2006 års sjöarbetskonvention

Regeringens proposition 2011/12:35

2006 års sjöarbetskonvention	Prop.
	2011/12:35

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 24 november 2011

Fredrik Reinfeldt

Catharina Elmsäter-Svärd

(Näringsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I februari 2006 antog FN:s internationella arbetsorganisation (ILO) 2006
års sjöarbetskonvention som ersätter ett antal ILO-konventioner på
sjöfartens område och syftar till att tillförsäkra sjömän drägliga arbets-
och levnadsförhållanden ombord på fartyg. Konventionen reglerar frågor
om bl.a. arbetsmiljö, löner och social trygghet. Dessutom ställs krav på
att vissa fartyg ska ha s.k. sjöarbetscertifikat. Konventionen omfattar
sjömän ombord på fartyg som inte uteslutande går i inre fart och som
normalt används i kommersiell verksamhet, utom fiskefartyg och
traditionsfartyg. Genom Sveriges anslutning till de tidigare ILO-
konventionerna är stora delar av konventionen redan genomförd i svensk
rätt.
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner Sveriges anslutning
till 2006 års sjöarbetskonvention. Vidare lämnas förslag på de
författningsändringar som krävs för att Sverige ska ha genomfört hela
konventionen. Förslagen avser ändringar i bl.a. sjömanslagen (1973:282),
fartygssäkerhetslagen (2003:364) och socialförsäkringsbalken.
Samtidigt genomförs rådets direktiv 2009/13/EG av den 16 februari
2009 om genomförande av det avtal som ingåtts av European
Community Shipowners’ Associations (ECSA) och European Transport
Workers’ Federation (ETF) om 2006 års konvention om arbete till sjöss
och om ändring av direktiv 1999/63/EG.
Sjöarbetskonventionen träder i kraft 12 månader efter att en viss andel
av världshandelsflottans flaggstater anslutit sig till konventionen. Ikraft-
trädandet förmodas ske under år 2012. Även om Sverige inte ratificerar
sjöarbetskonventionen måste direktivet genomföras i svensk rätt. För att
svenska fartyg ska hinna certifieras dessförinnan bör vissa av lagför-
slagen träda i kraft den 1 mars 2012.	1
	1

Innehållsförteckning

1	Förslag till riksdagsbeslut.................................................................		5
2	Lagtext	..............................................................................................	6
	2.1	Förslag till lag om ändring i sjömanslagen
		(1973:282)..........................................................................	6

2.2Förslag till lag om ändring i mönstringslagen

(1983:929)........................................................................

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (1998:958) om

vilotid för sjömän.............................................................

2.4Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen

(2003:364)........................................................................

2.5Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen

		(2003:364)........................................................................	15
	2.6	Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken ......	17
3	Ärendet och dess beredning............................................................		18
4	Om 2006 års sjöarbetskonvention...................................................		18
	4.1	Konventionen i korthet.....................................................	18

4.2Allmänt om Internationella arbetsorganisationens

		(ILO) konventioner ..........................................................		19
	4.3	Antagandet av sjöarbetskonventionen..............................		19
	4.4	Syfte och innehåll.............................................................		20
		4.4.1	Syfte .............................................................	20
		4.4.2	Innehåll............................................................	20
		4.4.3	Utformning......................................................	20
		4.4.4	Artiklar............................................................	21
		4.4.5	Regler och kod ................................................	21
	4.5	Medlemsstaternas genomförande av konventionen..........		22
	4.6	Ikraftträdande...................................................................		22
	4.7	EU och konventionen.......................................................		22
		4.7.1	Arbetsmarknadens parter i EU ........................	22
		4.7.2	Direktiv om genomförande av
			sjöarbetskonventionen.....................................	23
5	Anslutning, införlivande och tillämpningsområde..........................			23
	5.1	Anslutning till konventionen............................................		23
	5.2	Konventionens införlivande.............................................		25

5.3Tillämpningsområde – fartyg, farvatten, inre fart och

	sjömän	..............................................................................	25
	5.3.1 ...................................................	Vilka fartyg?	25
	5.3.2 ...............................................	Vilka farvatten?	27
	5.3.3 .................	Avgränsning av begreppet inre fart	30
	5.3.4 ............................................................	Sjömän	31
6 Genomförande av .............................konventionens bestämmelser			33
6.1	Minimikrav .......................................för arbete på fartyg		33
	6.1.1	Undantag från kravet på
	......................................	nattarbetsbegränsning	34
	6.1.2 ..................................	Läkarintygs giltighetstid	34

Prop. 2011/12:35

	6.1.3	Förlängd giltighetstid för läkarintyg i	Prop. 2011/12:35
		vissa fall..........................................................	35
6.2	Anställningsförhållanden.................................................		36
	6.2.1	Anställningsavtalet .........................................	36
	6.2.2	Övriga bestämmelser ......................................	37

6.3Bostäder, rekreationsmöjligheter, mat och

förplägnad........................................................................

6.3.1Mat anpassad till kulturell och religiös

bakgrund.........................................................

6.3.2Utbildning, certifikat och ålderskrav för

		fartygskockar ..................................................	38
6.4	Hälso- och sjukvård, särskilt tandvård ............................		38
	6.4.1	Gällande svenska regler om sjukvård och
		tandvård..........................................................	38

6.4.2Konventionens bestämmelser om sjuk-

	och tandvård ...................................................	39
6.4.3	Förslag avseende sjömännens tandvård..........	40

6.5Redarens ansvar för lön vid sjömäns sjukdom och

		skada................................................................................		41
		6.5.1	Gällande svenska regler om sjömäns
			ersättning vid sjukdom....................................	41
		6.5.2	Konventionens bestämmelser om sjuklön ......	42
		6.5.3	Utredningens tolkning av konventionen.........	42
		6.5.4	Sjömanslagens bestämmelser om sjuklön
			– prop. 2009/10:161........................................	43
		6.5.5	Är konventionens krav avseende sjömäns
			sjuklön uppfyllt?.............................................	43
	6.6	Redarens ansvar för sjukvårdskostnader m.m. ................		44
		6.6.1	Rätt till ersättning för kostnader för
			sjukvård i visst antal dagar .............................	44
	6.7	Social trygghet.................................................................		46
		6.7.1	Gällande svenska regler om
			socialförsäkring ..............................................	46
		6.7.2	EU-regler om socialförsäkring .......................	47
		6.7.3	Konventionens bestämmelser .........................	48
		6.7.4	Sammanfattning..............................................	48
		6.7.5	Förslag om utvidgat
			socialförsäkringsskydd ...................................	49
	6.8	Sjöarbetscertifikat m.m....................................................		50
		6.8.1	Sjöarbetscertifikat och försäkran om
			överensstämmelse med
			sjöarbetskonventionen ....................................	51
		6.8.2	Tillsyn av svenska fartyg................................	53
		6.8.3	Inspektion av utländska fartyg........................	54
		6.8.4	Inskränkningar i rätten att nyttja fartyg ..........	55
	6.9	Övrigt ..............................................................................		57
7	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser..................................			57

8	Kostnader och andra konsekvenser.................................................			59	Prop. 2011/12:35
	8.1	Det allmänna ....................................................................		59
		8.1.1	Transportstyrelsen...........................................	59
		8.1.2	Utökade socialförsäkringsförmåner ................	60
	8.2	Sjöfartsnäringen ...............................................................		61
	8.3	Den enskilde.....................................................................		62
9	Författningskommentar...................................................................			63

9.1Förslag till lag om ändring i sjömanslagen

(1973:242)........................................................................

9.2Förslag till lag om ändring i mönstringslagen

(1983:929)........................................................................

9.3Förslag till lag om ändring i lagen (1998:958) om

vilotid för sjömän.............................................................

9.4Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen

(2003:364)........................................................................

9.5Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen

	(2003:364)........................................................................	67
9.6	Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken ......	68
Bilaga 1 2006 års sjöarbetskonvention ...............................................		70
Bilaga 2 Rådets direktiv 2009/13/EG av den 16 februari 2009 ........		221
Bilaga 3 Sammanfattning av SOU 2009:95......................................		242
Bilaga 4	Utredningens lagförslag......................................................	246
Bilaga 5 Förteckning över remissinstanser .......................................		256
Bilaga 6	Lagrådsremissens lagförslag...............................................	257
Bilaga 7	Lagrådets yttrande ..............................................................	267
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 november
2011......................................................................................................		271

Lagtext

Prop. 2011/12:35

2.1Förslag till lag om ändring i sjömanslagen (1973:282)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om sjömanslagen (1973:282) dels att 3, 38, 39, 43, 44 och 58 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas tre nya paragrafer, 37 a, 38 a och 61 a §§, samt närmast före 61 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §

I denna lag avses med fartygsarbete: sådant arbete för

fartygets räkning som utföres ombord på fartyget eller på annat ställe av arbetstagare som följer med fartyget,

befattning på fartyg: sådan befattning ombord som huvud- sakligen avser fartygsarbete och gäller annat än enbart tillfälliga göromål,

sjöman: sådan arbetstagare som är anställd för fartygsarbete och som under den tid han tjänstgör ombord har befattning på fartyget,

väntetid: sådan del av anställ- ningstiden under vilken sjömannen ej har befattning på fartyg men utför arbete för arbetsgivarens räkning eller står till dennes för- fogande för att utföra arbete eller i form av fritid åtjnuter vederlag för ordinarie arbetstid eller gottgörelse för övertidsarbete.

I denna lag avses med fartygsarbete: sådant arbete för

fartygets räkning som utförs ombord på fartyget eller på annat ställe av arbetstagare som följer med fartyget,

befattning på fartyg: sådan befattning ombord som huvud- sakligen avser fartygsarbete och gäller annat än enbart tillfälliga göromål,

sjöman: sådan arbetstagare som är anställd för fartygsarbete och som under den tid han eller hon tjänstgör ombord har befattning på fartyget,

väntetid: sådan del av anställ- ningstiden under vilken sjömannen inte har befattning på fartyg men utför arbete för arbetsgivarens räkning eller står till dennes för- fogande för att utföra arbete eller i form av fritid får ersättning för ordinarie arbetstid eller gottgörelse för övertidsarbete,

inre fart: fart inom landet i hamnar eller på floder, kanaler, insjöar, inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund om inte annat särskilt anges.

1 Jfr rådets direktiv 2009/13/EG av den 16 februari 2009 om genomförande av det avtal som ingåtts av European Community Shipowners’ Associations (ECSA) och European Transport Workers’ Federation (ETF) om 2006 års konvention om arbete till sjöss och om ändring av direktiv 1999/63/EG (EUT L 124, 20.5.2009, s. 30, Celex 32009L0013).

Arbetsgivaren skall bestrida kostnaden för vård av sjuk eller skadad sjöman, som har befattning på fartyg.

Har sjöman sjukdom eller skada när han lämnar befattning på fartyg eller får han sjukdom eller skada under väntetid, skall arbets- givaren bestrida kostnaden för vård av sjömannen under högst 42 dagar eller, om sjömannen vårdas i annat land än det där han är bosatt, under högst 84 dagar.

37 a §

Befälhavaren ska sörja för att en sjöman, som har befattning på fartyg som inte uteslutande går i inre fart, får oundgänglig tand- vård.

38 §

Arbetsgivaren ska betala kost- naden för vård av en sjuk eller skadad sjöman, som har befattning på fartyg.

Om en sjöman har en sjukdom eller en skada när han eller hon lämnar befattning på fartyg eller om han eller hon får en sjukdom eller en skada under väntetid, ska arbetsgivaren betala kostnaden för vård av sjömannen i högst 42 dagar eller, om sjömannen vårdas i ett annat land än det där han eller hon är bosatt, i högst

112 dagar om fartyget inte ute- slutande går i inre fart och i annat fall i högst 84 dagar.

38 a §

Arbetsgivaren ska betala kost- naden för oundgänglig tandvård för en sjöman som har befattning på ett sådant fartyg som inte ute- slutande går i inre fart.

39 §

Arbetsgivarens skyldighet att bestrida kostnad för vård enligt 38 § andra stycket upphör, om vården ej har åtnjutits inom sex månader från det sjömannens behov av vård inträdde. Har sjö- mannen under anställningstiden haft befattning på fartyg, upphör arbetsgivarens skyldighet dock tidigast sex månader efter det att sjömannen senast lämnade sådan befattning.

Visar sjöman att han på grund av omständighet, som han ej råder över, har saknat möjlighet att åtnjuta vården inom den tid som anges i första stycket, förlänges

Arbetsgivarens skyldighet att betala kostnad för vård enligt 38 § andra stycket upphör, om vården inte har getts inom sex månader från det att sjömannens behov av vård inträdde. Har sjömannen under anställningstiden haft befattning på fartyg, upphör arbetsgivarens skyldighet dock tidigast sex månader efter det att sjömannen senast lämnade sådan befattning.

Visar en sjöman att han eller hon på grund av omständighet, som han eller hon inte råder över, har saknat möjlighet att få vården inom den tid som anges i första

Prop. 2011/12:35

arbetsgivarens	skyldighet	att	stycket, förlängs arbetsgivarens
bestrida sjukhusvård och därmed			skyldighet att	betala sjukhusvård
sammanhängande kostnader till ett			och därmed	sammanhängande
år.			kostnader till ett år.

Kostnad för sjömans begravning och kostnad som föranledes av eldbegängelse skall bestridas av arbetsgivaren, om dödsfallet inträffar medan sjömannen har befattning på fartyg eller vårdas på arbetsgivarens bekostnad eller under väntetid.

43 §

Kostnad för en sjömans begrav- ning och kostnad som föranleds av eldbegängelse ska betalas av arbetsgivaren, om dödsfallet inträffar medan sjömannen har befattning på fartyg eller vårdas på arbetsgivarens bekostnad eller under väntetid.

44 §

Har arbetsgivaren enligt denna lag orsakats kostnad för svensk eller här i riket bosatt utländsk sjömans sjukvård men är han enligt lagen ej skyldig att bestrida kostnaden, ersätter statsverket denna. Därvid äger dock bestämmelserna i 38 och 39 §§ om begränsning av arbetsgivarens ansvar motsvarande tillämpning på statsverket.

Har arbetsgivaren enligt denna lag orsakats kostnad för svensk eller här i riket bosatt utländsk sjömans sjukvård men är han eller hon enligt lagen inte skyldig att betala kostnaden, ersätter staten denna. Därvid äger dock bestämmelserna i 38 och 39 §§ om begränsning av arbetsgivarens ansvar motsvarande tillämpning på staten.

58 §2

Befälhavaren skall se till att exemplar av denna lag, semester- lagen (1977:480), fartygs- säkerhetslagen (2003:364), de föreskrifter som regeringen har utfärdat i anslutning till sist- nämnda lag och tillämpliga kollektivavtal finns tillgängliga på fartyget. Befälhavaren skall även se till att ett exemplar av lagen (1998:958) om vilotid för sjömän och de föreskrifter som har utfärdats i anslutning till den lagen finns tillgängliga på fartyget.

Befälhavaren ska se till att exemplar av denna lag, semester- lagen (1977:480), fartygs- säkerhetslagen (2003:364), de föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till sist- nämnda lag och tillämpliga kollektivavtal finns tillgängliga på fartyget. På fartyg som används i internationell fart ska tillämpliga kollektivavtal även finnas tillgängliga på engelska. Befäl- havaren ska även se till att ett exemplar av lagen (1998:958) om vilotid för sjömän och de före- skrifter som har meddelats i anslutning till den lagen finns tillgängliga på fartyget.

2 Senaste lydelse 2003:369.

Prop. 2011/12:35

2.2	Förslag till lag om ändring i mönstringslagen		Prop. 2011/12:35
	(1983:929)
Härigenom föreskrivs1 att 19 § mönstringslagen (1983:929) ska ha
följande lydelse
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		19 §
Läkarintyget gäller i högst två år eller, om sjömannen vid under-
sökningen inte fyllt 18 år, i högst ett år. Läkarintyg som avser enbart syn-
och hörselförmåga får dock gälla i fyra år.
Upphör intyget att gälla när		Om intygets giltighetstid löper
fartyget är till sjöss eller i en hamn		ut när fartyget är till sjöss, fort-
där det inte finns läkare med		sätter intyget ändå att gälla till
behörighet att utfärda intyg, skall		dess att fartyget anlöper nästa
befälhavaren se till att sjömannen		hamn där det finns läkare med
blir läkarundersökt i första hamn		behörighet att utfärda intyg. Tiden
där så kan ske.		från det att giltighetstiden löpte ut
		och till dess att ett nytt läkarintyg
		utfärdas får dock inte överstiga tre

månader. Befälhavaren ska se till att sjömannen blir läkarundersökt i första hamn där så kan ske.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2.4Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 §, 4 kap. 5 § och 5 kap. 1 § fartygs- säkerhetslagen (2003:364) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap.

4 §

I denna lag avses med

1.fartcertifikat: ett bevis om att ett fartyg vid tillsyn har befunnits sjövärdigt,

2.passagerarfartygscertifikat: ett bevis om att ett fartyg vid tillsyn har befunnits lämpligt att transportera passagerare och om det högsta antal passagerare som fartyget får medföra,

3.fribordscertifikat: ett bevis om att ett fartygs fribord har fastställts efter tillsyn och att fribordsmärken har satts fast på fartygets sidor på ett riktigt och varaktigt sätt,

4.certifikat om godkänd säker- hetsorganisation: ett bevis om att fartygets säkerhetsorganisation vid tillsyn har visat sig överensstämma med rederiets godkända säkerhets- organisation, och

5.dokument om godkänd säker- hetsorganisation: ett bevis om att rederiets säkerhetsorganisation har godkänts vid en rederikontroll enligt 5 kap. 16 §.

4.certifikat om godkänd säker- hetsorganisation: ett bevis om att fartygets säkerhetsorganisation vid tillsyn har visat sig överensstämma med rederiets godkända säkerhets- organisation,

5.dokument om godkänd säker- hetsorganisation: ett bevis om att rederiets säkerhetsorganisation har godkänts vid en rederikontroll enligt 5 kap. 16 §,

6.sjöarbetscertifikat: ett bevis om att fartyget vid tidpunkten för certifikatets utfärdande har upp- fyllt de krav på arbets- och levnadsförhållanden som följer av denna lag, sjömanslagen (1973:282), mönstringslagen (1983:929), lagen (1998:958) om vilotid för sjömän och av före- skrifter som har meddelats med stöd av dessa lagar, och

7.försäkran om överens- stämmelse med sjöarbetskonven- tionen: ett dokument som visar vilka förhållanden på ett fartyg som enligt 2006 års sjöarbets- konvention ska bli föremål för tillsyn, vilka föreskrifter som tillämpas och en förklaring av redaren om vad denne gjort för att uppfylla föreskrivna krav.

Prop. 2011/12:35

I frågor som avser arbetsmiljön samt arbets- och levnads- förhållandena ombord avser tillsynen även sjömanslagen (1973:282), arbetsmiljölagen (1977:1160), mönstringslagen (1983:929) och lagen (1998:958) om vilotid för sjömän samt före- skrifter som har meddelats med stöd av dessa lagar.

Tillsynen ska också avse de delar av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr

4 kap.

5 §1

Den kost som de ombord-	Den kost som de ombord-
anställda får skall vara tillräcklig	anställda får ska vara tillräcklig
och av fullgod kvalitet.	och av fullgod kvalitet. Kosten ska
	vara anpassad till de ombord-
	anställdas olika kulturella och
	religiösa bakgrunder.
Vatten för de ombordanställdas	Vatten för de ombordanställdas
behov skall finnas lätt tillgängligt	behov ska finnas lätt tillgängligt
ombord i tillräcklig mängd och av	ombord i tillräcklig mängd och av
fullgod kvalitet.	fullgod kvalitet.

Bestämmelser om livsmedel och om utrymmen för verksamhet med livsmedel finns i livsmedelslagen (2006:804) och de EG-förordningar som kompletteras av den lagen.

5 kap.

1 §2

Transportstyrelsen utövar, om	Transportstyrelsen utövar, om
något annat inte anges, tillsyn	något annat inte anges, tillsyn
enligt denna lag och föreskrifter	enligt denna lag och enligt före-
meddelade med stöd av lagen när	skrifter som har meddelats med
det gäller	stöd av lagen när det gäller

1.fartyg och deras utrustning, drift, lastning, lossning och säkerhets- organisation,

2.säkring av last som ännu inte har förts ombord,

3. rederiers säkerhetsorganisa-	3. rederiers säkerhetsorganisa-
tion, och	tion,
4. arbetsmiljön ombord.	4. arbetsmiljön ombord, och
	5. arbets- och levnadsförhållan-
	dena ombord.

När det gäller inspektion enligt 8 § utövas tillsyn även av Kust- bevakningen i den utsträckning som Transportstyrelsen beslutar i samråd med Kustbevakningen.

I frågor som avser arbetsmiljön ska tillsynen också avse att arbetsmiljölagen (1977:1160), lagen (1998:958) om vilotid för sjömän och föreskrifter meddelade med stöd av dessa lagar följs.

Tillsynen ska också avse de delar av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr

1Senaste lydelse 2006:830.

2Senaste lydelse 2010:1544.

Prop. 2011/12:35

1907/2006 av den 18 december				1907/2006 av den 18 december
2006 om registrering, utvärdering,				2006 om registrering, utvärdering,
godkännande och begränsning av				godkännande och begränsning av
kemikalier (Reach), inrättande av				kemikalier	(Reach),			inrättande av
en europeisk kemikaliemyndighet,				en europeisk kemikaliemyndighet,
ändring av	direktiv 1999/45/EG			ändring av		direktiv		1999/45/EG
och upphävande av rådets förord-				och upphävande av rådets förord-
ning (EEG) nr 793/93 och				ning (EEG) nr 793/93 och
kommissionens		förordning	(EG)	kommissionens			förordning		(EG)
nr 1488/94 samt rådets direktiv				nr 1488/94 samt rådets direktiv
76/769/EEG	och kommissionens			76/769/EEG		och kommissionens
direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG,				direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG,
93/105/EG och		2000/21/EG	som	93/105/EG	och		2000/21/EG som
omfattas av	tillsynsansvar enligt			omfattas av		tillsynsansvar			enligt
föreskrifter	meddelade med		stöd	föreskrifter		som	har meddelats
av arbetsmiljölagen (1977:1160).				med stöd		av	arbetsmiljölagen
				(1977:1160).
Tillsyn enligt tredje och fjärde				Tillsyn enligt tredje och fjärde
styckena utövas i samverkan med				styckena	utövas			såvitt	avser
Arbetsmiljöverket.				arbetsmiljön		i	samverkan		med
				Arbetsmiljöverket.

Bestämmelser om tillsyn av livsmedelshanteringen finns i livs- medelslagen (2006:804).

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2012.

Prop. 2011/12:35

6 kap.		Prop. 2011/12:35
	1 §1
Ett fartygs resa får förbjudas, om det finns skälig anledning att anta att
1. fartyget inte är sjövärdigt för resa i den avsedda farten,
2. fartyget i något väsentligt	2. fartyget i något	väsentligt
avseende har brister i skyddet mot	avseende har brister i skyddet mot
ohälsa eller olycksfall,	ohälsa, olycksfall eller	otrygghet
	avseende arbets- och levnads-
	förhållanden,

3.fartyget inte är lastat eller barlastat på ett betryggande sätt,

4.fartyget medför fler passagerare än det högsta tillåtna antalet,

5.fartyget inte är bemannat på ett betryggande sätt för den avsedda resan,

6.rederiet eller fartyget inte uppfyller kraven på säkerhetsorganisation enligt denna lag, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt förordning (EG) nr 336/2006,

7.bestämmelserna i lagen (1998:958) om vilotid för sjömän inte efter- levs och detta innebär en uppenbar fara för sjömännens eller arbets- tagarnas hälsa och säkerhet,

8.väder- eller sjöförhållandena är så ogynnsamma att resan skulle innebära allvarliga risker för människor eller miljön,

9.fartyget inte uppfyller föreskrivna krav på märkning med IMO- identifikationsnummer, eller

10.fartyget inte uppfyller föreskrivna krav avseende sådana handlingar med fartygshistorik som ska finnas ombord på fartyget.

Om det är fråga endast om brister i anordningar för arbetet eller i arbetsredskap får i stället användningen av anordningarna eller redskapen förbjudas tills rättelse har skett.

Likaså får, i stället för förbud enligt första stycket, användningen av en viss lokal, arbetsprocess eller arbetsmetod eller av ett visst ämne förbjudas tills rättelse har skett om det finns skälig anledning att anta att användningen innebär risk för ohälsa eller olycksfall.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

1 Senaste lydelse 2009:59.

Ärendet och dess beredning

Prop. 2011/12:35

Vid en sjöfartssession i februari 2006 antog FN:s internationella arbets- organisation (International Labour Organisation, ILO) genom sin beslutande församling Internationella arbetskonferensen det dokument som på svenska kallas 2006 års sjöarbetskonvention (MLC – Maritime Labour Convention, 2006). Konventionen finns på engelska och i svensk översättning i bilaga 1.

Regeringen beslutade den 12 januari 2009 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att föreslå de författningsändringar som behövs för att Sverige ska kunna ratificera sjöarbetskonventionen. I december 2009 överlämnade MLC-utredningen betänkandet Sjöarbetskonventionen – om Sveriges anslutning (SOU 2009:95). I betänkandet görs bedömningen att Sverige bör ansluta sig till konventionen samt lämnas förslag på de författningsändringar som krävs för att genomföra konventionens bestämmelser i svensk rätt. En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 3 och utredningens lagförslag finns i bilaga 4. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5 och en sammanställning av remissinstansernas yttranden finns tillgänglig i Näringsdepartementet (dnr N2009/9913/TE).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 6 oktober 2011 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Regeringen har i propositionen i allt väsentligt följt Lagrådets förslag. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 5.3.3, 6.1.1, 6.1.3, 6.4.3, 6.8.1, 6.8.4 samt i författningskommentaren. Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts.

I lagförslag 2.1 föreslås ändringar av endast smärre och språklig art i några paragrafer.

4 Om 2006 års sjöarbetskonvention

4.1Konventionen i korthet

2006 års sjöarbetskonvention syftar till att tillförsäkra sjömän världen över drägliga arbets- och levnadsförhållanden ombord på fartygen. Konventionen innehåller ett stort antal bestämmelser om sjömäns arbets- och levnadsförhållanden vars efterlevnad ska uppfylla syftet.

Konventionen är tillämplig på alla fartyg som normalt används i kommersiell verksamhet, dock inte fiske- eller traditionsfartyg. Örlogs- fartyg och deras hjälpfartyg är uttryckligen undantagna från konven- tionen. För tillämplighet krävs vidare att fartyg inte navigerar enbart i inlandsvatten, i vatten inom eller nära skyddade farvatten eller i områden där hamnregler gäller.

Såväl konventionens syfte som dess innehåll och tillämpningsområde

behandlas utförligare i kommande avsnitt.

4.2	Allmänt om Internationella arbetsorganisationens	Prop. 2011/12:35
	(ILO) konventioner

ILO:s huvuduppgift är att utarbeta normer för arbetslivet. Normer kan manifesteras i form av konventioner eller rekommendationer. De först- nämnda är avsedda att ratificeras av medlemsstaterna och har bindande verkan, medan rekommendationerna snarast är avsedda att beaktas vid lagstiftningen.

Medlemsstaterna blir emellertid inte automatiskt bundna av en konvention, utan måste själva aktivt agera efter att ha avgjort om det är möjligt för dem att ratificera konventionen. Ratifikationsdokumentet sänds därvid till Internationella arbetsbyrån för registrering vilket är ett krav för att konventionen ska bli bindande för medlemslandet.

ILO har hittills antagit cirka 190 konventioner och ungefär lika många rekommendationer. Av dessa rör 39 av konventionerna och cirka 30 av rekommendationerna arbetsförhållanden till sjöss.

4.3Antagandet av sjöarbetskonventionen

Antagandet av 2006 års sjöarbetskonvention hade föregåtts av ett flerårigt förberedelsearbete inom Internationella arbetsorganisationen (ILO). År 2001 antog ILO:s sjöfartskommission (Joint Maritime Commission, JMC) en resolution om behovet av en översyn av relevanta konventioner och rekommendationer i syfte att ta fram ett sammanhållet dokument som konsolidierar så många som möjligt av de befintliga ILO- instrumenten på sjöfartens område.

De befintliga sjöfartsrelaterade ILO-instrumenten – det äldsta från 1920 – täcker ett brett spektrum av frågor, såsom minimiålder, vilotider och socialförsäkringsfrågor. Vissa konventioner har emellertid inte ratificierats av tillräckligt många medlemsstater för att träda i kraft, medan många andra visserligen trätt i kraft men tolkas och tillämpas på olika sätt. Andra problem som konstaterats är att vissa konventioner innehåller mycket detaljerade bestämmelser som försvårat tillämpningen i vissa länder, att förfarandet för att ändra dem är komplicerat samt att konventionerna ofta överlappar varandra så de blir svåra att förstå och tillämpa.

På JMC:s rekommendation tillsatte ILO:s styrelse en s.k. treparts- arbetsgrupp med representanter från sjöarbetsgivarna och sjöarbets- tagarna. Arbetsgruppen tog fram ett förslag till ett samlat dokument som behandlades av en förberedande teknisk sjöfartskonferens (Preparatory Technical Maritime Conference, PTMC) under 2004. Efter ytterligare arbete kunde konventionen antas i februari 2006.

Det förberedande arbetet finns beskrivet i en ILO-rapport1 där även kommentarer till de olika bestämmelserna i konventionen lämnas.

1 ILO: Report I (1A) Adoption of an instrument to consolidate maritime labour standards, International Labour Conference, 94th (Maritime) Session, 2006.

4.4

Syfte och innehåll

Prop. 2011/12:35

4.4.1Syfte

2006 års sjöarbetskonvention utgör ett samlat och enhetligt instrument med alla aktuella krav på arbetet och livet till sjöss. Genom att den inne- håller regler om sjöfolks rätt till anständiga arbetsförhållanden skapar den möjlighet till rättvis konkurrens mellan medlemsstaterna. Dess utformning bidrar till att reglerna tolkas och tillämpas på ett enhetligt sätt.

När konventionen träder i kraft kommer den att bli den fjärde pelaren i den internationella regleringen av sjöfarten. De andra pelarna är 1974 års internationella konvention om säkerhet för människoliv till sjöss (Safety of Life at Sea; SOLAS), 1978 års konvention om utbildning, certifiering och vakthållning (Standards of Training, Certification and Watchkeeping för Seafarers; STCW) och 1973 års internationella konvention om förhindrande av förorening från fartyg (Prevention of Pollution from Ships; MARPOL).

4.4.2Innehåll

Sjöarbetskonventionen innehåller en mängd materiella bestämmelser som rör sjömännens arbets- och levnadsförhållanden ombord. Det handlar om vitt skilda saker som t.ex. rätten till vilotid, krav på läkar- intyg, rätt till anställningsavtal, krav på bostäder och mat samt bestämmelser om sjukvård och social trygghet på samma villkor som landanställda.

En nyhet jämfört med tidigare konventioner är de dokument, s.k. sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med sjöarbets- konventionen, som vissa av de fartyg som omfattas av konventionen är skyldiga att ha. Certifikatet och försäkran är ett bevis på att fartyget varit föremål för tillsyn och att konventionens krav i nationella författningar då befunnits uppfyllda.

Vidare ger konventionen möjlighet för hamnstaten att inspektera alla utländska fartyg som anlöper staten. Inspektionen sker i syfte att försäkra sig om att fartyget uppfyller konventionens krav.

4.4.3Utformning

Sjöarbetskonvention består av en icke bindande inledning (Preamble) och tre olika men sinsemellan förbundna delar: artiklar, regler och kod (Articles, Regulations och Code). Koden består av en del A med obliga- toriska standarder (Standards) och en del B med icke-obligatoriska anvisningar (Guidelines). Detta finns reglerat i artikel VI och kommen- terat i bilaga D i den nämnda ILO-rapporten (se fotnot 1). Enligt kommentaren är en ratificerande stat bunden av de åtaganden som framgår av artiklarna, reglerna och del A av koden. När det gäller del B är däremot statens enda skyldighet att undersöka ”in good faith” i vilken utsträckning den vill sätta de bestämmelserna i kraft för att tillämpa de

obligatoriska delarna. Staten kan vidta andra åtgärder än de i del B Prop. 2011/12:35 angivna så länge åtagandena i övriga delar av konventionen respekteras.

4.4.4Artiklar

I artiklarna regleras bl.a. allmänna skyldigheter, definitioner och tillämp- ningsområde. Således anges i artikel III att varje medlemsstat ska se till att bestämmelserna i dess lagar och andra författningar som styrs av denna konvention respekterar vissa grundläggande rättigheter. Dessa är bl.a. föreningsfrihet och faktiskt erkännande av rätten att sluta kollektiv- avtal, eliminering av alla former av tvångsarbete samt faktiskt avskaffande av barnarbete.

I artikel IV anges att alla sjömän har rätt till en säker och trygg arbets- plats, skäliga anställningsvillkor, anständiga arbets- och levnadsför- hållanden på fartyg samt hälso- och sjukvård, välfärdsåtgärder och andra former av socialt skydd. Rättigheterna uppnås, enligt punkt 5, om en fördragsslutande stat försäkrar sig om att rättigheterna införs i statens lagstiftning, genom kollektivavtal, genom andra åtgärder eller i praktiken i enlighet med konventionens krav.

I artikel X räknas de 37 sjöfartsrelaterade konventioner upp som revideras genom sjöarbetskonventionen.

4.4.5Regler och kod

Efter den inledande preambeln och artiklarna kommer fem kapitel (Titles) varunder regler och kod är grupperade enligt följande.

1.Minimikrav för att sjöpersonal ska få arbeta på fartyg. Bestämmel- serna bygger på och reviderar bl.a. konventionerna (nr 7 och 58) om minimiålder för arbete till sjöss (reviderad), (nr 73) om läkarunder- sökning av sjömän och (nr 179) om rekrytering av och arbetsförmedling för sjömän.

2.Anställningsförhållanden.

Bestämmelserna bygger på och reviderar bl.a. konventionerna (nr 8) om ersättning för arbetslöshet vid fall av fartygs förolyckande, (nr 22) om sjömäns anställningsavtal, (nr 145) om kontinuitet i sysselsättningen (sjöpersonal), (nr 146) om semester för sjöpersonal, (nr 166) om sjömäns hemresa (reviderad), och (nr 180) om sjömäns arbetstid och bemanningen på fartyg.

3. Bostad, rekreationsmöjligheter, mat och förplägnad.

Kapitlet bygger på och reviderar bl.a. konventionerna (nr 68 och 69) om kosthåll och utspisning (för fartygsbesättningar) respektive behörighets- bevis för skeppskockar, (nr 92 och 133) om besättningsbostäder, nr (163) om sjömäns välfärd till sjöss och i hamn samt nr (164) om hälso- och sjukvård för sjömän.

4. Hälso- och sjukvård, välfärd och social trygghet.

De konventioner som detta kapitel bygger på och reviderar är bl.a. (nr 55) om redares förpliktelser i fall sjömän drabbas av sjukdom, olycksfall eller döden, (nr 134) om förebyggande av olycksfall

(sjöpersonal), (nr 163) om sjömäns välfärd till sjöss och i hamn, (nr 164)

om hälso- och sjukvård för sjömän och (nr 165) om Prop. 2011/12:35 socialförsäkringsskydd för sjömän (reviderad).

Under utarbetandet av sjöarbetskonventionen ingick även konvention (nr 71) om pensionering av sjömän i detta kapitel, men ströks senare inför antagandet.

5. Uppfyllelse och tillämpning.

Bestämmelserna i detta kapitel bygger på och reviderar bl.a. konvention (nr 178) om tillsyn av sjömäns arbets- och levnadsförhållanden.

Utformningen med både bindande och icke-bindande bestämmelser innebär att konventionen skiljer sig från tidigare ILO-konventioner som inte innehållit sistnämnda bestämmelser. Dessa har i stället funnits i rekommendationerna.

4.5Medlemsstaternas genomförande av konventionen

I artikel V beskrivs allmänt hur en medlemsstat genom bl.a. lagstiftning och tillsyn av fartyg under dess egen flagg ska ta ansvar för att sjömännens rättigheter garanteras.

Enligt artikel VI punkt 3 kan en medlemsstat som inte kan införa rättigheter och principer på det sätt som anges i del A i koden tillämpa del A genom bestämmelser i lagar och andra författningar som i huvud- sak är likvärdiga med bestämmelserna i del A.

4.6Ikraftträdande

Sjöarbetskonventionen träder i kraft tolv månader efter det att 30 medlemsländer som tillsammans står för minst 33 procent av världs- handelstonnaget har ratificerat den. Redan i november 2009 hade det senare kravet uppfyllts genom att Bahamas, Liberia, Marshallöarna, Panama och Norge ratificerat konventionen. Dessa fem länder står tillsammans för mer än 40 procent av världshandelstonnaget. I november 2011 har ytterligare 15 länder ratificerat konventionen.

När konventionen träder i kraft kommer de länder som ratificerat den inte längre att vara bundna av de tidigare konventioner på sjöarbets- området som de ratificerat. Det kommer dock de länder som inte ratificerar sjöarbetskonventionen att fortsätta att vara. Däremot är det inte möjligt för nya länder att ratificera de äldre konventionerna.

4.7EU och konventionen

4.7.1Arbetsmarknadens parter i EU

Enligt artikel 154 i EUF-fördraget (f.d. artikel 138 FEG) ska kommissionen bl.a. samråda med arbetsmarknadens parter på unionsnivå innan den lägger fram förslag på det socialpolitiska området. Arbets- marknadens parter kan avge ett yttrande eller en rekommendation till kommissionen. Dialogen mellan parterna kan också leda till ingående av

avtal. EUF-fördraget – liksom dess föregångare – ger således arbets- Prop. 2011/12:35 marknadens parter en viktig roll när det gäller socialpolitiska frågor.

Efter sjöarbetskonventionens antagande kontaktade kommissionen sjöarbetsmarknadens parter på unionsnivå för att undersöka det lämpliga i att utveckla den gällande unionsrätten med hänsyn till konventionens innehåll. European Community Shipowners’ Associations (ECSA) och European Transport Workers’ Federation (EFT) undertecknade i maj 2008 ett avtal om konventionen. Avtalets bestämmelser överensstämmer i huvudsak med konventionens.

4.7.2Direktiv om genomförande av sjöarbetskonventionen

I december 2008 antogs rådets direktiv 2009/13/EG om genomförande av det avtal som ingåtts av ECSA och EFT2, se närmast föregående avsnitt. Avtalet i fråga finns som bilaga 1 till direktivet. Genom förslaget införs stora delar av sjöarbetskonventionens innehåll i unionsrätten. Direktivet träder i kraft när konventionen träder i kraft och måste således genom- föras i medlemsländerna oavsett om de ratificerat konventionen eller inte. Om däremot ratificering skett har inte direktivet någon självständig betydelse i det landet.

Härutöver har rådet beslutat att bemyndiga medlemsstaterna att i de delar som faller under gemenskapens behörighet ratificera konventionen. Det anges att detta bör ske så snart som möjligt, helst före den 31 december 2010. Vid detta datum hade dock endast Bulgarien och Spanien bland medlemsstaterna ratificerat den.

5Anslutning, införlivande och tillämpningsområde

5.1Anslutning till konventionen

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner att Sverige ansluter sig till 2006 års sjöarbetskonvention.

Regeringens bedömning: Anslutningen bör ske så snart som möjligt.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Alla de remissinstanser – Stockholms universitet

(SU) – Institutet för sjörätt och annan transporträtt, Arbetsmiljöverket, ILO-kommittén, LO, SEKO, Sjöbefälsförbundet, Sjöfartens Arbets- givareförbund (SARF) och Sveriges Fartygsbefälsförening – som yttrar sig i frågan anser att Sverige ska ratificera konventionen. Arbetsmiljö- verket framhåller därvid att de arbetsmässiga och ekonomiska följderna

2 Rådets direktiv 2009/13/EG av den 16 februari 2009 om genomförande av det avtal som ingåtts av European Community Shipowners’ Association (ECSA) och European Transport Workers’ Federation (ETF) om 2006 års konvention om arbete till sjöss och om ändring av direktiv 1999/63/EG (EUT L 124, 20.5.2009, s. 30, Celex 32009L0013).

kan bli negativa om Sverige skulle välja att inte ratificera konventionen och ILO-kommittén förordar att påtalade ratifikationshinder undanröjs så att en ratifikation blir möjlig snarast. SEKO anför att konventionen kommer att öka standarden på den internationella fartygsflottan och därmed också ge sjöfolket en mycket säkrare och bättre arbetsplats.

Skälen för regeringens förslag: Såsom beskrivits har genom åren ett stort antal ILO-konventioner avseende arbetsförhållanden till sjöss antagits. Förutom svårigheter i överskådligheten har flera konventioner kommit att bli otidsenliga och andra har inte erhållit tillräckligt antal ratifikationer för att kunna träda i kraft. Syftet med 2006 års sjöarbets- konvention är därför att införa ett samlat och enhetligt instrument med alla aktuella krav på arbete till sjöss.

Om Sverige väljer att ratificera konventionen åtar sig Sverige som stat folkrättsligt gentemot andra stater att tillämpa konventionens bestämmel- ser. Om Sverige skulle välja att inte ratificera konventionen uppstår den situationen att svenska fartyg, när de utsätts för hamnstatskontroll och krav på efterlevnad av konventionens bestämmelser i utländska hamnar, inte kan visa upp ett s.k. sjöarbetscertifikat. Denna brist berättigar hamn- staten till en mer ingående inspektion vilket kan leda till att fartyget drabbas av stora förseningar i lastning, lossning och avgång. Detta får sin tur ekonomiska och arbetsrättsliga konsekvenser i form av ökade kostnader och minskade intäkter för fartygets ägare vilket även drabbar arbetstagarna.

Sverige har tidigare ratificerat och genomfört de allra flesta av de ILO- konventioner som nu samlas i sjöarbetskonventionen. Enligt regeringens uppfattning är det därför ett naturligt ställningstagande att ansluta sig till konventionen, även om vissa ändringar och tillägg i svensk lagstiftning är nödvändiga. Regeringen konstaterar också att ingen remissinstans motsatt sig en anslutning till konventionen. Skälen är således starka för att Sverige bör ansluta sig till konventionen. Regeringen föreslår därför att riksdagen godkänner att Sverige ansluter sig till 2006 års sjöarbets- konvention.

Konventionen träder i kraft 12 månader efter att 30 medlemsstater som tillsammans står för minst 33 procent av världshandelstonnaget har ratificerat konventionen. När konventionen träder i kraft ska alla dess krav vara uppfyllda i nationell rätt. Detta innebär bl.a. att fartyget ska kunna visa upp ett sjöarbetscertifikat från och med dagen för konven- tionens ikraftträdande. För att kunna erhålla ett sådant krävs emellertid att ett certifieringsförfarande påbörjats långt tidigare. Den behöriga myndigheten, Transportstyrelsen, ska hinna besiktiga och certifiera alla fartyg och de materiella ändringar och tillägg i svenska författningar som krävs för konventionens uppfyllande ska ha beslutats och trätt ikraft. Några av de förslag som lämnas i denna proposition bör således träda i kraft i god tid innan konventionen träder ikraft. I linje härmed bör anslut- ningen till konventionen ske så snart som möjligt.

Prop. 2011/12:35

5.2

Konventionens införlivande

Prop. 2011/12:35

Regeringens bedömning: Bestämmelserna i 2006 års sjöarbets- konvention införlivas i svensk rätt genom transformation. Detta sker i befintliga författningar.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Endast Stockholms universitet (SU) – Institutet för sjörätt och annan transporträtt, Sjöbefälsförbundet och Sjöfartens Arbetsgivareförbund (SARF) uttalar sig specifikt i frågan och delar därvid uppfattningen att införlivande bör ske genom transformation.

Skälen för regeringens bedömning: Sveriges anslutning till tidigare konventioner på området innebär att stora delar av 2006 års sjöarbets- konvention redan är gällande svensk rätt. Bestämmelserna återfinns i transformerad form i ett flertal olika författningar. De lagar som aktuali- seras enligt förslagen i denna proposition är sjömanslagen (1973:282), mönstringslagen (1983:929), lagen (1998:958) om vilotid för sjömän, fartygssäkerhetslagen (2003:364) och socialförsäkringsbalken. Mot bakgrund av det nuvarande författningstekniska införlivandet ser rege- ringen inga skäl till ett annorlunda förhållningssätt när det gäller de nya bestämmelserna. 2006 års sjöarbetskonvention bör således införlivas i svensk rätt genom transformation och detta bör ske i befintliga författ- ningar.

5.3Tillämpningsområde – fartyg, farvatten, inre fart och sjömän

5.3.1Vilka fartyg?

Regeringens bedömning: Sjöarbetskonventionen omfattar inte stats- fartyg. Det finns inte skäl att tillämpa konventionen i större omfattning än den kräver.

Utredningens bedömning: Överensstämmer inte med regeringens.
Utredningen har bedömt att konventionens bestämmelser bör tillämpas
även på civila statsfartyg.
Remissinstanserna: Stockholms universitet (SU) – Institutet för sjörätt
och annan transporträtt anför att konventionen synes ha en snävare
förståelse för vad som är traditionsfartyg och finner det nödvändigt att
den tolkas på det sätt som utredningen föreslår. Kustbevakningen har
anfört att det strider mot konventionens anda att dess fartyg omfattas
samt att anställda vid myndigheten inte omfattas av vissa lagar som
konventionen aktualiserar.
Skälen för regeringen bedömning: Konventionens tillämpnings-
område regleras i artikel II där det för det första anges i punkt 1 (i) att
med fartyg avses ett fartyg som inte enbart navigerar i inlandsfarvatten, i
vatten inom eller nära skyddade farvatten, eller i områden där hamnregler
gäller. För det andra föreskrivs i punkt 4 att konventionen, om inte annat
uttryckligen föreskrivs, är tillämplig på alla fartyg, offentlig- eller privat-
ägda, som normalt används i kommersiell verksamhet, dock inte sådana	25

fartyg som används för fiske eller liknande ändamål och traditionellt Prop. 2011/12:35 byggda fartyg som dhower och djonker. Vidare görs ett uttryckligt

undantag för örlogsfartyg eller örlogsflottans hjälpfartyg. Av regel 3.1.2 framgår att krav, som handlar om fartygs byggnad och utrustning, gäller endast fartyg byggda den dag eller efter det att konventionen trätt i kraft för ett medlemsland.

Vad gäller fiskefartyg är dessa till stora delar redan undantagna från de svenska bestämmelser som genomför tidigare ILO-konventioner på området (nr 92 och 133 om besättningsbostäder). I de fall sjöarbets- konventionens genomförande kräver att nya bestämmelser införs i svensk rätt bör således fiskefartyg undantas i enlighet med artikel II punkt 4.

Traditionsfartyg är enligt 1 kap. 2 § förordningen (2007:237) om behörigheter för sjöpersonal sådana fartyg som Transportstyrelsen beslutat ska anses vara traditionsfartyg. Det kan handla om fartyg som t.ex. är av kulturhistoriskt värde eller som är byggda på ett sådant sätt att traditionella färdigheter och traditionellt sjömanskap uppmuntrats och främjats. I enlighet med konventionen bör även dessa undantas från de bestämmelser varigenom konventionen genomförs i svensk rätt. Dhower eller djonker, som nämns som traditionellt byggda fartyg i artikeln, finns inte i Sverige. SU har påtalat att konventionen har en snävare betydelse än vad utredningen tolkat. Regeringen kan emellertid inte uppfatta någon motstridighet härvidlag.

Örlogsfartyg och deras hjälpfartyg är uttryckligen undantagna från konventionen. I svensk rätt är såväl örlogs- som andra statsfartyg redan undantagna från vissa bestämmelser i fartygssäkerhetslagen (2003:364). För det fall konventionens genomförande kräver nya bestämmelser bör således undantag för örlogsfartyg och deras hjälpfartyg föreskrivas även här.

Kriteriet att fartyget normalt ska användas i kommersiell verksamhet innebär att inte heller de svenska civila statsfartygen kommer att omfattas. Visserligen finns det inget som hindrar Sverige från att tillämpa konventionen i större omfattning än vad som föreskrivs i den, men frågan är om detta är aktuellt när det gäller civila statsfartyg. Kustbevakningen har motsatt sig att omfattas av konventionen. Regeringen ser inte heller skäl att tillämpa konventionen i större omfattning än vad som krävs. Det är inte förhållandena ombord på civila statsfartyg som förvaltas av Kustbevakningen eller andra myndigheter som konventionen i första hand avser att komma till rätta med. Det får förutsättas att svenska staten tillhandahåller sådana arbets- och levnadsförhållanden ombord på sina fartyg att en utvidgning av konventionen inte är nödvändig. För övrigt kan inte situationen ombord på t.ex. ett av Kustbevakningens fartyg jämföras med de ombord på ett långväga handelsfartyg. I sammanhanget är för övrigt att beakta att bestämmelserna om arbetsmiljö i fartygssäker- hetslagen (2003:364) gäller även för statsfartyg varför stora delar av konventionens arbetsmiljökrav redan är gällande rätt i Sverige.

5.3.2	Vilka farvatten?	Prop. 2011/12:35

Regeringens bedömning: Sjöarbetskonventionen omfattar inte fartyg
som uteslutande går i inre fart. Sverige bör inte tillämpa konventionen
i vidare omfattning än vad som krävs enligt denna.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Sveriges Fartygsbefälsförening förordar att även
inre fart ska omfattas av konventionen och anför följande till stöd för sin
uppfattning. Utredningens tolkning att konventionen enligt artikel II
punkt 1 (i) inte är tillämplig på fartyg som enbart navigeras i inlands-
vatten, vatten inom eller nära skyddade farvatten eller i områden där
hamnregler gäller har inte stöd i konventionen. I artikel II föreskrivs
också att om inte annat uttryckligen föreskrivs är denna konvention
tillämplig bl.a. på alla fartyg som normalt används i kommersiell
verksamhet. I kommentarerna till konventionen sägs bl.a. att det är
viktigt att notera skillnaden mellan en definition (punkt 1) och en
tillämpningsbestämmelse. Om förslaget om att undanta fartyg i inre fart
genomförs kommer det att försvåra en svensk ratifikation av konven-
tionen. Det uttalade syftet med konventionen är att bibehålla – inte
reducera – nuvarande normer. Sjöarbetsmarknadens parter på europeisk
nivå har i ett avtal enats om att inte inkludera den dispositiva skrivningen
i artikel II punkt 6 i konventionen. Sjöbefälsförbundet har en liknande
inställning och anför att utredningen dragit för enkla slutsatser när den
konstaterat att det inte uppställs något krav på att fartyg i inre fart
behöver omfattas av konventionens regler. Utredningen förbiser helt
inledningen av artikeln och bortser från de övriga punkterna under artikel
II. Förslaget strider även mot artikel 19.8 i ILO:s stadga. Sjöfartens
Arbetsgivareförbund (SARF) noterar att konventionen inte är tillämplig
på svensk s.k. inre fart och att konsekvensen blir att huvuddelen av
skärgårdstrafiken inte kommer att omfattas.
Skälen för regeringens bedömning
Utgångspunkt
Utredningen har inledningsvis konstaterat att enligt artikel II punkt 1 (i)
är konventionen inte tillämplig på bl.a. fartyg som enbart navigeras i
inlandsvatten, vatten inom eller nära skyddade farvatten, eller i områden
där hamnregler gäller (s.k. inre fart). Utredningen har därefter lämnat
förslag på vilken av de definitioner av begreppet inre fart, som finns i
svensk rätt, som ska användas vid införlivandet av konventionen.
Utredningen har således, utan att uttryckligen diskutera saken, intagit den
ställningen att Sverige inte ska tillämpa konventionen i större omfattning
än vad den föreskriver. De remissinstanser som uttalat sig i frågan har
uppehållit sig vid denna grundläggande fråga om tillämpningsområdets
omfattning och därmed inte aktualiserat utredningens konkreta förslag i
begreppsfrågan. Regeringen ser därför skäl att först besvara den grund-
läggande frågan. Mot bakgrund av vad några remissinstanser anfört vill
regeringen också uttömmande utreda konventionsbestämmelsernas inne-
börd.		27

I vilka farvatten är konventionen tillämplig?

Artikel II har rubriken ”Definitioner och tillämpningsområde” och inleds med punkt 1 där det föreskrivs att ”(o)m inte annat följer av särskilda bestämmelser används i denna konvention följande beteckningar med de betydelser som här anges:”. Därefter följer ett antal definitioner varav (i) lyder ”fartyg: ett fartyg som inte navigerar enbart i inlandsfarvatten, i vatten inom eller nära skyddade farvatten, eller i området där hamnregler gäller,”.

Punkt 4 lyder ”(o)m inte annat uttryckligen föreskrivs är denna konvention tillämplig på alla fartyg, offentlig- eller privatägda, som normalt används i kommersiell verksamhet, dock inte sådana fartyg som används för fiske eller liknande ändamål och traditionellt byggda fartyg som dhower och djonker. Konventionen är inte tillämplig på örlogsfartyg eller örlogsflottans hjälpfartyg.”. Denna punkt har behandlats i närmast föregående delavsnitt.

Enligt punkt 5 ska den behöriga myndigheten, om det är tveksamt huruvida konventionen är tillämplig på ett fartyg eller en särskild kategori av fartyg, avgöra frågan efter samråd med berörda redar- och sjöfolksorganisationer, s.k. trepartssamtal. Och slutligen, enligt punkt 6: om myndigheten fastställer att det inte skulle vara rimligt eller möjligt att tillämpa vissa moment i koden ska så inte ske i den mån frågan hanteras på annat sätt i nationella lagar och andra författningar eller kollektivavtal. Ett sådant beslut får endast tas efter s.k. trepartssamtal och endast gälla fartyg med mindre än 200 tons bruttodräktighet som inte används i inter- nationell fart.

I ILO:s rapport I (1A) från Internationella arbetskonferensens antagande av sjöarbetskonventionen3 beskrivs bakgrunden till konven- tionen och kommenteras de olika bestämmelserna. Precis som Sveriges Fartygsbefälsförening påtalar anges det där att det är en skillnad mellan en allmän definition av begrepp som används i konventionen (punkt 1) och en bestämmelse som har med tillämpningsområdets omfattning att göra (punkt 2 och 4). Tanken är att dels kunna kombinera vissa defini- tioner med möjligheten att snäva in dem vid tillämpningen av vissa bestämmelser, dels kunna bestämma tillämpningsområdet i visst fall efter s.k. trepartssamtal. När det gäller definitionen av ”fartyg” i punkt 1 (i) utgör alltså innehållet i punkt 4 en insnävning av definitionen genom att endast vissa fartygstyper räknas upp där.

Det förhållandet att punkt 4 inleds med ”except as expressly provided otherwise” innebär vidare att konventionen ger möjlighet att föreskriva ytterligare undantag från tillämpningsområdet, om så uttryckligen före- skrivs (a.a. s. 16–17). Så har också skett i ett fall, nämligen i punkt 6. Där anges att de undantagsbeslut som den behöriga myndigheten i samråd med berörda organisationer (trepartssamtalen) kan fatta endast får gälla vissa mindre fartyg (bruttodräktighet 200) som inte används i inter- nationell sjöfart. Anledningen till att just denna undantagsmöjlighet infördes var att konventionen annars skulle lägga oacceptabla administra- tiva och ekonomiska bördor på redare om de var tvungna att tillämpa

3 ILO: Report I (1A) Adoption of an instrument to consolidate maritime labour standards, International Labour Conference, 94th (Maritime) Session, 2006 part II s. 15.

Prop. 2011/12:35

konventionens alla bestämmelser på alla fartyg oavsett storlek och sort Prop. 2011/12:35 (dvs. förutom de som faller utanför definitionen av ett fartyg eller som

redan är undantagna enligt punkt 4). För att uttrycka det tydligare: av de fartyg som inte navigerar endast i inlandsfarvatten och liknande farvatten och som normalt används i kommersiell verksamhet, men som inte är fiskefartyg, traditionellt byggda fartyg, örlogsfartyg eller deras hjälp- fartyg, får ändå undantag göras från konventionens tillämpning i ett fall, nämligen för fartyg under 200 brutto som inte används i internationell sjöfart.

Ett sådant undantag skulle kunna vara aktuellt när ett lands geografiska vattenområde medför att en nationell rutt går mellan fastland och öar som inte ligger i inlandsvatten. Typexemplet är fartyg i grekiska farvatten där många öar ligger långt från fastlandet och grekisk inre fart. Fartyg under 200 brutto på denna rutt skulle alltså inte behöva tillämpa konventionen, fastän de inte går i enbart inlandsfarvatten. Undantagets omfattning till fartyg som ”inte används i internationell sjöfart” ska inte förväxlas med grunddefinitionen ”navigerar enbart i inlandsfarvatten etc”. Denna undantagsmöjlighet ändrar således inte definitionen.

Härutöver finns en undantagsbestämmelse i regel 3.1.2 enligt vilken konventionens krav på fartygs byggnad och utrustning endast gäller för fartyg som byggts när konventionen träder i kraft i den berörda medlems- staten.

I sammanhanget bör även nämnas det avtal på europeisk nivå, som Sveriges Fartygsbefälsförening hänvisat till och som beskrivits i avsnitt 4.7.1. Såsom föreningen påpekat har inte möjligheten till nämnda undantag för vissa fartyg tagits med i avtalet. Direktivet4 – som avtalet ingår i – är därmed förmånligare för sjömännen på så sätt att undantag inte får ske. Detta har emellertid ingen bäring på frågan om konven- tionens omfattning.

Sjöbefälsförbundet har ansett att ett undantag från tillämpningen för sjömän på fartyg i inre fart är i strid med artikel 19.8 i ILO:s stadga. Regeringen finner att artikeln föreskriver att antagandet av en ny konvention eller ett medlemslands ratifikation inte anses påverka någon lag som tillerkänner berörda arbetstagare mer gynnsamma villkor än de som föreskrivs i konventionen. Artikeln innebär att en lägre standard i ett ILO-instrument jämfört med en stats befintliga regelverk inte får tas till intäkt för försämringar i statens regelverk. Regeringen har inte för avsikt att införa några försämringar för någon, utan konstaterar endast att sjömän på fartyg i inre fart inte omfattas av konventionen.

Sammanfattningsvis är det enligt regeringens uppfattning klart att sjöarbetskonventionen inte omfattar fartyg som enbart går i vad som i svensk rätt benämns inre fart. Definitionen i artikel II punkt 1 (i) är klar och entydig. Oaktat konventionens omfattning står det givetvis varje medlemsland fritt att tillämpa konventionen i vidare omfattning än vad som krävs. Regeringen gör dock bedömningen att detta inte är aktuellt för Sveriges del. De fartyg som går i sådan trafik som inte omfattas av konventionen utgörs för Sveriges del huvudsakligen av skärgårds- och Vänertrafiken. Flertalet av konventionens bestämmelser, t.ex. gällande

4 Se fotnot 2.

vilotid och bostadsförhållanden, aktualiseras inte i samma utsträckning Prop. 2011/12:35 på dessa fartyg eftersom arbets- och levnadsförhållandena ombord ser

annorlunda ut där än på fartyg i trafik på vidare vatten. Det är i första hand sjömännens situation ombord på sistnämnda fartyg som sjöarbets- konventionens bestämmelser riktar sig till. Regeringen anser att den särart som trafiken i svensk inre fart utgör ska beaktas och att en utökad tillämpning av konventionen för Sveriges del inte är lämplig.

Den fråga som återstår är att besvara dock hur inre farts-trafiken ska definieras och avgränsas.

5.3.3Avgränsning av begreppet inre fart

Regeringens förslag: En definition av begreppet inre fart införs i sjömanslagen. Med inre fart avses enligt lagen fart inom landet i hamnar eller på floder, kanaler, insjöar, inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund.

Utredningens bedömning: Överensstämmer inte med regeringens.
Utredningen bedömde att konventionens definition på tillämpnings-
område närmast motsvaras av begreppet inre fart i förordningen
(2007:237) om behörigheter för sjöpersonal och föreslog en hänvisning
till förordningen.
Remissinstanserna: Institutet för sjö- och transporträtt vid Stockholms
universitet tillstyrker utredningens förslag att begreppet baseras på
behörighetsförordningens bestämning.
Skälen för regeringens förslag: I svensk rätt finns det olika fart-
områdesindelningar i fartygssäkerhetsförordningen (2003:438), förord-
ningen (2007:237) om behörigheter för sjöpersonal och inkomstskatte-
lagen (1999:1229). Även i sjölagen (1994:1009) och mönstringslagen
(1983:929) finns klassificeringar av de olika fartområden som ett fartyg
kan gå i. Ett fartområde är ett geografiskt område, men gränserna för
dessa varierar i de olika författningarna beroende på syftet med författ-
ningen. När regeln i artikel II punkt 1 (i) med definitionen av fartyg –
som utgörs av en hänvisning till i vilka farvatten fartyget går – ska
införas i svensk rätt skulle således problem kunna uppstå. Utredningen
har emellertid konstaterat att definitionen som begrepp inte har någon
självständig betydelse. Eftersom svensk rätt genom bestämmelser i olika
regelverk redan täcker stora delar av konventionens krav kommer de
tillägg och ändringar, som behöver göras, att i de flesta fall genomföras i
befintliga författningar – där begreppet således redan är definierat. Där så
inte är fallet bör däremot en hänvisning till relevant fartbegrepp ske.
Sjömanslagen är ett exempel på när sistnämnda situation är för handen.
När det gäller de bestämmelser som föreslås införas i sjömanslagen, se
avsnitt 6.4 och 6.6, har utredningen bedömt att hänvisning bör se till
begreppet inre fart såsom det definieras i 1 kap. 3 § förordningen om
behörigheter för sjöpersonal. Regeringen delar i och för sig den uppfatt-
ningen, men konstaterar samtidigt att ändringar gjorts i bl.a. aktuell
bestämmelse i sjömanslagen i tiden efter det att utredningen lämnade sitt
förslag (prop. 2009/2010:161 Ändrade regler om ersättning vid sjukdom
och ökad flexibilitet för anställning av sjömän). Förslagen handlar om	30

bl.a. sjömäns rätt till sjuklön vilka aktualiserar de särskilda skatte- Prop. 2011/12:35 bestämmelser som gäller för sjömän och sjöinkomst enligt inkomst-

skattelagen. I förarbetena konstaterades att sjöarbetskonventionens begrepp i princip motsvarar begreppet inre fart i inkomstskattelagen, även om det senare är något snävare (a.prop. s. 24). Det anfördes vidare att det framstår som mindre lämpligt att införa ytterligare en fart- områdesindelning för att uppnå exakt överensstämmelse med sjöarbets- konventionen än att låta konventionen tillämpas på ett område marginellt större än vad som krävs. Förslaget var således att i 34 § sjömanslagen ange att med inre fart avses detsamma som i 64 kap. 6 § inkomstskatte- lagen. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 februari 2011.

Mot bakgrund av den nyligen införda bestämmelsen i sjömanslagen som hänvisar till inre fartsbegreppets definition i inkomstskattelagen liksom med tanke på syftet med bestämmelsen finner regeringen det olämpligt att i nu aktuella förslag ändra bestämmelsen i enlighet med utredningens förslag. Eftersom hänsyn togs till sjöarbetskonventionens bestämmelser vid den gjorda ändringen och hänvisningen till inkomst- skattelagen innebär att konventionen tillämpas på ett något större område än vad som krävs, skulle det vara naturligt att bedömningen är densamma nu. Definitionen i artikel II punkt 1 (i) borde alltså förstås på samma sätt som i inkomstskattelagen när det gäller tillämpningen av sjömanslagen.

Lagrådet har emellertid uppmärksammat att användningen av inkomst- skattelagens definition av inre fart har fått en mindre lämplig utformning i förslaget. Lagrådet syftar på det förhållandet att en bestämmelse om att ett fartyg ”till övervägande del” går i inre fart, inte går att tillämpa tillsammans med kriteriet i konventionen att fartyget ”inte uteslutande” ska gå i sådan fart. Regeringen delar Lagrådets uppfattning att uttrycket ”inre fart” bör definieras självständigt i sjömanslagen.

För att i möjligaste mån undvika att ge begreppet ytterligare en betydelse i svenska författningar bör enligt regeringens mening den nya definitionen i sjömanslagen ansluta till någon av de nuvarande defini- tionerna snarare än att direkt återge den svenska översättningen av konventionen - detta givetvis utan att inkräkta på konventionens tillämp- ningsområde. I sjömanslagen föreslås därför en bestämmelse där det anges att med inre fart avses i denna lag fart inom landet i hamnar eller på floder, kanaler, insjöar, inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund, om inte annat särskilt anges. I 34 § finns ett sådant annat angivande av vad som avses med inre fart i den bestämmelsen.

I enlighet med Lagrådets påpekande bör följdändringar göras i 38 och 38 a §§.

5.3.4Sjömän

Regeringens bedömning: Konventionens ”seafarer” överensstämmer med ”sjöman” i svensk lagstiftning.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Stockholms Universitet (SU) – Institutet för
sjörätt och annan transporträtt undrar om alla sjömän enligt konven-
tionen täcks av motsvarande svensk lagstiftning.	31

Skälen för regeringens bedömning: De sjömän (eng. seafarer) vars Prop. 2011/12:35 intressen omhändertas i konventionen definieras i artikel II punkt 1 (f)

som ”varje person som är anställd, sysselsatt eller arbetar i någon funktion ombord på ett fartyg på vilket denna konvention är tillämplig”. Enligt punkt 2 är konventionen tillämplig på alla sjömän om inte annat uttryckligen föreskrivs.

Begreppet sjöman finns definierat i 3 § sjömanslagen (1973:282). En sjöman är en arbetstagare som är anställd för fartygsarbete och som under den tid han tjänstgör ombord har befattning på fartyget. Med fartygsarbete avses arbete för fartygets räkning som utförs ombord på fartyget eller på annat ställe av arbetstagare som följer med fartyget. Med befattning på fartyg menas befattning ombord som huvudsakligen avser fartygsarbete och gäller annat än enbart tillfälliga göromål.

I förarbetena till sjömanslagen (prop. 1973:40 s. 40) anges att befattning ombord innebär att arbetet ska ha samband med fartygets nyttjande eller drift och innefatta mera stadigvarande eller regelbundet återkommande sysslor. Till personal med sådana uppgifter räknas alltså inte bara medlemmarna av den egentliga besättningen utan också sådana arbetstagare som t.ex. läkare. Utanför faller den som visserligen är anställd av redaren och arbetar ombord men vars arbete inte berör fartygets nyttjande, såsom en rederianställd konstruktör som följer med för studier inför ett kommande fartygsbygge. Den som har rent tillfälliga sysslor, t.ex. tillfälligt underhålls- eller reparationsarbete, kan inte anses ha befattning ombord. Vidare anges att i den situationen där driften inom serviceavdelningarna, huvudsakligen på större passagerarfartyg, överlåts på en företagare utanför rederiet, vilken anställer personal intar personalen i fråga om arbetsuppgifter samma ställning som om den varit anställd i rederiet.

Begreppet sjöman återfinns även i bl.a. mönstringslagen (1983:929). Enligt 3 § har det samma betydelse som i sjömanslagen. Av mönstrings- lagens förarbeten framgår att även s.k. intendenturpersonal är sjömän (prop. 1983/84:1 s. 72). Med intendenturpersonal menas t.ex. köks- och serverings- och annan servicepersonal samt butiks- och ekonomi- personal.

Inför antagandet av konventionen diskuterades begreppet seafarer särskilt. I ILO:s rapport5 konstateras att det finns ett antal personer som arbetar ombord, särskilt på passagerarfartyg, som inte är involverade i själva framförandet i fartyget, t.ex. träningsinstruktörer och underhållare. Att utelämna dessa kategorier till medlemsländernas nationella bestämmelser skulle riskera att skapa orättvisa på den internationella arbetsmarknaden. Den vida formuleringen i artikel II (f) avser alltså att omfatta även dessa arbetstagare i begreppet sjöman.

Däremot finns i konventionen, på samma sätt som för fartyg, en bestämmelse som medger viss flexibilitet genom möjligheten att undanta vissa kategorier av sjömän från vissa bestämmelser i konventionen, jfr avsnitt 5.3.2. Enligt artikel II punkt 2 ska konventionen tillämpas på alla sjömän om inte annat uttryckligen föreskrivs (except as expressly provided otherwise). Till skillnad från vad som gäller för fartyg kom

5 Se fotnot 1, s. 19.

emellertid inte den slutliga konventionstexten att innehålla någon sådan Prop. 2011/12:35 uttrycklig föreskrift.

Stockholms Universitet (SU) – Institutet för sjörätt och annan transporträtt har undrat om alla sjömän enligt konventionen täcks av motsvarande svensk lagstiftning. Regeringen konstaterar att konven- tionen visserligen inte är begränsad till att omfatta enbart anställda sjömän vilket innebär att även egenföretagare omfattas. Vissa svenska författningar, bl.a. sjömanslagen (1973:282) och lagen (1998:958) om vilotid för sjömän, omfattar endast anställda sjömän. I dessa lagar regleras emellertid endast sådana frågor som aktualiseras i ett anställningsförhållande. Frågor om t.ex. arbetsmiljö regleras däremot i arbetsmiljölagen (1977:1160) och fartygssäkerhetslagen (2003:364) som inte begränsar tillämpningen till vissa sjömän.

Sammanfattningsvis konstaterar regeringen att konventionens definition av sjömän är mycket vid och omfattar inte enbart fartygs- och maskinbefäl eller andra personalgrupper som handhar själva fram- förandet av fartyget. Begreppet seafarer i sjöarbetskonventionen har därmed samma innebörd som sjöman i svenska författningar. Någon möjlighet till undantag på nationell nivå har inte lämnats.

6Genomförande av konventionens bestämmelser

2006 års sjöarbetskonvention innehåller en stor mängd materiella bestämmelser inom olika områden som handlar om sjömännens levnads- och arbetsförhållanden ombord. Som redovisats i avsnitt 5 är redan stora delar av bestämmelserna gällande rätt i Sverige. I detta avsnitt behandlas endast de bestämmelser där motsvarande regler saknas i svensk rätt och som därför måste genomföras för att Sverige ska uppfylla konventionens krav. Någon redovisning av konventionens redan genomförda bestämmelser lämnas inte.

6.1Minimikrav för arbete på fartyg

I kapitel 1 i sjöarbetskonventionens finns bestämmelser om minimikrav för arbete på fartyg. Det handlar om minimiålder, krav på läkarintyg, utbildning och kvalifikationer samt rekrytering och arbetsförmedling. Sverige uppfyller redan till allra största delen dessa krav, men vissa tillägg måste göras för att uppnå full överensstämmelse.

6.1.1

Undantag från kravet på nattarbetsbegränsning

Prop. 2011/12:35

Regeringens förslag: Undantag från kravet på nattarbetsbegränsning för sjömän under 18 år enligt lagen om vilotid för sjömän får medges under förutsättning att arbetet inte skadar sjömännens hälsa eller välbefinnande. Innan undantag medges ska berörda redar- och sjöfartsorganisationer höras.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.

Remissinstanserna: Sjöfartens Arbetsgivareförbund (SARF) anför endast att det inte har några erinringar mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Enligt standard A1.1.2 i konven- tionen får ingen som inte fyllt 18 år arbeta nattetid ombord på ett fartyg. Nattetiden ska omfatta minst nio timmar med början senast vid midnatt och slut tidigast klockan 05.00. Enligt standard A1.1.3 får undantag medges om (a) utbildningen av de berörda sjömännen enligt uppgjorda program och scheman skulle försämras, eller (b) tjänstens specifika art eller ett erkänt utbildningsprogram kräver att vederbörande tjänstgör på natten och myndigheten efter samråd med berörda redar- och sjöfarts- organisationer konstaterar att arbetet inte kommer att skada personalens hälsa eller välbefinnande.

I 5 § första stycket lagen (1998:958) om vilotid för sjömän finns motsvarande bestämmelse om nattetidsarbete samt, i andra stycket, en möjlighet att göra undantag från första stycket om den sammanhängande nattvilan skulle förhindra ett effektivt genomförande av ett utbildnings- program. Någon bestämmelse om skyldighet att höra någon innan beslut fattas finns däremot inte.

Utredningen föreslår att en bestämmelse om samrådsskyldighet med berörda redar- och sjöfartsorganisationer läggs till i ett tredje stycke i paragrafen. Regeringen delar denna uppfattning i sak. Vid utformningen av förslaget följer regeringen Lagrådets förslag i fråga om tydligare formulering av bestämmelsen.

6.1.2Läkarintygs giltighetstid

Regeringens bedömning: Giltighetstiden för läkarintyg avseende syn- och hörselförmåga får inte vara längre än två år. Någon ändring i de svenska bestämmelserna är dock inte nödvändig.

Utredningens förslag: Utredningen föreslog en ändring i 19 §
mönstringslagen (1983:929) som innebär att giltighetstiden för läkarintyg
som avser enbart syn- och hörselförmåga sänks från fyra år till två år.
Remissinstanserna: Sjöfartens Arbetsgivareförbund (SARF) har inga
erinringar mot förslaget, men anför att måhända bör dock en dispens-
möjlighet övervägas avseende synkraven för maskinpersonal. Transport-
styrelsen noterar att förslaget inte får så stor betydelse i praktiken efter-
som syn- och hörselintygen förekommer endast på fartyg som inte
omfattas av konventionens tillämpningsområde.
Skälen för regeringens förslag: I standard A1.2.7 a) föreskrivs att ett
läkarintyg för sjömän får gälla högst två år. I den svenska bestämmelsen,	34
	34

19 § mönstringslagen, föreskrivs två års giltighetstid för intyg avseende Prop. 2011/12:35 allmän medicinsk lämplighet och fyra års giltighetstid för intyg avseende

syn- och hörselförmåga. Fråga är om den sistnämnda giltighetstiden måste minskas till två år för att konventionens krav ska vara uppfyllt.

Transportstyrelsen har påpekat att förslaget inte får så stor betydelse i praktiken eftersom syn- och hörselintygen förekommer endast på fartyg som inte omfattas av tillämpningsområdet. Vad styrelsen åsyftar är det förhållandet att det i 18 § andra stycket mönstringslagen anges att för sjömän på fartyg som uteslutande används i inre fart får läkarunder- sökning begränsas till syn- och hörselförmåga. Om så skett innebär det att det intyg som utfärdas efter undersökningen endast omfattar syn- och hörselförmåga. Eftersom fartyg i inre fart inte omfattas av konventionen, jfr avsnitt 5.3.2, skulle en ändring i detta sammanhang inte spela någon roll.

Regeringen instämmer i resonemanget. Läkarintyg som enbart avser syn- och hörselförmåga får enligt mönstringslagen endast utfärdas för sjöman på fartyg som uteslutande används i inre fart och som därmed inte omfattas av konventionen. För övriga sjömän ska i stället ett mer omfattande läkarintyg utfärdas. För dessa intyg är redan en tvåårig giltig- hetstid föreskriven, varför det inte finns skäl att ändra de svenska bestämmelserna. I och med denna bedömning är SARF:s synpunkt inte aktuell.

6.1.3Förlängd giltighetstid för läkarintyg i vissa fall

Regeringens förslag: Ett läkarintyg vars giltighetstid löper ut när fartyget är till sjöss, fortsätter att gälla till dess fartyget anlöper nästa hamn där det finns läkare med behörighet att utfärda läkarintyg. Tiden från det att giltighetstiden löpte ut och till dess att ett nytt läkarintyg utfärdas får dock inte överstiga tre månader.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens i sak.
Remissinstanserna: Endast Sjöfartens Arbetsgivareförbund (SARF)
och Socialstyrelsen uttalar sig uttryckligen i frågan och tillstyrker därvid
förslaget.
Skälen för regeringens beslut: I standard A1.2.9 i konventionen före-
skrivs att om giltighetstiden för ett läkarintyg går ut under en sjöresa, ska
det fortsätta att gälla till nästa hamn där personen i fråga kan få ett
läkarintyg från en behörig läkare, på villkor att fristen inte överstiger tre
månader.
I 19 § andra stycket mönstringslagen (1983:929) anges att om ett
läkarintyg upphör att gälla när fartyget är till sjöss eller i en hamn där det
inte finns läkare med behörighet att utfärda intyg, ska befälhavaren se till
att sjömannen blir läkarundersökt i första hamn där så kan ske. Däremot
finns det ingen bestämmelse om att ett läkarintyg som upphört att gälla
ändå ska ha fortsatt giltighetstid. Såsom utredningen föreslagit bör därför
ett tillägg göras i 19 § mönstringslagen där det framgår att läkarintyget
får fortsatt giltighet i högst tre månader i dessa fall.
I paragrafen regleras i dag även befälhavarens skyldighet att se till att
sjömannen blir läkarundersökt i första hamn där så kan ske. Denna	35

skyldighet bör kvarstå även efter att paragrafen ändrats för att uppfylla Prop. 2011/12:35 kraven i sjöarbetskonventionen. Lagrådet har kommenterat detta

förhållande.

6.2Anställningsförhållanden

I kapitel 2 i sjöarbetskonventionen regleras frågor om sjömäns anställ- ningsförhållanden vilka innefattar bl.a. rätt till anställningsavtal samt bestämmelser om lön, arbetstider och bemanningskrav. Det är således fråga om sådana grundläggande krav som i de allra flesta fall redan är reglerade i svensk rätt. Några av bestämmelserna i kapitlet har dock inte några svenska motsvarigheter varför följande ändringar och tillägg före- slås.

6.2.1Anställningsavtalet

Regeringens förslag: På fartyg som används i internationell fart ska tillämpliga kollektivavtal även finnas tillgängliga på engelska.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Sjöfartens Arbetsgivareförbund (SARF) motsätter
sig förslaget och anför att det förhållandet att redaren erhållit ett s.k.
sjöarbetscertifikat innebär att det på goda grunder kan antas att all rele-
vant dokumentation inklusive tillämpliga kollektivavtal noga genomgåtts
vid tillsynsförrättningen när certifikatet erhölls. Därefter finns ingen
anledning att närmare undersöka befintlig ombord förvarad dokumenta-
tion annat än under vissa förhållanden. Sveriges Redareförening
instämmer i yttrandet. Transportstyrelsen efterlyser ett förtydligande av
vad som menas med att kollektivavtalen måste finnas ”tillgängliga” på
fartyget.
Skälen för regeringens förslag: I standard A2.1.2 i konventionen
föreskrivs att en kopia av det kollektivavtal som utgör hela eller en del av
anställningsavtalet för sjömän ska finnas tillgänglig ombord. Om språket
i avtalet är annat än engelska ska det även finnas tillgängligt på engelska,
utom för fartyg som endast går i inrikes sjöfart.
Enligt 4 § sjömanslagen (1973:282) ska arbetsgivaren sörja för att
anställningsavtal med sjöman är skriftligt. Ett anställningsavtal hänvisar
ofta till villkoren i ett tillämpligt kollektivavtal. I 58 § sjömanslagen
föreskrivs att tillämpliga kollektivavtal ska finnas tillgängliga på fartyget.
Däremot finns ingen bestämmelse om att avtalet även måste finnas på
engelska.
SARF och Sveriges Redareförening har ansett det tillräckligt att det vid
erhållandet av sjöarbetscertifikatet konstaterats att konventionens krav är
uppfyllda och att det därför saknas anledning att kräva att kollektivavtal
på engelska även fortsättningsvis måste finnas ombord. Regeringen
konstaterar inledningsvis att bestämmelsen i standard A2.1.2 inte lämnar
utrymme för någon valmöjlighet. Härtill kan anföras att kravet på
kollektivavtal på engelska ombord fyller en funktion i sjömännens
intresse eftersom inte alla sjömän talar samma språk som det i fartygets	36
	36

flaggstat. Genom den engelska versionen kan även dessa sjömän, i vart Prop. 2011/12:35 fall i större utsträckning än annars, tillgodogöra sig innehållet i avtalen.

Transportstyrelsen har undrat vad det innebär att avtalen måste finnas ”tillgängliga” på fartyget. Enligt regeringens uppfattning kan det inte krävas att avtalen finns i utskriven pappersversion för att konventionens krav ska vara uppfyllt. Mot bakgrund av den digitalisering som fort- löpande omfattar allt fler områden måste kravet på tillgänglighet anses uppfyllt genom att elektroniska versioner på t.ex. CD-skivor eller rederiets intranät finns att tillgå på fartygen.

Regeringen föreslår således att ett tillägg görs i sjömanslagen med det innehållet att tillämpliga kollektivavtal ska finnas även på engelska på fartyg som används i internationell fart. Därmed är konventionens krav uppfyllt.

6.2.2Övriga bestämmelser

Utredningen har bedömt att övriga bestämmelser om anställningsför- hållanden i kapitel 2 i konventionen är uppfyllda genom befintliga regler i svensk författning och kollektivavtal. Regeringen delar denna bedöm- ning.

6.3Bostäder, rekreationsmöjligheter, mat och förplägnad

Sjöarbetskonventionens bestämmelser om bostäder och rekreations- möjligheter som återfinns i kapitel 3 har redan sina motsvarigheter i svensk lag. Däremot saknas vissa bestämmelser med anknytning till mat och förplägnad.

6.3.1Mat anpassad till kulturell och religiös bakgrund

Regeringens förslag: Maten ombord ska vara anpassad till besättningsmedlemmarnas olika kulturella och religiösa bakgrunder.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Livsmedelsverket anser att även kravet på att

maten ska ha lämpligt näringsvärde bör läggas till i den föreslagna bestämmelsen. Verket menar att begreppet näringsvärde inte ska uppfattas som liktydigt med att kosten ombord ska vara av fullgod kvalitet.

Skälen för regeringens förslag: I regel 3.2.1 i sjöarbetskonventionen föreskrivs att fartyg ska medföra och servera mat och dricksvatten av lämplig kvalitet, näringsvärde och kvantitet som är tillräcklig för fartygets behov och är anpassat till olika kulturella och religiösa bakgrunder. I 4 kap. 5 och 6 §§ fartygssäkerhetslagen (2003:364) finns bestämmelser om mat och vatten ombord. Dessa bestämmelser motsvarar kraven i regel 3.2.1 förutom i fråga om kravet om hänsyn till olika kulturella och religiösa bakgrunder. I likhet med utredningen anser

regeringen att ett tillägg med sådan innebörd bör göras i fartygssäker- Prop. 2011/12:35 hetslagen.

Livsmedelsverket har påtalat att begreppen ”näringsvärde” och ”fullgod kvalitet” inte är liktydliga och att ett tillägg därför bör göras i lagen. Regeringen konstaterar att regel 3.2.1 visserligen är formulerad som att maten ska uppfylla tre olika kriterier – ”lämplig kvalitet” (kursiv. här), ”näringsvärde” och ”kvantitet”. I 4 kap. 5 § fartygssäkerhetslagen före- skrivs redan i dag att kosten ska vara tillräcklig och av ”fullgod kvalitet” (kursiv. här). Fartygssäkerhetslagens krav på matens kvalitet synes i vart fall inte vara lägre än konventionens. I kriteriet ”fullgod kvalitet” måste rimligtvis, enligt regeringens uppfattning, ligga att maten innehåller lämpligt näringsvärde.

6.3.2Utbildning, certifikat och ålderskrav för fartygskockar

I konventionen finns bestämmelser om att sjömän som är anställda som fartygskockar med ansvar för matlagning ska vara utbildade, kvali- ficerade och ha befunnits kompetenta för sin befattning ombord. Vidare att de ska anses behöriga endast om de antingen tjänstgjort till sjöss under en viss tid eller avlagt examen som kock. När det gäller fartyg som framförs med en besättning om mindre än tio är kraven något lättare. Här gäller att alla som hanterar livsmedel i köket ska vara utbildade eller instruerade på områden som innefattar livsmedels- och personlig hygien och handhavande och förvaring av livsmedel ombord.

Vidare finns en bestämmelse om att ingen sjöman som inte fyllt 18 år får vara anställd, sysselsatt eller arbeta som fartygskock.

För att uppfylla dessa konventionskrav behöver de svenska bestämmel- serna ändras. Ändringarna kan dock ske på lägre författningsnivå än i lag varför några förslag härom inte lämnas i denna proposition.

6.4Hälso- och sjukvård, särskilt tandvård

Kapitel 4 i konventionen är omfattande och behandlar områdena hälso- och sjukvård, välfärd och social trygghet. Den inledande delen i konven- tionskapitlet, regel 4.1, handlar om sjuk- och tandvård ombord och i land och syftar till att skydda sjömännens hälsa samt att tillförsäkra dem snabb tillgång till vård.

6.4.1Gällande svenska regler om sjukvård och tandvård

Rätten till vårdförmåner i Sverige regleras främst genom hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och tandvårdslagen (1985:125).

Med hälso- och sjukvård avses enligt 1 § hälso- och sjukvårdslagen (HSL) åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjuk- domar och skador. Med tandvård avses enligt 1 § tandvårdslagen åtgärder för att förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador i munhålan. Enligt 3 § HSL och 5 § tandvårdslagen ska landstingen

erbjuda hälso- och sjukvård och tandvård till dem som bor i landstingets

område. Landstingen ska, enligt 4 respektive 6 §§ erbjuda dem som inte Prop. 2011/12:35 är bosatta inom området omedelbar hälso- och sjukvård respektive

omedelbar tandvård.

För sjömän finns dessutom bestämmelser i sjömanslagen (1973:282) som reglerar bl.a. förhållanden när sjöman är sjuk eller har skadats.

I socialförsäkringsbalken (SFB) regleras främst frågor om ersättningar vid olika arbetshinder, t.ex. på grund av sjukdom eller ålderdom. Inom EU-rätten förekommer bestämmelser som reglerar vilket lands sociala trygghetssystem som migrerande EU-medborgare ska omfattas av. Denna EU-rättsliga reglering finns främst i EG-förordningen nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen6.

6.4.2Konventionens bestämmelser om sjuk- och tandvård

I regel 4.1.1 och 4.1.2 i konventionen föreskrivs att varje medlemsstat ska se till att alla sjömän på fartyg som för dess flagg omfattas av fullgoda hälsoskyddsåtgärder och har snabb tillgång till god sjukvård när de tjänstgör ombord samt att tillgången är i princip kostnadsfri. Vidare ska, enligt regel 4.1.3, sjömän ombord på fartyg inom medlemsstatens territorium ges tillgång till medlemsstatens sjukvårdsresurser i land om sjömännen behöver omedelbar sjukvård.

I standard A4.1.1 anges närmare att medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att se till att sjömännen har tillgång till hälso- och sjukvård, inklusive vad som på engelska benämns ”essential dental care”. Åtgärderna ska bl.a. säkerställa att sjömännen ges hälso- och sjukvård som i största möjliga utsträckning är jämförbar med det skydd och den vård som vanligen finns för landbaserad personal, att hälso- och sjukvården är kostnadsfri i den mån det är förenligt med medlemsstatens nationella lagstiftning samt att den inte är begränsad till att avse behandling av sjuka eller skadade utan också omfattar förebyggande åtgärder.

Kraven i regel 4.1.1 och 4.1.3 är delvis uppfyllda genom 4 § HSL respektive 6 § tandvårdslagen tillsammans med 37 § sjömanslagen. I sistnämnda bestämmelse pekas befälhavaren ut som den som ska sörja för att sjuk eller skadad sjöman, som har befattning på fartyg, erhåller betryggande vård ombord eller i land. Vården omfattar också bl.a. läkar- behandling och läkemedel. Om sjömannen är sjuk eller skadad under väntetid vilar ansvaret på arbetsgivaren. Med väntetid avses sådan del av anställningstiden under vilken sjömannen inte har befattning på fartyg men utför arbete för arbetsgivarens räkning eller står till dennes förfogande. Ytterligare bestämmelser finns i Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 2000:21) om sjukvård och apotek på fartyg.

De nämnda bestämmelserna uppfyller således konventionens krav såvitt avser sjuk eller skadad sjöman. När det gäller nödvändig tandvård finns dock endast bestämmelsen i 6 § tandvårdslagen som föreskriver att landstingen ska erbjuda dem som visats i landstingskommunen utan att vara bosatta där omedelbar tandvård, se närmare nästa avsnitt.

6 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, 30.4.2004 s. 1, Celex 32004R0883).

6.4.3

Förslag avseende sjömännens tandvård

Prop. 2011/12:35

Regeringens förslag: Befälhavaren ska sörja för att en sjöman som har befattning på ett fartyg som inte uteslutande går i inre fart, får oundgänglig tandvård.

Arbetsgivaren ska betala kostnaden för oundgänglig tandvård.

Utredningens förslag: Bestämmelserna skiljer sig begrepps-, utformnings- och dispositionsmässigt något från regeringens.

Remissinstanserna: Stockholms universitet – Institutet för sjö- och transporträtt anser att översättningen av ”essential dental care” till ”akut tandvård” är missvisande och att det i stället är ”nödvändig tandvård” som avses i konventionen. Enligt Socialstyrelsen bör begreppet vidgas till att innefatta även sådan tandvård som inte kan anstå eftersom även en måttlig fördröjning av behandlingen kan medföra allvarliga följder ur ett odontologiskt perspektiv. Sjöfartens Arbetsgivareförbund (SARF) önskar ett klargörande av huruvida även eventuella transportkostnader ska ersättas av arbetsgivaren.

Skälen för regeringens förslag

Rätt till oundgänglig tandvård

Som beskrivits i avsnitt 6.4.2 framgår av standard A4.1.1 att hälso- och sjukvård innefattar även ”essential dental care”. Någon motsvarighet till 37 § sjömanslagen (1973:282) om att befälhavaren ska sörja för att sjuk eller skadad sjöman får betryggande vård ombord eller i land finns inte när det gäller sjöman i behov av sådan tandvård. Regeringen delar utred- ningens uppfattning att en bestämmelse måste införas för att Sverige ska uppfylla konventionens krav när det gäller tandvård. Bestämmelsen bör ha samma utformning som 37 § som innebär att befälhavaren pekas ut som den som ska sörja för att sjömannen får tandvården.

För att inte gå utöver konventionens tillämpningsområde bör bestämmelsen begränsas till att avse sjöman på fartyg som inte uteslutande går i inre fart. I avsnitt 5.3.3 redovisas förslaget att införa en bestämmelse i 3 § sjömanslagen med en definition av vad som avses med inre fart i lagen. Vidare bör, som utredningen föreslagit, bestämmelsen placeras i en ny paragraf, 37 a §.

Stockholms universitet – Institutet för sjö- och transporträtt liksom

Socialstyrelsen har haft synpunkter på förslaget att översätta ”essential dental care” till ”akut tandvård”. Regeringen anser att synpunkterna är välgrundade. Lagrådet har ansett det olämpligt att använda begreppet ”nödvändig tandvård” eftersom det finns i andra författningar där det har en annan innebörd. Regeringen föreslår därför i stället begreppet ”oundgänglig tandvård”. Den faktiska skillnaden mellan sådan tandvård och akut tandvård ska dock inte tillmätas för stor betydelse. Fortfarande avses en vård som inte kan anstå utan besvärliga följder.

Betalning av kostnader	Prop. 2011/12:35
Av regel 4.1.2 framgår att sjömännens tillgång till hälso- och sjukvård
enligt punkt 1, dvs. hälso- och sjukvård inklusive nödvändig tandvård,
ska vara i princip kostnadsfri. Att arbetsgivaren ska betala kostnaden för
vården av sjuk eller skadad sjöman regleras i 38 § sjömanslagen. Någon
motsvarande bestämmelse som gäller tandvård finns däremot inte. För att
uppfylla konventionens bestämmelse bör således ett tillägg göras i lagen
med den innebörden att arbetsgivaren ska betala kostnaden även för
oundgänglig tandvård för sjöman som har befattning på sådant fartyg
som avses i 37 a §.
Regeringens förslag skiljer sig språkligt något från utredningens. Genom
att bestämmelsen placeras i en egen paragraf, 38 a §, uppnås dessutom
bättre överensstämmelse med lagens övriga disposition.
Sjöfartens Arbetsgivareförbund (SARF) har undrat huruvida eventuella
transportkostnader ska ersättas av arbetsgivaren. Regeringen finner inget
stöd för en sådan tolkning av konventionen och konstaterar att i
förarbetena till 38 § sjömanslagen (prop. 1973:40 s. 164) talas enbart om
kostnader för erforderlig ”sjukvård”. Härmed avses rimligtvis debitering
av sjukvårdsavgift o.dyl. För det fall även kringkostnader i form av t.ex.
transportkostnader skulle omfattas torde detta ha omnämnts särskilt. Det
finns inte skäl till annan bedömning när det gäller tandvårdskostnadernas
omfattning.

6.5 Redarens ansvar för lön vid sjömäns sjukdom och skada

Regel 4.2 i konventionens kapitel om hälso- och sjukvård, välfärd och social trygghet handlar om redarens ansvar för lön och kostnader vid sjömäns sjukdom och skador. Bestämmelserna syftar till att säkerställa att sjömän är skyddade mot ekonomiska konsekvenser av sjukdom, skada eller dödsfall som har samband med anställningen.

6.5.1 Gällande svenska regler om sjömäns ersättning vid sjukdom

Enligt det allmänna sjukförsäkringssystemet har arbetstagare rätt att vid sjukdom behålla lön och andra anställningsförmåner (sjuklön). Detta regleras i lagen (1991:1047) om sjuklön, härefter SjLL. Enligt SjLL utges sjuklön under 13 dagar efter den inledande karensdagen vilket arbetsgivaren är skyldig att betala. Sjuklönen uppgår till 80 procent av anställningsförmånerna. I 1 § SjLL anges att lagen inte inskränker den rätt till sjuklön som kan finnas enligt någon annan lag.

Efter den period då arbetsgivaren är skyldig att betala sjuklön har arbetstagaren rätt till sjukpenning från Försäkringskassan enligt social- försäkringsbalken (SFB). Utöver sjukpenningen kan kompletterande ersättningar utges i form av t.ex. kollektivavtalade försäkringar.

I sjömanslagen finns bestämmelser om sjömäns rätt till ersättning vid

sjukdom eller skada. Dessa bestämmelser är således en specialreglering i

förhållande till SjLL och SFB. Härutöver finns kollektivavtalsreglerade Prop. 2011/12:35 förmåner för sjömän.

Den aktuella bestämmelsen i sjömanslagen, 34 §, är dispositiv såtill- vida att det är tillåtet att avtala om utvidgade förmåner för arbetstagaren (prop. 1973:40 s. 162). Enligt gällande kollektivavtal på området har arbetstagarna rätt till lön under sjukdom i upp till 150 dagar, beroende på hur länge de varit anställda i rederiet. Därefter får sjömannen sjuk- penning från Försäkringskassan enligt de allmänna reglerna om sjuk- försäkring.

6.5.2Konventionens bestämmelser om sjuklön

I standard A4.2.3 finns bestämmelser om att redaren ska betala sjuklön, när sjukdom eller skada leder till sjömannens arbetsoförmåga. Enligt A4.2.3 a) ska full lön betalas så länge den skadade eller sjuka personen är kvar ombord eller till dess denne rest hem, och enligt A4.2.3 b) ska full eller partiell lön betalas till sjömannen enligt föreskrifterna i nationella lagar eller andra författningar eller kollektivavtal från den tidpunkt sjömannen rest hem eller sattes i land fram till tillfrisknandet eller till dess han eller hon är berättigad till kontant ersättning enligt medlems- statens lagstiftning, om detta inträffar tidigare.

I standard A4.2.4 anges vidare att medlemsstaten i lag eller förordning kan begränsa redarens ansvar för att betala lön helt eller delvis för sjömän som inte är ombord till en tid som inte får understiga 16 veckor, dvs. 112 dagar, från den dag skadan uppstod eller sjukdomen började.

Härutöver finns en bestämmelse i anvisning B4.2.2 enligt vilken det i nationella lagar eller andra författningar får föreskrivas att en redare inte längre ska svara för kostnaderna för sjuk eller skadad sjöman från den tidpunkt då förmåner kan utgå från ett system med obligatorisk sjuk- försäkring, obligatorisk olycksfallsförsäkring eller arbetstagarersättning för olyckor. Utredningen har beaktat denna bestämmelse även i samband med frågan om lön vid arbetsoförmåga.

6.5.3Utredningens tolkning av konventionen

Utredningen har i sitt betänkande föreslagit en ändring i sjömanslagen med den innebörden att redaren ska betala lön under minst 112 dagar, för sjöman som har sjukdom eller skada när han lämnar befattning på fartyg för vilka konventionen gäller.

Utredningen konstaterar dock att konventionens reglering av frågan om sjuklön inte är helt klar, och anför att tolkningen av konventionen kan ifrågasättas. Den oklarhet som utredningen syftar på är förhållandet mellan standard A4.2.3 b) och anvisningen B4.2.2 å ena sidan och standard A4.2.4 å andra sidan. De förra bestämmelserna tycks medföra att redarens skyldighet att betala lön kan upphöra vid den tidpunkt då medlemsstatens socialförsäkringssystem ger sjömannen rätt till ersättning från detta. Den senare bestämmelsen synes i stället innebära att den tid, under vilken redaren ska betala lön till sjuk eller skadad sjöman som inte

längre är ombord, inte får begränsas i nationell lagstiftning till en tid som Prop. 2011/12:35 understiger 112 dagar.

6.5.4Sjömanslagens bestämmelser om sjuklön – prop. 2009/10:161

Vid tiden för betänkandets avlämnande hade 34 § sjömanslagen en lydelse som innebar att lön utgick till sjöman när denne hade befattning på fartyg, även om han var arbetsoförmögen på grund av sjukdom eller skada. Vidare att lönen utgick under ett visst antal dagar – 60 respektive 30 beroende på utrikes eller inrikes fart – från den dag sjömannen lämnade befattning om han då hade sjukdom eller skada och var arbets- oförmögen på grund därav.

I prop. 2009/10:161, som beslutades i mars 2010, föreslogs ändringar i bl.a. 34 § sjömanslagen med den innebörden att för sjömän på fartyg som inte uteslutande går i inre fart, behålls rätten till lön så länge sjömannen är ombord. För tid därefter ska sjömannen ha rätt till ersättning enligt SjLL och SFB. För sjömän i inre fart togs bestämmelserna om lön enligt sjömanslagen bort, vilket innebar att dessa sjömän i stället skulle uppbära ersättning enligt de allmänna sjukförsäkringsreglerna i SjLL och SFB.

Syftet med de föreslagna ändringarna var att likställa sjuklöne- förhållandena mellan sjömän i inre fart och landanställda, eftersom de historiska skillnaderna i arbetsförhållandena mellan sjömän och land- anställda inte längre kunde anses föreligga såvitt gällde sjömän i inre fart. Därför skulle ersättning utgå enligt det allmänna försäkrings- systemet för dessa sjömän (a.prop. s. 21 ff).

Eftersom sjöarbetskonventionen redan hade antagits när propositionen utarbetades och beslutades togs även konventionens bestämmelser i beaktande. Regeringen gjorde därvid den bedömningen att konven- tionens bestämmelser om sjuklön rimligen måste förstås så att standard A4.2.4 om skyldighet för redaren att betala lön i minst 112 dagar, endast kan avse den situationen när en stat inte har något sjukersättningssystem med ersättning från det allmänna. I annat fall skulle inte bestämmelsen i A4.2.3 b) fylla någon funktion (a.prop. s. 27).

Ändringarna i sjömanslagen trädde i kraft den 1 februari 2011.

6.5.5Är konventionens krav avseende sjömäns sjuklön uppfyllt?

Regeringens bedömning: Konventionens bestämmelser om lön vid sjukdom (arbetsoförmåga) är uppfyllda genom nuvarande bestämmel- ser i svensk rätt.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens
bedömning. Utredningen föreslog en ändring i sjömanslagen (1973:282)
med den innebörden att sjömännen har rätt till lön under minst 112 dagar
när de lämnar befattningen på fartyget.
Remissinstanserna: Sjöfartens Arbetsgivareförbund (SARF) önskar ett
klargörande av innebörden i konventionstexten.	43
	43

Skälen för regeringens bedömning: Det grundläggande syftet med Prop. 2011/12:35 regel 4.2 är att se till att sjömän är skyddade mot ekonomiska förluster på

grund av sjukdom eller skada i samband med deras anställning. För Sveriges del uppnås syftet genom bestämmelsen i 34 § sjömanslagen som ger sjömän på fartyg som inte uteslutande går i inre fart rätt till lön enligt sjömanslagen så länge sjömannen är kvar ombord, och genom de allmänna sjukförsäkringsregler som berättigar till ersättning för tid därefter. Såsom konstaterades i prop. 2009/10:161 är konventionens krav enligt standard A4.2.3 b) därmed uppfyllt, se närmast föregående avsnitt.

Regeringen vidhåller således sin tidigare uppfattning om hur konven- tionens krav måste förstås. Denna uppfattning överensstämmer inte med utredningens tolkning att rätt till lön enligt sjömanslagen måste utgå under minst 112 dagar innan det allmänna sjukförsäkringssystemet träder in. Såsom beskrivits i avsnitt 6.5.3 anförde utredningen dock att dess tolkning kan ifrågasättas.

Regeringens uppfattning innebär att sjömanslagen inte behöver ändras för att konventionens krav på sjuklön ska vara uppfyllda i svensk rätt.

6.6Redarens ansvar för sjukvårdskostnader m.m.

Regel 4.2 innehåller, som beskrivits inledningsvis i avsnitt 6.5, även bestämmelser om redarens ansvar för kostnader vid sjömannens ohälsa. Bestämmelserna behandlas i detta delavsnitt.

6.6.1Rätt till ersättning för kostnader för sjukvård i visst antal dagar

Regeringens förslag: Om en sjöman har en sjukdom eller en skada när han eller hon lämnar befattning på fartyg ska arbetsgivaren betala kostnader för vård under högst 112 dagar om sjömannen vårdas i ett annat land än det där han eller hon är bosatt och fartyget inte uteslutande går i inre fart.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens.
Utredningens förslag innebar ett större kostnadsansvar för arbetsgivaren
än vad sjöarbetskonventionen kräver.
Remissinstanserna: Endast Sjöfartens Arbetsgivareförbund (SARF)
berör frågan och uttalar därvid att det inte motsätter sig förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I standard A4.2.1 a) föreskrivs att
redare ska svara för de kostnader som uppstår för sjömän som arbetar på
deras fartyg till följd av sjukdom och skada från den dag tjänstgöringen
påbörjas till den dag de anses vederbörligen hemsända, eller som härrör
från deras anställning mellan dessa datum. Enligt standard A4.2.2 kan
nationella lagar eller andra författningar begränsa redarens ansvar för att
betala kostnaderna för sjukvård, kost och logi till en period som dock inte
får understiga 16 veckor från den dag skadan uppstod eller sjukdomen
började.
I den svenska lagstiftningen regleras frågan i 38 § sjömanslagen
(1973:282). Bestämmelsen är uppdelad i kostnadsansvar för vård under	44
	44

den tid sjömannen har befattning på fartyg och för vård under tiden därefter om sjömannen var sjuk eller skadad när han lämnade befattningen. En sjöman anses lämna sin befattning när han eller hon inte tjänstgör på fartyget.

I 38 § första stycket föreskrivs att arbetsgivaren ska bestrida kostnaden för vård av sjuk eller skadad sjöman, som har befattning på fartyg. Någon begränsning i tid anges inte i detta fall. I förarbetena till sjömans- lagen (prop. 1973:40, s. 163–164) anges att så länge sjömannen har befattning ombord på fartyget bestrids kostnaden för all erforderlig sjuk- vård av arbetsgivaren. I denna del motsvarar således den svenska lagstiftningen det som konventionen kräver. I nämnda proposition (a.a., s. 164) förklaras vidare att också om sjömannen lämnar befattningen bör han, under en begränsad tid därefter, få fri sjukvård på arbetsgivarens bekostnad. I 38 § andra stycket sjömanslagen regleras således arbets- givarens skyldighet att bestrida kostnaderna i de fall sjömannen har sjukdom eller skada när han lämnar befattning på fartyg eller när han får sjukdom eller skada under väntetid. Kostnadsansvaret sträcker sig då högst 42 dagar eller, om sjömannen vårdas i annat land än det där han är bosatt, under högst 84 dagar. Eftersom konventionen föreskriver ett kostnadsansvar endast till och med den dag sjömannen anses veder- börligen hemsänd, är den svenska bestämmelsen mer generös för sjömannen i de fall vårdkostnaderna avser tid i det land där han eller hon är bosatt. Arbetsgivarens kostnadsansvar fortgår ju härvid under totalt 42 dagar. I propositionen (a.a., s. 164) anges också att detta gäller oavsett om sjömannen stannar kvar i anställningen eller inte när han lämnar befattningen på fartyget. Eftersom artikel 19.8 i ILO:s stadga föreskriver att antagandet av en ny konvention eller ett medlemslands ratifikation inte anses påverka någon lag som tillerkänner berörda arbetstagare mer gynnsamma villkor än de som föreskrivs i konventionen, bör inte 38 § andra stycket ändras i denna del. Regeringen konstaterar således att konventionens krav är mer än väl uppfyllt härvidlag och bortser därmed från utredningens förslag som ålade ett större kostnadsansvar för arbets- givaren.

När det däremot gäller en sjöman som under sin sjukdom eller skada vårdas i ett annat land än det där han eller hon är bosatt är förhållandet annorlunda. I den situationen kan sjömannen inte anses vederbörligen hemsänd än vilket innebär att konventionens krav med kostnadsansvar under 16 veckor, dvs. 112 dagar, sträcker sig längre än sjömanslagens 84 dagar. Bestämmelsen i 38 § andra stycket sjömanslagen bör således ändras från 84 dagar till högst 112 dagar som arbetsgivaren ska betala kostnader för vård av sjömannen. Det bör noteras att av förarbetena framgår att praxis har tolkats så att en sjöman, som hemsänds från utlandet för fortsatt vård i hemlandet, vid hemkomsten kan komma i åtnjutande av vård på arbetsgivarens bekostnad under den tid som åter- står av stadgade tolv veckor, dvs. 84 dagar (a.prop. s. 164). Det innebär att arbetsgivarens kostnadsansvar även täcker in resan hem vilket i sin tur innebär en överensstämmelse med konventionens krav på ”vederbörligen hemsänd”.

Det bör noteras att diskussionen om oklara bestämmelser och tolkningssvårigheter från närmast föregående avsnitt om sjömannens rätt till lön vid arbetsoförmåga inte aktualiseras här, trots att de båda situa-

Prop. 2011/12:35

tionerna regleras under samma standard A4.2 om redarens ansvar. Någon Prop. 2011/12:35 bestämmelse som motsvarar A4.2.3 (b), som handlar om begränsning av

redarens ansvar att betala lön till dess sjömannen är berättigad till ersättning enligt den berörda medlemsstatens lagstiftning, finns inte när det gäller redarens ansvar för kostnader för sjukvård m.m. Visserligen finns den tidigare nämnda bestämmelsen i anvisningarna i del B (B4.2.4) vilken utredningen behandlat såsom tillhörande bestämmelserna om lön, inte kostnader för sjukvård. Oavsett vilken reglering i del A som bestämmelsen kompletterar, kan regeringen emellertid konstatera dels att den återfinns i del B av koden som inte är bindande, dels att om rege- ringen ändå skulle välja att beakta den, skulle det innebära en mindre gynnsam situation för sjömännen än vad som gäller enligt A4.2.2.

6.7Social trygghet

Regel 4.5 i konventionen handlar om socialförsäkring och syftar till att säkerställa att sjömännen får tillgång till socialförsäkringsskydd. Enligt de närmare föreskrifterna i regel 4.5.2 och 4.5.3 åtar sig varje medlems- stat att successivt ordna ett fullständigt socialförsäkringsskydd som inte är mindre förmånligt än det som landbaserad personal har.

6.7.1 Gällande svenska regler om socialförsäkring

Bosättningsbaserade och arbetsbaserade förmåner

Bestämmelser om socialförsäkring finns sedan den 1 januari 2011 samlade i socialförsäkringsbalken (SFB). Dessförinnan återfanns bestämmelserna i ett stort antal olika författningar.

Socialförsäkringsförmånerna är enligt 4 kap. 2 § SFB uppdelade i bosättningsbaserade förmåner (5 kap.), arbetsbaserade förmåner (6 kap.) och övriga förmåner (7 kap.).

Enligt 5 kap. 2 § SFB anses en person vara bosatt i Sverige om han eller hon har sitt egentliga hemvist här i landet. Enligt 5 kap. 3 § SFB anses den som kommer till Sverige och kan antas komma att vistas här under längre tid än ett år vara bosatt i landet. Han eller hon har därmed rätt till de bosättningsbaserade förmånerna som utgörs av t.ex. föräldra- penning på grundnivå, handikappersättning, garantipension, efter- levandestöd och bostadsbidrag.

Den som arbetar i Sverige har dessutom rätt till de arbetsbaserade förmånerna som syftar till att täcka inkomstbortfall, se 6 kap. 6 § SFB. Dessa utgörs av bl.a. föräldrapenning på sjukpenningnivå, sjukpenning, aktivitetsersättning, arbetsskadeersättning och inkomstrelaterad efter- levandepension.

Arbete som sjöman

Arbete som sjöman på svenskflaggat handelsfartyg anses enligt 6 kap. 3 § SFB som arbete i Sverige. Det är således flaggstatsprincipen som

råder. Detsamma gäller om arbetet utförs i anställning på utländskt

handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat (s.k. Prop. 2011/12:35 bareboat charter), om anställningen sker hos redaren eller hos någon

arbetsgivare som redaren har anlitat. Detsamma gäller också anställning hos ägaren till ett svensk handelsfartyg eller hos någon arbetsgivare som anlitats av ägaren, om fartyget hyrs ut till en utländsk redare i huvudsak obemannat. Arbetet som sjöman på ett utländsk handelsfartyg i övriga fall anses inte som arbete i Sverige. Enligt 6 kap. 3 § andra stycket avses med sjöman den som enligt 3 § sjömanslagen (1973:282) ska anses som sjöman.

6.7.2EU-regler om socialförsäkring

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen7 trädde i kraft den 1 maj 2010. Syftet med förordningen är, liksom den samtidigt upphävda förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämp- ningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen8, dels att garantera att den som rör sig mellan medlemsländerna är försäkrad i något land, dels att undvika uppkomsten av dubbelförsäkring. Personer ska också ha rätt till intjänade rättigheter när de flyttar till en annan stat. För EES- länderna kommer förordningen 883/2004 att tillämpas genom ett särskilt avtal som förväntas kunna träda i kraft under år 2011. Fram till dess gäller fortfarande förordningen 1408/71. För Schweiz finns ännu inte något särskilt avtal om att tillämpa förordningen 883/2004 varför förord- ningen 1408/71 förfarande gäller i förhållande till Schweiz.

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1231/2010 av den 24 november 2010 om utvidgning av förordning (EG) nr 883/2004 och förordning (EG) nr 987/2009 till att gälla de tredjelands- medborgare som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa förordningar9 är förordningen 883/2004 också tillämplig på tredje- landsmedborgare. För Schweiz gäller dock tills vidare förordningen 859/2003 om tredjelandsmedborgares rättigheter. Förutsättningarna härför är att personen lagligen vistas i en medlemsstat och inte enbart på grund av sitt medborgarskap redan är omfattad av förordningen.

En grundläggande princip i förordning (EG) nr 883/2004 är att en person, på vilken förordningen är tillämplig, ska omfattas av lagstift- ningen i endast ett land. Som huvudregel är det arbetslandets lagstiftning som är tillämplig. Det är således arbetslandets nationella regler som träder i kraft för rätten till en socialförsäkringsförmån. Den nationella utformningen av de olika socialförsäkringsförmånerna kan dock variera mellan länderna.

Särskilda regler för sjömän finns i förordningen. För personer anställda ombord på ett fartyg som för en medlemsstats flagg är det detta land (flaggstatens) lagstiftning som är tillämplig enligt förordningen.

7EUT L 166, 30.4.2004 s. 1 (Celex 32004R0883).

8EGT L 149, 5.7.1971 s. 2 (Celex 31971R1408).

9EUT L 344, 29.12.2010 s. 1 (Celex 32010R1231).

Sverige har också träffat bilaterala avtal om social trygghet med vissa Prop. 2011/12:35 länder. I flera av avtalen finns bestämmelser om sjömäns social- försäkringstillhörighet vilka i samtliga fall bygger på flaggstatsprincipen.

6.7.3 Konventionens bestämmelser

Socialförsäkringsskyddets omfattning

Enligt regel 4.5.1 ska varje medlemsstat se till att alla sjömän har tillgång till socialförsäkringsskydd enligt koden och ska, enligt regel 4.5.2, åta sig att successivt ordna ett fullständigt sådant skydd. I regel 4.5.3 anges att skyddet inte ska vara mindre förmånligt än det som landbaserad personal har.

I standard A4.5.1 räknas de områden upp där det fullständiga social- försäkringsskyddet ska införas, nämligen hälso- och sjukvård, familje- förmåner, förmåner vid sjukdom, arbetslöshet, ålderdom, arbetsskada och moderskap samt förmåner vid invaliditet och till efterlevande. Skyddet ska komplettera det skydd som ges enligt regel 4.1 om hälso- och sjukvård och 4.2 om redares ansvar. Enligt standard A4.5.2 ska det skydd som varje medlemsstat ska tillhandahålla innefatta minst tre av de nio områden som räknas upp i A4.5.1.

Bosättningsprincipen

Av standard A4.5.3 framgår att varje medlemsstat ska vidta åtgärder för att ge det kompletterande skyddet till alla sjömän som vanligtvis bor på dess territorium. Skyddet får inte vara mindre förmånligt än det som landbaserad personal som bor på dess territorium har. Enligt konven- tionen är det således bosättningsprincipen som gäller.

Bosättningsprincipen kan dock frångås. I standard A4.5.4 föreskrivs att medlemsstaten genom bi- eller multilaterala avtal eller särskilda regler inom regionala organisation för ekonomisk integration får fastställa andra regler om den socialförsäkringslagstiftning som sjömännen lyder under. Exempel på detta är de rättsakter där frågor reglerats med stöd av EU-kompetens.

6.7.4Sammanfattning

Enligt sjöarbetskonventionen råder bosättningsprincipen, dvs. lagstift- ningen i det land där sjömannen är bosatt ska tillämpas. Enligt svensk rätt gäller enligt SFB att den som arbetar i Sverige är berättigad till de arbetsbaserade socialförsäkringsförmånerna. Sjömän som visserligen är bosatta i Sverige men som inte arbetar på ett svenskflaggat fartyg anses inte arbeta i Sverige och har följaktligen bara rätt till de bosättnings- baserade förmånerna. För att uppfylla konventionen som föreskriver att alla sjömän som bor på en medlemsstats territorium ska ha ett social- försäkringsskydd som inte är mindre förmånligt än det som landbaserad personal i det landet har, måste dessa sjömän även få rätt till svenska arbetsbaserade förmåner.

Eftersom undantag får göras från konventionens bosättningsprincip Prop. 2011/12:35 genom t.ex. multilaterala avtal, innebär det emellertid att endast sjömän

som arbetar på fartyg från tredjeland berörs. Sjömän som arbetar på fartyg där flaggstaten är ett EU/EES-land, omfattas nämligen i stället av EU-lagstiftningen och därmed av hela socialförsäkringen i flaggstaten. Detsamma gäller för sjömän som arbetar på fartyg vars flaggstat Sverige har ingått ett avtal om social trygghet med. Dessa sjömän omfattas av de delar av socialförsäkringen i flaggstaten som avtalet gäller.

6.7.5Förslag om utvidgat socialförsäkringsskydd

Regeringens förslag: Arbete som sjöman på ett handelsfartyg från tredjeland ska anses som arbete i Sverige, om sjömannen är bosatt i Sverige och fartyget inte uteslutande går i sådan inre fart som avses i 3 § sjömanslagen (1973:282). Detta gäller inte fiskefartyg och traditionsfartyg.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Regeringens förslag är utformat i enlighet med konventionens tillämp-
ningsområde.
Remissinstanserna: Försäkringskassan och Penstionsmyndigheten
anför att de inte har några synpunkter på förslaget. Arbetsförmedlingen
noterar att förmåner vid arbetslöshet inte omnämns i betänkandet.
Skatteverket tillstyrker förslaget men anför också att antalet personer som
har rätt till socialförsäkringsförmåner, men för vilka socialavgifter inte
kan tas ut på grund av att personerna inte är skattskyldiga i Sverige, kan
komma att öka. Sjöbefälsförbundet kritiserar förslaget och anför att
förslaget innebär att samtidigt som sjömän i inre fart undantas från
konventionen anses det befogat att se till att sjömän, som arbetar utanför
EU/EES-området eller i ett icke konventionsbundet land, erhåller ett fullt
socialförsäkringsskydd genom sitt boende i Sverige. Landbaserad
personal som arbetar på motsvarande sätt erhåller inte skydd i Sverige.
Skälen för regeringens förslag: För att uppfylla sjöarbetskonven-
tionens krav på att alla sjömän som vanligtvis bor i Sverige har ett
fullständigt socialförsäkringsskydd som inte är mindre förmånligt än det
som landbaserad personal har, måste lagstiftningen ändras. I annat fall
har inte sjömän som är bosatta i Sverige men som arbetar på tredjelands-
flaggat fartyg rätt till de arbetsbaserade svenska socialförsäkrings-
förmånerna.
Utredningen har prövat olika alternativ för att kunna uppfylla konven-
tionens krav och därvid förordat en ändring i socialförsäkringslagen
(1999:799) med den innebörden att för en sjöman som är bosatt i Sverige
ska även arbete på utländskt fartyg anses som arbete i Sverige. På så sätt
får sjömannen tillgång även till de arbetsbaserade socialförsäkrings-
förmånerna. Regeringen delar uppfattningen att detta alternativ är det
mest ändamålsenliga.
Arbetsförmedlingen har påtalat att förmåner vid arbetslöshet inte
omnämns i betänkandet. Regeringen erinrar om att av de nio områden
som räknas upp i standard A4.5.1 endast tre behöver omfattas av det
fullständiga skyddet för att konventionens krav ska vara uppfyllt, se	49

avsnitt 6.7.3. Skatteverket har anfört att antalet personer som har rätt till Prop. 2011/12:35 socialförsäkringsförmåner, men för vilka socialavgifter inte kan tas ut på

grund av att personerna inte är skattskyldiga i Sverige, kan komma att öka. Frågan om uttagande av socialavgifter i internationella förhållanden behandlas dock inte inom ramen för detta lagstiftningsärende. Sjöbefäls- förbundet har kritiserat förslaget och gjort en jämförelse mellan sjömän i inre fart och sjömän utanför EU/EES-området. Regeringen kan härvid endast konstatera att konventionens krav måste genomföras i svensk rätt, om konventionen ratificeras. Såsom redovisats i avsnitt 5.3.2 anser regeringen inte att konventionen bör tillämpas i större omfattning än den kräver.

Utredningen har föreslagit att arbete på utländskt fartyg ska anses som arbete i Sverige. Enligt regeringens uppfattning skulle den definitionen dock även innefatta fartyg flaggade i EU- och EES-länderna, vilket medför att för sjömän som arbetar ombord på sådana fartyg skulle såväl bosättnings- som flaggstatsprincipen komma att gälla, se avsnitt 6.7.2 och 6.7.3. För att undvika dels en situation med parallella lagvals- principer för vissa kategorier sjömän, dels koncentrera regleringen till de sjömän som avses bör i stället begreppet fartyg från tredjeland användas i författningstexten. För överensstämmelse med dels kravet på kommer- siell verksamhet i artikel II punkt 4 i konventionen dels den befintliga terminologin i den paragraf som reglerar området bör dessutom anges att det är fråga om handelsfartyg.

Härutöver bör bestämmelsen preciseras ytterligare för att begränsa personkretsen till de sjömän som konventionen omfattar. För det första bör det anges att det är sjömän som är bosatta i Sverige som avses i den nya bestämmelsen. För det andra bör det anges att det endast är arbete på fartyg som inte uteslutande går i inre fart som omfattas, jfr. avsnitt 5.3.2 och 5.3.3. Enligt Lagrådet kan det i och för sig sättas i fråga om det finns tillräckliga skäl för att göra ett sådant undantag. Syftet med förslagen är emellertid endast att införliva sjöarbetskonventionens regler i svensk lagstiftning. Det saknas enligt regeringens uppfattning därför anledning att i detta sammanhang utvidga socialförsäkringsreglerna till vad som ligger utanför konventionen. Vidare bör undantag föreskrivas för fiske- fartyg och traditionsfartyg vilka enligt artikel II punkt 4 inte omfattas av konventionen även om de används i kommersiell verksamhet.

Regeringen vill upplysningsvis påminna om att socialförsäkringslagen

upphörde	att gälla i och med socialförsäkringsbalkens införande den
1 januari	2011, men de aktuella bestämmelserna har överförts

oförändrade till balken. Regeringens föreslagna författningsändring avser således socialförsäkringsbalken.

6.8Sjöarbetscertifikat m.m.

I kapitel 5 i sjöarbetskonventionen finns bestämmelser om medlems- staternas ansvar för att genomföra och tillämpa de principer och rättig- heter som fastställs i artiklarna i konventionen och de särskilda skyldig- heter som föreskrivs i kapitel 1–4.

6.8.1Sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen

Regeringens förslag: Definitioner av uttrycken sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen införs i fartygssäkerhetslagen.

Ett svenskt fartyg med en bruttodräktighet om minst 500 som används i internationell fart eller i inrikes fart i ett annat land ska ha ett sjöarbetscertifikat och en försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen. Detta gäller inte fiskefartyg, traditionsfartyg eller fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Något uttryckligt undantag för statsfartyg föreslogs dock inte.

Remissinstanserna: Kustbevakningen anför att fartyg som förvaltas av myndigheten inte ska omfattas av kraven på sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse. Fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används uteslutande för statsändamål och inte för affärs- drift är normalt undantagna från krav på innehav av certifikat och dokument enligt fartygssäkerhetslagen.

Skälen för regeringens förslag

Flaggstatens ansvar

Regel 5.1 handlar om flaggstatens ansvar och har till syfte att säkerställa att varje medlemsstat fullgör sina skyldigheter enligt konventionen med avseende på fartyg som för statens flagg. Medlemsstaterna ska därför inrätta ett system för inspektion och certifiering av arbetsförhållandena till sjöss och se till att arbets- och levnadsförhållandena för personal på fartyget uppfyller standarderna i konventionen. Ett sjöarbetscertifikat tillsammans med en försäkran om överensstämmelse med konventionen ska därvid utgöra ett tillräckligt bevis vid första påseendet, s.k. prima facie-bevis, för att medlemsstaten har inspekterat det fartyg som bär dess flagg liksom att konventionens krav har uppfyllts i den omfattning certifikatet visar.

Definitioner

Av regel 5.1.3.3 framgår att ett sjöarbetscertifikat utgör ett intyg över att sjömännens arbets- och levnadsförhållanden på fartyget har varit föremål för tillsyn och att kraven i nationella lagar och andra författningar är uppfyllda. En försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonven- tionen består, enligt standard A5.1.3.10, av två delar, en som upprättas av den behöriga myndighet som inspekterat fartyget och en som redaren ska upprätta. Denna försäkran ska bifogas certifikatet.

Dokumenten sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med konventionen finns i dag inte reglerade i svensk rätt. I fartygssäker- hetslagen (2003:364) finns dock föreskrifter om de andra certifikat som krävs för fartyget, t.ex. fartcertifikat och fribordscertifikat.

Prop. 2011/12:35

Regeringen finner i likhet med utredningen att det är lämpligt att i Prop. 2011/12:35 fartygssäkerhetslagen införa bestämmelser där begreppen sjöarbets-

certfikat och försäkran om överensstämmelse med konventionen definieras. Lagrådet har påtalat att för att definitionen av sjöarbets- certifikat ska överensstämma med regel 5.1.3.3 bör definitionen kompletteras med att fartyget har uppfyllt inte bara de krav på arbets- och levnadsförhållanden som följer av fartygssäkerhetslagen (2003:364) och sjömanslagen (1973:282) utan även av mönstringslagen (1983:929) och lagen (1998:958) om vilotid för sjömän samt av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagarna. Regeringen delar denna uppfattning och föreslår en sådan lydelse av bestämmelsen.

Utfärdande eller förnyelse av certifikat

Ett sjöarbetscertifikat ska enligt regel 5.1.3.6 utfärdas eller förnyas när det efter en tillsynsförrättning har konstaterats att ett fartyg uppfyller eller fortsätter att uppfylla kraven i konventionen. Certifikatet ska registreras i ett register som ska vara tillgängligt för allmänheten. Enligt regel 5.1.3.3 ska fartyget också medföra och bevara certifikatet.

I regel 5.1.3.1 föreskrivs att bestämmelserna om certifikat och försäkran är tillämpliga på fartyg med en bruttodräktighet om minst 500 som används i internationell sjöfart eller som för en medlemsstats flagg och opererar från en hamn, eller mellan hamnar, i ett annat land. Om redaren gör en framställning därom ska bestämmelserna även tillämpas på fartyg av samma storlek som inte går i internationell fart. Med inter- nationell fart avses enligt samma regel sjöfart från ett land till en hamn utanför det landet.

I 2 kap. 3 § fartygssäkerhetslagen finns bestämmelser om att ett fartyg ska ha de certifikat som anges i lagen eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Ett certifikat ska visa att fartyget vid en besiktning före utfärdandet av certifikatet motsvarade föreskrivna krav. I 3 kap. samma lag finns bestämmelser om krav för användning av fartyg, bl.a. att det ska ha vissa certifikat.

Såsom utredningen föreslagit bör tillägg göras i fartygssäkerhetslagen där krav på innehav av sjöarbetscertifikat och försäkran om överens- stämmelse med sjöarbetskonventionen föreskrivs. Eftersom konven- tionen inte är tillämplig på fiskefartyg eller traditionsfartyg, vilket däremot fartygssäkerhetslagen är, bör tilläggen innehålla undantag för dessa fartygstyper. Utformningen av regeringens förslag avviker något från utredningens.

Kustbevakningen har anfört att dess fartyg bör undantas från kravet på certifikat och försäkran. Utredningen har inte heller föreslagit certifikats- krav för dessa fartyg utan synes ha ansett att de inte faller in under kriterierna i regel 5.1.3.1. Regeringen har i avsnitt 5.3.1 bedömt att stats- fartyg över huvudtaget inte bör omfattas av konventionens bestämmelser. Ett uttryckligt undantag från kraven på sjöarbetscertifikat och överens- stämmelse med sjöarbetskonventionen bör föreskrivas.

Övrigt Prop. 2011/12:35

Av Transportstyrelsens föreskrifter om tillsyn (TSFS 2009:2) framgår att ombord på fartyget ska finnas bl.a. de certifikat och övriga dokument som har utfärdats för fartyget. Konventionens bestämmelse om att fartyget ska medföra och bevara sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse föranleder därför inget tillägg i befintliga författningar.

6.8.2 Tillsyn av svenska fartyg

Regeringens förslag: Transportstyrelsen utövar tillsyn över arbets- och levnadsförhållandena ombord. Tillsynen avser, förutom fartygs- säkerhetslagen, även sjömanslagen, arbetsmiljölagen, mönstringslagen och lagen om vilotid för sjömän samt föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa lagar.

Bestämmelser om tillsyn finns i fartygssäkerhetslagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens. Utredningen lämnade inget förslag när det gäller omnämnandet av de författningar som tillsynen avser.

Remissinstanserna: Inga synpunkter har framförts.

Skälen för regeringens förslag

Tillsyn över arbets- och levnadsförhållandena ombord

Transportstyrelsen utövar i dag tillsyn enligt fartygssäkerhetslagen och enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen när det gäller fartyget och dess utrustning och drift m.m., säkring av last som ännu inte har förts ombord, rederiers säkerhetsorganisation och arbetsmiljön ombord. I tillsynen ingår såväl den inledande besiktningen, som kan leda fram till att certifikat utfärdas, som därefter följande besiktningar och kontroller för att se till att gällande föreskrifter efterlevs liksom för att förnya certifikaten. Tillsynen omfattar även inspektioner vilka görs när tillsynsmyndigheten finner det motiverat.

När det gäller sjöarbetskonventionen föreskrivs i standard A5.1.3.1 och
A5.1.2.3 att det utfärdade certifikatet gäller i högst fem år och att det ska
gälla med förbehåll för en mellanliggande inspektion inom viss tid. Den
mellanliggande inspektionen ska vara lika omfattande och grundlig som
den som görs för att förnya certifikatet.
Det är naturligt att Transportstyrelsen tilldelas detta nya tillsynsansvar i
linje med en av sina huvuduppgifter att vara tillsynsmyndighet inom
transportområdet.
Vilka förhållanden blir föremål för tillsyn?
I standard A5.1.3.1 hänvisas till tillägg A5-1 till konventionen där de
förhållanden som måste besiktigas och konstateras uppfylla konven-
tionens krav i nationella lagar och andra författningar räknas upp. Det är	53
	53

fråga om minimiålder, läkarintyg, sjömännens utbildning och kvalifika- Prop. 2011/12:35 tioner, sjömännens anställningsavtal, användning av privata rekryterings-

och förmedlingskontor, arbetstid och vilotid, bemanningsnivåer, bostäder och rekreationsmöjligheter ombord, mat och förplägnad, skydd av hälsa och säkerhet samt förebyggande av olyckor, sjukvård ombord, rutiner för klagomål ombord och utbetalning av löner.

Förslag

I likhet med utredningen föreslår regeringen ett tillägg i 5 kap. 1 § första stycket fartygssäkerhetslagen som innebär att Transportstyrelsens tillsyn även ska omfatta arbets- och levnadsförhållandena ombord. Lagrådet har föreslagit att av förenklingsskäl kan tillägget avseende arbets- och levnadsförhållandena ombord sammanföras med den nuvarande punkten 4 om arbetsmiljön ombord. Regeringen instämmer i och för sig i förenklingsresonemanget men föredrar av tydlighetsskäl att placera bestämmelsen om det nya tillsynsområdet i en egen punkt.

I Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:2) om tillsyn inom sjöfartsområdet finns de närmare föreskrifterna om den tillsyn som styrelsen utövar i dag. Föreskrifterna stöder sig på bemyn- diganden i fartygssäkerhetslagen och fartygssäkerhetsförordningen (2003:438). De närmare föreskrifter som krävs för att uppfylla konven- tionens krav angående tillsynens innehåll, certifikatets giltighetstid m.m. meddelas lämpligast på samma sätt.

I 5 kap. 1 § tredje stycket anges att i frågor som avser arbetsmiljön ska tillsynen också avse att arbetsmiljölagen (1977:1160), lagen (1998:958) om vilotid för sjömän och föreskrifter meddelade med stöd av dessa lagar följs. Lagrådet har påpekat att det på motsvarande sätt bör anges att tillsynen över arbets- och levnadsförhållandena ombord ska avse nämnda lagar samt även sjömanslagen (1973:282) och mönstringslagen (1983:929). Regeringen delar denna uppfattning och följer Lagrådets förslag till utformning av tredje stycket.

I sjömanslagen (1973:282) bör införas en ny paragraf som anger att bestämmelser om tillsyn finns i fartygssäkerhetslagen. Detta eftersom sjömanslagen inte innehåller några bestämmelser om tillsyn, men däremot om förhållanden som ska ingå i tillsynen av sjömännens arbets- och levnadsförhållanden ombord.

6.8.3Inspektion av utländska fartyg

En medlemsstat får inspektera alla utländska fartyg som i sin normala verksamhet eller av driftstekniska skäl angör en hamn i medlemsstaten. Inspektionen får ske i syfte att granska efterlevnaden av sjöarbets- konventionens krav avseende sjömännens arbets- och levnads- förhållanden. Även fartyg som är registrerade i en stat som inte ratificerat konventionen får inspekteras. Bestämmelser om detta finns i artikel V punkt 4 och regel 5.2.1 i konventionen. Vidare anges i regel 5.2.2 att varje medlemsstat ska godkänna ett sjöarbetscertifikat och en försäkran om överensstämmelse med konventionen som bevis på efterlevnaden av

kraven i konventionen. Inspektionen ska därför huvudsakligen begränsas Prop. 2011/12:35 till en granskning av certifikatet och försäkran.

I fartygssäkerhetslagen finns liknande bestämmelser om tillsyn i form av inspektion av utländska fartyg. I 5 kap. 9 § föreskrivs att inspektionen, när det gäller förhållanden som omfattas av certifikat, ska begränsas till granskning av fartygets certifikat eller motsvarande handlingar om det inte finns grundad anledning att anta att fartyget avviker från uppgifterna i certifikatet i något väsentligt avseende.

I konventionens standard A5.2.1.1–5 finns en uppräkning av de omständigheter som kan leda till en mer ingående inspektion för att fast- ställa hur arbets- och levnadsförhållandena är ombord. Så är fallet om certifikatet och intyget inte visas upp, inte hålls aktuella, inte innehåller den information som krävs eller av annat skäl är ogiltiga. Detsamma gäller när det finns uppenbara skäl att tro att förhållandena på fartyget inte uppfyller kraven i konventionen, när det finns rimliga skäl att tro att fartyget skiftat flagg för att undvika efterlevnad av konventionen eller när det finns klagomål om att konventionen inte efterlevs.

Om det vid den grundligare inspektionen visar sig att arbets- och levnadsförhållandena inte är i enlighet med kraven ska inspektören göra fartygets befälhavare uppmärksam på bristerna och fastställa ett slut- datum för avhjälpande av dem. Om bristerna är betydande ska berörda redar- och sjöfolksorganisationer i hamnstaten upplysas därom.

Konventionens bestämmelser om när och hur en mer ingående inspek- tion ska ske genomförs lämpligast i Transportstyrelsens föreskrifter med stöd av bemyndiganden i fartygssäkerhetslagen och fartygssäkerhets- förordningen, se närmast föregående avsnitt. Några lagbestämmelser om detta behövs inte.

6.8.4Inskränkningar i rätten att nyttja fartyg

Regeringens förslag: Ett fartygs resa får förbjudas om det finns skälig anledning att anta att fartyget i något väsentligt avseende har brister i skyddet mot ohälsa, olycksfall eller otrygghet avseende arbets- och levnadsförhållanden.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.

Remissinstanserna: Sjöfartens Arbetsgivareförbund (SARF) anför endast att de delar utredningens uppfattning.

Skälen för regeringens förslag

Konventionens bestämmelse

I standard A5.2.1.6 anges följande. Om ett utländskt fartyg efter en grundligare inspektion inte befinns uppfylla kraven i konventionen och a) förhållandena ombord är klart farliga för sjömännens säkerhet, hälsa eller trygghet, eller b) den bristande efterlevnaden utgör en allvarlig eller upprepad överträdelse av kraven i konventionen, ska inspektören se till att fartyget inte går till sjöss förrän alla fall av bristande överens-

stämmelse har rättats till eller inspektören har godkänt en åtgärdsplan Prop. 2011/12:35 och är förvissad om att planen kommer att genomföras snabbt.

Vad som avses är således en möjlighet för hamnstaten att kvarhålla

fartyget.
Svenska bestämmelser
I 2 kap. 3 § fartygssäkerhetslagen föreskrivs att ett svenskt fartyg ska ha
de certifikat som anges i lagen eller i föreskrifter som meddelats med
stöd av lagen. Transportstyrelsen kan förklara ett certfikat ogiltigt om
förhållandena inte längre motsvarar föreskrivna krav och bristerna, trots
föreläggande, inte har avhjälpts eller fartyget inte undergår föreskriven
tillsyn. Enligt 6 kap. 2 § får ett fartygs resa förbjudas bl.a. om fartyget
saknar ett certifikat ombord som det ska ha.
Med stöd av 6 kap. 1 § 2 samma lag får ett fartygs resa också förbjudas
om det i något väsentligt avseende har brister i skyddet mot ohälsa och
olycksfall. Fartygets ägare eller redare kan med stöd av 6 kap. 11 § i
stället föreläggas att inom viss tid avhjälpa bristen eller uppfylla kravet.
I 6 kap. 3 § 3 anges att ett fartygs resa ska förbjudas om någon brist
som anges i 1 § medför omedelbar fara för liv, fartyget, dess besättning
eller passagerare och vissa där nämnda åtgärder inte är tillräckliga för att
undanröja faran.
Förslag
För det fall ett svenskt fartyg saknar sjöarbetscertifikat – vilket det enligt
förslaget i avsnitt 6.8.1 kommer att finnas krav på – får fartygets resa
förbjudas med stöd av 6 kap. 2 § fartygssäkerhetslagen. Detsamma gäller
enligt 6 kap. 1 § 2 om fartyget i något väsentligt avseende har brister i
skyddet mot ohälsa eller olycksfall. Är bristerna så allvarliga att det
föreligger en omedelbar fara för bl.a. liv, ska nyttjandeförbud beslutas.
Konventionens bestämmelser är således i huvudsak redan uppfyllda
genom fartygssäkerhetslagen. Det som saknas är en möjlighet att
meddela nyttjandeförbud när bristerna är så allvarliga att förhållandena är
klart farliga även för sjömännens trygghet, jfr beskrivningen av inne-
hållet i standard A5.2.1.6 ovan. Bestämmelsen i 6 kap. 1 § 2 fartygs-
säkerhetslagen bör därför ändras i form av ett tillägg avseende otrygghet.
Utredningen har emellertid föreslagit att bestämmelsen också
omformuleras på så sätt att ”i något väsentligt avseende har brister i etc”
byts ut mot ”brister i skyddet som är farliga för etc” för bättre överens-
stämmelse med konventionen och för att uppnå språklig logik. Inom
parentes sagt noterar regeringen att det i regel A5.2.1.6 talas om
”förhållanden som är klart farliga för etc”. Frågan är om kravet i
konventionen, så som det är formulerat, medför att fartygssäkerhets-
lagens bestämmelse måste ändras eller om konventionens krav är
uppfyllt i och med nuvarande lydelse.
Regeringen konstaterar att den aktuella bestämmelsen i 6 kap. 1 §
fartygssäkerhetslagen överfördes oförändrad från den förra fartygssäker-
hetslagen (1988:49) vilken i sin tur motsvarar bestämmelsen i före-
gångaren, lagen (1965:719) om säkerhet till sjöss. Av förarbetena till	56
	56

sistnämnda lag (prop. 1965:132, s. 118) som ersatte lagen den 16 oktober Prop. 2011/12:35 1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg (härefter tillsynslagen) framgår dock

följande. ”Tillsynslagens bestämmelse om att fartygs resa får förbjudas om brister i fartyget är av den beskaffenheten att en fortsatt resa kan antagas medföra livsfara för de ombordvarande, har utsatts för hård kritik eftersom den hindrar ingripanden i uppenbara fall och hämmar en effektiv tillsyn.” Bestämmelsen omformulerades därför till den nuvarande lydelsen vilket innebar att bl.a. kriteriet ”livsfara” togs bort. Det anfördes dock att det ska vara fråga om ett påtagligt åsidosättande av väsentliga sjösäkerhetskrav.

Det kan diskuteras huruvida brister som är ”farliga” eller ”klart farliga” innebär ett högre eller lägre krav än bestämmelsens nuvarande ”i något väsentligt avseende har brister i”. Enligt regeringens uppfattning är det inte självklart att utredningens förslag medför att kravet sänks, dvs. att möjligheten att kunna kvarhålla ett fartyg ökar. Det kan således finnas en risk för det motsatta vilket kan anses strida mot artikel 19.8 i ILO:s stadga. Mot bakgrund härav och med tanke på den aktuella bestämmel- sens långa historik, anser regeringen att den bör kvarstå oförändrad i denna del.

Enligt Lagrådet bör det framgå direkt av paragrafen att den otrygghet som avses är sådan som gäller arbets- och levnadsförhållanden. Regeringen föreslår att paragrafen utformas i enlighet härmed.

6.9Övrigt

Förslaget att Sverige ska ansluta sig till 2006 års sjöarbetskonvention kräver inte bara de i detta avsnitt redovisade lagförslagen utan även att vissa ändringar sker på lägre författningsnivå. I de fall dessa lägre författningsändringar kan förutses medföra kostnader eller andra konsekvenser redovisas dessa i avsnitt 8.

7	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Vissa av de föreslagna bestämmelserna träder i
kraft den 1 mars 2012, medan övriga bestämmelser träder i kraft den
dag regeringen bestämmer. De föreslagna bestämmelserna i social-
försäkringsbalken ska tillämpas på arbete som utförs efter ikraft-
trädandet.
	Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens.
Utredningen har föreslagit att samtliga bestämmelser ska träda i kraft den
dag regeringen bestämmer. Vid tiden för utredningens förslag var det
emellertid omöjligt att förutse närmare vilken dag konventionen skulle
komma att träda i kraft.
	Remissinstanserna: Inga synpunkter har framförts.
	Skälen för regeringens förslag: Sjöarbetskonventionen träder i kraft
12 månader efter den dag då minst 30 medlemsländer som tillsammans
står för 33 procent av världshandelstonnaget har ratificerat den. Per den		57

20 november 2011 har 20 medlemsländer som tillsammans står för mer än nämnda procent av världshandelstonnaget ratificerat konventionen. Det är således inte känt vilken dag konventionen träder i kraft, men det är rimligt att förutsätta att så kommer att ske under år 2012. De länder som ratificerat den måste därmed senast samma dag ha genomfört konven- tionens krav i sina nationella författningar.

Bland konventionens bestämmelser finns kravet på sjöarbetscertifikat och intyg om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen. Dessa dokument utgör ett bevis på att fartygets flaggstat inspekterat fartyget och att konventionens krav på sjömännens arbets- och levnadsför- hållanden är uppfyllda. Om ett fartyg vid en inspektion i en hamnstat inte kan visa upp ett sådant certifikat har hamnstaten rätt att kvarhålla fartyget. Dessa förhållanden har beskrivits i avsnitt 6.8.

För att möjliggöra för Transportstyrelsen att kunna utöva tillsyn i form av besiktning av fartyg och därefter utfärda certifikat efter konstaterad uppfyllelse med konventionen, måste vissa bestämmelser träda i kraft innan konventionen träder i kraft. I annat fall riskerar svenskflaggade fartyg att efter sistnämnda datum kvarhållas i en annan stats hamn på grund av att redaren inte kan uppvisa ett sjöarbetscertifikat. Det är därför önskvärt att ett ikraftträdande av nödvändiga bestämmelser kan ske redan den 1 mars 2012 vilket regeringen föreslår. Detta gäller dock endast vissa av förslagen. Bestämmelserna i 3 kap. 9 a och 9 b §§ fartygssäkerhets- lagen om skyldighet att inneha sjöarbetscertifikat m.m. eller bestämmel- sen i 6 kap. 1 § samma lag om inskränkningar i rätten att nyttja ett fartyg behöver inte träda i kraft förrän samtidigt med konventionen. Detsamma gäller förslaget om fortsatt giltighetstid för läkarintyg i mönstringslagen (1983:929).

Vidare utvidgas, enligt förslag i avsnitt 2.5, den personkrets som är berättigad till arbetsbaserade socialförsäkringsförmåner. Inte heller detta förslag bör träda i kraft förrän konventionen börjar gälla. Ändringen i socialförsäkringsbalken bör således träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Vidare bör undvikas att utvidgningen av socialförsäkringen får en retroaktiv tillämpning. Vissa arbetsbaserade förmåner gäller t.ex. från och med den första dagen av anställningstiden. Även om retroaktiv utbetalning av förmåner inte aktualiseras därför att vederbörligt anmälnings- eller ansökningsförfarande har inte gjorts tidigare, bör före- skrivas att den nya bestämmelsen ska tillämpas på sådant arbete som utförs efter ikraftträdandet. I annat fall kommer konventionen att tillämpas i större utsträckning än vad som krävs. Enligt Lagrådet framstår det som oklart om övergångsbestämmelsen ger avsett resultatet vid beräkning av pensionsgrundande inkomst på så sätt att sådan inkomst skulle beräknas utifrån årsinkomsten från anställningen som sjöman, även om ikraftträdandet skulle ske vid en annan tidpunkt än ett årsskifte. Frågan bör enligt Lagrådet övervägas närmare. Regeringen anser emellertid att den föreslagna övergångsbestämmelsen ger avsett resultat, se vidare författningskommentaren angående den bestämmelsen.

Prop. 2011/12:35

Kostnader och andra konsekvenser

Prop. 2011/12:35

8.1Det allmänna

8.1.1Transportstyrelsen

Transportstyrelsen kommer att bli tillsyns- och föreskriftsmyndighet över sjöarbetskonventionens efterlevnad i Sverige. Den nya verksamheten kommer att utgöras av faktiskt tillsynsarbete, utfärdande av certifikat, utarbetande av föreskrifter och rutiner samt diverse övrig administration.

Inspektörer kommer att behöva utbildas för att kunna genomföra den tillsyn som krävs innan certifikat kan utfärdas för svenskflaggade fartyg och när utländska fartyg i svenska hamnar ska inspekteras. Förutom en grundläggande utbildning är det rimligt att tänka sig att viss fortbildning kommer att vara nödvändig. Detta kommer att generera kostnader.

När det gäller själva tillsynen av svenska fartyg kommer denna verksamhet dock att finansieras med hjälp av avgifter såsom sedan lång tid sker inom sjöfartsområdet och som sedan år 2011 sker inom även övriga transportslag rörande Transportstyrelsens verksamhet i form av tillsyn (jfr. prop. 2010/11:30). Införandet av sjöarbetskonventionen kan därigenom komma att påverka myndighetens avgiftssättning.

Transportstyrelsen har vidare själv påtalat att den utsätts för ett antal årliga externa revisioner av bl.a. EU och IMO, och att det därför inte är omöjligt att även ILO-revisioner kan komma att aktualiseras efter en ratificering av sjöarbetskonventionen. Sådana revisioner tar i anspråk arbetskraft från Transportstyrelsen i varierande grad.

Vidare innebär anslutningen till konventionen en utökning av myndig- hetens verksamhet i form av löpande föreskriftsarbete, förvaltning av verksamheten och upprätthållande av kompetens inom området. Tillsammans medför detta kostnader.

Det är troligt att Transportstyrelsen även kommer att bli ansvarig för uppgiften att kontrollera utbildningen av och certifiera fartygskockar. Eftersom detta är ett nytt område kan uppstartskostnader av olika slag påräknas.

Transportstyrelsen kommer slutligen att hålla register över genomförd tillsyn av konventionens efterlevnad. Detta innebär att befintligt data- system kommer att behöva utökas eller anpassas.

Sammanfattningsvis innebär anslutningen till sjöarbetskonventionen att Transportstyrelsens får nya uppgifter som motsvarar två till tre årsarbets- krafter under uppbyggnadsskedet och minst en och en halv årsarbetskraft under förvaltningsskedet. I mångt och mycket finns det dock synergi- effekter att uppnå i form av t.ex. samordnad tillsyn över arbets- och levnadsförhållandena och befintliga tillsynsområden. Regeringen gör sammantaget bedömningen att tillkommande uppgifter inte kommer att inverka på befintliga anslagsramar.

8.1.2

Utökade socialförsäkringsförmåner

Prop. 2011/12:35

Socialförsäkringsuttag

Enligt nuvarande svenska bestämmelser har sjömän som är bosatta i Sverige och som arbetar på ett fartyg som för annan än svensk eller EU- flagg inte rätt till de svenska arbetsbaserade socialförsäkringsförmånerna, se avsnitt 6.7. För att uppfylla sjöarbetskonventionens krav på att alla sjömän ska ha tillgång till ett visst socialförsäkringsskydd måste således svensk rätt ändras. I propositionen föreslås därför att socialförsäkrings- balken ändras så att även arbete på handelsfartyg från tredjeland anses som arbete på svenskt fartyg. Därmed får alla i Sverige bosatta sjömän – oavsett på vilket fartyg de arbetar – del av såväl de bosättningsbaserade som de arbetsbaserade socialförsäkringsförmånerna.

Förslaget innebär följaktligen att antalet personer som är berättigade att utnyttja socialförsäkringssystemet ökar. Det är mycket svårgörligt att kunna presentera en exakt siffra på hur många som berörs, dels eftersom sjömän normalt inte mönstrar på utländska fartyg, dels eftersom det inte finns någon klar definition på vem som är sjöman. I andra sammanhang har dock en uppskattning gjorts på grundval av antal utfärdade s.k. SID (Seafarers ID Cards). Med beaktande härav samt med tanke på att de flesta i Sverige bosatta sjömän som inte arbetar på svenskflaggade fartyg i stället arbetar på fartyg med EU/EES-flagg, gör regeringen bedömningen att det rör sig om högst cirka 1 000 personer som arbetar på tredjelandsfartyg.

När det gäller påverkan på statens kostnader för hanteringen och uttaget av de arbetsbaserade förmånerna för dessa personer görs bedömningen att den blir högst marginell. Enligt AKU (Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökning) för maj 2011 ingår för närvarande cirka 5 miljoner personer i arbetskraften vilka därmed är potentiella mottagare av de arbetsbaserade förmånerna. En ökning av den gruppen med cirka 1 000 personer ger endast en försumbar påverkan på utgifterna.

Administration m.m.

Förutom Försäkringskassans verksamhet i samband med den utökade tillgången till socialförsäkringsuttaget kommer Skatteverkets verksamhet att beröras. Skatteverket aktualiseras när det gäller debitering av arbets- givaravgifter och egenavgifter som ligger till grund för det statliga socialförsäkringssystemet. De nya bestämmelserna kan komma att medföra utökad administration framför allt i förhållande till de utländska arbetsgivarna.

Mot bakgrund av den förhållandevis begränsade grupp sjömän förslaget handlar om kan det dock med fog antas att verksamheten inte kommer att växa i någon större utsträckning. De utökade kostnader som förslaget kan komma att medföra bedöms därför inte påverka den befintliga anslagsramen.

8.2	Sjöfartsnäringen	Prop. 2011/12:35
Allmänt
Antagandet av 2006 års sjöarbetskonvention har på det stora hela
välkomnats av sjöfartsnäringen. Det gäller såväl det faktum att över-
skådligheten av de olika rättsområden som aktualiseras förenklas
avsevärt i och med ett samlat dokument, som att de frågor som regleras
uppfattas som väsentliga för en säker och ändamålsenlig sjöfart. Det är
också av vikt att den stat som ratificerat konventionen får rätt att
inspektera alla fartyg som anlöper dess hamnar, oavsett om fartygens
flaggstater har ratificerat konventionen eller inte.
Förslaget att inte också inkludera fartyg som endast går i inre fart i
bestämmelsernas tillämpningsområde innebär att i stort sett hela
skärgårdsflottan faller utanför. Detta är naturligtvis till fördel ekonomiskt
sett för de små rederier som annars skulle ha berörts.
Såsom framhållits tidigare är redan merparten av konventionens
bestämmelser gällande rätt i Sverige. Detta innebär att de konsekvenser
som följer av ett genomförande av konventionen i sin helhet är för-
hållandevis begränsade. Följande kostnader och konsekvenser kan dock
förutses.
Tillsyn och utfärdande av certifikat
Av de fartyg som omfattas av konventionens bestämmelser ska de med
en bruttodräktighet över 500, som används i internationell fart eller i
inrikes fart i ett annat land, ha ett sjöarbetscertifikat och en försäkran om
överensstämmelse med sjöarbetskonventionen. För att få ett certifikat
och en försäkran måste fartyget genomgå en initialbesiktning och
därefter, för att förnya certifikatet och försäkran, underkastas regel-
bunden tillsyn. Den tid som fartyget ställs till tillsynsmyndighetens
förfogande innebär givetvis ett avbräck i redarens intäkter. Transport-
styrelsen samordnar dock sin verksamhet inom de olika tillsynsområden
vilket minimerar denna tid. Den sammanlagda tillsynstiden för fartyget
bör därför inte utökas särskilt mycket.
Transportstyrelsens verksamhet i form av bl.a. tillsyn och ärende-
handläggning är avgiftsbelagd vilket innebär att redaren kommer att få
betala för tillsynsförrättningarna och utfärdandet av de två dokumenten.
Beloppen kommer rimligtvis att ligga i paritet med nuvarande liknande
avgifter.
I augusti 2011 fanns 192 fartyg med en bruttodräktighet över 500
registrerade i det svenska fartygsregistret.
Bestridande av tandvårdskostnader
Bestämmelsen om arbetsgivarens ansvar för betalning av sjömännens
kostnader för oundgänglig tandvård är ny. Såsom framhålls i avsnitt 6.4.3
och 9.1 är det fråga om tandvård som omfattar begränsade åtgärder av
närmast akut art, och inte tandvård i allmänhet. Det finns dessutom inget
som talar för att sjömän av i dag är utsatta för värre tandbesvär än
arbetstagare i allmänhet. Området är även begränsat på så sätt att det		61

gäller för sjömän under den tid de har befattning på fartyg. Det bör vidare Prop. 2011/12:35 beaktas att denna fråga, liksom övriga frågor som regleras i sjöarbets-

konventionen, handlar om att tillförsäkra sjömännen en miniminivå i form av drägliga arbetsförhållanden. Detta tillhopa föranleder regeringen att göra den bedömningen att de kostnader som kan komma att uppstå är försumbara.

Övrigt

Redaren kommer att få bekosta utbildning för de sjömän som arbetar som fartygskockar.

Enligt standard A3.2.3 i konventionen ska fartygskockar vara utbildade, kvalificerade och kompetenta för sin befattning. Kraven omfattar bl.a. kunskap om praktisk matlagning, livsmedelshygien, miljö- skydd och hälsa. Av anvisning B3.2.2.1 följer att sjömän bör vara behöriga som fartygskockar endast om de har a) tjänstgjort till sjöss under minst den tid som den behöriga myndigheten föreskriver, eller b) avlagt examen som den behöriga myndigheten föreskriver eller examen vid en godkänd utbildning som kockar. Certifikat kan utfärdas direkt av myndigheten eller vid en godkänd kockutbildning som står under myndighetens tillsyn. För att uppfylla konventionens krav måste ett tillägg ske i svenska bestämmelser. Detta regleras emellertid lämpligast på lägre författningsnivå varför denna proposition inte innehåller några förslag till riksdagen härvidlag.

Det kommer att åligga myndigheten att besluta om den närmare utformningen av kockutbildningen. Härav följer att det för närvarande inte är möjligt att ange ett bestämt belopp för den kostnad som kommer att belasta redaren.

Konventionens krav på att gällande kollektivavtal ska finnas till- gängliga på engelska innebär att redaren måste ombesörja en över- sättning i förekommande fall. Detta måste emellertid anses vara en högst marginell kostnad.

8.3Den enskilde

Sjöarbetskonventionen innebär att de sjömän som omfattas av konven- tionen garanteras anständiga arbets- och levnadsförhållanden ombord. Reglerna om att tillsyn ska kunna genomföras på alla fartyg som anlöper en hamn i ett medlemsland – oavsett om fartygets flaggstat ratificerat konventionen eller inte – innebär en ökad säkerhet för alla sjömän.

Kravet om att alla sjömän ska ha tillgång till ett socialförsäkringsskydd som inte är mindre förmånligt än det som landbaserad personal har, innebär att vissa sjömän kommer att kunna nyttja fler svenska social- försäkringsförmåner. Detta gäller de sjömän som är bosatta i Sverige och som arbetar på utländskt fartyg som inte för EU/EES-flagg eller vars flaggstat omfattas av någon annan bilateral konvention om social trygghet.

Den enskilde sjömannen kommer också att få rätt till nödvändig tand-

vård när denne har befattning på fartyget.

Författningskommentar

Prop. 2011/12:35

9.1Förslag till lag om ändring i sjömanslagen (1973:242)

3§

Paragrafen ändras genom ett tillägg där det anges vad som i denna lag avses med inre fart om inte annat särskilt anges. Med inre fart avses fart inom landet i hamnar eller på floder, kanaler, insjöar, inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund. För det fall det i någon annan bestämmelse i lagen anges vad som avses med inre fart, gäller den bestämmelsen.

Bestämmelsen har införts efter påpekande från Lagrådet och har

behandlats i avsnitt 5.3.3.
37 a §
I en ny paragraf, 37 a §, föreskrivs att befälhavaren ska sörja för att en
sjöman som har befattning på fartyg som inte uteslutande går i inre fart
får oundgänglig tandvård. I förslaget till ändring i 3 § anges vad som
avses med inre fart i sjömanslagen.
Genom bestämmelsen genomförs kravet i standard A4.1.1 i sjöarbets-
konventionen där det anges att sjömän förutom hälso- och sjukvård även
ska ha tillgång till ”essential” tandvård. Den nya paragrafen införs efter
37 § sjömanslagen, där det föreskrivs att befälhavaren ska sörja för att
sjuk eller skadad sjöman, som har befattning på fartyg, erhåller
betryggande vård ombord eller i land.
Bestämmelsen innebär att befälhavaren pekas ut som den som ska se
till att sjömannen får oundgänglig tandvård när han eller hon behöver
sådan.
Exempel på oundgänglig tandvård enligt sjömanslagen är, förutom
sådana akuta besvär som medför att sjömannen inte kan utföra sitt arbete,
även sådant som vållar stora obehag. Smärre besvär, regelbundna
kontroller eller tandvård av estetisk art faller däremot inte in under
paragrafens tillämplighet. Med befattning på fartyg avses enligt 3 § sådan
befattning ombord som huvudsakligen avser fartygsarbete och gäller
annat än enbart tillfälliga göromål. En sjöman anses ha lämnat sin
befattning på fartyg när han eller hon inte längre tjänstgör på fartyget,
t.ex. under semester eller avmönstring såväl i hemlandet som under
fartygets resa. Det innebär alltså inte nödvändigtvis att sjömannen
avslutar sin anställning. Att sjömannen under sin vilotid väljer att gå i
land, om så är möjligt och tillåts, i stället för att stanna ombord, innebär
inte att sjömannen lämnat sin befattning på fartyget. Paragrafen har
utformats med beaktande av synpunkter från Lagrådet.
Skyldigheten är också begränsad till att avse sjömän på fartyg som inte
uteslutande går i inre fart, vilket överensstämmer i sak med sjöarbets-
konventionens bestämmelse i artikel II punkt 1 (i) om dess tillämpnings-
område. Paragrafen följer 37 § utformningsmässigt i aktuella delar.
Lagrådet har påtalat det olämpliga med den utformning som föreslogs i
lagrådsremissen när det gäller vad som avses med inre fart. På Lagrådets
inrådan föreslås därför att 3 § ändras, vilket föranleder följdändringar i
bl.a. 37 a §, se kommentaren till 3 § och vad som anförs i avsnitt 5.3.3.
Bestämmelsen om tandvård har kommenterats i avsnitt 6.4.3. I avsnitt
5.3.2 och 5.3.3 behandlas frågan om inre fart.	63

38 §

I standard A4.2.1 a) i sjöarbetskonventionen föreskrivs att arbetsgivaren ska svara för kostnader på grund av sjukdom eller skada från den dag tjänstgöringen påbörjas till den dag sjömännen anses vederbörligen hemsända och i standard A4.2.2 att perioden inte får understiga 16 veckor, dvs. 112 dagar. I 38 § andra stycket sjömanslagen regleras arbetsgivarens ansvar för bestridande, dvs. betalning, av sjukvårds- kostnader för sjömän som är sjuka eller skadade när de lämnar befattning på fartyg. För att uppfylla kravet i konventionen utvidgas därför kostnadsansvaret från 84 dagar till 112 dagar när det gäller sjömän som vårdas i annat land än det där han eller hon är bosatt. Som ytterligare krav gäller att fartyget inte uteslutande går i inre fart.

Ändringen innebär att när det gäller sjömän som vårdas i det land där de är bosatta är kostnadsansvaret oförändrat, dvs. högst 42 dagar. Dessa sjömän är redan vederbörligen hemsända som konventionen föreskriver varför nuvarande reglering i 38 § andra stycket sträcker sig längre än konventionens krav. Om sjömännen vårdas i annat land än där de är bosatta utökas däremot ansvaret från högst 84 till högst 112 dagar.

För att inkludera en sjöman som är bosatt utomlands men vårdas i Sverige (vårdas i annat land än där han är bosatt) gäller utökningen under förutsättning att fartyget inte enbart går i inre fart, dvs. det måste vara ett fartyg som omfattas av sjöarbetskonventionen. Om fartyget i stället enbart går i inre fart gäller fortfarande högst 84 dagars kostnadsansvar oavsett var sjömannen vårdas respektive är bosatt, så länge detta är olika länder.

Om sjukvårdskostnaderna upphör innan respektive högsta antal dagar har nåtts, upphör givetvis också arbetsgivarens kostnadsansvar.

När det gäller begreppet befattning på fartyg hänvisas till kommentaren till 37 a § sjömanslagen.

I paragrafen görs också en ändring till modernare språkbruk genom utbyte av ordet ”bestrida” till ”betala”.

Även denna paragraf har utformats efter Lagrådets påpekande avseende 37 a § när det gäller begreppet inre fart, se kommentaren till 3 och 37 a §§ samt avsnitt 5.3.3.

Genom förslaget, som behandlats i avsnitt 6.6.1, uppfylls kravet i standard A4.2.1 a) och A4.2.2 i sjöarbetskonventionen.

Härutöver görs språkliga ändringar i paragrafen.

38 a §

I en ny paragraf införs en bestämmelse om att arbetsgivaren ska betala kostnaden för oundgänglig tandvård för sjöman som har befattning på sådant fartyg som inte uteslutande går i inre fart. De sjömän som omfattas är de som har befattning på fartyg, och de fartyg som avses är sådana som inte enbart går i inre fart. Begreppet befattning på fartyg har kommenterats under 37 a §. De kostnader som avses är företrädesvis de direkta tandvårdskostnaderna i form av avgifter för vården, inte kring- kostnader i form av t.ex. transportkostnader för att nå vården.

Förslaget har justerats i förhållande till lagrådsremissens efter Lagrådets yttrande avseende 37 a §, se kommentaren till den paragrafen liksom till 3 § sjömanslagen samt avsnitt 5.3.3.

Prop. 2011/12:35

Genom bestämmelsen genomförs kravet i regel 4.2 i konventionen. Prop. 2011/12:35 Förslaget har behandlats i avsnitt 6.4.3.

39, 43 och 44 §§

Några smärre språkliga ändringar görs i paragraferna.

58 §

Genom ett tillägg i paragrafen föreskrivs att på fartyg som går i inter- nationell fart ska tillämpliga kollektivavtal även finnas tillgängliga på engelska. Med internationell fart menas annan fart än den som går mellan hamnar i Sverige. Kravet på tillgänglighet innebär inte nödvändigtvis att avtalet måste finnas i pappersform utan anses uppfyllt om avtalet finns att tillgå i elektronisk form, t.ex. på CD-skiva eller via rederiets eller fartygets intranät.

Härutöver görs språkliga ändringar i paragrafen.

Bestämmelsen genomför kravet i standard A2.1.2 i konventionen och har behandlats i avsnitt 6.2.1.

61 a §

Av en ny paragraf framgår att regler om tillsyn finns i fartygssäkerhets- lagen (2003:364). Härmed avses tillsyn över efterlevnaden av sjömans- lagens bestämmelser om sjömännens arbets- och levnadsförhållanden ombord. Tillsynsreglerna finns i 5 kap. 1 § fartygssäkerhetslagen, se avsnitt 9.4. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Paragrafen har redovisats i avsnitt 6.8.2.

9.2Förslag till lag om ändring i mönstringslagen (1983:929)

19 §

I andra stycket införs en ändring som innebär att om ett läkarintygs giltighetstid löper ut när fartyget är till sjöss fortsätter intyget att gälla till dess fartyget anlöper nästa hamn där det finns läkare med behörighet att utfärda intyg. Den fortsatta giltighetstiden får dock vara högst tre månader. I övrigt kvarstår befälhavarens skyldighet enligt paragrafen. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Bestämmelsen behöver inte träda i kraft förrän konventionen träder i kraft dvs. den dag regeringen bestämmer.

Konventionens bestämmelser om läkarintyg finns i standard A1.2.9. Den föreslagna bestämmelsen har behandlats i avsnitt 6.1.3.

9.3	Förslag till lag om ändring i lagen (1998:958) om
	vilotid för sjömän
5 §
I första stycket görs endast en redaktionell ändring.
I tredje stycket införs en skyldighet att höra berörda redar- och
sjöfolksorganisationer innan undantag enligt andra stycket får medges.
Bestämmelsen, som utformats enligt Lagrådets förslag, genomför i allt		65

väsentligt kravet i konventionens standard A1.1.3 och har redovisats i Prop. 2011/12:35 avsnitt 6.1.1.

9.4Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364).

Såväl förslag 9.4 som 9.5 avser förslag till lag om ändring i fartygssäker- hetslagen (2003:364). Anledningen till uppdelningen i två förslag är att de båda lagarna föreslås ha olika ikraftträdandedatum.

Ikraftträdandebestämmelserna har behandlats i avsnitt 7.

1 kap.

4 §

I två nya punkter anges vad som i lagen avses med sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen. Motsvarande bestämmelser finns i regel 5.1.3.3 och 5.1.3.4 i konven- tionen.

Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. I avsnitt 6.8.1 har förslaget redovisats.

4kap.

5§

I paragrafen görs ett tillägg i första stycket om att kosten ska vara anpassad till de ombordanställdas olika kulturella och religiösa bakgrunder. Tillägget är föranlett av bestämmelsen i regel 3.2.1 i konventionen som har motsvarande innehåll.

I andra stycket görs endast en redaktionell ändring. Förslaget har behandlats i avsnitt 6.3.1.

5 kap.

1 §

I första stycket räknas de områden upp över vilka Transportstyrelsen utövar tillsyn enligt lagen och föreskrifter meddelade med stöd av lagen. I en ny punkt föreskrivs att detta gäller även arbets- och levnadsför- hållandena ombord. Härmed avses alla de områden som ingår i sjöarbetskonventionens bestämmelser och som genomförts i olika författningar i svensk rätt eller som nu föreslås genomföras. I Transport- styrelsens föreskrifter TSFS 2009:2 finns bestämmelser om vilka områden som blir föremål för tillsyn och hur denna ska gå till. Tillsynens materiella innehåll regleras i standard A5.1.3.1 med hänvisning till tillägg A5–1 i konventionen. Tillsyn över arbets- och levnadsför- hållanden omfattar mer än själva arbetsmiljön som regleras i punkt 4 i paragrafen. Dessutom görs en språklig ändring i stycket.

I tredje stycket görs ett tillägg vari anges vilka föreskrifter som tillsynen över arbets- och levnadsförhållandena avser. För att förenkla stycket sammanförs tillägget med den nuvarande bestämmelsen när det

gäller frågan som avser arbetsmiljön. Första och tredje styckena har Prop. 2011/12:35 utformats i linje med Lagrådets förslag.

I fjärde stycket görs endast en språklig justering.

I femte stycket görs en ändring till följd av förslaget i tredje stycket. Den tillsyn som i dag sker enligt tredje och fjärde styckena utövas i samverkan med Arbetsmiljöverket. Detta förhållandena bör kvarstå, men bestämmelsen omformuleras för att klargöra att samverkan även fortsätt- ningsvis endast gäller frågor som avser arbetsmiljön. Utformningen av bestämmelsen följer Lagrådets förslag.

Förslaget har behandlats i avsnitt 6.8.2.

9.5Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364)

3 kap.

9 a och 9 b §§

I två nya paragrafer anges vilka fartyg som är skyldiga att ha ett sjöarbetscertifikat respektive en försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen. Bestämmelserna genomför regel 5.1.3 i konven- tionen.

Fartyget ska vara svenskt och ha en bruttodräktighet om minst 500. Med internationell fart avses sjöfart från ett land till en hamn utanför det landet. Således omfattas ett svenskflaggat fartyg som går till eller från Sverige till eller från en hamn i ett annat land liksom fartyg som går mellan två andra länder. Med inrikes fart i ett annat land menas ett annat land än Sverige. Ett fartyg som visserligen är svenskt och har en brutto- dräktighet om minst 500, men som endast går i inrikes fart i Sverige omfattas alltså inte av kravet på certifikat och försäkran.

Undantag för fiskefartyg, traditionsfartyg och statsfartyg görs för att uppfylla huvudregeln i artikel II punkt 4 avseende konventionens omfattning som har behandlats i avsnitt 5.3.1

Förslagen i övrigt har behandlats i avsnitt 6.8.1.

6 kap.

1 §

Genom ett tillägg i punkt 2 föreskrivs att ett fartygs resa får förbjudas, om det finns skälig anledning att anta att fartyget i något väsentligt avseende har brister i skyddet mot ohälsa, olycksfall eller otrygghet avseende arbets- och levnadsförhållanden. Ordalydelsen ändras för att anpassas till standard A5.2.1.6 i konventionen där det föreskrivs bl.a. att om ett utländskt fartyg efter en grundligare inspektion inte befinns uppfylla kraven i konventionen och förhållandena ombord är klart farliga för sjömännens säkerhet, hälsa eller trygghet, ska inspektören se till att fartyget inte går till sjöss förrän alla fall av bristande överensstämmelse har rättats till.

Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Förslaget har behandlats i avsnitt 6.8.4.

Ikraftträdandebestämmelsen	Prop. 2011/12:35
I ikraftträdandebestämmelsen föreskrivs att lagen träder i kraft den dag
regeringen bestämmer. Syftet är att möjliggöra för regeringen att anpassa
ikraftträdandet till tidpunkten för konventionens ikraftträdande.
Bestämmelsen har redovisats i avsnitt 7.

9.6Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken

6 kap.

3 §

I 6 kap. 3 § första stycket socialförsäkringsbalken (SFB) görs endast en språklig ändring.

I ett nytt andra stycke i paragrafen införs en bestämmelse om att för en sjöman ska även arbete på handelsfartyg från tredjeland anses som arbete i Sverige, om sjömannen är bosatt i Sverige och fartyget inte uteslutande går i sådan inre fart som avses i 3 § sjömanslagen (1973:282), dvs. fart inom landet i hamnar eller på floder, kanaler, insjöar, inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund. Tillägget innebär en utvidgning i förhållande till vad som föreskrivs i första stycket om att arbete på svenskt handelsfartyg ska anses som arbete i Sverige.

Ändringen är en följd av standard A4.5.3 i konventionen där det anges att varje medlemsstat ska vidta åtgärder enligt sina nationella villkor, för att ge det kompletterande socialförsäkringsskydd som avses i punkt 1 till alla sjömän som är varaktigt bosatta på dess territorium. Skyddet får inte vara mindre förmånligt än det som landbaserad personal som bor på dess territorium har. Genom den nya bestämmelsen i andra stycket regleras försäkringstillhörigheten för den aktuella personkretsen när det gäller den arbetsbaserade grenen av socialförsäkringen. Den som uppfyller villkoren i bestämmelsen blir därmed försäkrad för arbetsbaserade förmåner.

Med handelsfartyg från tredjeland avses fartyg som används i kommer- siell verksamhet och som för en flagg från ett land utanför EU/EES- området. Bosättningsbegreppet är detsamma som i 5 kap. 2 och 3 §§ SFB. Genom kriteriet att fartyget inte uteslutande går i inre fart avgränsas bestämmelsens tillämpningsområde till det som konventionen omfattar enligt artikel II punkt I (i).

I ett nytt tredje stycke föreskrivs ett undantag från andra stycket när det gäller fiskefartyg och traditionsfartyg. Även om dessa fartyg är handels- fartyg och kriterierna i andra stycket i övrigt är uppfyllda gäller inte det stycket på fiskefartyg och traditionsfartyg. Andra stycket är således över- huvudtaget inte aktuellt när det gäller fiskefartyg och traditionsfartyg. Härmed uppnås överensstämmelse med artikel II punkt 4 i konventionen. Med traditionsfartyg avses vissa traditionellt byggda fartyg. Enligt 1 kap. 2 § förordningen (2007:237) om behörigheter för sjöpersonal är det Transportstyrelsen som beslutar vilka fartyg som ska vara traditions- fartyg.

Bestämmelsen har betydelse för personer som har anställning enbart på

nu avsedda fartyg. Den som utöver anställning som sjöman på sådant

fartyg har annat arbete i Sverige är nämligen redan på denna grund Prop. 2011/12:35 försäkrad för arbetsbaserade förmåner.

Om en person som uppfyller arbetsvillkoret senare bosätter sig i Sverige, blir han eller hon försäkrad för tiden efter bosättningen.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

I ikraftträdandebestämmelsen föreskrivs att de nya bestämmelserna i 6 kap. 3 § träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Härmed möjlig- görs för regeringen att besluta om ikraftträdande samtidigt med konven- tionen.

Övergångsbestämmelsen innebär att de nya bestämmelserna tillämpas på arbete som utförs efter ikrafttträdandet. Härigenom undviks retroaktiv tillämpning. För den som redan före ikraftträdandet har anställning som sjöman på sådant fartyg som avses i 6 kap. 3 § andra stycket innebär det att arbetet som sjöman anses som arbete i Sverige för tiden efter ikraft- trädandet. En sådan person blir således försäkrad för de arbetsbaserade förmånerna för tiden efter ikraftträdandet, såvida han eller hon inte på grund av ett annat arbete redan är försäkrad för sådana förmåner.

Det förhållandet att en sjöman är försäkrad för arbetsbaserade förmåner för tiden efter ikraftträdandet innebär att han eller hon kan få arbets- baserade förmåner som beräknas på arbete som utförs efter ikraft- trädandet. Av detta följer exempelvis att beräkning av sjukpenning- grundande inkomst ska göras utifrån den inkomst sjömannen efter ikraft- trädandet kan antas komma att tills vidare få från anställningen som sjöman.

När det gäller pensionsgrundande inkomst (PGI) fastställs sådan enligt 59 kap. 5 § första stycket SFB för varje år som en person har varit försäkrad och haft sådana inkomster här i landet som är pensions- grundande. Inkomster från ett arbete som enligt 6 kap. 3 § andra stycket ska anses som arbete här i Sverige utgör inkomster här i landet. För den som kommer att omfattas av de nya bestämmelserna i 6 kap. 3 § när de träder i kraft kommer PGI att fastställas första gången för ikraftträdande- året. PGI kommer då att beräknas utifrån det årets årsinkomst från anställningen som sjöman, även om ikraftträdandet skulle ske vid annan tidpunkt än vid ett årsskifte.

PGI för ett år (intjänandeåret) utgörs enligt 59 kap. 4 § första stycket SFB av summan av den försäkrades inkomster av anställning och annat förvärvsarbete för det året. När PGI ska fastställas för ett arbete som omfattas av 6 kap. 3 § andra stycket SFB klargör övergångs- bestämmelsen att inkomstberäkningen ska bygga endast på de arbets- inkomster som den försäkrade har fått från och med det intjänandeår under vilket de nya bestämmelserna träder i kraft, dvs. någon PGI- beräkning kan aldrig komma i fråga för tidigare intjänandeår för arbets- inkomster på nu aktuella fartyg. Bestämmelsen har utformats med beaktande av synpunkter från Lagrådet.

Förslaget har redovisats i avsnitt 6.7 och 7.

2006 års sjöarbetskonvention										Prop. 2011/12:35
										Bilaga 1
MLC Maritime Labour Convention,						2006 års sjöarbetskonvention
2006
The General Conference of the International						Internationella		arbetsorganisationens
Labour Organization, having been convened						allmänna konferens, som har sammankallats
at Geneva by the Governing Body of the						till Genève av styrelsen för Internationella
International Labour Office, and having met						arbetsbyrån och samlats där den 7 februari
in its Ninety-fourth Session on 7 February						2006 till sitt nittiofjärde möte,
2006, and
desiring to create a single, coherent						önskar skapa ett enhetligt, sammanhållet
instrument embodying as far as possible all						instrument som så långt möjligt innefattar
up-to-date standards of existing interna-						alla aktuella standarder i gällande interna-
tional maritime labour Conventions and						tionella konventioner och rekommenda-
Recommendations, as well as the funda-						tioner om arbete till sjöss och de grund-
mental principles to be found in other						läggande principer som finns i andra interna-
international		labour		Conventions,	in	tionella arbetskonventioner, och särskilt i
particular:						följande:
– the Forced Labour Convention, 1930 (No.						– Konvention	(nr	29) om tvångs- eller
29);						obligatoriskt arbete, 1930,
– the Freedom of Association and Protec-						– Konvention	(nr	87) om föreningsfrihet
tion of the Right to Organise Convention,						och skydd för organisationsrätten, 1948,
1948 (No. 87);
– the	Right to Organise and Collective					– Konvention	(nr	98) om organisations-
Bargaining Convention, 1949 (No. 98);						rätten och den kollektiva förhandlingsrätten,
						1949,
– the	Equal	Remuneration Convention,				– Konvention (nr 100) om lika lön, 1951,
1951 (No. 100);
– the	Abolition		of	Forced Labour		– Konvention (nr 105) om avskaffande av
Convention, 1957 (No. 105);						tvångsarbete, 1957,
– the	Discrimination			(Employment	and	– Konvention (nr 111) om diskriminering
Occupation) Convention, 1958 (No. 111);						(anställning och yrkesutövning), 1958,
– the	Minimum		Age	Convention,	1973	– Konvention	(nr	138)	om	minimiålder,
(No. 138);						1973,
– the	Worst Forms of Child Labour					– Konvention	(nr	182)	om	de värsta
Convention, 1999 (No. 182); and						formerna av barnarbete, 1999,
mindful of the core mandate of the						är medveten om organisationens centrala
Organization, which is to promote decent						mandat att främja anständiga arbets-
conditions of work, and						förhållanden,
recalling the ILO Declaration on						erinrar om ILO:s deklaration om
Fundamental Principles and Rights at Work,						grundläggande principer och rättigheter i
1998, and						arbetslivet, 1998,

					Prop. 2011/12:35
					Bilaga 1
mindful also that seafarers are covered by			är medveten om att sjömän omfattas av
the provisions of other ILO instruments			bestämmelserna i andra ILO-instrument och
and have other rights which are established			har andra rättigheter som fastställts som
as fundamental rights and freedoms			grundläggande rättigheter och friheter för
applicable to all persons, and			alla människor,
considering that, given the global nature of			anser att sjömän med hänsyn till sjöfarts-
the shipping industry, seafarers need special			näringens globala natur behöver särskilt
protection, and			skydd,
mindful also of the international standards			är också medveten om de internationella
on ship safety, human security and quality			standarder för fartygs säkerhet, människors
ship management in the International			trygghet samt god fartygsdrift och underhåll
Convention for the Safety of Life at Sea,			som finns i 1974 års internationella konven-
1974, as amended, the Convention on the			tion om säkerheten för människoliv till sjöss
International	Regulations	for Preventing	med ändringar, 1972 års konvention om
Collisions at Sea, 1972, as amended, and the			internationella regler till förhindrande av
seafarer training and competency require-			kollisioner till sjöss med ändringar, och
ments in the International Convention on			kraven på utbildning och kompetens i den
Standards of Training, Certification and			internationella konventionen om normer för
Watchkeeping for Seafarers, 1978, as			sjöfolks	utbildning,	certifiering	och
amended, and			vakthållning, 1978, med ändringar,
recalling that the United Nations			erinrar om att Förenta nationernas
Convention on the Law of the Sea, 1982,			havsrättskonvention från 1982 fastställer en
sets out a general legal framework within			allmän rättslig ram inom vilken all
which all activities in the oceans and seas			verksamhet på oceaner och hav måste
must be carried out and is of strategic			bedrivas och är av strategisk betydelse som
importance as the basis for national, regional			en grund för nationellt, regionalt och globalt
and global action and cooperation in the			handlande och samarbete i sjöfartssektorn,
marine sector, and that its integrity needs to			och att dess integritet måste bevaras,
be maintained, and
recalling that Article 94 of the United			erinrar om att artikel 94 i Förenta
Nations Convention on the Law of the Sea,			nationernas havsrättskonvention 1982 fast-
1982, establishes the duties and obligations			ställer flaggstatens uppgifter och skyldig-
of a flag State with regard to, inter alia,			heter ifråga om bl.a. arbetsförhållandena,
labour conditions, crewing and social			bemanningen och den sociala situationen på
matters on ships that fly its flag, and			fartyg som för dess flagg,
recalling paragraph 8 of article 19 of the			erinrar om artikel 19 punkt 8 i
Constitution of the International Labour			Internationella arbetsorganisationens stadga,
Organisation which provides that in no case			enligt vilken det faktum att konferensen
shall the adoption of any Convention or			antar en konvention eller rekommendation
Recommendation by the Conference or the			eller att en medlemsstat ratificerar en
ratification of any Convention by any			konvention under inga förhållanden skall
Member be deemed to affect any law, award,			anses påverka lag, dom, bruk eller avtal som
custom or agreement which ensures more			tillförsäkrar de berörda sjömännen bättre
favourable conditions to the workers			villkor än vad som föreskrivs i konventionen
concerned than those provided for in the			eller rekommendationen,
Convention or Recommendation, and
determined that this new instrument should			har beslutat att detta nya instrument skall
be designed	to secure the	widest possible	utformas	så att det	når största	möjliga

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

acceptability among governments, ship- owners and seafarers committed to the principles of decent work, that it should be readily updateable and that it should lend itself to effective implementation and enforcement, and

having decided upon the adoption of certain proposals for the realization of such an instrument, which is the only item on the agenda of the session, and

having determined that these proposals shall take the form of an international Convention;

adopts this twenty-third day of February of the year two thousand and six the following Convention, which may be cited as the Maritime Labour Convention, 2006.

acceptans bland regeringar, redare och sjömän som hyllar principerna för ett anständigt arbete samt att det skall vara lätt att uppdatera och att genomföra och tillämpa effektivt,

har beslutat anta vissa förslag för att genomföra ett sådant instrument, vilket är det enda ärendet på mötets dagordning,

har beslutat att dessa förslag skall utformas som en internationell konvention, och

antar denna dag, den 23 februari 2006, följande konvention, som kan kallas 2006 års sjöarbetskonvention.

General Obligations	Allmänna skyldigheter
Article I	Artikel I

1.Each Member which ratifies this Convention undertakes to give complete effect to its provisions in the manner set out in Article VI in order to secure the right of all seafarers to decent employment.

2.Members shall cooperate with each other for the purpose of ensuring the effective implementation and enforcement of this Convention.

1.Varje medlemsstat som ratificerar denna konvention åtar sig att tillämpa bestäm- melserna i den fullt ut på det sätt som fastställs i artikel VI, så att alla sjömän tillförsäkras rätt till en anständig anställning.

2.Medlemsstaterna skall samarbeta med varandra så att denna konvention genomförs och tillämpas effektivt.

Definitions and Scope of Application	Definitioner och tillämpningsområde
Article II	Artikel II

1. For the purpose of this Convention and unless provided otherwise in particular provisions, the term:

(a)competent authority means the minister, government department or other authority having power to issue and enforce regulations, orders or other instructions having the force of law in respect of the subject matter of the provision concerned;

(b)declaration of maritime labour compli- ance means the declaration referred to in

1. Om inte annat följer av särskilda bestäm- melser används i denna konvention följande beteckningar med de betydelser som här anges:

(a)behörig myndighet: minister, regerings- organ eller annan myndighet som är behörig att utfärda och genomdriva bestämmelser, order eller andra instruktioner med laga kraft inom det sakområde den berörda bestämmelsen avser,

(b)försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen: den deklaration som

							Prop. 2011/12:35
							Bilaga 1
Regulation 5.1.3;				avses i regel 5.1.3,
(c) gross tonnage means the gross tonnage				(c) bruttodräktighet:			bruttotonnaget
calculated in accordance with the tonnage				beräknat enligt bestämmelserna för mätning
measurement	regulations	contained	in	av tonnage i bilaga I till International
Annex I to the International Convention on				Convention on Tonnage Measurement of
Tonnage Measurement of Ships, 1969, or				Ships, 1969, eller eventuella efterföljare till
any successor Convention; for ships covered				den konventionen; för fartyg som omfattas
by the tonnage measurement interim				av den provisoriska ordning för mätning av
scheme adopted by the International				dräktighet som Internationella sjöfarts-
Maritime Organization, the gross tonnage is				organisationen antagit är bruttodräktigheten
that which is included in the REMARKS				det som ingår i kolumnen REMARKS i det
column of the International Tonnage				internationella mätbrevet (1969).
Certificate (1969);
(d) maritime labour certificate means the				(d) sjöarbetscertifikat:		det	certifikat		som
certificate referred to in Regulation 5.1.3;				avses i regel 5.1.3,
(e) requirements of this Convention refers				(e) föreskrifter enligt denna konvention:
to the requirements in these Articles and in				krav enligt dessa artiklar och regler och
the Regulations and Part A of the Code of				enligt del A i koden i denna konvention,
this Convention;
(f) seafarer means any person who is				(f) sjöman: varje person som är anställd,
employed or engaged or works in any				sysselsatt eller arbetar i någon funktion
capacity on board a ship to which this				ombord på ett fartyg på vilket denna
Convention applies;				konvention är tillämplig,
(g) seafarers'	employment	agreement		(g) sjömans	anställningsavtal:			innefattar
includes both a contract of employment and				både ett anställningskontrakt och ett
articles of agreement;				anställningsavtal,
(h) seafarer recruitment and placement				(h) sjömansförmedling:		varje		person,
service means any person, company, institu-				företag, institution, agentur eller annan
tion, agency or other organization, in the				organisation i den offentliga eller privata
public or the private sector, which is				sektorn som sysslar med rekrytering av
engaged in recruiting seafarers on behalf of				sjöman på uppdrag av redare eller förmedlar
shipowners or placing seafarers with				sjöman till redare,
shipowners;
(i) ship means a ship other than one which				(i) fartyg: ett fartyg som inte navigerar
navigates exclusively in inland waters or				enbart i inlandsfarvatten, i vatten inom eller
waters within, or closely adjacent to,				nära skyddade farvatten, eller i områden där
sheltered waters or areas where port				hamnregler gäller,
regulations apply;
(j) shipowner means the owner of the ship				(j) redare:	fartygets	ägare	eller		annan
or another organization or person, such as				organisation eller person, såsom en manager,
the manager, agent or bareboat charterer,				agent eller tidsbefraktare, som har övertagit
who has assumed the responsibility for the				ansvaret för fartygets drift från ägaren och
operation of the ship from the owner and				som vid övertagandet av detta ansvar har
who, on assuming such responsibility, has				gått med på att ta över det ansvar och de
agreed to take over the duties and				skyldigheter som vilar på redare enligt denna
responsibilities	imposed on	shipowners	in	konvention, oberoende av om någon annan

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

accordance with this Convention, regardless of whether any other organization or persons fulfil certain of the duties or responsibiities on behalf of the shipowner.

2.Except as expressly provided otherwise, this Convention applies to all seafarers.

3.In the event of doubt as to whether any categories of persons are to be regarded as seafarers for the purpose of this Conven- tion, the question shall be determined by the competent authority in each Member after consultation with the shipowners' and seafarers' organizations concerned with this question.

organisation eller person tar visst ansvar eller uppfyller vissa skyldigheter på uppdrag av redaren.

2.Om inte annat uttryckligen föreskrivs är denna konvention tillämplig på alla sjömän.

3.Vid tveksamhet skall frågan huruvida kategorier av personer skall betraktas som sjöman enligt denna konvention avgöras av den behöriga myndigheten i varje medlems- statsland efter samråd med berörda redar- och sjöfolksorganisationer.

4.Except as expressly provided otherwise, this Convention applies to all ships, whether publicly or privately owned, ordinarily engaged in commercial activities, other than ships engaged in fishing or in similar pursuits and ships of traditional build such as dhows and junks. This Convention does not apply to warships or naval auxiliaries.

5.In the event of doubt as to whether this Convention applies to a ship or particular category of ships, the question shall be determined by the competent authority in each Member after consultation with the shipowners' and seafarers' organizations concerned.

6.Where the competent authority deter- mines that it would not be reasonable or practicable at the present time to apply certain details of the Code referred to in Article VI, paragraph 1, to a ship or particular categories of ships flying the flag of the Member, the relevant provisions of the Code shall not apply to the extent that the subject matter is dealt with differently by national laws or regulations or collective bargaining agreements or other measures. Such a determination may only be made in consultation with the shipowners' and seafarers' organizations concerned and may only be made with respect to ships of less than 200 gross tonnage not engaged in international voyages.

4.Om inte annat uttryckligen föreskrivs är denna konvention tillämplig på alla fartyg, offentlig- eller privatägda, som normalt används i kommersiell verksamhet, dock inte sådana fartyg som används för fiske eller liknande ändamål och traditionellt byggda fartyg som dhower och djonker. Konventionen är inte tillämplig på örlogs- fartyg eller örlogsflottans hjälpfartyg.

5.Vid tveksamhet huruvida denna konven- tion är tillämplig på ett fartyg eller en särskild kategori av fartyg skall frågan avgöras av den behöriga myndigheten i respektive medlemsstat efter samråd med berörda redar- och sjöfolksorganisationer.

6.Om den behöriga myndigheten fastställer att det vid den aktuella tidpunkten inte skulle vara rimligt eller möjligt att tillämpa vissa moment i den kod som avses i artikel VI punkt 1 på ett fartyg eller särskilda kategorier av fartyg som för medlemsstatens flagg, skall dessa delar av koden inte tillämpas i den mån frågan hanteras på annat sätt i nationella lagar och andra författningar eller kollektivavtal. Ett sådant beslut får endast tas i samråd med berörda redar- och sjöfolksorganisationer och får endast gälla fartyg med mindre än 200 tons brutto- dräktighet som inte används i internationell sjöfart.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

7.Any determinations made by a Member under paragraph 3 or 5 or 6 of this Article shall be communicated to the Director- General of the International Labour Office, who shall notify the Members of the Organization.

8.Unless expressly provided otherwise, a reference to this Convention constitutes at the same time a reference to the Regulations and the Code.

7.Varje beslut som en medlemsstat tar enligt punkt 3, 5 eller 6 i denna artikel skall meddelas till Internationella arbetsbyråns generaldirektör, som skall underrätta organisationens medlemsstater.

8.Om inte annat uttryckligen föreskrivs utgör en hänvisning till denna konvention samtidigt en hänvisning till reglerna och koden.

Fundamental Rights and Principles	Grundläggande rättigheter och
	principer
Article III	Artikel III

Each Member shall satisfy itself that the provisions of its law and regulations respect, in the context of this Convention, the fundamental rights to:

(a)freedom of association and the effective recognition of the right to collective bargaining;

(b)the elimination of all forms of forced or compulsory labour;

(c)the effective abolition of child labour;

and

(d)the elimination of discrimination in respect of employment and occupation.

Varje medlemsstat skall se till att bestäm- melserna i dess lagar och andra författningar som styrs av denna konvention respekterar följande grundläggande rättigheter:

(a)föreningsfrihet och faktiskt erkännande av rätten att sluta kollektivavtal,

(b)eliminering av alla former av tvångs- eller obligatoriskt arbete,

(c)faktiskt avskaffande av barnarbete, och

(d)avskaffande av diskriminering när det gäller anställning och sysselsättning.

Seafarers' Employment and Social	Sjömans anställning och sociala
Rights	rättigheter
Article IV	Artikel IV

1.Every seafarer has the right to a safe and secure workplace that complies with safety standards.

2.Every seafarer has a right to fair terms of employment.

3.Every seafarer has a right to decent working and living conditions on board ship.

4.Every seafarer has a right to health

1.Alla sjömän har rätt till en säker och trygg arbetsplats som uppfyller säkerhetsnormer.

2.Alla sjömän har rätt till skäliga anställningsvillkor.

3.Alla sjömän har rätt till anständiga arbets- och levnadsförhållanden på fartyg.

4.Alla sjömän har rätt till hälso- och

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

protection, medical care, welfare measures and other forms of social protection.

5. Each Member shall ensure, within the limits of its jurisdiction, that the seafarers' employment and social rights set out in the preceding paragraphs of this Article are fully implemented in accordance with the require- ments of this Convention. Unless specified otherwise in the Convention, such imple- mentation may be achieved through national laws or regulations, through applicable collective bargaining agreements or through other measures or in practice.

sjukvård, välfärdsåtgärder och andra former av socialt skydd.

5. Varje medlemsstat skall inom sin jurisdiktion se till att sjömännens rättigheter i anställnings- och sociala hänseenden enligt föregående punkter i denna artikel tillgodo- ses helt enligt kraven i denna konvention. Om inte annat anges i konventionen kan detta uppnås genom nationella lagar och andra författningar, gällande kollektivavtal eller praktisk tillämpning.

Implementation and Enforcement	Ansvar för genomförande och
Responsibilities	tillämpning
Article V	Artikel V
1. Each Member shall implement and	1. Varje medlemsstat skall genomföra och
enforce laws or regulations or other	tillämpa de lagar och andra författningar
measures that it has adopted to fulfil its	som den har antagit för att uppfylla sina
commitments under this Convention with	åtaganden enligt denna konvention med
respect to ships and seafarers under its	avseende på fartyg och sjöpersonal under
jurisdiction.	dess jurisdiktion.
2. Each Member shall effectively exercise its	2. Varje medlemsstat skall effektivt utöva sin
jurisdiction and control over ships that fly	jurisdiktion och kontroll över fartyg som för
its flag by establishing a system for ensuring	dess flagg genom att inrätta ett system för
compliance with the requirements of this	att säkerställa efterlevnaden av kraven i
Convention, including regular inspections,	denna konvention, bland annat regelbundna
reporting, monitoring and legal proceedings	inspektioner, rapportering, övervakning och
under the applicable laws.	rättsliga förfaranden enligt gällande lagar.
3. Each Member shall ensure that ships that	3. Varje medlemsstat skall se till att fartyg
fly its flag carry a maritime labour certificate	som för dess flagg har ett sjöarbetscertifikat
and a declaration of maritime labour	och en försäkran om överensstämmelse med
compliance as required by this Convention.	sjöarbetskonventionen enligt kraven i denna
	konvention.
4. A ship to which this Convention applies	4. Ett fartyg på vilket denna konvention är
may, in accordance with international law,	tillämplig får enligt internationell lag
be inspected by a Member other than the	inspekteras av en annan medlemsstat än
flag State, when the ship is in one of its	flaggstaten när fartyget är i en av dess
ports, to determine whether the ship is in	hamnar, för att fastställa om fartyget
compliance with the requirements of this	uppfyller kraven i denna konvention.
Convention.
5. Each Member shall effectively exercise its	5. Varje medlemsstat skall effektivt utöva sin
jurisdiction and control over seafarer	jurisdiktion och kontroll över rekryterings-
recruitment and placement services, if these	och förmedlingskontor för sjöman, om
are established in its territory.	sådana finns etablerade på dess territorium.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

6.Each Member shall prohibit violations of the requirements of this Convention and shall, in accordance with international law, establish sanctions or require the adoption of corrective measures under its laws which are adequate to discourage such violations.

7.Each Member shall implement its responsibilities under this Convention in such a way as to ensure that the ships that fly the flag of any State that has not ratified this Convention do not receive more favourable treatment than the ships that fly the flag of any State that has ratified it.

6.Varje medlemsstat skall förbjuda över- trädelse av kraven i denna konvention och skall enligt internationell lag införa sådana sanktioner eller kräva tillämpning av sådana åtgärder för rättelse enligt dess lagar som är tillräckliga för att motarbeta sådana överträdelser.

7.Medlemsstaterna skall uppfylla sina skyldigheter enligt denna konvention på ett sådant sätt att de försäkrar sig om att fartyg som är flaggade i en stat som inte har ratificerat konventionen inte får en förmån- ligare behandling än fartyg som är flaggade i en stat som har ratificerat den.

Regulations and Parts A and B of the Reglerna och delarna A och B i koden Code

Article VI

1. The Regulations and the provisions of Part A of the Code are mandatory. The provisions of Part B of the Code are not mandatory.

Artikel VI

1. Reglerna och bestämmelserna i del A i koden är obligatoriska. Bestämmelserna i del B i koden är inte obligatoriska.

2.Each Member undertakes to respect the rights and principles set out in the Regula- tions and to implement each Regulation in the manner set out in the corresponding provisions of Part A of the Code. In addition, the Member shall give due con- sideration to implementing its responsibili- ties in the manner provided for in Part B of the Code.

3.A Member which is not in a position to implement the rights and principles in the manner set out in Part A of the Code may, unless expressly provided otherwise in this Convention, implement Part A through provisions in its laws and regulations or other measures which are substantially equivalent to the provisions of Part A.

2.Varje medlemsstat åtar sig att respektera de rättigheter och principer som fastställs i reglerna och att genomföra varje regel på det sätt som fastställs i motsvarande bestäm- melser i del A i koden. Dessutom skall medlemsstaten överväga att fullgöra sina skyldigheter enligt del B i koden.

3.En medlemsstat som inte kan införa rättigheter och principer på det sätt som anges i del A i koden kan, om inte annat uttryckligen föreskrivs i denna konvention, tillämpa del A genom bestämmelser i dess lagar och andra författningar som i huvudsak är likvärdiga med bestämmelserna i del A.

4. For the sole purpose of paragraph 3 of this Article, any law, regulation, collective agreement or other implementing measure shall be considered to be substantially equivalent, in the context of this Convention, if the Member satisfies itself that:

4. Enbart när det gäller punkt 3 i denna artikel skall varje lag eller annan författning, kollektivavtal eller annan tillämpningsåtgärd anses vara i huvudsak likvärdig, inom ramen för denna konvention, om medlemsstaten förvissar sig om att:

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

(a) it is conducive to the full achievement of	(a) den medverkar till att det allmänna syftet
the general object and purpose of the	och ändamålet med berörd(a) bestäm-
provision or provisions of Part A of the	melse(r) i del A i koden helt uppnås, och
Code concerned; and
(b) it gives effect to the provision or	(b) den ger kraft åt berörd(a) bestäm-
provisions of Part A of the Code concerned.	melse(r) i del A i koden.

Consultation with Shipowners' and Seafarers' Organizations

Article VII

Any derogation, exemption or other flexible application of this Convention for which the Convention requires consultation with shipowners' and seafarers' organizations may, in cases where representative organiza- tions of shipowners or of seafarers do not exist within a Member, only be decided by that Member through consultation with the Committee referred to in Article XIII.

Samråd med redar- och sjöfolks- organisationer

Artikel VII

I fall då representativa redar- och sjöfolks- organisationer inte finns inom en medlems- stat, får varje inskränkning, undantag eller annan flexibel tillämpning av denna konven- tion, för vilken konventionen kräver samråd med redar- och sjöfolksorganisationer, endast fastställas av den medlemsstaten genom samråd med den kommitté som avses i artikel XIII.

Entry into Force	Ikraftträdande
Article VIII	Artikel VIII

1.The formal ratifications of this Conven- tion shall be communicated to the Director- General of the International Labour Office for registration.

2.This Convention shall be binding only upon those Members of the International Labour Organization whose ratifications have been registered by the Director- General.

3.This Convention shall come into force

12months after the date on which there have been registered ratifications by at least

30Members with a total share in the world gross tonnage of ships of 33 per cent.

4.Thereafter, this Convention shall come into force for any Member 12 months after the date on which its ratification has been registered.

1.Formella ratifikationer av denna konven- tion skall sändas till Internationella arbets- byråns generaldirektör för registrering.

2.Denna konvention skall vara bindande endast för de medlemmar av Internationella arbetsorganisationen vars ratifikationer har registrerats hos generaldirektören.

3. Denna konvention träder i kraft

12 månader efter den dag då ratifikationer från minst 30 av ILO:s medlemsstater som tillsammans svarar för minst 33 % av världstonnaget har registrerats.

4. Därefter träder konventionen i kraft för varje annan medlemsstat 12 månader efter den dag då dess ratifikation har registrerats.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

Denunciation	Uppsägning
Article IX	Artikel IX

1.A Member which has ratified this Con- vention may denounce it after the expiration of ten years from the date on which the Convention first comes into force, by an act communicated to the Director-General of the International Labour Office for registration. Such denunciation shall not take effect until one year after the date on which it is registered.

2.Each Member which does not, within the year following the expiration of the period of ten years mentioned in paragraph 1 of this Article, exercise the right of denunciation provided for in this Article, shall be bound for another period of ten years and, thereafter, may denounce this Convention at the expiration of each new period of ten years under the terms provided for in this Article.

1.En medlemsstat som har ratificerat denna konvention kan säga upp den sedan tio år har förflutit från den dag då konventionen först träder i kraft, genom en skrivelse som sänds till Internationella arbetsbyråns generaldirektör för registrering. En sådan uppsägning får inte verkan förrän ett år efter den dag då den har registrerats.

2.Varje medlemsstat som inte inom det år som följer på utgången av den i föregående punkt nämnda tioårsperioden gör bruk av sin uppsägningsrätt enligt denna artikel, skall vara bunden för ytterligare en period om tio år och kan därefter säga upp konventionen vid utgången av varje ny tioårsperiod på de villkor som föreskrivs i denna artikel.

Effect of Entry into Force	Effekt av ikraftträdandet
Article X	Artikel X

This Convention revises the following Conventions:

Minimum Age (Sea) Convention, 1920 (No. 7)

Unemployment Indemnity (Shipwreck)

Convention, 1920 (No. 8)

Placing of Seamen Convention, 1920 (No. 9)

Medical Examination of Young Persons

(Sea) Convention, 1921 (No. 16)

Seamen's Articles of Agreement

Convention, 1926 (No. 22)

Repatriation of Seamen Convention, 1926 (No. 23)

Officers' Competency Certificates

Convention, 1936 (No. 53)

Genom denna konvention revideras följande konventioner:

Konvention (nr 7) Minimiålder för arbete till sjöss, 1920

Konvention (nr 8) Ersättning för arbetslöshet vid fall av fartygs förolyckande, 1920

Konvention (nr 9) Arbetsförmedling för sjömän, 1920

Konvention (nr 16) Läkarundersökning av minderåriga vid arbete till sjöss, 1921

Konvention (nr 22) Sjömäns anställningsavtal, 1926

Konvention (nr 23) Hemsändning av sjömän, 1926

Konvention (nr 53) Kompetens hos befäl på handelsfartyg, 1936

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

Holidays with Pay (Sea) Convention, 1936 (No. 54)

Shipowners' Liability (Sick and Injured

Seamen) Convention, 1936 (No. 55)

Sickness Insurance (Sea) Convention, 1936 (No. 56)

Hours of Work and Manning (Sea)

Convention, 1936 (No. 57)

Minimum Age (Sea) Convention (Revised), 1936 (No. 58)

Food and Catering (Ships' Crews)

Convention, 1946 (No. 68)

Certification of Ships' Cooks Convention, 1946 (No. 69)

Social Security (Seafarers) Convention, 1946 (No. 70)

Paid Vacations (Seafarers) Convention, 1946 (No. 72)

Medical Examination (Seafarers)

Convention, 1946 (No. 73)

Certification of Able Seamen Convention, 1946 (No. 74)

Accommodation of Crews Convention, 1946 (No. 75)

Wages, Hours of Work and Manning (Sea) Convention, 1946 (No. 76)

Paid Vacations (Seafarers) Convention (Revised), 1949 (No. 91)

Accommodation of Crews Convention (Revised), 1949 (No. 92)

Wages, Hours of Work and Manning (Sea) Convention (Revised), 1949 (No. 93)

Wages, Hours of Work and Manning (Sea) Convention (Revised), 1958 (No. 109)

Accommodation of Crews (Supplementary

Konvention (nr 54) Holidays with Pay (Sea), 1936 (nr 54)

Konvention (nr 55) Redares förpliktelser i fall sjömän drabbas av sjukdom, olycksfall eller döden, 1936

Konvention (nr 56) Sjukförsäkring för sjömän, 1936

Konvention (nr 57) Hours of Work and

Manning (Sea), 1936

Konvention (nr 58) Minimiålder för arbete till sjöss (reviderad), 1936

Konvention (nr 68) Kosthåll och utspisning (för fartygsbesättningar), 1946

Konvention (nr 69) Behörighetsbevis för skeppskockar, 1946

Konvention (nr 70) Social trygghet för sjömän, 1946

Konvention (nr 72) Paid Vacations (Seafarers), 1946

Konvention (nr 73) Läkarundersökning av sjömän, 1946

Konvention (nr 74) Behörighetsbevis för matroser, 1946

Konvention (nr 75) Accommodation of

Crews, 1946

Konvention (nr 76) Löner, arbetstid och bemanning på fartyg, 1946

Konvention (nr 91) Semester med bibehållen hyra för sjömän (reviderad), 1949

Konvention (nr 92) Besättningsbostäder (reviderad), 1949

Konvention (nr 93) Löner, arbetstid och bemanning på fartyg (reviderad), 1949

Konvention (nr 109) Löner, arbetstid och bemanning på fartyg (reviderad), 1958

Konvention (nr 133) Besättningsbostäder

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

Provisions) Convention, 1970 (No. 133)

Prevention of Accidents (Seafarers)

Convention, 1970 (No. 134)

Continuity of Employment (Seafarers)

Convention, 1976 (No. 145)

Seafarers' Annual Leave with Pay Conven- tion, 1976 (No. 146)

Merchant Shipping (Minimum Standards)

Convention, 1976 (No. 147)

Protocol of 1996 to the Merchant Shipping (Minimum Standards) Convention, 1976 (No. 147)

Seafarers' Welfare Convention, 1987 (No. 163)

Health Protection and Medical Care

(Seafarers) Convention, 1987 (No. 164)

Social Security (Seafarers) Convention (Revised), 1987 (No. 165)

Repatriation of Seafarers Convention (Revised), 1987 (No. 166)

Labour Inspection (Seafarers) Convention, 1996 (No. 178)

Recruitment and Placement of Seafarers

Convention, 1996 (No. 179)

Seafarers' Hours of Work and the Manning of Ships Convention, 1996 (No. 180).

(tilläggsbestämmelser), 1970

Konvention (nr 134) Förebyggande av olycksfall (sjöpersonal), 1970

Konvention (nr 145) Kontinuitet i sysselsättningen (sjöpersonal), 1976

Konvention (nr 146) Semester för sjöpersonal, 1976

Konvention (nr 147) Miniminormer i handelsfartyg, 1976

Protokoll till 1976 års konvention (nr 147) om miniminormer i handelsfartyg, 1996

Konvention (nr 163) Sjömäns välfärd till sjöss och i hamn, 1987

Konvention (nr 164) Hälso- och sjukvård för sjömän, 1987

Konvention (nr 165) Socialförsäkringsskydd för sjömän (reviderad), 1987

Konvention (nr 166) Sjömäns hemresa (reviderad), 1987

Konvention (nr 178) Tillsyn av sjömäns arbets- och levnadsförhållanden, 1996

Konvention (nr 179) Rekrytering av och arbetsförmedling för sjömän, 1996

Konvention (nr 180) Sjömäns arbetstid och bemanningen på fartyg, 1996.

Depositary Functions	Depositariefunktioner
Article XI	Artikel XI

1.The Director-General of the International Labour Office shall notify all Members of the International Labour Organization of the registration of all ratifications, acceptances and denunciations under this Convention.

2.When the conditions provided for in paragraph 3 of Article VIII have been fulfilled, the Director-General shall draw the attention of the Members of the

1.Internationella arbetsbyråns general- direktör skall underrätta samtliga medlem- mar av Internationella arbetsorganisationen om registreringen av alla ratifikationer, godkännanden och uppsägningar enligt denna konvention.

2.När villkoren i artikel VIII punkt 3 är uppfyllda skall generaldirektören underrätta medlemsstaternas organisationer om datum för konventionens ikraftträdande.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

Organization to the date upon which the

Convention will come into force.

Article XII

Artikel XII

The Director-General of the International Labour Office shall communicate to the Secretary-General of the United Nations for registration in accordance with Article 102 of the Charter of the United Nations full particulars of all ratifications, acceptances and denunciations registered under this Convention. Special Tripartite Committee

Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall, för registrering i enlighet med artikel 102 i Förenta nationernas stadga, lämna Förenta nationernas generalsekreterare full- ständiga upplysningar om alla ratifikationer, godkännanden och uppsägningar som har registrerats enligt denna konvention. Den speciella trepartskommittén

Article XIII

Artikel XIII

1.The Governing Body of the International Labour Office shall keep the working of this Convention under continuous review through a committee established by it with special competence in the area of maritime labour standards.

2.For matters dealt with in accordance with this Convention, the Committee shall consist of two representatives nominated by the Government of each Member which has ratified this Convention, and the representatives of Shipowners and Seafarers appointed by the Governing Body after consultation with the Joint Maritime Commission.

3.The Government representatives of Members which have not yet ratified this Convention may participate in the Committee but shall have no right to vote on any matter dealt with in accordance with this Convention. The Governing Body may invite other organizations or entities to be represented on the Committee by observers.

4.The votes of each Shipowner and Seafarer representative in the Committee shall be weighted so as to ensure that the Ship- owners' group and the Seafarers' group each have half the voting power of the total number of governments which are represen- ted at the meeting concerned and entitled to vote.

1.Internationella arbetsbyråns styrelse skall kontinuerligt övervaka hur denna konven- tion fungerar genom en kommitté som den inrättar och som har specialkompetens inom sjöfartens arbetsnormer.

2.I frågor som handläggs enligt denna konvention skall kommittén bestå av två representanter utsedda av regeringen i varje medlemsstat som har ratificerat denna konvention och de representanter för redare och sjömän som styrelsen har utsett efter samråd med Joint Maritime Commission.

3.Regeringsföreträdare från medlemsstater som ännu inte har ratificerat denna konvention får medverka i kommittén men skall inte ha rösträtt i någon fråga som handläggs enligt konventionen. Styrelsen får bjuda in andra organisationer eller enheter att representeras i kommittén genom observatörer.

4.Rösterna från varje representant för redare och sjöman i kommittén skall vägas så att vardera gruppen har halva röststyrkan hos det totala antalet röstberättigade regeringar som är företrädda vid det aktuella mötet.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

Amendment of this Convention	Ändring av denna konvention
Article XIV	Artikel XIV

1. Amendments to any of the provisions of this Convention may be adopted by the General Conference of the International Labour Organization in the framework of article 19 of the Constitution of the International Labour Organisation and the rules and procedures of the Organization for the adoption of Conventions. Amend- ments to the Code may also be adopted following the procedures in Article XV.

1. Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens kan anta ändringar av någon av bestämmelserna i denna konven- tion enligt artikel 19 i ILO-stadgan och organisationens regler och förfaranden för antagande av konventioner. Ändringar av koden kan också antas enligt förfarandet i artikel XV.

2.In the case of Members whose ratifica- tions of this Convention were registered before the adoption of the amendment, the text of the amendment shall be communica- ted to them for ratification.

3.In the case of other Members of the Organization, the text of the Convention as amended shall be communicated to them for ratification in accordance with article 19 of the Constitution.

4.An amendment shall be deemed to have been accepted on the date when there have been registered ratifications, of the amend- ment or of the Convention as amended, as the case may be, by at least 30 Members with a total share in the world gross tonnage of ships of at least 33 per cent.

5.An amendment adopted in the framework of article 19 of the Constitution shall be binding only upon those Members of the Organization whose ratifications have been registered by the Director-General of the International Labour Office.

6.For any Member referred to in paragraph 2 of this Article, an amendment shall come into force 12 months after the date of acceptance referred to in paragraph 4 of this Article or 12 months after the date on which its ratification of the amendment has been registered, whichever date is later.

7.Subject to paragraph 9 of this Article, for Members referred to in paragraph 3 of this Article, the Convention as amended shall come into force 12 months after the date of

2.Beträffande medlemsstater vars ratifika- tioner av denna konvention registrerades innan ändringen antogs, skall ändringstexten tillställas dem för ratifikation.

3.Beträffande andra stater som är medlemmar av organisationen skall den ändrade konventionstexten tillställas dem för ratifikation enligt artikel 19 i stadgan.

4.En ändring skall anses ha accepterats den dag då ratifikationer av ändringen respektive den ändrade konventionen från minst 30 av ILO:s medlemsstater som tillsammans svarar för minst 33 % av världstonnaget har registrerats.

5.En ändring som antagits enligt artikel 19 i stadgan skall vara bindande endast för de medlemmar av Internationella arbetsorgani- sationen vars ratifikationer har registrerats hos Internationella arbetsbyråns general- direktör.

6.För medlemsstater som avses i punkt 2 i denna artikel skall en ändring träda i kraft 12 månader efter den dag den accepteras enligt punkt 4 i denna artikel, eller 12 månader efter den dag då ratifikation av ändringen registrerades, varvid det senaste av dessa datum skall gälla.

7.Med förbehåll för punkt 9 i denna artikel skall den ändrade konventionen, för medlemsstater som avses i punkt 3 i denna artikel, träda i kraft 12 månader efter den

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

acceptance referred to in paragraph 4 of this Article or 12 months after the date on which their ratifications of the Convention have been registered, whichever date is later.

8.For those Members whose ratification of this Convention was registered before the adoption of an amendment but which have not ratified the amendment, this Conven- tion shall remain in force without the amendment concerned.

9.Any Member whose ratification of this Convention is registered after the adoption of the amendment but before the date referred to in paragraph 4 of this Article may, in a declaration accompanying the instrument of ratification, specify that its ratification relates to the Convention with- out the amendment concerned. In the case of a ratification with such a declaration, the Convention shall come into force for the Member concerned 12 months after the date on which the ratification was registered. Where an instrument of ratification is not accompanied by such a declaration, or where the ratification is registered on or after the date referred to in paragraph 4, the Convention shall come into force for the Member concerned 12 months after the date on which the ratification was registered and, upon its entry into force in accordance with paragraph 7 of this Article, the amendment shall be binding on the Member concerned unless the amendment provides otherwise.

dag den accepteras enligt punkt 4 i denna artikel, eller 12 månader efter den dag då deras ratifikationer av konventionen registrerades, varvid det senaste av dessa datum skall gälla.

8.För medlemsstater vars ratifikation av denna konvention registrerades innan en ändring antas men som inte har ratificerat ändringen skall konventionen förbli i kraft utan den berörda ändringen.

9.Varje medlemsstat vars ratifikation av denna konvention registreras efter det att ändringen antas men före det datum som avses i punkt 4 i denna artikel får i en förklaring som åtföljer ratifikationsinstru- mentet specificera att dess ratifikation avser konventionen utan den berörda ändringen. För en ratifikation med en sådan förklaring skall konventionen för den berörda medlemsstatens del träda i kraft 12 månader efter det datum då ratifikationen registre- rades. När ett ratifikationsinstrument inte åtföljs av en sådan förklaring, eller när ratifikationen registreras på eller efter det datum som anges i punkt 4, skall konven- tionen för den berörda medlemsstatens del träda i kraft 12 månader efter det datum då ratifikationen registrerades, och efter dess ikraftträdande enligt punkt 7 i denna artikel skall ändringen vara bindande för den berörda medlemsstaten om inte ändringen föreskriver annat.

Amendments to the Code	Ändringar av koden
Article XV	Artikel XV

1.The Code may be amended either by the procedure set out in Article XIV or, unless expressly provided otherwise, in accordance with the procedure set out in the present Article.

2.An amendment to the Code may be proposed to the Director-General of the International Labour Office by the government of any Member of the Organization or by the group of Shipowner representatives or the group of Seafarer

1.Koden kan ändras, antingen genom det förfarande som fastställs i artikel XIV eller, om inte annat uttryckligen föreskrivs, enligt det förfarande som fastställs i denna artikel.

2.Förslag om ändring av koden kan ställas till generaldirektören för Internationella arbetsbyrån av regeringen i någon medlems- stat eller de grupper av företrädare för redare eller sjömän som har utsetts till kommittén enligt artikel XIII. En ändring som en

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

representatives who have been appointed to the Committee referred to in Article XIII. An amendment proposed by a government must have been proposed by, or be supported by, at least five governments of Members that have ratified the Convention or by the group of Shipowner or Seafarer representatives referred to in this paragraph.

regering föreslår måste föreslås eller stödjas av minst fem regeringar i medlemsstater som har ratificerat konventionen eller de grupper av företrädare för redare respektive sjömän som avses i denna punkt.

3. Having verified that the proposal for amendment meets the requirements of paragraph 2 of this Article, the Director- General shall promptly communicate the proposal, accompanied by any comments or suggestions deemed appropriate, to all Members of the Organization, with an invitation to them to transmit their observations or suggestions concerning the proposal within a period of six months or such other period (which shall not be less than three months nor more than nine months) prescribed by the Governing Body.

3. Generaldirektören skall, sedan han verifierat att ändringsförslaget uppfyller kraven i punkt 2 i denna artikel, genast skicka det med eventuella kommentarer eller förslag till alla organisationens medlems- stater och uppmana dem att lämna synpunkter eller förslag inom sex månader eller den tidsfrist styrelsen föreskriver (som skall vara minst tre månader och högst nio månader).

4. At the end of the period referred to in paragraph 3 of this Article, the proposal, accompanied by a summary of any observations or suggestions made under that paragraph, shall be transmitted to the Committee for consideration at a meeting. An amendment shall be considered adopted by the Committee if:

(a)at least half the governments of Members that have ratified this Convention are represented in the meeting at which the proposal is considered; and

(b)a majority of at least two-thirds of the Committee members vote in favour of the amendment; and

(c)this majority comprises the votes in favour of at least half the government voting power, half the Shipowner voting power and half the Seafarer voting power of the Committee members registered at the meeting when the proposal is put to the vote.

5. Amendments adopted in accordance with paragraph 4 of this Article shall be submitted to the next session of the Conference for approval. Such approval shall require a majority of two-thirds of the

4. Vid slutet av den period som nämns i punkt 3 skall förslaget, med en samman- fattning av eventuella synpunkter eller förslag som lämnats enligt den punkten, skickas till kommittén för att behandlas vid ett möte. Kommittén skall anses ha antagit en ändring om:

(a)minst hälften av regeringarna i de medlemsstater som har ratificerat denna konvention är representerade i det möte där förslaget behandlas,

(b)en majoritet på minst två tredjedelar av kommittémedlemmarna röstar för ändringen, och

(c)denna majoritet omfattar jaröster som representerar minst hälften av röststyrkan hos de kommittémedlemmar som represen- terar regeringarna, redarna respektive sjömännen och som registrerats vid det möte där röstning om förslaget sker.

5. Ändringar som antas enligt punkt 4 i denna artikel skall läggas fram vid konfe- rensens nästa möte för godkännande. Sådant godkännande skall kräva två tredjedels majoritet av rösterna från de närvarande

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

votes cast by the delegates present. If such majority is not obtained, the proposed amendment shall be referred back to the Committee for reconsideration should the Committee so wish.

6. Amendments approved by the Conference shall be notified by the Director-General to each of the Members whose ratifications of this Convention were registered before the date of such approval by the Conference. These Members are referred to below as the ratifying Members . The notification shall contain a reference to the present Article and shall prescribe the period for the communication of any formal disagreement. This period shall be two years from the date of the notification unless, at the time of approval, the Conference has set a different period, which shall be a period of at least one year. A copy of the notification shall be communicated to the other Members of the Organization for their information.

delegaterna. Om denna majoritet inte uppnås, skall den föreslagna ändringen åter- remitteras till kommittén för förnyad behandling om kommittén så önskar.

6. Generaldirektören skall anmäla ändringar som konferensen godkänt till alla medlemsstater vars ratifikationer av denna konvention registrerats före det datum då konferensen godkände ändringarna. Dessa medlemsstater kallas nedan ”ratificerande medlemsstater”. Anmälan skall göras med hänvisning till denna artikel och skall föreskriva en tidsfrist för inlämnande av eventuella formella invändningar. Denna frist skall vara två år från anmälningsdatum om konferensen inte vid tiden för godkännandet fastställde någon annan tidsfrist, som skall vara minst ett år. En kopia av anmälan skall skickas till organisa- tionens övriga medlemsstater för kännedom.

7.An amendment approved by the 7. En ändring som konferensen godkänt

Conference shall be deemed to have been accepted unless, by the end of the prescribed period, formal expressions of disagreement have been received by the Director-General from more than 40 per cent of the Members which have ratified the Convention and which represent not less than 40 per cent of the gross tonnage of the ships of the Members which have ratified the Convention.

skall anses ha accepterats om general- direktören vid utgången av den föreskrivna fristen inte har fått formella invändningar från mer än 40 % av de medlemsstater som har ratificerat konventionen och som representerar minst 40 % av bruttotonnaget av fartygen i de medlemsstater som har ratificerat konventionen.

8. An amendment deemed to have been accepted shall come into force six months after the end of the prescribed period for all the ratifying Members except those which had formally expressed their disagreement in accordance with paragraph 7 of this Article and have not withdrawn such disagreement in accordance with paragraph 11. However:

(a)before the end of the prescribed period, any ratifying Member may give notice to the Director-General that it shall be bound by the amendment only after a subsequent express notification of its acceptance; and

(b)before the date of entry into force of the amendment, any ratifying Member may give

8. En ändring som anses ha accepterats skall träda i kraft sex månader efter utgången av den föreskrivna fristen för alla ratificerande medlemsstater utom de som anfört formella invändningar enligt punkt 7 i denna artikel och inte återtagit dessa invändningar enligt punkt 11. Dock kan

(a)innan den föreskrivna fristen löpt ut, varje ratificerande medlemsstat till general- direktören anmäla att den skall vara bunden av ändringen endast efter en senare uttryck- lig anmälan att den godkänt denna, och

(b)före den dag då ändringen träder i kraft, varje ratificerande medlemsstat till general-

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

notice to the Director-General that it will not give effect to that amendment for a specified period.

9.An amendment which is the subject of a notice referred to in paragraph 8(a) of this Article shall enter into force for the Member giving such notice six months after the Member has notified the Director-General of its acceptance of the amendment or on the date on which the amendment first comes into force, whichever date is later.

10.The period referred to in paragraph 8(b) of this Article shall not go beyond one year from the date of entry into force of the amendment or beyond any longer period determined by the Conference at the time of approval of the amendment.

11.A Member that has formally expressed disagreement with an amendment may withdraw its disagreement at any time. If notice of such withdrawal is received by the Director-General after the amendment has entered into force, the amendment shall enter into force for the Member six months after the date on which the notice was registered.

12.After entry into force of an amendment, the Convention may only be ratified in its amended form.

13.To the extent that a maritime labour certificate relates to matters covered by an amendment to the Convention which has entered into force:

(a) a Member that has accepted that amend- ment shall not be obliged to extend the benefit of the Convention in respect of the maritime labour certificates issued to ships flying the flag of another Member which:

(i)pursuant to paragraph 7 of this Article, has formally expressed disagreement to the amendment and has not withdrawn such disagreement; or

(ii)pursuant to paragraph 8(a) of this Article, has given notice that its acceptance is subject to its subsequent express notifica-

direktören anmäla att den inte kommer att låta ändringen träda i kraft under en angiven tid.

9.En ändring som anmälts enligt punkt 8 a i denna artikel skall för den anmälande medlemsstatens del träda i kraft sex månader efter det att medlemsstaten har anmält till generaldirektören att den accepterar ändringen, eller den dag då ändringen först träder i kraft, varvid det senaste av dessa datum skall gälla.

10.Den period som avses i punkt 8 b i denna artikel skall inte överskrida ett år från den dag då ändringen träder i kraft, eller den längre tidsfrist som konferensen fastställer när ändringen godkänns.

11.En medlemsstat som har framfört formella invändningar mot en ändring får när som helst ta tillbaka sina invändningar. Om generaldirektören får en anmälan om återtagande sedan ändringen trätt i kraft, skall denna för medlemsstatens del träda i kraft sex månader efter det datum då anmälan registrerades.

12.Sedan en ändring trätt i kraft får konven- tionen endast ratificeras i sin ändrade form.

13.I den mån ett sjöarbetscertifikat avser frågor som omfattas av en ändring i konventionen som har trätt i kraft

(a) skall en medlemsstat som har godkänt ändringen inte vara skyldig att tillämpa konventionen med avseende på sjöarbetscertifikat utfärdat till fartyg som är flaggat i en annan medlemsstat som:

(i)enligt punkt 7 i denna artikel formellt har framfört invändningar mot ändringen och inte har återtagit dessa invändningar, eller

(ii)enligt punkt 8 a i denna artikel har anmält att dess godkännande gäller med förbehåll för en senare uttrycklig anmälan

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

tion and has not accepted the amendment; and

(b) a Member that has accepted the amendment shall extend the benefit of the Convention in respect of the maritime labour certificates issued to ships flying the flag of another Member that has given notice, pursuant to paragraph 8(b) of this Article, that it will not give effect to that amendment for the period specified in accordance with paragraph 10 of this Article.

och inte har godkänt ändringen, och

(b) skall en medlemsstat som har godkänt ändringen tillämpa konventionen med avseende på sjöarbetscertifikat utfärdat till fartyg som är flaggat i en annan medlemsstat som enligt punkt 8 b i denna artikel har anmält att den inte kommer att låta ändringen träda i kraft under den tidsfrist som anges i punkt 10 i denna artikel.

Authoritative Languages	Giltiga språk
Article XVI	Artikel XVI

The English and French versions of the text of this Convention are equally authoritative.

De engelska och franska versionerna av texten till denna konvention är lika giltiga.

Explanatory Note to the Regulations and Code of the Maritime Labour Convention

Förklaring till reglerna och koden i sjöarbetskonventionen

1. This explanatory note, which does not form part of the Maritime Labour Convention, is intended as a general guide to the Convention.

1. Denna förklaring, som inte ingår i sjö- arbetskonventionen, är avsedd som en allmän vägledning till konventionen.

2.The Convention comprises three different but related parts: the Articles, the Regulations and the Code.

3.The Articles and Regulations set out the core rights and principles and the basic obligations of Members ratifying the Con- vention. The Articles and Regulations can only be changed by the Conference in the framework of article 19 of the Constitution of the International Labour Organisation (see Article XIV of the Convention).

2.Konventionen består av tre olika men sinsemellan förbundna delar: artiklarna, reglerna och koden.

3.Artiklarna och reglerna fastställer centrala rättigheter och principer och grundläggande skyldigheter för medlemsstater som ratificerar konventionen. Enligt artikel 19 i ILO-stadgan kan artiklar och regler endast ändras av konferensen (se artikel XIV i konventionen).

4. The Code contains the details for the implementation of the Regulations. It comprises Part A (mandatory Standards) and Part B (non-mandatory Guidelines). The Code can be amended through the simplified procedure set out in Article XV of the Convention. Since the Code relates to detailed implementation, amendments to it must remain within the general scope of the Articles and Regulations.

4. I koden finns tillämpningsföreskrifter för reglerna. Den omfattar del A (obligatoriska standarder) och del B (icke obligatoriska anvisningar). Koden kan ändras genom det förenklade förfarande som fastställs i artikel XV i konventionen. Eftersom koden avser detaljer i tillämpningen, måste ändringar i den rymmas inom den ram artiklarna och reglerna skapar.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

5. The Regulations and the Code are orga- nized into general areas under five Titles: Title 1: Minimum requirements for seafarers to work on a ship

Title 2: Conditions of employment

Title 3: Accommodation,	recreational
facilities, food and catering

Title 4: Health protection, medical care, welfare and social security protection

Title 5: Compliance and enforcement

6.Each Title contains groups of provisions relating to a particular right or principle (or enforcement measure in Title 5), with connected numbering. The first group in Title 1, for example, consists of Regulation 1.1, Standard A1.1 and Guideline B1.1, relating to minimum age.

7.The Convention has three underlying purposes:

(a)to lay down, in its Articles and Regula- tions, a firm set of rights and principles;

(b)to allow, through the Code, a considera- ble degree of flexibility in the way Members implement those rights and principles; and

(c)to ensure, through Title 5, that the rights and principles are properly complied with and enforced.

8. There are two main areas for flexibility in implementation: one is the possibility for a Member, where necessary (see Article VI, paragraph 3), to give effect to the detailed requirements of Part A of the Code through substantial equivalence (as defined in Article VI, paragraph 4).

5. Reglerna och koden är uppställda under följande fem huvudrubriker:

Kapitel 1: Minimikrav för att sjömän skall få arbeta på fartyg

Kapitel 2: Anställningsförhållanden

Kapitel 3: Bostad, rekreationsmöjligheter, mat och förplägnad

Kapitel 4: Hälso- och sjukvård, välfärd och social trygghet

Kapitel 5: Uppfyllelse och tillämpning

6.I varje kapitel finns grupper av regler knutna till en särskild rätt eller princip (eller tillämpningsåtgärd i kapitel 5) med nummer. Den första gruppen i kapitel 1 består exempelvis av regel 1.1, standard A1.1 och anvisning B1.1, som handlar om minimiålder.

7.Konventionen har tre syften:

(a)att i artiklar och regler ställa upp en fast serie rättigheter och principer,

(b)att genom koden skapa goda möjligheter för medlemsstaterna att på ett flexibelt sätt tillämpa dessa rättigheter och principer, och

(c)att genom kapitel 5 säkerställa att rättigheter och principer uppfylls och tillämpas väl.

8. Det finns utrymme för flexibilitet inom två viktiga tillämpningsområden: ett är möjligheten för en medlemsstat att, vid behov (se artikel VI punkt 3), låta de detaljerade kraven i del A i koden träda i kraft genom huvudsaklig överensstämmelse (enligt definitionen i artikel VI punkt 4).

9.The second area of flexibility in 9. Det andra området för flexibilitet i

implementation is provided by formulating the mandatory requirements of many provisions in Part A in a more general way, thus leaving a wider scope for discretion as to the precise action to be provided for at the national level. In such cases, guidance on implementation is given in the non- mandatory Part B of the Code. In this way, Members which have ratified this

genomförandet skapas genom att de obligatoriska kraven i många regler i del A formuleras mera allmänt, så att man får större frihet att välja vilken åtgärd som skall vidtas på nationell nivå. Då ges anvisningar för tillämpningen i den icke obligatoriska del B i koden. På detta sätt kan medlemsstater som har ratificerat denna konvention få reda på vilka åtgärder de kan väntas vidta under

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

Convention can ascertain the kind of action that might be expected of them under the corresponding general obligation in Part A, as well as action that would not necessarily be required. For example, Standard A4.1 requires all ships to provide prompt access to the necessary medicines for medical care on board ship (paragraph 1(b)) and to carry a medicine chest (paragraph 4(a)). The fulfilment in good faith of this latter obligation clearly means something more than simply having a medicine chest on board each ship. A more precise indication of what is involved is provided in the corre- sponding Guideline B4.1.1 (paragraph 4) so as to ensure that the contents of the chest are properly stored, used and maintained.

motsvarande allmänna skyldighet i del A och vilka som inte är helt nödvändiga. Standard A4.1 kräver exempelvis att alla fartyg skall se till att mediciner som är nödvändiga för sjukvård ombord på fartyg skall kunna tas fram snabbt (punkt 1 b) och att de har ett fartygsapotek (punkt 4 a). Att i god tro uppfylla den senare skyldigheten har helt klart en djupare innebörd än att enbart ha ett apotek ombord på varje fartyg. En mera exakt indikation på vad som krävs för att garantera att lådans innehåll lagras, används, fylls på och ersätts på ett riktigt sätt finns i anvisning B4.1.1 punkt 4.

10. Members which have ratified this Convention are not bound by the guidance concerned and, as indicated in the provisions in Title 5 on port State control, inspections would deal only with the relevant requirements of this Convention (Articles, Regulations and the Standards in Part A). However, Members are required under paragraph 2 of Article VI to give due consideration to implementing their responsibilities under Part A of the Code in the manner provided for in Part B. If, having duly considered the relevant Guidelines, a Member decides to provide for different arrangements which ensure the proper storage, use and maintenance of the contents of the medicine chest, to take the example given above, as required by the Standard in Part A, then that is acceptable. On the other hand, by following the guidance provided in Part B, the Member concerned, as well as the ILO bodies responsible for reviewing implementation of international labour Conventions, can be sure without further consideration that the arrangements the Member has provided for are adequate to implement the response- bilities under Part A to which the Guideline relates.

10. Medlemsstater som har ratificerat denna konvention är inte bundna av anvisningarna, och som anges i reglerna i kapitel 5 om hamnstatskontroll, handlar inspektioner endast om tillämpliga krav enligt denna konvention (artiklar, regler och standarder i del A). Medlemsstaterna är dock enligt artikel VI punkt 2 skyldiga att genomföra sina skyldigheter enligt del A i koden på det sätt som föreskrivs i del B. Om en medlemsstat enligt kraven i standarden i del A, efter att vederbörligen ha övervägt gällande anvisningar, beslutar att göra andra arrangemang varigenom medicinlådans innehåll lagras, används och underhålls på ett riktigt sätt, för att nämna det exempel som togs upp ovan, kan detta godtas. Å andra sidan kan den berörda medlemsstaten och de organ inom ILO som ansvarar för tillsynen av hur internationella arbets- konventioner tillämpas, genom att följa de anvisningar som ges i del B, utan vidare övervägande vara säkra om att de arrange- mang medlemsstaten gjort är tillräckliga för att uppfylla de skyldigheter i del A som anvisningarna avser.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

The Regulations and the Code	Reglerna och koden
Title 1.	Kapitel 1.

Minimum Requirements for Seafarers to Work on a Ship

Minimikrav för att sjömän ska få arbeta på fartyg

Regulation 1.1 – Minimum age

Regel 1.1 – Minimiålder

Purpose: To ensure that no under-age persons work on a ship

1.No person below the minimum age shall be employed or engaged or work on a ship.

2.The minimum age at the time of the initial entry into force of this Convention is 16 years.

3.A higher minimum age shall be required in the circumstances set out in the Code.

Syfte: Att säkerställa att inga minderåriga arbetar på ett fartyg

1.Ingen som inte har uppnått minimiåldern skall vara anställd, sysselsatt eller arbeta på ett fartyg.

2.Minimiåldern vid tidpunkten för denna konventions första ikraftträdande är 16 år.

3.En högre minimiålder skall krävas i de fall som fastställs i koden.

Standard A1.1 – Minimum age

Standard A1.1 – Minimiålder

1.The employment, engagement or work on board a ship of any person under the age of

16shall be prohibited.

2.Night work of seafarers under the age of

18shall be prohibited. For the purposes of this Standard, night shall be defined in accordance with national law and practice. It shall cover a period of at least nine hours starting no later than midnight and ending no earlier than 5 a.m.

3.An exception to strict compliance with the night work restriction may be made by the competent authority when:

(a)the effective training of the seafarers concerned, in accordance with established programmes and schedules, would be impaired; or

(b)the specific nature of the duty or a recognized training programme requires that the seafarers covered by the exception perform duties at night and the authority determines, after consultation with the shipowners' and seafarers' organizations concerned, that the work will not be detrimental to their health or well-being.

1.Ingen som inte har fyllt 16 år får anställas, sysselsättas eller arbeta ombord på ett fartyg.

2.Ingen sjöman som inte har fyllt 18 år får arbeta nattetid. Natt skall i denna standard definieras enligt nationell lag och praxis. Den skall omfatta minst nio timmar med början senast vid midnatt och slut tidigast klockan 05.00.

3.Den behöriga myndigheten får medge att nattarbetsbegränsningen inte behöver uppfyllas strikt om

(a)utbildningen av de berörda sjömännen enligt uppgjorda program och scheman skulle försämras, eller

(b)tjänstens specifika art eller ett erkänt utbildningsprogram kräver att den sjöman som undantaget omfattar tjänstgör på natten och myndigheten efter samråd med berörda redar- och sjöfolksorganisationer konsta- terar att arbetet inte kommer att skada personalens hälsa eller välbefinnande.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

4. The employment, engagement or work of seafarers under the age of 18 shall be prohibited where the work is likely to jeopardize their health or safety. The types of such work shall be determined by national laws or regulations or by the competent authority, after consultation with the shipowners' and seafarers' organizations concerned, in accordance with relevant international standards.

4. Anställning, sysselsättning eller arbete skall vara förbjudet för sjömän som inte fyllt 18 år om det kan antas äventyra deras hälsa eller säkerhet. Vilket arbete som är av sådan art skall fastställas i nationella lagar och andra författningar eller av den behöriga myndigheten efter samråd med berörda redar- och sjöfolksorganisationer enligt relevanta internationella normer.

Guideline B1.1 – Minimum age

Anvisning B1.1 – Minimiålder

1. When regulating working and living conditions, Members should give special attention to the needs of young persons under the age of 18.

1. När bestämmelser utformas för arbets- och levnadsförhållanden, bör medlemsstater ägna särskild uppmärksamhet åt behoven hos ungdomar som inte fyllt 18 år.

Regulation 1.2 – Medical certificate

Regel 1.2 – Läkarintyg

Purpose: To ensure that all seafarers are medically fit to perform their duties at sea

Syfte: Att säkerställa att alla sjömän är medicinskt lämpliga att utföra sina uppgifter till sjöss

1.Seafarers shall not work on a ship unless they are certified as medically fit to perform their duties.

2.Exceptions can only be permitted as prescribed in the Code.

1.Sjömän skall inte arbeta på ett fartyg om de inte har intyg på att de är medicinskt lämpliga att utföra sina uppgifter.

2.Undantag kan medges endast i de fall som anges i koden.

Standard A1.2 – Medical certificate

Standard A1.2 – Läkarintyg

1.The competent authority shall require that, prior to beginning work on a ship, seafarers hold a valid medical certificate attesting that they are medically fit to perform the duties they are to carry out at sea.

2.In order to ensure that medical certifi- cates genuinely reflect seafarers' state of health, in light of the duties they are to perform, the competent authority shall, after consultation with the shipowners' and seafarers' organizations concerned, and giving due consideration to applicable international guidelines referred to in Part B of this Code, prescribe the nature of the medical examination and certificate.

3.This Standard is without prejudice to the International Convention on Standards of Training, Certification and Watchkeeping

1.Den behöriga myndigheten skall kräva att sjömän, innan arbete på ett fartyg påbörjas, innehar ett giltigt läkarintyg som intygar att de är medicinskt lämpliga att utföra sina uppgifter till sjöss.

2.För att säkerställa att läkarintyg ger en korrekt bild av sjömannens hälsotillstånd skall den behöriga myndigheten, mot bakgrund av de uppgifter sjömannen skall utföra, efter samråd med berörda redar- och sjöfolksorganisationer och med vederbörlig hänsyn till de gällande internationella anvisningar som avses i del B i denna kod, föreskriva hur läkarundersökning och läkarintyg skall utformas.

3.Denna standard skall inte påverka tillämp- ningen av den internationella konventionen om normer för sjöfolks utbildning, certifie-

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

for Seafarers, 1978, as amended ( STCW ). A medical certificate issued in accordance with the requirements of STCW shall be accepted by the competent authority, for the purpose of Regulation 1.2. A medical certificate meeting the substance of those require- ments, in the case of seafarers not covered by STCW, shall similarly be accepted.

4.The medical certificate shall be issued by a duly qualified medical practitioner or, in the case of a certificate solely concerning eyesight, by a person recognized by the competent authority as qualified to issue such a certificate. Practitioners must enjoy full professional independence in exercising their medical judgement in undertaking medical examination procedures.

5.Seafarers that have been refused a certificate or have had a limitation imposed on their ability to work, in particular with respect to time, field of work or trading area, shall be given the opportunity to have a further examination by another independent medical practitioner or by an independent medical referee.

6.Each medical certificate shall state in particular that:

(a)the hearing and sight of the seafarer concerned, and the colour vision in the case of a seafarer to be employed in capacities where fitness for the work to be performed is liable to be affected by defective colour vision, are all satisfactory; and

(b)the seafarer concerned is not suffering from any medical condition likely to be aggravated by service at sea or to render the seafarer unfit for such service or to endanger the health of other persons on board.

7. Unless a shorter period is required by reason of the specific duties to be performed by the seafarer concerned or is required under STCW:

(a) a medical certificate shall be valid for a maximum period of two years unless the seafarer is under the age of 18, in which case the maximum period of validity shall be one year;

ring och vakthållning, 1978, med ändringar (STCW-konventionen). Den behöriga myndigheten skall godta ett läkarintyg som utfärdats enligt kraven i STCW som ett intyg enligt regel 1.2. När det gäller sjömän som inte omfattas av STCW skall ett läkarintyg som i huvudsak uppfyller dessa krav likaså godkännas.

4.Läkarintyget skall vara utfärdat av en behörig läkare eller, när det endast gäller ett intyg från en synundersökning, av en person som den behöriga myndigheten godkänt som behörig att utfärda ett sådant intyg. Läkare som genomför läkarundersökningar måste vara helt oberoende i sina yrkes- mässiga bedömningar.

5.Sjöman som har vägrats intyg eller har nedsatt arbetsförmåga, särskilt när det gäller arbetstid, arbetsfält eller geografiskt område, skall kunna få ytterligare en undersökning gjord hos en annan oberoende behörig läkare eller en oberoende medicinsk skiljedomare.

6.Varje läkarintyg skall särskilt ange att den berörda personen

(a)har en tillfredsställande hörsel och syn, vilket även skall avse färgseendet när det gäller en person som skall arbeta i funk- tioner där lämpligheten för det arbete som skall utföras kan påverkas av brister i färgseendet, och

(b)inte lider av något medicinskt tillstånd som kan komma att förvärras av tjänstgöring till sjöss, göra vederbörande olämplig för sådan tjänstgöring eller äventyra andra ombordvarandes hälsa.

7. Om inte en kortare period krävs med hänsyn till de speciella arbetsuppgifter som personen skall utföra, eller krävs enligt STCW

(a) skall ett läkarintyg gälla högst två år om inte sjömannen är under 18 år, då den längsta giltighetstiden skall vara ett år,

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

(b) a certification of colour vision shall be valid for a maximum period of six years.

8. In urgent cases the competent authority may permit a seafarer to work without a valid medical certificate until the next port of call where the seafarer can obtain a medical certificate from a qualified medical practitioner, provided that:

(a)the period of such permission does not exceed three months; and

(b)the seafarer concerned is in possession of an expired medical certificate of recent date.

9.If the period of validity of a certificate expires in the course of a voyage, the certificate shall continue in force until the next port of call where the seafarer can obtain a medical certificate from a qualified medical practitioner, provided that the period shall not exceed three months.

10.The medical certificates for seafers working on ships ordinarily engaged on international voyages must as a minimum be provided in English.

(b) skall ett intyg om färgseende gälla högst sex år.

8. I trängande fall får den behöriga myndig- heten medge att en person arbetar utan giltigt läkarintyg till nästa angöringshamn där en kompetent legitimerad läkare kan utfärda ett sådant, under förutsättning

(a)att medgivandet skall gälla högst tre månader, och

(b)att personen ifråga har ett utgånget men nyligen utfärdat läkarintyg.

9.Om giltighetstiden för ett intyg går ut under en sjöresa, skall det fortsätta att gälla till nästa angöringshamn där personen ifråga kan få ett läkarintyg från en behörig läkare, på villkor att fristen inte överskrider tre månader.

10.Läkarintyg för sjömän som arbetar på fartyg som normalt går i internationell sjöfart måste som ett minimum utfärdas på engelska.

Guideline B1.2 – Medical certificate	Anvisning B1.2 – Läkarintyg
Guideline B1.2.1 – International guidelines	Anvisning	B1.2.1	–	Internationella
	anvisningar

1. The competent authority, medical practi- tioners, examiners, shipowners, seafarers' representatives and all other persons concerned with the conduct of medical fitness examinations of seafarer candidates and serving seafarers should follow the ILO/ WHO Guidelines for Conducting Pre-sea and Periodic Medical Fitness Examinations for Seafarers, including any subsequent versions, and any other applicable international guidelines published by the International Labour Organization, the International Maritime Organization or the World Health Organization.

1. Den behöriga myndigheten, behöriga läkare, examinatorer, redare, företrädare för sjömän och alla andra personer som berörs av genomförandet av medicinska lämplig- hetsundersökningar av sökande och tjänstgörande sjömän bör följa ILO/WHO:s anvisningar för läkarundersökning av sjömän (Guidelines for Conducting Pre-sea and Periodic Medical Fitness Examinations for Seafarers) och eventuella senare versioner, samt eventuella andra tillämpliga interna- tionella anvisningar som offentliggörs av Internationella arbetsorganisationen, FN:s internationella sjöfartsorganisation eller Världshälsoorganisationen.

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

Regulation1.3–Trainingandqualifications

Regel 1.3 – Utbildning och kvalifikationer

Purpose: To ensure that seafarers are trained or qualified to carry out their duties on board ship

Syfte: Att säkerställa att sjömän är utbildade eller kvalificerade att utföra sina uppgifter ombord på fartyg

1.Seafarers shall not work on a ship unless they are trained or certified as competent or otherwise qualified to perform their duties.

2.Seafarers shall not be permitted to work on a ship unless they have successfully completed training for personal safety on board ship.

3.Training and certification in accordance with the mandatory instruments adopted by the International Maritime Organization shall be considered as meeting the requirements of paragraphs 1 and 2 of this Regulation.

4.Any Member which, at the time of its ratification of this Convention, was bound by the Certification of Able Seamen Convention, 1946 (No. 74), shall continue to carry out the obligations under that Convention unless and until mandatory provisions covering its subject matter have been adopted by the International Maritime Organization and entered into force, or until five years have elapsed since the entry into force of this Convention in accordance with paragraph 3 of Article VIII, whichever date is earlier.

1.Sjömän skall inte arbeta på ett fartyg, om de inte har utbildning eller intyg på att de är kompetenta eller på annat sätt kvalificerade att utföra sina uppgifter.

2.Sjömän skall inte tillåtas arbeta på ett fartyg om de inte med godkänt resultat har fullgjort en utbildning i personlig säkerhet ombord på fartyg.

3.Utbildning och certifiering enligt de obligatoriska instrument som Interna- tionella sjöfartsorganisationen antagit skall anses uppfylla kraven i punkterna 1 och 2 i denna regel.

4.Varje medlemsstat som när den ratific- erade denna konvention var bunden av 1946 års konvention (nr 74) om behörighetsbevis för matroser skall fortsätta att uppfylla sina skyldigheter enligt den konventionen om inte och fram till dess obligatoriska regler som täcker dess ämnesområde har antagits av Internationella sjöfartsorganisationen och trätt i kraft, eller tills fem år har förflutit efter denna konventions ikraftträdande enligt artikel VIII punkt 3, beroende på vilket som inträffar först.

Regulation1.4–Recruitmentandplacement

Regel1.4–Rekryteringocharbetsförmedling

Purpose: To ensure that seafarers have access to an efficient and well-regulated seafarer recruitment and placement system

Syfte: Att säkerställa att sjömän har tillgång till ett effektivt och väl reglerat system för rekrytering och förmedling av sjömän

1.All seafarers shall have access to an efficient, adequate and accountable system for finding employment on board ship without charge to the seafarer.

2.Seafarer recruitment and placement services operating in a Member's territory shall conform to the standards set out in the Code.

3.Each Member shall require, in respect of

1.Alla sjömän skall ha tillgång till ett effektivt, väl fungerande och ansvarsfullt system för att finna anställning ombord på fartyg utan kostnad för sjömännen.

2.Rekryterings- och arbetsförmedlings- kontor för sjömän som agerar på en medlemsstats territorium skall uppfylla de standarder som fastställs i koden.

3.Varje medlemsstat skall, när det gäller

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

seafarers who work on ships that fly its flag, that shipowners who use seafarer recruit- ment and placement services that are based in countries or territories in which this Convention does not apply, ensure that those services conform to the requirements set out in the Code.

sjömän som arbetar på fartyg som för dess flagg, kräva att redare som utnyttjar rekryterings- och förmedlingskontor som har sitt säte i länder eller territorier som inte tillämpar denna konvention försäkrar sig om att kontoren uppfyller de krav som fastställs i koden.

StandardA1.4–Recruitmentandplacement	StandardA1.4–Rekryteringocharbets-
	förmedling

1.Each Member that operates a public seafarer recruitment and placement service shall ensure that the service is operated in an orderly manner that protects and promotes seafarers' employment rights as provided in this Convention.

2.Where a Member has private seafarer recruitment and placement services opera- ting in its territory whose primary purpose is the recruitment and placement of sea- farers or which recruit and place a significant number of seafarers, they shall be operated only in conformity with a standardized system of licensing or certification or other form of regulation. This system shall be established, modified or changed only after consultation with the shipowners' and seafarers' organizations concerned. In the event of doubt as to whether this Conven- tion applies to a private recruitment and placement service, the question shall be determined by the competent authority in each Member after consultation with the shipowners' and seafarers' organizations concerned. Undue proliferation of private seafarer recruitment and placement services shall not be encouraged.

3.The provisions of paragraph 2 of this Standard shall also apply - to the extent that they are determined by the competent authority, in consultation with the ship- owners' and seafarers' organizations con- cerned, to be appropriate - in the context of recruitment and placement services operated by a seafarers' organization in the territory of the Member for the supply of seafarers who are nationals of that Member to ships which fly its flag. The services covered by this paragraph are those fulfilling the following conditions:

1.Varje medlemsstat som driver offentliga rekryterings- och förmedlingskontor för sjömän skall se till att kontoren drivs på ett ordnat sätt så att sjömännens arbetsrätt enligt denna konvention skyddas och främjas.

2.Om det finns privata rekryterings- och förmedlingskontor på en medlemsstats territorium vars primära syfte är rekrytering av och arbetsförmedling för sjömän, eller som rekryterar och förmedlar sjömän i betydande omfattning, skall dessa drivas helt enligt ett standardiserat system för licensiering, certifiering eller annan form av reglering. Detta system skall inrättas, modifieras eller ändras endast efter samråd med berörda redar- och sjöfolksorganisa- tioner. Uppstår tveksamhet om denna konvention är tillämplig på privata rekryterings- och förmedlingskontor, skall frågan avgöras av den behöriga myndigheten i varje medlemsstat efter samråd med berörda redar- och sjöfolksorganisationer. Ohämmad spridning av privata rekryterings- och förmedlingskontor för sjömän skall inte uppmuntras.

3.Bestämmelserna i punkt 2 i denna standard skall – i den mån den behöriga myndigheten i samråd med berörda redar- och sjöfolksorganisationer bedömer dem som lämpliga – också tillämpas på rekryte- ring och arbetsförmedling som bedrivs av en organisation för sjömän på medlemsstatens territorium för att rekrytera sjömän som är medborgare i den medlemsstaten till fartyg som för dess flagg. De kontor som omfattas av denna punkt är sådana som uppfyller följande villkor:

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

(a)the recruitment and placement service is operated pursuant to a collective bargaining agreement between that organization and a shipowner;

(b)both the seafarers' organization and the shipowner are based in the territory of the Member;

(c)The Member has national laws or regulations or a procedure to authorize or register the collective bargaining agreement permitting the operation of the recruitment and placement service; and

(d)the recruitment and placement service is operated in an orderly manner and measures are in place to protect and promote seafarers' employment rights comparable to those provided in paragraph 5 of this Standard.

4. Nothing in this Standard or Regulation

1.4 shall be deemed to:

(a)prevent a Member from maintaining a free public seafarer recruitment and place- ment service for seafarers in the framework of a policy to meet the needs of seafarers and shipowners, whether the service forms part of or is coordinated with a public employment service for all workers and employers; or

(b)impose on a Member the obligation to establish a system for the operation of private seafarer recruitment or placement services in its territory.

5. A Member adopting a system referred to in paragraph 2 of this Standard shall, in its laws and regulations or other measures, at a minimum:

(a)prohibit seafarer recruitment and place- ment services from using means, mecha- nisms or lists intended to prevent or deter seafarers from gaining employment for which they are qualified;

(b)require that no fees or other charges for seafarer recruitment or placement or for providing employment to seafarers are borne directly or indirectly, in whole or in

(a)rekryterings- och arbetsförmedlings- kontoren drivs enligt ett kollektivavtal mellan den organisationen och en redare,

(b)både personalorganisationen och redaren har sitt säte på medlemsstatens territorium,

(c)medlemsstaten har nationella lagar och andra författningar eller ett förfarande för att auktorisera eller registrera det kollektiv- avtal som medger bedrivande av rekryterings- och förmedlingskontor, och

(d)rekryterings- och förmedlingskontoren bedrivs med ordning och reda, och det är sörjt för att sjömännens arbetsrätt skyddas och stöds på ett sätt som motsvarar det som föreskrivs i punkt 5 i denna standard.

4. Ingenting i denna standard eller regel 1.4 skall anses

(a)hindra en medlemsstat från att upprätt- hålla fria kontor för rekrytering och förmed- ling av sjömän enligt ett program för att uppfylla sjömännens och redarnas behov, oavsett om kontoren ingår i eller är samordnade med en offentlig arbetsförmed- ling för alla sjömän och arbetsgivare, eller

(b)tvinga på en medlemsstat en skyldighet att inrätta system för att bedriva privat rekrytering eller förmedling av sjömän på dess territorium.

5. En medlemsstat som inrättar ett system som avses i punkt 2 i denna standard skall i sina lagar och andra författningar, åtminstone

(a)förbjuda rekryterings- och arbets- förmedlingskontor för sjömän att använda medel, system eller listor avsedda att hindra eller avhålla sjömän från att få anställning som den är kvalificerad för,

(b)kräva att inget arvode eller andra avgifter för rekrytering eller förmedling av sjömän eller för att skaffa anställning till sjömän bekostas direkt eller indirekt, helt eller

						Prop. 2011/12:35
						Bilaga 1
part, by the seafarer, other than the cost of		delvis, av sjömannen, annat än kostnaden för
the seafarer obtaining a national statutory		läkarintyg som den nationella lagstiftningen
medical certificate, the national seafarer's		föreskriver, nationell sjömansbok och pass
book and a passport or other similar		eller	liknande personliga		resehandlingar,
personal travel documents, not including,		dock inte kostnaden för visum, som redaren
however, the cost of visas, which shall be		skall svara för, och
borne by the shipowner; and
(c) ensure that seafarer recruitment and		(c) se till att rekryterings- och förmedlings-
placement services operating in its territory:		kontor för sjömän som verkar på dess
(i) maintain an up-to-date register of all		territorium:
seafarers recruited or placed through them,		(i) håller ett aktuellt register över alla
to be available for inspection by the		sjömän som de rekryterat eller förmedlat,
competent authority;		vilket skall vara tillgängligt för inspektion av
(ii) make sure that seafarers are		den behöriga myndigheten,
informed of their rights and duties under		(ii) säkerställer att sjömän före eller
their employment agreements prior to or in		under anställningsförfarandet får informa-
the process of engagement and that proper		tion om sina rättigheter och skyldigheter
arrangements are made for seafarers to		enligt	anställningsavtalen,			att korrekta
examine their employment	agreements	arrangemang görs för att sjömännen skall
before and after they are signed and for		kunna granska sina anställningsavtal före
them to receive a copy of the agreements;		och efter det att de undertecknats, och att
(iii) verify that seafarers recruited or		den får en kopia av avtalen,
placed by them are qualified and hold the		(iii) verifierar att sjömän som
documents necessary for the job concerned,		rekryterats eller förmedlats av dem är
and that the seafarers' employment agree-		kompetent och har de handlingar som
ments are in accordance with applicable laws		behövs för det berörda arbetet, och att
and regulations and any collective bargaining		anställningsavtalen följer			gällande lagar,
agreement that forms part of the employ-		andra	författningar	och		eventuella
ment agreement;		kollektivavtal som ingår i anställningsavtalet,
(iv) make sure, as far as practicable, that		(iv) så långt möjligt ser till att redaren
the shipowner has the means to protect		har möjlighet att skydda sjömän från att bli
seafarers from being stranded in a foreign		strandsatt i en främmande hamn,
port;
(v) examine and respond to any		(v) undersöker och tar ställning till
complaint concerning their activities and		eventuella klagomål på deras verksamhet och
advise the competent authority of any		underrättar den behöriga myndigheten om
unresolved complaint;		eventuella olösta klagomål,
(vi) establish a system of protection, by
way of insurance or an equivalent		(vi) inrättar ett system för skydd,
appropriate measure, to	compensate	genom försäkring eller på annat likvärdigt
seafarers for monetary loss that they may		sätt, så att sjömän kompenseras för
incur as a result of the failure of a		ekonomiska förluster de kan drabbas av om
recruitment and placement service or the		en rekryterings- eller arbetsförmedlings-
relevant shipowner under the seafarers'		tjänst eller redare inte uppfyller sina
employment agreement to meet its		skyldigheter enligt sjömännens anställnings-
obligations to them.		avtal.
6. The competent authority shall closely		6. Den behöriga myndigheten skall noga
supervise and control all seafarer recruit-		övervaka och kontrollera alla rekryterings-
ment and placement services operating in		och förmedlingskontor för sjömän som
the territory of the Member concerned. Any		verkar	på medlemsstatens			territorium.
licences or certificates or similar authoriza-		Eventuella licenser, tillstånd eller liknande
tions for the operation of private services in		bemyndiganden att driva privata kontor på

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

the territory are granted or renewed only after verification that the seafarer recruit- ment and placement service concerned meets the requirements of national laws and regulations.

7.The competent authority shall ensure that adequate machinery and procedures exist for the investigation, if necessary, of complaints concerning the activities of seafarer recruit- ment and placement services, involving, as appropriate, representatives of shipowners and seafarers.

8.Each Member which has ratified this Convention shall, in so far as practicable, advise its nationals on the possible problems of signing on a ship that flies the flag of a State which has not ratified the Convention, until it is satisfied that standards equivalent to those fixed by this Convention are being applied. Measures taken to this effect by the Member that has ratified this Convention shall not be in contradiction with the principle of free movement of workers stipulated by the treaties to which the two States concerned may be parties.

9.Each Member which has ratified this Convention shall require that shipowners of ships that fly its flag, who use seafarer recruitment and placement services based in countries or territories in which this Convention does not apply, ensure, as far as practicable, that those services meet the requirements of this Standard.

10.Nothing in this Standard shall be understood as diminishing the obligations and responsibilities of shipowners or of a Member with respect to ships that fly its flag.

territoriet skall utfärdas eller förnyas först sedan det verifierats att de berörda rekryterings- och förmedlingskontoren uppfyller kraven i nationella lagar och andra författningar.

7.Den behöriga myndigheten skall se till att det finns lämpliga organ och förfaranden för att vid behov utreda klagomål över verksam- heten på rekryterings- och förmedlings- kontor för sjömän, där så är lämpligt under medverkan av representanter för redare och sjömän.

8.Varje medlemsstat som har ratificerat denna konvention skall så långt möjligt ge råd till sina medborgare om de problem som kan uppstå när man tar anställning på ett fartyg som är flaggat i en stat som inte har ratificerat konventionen, tills det står klart att normer som är likvärdiga med dem som fastställs i denna konvention tillämpas. Åtgärder som den medlemsstat som har ratificerat konventionen vidtar i detta syfte får inte strida mot principen om fri rörlighet för sjömän som föreskrivs i de fördrag där de två berörda staterna kan ingå som parter.

9.Varje medlemsstat som har ratificerat denna konvention skall kräva att redare för fartyg som för dess flagg och som använder rekryterings- och förmedlingskontor med säte i länder eller territorier där denna konvention inte tillämpas, så långt möjligt ser till att kontoren uppfyller kraven i denna standard.

10.Inget i denna standard skall anses minska redares eller en medlemsstats skyldigheter och ansvar med avseende på fartyg som för dess flagg.

GuidelineB1.4 –Recruitmentandplacement

Guideline B1.4.1 – Organizational and operationalguidelines

1. When fulfilling its obligations under Standard A1.4, paragraph 1, the competent authority should consider:

(a) taking the necessary measures to pro-

AnvisningB1.4–Rekryteringocharbets- förmedling

AnvisningB1.4.1 –Anvisningarförorganisation ochverksamhet

1. När den behöriga myndigheten uppfyller sina skyldigheter enligt standard A1.4 punkt 1, bör den:

(a) vidta de åtgärder som behövs för att

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

mote effective cooperation among seafarer recruitment and placement services, whether public or private;

(b)the needs of the maritime industry at both the national and international levels, when developing training programmes for seafarers that form the part of the ship's crew that is responsible for the ship's safe navigation and pollution prevention opera- tions, with the participation of shipowners, seafarers and the relevant training institutions;

(c)making suitable arrangements for the cooperation of representative shipowners' and seafarers' organizations in the organiza- tion and operation of the public seafarer recruitment and placement services, where they exist;

(d)determining, with due regard to the right to privacy and the need to protect confidentiality, the conditions under which seafarers' personal data may be processed by seafarer recruitment and placement services, including the collection, storage, combina- tion and communication of such data to third parties;

(e)maintaining an arrangement for the collection and analysis of all relevant information on the maritime labour market, including the current and prospective supply of seafarers that work as crew classified by age, sex, rank and qualifications, and the industry's requirements, the collection of data on age or sex being admissible only for statistical purposes or if used in the framework of a programme to prevent discrimination based on age or sex;

(f)ensuring that the staff responsible for the supervision of public and private seafarer recruitment and placement services for ship's crew with responsibility for the ship's safe navigation and pollution prevention operations have had adequate training, including approved sea-service experience, and have relevant knowledge of the maritime industry, including the relevant maritime international instruments on training, certification and labour standards;

främja ett effektivt samarbete mellan rekryterings- och förmedlingskontor för sjömän, offentliga såväl som privata,

(b)beakta sjöfartsnäringens behov, natio- nellt såväl som internationellt, när utbild- ningsprogram tas fram för besättnings- medlemmar som ansvarar för en säker navigation av fartyget och för åtgärder som hindrar förorening, under medverkan av redare, sjömän och relevanta utbildnings- institutioner,

(c)göra lämpliga arrangemang för att representativa redar- och sjöfolksorganisa- tioner skall samarbeta om att organisera och driva offentliga rekryterings- och förmed- lingskontor för sjömän, där sådana kontor finns,

(d)med vederbörlig hänsyn till rätten till privatliv och behovet av sekretesskydd, fastställa på vilka villkor rekryterings- och förmedlingskontor för sjömän får behandla sjömännens personuppgifter, bland annat insamling, lagring, sammanställning och utlämnande av sådana uppgifter till tredje part,

(e)samla in och analysera all relevant information på den maritima arbets- marknaden, bland annat löpande och framtida tillgång på sjömän som ingår i fartygets besättning, uppdelad på ålder, kön, rang och kvalifikationer, och näringens krav, varvid insamling av data om ålder eller kön är tillåten endast för statistiska syften eller om uppgifterna skall användas i ett program för att hindra diskriminering grundad på ålder eller kön,

(f)se till att den personal som ansvarar för övervakning av offentlig och privat rekrytering och förmedling av sjömän till fartygsbesättningar med ansvar för en säker navigering av fartyget och åtgärder för att motverka föroreningar är väl utbildade och har godkänd erfarenhet från tjänstgöring till sjöss och relevant kunskap om sjöfarts- näringen, inklusive relevanta maritima internationella instrument för utbildning, certifiering och arbetsnormer,

100

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

(g)prescribing operational standards and adopting codes of conduct and ethical practices for seafarer recruitment and placement services; and

(h)exercising supervision of the licensing or certification system on the basis of a system of quality standards.

2. In establishing the system referred to in Standard A1.4, paragraph 2, each Member should consider requiring seafarer recruit- ment and placement services, established in its territory, to develop and maintain verifiable operational practices. These operational practices for private seafarer recruitment and placement services and, to the extent that they are applicable, for public seafarer recruitment and placement services should address the following matters:

(a)medical examinations, seafarers' identity documents and such other items as may be required for the seafarer to gain employment;

(b)maintaining, with due regard to the right to privacy and the need to protect confidentiality, full and complete records of the seafarers covered by their recruitment and placement system, which should include but not be limited to:

(i)the seafarers' qualifications;

(ii)record of employment;

(iii)personal data relevant to employ- ment; and

(iv)medical data relevant to employment;

(c)maintaining up-to-date lists of the ships for which the seafarer recruitment and placement services provide seafarers and ensuring that there is a means by which the services can be contacted in an emergency at all hours;

(d)procedures to ensure that seafarers are not subject to exploitation by the seafarer recruitment and placement services or their personnel with regard to the offer of engagement on particular ships or by particular companies;

(g)föreskriva standarder för verksamheten och inrätta uppförandekoder och etiska regler för rekrytering och förmedling av sjömän, och

(h)utöva tillsyn över system för licensiering eller certifiering på grundval av ett system för kvalitetsnormer.

2. Varje medlemsstat bör, när den inrättar det system som avses i standard A1.4 punkt 2, överväga krav på att de rekryterings- och förmedlingskontor för sjömän som verkar på dess territorium skall ta fram och upprätthålla arbetsrutiner som går att verifiera. Dessa arbetsrutiner för privata och, i tillämpliga fall, offentliga rekryterings- och förmedlingskontor för sjömän bör inriktas på följande punkter:

(a)läkarundersökningar, identitetshandling- ar för sjömän och annat som kan behövas för att sjömännen skall få anställning,

(b)med vederbörlig hänsyn till rätten till privatliv och behovet av sekretesskydd, att hålla fullständiga register över sjömän som omfattas av deras system för rekrytering och arbetsförmedling och som bör innefatta men inte begränsas till:

(i)sjömännens kvalifikationer,

(ii)förteckning över anställningar,

(iii)personuppgifter av betydelse för anställning, och

(iv)medicinska data av betydelse för anställning,

(c)att hålla aktuella besättningslistor för de fartyg åt vilka kontoret tillhandahåller besättning, samt säkerställa att det går att kontakta kontoret i en nödsituation vid alla tider på dygnet,

(d)rutiner för att säkerställa att sjömän inte utsätts för exploatering från kontorets eller dess personals sida när det gäller erbjudanden om anställning på vissa fartyg eller hos vissa rederier,

(e) procedures to prevent the opportunities (e) rutiner för att hindra att sjömän

101

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

for exploitation of seafarers arising from the issue of joining advances or any other financial transaction between the shipowner and the seafarers which are handled by the seafarer recruitment and placement services;

(f)clearly publicizing costs, if any, which the seafarer will be expected to bear in the recruitment process;

(g)ensuring that seafarers are advised of any particular conditions applicable to the job for which they are to be engaged and of the particular shipowner's policies relating to their employment;

(h)procedures which are in accordance with the principles of natural justice for dealing with cases of incompetence or indiscipline consistent with national laws and practice and, where applicable, with collective agreements;

(i)procedures to ensure, as far as practicable, that all mandatory certificates and documents submitted for employment are up to date and have not been fraudulently obtained and that employment references are verified;

(j)procedures to ensure that requests for information or advice by families of seafarers while the seafarers are at sea are dealt with promptly and sympathetically and at no cost; and

(k)verifying that labour conditions on ships where seafarers are placed are in conformity with applicable collective bargaining agree- ments concluded between a shipowner and a representative seafarers' organization and, as a matter of policy, supplying seafarers only to shipowners that offer terms and condi- tions of employment to seafarers which comply with applicable laws or regulations or collective agreements.

3. Consideration should be given to encour- aging international cooperation between Members and relevant organizations, such as:

(a) the systematic exchange of information on the maritime industry and labour market

exploateras i samband med utbetalning av förskottslega eller någon annan ekonomisk transaktion mellan redaren och sjömannen, som sköts av rekryterings- och förmedlings- kontoret,

(f)att klart tillkännage vilka kostnader sjö- mannen skall bära, om rekryterings- processen är förenad med sådana,

(g)att se till att sjömannen får besked om särskilda villkor som kan gälla det arbete för vilket de skall anställas och om rederiet har särskilda principer som rör anställningen,

(h)rutiner för att hantera fall av inkompetens eller bristande disciplin som uppfyller vedertagna rättviseprinciper och är förenliga med nationell lag och sedvänja samt i tillämpliga fall med kollektivavtal,

(i)rutiner för att så långt möjligt säkerställa att alla obligatoriska intyg och handlingar som visas upp för anställning är aktuella och inte har skaffats på olaglig väg samt att anställningsreferenser verifieras,

(j)rutiner för att säkerställa att en begäran om upplysningar eller råd från anhöriga till sjömän medan de är till sjöss behandlas snabbt, välvilligt och utan kostnad, och

(k)att verifiera att arbetsförhållandena på fartyg där sjömän är placerade följer gällande kollektivavtal mellan en redare och en representativ organisation för sjömän och har som princip att förmedla personal endast åt sådana redare som erbjuder sjömännen anställningsvillkor och anställnings- förhållanden som uppfyller gällande lagar eller andra bestämmelser eller kollektivavtal.

3. Internationellt samarbete mellan medlemsstater och relevanta organisationer bör främjas. Sådant samarbete kan omfatta

(a) ett systematiskt utbyte av information om sjöfartsnäringen och arbetsmarknaden

102

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

on a bilateral, regional and multilateral basis;

(b)the exchange of information on maritime labour legislation;

(c)the harmonization of policies, working methods and legislation governing recruit- ment and placement of seafarers;

(d)the improvement of procedures and conditions for the international recruitment and placement of seafarers; and

(e)workforce planning, taking account of the supply of and demand for seafarers and the requirements of the maritime industry.

på bilateral, regional och multilateral nivå,

(b)utbyte av information om arbetsrättslig lagstiftning inom sjöfarten,

(c)harmonisering av handlingsprogram, arbetsmetoder och lagstiftning som styr rekryteringavocharbetsförmedlingförsjömän,

(d)förbättring av rutiner och villkor för internationell rekrytering av och arbets- förmedling för sjömän, och

(e)arbetskraftsplanering, med beaktande av tillgången och efterfrågan på sjömän samt sjöfartsnäringens krav.

Title 2. Conditions of Employment

Regulation 2.1 – Seafarers' employment agreements

Purpose: To ensure that seafarers have a fair employment agreement

1.The terms and conditions for employ- ment of a seafarer shall be set out or referred to in a clear written legally enforceable agreement and shall be consistent with the standards set out in the Code.

2.Seafarers' employment agreements shall be agreed to by the seafarer under conditions which ensure that the seafarer has an opportunity to review and seek advice on the terms and conditions in the agreement and freely accepts them before signing.

3.To the extent compatible with the Member's national law and practice, seafarers' employment agreements shall be understood to incorporate any applicable collective bargaining agreements.

Standard

Standard A2.1 – Seafarers' employment agreements

1. Each Member shall adopt laws or regula- tions requiring that ships that fly its flag comply with the following requirements:

Kapitel 2. Anställningsförhållanden

Regel 2.1 – Anställningsavtal för sjömän

Syfte: Att säkerställa att sjömän har rättvisa anställningsavtal

1.Sjömäns anställningsvillkor och anställ- ningsförhållanden skall anges eller åberopas i ett klart formulerat, rättsligt verkställbart avtal och skall uppfylla de standarder som fastställs i koden.

2.Sjömännen skall godkänna anställnings- avtalet under förhållanden som garanterar att de har möjlighet att granska och söka råd om villkoren och förhållandena enligt avtalet och frivilligt godkänner dessa före undertecknandet.

3.I den mån det är förenligt med medlemsstatens nationella lag och praxis skall anställningsavtal för sjömän anses innefatta eventuella gällande kollektivavtal.

Standard

Standard A2.1 – Anställningsavtal för sjömän

1. Varje medlemsstat skall anta lagar och andra författningar som kräver att fartyg som för dess flagg uppfyller följande krav:

103

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

(a)seafarers working on ships that fly its flag shall have a seafarers' employment agreement signed by both the seafarer and the shipowner or a representative of the shipowner (or, where they are not employees, evidence of contractual or similar arrangements) providing them with decent working and living conditions on board the ship as required by this Convention;

(b)seafarers signing a seafarers' employment agreement shall be given an opportunity to examine and seek advice on the agreement before signing, as well as such other facilities as are necessary to ensure that they have freely entered into an agreement with a sufficient understanding of their rights and responsibilities;

(c)the shipowner and seafarer concerned shall each have a signed original of the seafarers' employment agreement;

(d)measures shall be taken to ensure that clear information as to the conditions of their employment can be easily obtained on board by seafarers, including the ship's master, and that such information, including a copy of the seafarers' employment agree- ment, is also accessible for review by officers of a competent authority, including those in ports to be visited; and

(e)seafarers shall be given a document containing a record of their employment on board the ship.

2. Where a collective bargaining agreement forms all or part of a seafarers' employment agreement, a copy of that agreement shall be available on board. Where the language of the seafarers' employment agreement and any applicable collective bargaining agreement is not in English, the following shall also be available in English (except for ships engaged only in domestic voyages):

(a)a copy of a standard form of the agreement; and

(b)the portions of the collective bargaining agreement that are subject to a port State inspection under Regulation 5.2.

(a)sjömän som arbetar på fartyg som för dess flagg skall ha ett anställningsavtal för sjömän undertecknat av såväl sjömannen som redaren eller en representant för denne (eller, om sjömannen inte är anställd, bevis på kontrakts- eller liknande arrangemang) som ger möjlighet att arbeta och leva under anständiga förhållanden ombord på fartyget enligt kraven i denna konvention,

(b)sjömän som undertecknar ett anställ- ningsavtal för sjömän skall ges möjlighet att granska och söka råd om avtalet innan det undertecknas, samt andra möjligheter som är nödvändiga för att garantera att sjö- mannen har ingått avtalet av fri vilja och med tillräcklig förståelse av sina rättigheter och skyldigheter,

(c)den berörda redaren och sjömannen skall vardera ha ett undertecknat original av anställningsavtalet,

(d)det skall garanteras att sjömän, även fartygets befälhavare, har lätt tillgång ombord till tydlig information om deras anställningsförhållanden, och att denna information, bland annat en kopia av anställningsavtalet, också finns tillgänglig för granskning av tjänstemän från en behörig myndighet, bland annat myndig- heter i hamnar som besöks, och

(e)sjömän skall få en handling med en redogörelse för deras anställning ombord på fartyget.

2. När ett kollektivavtal utgör hela eller en del av ett anställningsavtal för sjömän, skall en kopia av detta avtal finnas tillgänglig ombord. Om språket i anställningsavtalet och ett eventuellt gällande kollektivavtal inte är engelska, skall följande också finnas tillgängligt på engelska (utom för fartyg som endast går i inrikes sjöfart):

(a)en kopia av ett avtalsformulär i standardformat, och

(b)de delar av kollektivavtalet som ingår i en hamnstatsinspektion enligt regel 5.2.

104

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

3.The document referred to in paragraph 1(e) of this Standard shall not contain any statement as to the quality of the seafarers' work or as to their wages. The form of the document, the particulars to be recorded and the manner in which such particulars are to be entered, shall be determined by national law.

4.Each Member shall adopt laws and regulations specifying the matters that are to be included in all seafarers' employment agreements governed by its national law. Seafarers' employment agreements shall in all cases contain the following particulars:

(a)the seafarer's full name, date of birth or age, and birthplace;

(b)the shipowner's name and address;

(c)the place where and date when the seafarers' employment agreement is entered into;

(d)the capacity in which the seafarer is to be employed;

(e)the amount of the seafarer's wages or, where applicable, the formula used for calculating them;

(f)the amount of paid annual leave or, where applicable, the formula used for calculating it;

(g)the termination of the agreement and the conditions thereof, including:

(i)if the agreement has been made for an indefinite period, the conditions entitling either party to terminate it, as well as the required notice period, which shall not be less for the shipowner than for the seafarer;

(ii)if the agreement has been made for a definite period, the date fixed for its expiry; and

(iii)if the agreement has been made for a voyage, the port of destination and the time which has to expire after arrival before the seafarer should be discharged;

(h)the health and social security protection benefits to be provided to the seafarer by

3.Den handling som avses i punkt 1 e i denna standard skall inte innehålla någon uppgift om kvaliteten på sjömannens arbete eller om lönen. Handlingens utformning, de uppgifter som skall tas upp och hur sådana uppgifter skall föras in skall fastställas i nationell lag.

4.Varje medlemsstat skall anta lagar och andra författningar som tar upp de uppgifter som skall ingå i alla anställningsavtal för sjömän som lyder under dess nationella lag. Anställningsavtal för sjömän skall alltid innehålla följande uppgifter:

(a)den anställdes fullständiga namn, födelsedatum eller ålder och födelseort,

(b)redarens namn och adress,

(c)ort och datum för anställningsavtalets undertecknande,

(d)vilken funktion anställningen gäller,

(e)lön eller i tillämpliga fall den formel som skall användas för att beräkna denna,

(f)semesterns längd eller i tillämpliga fall den formel som skall användas för att beräkna denna,

(g)upphävande av avtalet och villkoren för detta, bland annat:

(i)om avtalet har slutits på obestämd tid, de förhållanden som berättigar endera parten att upphäva det, och den uppsäg- ningstid som skall gälla, vilken inte skall vara kortare för redaren än för den anställde,

(ii)om avtalet har slutits på viss tid, det datum då det skall löpa ut, och

(iii)om avtalet har slutits för en resa, destinationshamnen och vid vilken tidpunkt efter ankomsten som anställningen skall vara avslutad,

(h)det skydd för hälsa och social trygghet som redaren skall tillhandahålla:

105

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

the shipowner;

(i)the seafarer's entitlement to repatriation;

(j)reference to the collective bargaining agreement, if applicable; and

(k)any other particulars which national law may require.

5. Each Member shall adopt laws or regulations establishing minimum notice periods to be given by the seafarers and shipowners for the early termination of a seafarers' employment agreement. The duration of these minimum periods shall be determined after consultation with the shipowners' and seafarers' organizations concerned, but shall not be shorter than seven days.

(i)den anställdes rätt till hemresa,

(j)i tillämpliga fall, hänvisning till kollektivavtalet, och

(k)eventuella andra detaljer som kan krävas i nationell lag.

5. Varje medlemsstat skall anta lagar och andra författningar som stipulerar kortaste tillåtna uppsägningstid om sjömän och redare vill säga upp ett anställningsavtal i förtid. Längden på dessa minimitider skall bestämmas efter samråd med berörda redar- och sjöfolksorganisationer, men får inte understiga sju dagar.

6. A notice period shorter than the minimum may be given in circumstances which are recognized under national law or regulations or applicable collective bargaining agreements as justifying termination of the employment agreement at shorter notice or without notice. In determining those circumstances, each Member shall ensure that the need of the seafarer to terminate, without penalty, the employment agreement on shorter notice or without notice for compassionate or other urgent reasons is taken into account.

6. En uppsägningstid som är kortare än minimitiden kan tillämpas i fall som godkänns i nationella lagar och andra författningar eller gällande kollektivavtal som motiv för upphävande av anställnings- avtal med kortare uppsägningstid eller utan uppsägning. Varje medlemsstat skall när den fastställer sådana skäl beakta att den anställde av barmhärtighetsskäl eller av andra trängande skäl utan att bli skadeståndsskyldig kan behöva säga upp avtalet med kortare varsel eller utan uppsägning.

Guideline	Anvisning
Guideline B2.1 – Seafarers' employment	AnvisningB2.1–Anställningsavtalförsjömän
agreements
GuidelineB2.1.1–Recordofemployment	AnvisningB2.1.1–Förteckningöveranställningar

1. In determining the particulars to be recorded in the record of employment referred to in Standard A2.1, paragraph 1(e), each Member should ensure that this document contains sufficient information, with a translation in English, to facilitate the acquisition of further work or to satisfy the sea-service requirements for upgrading or promotion. A seafarers' discharge book may satisfy the requirements of paragraph 1(e) of that Standard.

1. Varje medlemsstat bör, när den fastställer de punkter som skall tas upp i den redogörelse för anställningen som avses i standard A2.1 punkt 1 e, se till att det finns tillräcklig information i denna, med en översättning till engelska, för att göra det lätt att skaffa nytt arbete eller att tillgodose kraven på ombordanställning för en högre tjänst eller befordran. En sjömansbok kan uppfylla kraven i punkt 1 e i den standarden.

106

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

Regulation	Regel
Regulation 2.2 – Wages	Regel 2.2 – Lön

Purpose: To ensure that seafarers are paid for their services

Syfte: Att säkerställa att sjömän får betalt för sina tjänster

1. All seafarers shall be paid for their work regularly and in full in accordance with their employment agreements.

1. Alla sjömän skall få regelbunden och full betalning för sitt arbete i enlighet med deras anställningsavtal.

Standard	Standard
Standard A2.2 – Wages	Standard A2.2 – Lön

1.Each Member shall require that payments due to seafarers working on ships that fly its flag are made at no greater than monthly intervals and in accordance with any applicable collective agreement.

2.Seafarers shall be given a monthly account of the payments due and the amounts paid, including wages, additional payments and the rate of exchange used where payment has been made in a currency or at a rate different from the one agreed to.

3.Each Member shall require that ship- owners take measures, such as those set out in paragraph 4 of this Standard, to provide seafarers with a means to transmit all or part of their earnings to their families or dependants or legal beneficiaries.

4.Measures to ensure that seafarers are able to transmit their earnings to their families include:

(a)a system for enabling seafarers, at the time of their entering employment or during it, to allot, if they so desire, a proportion of their wages for remittance at regular intervals to their families by bank transfers or similar means; and

(b)a requirement that allotments should be remitted in due time and directly to the person or persons nominated by the seafarers.

5. Any charge for the service under paragraphs 3 and 4 of this Standard shall be reasonable in amount, and the rate of currency exchange, unless otherwise

1.Varje medlemsstat skall kräva att sjömän som arbetar på fartyg som för dess flagg får lön med högst månatliga intervall och i enlighet med eventuella gällande kollektiv- avtal.

2.Sjömän skall få en månatlig redovisning av upplupna betalningar och utbetalade belopp, bland annat lön, tilläggsbetalningar och tillämpad valutakurs när betalning har gjorts i en valuta eller till en kurs som avviker från den som överenskommits.

3.Varje medlemsstat skall kräva att redare vidtar åtgärder, såsom de som fastställs i punkt 4 i denna standard, för att bereda sjömännen möjlighet att överföra hela eller en del av sina inkomster till sina familjer, anhöriga eller rättsliga förmånstagare.

4.Åtgärder för att säkerställa att sjömän kan överföra sina inkomster till sina familjer innefattar bland annat:

(a)ett system genom vilket sjömän när de påbörjar en anställning eller under denna, om de så önskar, kan anvisa en del av sin lön för avsändning med regelbundna intervall till sina familjer genom banköverföringar eller på liknande sätt, och

(b)ett krav på att anvisningarna skall skickas i rätt tid och direkt till den eller de personer som sjömännen utsett.

5. Eventuell avgift för tjänsten enligt punkterna 3 och 4 i denna standard skall vara rimlig till sitt belopp, och växelkursen skall om inte annat föreskrivs i nationella

107

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

provided, shall, in accordance with national laws or regulations, be at the prevailing market rate or the official published rate and not unfavourable to the seafarer.

6. Each Member that adopts national laws or regulations governing seafarers' wages shall give due consideration to the guidance provided in Part B of the Code.

lagar eller andra författningar vara rådande marknadskurs eller officiellt offentliggjord kurs och får inte vara ofördelaktig för sjömännen.

6. Varje medlemsstat som antar nationella lagar och andra författningar som styr sjömäns lön skall vederbörligen beakta anvisningarna i del B i koden.

Guideline	Anvisning
Guideline B2.2 - Wages	Anvisning B2.2 - Lön
Guideline B2.2.1 - Specific definitions	Anvisning B2.2.1 – Särskilda definitioner

1. For the purpose of this Guideline, the term:

(a)able seafarer means any seafarer who is deemed competent to perform any duty which may be required of a rating serving in the deck department, other than the duties of a supervisory or specialist rating, or who is defined as such by national laws, regula- tions or practice, or by collective agreement;

(b)basic pay or wages means the pay, however composed, for normal hours of work; it does not include payments for overtime worked, bonuses, allowances, paid leave or any other additional remuneration;

(c)consolidated wage means a wage or salary which includes the basic pay and other pay-related benefits; a consolidated wage may include compensation for all overtime hours which are worked and all other pay- related benefits, or it may include only certain benefits in a partial consolidation;

(d)hours of work means time during which seafarers are required to do work on account of the ship;

(e)overtime means time worked in excess of the normal hours of work.

1. I denna anvisning avses med

(a)matros: sjöman som bedöms vara kompetent att utföra alla uppgifter som kan krävas av manskap i däckstjänstgöring, utom de uppgifter som åligger manskap i förmans- ställning eller specialistställning, eller sjö- män som definieras som matroser enligt nationella lagar och andra författningar, praxis eller kollektivavtal,

(b)basbetalning eller grundlön: betalning i olika former för normal arbetstid; den innefattar inte övertidsbetalning, bonus, traktamenten, betald ledighet eller eventuell annan tilläggsersättning,

(c)enhetslön: lön, innefattande grundlön och andra lönerelaterade förmåner; enhets- lön kan innefatta ersättning för all övertid som arbetas och alla andra lönerelaterade förmåner, eller endast vissa förmåner: partiell enhetslön,

(d)arbetstid eller arbetstimmar: den tid under vilken sjömän är ålagda att arbeta för fartygets räkning,

(e)övertid: den tid som arbetas utöver normal arbetstid.

Guideline B2.2.2 - Calculation and payment

Anvisning B2.2.2 - Beräkning och betalning

1. For seafarers whose remuneration includes separate compensation for overtime worked:

1. För sjöman vars ersättning innefattar särskild ersättning för arbetad övertid gäller följande:

108

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

(a)for the purpose of calculating wages, the normal hours of work at sea and in port should not exceed eight hours per day;

(b)for the purpose of calculating overtime, the number of normal hours per week covered by the basic pay or wages should be prescribed by national laws or regulations, if not determined by collective agreements, but should not exceed 48 hours per week; collective agreements may provide for a different but not less favourable treatment;

(c)the rate or rates of compensation for overtime, which should be not less than one and one-quarter times the basic pay or wages per hour, should be prescribed by national laws or regulations or by collective agreements, if applicable; and

(d)records of all overtime worked should be maintained by the master, or a person assigned by the master, and endorsed by the seafarer at no greater than monthly intervals.

2. For seafarers whose wages are fully or partially consolidated:

(a)the seafarers' employment agreement should specify clearly, where appropriate, the number of hours of work expected of the seafarer in return for this remuneration, and any additional allowances which might be due in addition to the consolidated wage, and in which circumstances;

(b)where hourly overtime is payable for hours worked in excess of those covered by the consolidated wage, the hourly rate should be not less than one and one-quarter times the basic rate corresponding to the normal hours of work as defined in paragraph 1 of this Guideline; the same principle should be applied to the overtime hours included in the consolidated wage;

(c)remuneration for that portion of the fully or partially consolidated wage representing the normal hours of work as defined in paragraph 1(a) of this Guideline should be no less than the applicable minimum wage; and

(a)vid löneberäkning bör den normala arbetstiden till sjöss och i hamn inte överskrida åtta timmar per dygn,

(b)vid beräkning av övertid bör den normala arbetstid per vecka som omfattas av basbetalning eller grundlön föreskrivas i nationella lagar och andra författningar, om den inte bestäms i kollektivavtal, men den bör inte överskrida 48 timmar per vecka, varvid kollektivavtal kan föreskriva en annan men inte mindre förmånlig behandling,

(c)tarifferna för övertidsersättning, som inte bör understiga 125 % av basbetalningen eller grundlönen per timme, bör föreskrivas i nationella lagar och andra författningar eller, i tillämpliga fall, i kollektivavtal, och

(d)journal över all arbetad övertid bör föras av befälhavaren eller en person som denne utsett, och godkännas av sjömnnen minst en gång i månaden.

2. För sjömän vars lön helt eller delvis utgår som enhetslön gäller följande:

(a)anställningsavtalet bör i tillämpliga fall klart ange det antal arbetstimmar som förväntas av sjömannen som motprestation för denna ersättning, samt eventuella ytterligare ersättningar som kan utgå utöver enhetslönen och villkoren för detta,

(b)om övertidsersättning skall betalas för timmar som arbetas utöver den tid på vilken enhetslönen beräknas, bör timtaxan inte underskrida 125 % av den basbetalning som utgår för normal arbetstid enligt definitionen i punkt 1 i denna anvisning, och samma princip bör tillämpas på den övertid som ingår i enhetslönen,

(c)ersättningen för den del av full eller partiell enhetslön som motsvarar normal arbetstid enligt definitionen i punkt 1 a i denna anvisning bör inte understiga den gällande minimilönen, och

109

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

(d) for seafarers whose wages are partially consolidated, records of all overtime worked should be maintained and endorsed as provided for in paragraph 1(d) of this Guideline.

3.National laws or regulations or collective agreements may provide for compensation for overtime or for work performed on the weekly day of rest and on public holidays by at least equivalent time off duty and off the ship or additional leave in lieu of remuneration or any other compensation so provided.

4.National laws and regulations adopted after consulting the representative shipowners' and seafarers' organizations or, as appropriate, collective agreements should take into account the following principles:

(a)equal remuneration for work of equal value should apply to all seafarers employed on the same ship without discrimination based upon race, colour, sex, religion, political opinion, national extraction or social origin;

(b)the seafarers' employment agreement specifying the applicable wages or wage rates should be carried on board the ship; information on the amount of wages or wage rates should be made available to each seafarer, either by providing at least one signed copy of the relevant information to the seafarer in a language which the seafarer understands, or by posting a copy of the agreement in a place accessible to seafarers or by some other appropriate means;

(c)wages should be paid in legal tender; where appropriate, they may be paid by bank transfer, bank cheque, postal cheque or money order;

(d)on termination of engagement all remuneration due should be paid without undue delay;

(e)adequate penalties or other appropriate remedies should be imposed by the competent authority where shipowners unduly delay, or fail to make, payment of all remuneration due;

(d) för sjömän vars lön är partiell enhetslön, bör journal över all arbetad övertid föras och godkännas enligt regeln i punkt 1 d i denna anvisning.

3.I nationella lagar, andra författningar eller kollektivavtal kan föreskrivas kompensation för övertid eller för arbete som utförts på den veckodag som är vilodag eller på allmän helgdag med minst lika lång fritid borta från fartyget, eller kompensationsledighet i stället för ersättning, eller eventuell annan kompensation.

4.I nationella lagar och andra författningar som antas efter samråd med representativa redar- och sjöfolksorganisationer eller i tillämpliga fall kollektivavtal, bör följande principer beaktas:

(a)lika ersättning för likvärdigt arbete bör tillämpas på alla sjömän som är anställda på samma fartyg utan diskriminering grundad på ras, hudfärg, kön, religion, politisk åsikt, nationell härkomst eller socialt ursprung,

(b)sjömännens anställningsavtal vari gällande löner eller lönetariffer anges, bör finnas tillgängliga på fartyget och uppgifter om lönebelopp eller lönetariffer bör hållas tillgängliga för alla berörda, antingen genom att minst ett undertecknat exemplar av de relevanta uppgifterna lämnas till var och en på ett språk som denne förstår, eller genom att ett exemplar av avtalet anslås på en plats som är tillgänglig för besättningen, eller på annat lämplig sätt,

(c)lön bör betalas i lagligt betalningsmedel, och där så är lämpligt kan den betalas genom banköverföring, bank- eller postcheck eller postanvisning,

(d)när anställningen upphör bör all utestående ersättning betalas utan onödigt dröjsmål,

(e)den behöriga myndigheten bör ålägga påföljder eller andra lämpliga sanktioner om redare otillbörligen dröjer med eller underlåter att betala all utestående ersättning,

110

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

(f)wages should be paid directly to seafarers' designated bank accounts unless they request otherwise in writing;

(g)subject to subparagraph (h) of this paragraph, the shipowner should impose no limit on seafarers' freedom to dispose of their remuneration;

(h)deduction from remuneration should be permitted only if:

(i)there is an express provision in national laws or regulations or in an applicable collective agreement and the seafarer has been informed, in the manner deemed most appropriate by the competent authority, of the conditions for such deductions; and

(ii)the deductions do not in total exceed the limit that may have been established by national laws or regulations or collective agreements or court decisions for making such deductions;

(i)no deductions should be made from a seafarer's remuneration in respect of obtaining or retaining employment;

(j)monetary fines against seafarers other than those authorized by national laws or regulations, collective agreements or other measures should be prohibited;

(k)the competent authority should have the power to inspect stores and services provided on board ship to ensure that fair and reasonable prices are applied for the benefit of the seafarers concerned; and

(l)to the extent that seafarers' claims for wages and other sums due in respect of their employment are not secured in accordance with the provisions of the International Convention on Maritime Liens and Mortgages, 1993, such claims should be protected in accordance with the Protection of Workers' Claims (Employer's Insolvency) Convention, 1992 (No. 173).

5. Each Member should, after consulting with representative shipowners' and seafarers' organizations, have procedures to

(f)lön bör betalas direkt till det bankkonto sjömannen angivit om den inte skriftligt begär annat,

(g)med förbehåll för stycket h i denna punkt bör redaren inte begränsa sjömannens frihet att förfoga över sin ersättning,

(h)avdrag från ersättning bör medges endast i fall då:

(i)det finns en uttrycklig bestämmelse i nationella lagar och andra författningar eller i gällande kollektivavtal och sjömannen på det sätt som den behöriga myndigheten bedömer lämpligast har blivit informerad om villkoren för sådana avdrag, och

(ii)de totala avdragen inte överskrider den gräns som eventuellt anges i nationella lagar och andra författningar, kollektivavtal eller domstolsbeslut om sådana avdrag,

(i)inga avdrag bör göras från sjömannens ersättning för att han eller hon skall få eller behålla en anställning,

(j)penningbestraffningar mot sjömän i annan form än som godkänns av nationella lagar och andra författningar eller kollektivavtal bör vara förbjudna,

(k)den behöriga myndigheten bör ha rätt att inspektera förnödenheter och tjänster som tillhandahålls ombord för att kunna förvissa sig om att rättvisa och skäliga priser tillämpas till gagn för de berörda sjömännen, och

(l)i den mån sjömännens fordringar på utestående lön och andra belopp som avser deras anställning inte är skyddade enligt bestämmelserna om sjöpant i 1993 års internationella konvention om sjöpanträtt och fartygshypotek, bör dessa fordringar skyddas enligt 1992 års konvention (nr 173) om skydd av arbetstagares fordran i händelse av arbetsgivarens insolvens.

5. Varje medlemsstat bör efter samråd med representativa redar- och sjöfolksorganisa- tioner ha förfaranden för att undersöka

111

	Prop. 2011/12:35
	Bilaga 1
investigate complaints relating to any matter	klagomål över alla förhållanden som
contained in this Guideline.	behandlas i denna anvisning.
Guideline B2.2.3 – Minimum wages	Anvisning B2.2.3 – Minimilöner

1.Without prejudice to the principle of free collective bargaining, each Member should, after consulting representative shipowners' and seafarers' organizations, establish proce- dures for determining minimum wages for seafarers. Representative shipowners' and seafarers' organizations should participate in the operation of such procedures.

2.When establishing such procedures and in fixing minimum wages, due regard should be given to international labour standards concerning minimum wage fixing, as well as the following principles:

(a)the level of minimum wages should take into account the nature of maritime employment, crewing levels of ships, and seafarers' normal hours of work; and

(b)the level of minimum wages should be adjusted to take into account changes in the cost of living and in the needs of seafarers.

3. The competent authority should ensure:

(a)by means of a system of supervision and sanctions, that wages are paid at not less than the rate or rates fixed; and

(b)that any seafarers who have been paid at a rate lower than the minimum wage are enabled to recover, by an inexpensive and expeditious judicial or other procedure, the amount by which they have been underpaid.

1.Utan att det påverkar tillämpningen av principen om fri avtalsrätt bör varje medlemsstat, efter samråd med representa- tiva redar- och sjöfolksorganisationer, inrätta förfaranden för att fastställa minimi- löner för sjömän. Representativa redar- och sjöfolksorganisationer bör medverka i hanteringen av sådana förfaranden.

2.När dessa förfaranden inrättas och minimilöner fastställs, bör vederbörlig hänsyn tas till internationella arbetsnormer för fastställande av minimilöner och följande principer tillämpas:

(a)minimilönernas nivå bör fastställas med hänsyn till karaktären av anställning i handelsflottan, fartygs bemanningsnivåer och sjömännens normala arbetstid, och

(b)minimilönernas nivå bör anpassas till levnadskostnadsutvecklingen och sjömännens behov.

3. Den behöriga myndigheten bör

(a)genom ett system för övervakning och sanktioner, säkerställa att den lön som betalas inte understiger det/de belopp som fastställts, och

(b)se till att sjömän som har fått en lön som understiger minimilönen genom ett billigt och snabbt rättsligt eller annat förfarande kan få ut det belopp den har att fordra.

Guideline B2.2.4 – Minimum monthly basic pay or wage figure for able seafarers

Anvisning B2.2.4 – Lägsta månatliga basbetalning eller grundlön för matroser

1. The basic pay or wages for a calendar month of service for an able seafarer should be no less than the amount periodically set by the Joint Maritime Commission or another body authorized by the Governing Body of the International Labour Office. Upon a decision of the Governing Body, the Director-General shall notify any revised amount to the Members of the

1. Basbetalningen eller grundlönen för en kalendermånads tjänst för en matros bör inte understiga det belopp som periodiskt fastställs av Joint Maritime Commission eller annat organ som Internationella arbets- byråns styrelse bemyndigat. Efter styrelsens beslut skall generaldirektören underrätta organisationens medlemsstater om varje ändring av beloppet.

112

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

Organization.

2. Nothing in this Guideline should be deemed to prejudice arrangements agreed between shipowners or their organizations and seafarers' organizations with regard to the regulation of standard minimum terms and conditions of employment, provided such terms and conditions are recognized by the competent authority.

2. Inget i denna anvisning bör anses påverka arrangemang som överenskommits mellan redare eller deras organisationer och sjöfolksorganisationer ifråga om reglering av miniminormer för anställningsvillkor och anställningsförhållanden, under förutsättning att den behöriga myndigheten erkänner dessa miniminormer.

Regulation

Regel

Regulation 2.3 - Hours of work and hours of rest

Purpose: To ensure that seafarers have regulated hours of work or hours of rest

Regel 2.3 - Arbetstid och vilotid

Syfte: Att säkerställa att sjömän har reglerad arbetstid och vilotid

1.Each Member shall ensure that the hours of work or hours of rest for seafarers are regulated.

2.Each Member shall establish maximum hours of work or minimum hours of rest over given periods that are consistent with the provisions in the Code.

1.Varje medlemsstat skall se till att sjömännens arbetstid och vilotid är reglerad.

2.Varje medlemsstat skall fastställa den längsta arbetstid eller den kortaste vilotid under en given tidsperiod som uppfyller föreskrifterna i koden.

Standard	Standard
StandardA2.3-Hoursofworkandhoursofrest	Standard A2.3 - Arbetstid och vilotid

1. For the purpose of this Standard, the term:

(a)hours of work means time during which seafarers are required to do work on account of the ship;

(b)hours of rest means time outside hours of work; this term does not include short breaks.

2.Each Member shall within the limits set out in paragraphs 5 to 8 of this Standard fix either a maximum number of hours of work which shall not be exceeded in a given period of time, or a minimum number of hours of rest which shall be provided in a given period of time.

3.Each Member acknowledges that the normal working hours' standard for seafarers, like that for other workers, shall be based on an eight-hour day with one day

1. I denna standard avses med

(a)arbetstid eller arbetstimmar: den tid under vilken det krävs att sjömän arbetar för fartygets räkning,

(b)vilotid eller vilotimmar: annan tid än arbetstid; termen innefattar inte korta raster.

2.Inom de gränser som anges i punkterna 5– 8 i denna standard skall varje medlemsstat fastställa antingen ett högsta antal arbetst- immar som inte får överskridas under en given tidsrymd, eller ett minsta antal vilo- timmar som skall tillhandahållas under en given tidsrymd.

3.Varje medlemsstat erkänner att normen för sjömäns liksom för andra arbetstagares normalarbetstid skall baseras på en åttatimmarsdag med en vilodag per vecka

113

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

of rest per week and rest on public holidays. However, this shall not prevent the Member from having procedures to authorize or register a collective agreement which determines seafarers' normal working hours on a basis no less favourable than this standard.

4.In determining the national standards, each Member shall take account of the danger posed by the fatigue of seafarers, especially those whose duties involve navigational safety and the safe and secure operation of the ship.

5.The limits on hours of work or rest shall be as follows:

(a)maximum hours of work shall not exceed:

(i)14 hours in any 24-hour period; and

(ii)72 hours in any seven-day period;

(b)minimumhoursofrestshallnotbelessthan:

(i)ten hours in any 24-hour period; and

(ii)77 hours in any seven-day period.

6.Hours of rest may be divided into no more than two periods, one of which shall be at least six hours in length, and the interval between consecutive periods of rest shall not exceed 14 hours.

7.Musters, fire-fighting and lifeboat drills, and drills prescribed by national laws and regulations and by international instru- ments, shall be conducted in a manner that minimizes the disturbance of rest periods and does not induce fatigue.

8.When a seafarer is on call, such as when a machinery space is unattended, the seafarer shall have an adequate compensatory rest period if the normal period of rest is disturbed by call-outs to work.

9.If no collective agreement or arbitration award exists or if the competent authority determines that the provisions in the agreement or award in respect of paragraph 7 or 8 of this Standard are inadequate, the

och vila på allmänna helgdagar. Detta skall dock inte hindra medlemsstaten från att tillämpa förfaranden för att godkänna eller registrera kollektivavtal som fastställer sjömäns normala arbetstid på en nivå som inte är mindre förmånlig än denna norm.

4.Varje medlemsstat skall, när den fast- ställer nationella normer, ta hänsyn till den fara som utmattade sjömän utgör, särskilt de vars skyldigheter innefattar navigations- säkerhet och ett riskfritt och säkert framförande av fartyget.

5.Gränserna för arbets- och vilotid skall vara följande:

(a)den längsta arbetstiden får inte över- skrida:

(i)14 timmar under en 24-timmars- period, och

(ii)72 timmar under en sjudagarsperiod,

och

(b)denkortastevilotidenfårinteunderskrida:

(i)10 timmar under en 24-timmars- period, och

(ii)77 timmar under en sjudagarsperiod.

6.Vilotiden får delas upp på högst två perioder, varav en skall vara minst sex timmar lång, och intervallet mellan på varandra följande viloperioder får inte överskrida 14 timmar.

7.Uppställningar, brand- och livbåts- övningar och övningar som föreskrivs i nationella lagar och andra författningar och internationella instrument skall genomföras med minsta möjliga störning av viloperiod- erna och så att de inte leder till utmattning.

8.När sjömän har beredskapstjänst, som när ett maskinutrymme är obemannat, och den normala vilotiden störs av utryckningar till arbete, skall lämplig kompensationsledighet utgå.

9.Om inget kollektivavtal eller skiljedom finns, eller om den behöriga myndigheten finner att reglerna i avtal eller skiljedom som rör punkt 7 eller 8 i denna standard är otillräckliga, skall den fastställa regler som

114

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

competent authority shall determine such provisions to ensure the seafarers concerned have sufficient rest.

10. Each Member shall require the posting, in an easily accessible place, of a table with the shipboard working arrangements, which shall contain for every position at least:

(a)the schedule of service at sea and service in port; and

(b)the maximum hours of work or the minimum hours of rest required by national laws or regulations or applicable collective agreements.

11.The table referred to in paragraph 10 of this Standard shall be established in a standardized format in the working language or languages of the ship and in English.

12.Each Member shall require that records of seafarers' daily hours of work or of their daily hours of rest be maintained to allow monitoring of compliance with paragraphs 5 to 11 inclusive of this Standard. The records shall be in a standardized format established by the competent authority taking into account any available guidelines of the International Labour Organization or shall be in any standard format prepared by the Organization. They shall be in the languages required by paragraph 11 of this Standard. The seafarers shall receive a copy of the records pertaining to them which shall be endorsed by the master, or a person authorized by the master, and by the seafarers.

13.Nothing in paragraphs 5 and 6 of this Standard shall prevent a Member from having national laws or regulations or a procedure for the competent authority to authorize or register collective agreements permitting exceptions to the limits set out. Such exceptions shall, as far as possible, follow the provisions of this Standard but may take account of more frequent or longer leave periods or the granting of compensatory leave for watchkeeping seafarers or seafarers working on board ships on short voyages.

tillförsäkrar de berörda sjömännen tillräcklig vila.

10. Medlemsstaterna skall kräva att en arbetsordning för fartyget anslås på en lättillgänglig plats, och den skall för varje befattning ange åtminstone

(a)ett schema för tjänstgöringen till sjöss och i hamn, och

(b)den längsta arbetstid som medges eller den kortaste vilotid som föreskrivs i nationella lagar och andra författningar eller i gällande kollektivavtal.

11.Den arbetsordning som avses i punkt 10 i denna standard skall upprättas enligt ett standardformulär på det eller de arbetsspråk som används på fartyget, och på engelska.

12.Varje medlemsstat skall kräva att journaler över sjömännens dagliga arbetstid eller dagliga vilotimmar sparas för att möjliggöra övervakning av att punkterna 5–

11i denna standard uppfylls. Journalerna skall vara i standardformat som fastställts av den behöriga myndigheten med beaktande av eventuellt tillgängliga anvisningar från Internationella arbetsorganisationen eller ett standardformat som utformats av organisa- tionen. De skall vara på språk som krävs i punkt 11 i denna standard. Sjömännen skall få en kopia av de journaler som berör dem och skall vara underskrivna av befälhavaren eller en person som denne bemyndigat, och av sjömännen.

13.Ingenting i punkterna 5 eller 6 i denna standard får hindra en medlemsstat från att ha nationella lagar och andra författningar eller ett förfarande som tillåter den behöriga myndigheten att godkänna eller registrera kollektivavtal som medger undantag från de fastställda gränserna. Sådana undantag skall så långt möjligt följa bestämmelserna i denna standard men får beakta oftare före- kommande eller längre ledighetsperioder eller kompensationsledighet för vaktgående sjömän eller sjömän som arbetar ombord på fartyg som gör korta resor.

115

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

14. Nothing in this Standard shall be deemed to impair the right of the master of a ship to require a seafarer to perform any hours of work necessary for the immediate safety of the ship, persons on board or cargo, or for the purpose of giving assistance to other ships or persons in distress at sea. Accordingly, the master may suspend the schedule of hours of work or hours of rest and require a seafarer to perform any hours of work necessary until the normal situation has been restored. As soon as practicable after the normal situation has been restored, the master shall ensure that any seafarers who have performed work in a scheduled rest period are provided with an adequate period of rest.

14. Ingenting i denna standard får inskränka rätten för ett fartygs befälhavare att kräva att sjömän fullgör den arbetstid som behövs för fartygets, de ombordvarandes eller lastens omedelbara säkerhet, eller för att lämna hjälp åt andra fartyg eller personer i sjönöd. Därför får befälhavaren tillfälligt upphäva schemat för arbetstid eller vilotid och ålägga sjömän att fullgöra den arbetstid som behövs tills normalläget är återställt. Snarast möjligt efter det att normalläget är återställt skall befälhavaren se till att sjömän som har utfört arbete under en schemalagd viloperiod får en tillräcklig viloperiod.

Guideline	Anvisning
GuidelineB2.3 -Hoursofworkandhoursofrest	Anvisning B2.3 - Arbetstid och vilotid
Guideline B2.3.1 – Young seafarers	Anvisning B2.3.1 – Unga sjömän

1. At sea and in port the following provisions should apply to all young seafarers under the age of 18:

(a)working hours should not exceed eight hours per day and 40 hours per week and overtime should be worked only where unavoidable for safety reasons;

(b)sufficient time should be allowed for all meals, and a break of at least one hour for the main meal of the day should be assured; and

(c)a 15-minute rest period as soon as possible following each two hours of continuous work should be allowed.

2. Exceptionally, the provisions of paragraph

1 of this Guideline need not be applied if:

(a)they are impracticable for young seafarers in the deck, engine room and catering departments assigned to watch- keeping duties or working on a rostered shift-work system; or

(b)the effective training of young seafarers in accordance with established programmes and schedules would be impaired.

1. Till sjöss och i hamn bör följande regler tillämpas på alla unga sjömän som inte fyllt 18 år:

(a)arbetstiden bör inte överskrida 8 timmar per dag och 40 timmar per vecka, och övertidsarbete bör förekomma endast om det är oundvikligt av säkerhetsskäl,

(b)tillräcklig tid bör anslås till alla måltider, och en rast på minst en timme för dagens huvudmål bör medges, och

2. I undantagsfall behöver bestämmelserna i punkt 1 i denna anvisning inte tillämpas om

(a)de är ogenomförbara för unga sjömän på däck, i maskinrum och utspisnings- avdelningar med vakttjänst eller som arbetar i skift med tjänstgöringslista, eller

(b)en effektiv utbildning av unga sjömän enligt fastställda program och scheman skulle försvåras.

116

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

3.Such exceptional situations should be recorded, with reasons, and signed by the master.

4.Paragraph 1 of this Guideline does not exempt young seafarers from the general obligation on all seafarers to work during any emergency as provided for in Standard A2.3, paragraph 14.

3.Sådana undantagssituationer bör tas upp i en motiverad rapport som undertecknas av befälhavaren.

4.Punkt 1 i denna anvisning undantar inte unga sjömän från den allmänna skyldighet att arbeta i ett nödläge som åligger alla sjömän enligt standard A2.3 punkt 14.

Regulation

Regel

Regulation 2.4 – Entitlement to leave

Purpose: To ensure that seafarers have adequate leave

Regel 2.4 – Rätt till ledighet

Syfte: Att säkerställa att sjömän har tillräcklig ledighet

1.Each Member shall require that seafarers employed on ships that fly its flag are given paid annual leave under appropriate condi- tions, in accordance with the provisions in the Code.

2.Seafarers shall be granted shore leave to benefit their health and well-being and with the operational requirements of their positions.

1.Varje medlemsstat skall kräva att sjömän som är anställda på fartyg som för dess flagg ges betald semester på skäliga villkor enligt reglerna i koden.

2.Sjömän skall beviljas landpermission för att främja deras hälsa och välbefinnande så långt detta är förenligt med de praktiska krav arbetsuppgifterna ställer.

Standard	Standard
Standard A2.4 – Entitlement to leave	Standard A2.4 – Rätt till ledighet

1.Each Member shall adopt laws and regula- tions determining the minimum standards for annual leave for seafarers serving on ships that fly its flag, taking proper account of the special needs of seafarers with respect to such leave.

2.Subject to any collective agreement or laws or regulations providing for an appropriate method of calculation that takes account of the special needs of seafarers in this respect, the annual leave with pay entitlement shall be calculated on the basis of a minimum of 2.5 calendar days per month of employment. The manner in which the length of service is calculated shall be determined by the competent authority or through the appropriate machinery in each country. Justified absences from work shall not be considered as annual leave.

1.Varje medlemsstat skall anta lagar och andra författningar som fastställer minimi- normer för semester för sjömän som tjänst- gör på fartyg som för dess flagg, med vederbörlig hänsyn till sjömännens speciella behov när det gäller sådan ledighet.

2.Med förbehåll för eventuella kollektivavtal eller lagar och andra författningar som föreskriver en lämplig beräkningsmetod som beaktar sjömännens speciella behov i detta avseende skall betald semester utgå med minst 2,5 kalenderdagar per anställnings- månad. Metoden för beräkning av tjänstgöringens längd skall fastställas av den behöriga myndigheten eller på annat lämpligt sätt i respektive land. Berättigad frånvaro från arbetet skall inte betraktas som semester.

117

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

3. Any agreement to forgo the minimum annual leave with pay prescribed in this Standard, except in cases provided for by the competent authority, shall be prohibited.

3. Varje överenskommelse om avstående från den betalda minimisemester som föreskrivs i denna standard skall vara förbjuden, utom i fall som den behöriga myndigheten bestämmer.

Guideline	Anvisning
Guideline B2.4 - Entitlement to leave	Anvisning B2.4 - Rätt till ledighet
Guideline B2.4.1 - Calculation of entitlement	Anvisning B2.4.1 - Beräkning av rätten

1.Under conditions as determined by the competent authority or through the appropriate machinery in each country, service off-articles should be counted as part of the period of service.

2.Under conditions as determined by the competent authority or in an applicable collective agreement, absence from work to attend an approved maritime vocational training course or for such reasons as illness or injury or for maternity should be counted as part of the period of service.

3.The level of pay during annual leave should be at the seafarer's normal level of remuneration provided for by national laws or regulations or in the applicable seafarers' employment agreement. For seafarers employed for periods shorter than one year or in the event of termination of the employment relationship, entitlement to leave should be calculated on a pro-rata basis.

1.På villkor som fastställs av den behöriga myndigheten eller på annat lämpligt sätt i respektive land, bör tjänst utanför anställningsavtalet räknas som en del av tjänstgöringstiden.

2.På villkor som fastställs av den behöriga myndigheten eller i gällande kollektivavtal bör frånvaro från arbetet för att genomgå en godkänd yrkesutbildning med anknytning till anställningen eller av skäl som sjukdom, skada eller barnafödande räknas som en del av tjänstgöringstiden.

3.Ersättningsnivån under semester bör vara den anställdes normala ersättning enligt nationella lagar och andra författningar eller gällande anställningsavtal för sjömän. För sjömän som är anställda för kortare tid än ett år eller vid anställningens upphörande bör rätten till semester beräknas med hänsyn till anställningstidens längd.

4. The following should not be counted as part of annual leave with pay:

(a)public and customary holidays recognized as such in the flag State, whether or not they fall during the annual leave with pay;

(b)periods of incapacity for work resulting from illness or injury or from maternity, under conditions as determined by the competent authority or through the appropriate machinery in each country;

(c)temporary shore leave granted to a seafarer while under an employment agreement; and

4. Följande bör inte ingå i betald semester:

(a)allmänna och traditionella helgdagar som är erkända som sådana i flaggstaten, oavsett om de infaller under den betalda semestern eller ej,

(b)perioder av arbetsoförmåga beroende på sjukdom, skada eller barnafödande, på villkor som fastställs av den behöriga myndigheten eller på annat lämpligt sätt i respektive land,

(c)tillfällig landpermission som beviljats sjömän under ett anställningsavtal, och

118

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

(d) compensatory leave of any kind, under conditions as determined by the competent authority or through the appropriate machinery in each country.

(d) kompensationsledighet av olika slag, på villkor som fastställs av den behöriga myndigheten eller på annat lämpligt sätt i respektive land.

Guideline B2.4.2 - Taking of annual leave

Anvisning B2.4.2 – Semesteruttag

1.The time at which annual leave is to be taken should, unless it is fixed by regulation, collective agreement, arbitration award or other means consistent with national practice, be determined by the shipowner after consultation and, as far as possible, in agreement with the seafarers concerned or their representatives.

2.Seafarers should in principle have the right to take annual leave in the place with which they have a substantial connection, which would normally be the same as the place to which they are entitled to be repatriated. Seafarers should not be required without their consent to take annual leave due to them in another place except under the provisions of a seafarers' employment agreement or of national laws or regulations.

3.If seafarers are required to take their annual leave from a place other than that permitted by paragraph 2 of this Guideline, they should be entitled to free transporta- tion to the place where they were engaged or recruited, whichever is nearer their home; subsistence and other costs directly involved should be for the account of the shipowner; the travel time involved should not be deducted from the annual leave with pay due to the seafarer.

1.Vid vilken tid semestern skall tas ut bör, om det inte fastställs i förordning, kollektivavtal, skiljedom eller på annat sätt i enlighet med nationell praxis, avgöras av redaren i samråd och, så långt möjligt, i samförstånd med berörd sjöman eller representanter för denna.

2.Sjömän bör i princip ha rätt till semester på en plats till vilken den har väsentlig anknytning, normalt densamma som den plats till vilken den är berättigad till hem- resa. Det bör inte krävas att sjömannen mot sin vilja tar ut intjänad semester på någon annan plats, om detta inte föreskrivs i ett anställningsavtal för sjömän eller nationella lagar och andra författningar.

3.Om sjöman måste ta ut sin semester från en annan plats än den som medges i punkt 2 i denna anvisning, bör den vara berättigad till fri resa till den plats där den mönstrade på eller rekryterades, beroende på vilken som ligger närmast hemorten; traktamente och andra direkta kostnader bör betalas av redaren, och restiden bör inte dras från den intjänade semestern.

4. A seafarer taking annual leave should be recalled only in cases of extreme emergency and with the seafarer's consent.

4. Sjöman som tar semester bör kallas tillbaka endast i yttersta nödfall och med vederbörandes medgivande.

GuidelineB2.4.3–Divisionandaccumulation

Anvisning B2.4.3 – Uppdelning och sparande

1. The division of the annual leave with pay into parts, or the accumulation of such annual leave due in respect of one year together with a subsequent period of leave, may be authorized by the competent authority or through the appropriate machinery in each country.

1. Uppdelning av semester eller sparande av intjänad semester för ett år tillsammans med en följande ledighetsperiod får godkännas av den behöriga myndigheten eller på annat lämpligt sätt i respektive land.

119

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

2. Subject to paragraph 1 of this Guideline and unless otherwise provided in an agreement applicable to the shipowner and the seafarer concerned, the annual leave with pay recommended in this Guideline should consist of an uninterrupted period.

Guideline B2.4.4–- Young seafarers

1. Special measures should be considered with respect to young seafarers under the age of 18 who have served six months or any other shorter period of time under a collective agreement or seafarers' employment agreement without leave on a foreign-going ship which has not returned to their country of residence in that time, and will not return in the subsequent three months of the voyage. Such measures could consist of their repatriation at no expense to themselves to the place of original engage- ment in their country of residence for the purpose of taking any leave earned during the voyage.

2. Med förbehåll för punkt 1 i denna anvisning och om inte annat föreskrivs i att avtal som är tillämpligt på redaren och berörd sjöman skall den semester som rekommenderas i denna anvisning bestå av en sammanhängande period.

Anvisning B2.4.4 – Unga sjömän

1. Speciella åtgärder bör övervägas för sjömän som inte fyllt 18 år och som har arbetat sex månader eller kortare tid enligt ett kollektivavtal eller anställningsavtal för sjömän utan ledighet på ett fartyg i utrikes fart, och som inte har återvänt till sitt hemland under den tiden och inte kommer att återvända under de följande tre månaderna av resan. Sådana åtgärder kan bestå av en hemresa utan kostnad för dem själva till platsen där de mönstrade på i bosättningslandet för att ta ut den ledighet de tjänat in under resan.

Regulation

Regel

Regulation 2.5 – Repatriation

Purpose: To ensure that seafarers are able to return home

Regel 2.5 – Hemresa

Syfte: Att säkerställa att sjömän kan återvända hem

1.Seafarers have a right to be repatriated at no cost to themselves in the circumstances and under the conditions specified in the Code.

2.Each Member shall require ships that fly its flag to provide financial security to ensure that seafarers are duly repatriated in accordance with the Code.

1.Sjömän har rätt till hemresa utan kostnad för dem själva under de förhållanden och på de villkor som anges i koden.

2.Varje medlemsstat skall kräva att fartyg som för dess flagg ställer ekonomisk garanti för att säkerställa att sjömännen kan resa hem enligt koden.

Standard	Standard
Standard A2.5 – Repatriation	Standard A2.5 – Hemresa

1. Each Member shall ensure that seafarers on ships that fly its flag are entitled to repatriation in the following circumstances:

(a)if the seafarers' employment agreement expires while they are abroad;

(b)when the seafarers' employment agree-

1. Varje medlemsstat skall säkerställa att sjömän på fartyg som för dess flagg är berättigade till hemresa under följande förhållanden:

(a)om anställningsavtalet går ut medan sjö- männen befinner sig utanför landets gränser,

(b)när anställningsavtalet bryts:

120

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

ment is terminated:

(i)by the shipowner; or

(ii)by the seafarer for justified reasons;

and also

(c)when the seafarers are no longer able to carry out their duties under their employ- ment agreement or cannot be expected to carry them out in the specific circumstances.

2. Each Member shall ensure that there are appropriate provisions in its laws and regula- tions or other measures or in collective bargaining agreements, prescribing:

(a)the circumstances in which seafarers are entitled to repatriation in accordance with paragraph 1(b) and (c) of this Standard;

(b)the maximum duration of service periods on board following which a seafarer is entitled to repatriation - such periods to be less than 12 months; and

(c)the precise entitlements to be accorded by shipowners for repatriation, including those relating to the destinations of repatria- tion, the mode of transport, the items of expense to be covered and other arrange- ments to be made by shipowners.

3. Each Member shall prohibit shipowners from requiring that seafarers make an advance payment towards the cost of repatriation at the beginning of their employment, and also from recovering the cost of repatriation from the seafarers' wages or other entitlements except where the seafarer has been found, in accordance with national laws or regulations or other measures or applicable collective bargaining agreements, to be in serious default of the seafarer's employment obligations.

(i)av redaren, eller

(ii)av sjömannen av grundad anledning,

och

(c) när sjömännen inte längre kan fullgöra sina uppgifter enligt anställningsavtalet eller inte kan väntas fullgöra dem under rådande förhållanden.

2. Varje medlemsstat skall säkerställa att det finns lämpliga föreskrifter i dess lagar och andra författningar eller i kollektivavtal som föreskriver:

(a)de omständigheter under vilka sjömän är berättigade till hemresa enligt punkt 1 b och 1 c i denna standard,

(b)den maximala varaktigheten av tjänst- göringsperioder ombord efter vilka en sjöman är berättigad till hemresa, som måste vara mindre än 12 månader, och

(c)exakt vilka förmåner redare skall betala för hemresa, inberäknat förmåner som hör samman med hemresans destinationer, transportsättet, vilka utgiftsposter som skall ingå och andra arrangemang som redare skall svara för.

3. Varje medlemsstat skall förbjuda att redare kräver sjömän på betalning i förskott till sin hemresa när de börjar sin anställning, liksom att redaren kompenserar sig för kostnaden för hemresan från sjömännens lön eller andra förmåner, utom när personalen enligt nationella lagar, andra författningar eller gällande kollektivavtal har befunnits allvarligt ha åsidosatt sina skyldigheter enligt anställningsavtalet.

4.National laws and regulations shall not prejudice any right of the shipowner to recover the cost of repatriation under third- party contractual arrangements.

5.If a shipowner fails to make arrangements for or to meet the cost of repatriation of seafarers who are entitled to be repatriated:

4.Nationella lagar och andra författningar skall inte påverka redarens eventuella rätt att återkräva kostnaden för hemresa enligt tredjepartsavtal.

5.Om en redare inte kan ordna eller bekosta hemresa för sjömän som är berättigade till sådan gäller följande:

(a) the competent authority of the Member (a) den behöriga myndigheten i den

121

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

whose flag the ship flies shall arrange for repatriation of the seafarers concerned; if it fails to do so, the State from which the seafarers are to be repatriated or the State of which they are a national may arrange for their repatriation and recover the cost from the Member whose flag the ship flies;

(b)costs incurred in repatriating seafarers shall be recoverable from the shipowner by the Member whose flag the ship flies;

(c)the expenses of repatriation shall in no case be a charge upon the seafarers, except as provided for in paragraph 3 of this Standard.

6.Taking into account applicable interna- tional instruments, including the Interna- tional Convention on Arrest of Ships, 1999, a Member which has paid the cost of repatriation pursuant to this Code may detain, or request the detention of, the ships of the shipowner concerned until the reimbursement has been made in accordance with paragraph 5 of this Standard.

7.Each Member shall facilitate the repatria- tion of seafarers serving on ships which call at its ports or pass through its territorial or internal waters, as well as their replacement on board.

8.In particular, a Member shall not refuse the right of repatriation to any seafarer because of the financial circumstances of a shipowner or because of the ship-owner's inability or unwillingness to replace a seafarer.

9.Each Member shall require that ships that fly its flag carry and make available to seafarers a copy of the applicable national provisions regarding repatriation written in an appropriate language.

medlemsstat vars flagg fartyget för skall ordna hemresa för de berörda sjömännen; om den inte kan göra det, får den stat från vilken sjömännen skall resa hem eller den stat där sjömännen är medborgare ordna hemresan och återkräva kostnaden från den medlemsstat vars flagg fartyget för,

(b)den medlemsstat vars flagg fartyget för skall från redaren kunna återkräva kostnader som uppstår för sjömännens hemresa,

(c)kostnaderna för hemresa får under inga omständigheter belasta sjömännen, utom i fall som anges i punkt 3 i denna standard.

6.Med beaktande av tillämpliga interna- tionella instrument, däribland International Convention on Arrest of Ships från 1999, får en medlemsstat som har betalat kostnaden för hemresa enligt denna kod kvarhålla eller begära kvarhållande av den berörda redarens fartyg tills återbetalning har skett enligt punkt 5 i denna standard.

7.Varje medlemsstat skall underlätta hem- resa för den sjöman som tjänstgör på fartyg som angör dess hamnar eller passerar genom dess territorialvatten eller inre vatten och deras ersättare ombord.

8 Framförallt får en medlemsstat inte vägra någon sjöman rätt till hemresa på grund av en redares ekonomiska omständigheter eller oförmåga eller bristande vilja att ersätta en sjöman.

9. Varje medlemsstat skall kräva att fartyg som för dess flagg medför en kopia av gällande nationella föreskrifter om hemresa på ett lämpligt språk och håller den tillgänglig för sjömännen.

Guideline	Anvisning
Guideline B2.5 - Repatriation	Anvisning B2.5 - Hemresa
Guideline B2.5.1 - Entitlement	Anvisning B2.5.1 - Berättigande
1. Seafarers should be entitled to repatria-	1. Sjömän bör vara berättigade till hemresa
tion:

122

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

(a) in the case covered by Standard A2.5, paragraph 1(a), upon the expiry of the period of notice given in accordance with the provisions of the seafarers' employment agreement;

(a) i fall som omfattas av standard A2.5, punkt 1 a, när uppsägningstiden enligt bestämmelserna i anställningsavtalet löpt ut,

(b) in the cases covered by Standard A2.5, paragraph 1(b) and (c):

(i)in the event of illness or injury or other medical condition which requires their repatriation when found medically fit to travel;

(ii)in the event of shipwreck;

(iii)in the event of the shipowner not being able to continue to fulfil their legal or contractual obligations as an employer of the seafarers by reason of insolvency, sale of ship, change of ship's registration or any other similar reason;

(iv)in the event of a ship being bound for a war zone, as defined by national laws or regulations or seafarers' employment agreements, to which the seafarer does not consent to go; and

(v)in the event of termination or interruption of employment in accordance with an industrial award or collective agree- ment, or termination of employment for any other similar reason.

(b) i fall som omfattas av standard A2.5, punkterna 1 b och 1 c:

(i)vid sjukdom, skada eller annat medicinskt skäl som kräver att de reser hem när de är friska nog för att resa,

(ii)vid förlisning,

(iii)om redaren till följd av insolvens, försäljning eller omregistrering av fartyget eller av något annat liknande skäl inte kan fullfölja sina skyldigheter enligt lag eller avtal som sjömännens arbetsgivare,

(iv)om ett fartyg är destinerat till en krigszon enligt definition i nationella lagar och andra författningar eller anställnings- avtal för sjömän, dit sjömännen inte går med på att åka, och

(v)om anställningen upphör eller avbryts enligt industriell skiljedom eller kollektivavtal, eller om anställningen upphör av något annat liknande skäl.

2. In determining the maximum duration of service periods on board following which a seafarer is entitled to repatriation, in accordance with this Code, account should be taken of factors affecting the seafarers' working environment. Each Member should seek, wherever possible, to reduce these periods in the light of technological changes and developments and might be guided by any recommendations made on the matter by the Joint Maritime Commission.

2. När den längsta tjänstgöringstiden ombord efter vilken en sjöman är berättigad till hemresa fastställs enligt denna kod, bör hänsyn tas till faktorer som påverkar arbetsmiljön. Varje medlemsstat bör i möjligaste mån söka korta av tiden mot bakgrund av tekniska förändringar och kan få vägledning i frågan i rekommendationer från Joint Maritime Commission.

3. The costs to be borne by the shipowner for repatriation under Standard A2.5 should include at least the following:

(a)passage to the destination selected for repatriation in accordance with paragraph 6 of this Guideline;

(b)accommodation and food from the moment the seafarers leave the ship until they reach the repatriation destination;

3. De kostnader för hemresa som redaren bör svara för enligt standard A2.5 bör innefatta minst följande:

(a)resa till den destination som valts för hemresan enligt punkt 6 i denna anvisning,

(b)kost och logi från det att sjömannen lämnar fartyget tills han eller hon når hemresedestinationen,

123

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

(c)pay and allowances from the moment the seafarers leave the ship until they reach the repatriation destination, if provided for by national laws or regulations or collective agreements;

(d)transportation of 30 kg of the seafarers' personal luggage to the repatriation destina- tion; and

(e)medical treatment when necessary until the seafarers are medically fit to travel to the repatriation destination.

4. Time spent awaiting repatriation and repatriation travel time should not be deducted from paid leave accrued to the seafarers.

(c)betalning och traktamenten från det att sjömännen lämnar fartyget tills de når hemresedestinationen, om detta föreskrivs i nationella lagar, andra författningar eller kollektivavtal,

(d)transport av 30 kg av sjömännens personliga bagage till hemresedestinationen, och

(e)vid behov, läkarvård tills vederbörande är frisk nog för att resa till hemrese- destinationen.

4. Väntetid och restid för hemresa bör inte dras av från intjänad semestertid.

5.Shipowners should be required to continue to cover the costs of repatriation until the seafarers concerned are landed at a destination prescribed pursuant to this Code or are provided with suitable employment on board a ship proceeding to one of those destinations.

6.Each Member should require that shipowners take responsibility for repatriation arrangements by appropriate and expeditious means. The normal mode of transport should be by air. The Member should prescribe the destinations to which seafarers may be repatriated. The destinations should include the countries with which seafarers may be deemed to have a substantial connection including:

(a)the place at which the seafarer agreed to enter into the engagement;

(b)the place stipulated by collective agreement;

(c)the seafarer's country of residence; or

(d)such other place as may be mutually agreed at the time of engagement.

7.Seafarers should have the right to choose from among the prescribed destinations the place to which they are to be repatriated.

8.The entitlement to repatriation may lapse

5.Det bör krävas att redare fortsätter att svara för kostnaderna för hemresa tills vederbörande gått i land på en destination som föreskrivs i denna kod eller har fått lämplig anställning på ett fartyg som är på väg till en av dessa destinationer.

6.Varje medlemsstat bör kräva att redare på ett lämpligt och snabbt sätt tar ansvar för hemresearrangemang. Det normala transportsättet bör vara flyg. Medlemsstaten bör föreskriva de destinationer till vilka sjömännen får resa hem. Destinationerna bör innefatta de länder med vilka sjömännen kan bedömas ha väsentlig anknytning, bland annat

(a)den plats där sjömannen accepterade anställningen,

(b)den plats som föreskrivs i kollektivavtal,

(c)sjömannens bosättningsland, eller

(d)annan plats som kan ha överenskommits vid anställningstidpunkten.

7.Sjömän bör ha rätt att bland de föreskrivna destinationerna välja vart den skall resa hem.

8.Rätten till hemresa kan förverkas om den

124

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

if the seafarers concerned do not claim it within a reasonable period of time to be defined by national laws or regulations or collective agreements.

berörda sjömannen inte gör anspråk på den inom rimlig tid som skall fastställas i nationella lagar, andra författningar eller kollektivavtal.

GuidelineB2.5.2–ImplementationbyMembers

1.Every possible practical assistance should be given to a seafarer stranded in a foreign port pending repatriation and in the event of delay in the repatriation of the seafarer, the competent authority in the foreign port should ensure that the consular or local representative of the flag State and the seafarer's State of nationality or State of residence, as appropriate, is informed immediately.

2.Each Member should have regard to whether proper provision is made:

(a)for the return of seafarers employed on a ship that flies the flag of a foreign country who are put ashore in a foreign port for reasons for which they are not responsible:

(i)to the port at which the seafarer concerned was engaged; or

(ii)to a port in the seafarer's State of nationality or State of residence, as appropriate; or

(iii)to another port agreed upon between the seafarer and the master or ship- owner, with the approval of the competent authority or under other appropriate safeguards;

(b)for medical care and maintenance of seafarers employed on a ship that flies the flag of a foreign country who are put ashore in a foreign port in consequence of sickness or injury incurred in the service of the ship and not due to their own wilful misconduct.

3. If, after young seafarers under the age of 18 have served on a ship for at least four months during their first foreign-going voyage, it becomes apparent that they are unsuited to life at sea, they should be given the opportunity of being repatriated at no expense to themselves from the first suitable port of call in which there are consular services of the flag State, or the State of

Anvisning B2.5.2 – Medlemsstaternas genom- förande

1.All möjlig praktisk hjälp bör ges till en sjöman som blir strandsatt i en främmande hamn i väntan på hemresa, och om denna försenas bör den behöriga myndigheten i den främmande hamnen se till att flagg- statens konsul eller lokala representant och den stat där sjömannen är medborgare eller bosatt genast informeras.

2.Varje medlemsstat bör se till att lämpliga arrangemang görs för

(a)återvändande av sjömän som är anställda på ett fartyg som för ett annat lands flagg och som sätts i land i en främmande hamn av skäl som den inte rår över:

(i)till den hamn där den berörda personen anställdes, eller

(ii)till en hamn i det land där personen är medborgare eller bosatt, eller

(iii)till en annan hamn enligt överens- kommelse mellan personen och befälhavaren eller redaren, med godkännande från den behöriga myndigheten eller under annan lämplig garanti,

(b)hälso- och sjukvård och uppehälle för sjömän som är anställda på ett fartyg under ett annat lands flagg, som sätts i land i en utländsk hamn till följd av sjukdom eller skada som uppkommit i tjänstgöringen på fartyget och inte beror på egen uppsåtlig vårdslöshet.

3. Om det, när sjömän som inte fyllt 18 år har tjänstgjort på ett fartyg i minst fyra månader under sin första utländska sjöresa, visar sig att han eller hon inte är lämplig för sjölivet, bör möjlighet ges till hemresa utan kostnad för sjömannen från första lämpliga angöringshamn där flaggstaten eller den stat där personen är medborgare eller bosatt har konsulatstjänster. Sådan hemresa och skälen

125

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

nationality or residence of the young	för denna bör anmälas till den myndighet
seafarer. Notification of any such	som utfärdade de dokument som gjorde det
repatriation, with the reasons therefor,	möjligt för personen ifråga att få anställning
should be given to the authority which	till sjöss.
issued the papers enabling the young
seafarers concerned to take up seagoing
employment.
Regulation	Regel
Regulation 2.6 – Seafarer compensation for the	Regel 2.6 – Ersättning till sjömän när fartyget
ship's loss or foundering	förloras eller förliser
Purpose: To ensure that seafarers are	Syfte: Att säkerställa att sjömän får ersättning
compensated when a ship is lost or has	när ett fartyg förloras eller förliser
foundered
1. Seafarers are entitled to adequate	1. Sjömän har rätt att få tillräcklig ersättning
compensation in the case of injury, loss or	för skada, förlust eller arbetslöshet som
unemployment arising from the ship's loss	uppstår till följd av att ett fartyg förloras
or foundering.	eller förliser.
Standard	Standard
Standard A2.6 – Seafarer compensation for the	Standard A2.6 – Ersättning till sjömän när
ship's loss or foundering	fartyget förloras eller förliser
1. Each Member shall make rules ensuring	1. Varje medlemsstat skall utforma regler
that, in every case of loss or foundering of	som säkerställer att redaren när ett fartyg
any ship, the shipowner shall pay to each	förlorats eller förlist till alla sjömän ombord
seafarer on board an indemnity against	alltid betalar en ersättning för arbetslöshet
unemployment resulting from such loss or	som sådan förlust eller förlisning ger upphov
foundering.	till.
2. The rules referred to in paragraph 1 of	2. De regler som avses i punkt 1 i denna
this Standard shall be without prejudice to	standard skall inte påverka tillämpningen av
any other rights a seafarer may have under	eventuella andra rättigheter som sjömän kan
the national law of the Member concerned	ha enligt den berörda medlemsstatens
for losses or injuries arising from a ship's	nationella lagstiftning rörande skada eller
loss or foundering.	förlust till följd av att ett fartyg förloras eller
	förliser.
Guideline	Anvisning
Guideline B2.6 – Seafarer compensation for	Anvisning B2.6 – Ersättning till sjömän när
the ship's loss or foundering	fartyget förloras eller förliser
Guideline B2.6.1 – Calculation of indemnity	Anvisning	B2.6.1	–	Beräkning	av
against unemployment	arbetslöshetsersättning
1. The indemnity against unemployment	1. Ersättning för den arbetslöshet som
resulting from a ship's foundering or loss	uppstår till följd av att ett fartyg förloras
should be paid for the days during which the	eller förliser	bör betalas		för de dagar	då

126

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

seafarer remains in fact unemployed at the same rate as the wages payable under the employment agreement, but the total indemnity payable to any one seafarer may be limited to two months' wages.

2. Each Member should ensure that seafarers have the same legal remedies for recovering such indemnities as they have for recovering arrears of wages earned during the service.

sjömannen faktiskt är arbetslös och med samma belopp som den lön som skulle ha utgått enligt anställningsavtalet, men den totala ersättning som skall betalas till var och en får begränsas till två månaders lön.

2. Varje medlemsstat bör se till att sjömännen har samma rättsliga möjlighet att få ut sådan ersättning som när det gäller resterande intjänad lön.

Regulation

Regel

Regulation 2.7 - Manning levels

Purpose: To ensure that seafarers work on board ships with sufficient personnel for the safe, efficient and secure operation of the ship.

1. Each Member shall require that all ships that fly its flag have a sufficient number of seafarers employed on board to ensure that ships are operated safely, efficiently and with due regard to security under all conditions, taking into account concerns about seafarer fatigue and the particular nature and conditions of the voyage.

Regel 2.7 - Bemanningsnivåer

Syfte: Att säkerställa att sjömän arbetar på fartyg med tillräcklig personal för att fartyget skall kunna framföras säkert, effektivt och utan risker.

1. Varje medlemsstat skall kräva att alla fartyg som för dess flagg har en tillräcklig besättning för att säkerställa att fartyget framföras på ett säkert och effektivt sätt och med vederbörlig hänsyn till att riskerna minimeras i alla lägen, med beaktande av sjöresans strapatser och särskilda art och villkor.

Standard	Standard
Standard A2.7 –- Manning levels	Standard A2.7 –- Bemanningsnivåer

1.Each Member shall require that all ships that fly its flag have a sufficient number of seafarers on board to ensure that ships are operated safely, efficiently and with due regard to security. Every ship shall be manned by a crew that is adequate, in terms of size and qualifications, to ensure the safety and security of the ship and its personnel, under all operating conditions, in accordance with the minimum safe manning document or an equivalent issued by the competent authority, and to comply with the standards of this Convention.

2.When determining, approving or revising manning levels, the competent authority shall take into account the need to avoid or minimize excessive hours of work to ensure sufficient rest and to limit fatigue, as well as the principles in applicable international instruments, especially those of the

1.Varje medlemsstat skall kräva att alla fartyg som för dess flagg har en tillräcklig besättning för att säkerställa att fartyget framförs på ett säkert och effektivt sätt och med vederbörlig hänsyn till risker. Alla fartyg skall ha en fullgod besättning med avseende på storlek och kvalifikationer, för att skapa säkerhet och trygghet för fartyget och dess personal under alla driftsförhåll- anden, enligt beslut om säkerhetsbesättning eller likvärdig handling utfärdad av den behöriga myndigheten, och för att uppfylla standarderna i denna konvention.

2.När den behöriga myndigheten fastställer, godkänner eller reviderar bemannings- nivåerna, skall den ta hänsyn till behovet av att undvika eller minimera övertid för att säkerställa tillräcklig vila och begränsa utmattning, och till principerna i tillämpliga internationella instrument, särskilt sådana

127

						Prop. 2011/12:35
						Bilaga 1
International Maritime	Organization, on	från	Internationella sjöfartsorganisationen,
manning levels.		om bemanningsnivåer.
3. When determining manning levels, the		3. När bemanningsnivåerna fastställs skall
competent authority shall take into account		den behöriga myndigheten ta hänsyn till alla
all the requirements within Regulation 3.2		krav enligt regel 3.2 och standard A3.2
and Standard A3.2 concerning food and		rörande mat och förplägnad.
catering.
Guideline		Anvisning
Guideline B2.7 - Manning levels		Anvisning B2.7 – Bemanningsnivåer
Guideline B2.7.1 - Dispute settlement		Anvisning B2.7.1 – Biläggande av tvister
1. Each Member should maintain, or satisfy		1. Varje medlemsstat bör hålla sig med eller
itself that there is maintained, efficient		se till att det finns effektiva organ för att
machinery for the investigation and		granska och lösa klagomål eller tvister som
settlement of complaints or disputes		rör bemanningsnivåerna på ett fartyg.
concerning the manning levels on a ship.
		2.	Representanter	för	redar-	och
2. Representatives of shipowners' and		sjöfolksorganisationer		bör	medverka i
seafarers' organizations	should participate,	arbetet i dessa organ, med eller utan andra
with or without other persons or		personer eller myndigheter.
authorities, in the operation of such
machinery.
Regulation		Regel

Regulation 2.8 - Career and skill development and opportunities for seafarers' employment

Regel 2.8 – Utveckling av karriär, färdigheter och anställningsmöjligheter för sjömän

Purpose: To promote career and skill			Syfte: Att främja utveckling av karriär,
development	and employment	opportunities	färdigheter och anställningsmöjligheter för
for seafarers			sjömän
1. Each Member shall have national policies			1. Varje medlemsstat skall ha nationella
to promote employment in the maritime			program för att främja anställning i sjöfarts-
sector and to encourage career and skill			sektorn och att uppmuntra utveckling av
development	and greater	employment	karriär, färdigheter och bättre möjligheter
opportunities for seafarers domiciled in its			till anställning för sjömän som har hemvist
territory.			på dess territorium.
Standard			Standard
Standard A2.8 – Career and skill development			StandardA2.8–Utvecklingavkarriär, färdigheter
and employment opportunities for seafarers			ochanställningsmöjligheterförsjömän
1. Each Member shall have national policies			1. Varje medlemsstat skall ha nationella
that encourage career and skill development			program som främjar utveckling av karriär,
and employment opportunities for seafarers,			färdigheter och bättre möjligheter till
in order to provide the maritime sector with			anställning för sjömän för att förse sjö-
a stable and competent workforce.			fartssektorn med stabil och kompetent
			arbetskraft.

128

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

2.The aim of the policies referred to in paragraph 1 of this Standard shall be to help seafarers strengthen their competencies, qualifications and employment opportunities.

3.Each Member shall, after consulting the shipowners' and seafarers' organizations concerned, establish clear objectives for the vocational guidance, education and training of seafarers whose duties on board ship primarily relate to the safe operation and navigation of the ship, including ongoing training.

2.Det program som nämns i punkt 1 i denna standard skall syfta till att hjälpa sjömännen att stärka sin kompetens och sina kvalifikationer och anställningsmöjligheter.

3.Varje medlemsstat skall efter samråd med berörda redar- och sjöfolksorganisationer fastställa tydliga mål för yrkesvägledning, teoretisk och praktisk utbildning samt fortbildning av sjömän vars uppgift ombord i första hand är att navigera fartyget säkert.

Guideline

Guideline B2.8 – Career and skill development and employment opportunities for seafarers

Guideline B2.8.1 – Measures to promote career and skill development and employment opportunities for seafarers

Anvisning

Anvisning B2.8 – Utveckling av karriär, färdigheter och anställningsmöjligheter för sjömän

Anvisning B2.8.1 – Åtgärder för att främja utveckling av karriär, färdigheter och anställningsmöjligheter för sjömän

1. Measures to achieve the objectives set out in Standard A2.8 might include:

(a)agreements providing for career develop- ment and skills training with a shipowner or an organization of shipowners; or

(b)arrangements for promoting employ- ment through the establishment and maintenance of registers or lists, by categories, of qualified seafarers; or

(c)promotion of opportunities, both on board and ashore, for further training and education of seafarers to provide for skill development and portable competencies in order to secure and retain decent work, to improve individual employment prospects and to meet the changing technology and labour market conditions of the maritime industry.

1. Åtgärder för att uppnå de mål som fastställs i standard A2.8 kan innefatta följande:

(a)överenskommelser som skapar karriär och ger utbildning i färdigheter med en redare eller en redarorganisation, eller

(b)arrangemang för att främja anställning genom inrättande och förande av register eller listor, per kategori, över kompetenta sjömän, eller

(c)främjande av möjligheter, både ombord och i land, till vidareutbildning och utbildning av sjömän för att utveckla färdigheter och flyttbar kompetens och därmed trygga och behålla ett anständigt arbete, förbättra individens anställnings- möjligheter och svara mot förändringar i tekniken och arbetsmarknadssituationen inom sjöfartsnäringen.

Guideline B2.8.2 - Register of seafarers

Anvisning B2.8.2 - Sjöfolksregister

1. Where registers or lists govern the employment of seafarers, these registers or lists should include all occupational

1. Där register eller listor styr sjömännens anställning, bör dessa register eller listor innefatta alla kategorier av sjömän enligt vad

129

Prop. 2011/12:35

Bilaga 1

categories of seafarers in a manner determined by national law or practice or by collective agreement.

2.Seafarers on such a register or list should have priority of engagement for seafaring.

3.Seafarers on such a register or list should be required to be available for work in a manner to be determined by national law or practice or by collective agreement.

4.To the extent that national laws or regulations permit, the number of seafarers on such registers or lists should be periodically reviewed so as to achieve levels adapted to the needs of the maritime industry.

5.When a reduction in the number of seafarers on such a register or list becomes necessary, all appropriate measures should be taken to prevent or minimize detrimental effects on seafarers, account being taken of the economic and social situation of the country concerned.

som fastställs i nationell lag eller praxis eller i kollektivavtal.

2.Sjömän i sådana register eller listor bör ha företräde till sysselsättning inom sjöfarten.

3.Det bör krävas att sjömän i sådana register eller listor finns tillgänglig för arbete på ett sätt som bestäms i nationell lag eller praxis eller i kollektivavtal.

4.I den mån nationella lagar och andra författningar medger detta bör antalet personer i sådana register eller listor ses över med jämna mellanrum för att anpassas till sjöfartsnäringens behov.

5.När det blir nödvändigt att minska antalet personer i ett sådant register eller lista, bör alla rimliga åtgärder vidtas för att hindra eller minimera skadlig inverkan på sjömännen, varvid hänsyn bör tas till det berörda landets ekonomiska och sociala situation.

Title 3. Accommodation, Recreational	Kapitel3.Bostad,rekreations-
Facilities,FoodandCatering	möjligheter,matochförplägnad
Regulation	Regel

Regulation 3.1 – Accommodation and recreational facilities

Purpose: To ensure that seafarers have decent accommodation and recreational facilities on board

Regel 3.1 – Bostad och rekreationsmöjligheter

Syfte: Att säkerställa att sjömännen har god- tagbara bostäder och rekreationsmöjligheter ombord

1. Each Member shall ensure that ships that fly its flag provide and maintain decent accommodations and recreational facilities for seafarers working or living on board, or both, consistent with promoting the seafarers' health and well-being.

1. Varje medlemsstat skall se till att fartyg som för dess flagg tillhandahåller och underhåller anständiga bostäder och rekreationsmöjligheter för sjömän som arbetar och/eller bor ombord, och som är ägnade att främja personalens hälsa och välbefinnande.

2.The requirements in the Code 2. Kraven i koden som genomför denna

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	5 §
Sjömän under 18 år har rätt till	Sjömän under 18 år har rätt till
minst nio timmars samman-	minst nio timmars samman-
hängande nattvila. I vilotiden skall	hängande nattvila. I vilotiden ska
ingå tiden mellan klockan 24.00	ingå tiden mellan klockan 24.00
och klockan 05.00.	och klockan 05.00.

2.5	Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen	Prop. 2011/12:35
	(2003:364)

Arbete som sjöman på svenskt	Arbete som sjöman på ett
handelsfartyg ska anses som arbete	svenskt handelsfartyg ska anses
i Sverige. Detta gäller även arbete	som arbete i Sverige. Detta gäller
som utförs	även arbete som utförs