukturerat samarbete med en annan stat när den autonoma svenska
rätten är tillämplig. Av detta skäl väljer utredningen att inte föreslå att
t.ex. bestämmelsen om behörighet vid olovliga bortföranden skall stå
som förebild för en allmänt tillämplig bestämmelse.
Övriga lagändringar och överväganden
Både enligt Bryssel II-förordningen och enligt 1996 års Haagkonvention
har svensk myndighet behörighet i brådskande fall. 1996 års Haagkon-
vention ger dessutom behörighet att vidta tillfälliga åtgärder, med verkan
bara i den stat där åtgärderna vidtas. I båda fallen krävs att barnet eller
barnets egendom finns i Sverige. De materiella förutsättningarna för att
meddela sådana beslut måste dock finnas i den svenska rätten, dvs.	133
	133

primärt enligt föräldrabalken. I gällande rätt ger 1904 års lag viss behörighet att meddela interimistiska beslut i frågor om förmynderskap och vårdnad. Utredningen föreslår att dessa bestämmelser i 1904 års lag upphävs och att det i stället införs en uttrycklig reglering både i lagen med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen och i den föreslagna lagen med kompletterande bestämmelser till 1996 års Haag- konvention. Behov av ytterligare kompletterande lagstiftning saknas.

I dag finns en möjlighet enligt 6 kap. 4 § andra stycket föräldrabalken att göra en anmälan om gemensam vårdnad direkt till Skatteverket, om barnet och föräldrarna är svenska medborgare, barnet är folkbokfört i Sverige och något förordnande om vårdnad inte har meddelats tidigare. Föräldrarna kan också få gemensam vårdnad genom registrering hos Skatteverket efter en anmälan till socialnämnden i samband med att nämnden skall godkänna en faderskapsbekräftelse eller en bekräftelse av föräldraskap. Även detta kräver att barnet är folkbokfört i Sverige men det finns inte något krav på svenskt medborgarskap. Kriterierna för folkbokföring och för hemvist är inte överensstämmande. Det kan inträffa situationer där Skatteverket, trots att de uttryckliga förutsätt- ningarna i den angivna bestämmelsen är uppfyllda, inte har internationell behörighet att tillämpa bestämmelsen, i vart fall sedan Bryssel II-förord- ningen trädde i kraft. Vidare är barnets hemvist i Sverige en förutsättning för att Skatteverkets registrering av den gemensamma vårdnaden skall vara gällande i de stater som är anslutna till 1996 års Haagkonvention, vars bestämmelser i ex lege- och liknande situationer avser föräldra- ansvar enligt hemviststatens lag. Utredningen föreslår därför att kravet på att barnet är folkbokfört i Sverige ersätts med ett krav på att barnet har hemvist i Sverige. Eftersom utredningen föreslår att hemvistprincipen skall få genomslagskraft även i svensk autonom rätt, och då utredningen inte anser att det finns fog för att låta medborgarskapskravet vara styrande, föreslår utredningen också att bestämmelsen skall ändras så att kravet på att barnet och föräldrarna skall vara svenska medborgare tas bort.

Lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn har till- kommit för att stärka skyddet för barn som är utländska medborgare eller statslösa och som kommer ensamma till Sverige eller som blir ensamma under sin vistelse här. I enlighet med hemvistprincipens genomslag ovan finns anledning att vidga lagens tillämpningsområde något. Utredningen föreslår därför att lagen skall vara tillämplig i förhållande till alla barn, dvs. även i förhållande till barn med svenskt medborgarskap som kom- mer till Sverige under de förutsättningar som anges i lagen. Eftersom det inte är aktuellt att ge uppehållstillstånd till en svensk medborgare föreslås att tidpunkten då barnet får uppehållstillstånd i Sverige skall ersättas med tidpunkten då barnet får hemvist här i landet. Detta innebär inte någon praktisk skillnad jämfört med vad som redan gäller, då det får presu- meras att ett barn som är utländsk medborgare eller statslös får hemvist i Sverige i samband med att det beviljas uppehållstillstånd här.

Bestämmelserna i den föreslagna lagen om internationella föräldra- ansvarsfrågor får också till följd att ett flertal bestämmelser i 4 kap. 1904 års lag blir verkningslösa eller onödiga. Utredningen föreslår att dessa bestämmelser skall upphävas.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 2

134

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Eftersom ett svenskt tillträde till 1996 års Haagkonvention förutsätter att EU först bemyndigar medlemsstaterna att ratificera konventionen, före- slår utredningen att det överlämnas till regeringen att bestämma när lagen som inkorporerar konventionen tillsammans med de kompletterande bestämmelserna skall träda i kraft. Detsamma bör enligt utredningens uppfattning gälla alla de övriga lagförslagen som i större eller mindre utsträckning har anknytning till konventionen.

1996 års Haagkonvention innehåller övergångsbestämmelser. Även dessa föreslås gälla som lag och innebär att konventionens bestämmelser är tillämpliga på åtgärder som vidtas efter det att konventionen har trätt i kraft i Sverige. I fråga om erkännande och verkställighet skall konven- tionens bestämmelser vara tillämpliga i fråga om åtgärder som har vid- tagits efter det att konventionen har trätt i kraft mellan de två berörda staterna (dvs. den stat där åtgärden har beslutats och den stat – för vår del Sverige – där det är aktuellt att erkänna eller verkställa åtgärden). Kon- ventionen ger dock inte något svar på frågan vad som skall gälla i de s.k. ex lege-situationerna för barn som har fått hemvist i Sverige före konven- tionens ikraftträdande. Utredningen föreslår en övergångsbestämmelse som innebär att konventionens regler skall gälla i förhållande till dessa barn. Det innebär att det förhållande som gällde i fråga om föräldra- ansvar för barnet direkt på grund av lag enligt lagen i barnets tidigare hemviststat skall erkännas i Sverige, samt att svenska bestämmelser skall gälla i den mån dessa regler tillerkänner föräldraansvar till en person som inte tidigare hade det.

Även i fråga om den föreslagna lagen om internationella föräldra- ansvarsfrågor behövs övergångsbestämmelser. Utredningen föreslår att den nya lagen får börja tillämpas först på ärenden som anhängiggörs efter lagens ikraftträdande och när det gäller erkännande och verkställighet på avgöranden som meddelats efter lagens ikraftträdande. Ärenden som har väckts och avgöranden som har meddelats före denna tidpunkt får hand- läggas enligt äldre bestämmelser.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 2

135

Betänkandets lagförslag (SOU 2005:111)	Prop. 2011/12:85
	Bilaga 3

1Förslag till lag om 1996 års Haagkonvention om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn

Härigenom föreslås följande.

1 § Artiklarna 1–56 i den i Haag den 19 oktober 1996 dagtecknade kon- ventionen om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn (1996 års Haagkonvention) skall i originaltexternas lydelse gälla som lag här i landet. Originaltexterna skall ha samma giltighet.

Originaltexterna finns tillsammans med en svensk översättning intagna som bilaga till denna lag.

Socialnämndens behörighet i vissa fall

2 § Socialnämnden är behörig svensk myndighet att

1.upprätta rapporter enligt artikel 32 i 1996 års Haagkonvention,

2.godkänna en utländsk myndighets placering av ett barn i Sverige enligt artikel 33 i 1996 års Haagkonvention, samt

3.samla upplysningar och uttala sig i frågan om en förälders lämp- lighet i umgängesfrågan enligt artikel 35.2 i 1996 års Haagkonvention.

3 § Om behörighet för svensk socialnämnd föreligger i enlighet med 1996 års Haagkonvention och behörig socialnämnd saknas, är social- nämnden i Stockholms kommun behörig.

Interimistiska beslut

4 § Beslut som avses i 6 kap. 20 § och 10 kap. 16 § föräldrabalken får meddelas när behörighet föreligger för svensk domstol i enlighet med artikel 11 eller 12 i 1996 års Haagkonvention. Sådana beslut får när som helst återkallas.

Framställning om behörighet

5 § Parterna skall ges tillfälle att yttra sig innan en svensk myndighet fattar beslut i fråga om en framställning om behörighet enligt artikel 8 eller 9 i 1996 års Haagkonvention, såvida det inte är uppenbart obehöv- ligt.

6 § Myndighetens handläggning av en framställning om behörighet enligt artikel 8 eller 9 i 1996 års Haagkonvention skall vara skriftlig.

Muntlig handläggning får dock förekomma när det kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av saken eller

om enskild part begär det.

136

7 § Om en svensk myndighet utövar behörighet i en fråga som omfattas	Prop. 2011/12:85
av en framställning om behörighet till en utländsk myndighet enligt	Bilaga 3
artikel 8 i 1996 års Haagkonvention, får målet eller ärendet inte avgöras
slutligt i sak innan den utländska myndigheten har lämnat besked i fråga
om framställningen.
8 § En svensk myndighets beslut med anledning av en framställning om
behörighet i enlighet med artikel 8 eller 9 i 1996 års Haagkonvention får
inte överklagas.
9 § En svensk myndighet som utövar behörighet skall avskriva målet
eller ärendet från vidare handläggning om en utländsk myndighet blir
behörig efter tillämpning av artikel 8 eller 9 i 1996 års Haagkonvention.
Personuppgiftslagen
10 § En svensk myndighet får utan hinder av 33 § i personuppgiftslagen
(1998:204) överföra personuppgifter till behöriga myndigheter i tredje
land, om det behövs för att erforderliga åtgärder till skydd för ett barn
enligt 1996 års Haagkonvention skall kunna övervägas och vidtas. Detta
gäller även sådana personuppgifter som avses i 13 § personuppgiftslagen.
Beslut om erkännande och verkställbarhet
11 § Svea hovrätt är behörig domstol att pröva en ansökan om er-
kännande och om verkställbarhetsförklaring av ett utländskt avgörande i
enlighet med artiklarna 24 och 26 i 1996 års Haagkonvention.
12 § Den som ansöker om erkännande eller om verkställbarhetsförkla-
ring av ett utländskt avgörande skall tillsammans med ansökan ge in
avgörandet i original eller av myndighet bestyrkt kopia. Avser ansökan
verkställbarhetsförklaring skall även bifogas bevis om att verkställighet
får ske i den fördragsslutande stat där avgörandet har meddelats.
Hovrätten får förelägga sökanden att inkomma med ytterligare hand-
lingar.
13 § De handlingar som ges in till hovrätten skall vara översatta till
svenska språket om inte hovrätten finner att det är obehövligt.
14 § En ansökan får inte bifallas utan att tillfälle har lämnats motpart att
yttra sig.
15 § Hovrätten får förklara avgörandet helt eller delvis gällande eller
verkställbart.
Verkställighet
16 § Bifalls en ansökan om verkställbarhet, sker verkställighet enligt
svensk rätt i enlighet med de regler som gäller för verkställighet av ett
svenskt avgörande i en motsvarande fråga.	137

En föreskrift om tvångsmedel i det utländska avgörandet skall inte	Prop. 2011/12:85
tillämpas.	Bilaga 3

Centralmyndigheten

17 § Regeringen utser en centralmyndighet med uppdrag att fullgöra de uppgifter som följer av 1996 års Haagkonvention.

18 § Om en framställning enligt artikel 8, 9, 32 eller 34.1 i 1996 års Haagkonvention skickas till en svensk myndighet som inte är behörig, skall myndigheten skyndsamt skicka framställningen till centralmyndig- heten för vidarebefordran till behörig svensk myndighet.

Första stycket gäller även för andra förfrågningar eller underrättelser som skickas till svensk myndighet i enlighet med bestämmelserna i 1996 års Haagkonvention.

Bilaga

[...]1

1.Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2.Artikel 16 i 1996 års Haagkonvention skall tillämpas även beträffan- de barn som har förvärvat hemvist i Sverige före lagens ikraftträdande.

1 Bilagan, dvs. 1996 års Haagkonvention i dess franska och engelska lydelse jämte förslag på svensk översättning, är utelämnad här. Den finns dock intagen som bilaga 3 till betänkandet.

138

2	Förslag till lag om internationella	Prop. 2011/12:85
	föräldraansvarsfrågor	Bilaga 3

Härigenom föreslås följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag är tillämplig på frågor om föräldraansvar när det finns anknytning till en annan stat.

Lagen gäller inte om något annat följer av annan lag. Särskilda bestämmelser finns i Bryssel II-förordningen.

Föräldraansvar

2 § Föräldraansvar enligt denna lag har samma innebörd som i konven- tionen i bilagan till lagen om 1996 års Haagkonvention om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om för- äldraansvar och åtgärder till skydd för barn (1996 års Haagkonvention).

Yrkande om föräldraansvar

3 § När det är till barnets bästa får en svensk myndighet ta upp en fråga angående föräldraansvar om

1.barnet är svensk medborgare och

2.barnet har hemvist utomlands eller, om barnets hemvist inte kan fastställas, vistas utomlands.

Första stycket gäller endast om behörighet saknas för myndigheterna i barnets hemviststat eller, när barnets hemvist inte kan fastställas, myn- digheterna i den stat där barnet vistas eller om det annars finns särskilda skäl.

Yrkanden i äktenskapsmål

4 § Om en svensk domstol prövar ett äktenskapsmål med stöd av 3 kap. i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap, får frågor angående vårdnad, boende och umgänge tas upp i samband med äktenskapsmålet om åtminstone en av makarna har vårdnaden om barnet och det är till barnets bästa att svensk myndighet prövar frågan.

Tillämplig lag

5 § Vid utövande av behörighet i frågor om föräldraansvar skall svensk lag tillämpas.

I den mån skyddet för barnets person eller egendom så kräver, får undantagsvis lagen i en annan stat till vilken barnets situation har väsent- lig anknytning tillämpas eller beaktas.

139

Erkännande av utländska avgöranden

6 § Ett lagakraftvunnet avgörande i fråga om föräldraansvar, som har meddelats i en annan stat, gäller i Sverige.

7 § Med ett avgörande förstås i denna lag en dom eller ett beslut som har meddelats av domstol eller annan myndighet.

Med ett avgörande jämställs ett avtal som har ingåtts vid ett domstols- förfarande eller som har godkänts av administrativ myndighet.

8 § Erkännande får dock vägras

1.om den utländska myndigheten som meddelade avgörandet inte grundade sin behörighet på barnets hemvist eller, om barnets hemvist inte kan fastställas, vistelse, eller det annars fanns skälig anledning att talan prövades där,

2.om avgörandet i strid med grundläggande svenska förfaranderegler har meddelats inom ramen för ett rättsligt eller administrativt förfarande utan att barnet har fått möjlighet att komma till tals, såvida det inte är fråga om ett brådskande fall,

3.om en person begär det och hävdar att avgörandet hindrar honom eller henne att utöva sitt föräldraansvar, om avgörandet har meddelats utan att personen i fråga har fått möjlighet att yttra sig, såvida det inte är fråga om ett brådskande fall,

4.om avgörandet är oförenligt med ett senare avgörande om föräldra- ansvar som har meddelats i Sverige, eller

5.om avgörandet är oförenligt med ett avgörande som senare har meddelats i en annan stat och som uppfyller kraven för erkännande i Sverige.

Beslut i fråga om erkännande

9 § Utan hinder av 6 § får en berörd part begära att Svea hovrätt beslutar om erkännande eller icke-erkännande av ett lagakraftvunnet avgörande som har meddelats i en annan stat. Vid hovrättens prövning tillämpas 13– 17 §§ på förfarandet.

Konkurrerande förfaranden

10 § Begärs ett avgörande angående en fråga om föräldraansvar vid en svensk myndighet, när det redan pågår ett förfarande utomlands som kan leda till ett motstridigt avgörande, skall begäran avvisas om det kan antas att avgörandet i det utländska förfarandet blir gällande här i landet. Målet eller ärendet vid den svenska myndigheten får i stället förklaras vilande i avvaktan på att ett lagakraftvunnet avgörande föreligger i det utländska förfarandet.

Utan hinder av första stycket får begäran prövas om det finns särskilda skäl och det är till barnets bästa.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 3

140

Verkställighet av utländska avgöranden

11 § Ett utländskt avgörande som är verkställbart i den stat där det har meddelats och som gäller i Sverige får verkställas, om avgörandet har förklarats verkställbart här.

12 § Svea hovrätt prövar en ansökan om verkställbarhetsförklaring från en berörd part.

13 § Till ansökan skall bifogas avgörandet i original eller av myndighet bestyrkt kopia och bevis om att avgörandet har vunnit laga kraft.

Hovrätten får förelägga sökanden att inkomma med ytterligare hand- lingar.

14 § De handlingar som ges in till hovrätten skall vara översatta till svenska språket om inte hovrätten finner att det är obehövligt.

15 § En ansökan om verkställbarhet får inte bifallas utan att tillfälle har lämnats motpart att yttra sig.

16 § Hovrätten får förklara avgörandet helt eller delvis verkställbart.

17 § Hovrätten är bunden av de faktiska omständigheter på vilka myn- digheten i den stat där avgörandet meddelades grundade sin behörighet. Avgörandet får inte omprövas i sak.

Första stycket gäller med förbehåll för den omprövning som är nöd- vändig för att avgöra om förutsättningar för verkställbarhet föreligger.

18 § Bifalls en ansökan om verkställbarhet, sker verkställighet enligt de regler som gäller för verkställighet av ett svenskt avgörande i en motsva- rande fråga.

En föreskrift om tvångsmedel i det utländska avgörandet skall inte tillämpas.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 3

Hemvist

19 § Vid tillämpningen av denna lag skall ett barn anses ha hemvist i den stat där det är bosatt, om bosättningen med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt får anses stadigvarande.

Ordre public

20 § En bestämmelse i en utländsk lag får inte tillämpas och ett ut- ländskt avgörande gäller inte i Sverige, om det med hänsyn tagen till barnets bästa skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen att tillämpa bestämmelsen eller att erkänna av- görandet.

141

Prop. 2011/12:85

Bilaga 3

1.Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2.Bestämmelserna i 3 och 4 §§ medför inte att svensk myndighets behörighet i en fråga som anhängiggjorts hos myndigheten före ikraft- trädandet går förlorad.

3.Har ett mål eller ärende om föräldraansvar anhängiggjorts vid en myndighet före ikraftträdandet, tillämpas äldre bestämmelser.

4.Bestämmelserna i 6–9 §§ och 11–18 §§ tillämpas inte på utländska avgöranden som har meddelats före lagens ikraftträdande.

142

3Förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s.1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

Härigenom föreslås i fråga om lagen (1904:26 s. 1) om vissa inter- nationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

dels att 4 kap. skall upphöra att gälla,

dels att 3 kap. 6 och 12 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
3 kap.
	6 §2
Frågor angående vårdnaden om	Frågor om underhåll till barn får
och underhåll till barn få upptagas	tas upp i äktenskapsmål. Om bar-
i äktenskapsmål. Om barnet vistas	net vistas här i riket skall sådana
här i riket skola sådana frågor	frågor alltid prövas enligt svensk
alltid prövas enligt svensk lag.	lag.
	12 §3

Är äktenskapsmål anhängigt i främmande stat, får här i riket efter vad som finnes skäligt meddelas beslut som avses i 14 kap. 7 och 8 §§ äktenskapsbalken samt 6 kap. 20 § och 7 kap. 15 § föräldrabal- ken. Sådant beslut kan när som helst återkallas.

Är äktenskapsmål anhängigt i främmande stat, får här i riket efter vad som finnes skäligt meddelas beslut som avses i 14 kap. 7 och 8 §§ äktenskapsbalken samt 7 kap. 15 § föräldrabalken. Sådant beslut kan när som helst återkallas.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2Senaste lydelse 1973:942.

3Senaste lydelse 1987:795.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 3

143

4	Förslag till lag om ändring i föräldrabalken		Prop. 2011/12:85
			Bilaga 3
	Härigenom föreslås att 6 kap. 4 §, 11 kap. 1 och 25 §§ samt 16 kap. 2 §
föräldrabalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

6 kap.

4 §4

Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och vill föräld- rarna gemensamt utöva vårdnaden, skall rätten på talan av dem båda förordna i enlighet med deras begäran, om inte gemensam vårdnad är

uppenbart oförenlig med barnets bästa.
Om barnet är folkbokfört här i		Om barnet har hemvist här i
landet kan föräldrarna få gemen-		landet kan föräldrarna få gemen-
sam vårdnad också genom regist-		sam vårdnad också genom regist-
rering hos Skatteverket efter an-		rering hos Skatteverket efter an-
mälan av dem båda		mälan av dem båda
1. till socialnämnden i samband		1. till socialnämnden i samband
med att nämnden skall godkänna		med att nämnden skall godkänna
en faderskapsbekräftelse eller en		en faderskapsbekräftelse eller en
bekräftelse av föräldraskap	enligt	bekräftelse av föräldraskap	enligt
1 kap. 9 §, eller		1 kap. 9 §, eller
2. till Skatteverket under	förut-	2. till Skatteverket under	förut-
sättning att förordnande om vård-		sättning att förordnande om vård-
naden inte har meddelats tidigare		naden inte har meddelats tidigare.
och att föräldrarna och barnet är
svenska medborgare.

11 kap.

1 §5

Kan en förmyndare på grund av sjukdom eller av någon annan orsak inte utöva förmynderskapet eller blir förmyndaren enligt 10 kap. 17 § skild från utövningen av det, skall överförmyndaren förordna god man att i förmyndarens ställe vårda den underåriges angelägenheter.

När rätten enligt 10 kap. 17 § skiljer en förmyndare från utövningen av förmynderskapet får rätten förordna god man enligt första stycket.

Om god man för underåriga ut- ländska medborgare och under- åriga statslösa personer finns be- stämmelser i 4 kap. 3 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa internatio- nella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

4Senaste lydelse 2005:434.

5Senaste lydelse 2005:430.

144

samt i lagen (2005:429) om god	Prop. 2011/12:85
man för ensamkommande barn.	Bilaga 3

25 §6

Behörig domstol i frågor som gäller godmanskap enligt 4 § eller för- valtarskap är tingsrätten i den ort där den enskilde har sitt hemvist eller, om han eller hon inte har hemvist i Sverige, Stockholms tingsrätt.

Behörig överförmyndare i frågor om godmanskap enligt 1, 2 och 4 §§ samt förvaltarskap är överförmyndaren för den kommun där den enskilde

har sitt hemvist.
Har den enskilde inte hemvist i			Har den enskilde inte hemvist i
Sverige, är		överförmyndaren för	Sverige, är	överförmyndaren för
den kommun där den enskilde vis-			den kommun där den enskilde vis-
tas behörig överförmyndare i frå-			tas behörig överförmyndare i frå-
gor om godmanskap som tas upp			gor om godmanskap som tas upp
med stöd av 4 kap. 3 § andra			med stöd av rådets förordning
stycket lagen (1904:26 s. 1) om			(EG) nr 2201/2003 av den 27
vissa	internationella rättsförhål-		november 2003 om domstols behö-
landen rörande äktenskap och för-			righet och om erkännande och
mynderskap. Detsamma gäller frå-			verkställighet av domar i äkten-
gor om godmanskap som tas upp			skapsmål och mål om föräldra-
med stöd av lagen (2005:429) om			ansvar samt om upphävande av
god	man	för ensamkommande	förordning	(EG)	nr	1347/2000
barn. I andra fall då den enskilde			eller konventionen i bilagan till
inte har hemvist i Sverige är över-			lagen (2006:000) om 1996 års
förmyndaren för Stockholms kom-			Haagkonvention		om	behörighet,
mun behörig överförmyndare.			tillämplig lag, erkännande, verk-
			ställighet och samarbete i frågor
			om föräldraansvar och				åtgärder
			till skydd för barn. När frågor om
			godmanskap tas upp i andra fall då
			den enskilde inte har hemvist i
			Sverige är	överförmyndaren för
			Stockholms	kommun			behörig
			överförmyndare.

16 kap.

2 §7

Tillsynen utövas av överförmyndaren för den kommun där den som har förmyndare, god man eller förvaltare har sitt hemvist.

Om god man har förordnats enligt 11 kap. 3 § vid utredning av ett dödsbo, utövas tillsynen av överförmyndaren för den kommun där den avlidne hade sitt hemvist. Är det i övrigt fråga om godmanskap enligt 11 kap. 3 §, utövas tillsynen av överförmyndaren för den kommun där

den gode mannen har sitt hemvist.
Om en underårig inte har	Om en underårig inte har

6Senaste lydelse 2005:430.

7Senaste lydelse 2005:430.

145

hemvist i Sverige och en god man	hemvist i Sverige och en god man
har förordnats för den underårige	har förordnats för den underårige
med stöd av 4 kap. 3 § andra	med stöd av rådets förordning
stycket lagen (1904:26 s. 1) om	(EG) nr 2201/2003 av den 27
vissa internationella rättsförhål-	november 2003 om domstols behö-
landen rörande äktenskap och för-	righet och om erkännande och
mynderskap, utövas tillsynen av	verkställighet av domar i äkten-
överförmyndaren för den kommun	skapsmål och mål om föräldra-
där den underårige vistas. Det-	ansvar samt om upphävande av
samma gäller om en god man har	förordning (EG)	nr	1347/2000
förordnats enligt lagen (2005:429)	eller konventionen i bilagan till
om god man för ensamkommande	lagen (2006:000) om 1996 års
barn.	Haagkonvention	om	behörighet,
	tillämplig lag, erkännande, verk-
	ställighet och samarbete i frågor

om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn, utövas tillsynen av överförmyndaren för den kom- mun där den underårige vistas.

Om behörig överförmyndare enligt första–tredje styckena inte finns, utövas tillsynen av överförmyndaren för Stockholm.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 3

146

5Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreslås att 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvalt- ningsdomstolar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Lydelse enligt SFS 2005:719

18 §8

Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam

1.när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,

2.vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan länsrätt,

3.vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

4.vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.

Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av full- sutten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.

Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan tjänsteman som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid länsrätten eller vid en tingsrätt på samma ort som länsrätten.

Närmare bestämmelser om detta meddelas av regeringen.
Vad som sägs i andra stycket					Vad som sägs i andra stycket
gäller även vid avgörande i sak av					gäller även vid avgörande i sak av
1. mål av enkel beskaffenhet,					1. mål av enkel beskaffenhet,
2. mål	enligt lagen (1994:466)				2. mål	enligt lagen (1994:466)
om särskilda tvångsåtgärder i be-					om särskilda tvångsåtgärder i be-
skattningsförfarandet, enligt lagen					skattningsförfarandet, enligt lagen
(1978:880)		om betalningssäkring			(1978:880)		om betalningssäkring
för skatter, tullar och avgifter, om					för skatter, tullar och avgifter, om
besiktning		enligt	fastighetstaxe-		besiktning		enligt	fastighetstaxe-
ringslagen (1979:1152), om hand-					ringslagen (1979:1152), om hand-
lings undantagande från taxerings-					lings undantagande från taxerings-
revision, skatterevision eller annan					revision, skatterevision eller annan
granskning och om befrielse från					granskning och om befrielse från
skyldighet att lämna upplysningar,					skyldighet att lämna upplysningar,
visa upp handling eller lämna kon-					visa upp handling eller lämna kon-
trolluppgift		enligt	skatteförfatt-		trolluppgift		enligt	skatteförfatt-
ningarna,					ningarna,
3. mål	om omedelbart			omhän-	3. mål	om omedelbart			omhän-
dertagande enligt 6 § lagen					dertagande enligt 6 § lagen
(1990:52) med särskilda bestäm-					(1990:52) med särskilda bestäm-
melser om vård av unga, mål om					melser om vård av unga, mål om
vård i	enskildhet		enligt	15 b §	vård i	enskildhet		enligt	15 b §
samma	lag,	mål	om avskildhet		samma	lag,	mål	om avskildhet

8 Senaste lydelse 2004:630, upphör att gälla 2006-03-31.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 3

147

enligt 15 c § samma lag, mål om tillfälligt flyttningsförbud enligt 27 § samma lag, mål om omedel- bart omhändertagande enligt 13 § lagen (1988:870) om vård av miss- brukare i vissa fall, mål om vård i enskildhet eller avskildhet enligt 34 § samma lag, mål om vård i en- skildhet enligt 14 § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ung- domsvård, mål om avskildhet en- ligt 17 § samma lag, mål om till- fällig isolering enligt 5 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168), mål enligt 12 § första stycket och 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, mål enligt 18 § första stycket 2–4 såvitt avser de fall då vården inte har förenats med särskild utskrivningsprövning eller 5 lagen (1991:1129) om rättspsy- kiatrisk vård, mål om förvar och uppsikt enligt utlänningslagen (1989:529), mål enligt lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m., mål enligt lagen (1974:203) om kriminalvård i an- stalt samt mål enligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.,

4.mål enligt folkbokföringsför- fattningarna, mål rörande prelimi- när skatt eller om anstånd med att betala skatt eller avgifter enligt skatteförfattningarna,

5.mål enligt lagen (1992:1528) om offentlig upphandling,

6.mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattning- en, dock endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte överstiger hälften av prisbasbe- loppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

7.mål enligt lagen (2004:629) om trängselskatt.

enligt 15 c § samma lag, mål om tillfälligt flyttningsförbud enligt 27 § samma lag, mål om omedel- bart omhändertagande enligt 13 § lagen (1988:870) om vård av miss- brukare i vissa fall, mål om vård i enskildhet eller avskildhet enligt 34 § samma lag, mål om vård i en- skildhet enligt 14 § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ung- domsvård, mål om avskildhet en- ligt 17 § samma lag, mål om till- fällig isolering enligt 5 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168), mål enligt 12 § första stycket och 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, mål enligt 18 § första stycket 2–4 såvitt avser de fall då vården inte har förenats med sär- skild utskrivningsprövning eller 5 lagen (1991:1129) om rättspsykia- trisk vård, mål om förvar och upp- sikt enligt utlänningslagen (1989:529), mål enligt lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m., mål enligt lagen (1974:203) om krimi- nalvård i anstalt samt mål enligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.,

4.mål enligt folkbokföringsför- fattningarna, mål rörande prelimi- när skatt eller om anstånd med att betala skatt eller avgifter enligt skatteförfattningarna,

5.mål enligt lagen (1992:1528) om offentlig upphandling,

7.mål enligt lagen (2004:629) om trängselskatt,

8.mål som avser artikel 15 i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november

Prop. 2011/12:85

Bilaga 3

148

2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upp- hävande av förordning (EG) nr 1347/2000,

9. mål som avser artiklarna 8 och 9 i konventionen i bilagan till lagen (2006:000) om 1996 års Haagkonvention om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verk- ställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 3

149

6Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreslås att 9 kap. 15 § sekretesslagen (1980:100) skall ha följande lydelse.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 kap.

15 §9

Sekretess gäller hos domstol i äktenskapsmål samt mål och ären- den enligt föräldrabalken, liksom i ärenden enligt lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn och mål enligt lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om part begär det och det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs.

I ärenden enligt lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn

Sekretess gäller hos domstol för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om part begär det och det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs, i

1. äktenskapsmål,

2.mål och ärenden enligt för- äldrabalken,

3.ärenden enligt lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn,

4.mål enligt lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn,

5.mål och ärenden enligt rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om dom- stols behörighet och om erkän- nande och verkställighet av domar

iäktenskapsmål och mål om för- äldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (Bryssel II-förordningen), samt

6.mål och ärenden enligt kon- ventionen i bilagan till lagen (2006:000) om 1996 års Haagkon- vention om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om för- äldraansvar och åtgärder till skydd för barn (lagen om 1996 års Haagkonvention).

I ärenden enligt lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn

9 Senaste lydelse 1999:1045.

150

och om adoption enligt 4 kap. för-	och om	adoption		enligt 4 kap.
äldrabalken, anordnande av god-	föräldrabalken,		anordnande		av
manskap enligt 11 kap. 4 § för-	godmanskap enligt			11 kap.	4 §
äldrabalken eller förvaltarskap	föräldrabalken		eller	förvaltarskap
behövs dock inte begäran av part.	samt för handlingar som ges in
	från en utländsk myndighet med
	tillämpning av Bryssel II-förord-
	ningen	eller	konventionen		i
	bilagan till lagen om 1996 års
	Haagkonvention behövs dock inte
	begäran av part.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretess i högst sjuttio år.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 3

151

7Förslag till lag om ändring i lagen (2001:394) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II- förordningen

Härigenom föreslås i fråga om lagen (2001:394) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen att det i lagen skall införas en ny paragraf av följande lydelse.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 3

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 c §10
	Beslut som avses i 6 kap. 20 §
	och 10 kap. 16 § föräldrabalken
	får meddelas när behörighet före-
	ligger för svensk domstol i enlig-
	het med artikel 20 Bryssel II-
	förordningen. Sådana beslut får
	när som helst återkallas.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

10 Paragrafens numrering följer utredningens förslag i delbetänkandet Kompletterande bestämmelser till den nya Bryssel II-förordningen (SOU 2004:80).

152

Om ett barn, som inte har hemvist i Sverige vid ankomsten hit till landet är skilt från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, skall överförmyndaren förordna en god man att i vårdnadshavares och för- myndares ställe ansvara för bar- nets personliga förhållanden och sköta dess angelägenheter.

God man skall också förordnas, om barnets föräldrar eller en annan vuxen person, som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, efter bar- nets ankomst till Sverige men innan barnet har fått hemvist här, på grund av dödsfall, sjukdom eller någon annan orsak upphör att kunna utöva förmynderskapet eller vårdnaden.

8Förslag till lag om ändring i lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn

Härigenom föreslås att 1, 2 och 10 §§ lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag innehåller bestäm- melser om god man i vissa fall för den som är under 18 år och som är utländsk medborgare eller stats- lös.

Om företrädare i andra fall för underåriga utländska medborgare finns bestämmelser i 4 kap. 3 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmyn- derskap.

Denna lag innehåller bestäm- melser om god man i vissa fall för den som är under 18 år.

2 §

Om barnet vid ankomsten till Sverige är skilt från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, skall överförmyndaren förordna en god man att i vårdnadshavares och för- myndares ställe ansvara för bar- nets personliga förhållanden och sköta dess angelägenheter.

God man skall också förordnas, om barnets föräldrar eller en annan vuxen person, som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, efter bar- nets ankomst till Sverige men innan barnet har fått uppehålls- tillstånd här på grund av dödsfall eller sjukdom eller av någon annan orsak upphör att kunna ut- öva förmynderskapet eller vårdna- den.

God man skall inte förordnas, om det är uppenbart obehövligt.

		10 §
Beviljas	barnet uppehållstill-	När barnet får hemvist här, skall
stånd, skall	socialnämnden i den	socialnämnden i barnets hemvist-

Prop. 2011/12:85

Bilaga 3

153

kommun där barnet vistas hos	kommun hos rätten väcka talan om
rätten väcka talan om eller anmäla	eller anmäla behov av en särskilt
behov av en särskilt förordnad	förordnad vårdnadshavare enligt
vårdnadshavare enligt föräldrabal-	föräldrabalken, om inte särskilda
ken, om inte särskilda skäl talar	skäl talar emot det.
emot det.

Överförmyndaren skall underrätta socialnämnden om att förutsätt- ningar för en sådan talan eller anmälan föreligger.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 3

154

Förteckning över remissinstanserna (SOU 2005:111)

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Riksdagens ombudsmän (JO), Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Göteborgs tings- rätt, Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Skåne län, Domstolsverket, Migrationsverket, Rikspolisstyrelsen, Data- inspektionen, Skatteverket, Socialstyrelsen, Statens institutionsstyrelse, Myndigheten för internationella adoptionsfrågor, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Skåne län, Barnombudsmannen, Juri- diska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Juridiska fakultets- nämnden vid Stockholms universitet, Stockholms kommun, Huddinge kommun, Järfälla kommun, Kalmar kommun, Olofströms kommun, Malmö kommun, Örebro kommun, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges advokatsamfund, Föreningen Sveriges Överförmyndare, Riks- förbundet Gode män och Förvaltare, Rädda Barnen och Familjerätts- socionomernas Riksförening.

Flens kommun, Norrköpings kommun, Ödeshögs kommun, Gislaveds kommun, Växjö kommun, Burlövs kommun, Vellinge kommun, Ale kommun, Årjängs kommun, Kungsörs kommun, Gävle kommun, Åre kommun, Haparanda kommun, Riksförbundet Barnens Rätt i Samhället (BRIS) och Föreningen Sveriges kommunala familjerådgivare har avstått från att yttra sig.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 4

155

Sammanfattning av departementspromemorian Placering av barn över nationsgränser med stöd av Bryssel II-förordningen och 1996 års Haagkonvention m.m. (Ds 2009:62)

Bakgrund

Sedan länge har svenska kommuner kunnat placera barn för stadig- varande vård och fostran i andra kommuner inom landet. Det har däremot ansetts i de närmaste uteslutet att placera barn och ungdomar i utlandet. På motsvarande sätt har utländska placeringar i Sverige varit en helt marginell företeelse.

På senare tid har dock två internationella instrument tillkommit med bestämmelser bl.a. om tillvägagångssätt då en myndighet i en stat överväger en placering av ett barn på en institution eller i ett familjehem i en annan stat. Instrumenten som innefattar artiklar om placering av barn och unga över nationsgränserna, är den nya Bryssel II-förordningen, vars bestämmelser är direkt tillämpliga och till alla delar bindande för alla EU:s medlemsstater utom Danmark, och 1996 års Haagkonvention, vil- ken konvention Sverige undertecknat men ännu inte tillträtt.

Gemensamt för de båda instrumenten är att varje initiativ från en utländsk myndighet om att placera ett barn i Sverige kommer att förut- sätta ett godkännande av en s.k. behörig myndighet här, eftersom svensk rätt föreskriver myndighetsbeslut vid placeringar av barn utanför det egna hemmet. De aktuella bestämmelserna – som uppvisar stora likheter

– är artikel 56 i Bryssel II-förordningen resp. artikel 33 i 1996 års Haagkonvention.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 5

Uppdraget

Utredningen har haft i uppdrag att se över den nationella regleringen av förfarandet och förutsättningarna för placeringar av barn utanför det egna hemmet över gränserna inom tillämpningsområdet för Bryssel II-förord- ningen och 1996 års Haagkonvention.

Huvudsyftet med denna översyn har varit att analysera vilka förutsätt- ningar som bör vara uppfyllda för att en socialnämnd ska kunna god- känna en placering i Sverige på anmodan av en annan medlemsstat.

I arbetet har också ingått att analysera vilka förutsättningar som bör vara uppfyllda för att en svensk socialnämnd ska kunna placera ett barn i en annan medlemsstat inom EU eller i en annan stat som har tillträtt 1996 års Haagkonvention. I övrigt har utredningen bl.a. haft i uppdrag att inhämta synpunkter från berörda myndigheter.

Utredningsarbetet och erfarenheter

För att få belyst i vad mån gränsöverskridande placeringar av barn och unga förekommer idag har utredningen med biträde av Socialstyrelsen genomfört en rundfråga till kommunala socialtjänstchefer. Utredningen

har också i samtal med befattningshavare inom kommuner, länsstyrelser

156

och Socialstyrelsen sonderat erfarenheter och synpunkter på gränsöver-	Prop. 2011/12:85
skridande placeringar.	Bilaga 5
Allmänt sett kan sägas att placeringar över nationsgränser, oavsett om
de handlar om svenska placeringar i utlandet eller utländska placeringar i
Sverige, är en helt perifer företeelse. Ingen av de som utredningen varit i
kontakt med har önskat se en ordning där placeringar över nationsgränser
skulle kunna ske med inslag av tvång enligt LVU.

Överväganden och förslag

Inledande överväganden

Varken Bryssel II-förordningen eller 1996 års Haagkonvention ålägger medlemsstaterna någon skyldighet att ta emot ett barn från en annan stat eller att lämna ifrån sig barn för placering på institution eller familjehem i någon annan medlemsstat.

De åligganden som artikel 56 i Bryssel II-förordningen resp. artikel 33 i 1996 års Haagkonvention ställer upp gäller istället uteslutande de stater som anmodar en annan att inom sina gränser ta emot ett barn för place- ring. Därmed framstår de båda artiklarna närmast som ett slags upp- förandekod mellan staterna när önskemål om placeringar över nations- gränser uppkommer.

Här gäller enligt 1996 års Haagkonvention att den anmodande staten inte får placera ett barn i en annan stat om inte denna först samtyckt till detta med beaktande av barnets bästa. Detsamma gäller enligt Bryssel II- förordningen för det fall den anmodade staten, liksom Sverige, före- skriver ingripande av en offentlig myndighet vid placering av barn inom landet. För stater som inte föreskriver ingripande av offentlig myndighet vid placering av barn inom landet gäller däremot enligt Bryssel II-förord- ningen att den anmodade staten istället ska underrättas om placeringen. Några närmare bestämmelser om hur ett samråd och eventuellt god- kännande ska gestalta sig ger emellertid varken förordningen eller Haag- konventionen. I förordningen sägs dock att just detta ska regleras av den anmodade medlemsstatens nationella lag.

I arbetet med att ta fram tillämpningsbestämmelser till de båda artik- larna har utredningen sett skäl att göra skillnad dels mellan placeringar som vilar på frivillighet, enligt grunderna för socialtjänstlagen, och sådana placeringar som förutsätter tvång, enligt grunderna för LVU. Här har utredningen kommit till slutsatsen att endast frivilliga placeringar ska få ske över Sveriges gränser. I övrigt har utredningen delat upp sina överväganden mellan utländska placeringar i Sverige och svenska place- ringar i utlandet.

Överväganden om utländska placeringar i Sverige

Den i uppdragsbeskrivningen givna utgångspunkten för godkännanden av utländska placeringar i Sverige är att placering ska vara bäst för barnet, särskilt med beaktande av anknytningen hit. I övrigt har utred- ningen utifrån frågeställningar givna i uppdragsbeskrivningen funnit att en stat som önskar placera ett barn i Sverige ska ge in en rapport om

157

barnet och i denna ange bl.a. vilka skäl den har för placeringen. Vidare	Prop. 2011/12:85
föreslås att den anmodande staten ska inhämta barnets inställning till	Bilaga 5
placeringen, om det inte kan anses vara olämpligt med beaktande av
barnets ålder och mognad. Barnets inställning ska i förekommande fall
redovisas i rapporten. För godkännande föreslås vidare krävas att sam-
tycke till placeringen föreligger av den eller dem som har vårdnaden om
barnet och när detta har fyllt 15 år av, honom eller henne själv. Vidare
föreslår utredningen en ny bestämmelse om uppehållstillstånd, enligt
vilken Migrationsverket på ansökan av en socialnämnd ska utfärda ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd åt en utlänning om detta behövs för att
placeringen ska kunna genomföras. Bestämmelsen ska möjliggöra place-
ringar enligt 1996 års Haagkonvention och säkerställa att inga barn
placerade enligt Bryssel II-förordningen ska behöva lämna en placering i
Sverige på grund av bristande uppehållsrätt. I övrigt föreslår utredningen
att det boende i vilket barnet avses bli placerat ska ha granskats av social-
nämnden och bedömts lämpligt enligt grunderna för 6 kap. 6 § social-
tjänstlagen. Barn som placeras i Sverige enligt Bryssel II-förordningens
artikel 56 eller Haagkonventionens artikel 33 har som utgångspunkt inte
bedömts bli försäkrade för bosättningsbaserade socialförsäkringsför-
måner, ens i de fall en placering avses överstiga ett år. På grund härav
bedöms staten i allt väsentligt kunna hållas undan merkostnader till följd
av kommunala beslut om godkännande av utländska placeringar. De
direkta kostnader som bedöms kunna följa på en placering i Sverige har
istället till helt övervägande del ansetts vara sådana som i sista hand
riskerar träffa den kommun som lämnat godkännande till en placering.
Kommuner bör därför som villkor för ett godkännande kräva att kost-
nadsansvaret regleras med placerande stats myndighet och att barnet har
en heltäckande sjukvårdsförsäkring. Avtal om barns placeringar och
kostnadsfördelningen i samband med dessa har bedömts ligga väl innan-
för kommunernas kompetens mot bakgrund av de möjligheter som följer
med Bryssel II-förordningen och 1996 års Haagkonvention. Utredningen
har också förordat ett utvecklat bruk av avtal i samband med placeringar
över nationsgränser till undvikande av den rättsosäkerhet som kan följa i
spåren på förändringar av ett placerat barns hemvist. Med utgångspunkt i
att endast frivilliga placeringar över gränserna ska få förekomma och att
det aldrig kan föreligga någon skyldighet för en socialnämnd att god-
känna en utländsk placering i Sverige har utredningen funnit att social-
nämndens beslut om godkännande inte ska vara överklagbart.
Överväganden om svenska placeringar i utlandet
För utredningens överväganden om svenska placeringar i utlandet har
enligt uppdragsbeskrivningen gällt att ett barn aldrig ska placeras i ett
annat land om det vid genomförandet av vården skulle saknas ett skydd
för barnets bästa som är likvärdigt med skyddet i svensk lag. Bedöm-
ningen ska också utgå från att en placering aldrig ska kunna komma i
fråga om socialnämnden inte har samma möjligheter att utöva tillsyn och
följa upp ärendet som vid en placering inom landet.
Enligt utredningens mening är uppdragsbeskrivningen så snävt formu-
lerad att den knappast lämnar något utrymme att mer än idag öppna för	158
	158

svenska placeringar i utlandet. Utredningen har här gjort bedömningen	Prop. 2011/12:85
att den praxis som utvecklats i fråga om utlandsplaceringar och som	Bilaga 5
innebär att endast placeringar enligt socialtjänstlagen kan komma ifråga
undantagsvis bör lagfästas. Utredningen har också gjort bedömningen att
fall av utlandsplaceringar företrädesvis kommer handla om situationer
där ett litet barn förlorat sina föräldrar och det anses vara bäst för barnet
att det får växa upp i det land där det har alla sina anhöriga. För en place-
ring utomlands har socialnämnden ansetts böra förutsätta följande: Det
ska vara bäst för barnet med beaktande av barnets anknytning till landet;
vårdnadshavare och barn över 15 år ska ha samtyckt till placeringen;
socialnämnden ska genom avtal ha förbehållit sig samma rätt till upp-
följning som hade gällt för en placering i Sverige; samråd ska ha ägt rum
med centralmyndigheten eller annan behörig myndighet i det land där
barnet föreslås placeras och nödvändiga godkännanden ska i förekom-
mande fall ha inhämtats; socialnämnden ska ha träffat avtal om kostnads-
ansvaret.
Avslutande överväganden
Avslutningsvis har utredningen funnit att de kompletterande bestämmel-
ser som Bryssel II-förordningen och 1996 års Haagkonvention påkallar
bör införas i socialtjänstlagen och inte i speciallagar för förordningen
resp. konventionen. Ett särskilt skäl för att placera bestämmelserna i
socialtjänstlagen är att ingen av de båda instrumenten utesluter tillämp-
ning av autonom rätt i förhållande till icke fördragsanslutna stater. Med
beaktande härav och med hänsyn tagen till att föregående utredning på
området (Utredningen om föräldraansvar i internationella situationer)
gjort bedömningen att det måste säkerställas att Sverige har en adekvat
autonom rätt till skydd för barn som faller utanför den EG-rättsliga och
konventionsbaserade lagstiftningen, har utredningen funnit att den själv-
ständiga reglering som ytterst påkallas inte gärna kan läggas någon
annanstans än i socialtjänstlagen.
Övrigt
Under utredningsarbetet har inte annat framkommit än att placeringar av
barn över nationsgränser är en helt perifer företeelse som inte kan för-
väntas växa i nämnvärd omfattning. På grund härav och med beaktande
av att föreliggande promemoria i allt väsentligt begränsas till en kodifie-
ring av gällande praxis, anser utredningen att de regler utredningen före-
slår knappast kan tillmätas några ekonomiska konsekvenser i den ena
eller den andra riktningen.

159

Promemorians lagförslag (Ds 2009:62)

1Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)

Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (2001:453) dels att 6 kap. 7 och 8 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas ett nytt kapitel med fem nya paragrafer, 6 b kap. 1–5 §§, samt närmast före 6 b kap. 1 § och 2 § nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6kap.

7 §

Socialnämnden skall i fråga om de barn som avses i 6 §

–medverka till att de får god vård och fostran och i övrigt gynn- samma uppväxtförhållanden,

–verka för att de får lämplig utbildning,

–lämna vårdnadshavarna och dem som vårdar sådana barn råd, stöd och annan hjälp som de behöver.

Socialnämnden ska i fråga om de barn som avses i 6 §

–medverka till att de får god vård och fostran och i övrigt gynn- samma uppväxtförhållanden,

–verka för att de får lämplig utbildning,

–lämna vårdnadshavarna och dem som vårdar sådana barn råd, stöd och annan hjälp som de behöver.

Motsvarande ska gälla ett barn som placerats med stöd av artikel 56 i Bryssel II-förordningen eller artikel 33 i 1996 års Haagkon- vention samt barn som Sverige på anmodan av ett land som inte om- fattas av dessa regleringar tagit emot för placering här.

8 §1

Vårdas ett barn med stöd av denna lag i ett annat hem än det egna, skall socialnämnden minst en gång var sjätte månad överväga om vården fortfarande behövs.

När barnet har varit placerat i samma familjehem under tre år från det att placeringen verkställ- des, skall socialnämnden särskilt

Vårdas ett barn med stöd av denna lag i ett annat hem än det egna, ska socialnämnden minst en gång var sjätte månad överväga om vården fortfarande behövs.

När barnet har varit placerat i samma familjehem under tre år från det att placeringen verkställ- des, ska socialnämnden särskilt

1 Senaste lydelse 2003:407.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 6

160

överväga om det finns skäl att an- söka om överflyttning av vårdna- den enligt 6 kap. 8 § föräldra- balken.

överväga om det finns skäl att	Prop. 2011/12:85
ansöka om överflyttning av vård-	Bilaga 6
naden enligt 6 kap. 8 § föräldra-
balken.
Vad som sägs i första och andra
styckena gäller inte när ett barn
placerats här i landet med stöd av
artikel 56 i Bryssel II-förord-
ningen eller artikel 33 i 1996 års
Haagkonvention och inte heller i
fråga om barn som Sverige på an-
modan av ett land som inte om-
fattas av dessa regleringar tagit
emot för placering här.

6 b kap.

Om placering av barn i vissa specialsituationer

Om svenska placeringar i utlandet

1 §

En socialnämnd får placera ett barn i ett annat land med stöd av artikel 56 i Bryssel II-förordning- en och artikel 33 i 1996 års Haag- konvention om

1.det är bäst för barnet, särskilt med beaktande av barnets anknyt- ning till landet,

2.barnets vårdnadshavare och barnet, om det fyllt 15 år, samtyckt till placeringen,

3.socialnämnden genom avtal förbehållit sig samma rätt till upp- följning som hade gällt för en placering här i landet,

4.samråd ägt rum med central- myndigheten eller annan behörig myndighet i det land där barnet ska placeras och att nödvändiga godkännanden i förekommande fall inhämtats, och

5.frågan om kostnadsansvar har reglerats.

Motsvarande ska äga tillämp- ning också i det fall där ett barn ska placeras i ett land som inte

omfattas av regleringen i Bryssel	161

II-förordningen eller 1996 års	Prop. 2011/12:85
Haagkonvention.	Bilaga 6

Om utländska placeringar i

Sverige

2§

En socialnämnd som enligt 6

eller 7 §§ lagen (2008:450) om kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen eller enligt 2 § 2 eller 3 §§ lagen (2010:xx) om inkorporering av 1996 års Haagkonvention är be- hörig att godkänna en placering av ett barn här i landet får göra detta endast om

1.den anmodande medlems- statens myndighet har bifogat en rapport av vilken framgår skälen för den planerade placeringen,

2.en placering här i landet kan anses vara bäst för barnet, särskilt med beaktande av barnets anknyt- ning till landet,

3.barnets inställning till place- ringen har inhämtats av den an- modande medlemsstatens myndig- het, om det inte kan anses olämp- ligt med beaktande av barnets ålder och mognad,

4.samtycke till placeringen föreligger av den eller dem som har vårdnaden om barnet och, när detta har fyllt 15 år, av honom eller henne själv.

5.det föreligger sådana omstän- digheter som krävs för beslut om

medgivande eller vård enligt 6 kap. 6 §,

6.barnet har beviljats de till- stånd som behövs enligt utlän- ningslagen (2005:716) och

7.frågan om kostnadsansvar och uppföljning har reglerats.

Motsvarande ska äga tillämp- ning också i det fall där ett land som inte omfattas av regleringen i Bryssel II-förordningen eller 1996 års Haagkonvention anmodat

162

Sverige att ta emot ett barn för	Prop. 2011/12:85
placering här i landet.	Bilaga 6

3§

För att reglera en fråga om

kostnadsansvar enligt 1 § 5 och 2 § 7 får kommunen genom social- nämnden utan hinder av annars gällande bestämmelser, själv fatta de beslut och ingå de överenskom- melser som påkallas för ett beslut om placering.

Socialnämnd som placerat ett barn i utlandet enligt 1 § eller lämnat godkännande till en place- ring här i landet enligt 2 § ska underrätta Socialstyrelsen om sådana beslut och överenskommel- ser.

4§

Det ekonomiska ansvaret för de

beslut och överenskommelser som avses i 1 § 5 och 2 § 7 ska vila på kommunerna själva, om regering- en inte föreskriver annat.

5 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen utser får meddela närmare bestämmelser om vad den rapport som avses i 2 § 1 ska inne- hålla.

163

2Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

Härigenom föreskrivs att det i utlänningslagen (2005:716) ska införas två nya bestämmelser, 5 kap. 12 a § och 6 kap. 7 c §, av följande lydelse.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 6

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

12 a §

Ett tidsbegränsat uppehållstill- stånd om minst sex månader ska på ansökan av en nämnd som full- gör uppgifter inom socialtjänsten (socialnämnd) ges till en utlän- ning, om

1.det behövs för att en place- ring enligt 6 b kap. 2 § social- tjänstlagen (2001:453) ska kunna genomföras, och

2.hänsyn till den allmänna ord- ningen och säkerheten inte talar emot att tillstånd beviljas.

Ett uppehållstillstånd som med- delats enligt första stycket ska för- längas om socialnämnden begär det och de där angivna förutsätt- ningarna fortfarande är uppfyllda.

6 kap.

7 c §

Uppehållstillstånd enligt 5 kap. 12 a § får återkallas om förutsätt- ningarna för uppehållstillståndet inte längre är uppfyllda.

Uppehållstillståndet får inte åter- kallas innan socialnämnden fått tillfälle att yttra sig.

164

3Förslag till lag om ändring i lagen (2008:450) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förord- ningen

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2008:450) med kompletteran- de bestämmelser till Bryssel II-förordningen

dels att 6 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 8 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 §

En fråga om godkännande av en placering av ett barn i Sverige enligt artikel 56.2 prövas av en nämnd som fullgör uppgifter inom socialtjänsten i den kommun där barnet avses bli placerat.

En fråga om samråd och god- kännande av en placering av ett barn i Sverige enligt artikel 56.2 prövas av en nämnd som fullgör uppgifter inom socialtjänsten i den kommun där barnet avses bli placerat.

8§

I socialtjänstlagen (2001:453)

finns bestämmelser om tillämp- ningen av artikel 56.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 6

165

Förteckning över remissinstanserna (Ds 2009:62)

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Riksdagens ombudsmän (JO), Hovrätten för Västra Sverige, Kammarrätten i Jönköping, Förvaltningsrätten i Malmö, Migrationsverket, Socialstyrel- sen, Barnombudsmannen, Skatteverket, Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Uppsala universitet, Lunds uni- versitet, Stockholms universitet, Linköpings universitet, Huddinge kommun, Stockholms kommun, Gislaveds kommun, Helsingborgs kommun, Malmö kommun, Strömstads kommun, Årjängs kommun, Åre kommun, Riksförbundet Barnens Rätt i Samhället (BRIS), Sveriges Kommuner och Landsting samt Föreningen Socionomer inom Familje- hemsvården.

Järfälla kommun, Flens kommun, Norrköpings kommun, Ödeshögs kommun, Växjö kommun, Kalmar kommun, Olofströms kommun, Burlövs kommun, Vellinge kommun, Ale kommun, Örebro kommun, Kungsörs kommun, Gävle kommun, Haparanda kommun, Rädda Barnen, Dianova International, Familjehemmens Riksförbund, Familjevårdens Centralorganisation och Föreningen Sveriges Socialchefer har avstått från att yttra sig.

Yttrande har dessutom avgetts av Forum för Familjevård.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 7

166

Lagrådsremissens lagförslag		Prop. 2011/12:85
Lagrådsremissens lagförslag		Bilaga 8
		Bilaga 8
1	Förslag till lag om 1996 års Haagkonvention

Härigenom föreskrivs följande.

1996 års Haagkonvention

Originaltexterna finns tillsammans med en svensk översättning som en bilaga till denna lag.1

Reservforum

Godkännande av en placering av ett barn i Sverige

I 6 kap. 11 a § socialtjänstlagen (2001:453) anges förutsättningarna för att godkänna en placering.

Visst informationsutbyte om ett barns situation m.m.

4 § En nämnd som fullgör en kommuns uppgifter inom socialtjänsten får rapportera om ett barns situation enligt artikel 32.

Nämnden får också samla in upplysningar eller underlag och uttala sig om en förälders lämplighet i fråga om umgänge (artikel 35.2).

Beslut om en tillfällig åtgärd i fråga om vårdnad m.m.

1 Här återfinns bilagan som bilaga 1 till propositionen.

167

Vid domstolens handläggning tillämpas lagen (1996:242) om dom-	Prop. 2011/12:85
stolsärenden. I domstolens beslut ska det anges hur länge skyddsåtgärden	Bilaga 8
gäller.
Barnet får höras inför domstolen, om särskilda skäl talar för det och det
är uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras. I ett ärende som rör
vårdnad, boende eller umgänge får domstolen inhämta upplysningar från
socialnämnden i frågan. Innan socialnämnden lämnar upplysningar ska
den, om det är lämpligt, höra föräldrarna och barnet.
Erkännande och verkställbarhet
6 § Svea hovrätt är behörig domstol för de förfaranden om erkännande
och verkställbarhet som avses i artiklarna 24 och 26.
7 § Den som ansöker om att ett utländskt avgörande ska erkännas eller
förklaras vara verkställbart ska tillsammans med ansökan ge in avgöran-
det i original eller en kopia av avgörandet som har bestyrkts av en behö-
rig myndighet. Avser ansökan ett avgörande som har meddelats i en parts
utevaro, ska sökanden också ge in bevis om att stämningsansökan eller
motsvarande handling har delgetts parten.
Avser ansökan en verkställbarhetsförklaring, ska sökanden ge in bevis
om att avgörandet är verkställbart i den stat där det har meddelats.
Hovrätten får förelägga sökanden att ge in de ytterligare handlingar
som hovrätten behöver för sin prövning.
Är en handling avfattad på något annat språk än svenska, ska även en
svensk översättning av handlingen ges in. En översättning behöver dock
inte ges in om hovrätten anser att det är obehövligt eller att det inte skä-
ligen kan krävas.
8 § Hovrätten får förklara det utländska avgörandet helt eller delvis
gällande eller verkställbart.
Verkställighet
9 § Bifalls en ansökan om verkställbarhetsförklaring, får det utländska
avgörandet verkställas
1. enligt 21 kap. föräldrabalken om det avser ett barns person och
2. enligt utsökningsbalken om det avser ett barns egendom.
För verkställigheten gäller vad som är föreskrivet om verkställighet av
svensk domstols avgörande i motsvarande fall.
Överföring av personuppgifter
10 § En svensk myndighet får utan hinder av 33 § personuppgiftslagen
(1998:204) föra över personuppgifter till en myndighet i ett land utanför
det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om det behövs för att den
myndigheten ska kunna överväga en nödvändig åtgärd enligt 1996 års
Haagkonvention.
	168

Anmodan att utöva behörighet

Prop. 2011/12:85

Bilaga 8

Bilaga

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

169

2	Förslag till lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 4 § föräldrabalken1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 kap.

4 §2

Om barnet är folkbokfört här i landet kan föräldrarna få gemen- sam vårdnad också genom regist- rering hos Skatteverket efter an- mälan av dem båda

1.till socialnämnden i samband med att nämnden skall godkänna en faderskapsbekräftelse eller en bekräftelse av föräldraskap enligt

1kap. 9 §, eller

2.till Skatteverket under förut- sättning att beslut om vårdnaden inte har meddelats tidigare och att föräldrarna och barnet är svenska medborgare.

Om barnet är folkbokfört här i landet, kan föräldrarna få gemen- sam vårdnad också genom regist- rering hos Skatteverket efter an- mälan av dem båda

1. till socialnämnden i samband med att nämnden ska godkänna en faderskapsbekräftelse eller en be- kräftelse av föräldraskap enligt 1 kap. 9 §, eller

2. till Skatteverket under förut- sättning att beslut om vårdnaden inte har meddelats tidigare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.

1Balken omtryckt 1995:974.

2Senaste lydelse 2006:458.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 8

170

3Förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 6 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa inter- nationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 kap.

6 §1

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

1Senaste lydelse 2008:449.

2EUT L 338, 23.12.2003, s. 1 (Celex 32003R2201).

Prop. 2011/12:85

Bilaga 8

171

4Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)

Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (2001:453) dels att 10 kap. 4 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 6 kap. 11 a och 11 b §§, samt närmast före 6 kap. 11 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 8

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 kap.

Placering av ett barn över nationsgränserna

11 a §

Socialnämnden får godkänna att en utländsk myndighet placerar ett barn i Sverige endast om

1.det är bäst för barnet att placeras här, särskilt med beak- tande av barnets anknytning hit,

2.barnets inställning till place- ringen så långt det är möjligt har klarlagts,

3.barnets vårdnadshavare och, om barnet fyllt 15 år, barnet sam- tycker till åtgärden,

4.förhållandena i det enskilda hemmet och förutsättningarna för vård i hemmet är utredda av nämnden,

5.barnet har beviljats uppe- hållstillstånd, om ett sådant till- stånd behövs, och

hävande av förordning (EG) nr 1347/20001 eller med stöd av den i Haag den 19 oktober 1996 dag- tecknade konventionen om be-

1 EUT L 338, 23.12.2003, s. 1 (Celex 32003R2201).

172

hörighet, tillämplig lag, erkännan- de, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åt- gärder till skydd för barn.

						11 b §
						Socialnämnden får				placera	ett
						barn i ett annat land endast om
						1. det är bäst för barnet att pla-
						ceras där, särskilt med beaktande
						av barnets anknytning dit,
						2. barnets inställning till place-
						ringen så långt det är möjligt har
						klarlagts,
						3. barnets			vårdnadshavare och,
						om barnet fyllt 15 år, barnet sam-
						tycker till placeringen,
						4. socialnämnden				genom	en
						överenskommelse med den behö-
						riga myndigheten i det land där
						barnet ska placeras har gjort det
						möjligt att följa upp placeringen,
						och
						5. landet har en tillfredsställan-
						de ordning i fråga om tillsyn.
					10 kap.
						4 §
Uppdrag att besluta på social-						Uppdrag att besluta på social-
nämndens vägnar får ges endast åt						nämndens vägnar får ges endast åt
en särskild avdelning som består						en särskild avdelning som består
av ledamöter eller ersättare i						av ledamöter eller ersättare i
nämnden i ärenden som är en upp-						nämnden i ärenden som är en upp-
gift för nämnden enligt 6 kap. 6, 8,						gift för nämnden enligt 6 kap. 6, 8
12 och 13 §§			denna	lag,	4 och	och 11 a–13 §§ denna lag, 4 och
6 §§,	11	§	första	och	andra	6 §§,	11	§	första	och andra
styckena, 13 §, 14 § tredje stycket,						styckena, 13 §, 14 § tredje stycket,
21, 22, 24, 26, 27 och 43 §§ lagen						21, 22, 24, 26, 27 och 43 §§ lagen
(1990:52) med särskilda bestäm-						(1990:52) med särskilda bestäm-
melser om vård av unga samt 11						melser om vård av unga samt 11
och	13 §§	lagen (1988:870) om				och	13 §§	lagen (1988:870)			om
vård av missbrukare i vissa fall.						vård av missbrukare i vissa fall.

Första stycket gäller även i ärenden enligt 6 kap. 14 § om samtycke vägras och beslut enligt 9 kap. 3 § om att föra talan om återkrav enligt 9 kap. 1 §.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 8

173

5Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (2005:716) dels att nuvarande 5 kap. 16 b § ska betecknas 5 kap. 16 c §,

dels att rubriken närmast före 5 kap. 16 b § ska sättas närmast före 5 kap. 16 c §,

dels att det i lagen ska införas fyra nya paragrafer, 5 kap. 15 c och 16 b §§, 7 kap. 7 d § samt 14 kap. 4 b §, av följande lydelse.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 8

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

15 c §

Ett tidsbegränsat uppehållstill- stånd får på ansökan av social- nämnden beviljas ett barn som avses bli placerat här i landet en- ligt 6 kap. 11 a § socialtjänstlagen (2001:453). Uppehållstillståndet ska gälla i minst ett år.

16 b §

7 kap.

7 d §

Uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 c § får återkallas endast om förutsättningarna för sådant uppe- hållstillstånd inte längre finns.

Uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 c eller 16 b § får inte återkallas för ett barn innan den social- nämnd som ansökte om uppehålls- tillståndet har fått tillfälle att yttra sig.

174

14kap.

4 b §

Migrationsverkets beslut om av-

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 8

175

6Förslag till lag om ändring i lagen (2008:450) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förord- ningen

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2008:450) med kompletteran- de bestämmelser till Bryssel II-förordningen

dels att 6 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 8 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 §

En fråga om godkännande av en placering av ett barn i Sverige en- ligt artikel 56.2 prövas av en nämnd som fullgör uppgifter inom socialtjänsten i den kommun där barnet avses bli placerat.

I 6 kap. 11 a § socialtjänstlagen (2001:453) anges förutsättning- arna för att godkänna en place- ring.

8 §

I brådskande fall, när barnet eller egendom som tillhör barnet finns här i landet, får domstolen besluta om en tillfällig åtgärd i fråga om vårdnad, boende, um- gänge eller förmynderskap (artikel 20).

Vid domstolens handläggning tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden. I domstolens beslut ska det anges hur länge åtgärden gäller.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 8

176

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 8

177

7Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 36 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 8

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

36 kap.

1 §1

1.ärende enligt lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn,

2.ärende om adoption enligt 4 kap. föräldrabalken,

3.ärende om anordnande av godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldra- balken, eller

4.ärende om förvaltarskap.

1.äktenskapsmål,

2.mål eller ärende enligt föräldrabalken i annat fall än som anges i första stycket,

3. ärende enligt lagen (1989:14)	3. ärende enligt lagen (1989:14)
om erkännande och verkställighet	om erkännande och verkställighet
av utländska vårdnadsavgöranden	av utländska	vårdnadsavgöranden
m.m. och om överflyttning av	m.m. och om överflyttning av
barn, eller	barn,
4. mål eller ärende enligt rådets	4. mål eller ärende enligt rådets
förordning (EG) nr 4/2009 av den	förordning (EG) nr 2201/2003 av
18 december 2008 om domstols	den 27 november 2003 om dom-
behörighet, tillämplig lag, erkän-	stols behörighet och om erkännan-
nande och verkställighet av domar	de och verkställighet av domar i
samt samarbete i fråga om under-	äktenskapsmål och mål om för-
hållsskyldighet.	äldraansvar samt om upphävande
	av förordning (EG) nr 1347/20002
	eller ärende enligt 8 § lagen
	(2008:450)	med kompletterande
	bestämmelser till Bryssel II-
	förordningen,

5. mål eller ärende enligt rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den

1Senaste lydelse 2011:606.

2EUT L 338, 23.12.2003, s. 1 (Celex 32003R2201).

178

	18 december 2008 om domstols	Prop. 2011/12:85
	behörighet, tillämplig lag, erkän-	Bilaga 8
	nande och verkställighet av domar
	samt samarbete i fråga om under-
	hållsskyldighet3, eller
	6. mål eller ärende enligt lagen
	(2012:000) om 1996 års Haag-
	konvention.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

3 EUT L 7, 10.1.2009, s. 1 (Celex 32009R0004).

179

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2012-02-09

Närvarande: F.d. justitieråden Marianne Eliason och Peter Kindlund samt justitierådet Kerstin Calissendorff.

Stärkt skydd för barn i internationella situationer

Enligt en lagrådsremiss den 2 februari 2012 (Justitiedepartementet) har regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1.lag om 1996 års Haagkonvention,

2.lag om ändring i föräldrabalken,

3.lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap,

4.lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453),

5.lag om ändring i utlänningslagen (2005:716),

6.lag om ändring i lagen (2008:450) med kompletterande bestämmel- ser till Bryssel II-förordningen,

7.lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Sofia

Jungstedt.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)

6 kap. 11 b §

I bestämmelsen regleras i fem punkter förutsättningarna för att en social- nämnd ska få placera ett barn i ett annat land. Enligt punkt 1 får en sådan placering ske endast om det är bäst för barnet att placeras där, särskilt med beaktande av barnets anknytning dit.

I författningskommentaren till bestämmelsen uttalas bl.a. att en place- ring av ett barn utomlands bör endast komma i fråga när något tillräckligt bra placeringsalternativ inte finns i Sverige samt att, om det råder någon tvekan om att en placering i det andra landet är bäst för barnet, någon placering inte ska sökas där.

Enligt Lagrådets uppfattning ger den föreslagna lagtexten inte stöd för dessa uttalanden. Bedömningen av vad som är bäst för barnet bör lämp- ligen göras utifrån en avvägning av samtliga faktorer av betydelse. Att alternativet med en placering utomlands endast bör komma i fråga i andra hand, dvs. sedan det konstaterats att något tillräckligt bra place- ringsalternativ inte finns i Sverige, kan inte utläsas av lagtexten. Vidare kan det vid en sådan avvägning självfallet vara så att det kan råda viss tvekan om en placering i utlandet är bäst för barnet. Om det emellertid är så att en avvägning av samtliga faktorer ger vid handen att en placering utomlands är bäst för barnet följer av den föreslagna lagtexten att förut- sättningen i punkt 1 är uppfylld. Om avsikten med bestämmelsen är en annan måste lagtexten omarbetas. I annat fall bör författningskommen- taren justeras.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 9

180

Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

5 kap. 15 c §

Enligt bestämmelsen får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på ansökan av socialnämnden beviljas ett barn som avses bli placerat här i landet enligt 6 kap. 11 a § socialtjänstlagen. Bestämmelsen är således fakultativ och några rekvisit har inte angivits i paragrafen.

Av författningskommentaren framgår att Migrationsverkets prövning ska innefatta en bedömning av om det behövs ett uppehållstillstånd och hur länge detta ska gälla. Prövningen ska inte gälla barnets behov av placering här i landet eller innefatta en bedömning av om socialnämnden bör godkänna placeringen.

Bedömningen av om det behövs uppehållstillstånd måste rimligen endast avse en prövning av om uppehållstillstånd krävs för att barnet ska få vistas i landet, dvs. en formell prövning.

Lagrådet ifrågasätter mot bakgrund härav att bestämmelsen utformats som en fakultativ regel (jfr 5 kap. 15 och 15 b §§ i lagen) och förordar i stället följande lydelse.

Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ska på ansökan av socialnämnden beviljas ett barn som avses bli placerat här i landet enligt 6 kap. 11 a § socialtjänstlagen (2001:453) om uppehållstillstånd behövs för vistelsen. Uppehållstillståndet ska gälla i minst ett år.

Prop. 2011/12:85

Bilaga 9

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

181

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 2012

Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Ask, Larsson, Erlandsson, Hägglund, Carlsson, Borg, Sabuni, Billström, Adelsohn Liljeroth, Tolgfors, Björling, Ohlsson, Norman, Attefall, Engström, Kristersson, Elmsäter-Svärd, Ullenhag, Hatt, Ek, Lööf

Föredragande: statsrådet Ask

Regeringen beslutar proposition 2011/12:85 Stärkt skydd för barn i internationella situationer

Prop. 2011/12:85

182

Rättsdatablad			Prop. 2011/12:85

Författningsrubrik	Bestämmelser som	Celexnummer för
	inför, ändrar, upp-	bakomliggande EU-
	häver eller upprepar	regler
	ett normgivnings-
	bemyndigande

Lag om ändring i lagen		32003R2201
(2008:450) med
kompletterande
bestämmelser till
Bryssel II-förordningen

183