Budgetpropositionen för 2012 Utgiftsområde 9

Hälsovård, sjukvård	9
och social omsorg

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Förslag till statens budget för 2012

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Innehållsförteckning

1	Förslag till riksdagsbeslut ....................................................................................		13
2	Lagförslag..............................................................................................................		15
	2.1	Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen
		(1982:763)..............................................................................................	15

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (2002:160) om

		läkemedelsförmåner m.m. ....................................................................	17
3	Hälsovård, sjukvård och social omsorg...............................................................		19
	3.1	Omfattning............................................................................................	19
	3.2	Utgiftsutveckling ..................................................................................	19
	3.3	Skatteutgifter.........................................................................................	20
4	Hälso- och sjukvårdspolitik.................................................................................		21
	4.1	Omfattning............................................................................................	21
	4.2	Utgiftsutveckling ..................................................................................	24
	4.3	Regeringens mål för hälso- och sjukvården utgår från patienten.......	25
	4.4	Kunskapsbaserad vård...........................................................................	25
	4.4.1	Jämlik vård genom öppna jämförelser och riktlinjer ..........................	26
	4.4.2	Hälsofrämjande kunskapsstyrning ......................................................	28
	4.4.3	Utbildningsinsatser stärker psykiatrin ................................................	29
	4.4.4	Riktlinjer ger kunskapsbaserad tandvård.............................................	30
	4.4.5	Kunskapsbaserad läkemedelsanvändning ............................................	30
	4.5	Tillgänglighet till vården.......................................................................	31
	4.5.1	Kortare vårdköer genom vårdgaranti och kömiljard ..........................	32
	4.5.2	Tillgången på personal förbättras.........................................................	35
	4.5.3	Vårdgaranti och förbättrad första linjens vård inom psykiatrin ........	36
	4.5.4	Förbättrat tandvårdsstöd gör tandvården mer tillgänglig ..................	37
	4.5.5	Bättre tillgänglighet till läkemedel efter apoteksomregleringen ........	39
	4.6	Patientens valfrihet och delaktighet.....................................................	40
	4.6.1	Patienter kan välja vård i ökad utsträckning........................................	41
	4.6.2	Ökad mångfald av vårdgivare ...............................................................	43
	4.6.3	Hälso- och sjukvård till asylsökande ...................................................	44
	4.6.4	Bra bemötande inom psykiatrin men bristfällig samverkan...............	44
	4.7	Uppföljning av resultat.........................................................................	46
	4.7.1	Utvecklingsarbete för att förbättra uppföljningen .............................	46
	4.7.2	Uppföljning genom öppna jämförelser ...............................................	47

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

4.7.3	Behov av förbättrad statistik och uppföljning inom psykiatrin..........	48
4.7.4	Förbättrade förutsättningar för uppföljning av tandvården ...............	49
4.7.5	Uppföljning inom läkemedelsområdet.................................................	50
4.8	Kvalitetsutveckling och systematisk förbättring.................................	50
4.8.1	Kraftfull satsning för bättre patientsäkerhet .......................................	51
4.8.2	Insatser för en hälsofrämjande sjukvård ..............................................	52
4.8.3	Samlade insatser för en förbättrad cancervård.....................................	54
4.8.4	Säker och effektiv vård med eHälsa......................................................	54
4.8.5	Ökad kunskap för en bättre psykiatrisk vård ......................................	56
4.8.6	Kvalitetsutveckling inom tandvårdsområdet .......................................	57
4.8.7	Kvalitetsutveckling inom läkemedelsområdet .....................................	57
4.9	Revisionens iakttagelser ........................................................................	59
4.10	Politikens inriktning..............................................................................	59
4.10.1	Förbättrad tillgänglighet och valfrihet för patienten...........................	60
4.10.2	Förbättrad kvalitet och säkerhet för patienten....................................	61
4.10.3	Jämlik vård och självbestämmande för patientens bästa .....................	63

4.10.4Systematiska förbättringar genom kunskapsbildning och

	-spridning samt uppföljning..................................................................	65
4.11	Förslag till författningsändringar .........................................................	66

4.11.1Förslag till uppdaterade högkostnadsskydd för hälso- och

		sjukvård samt läkemedel........................................................................	66
	4.12	Budgetförslag.........................................................................................	70
	4.12.1	1:1 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd ..........................................	70
	4.12.2	1:2 Statens beredning för medicinsk utvärdering ................................	71
	4.12.3	1:3 Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket.....................................	71
	4.12.4	1:4 Tandvårdsförmåner m.m.................................................................	72
	4.12.5	1:5 Bidrag för läkemedelsförmånerna...................................................	73
	4.12.6	1:6 Bidrag till folkhälsa och sjukvård ...................................................	74
	4.12.7	1:7 Sjukvård i internationella förhållanden ..........................................	76
	4.12.8	1:8 Bidrag till psykiatri ..........................................................................	77
	4.12.9	1:9 Prestationsbunden vårdgaranti .......................................................	78
	4.12.10	1:10 Bidrag för mänskliga vävnader och celler.....................................	79
	4.12.11	1:11 Läkemedelsverket ..........................................................................	80
	4.12.12	1:12 Myndigheten för vårdanalys .........................................................	80
	4.13	Socialstyrelsen........................................................................................	81
	4.13.1	7:1 Socialstyrelsen..................................................................................	82
	4.14	Övrig verksamhet ..................................................................................	84
	4.14.1	Läkemedelsverket ..................................................................................	84
	4.14.2	Bolag med statligt ägande inom apotekssektorn .................................	85
5	Folkhälsopolitik ....................................................................................................		87
	5.1	Omfattning ............................................................................................	87
	5.2	Utgiftsutveckling...................................................................................	87
	5.3	Mål..........................................................................................................	88
	5.4	Folkhälsans utveckling ..........................................................................	89
	5.5	Goda levnadsvillkor...............................................................................	91
	5.6	Hälsofrämjande livsmiljöer...................................................................	94
	5.6.1	Hälsofrämjande samhällsplanering.......................................................	95
	5.6.2	Hälsofrämjande förskola och skola ......................................................	96
	5.6.3	Hälsofrämjande arbetsmiljö..................................................................	96
	5.6.4	Säkra miljöer och produkter .................................................................	96

	PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
5.6.5	Smittskydd och hälsoskydd..................................................................	97
5.7	Hälsofrämjande levnadsvanor ............................................................	101
5.7.1	Fysisk aktivitet och goda matvanor ...................................................	104
5.7.2	Alkohol, narkotika, dopning och tobak ............................................	105
5.7.3	Spelberoende .......................................................................................	106
5.8	Politikens inriktning ...........................................................................	106
5.9	Budgetförslag ......................................................................................	112
5.9.1	2:1 Statens folkhälsoinstitut...............................................................	112
5.9.2	2:2 Smittskyddsinstitutet ...................................................................	113
5.9.3	2:3 Alkoholsortimentsnämnden ........................................................	114
5.9.4	2:4 Bidrag till Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap.............	114
5.9.5	2:5 Bidrag till WHO ...........................................................................	115
5.9.6	2:6 Folkhälsopolitiska åtgärder ..........................................................	115

5.9.72:6 Åtgärder avseende alkohol, narkotika, dopning, tobak, samt

		spel .......................................................................................................	116
	5.9.8	2:7 Insatser mot hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar...........	116
	5.9.9	2:8 Insatser för vaccinberedskap ........................................................	117
	5.10	Övrig statlig verksamhet ....................................................................	117
	5.10.1	Systembolaget AB...............................................................................	117
6	Funktionshinderspolitik ....................................................................................		119
	6.1	Omfattning..........................................................................................	119
	6.2	Utgiftsutveckling ................................................................................	119
	6.3	Mål .......................................................................................................	120
	6.4	En strategi för genomförandet av funktionshinderspolitiken.........	120
	6.5	Stärkta mänskliga rättigheter..............................................................	120
	6.6	Ökad tillgänglighet .............................................................................	121
	6.6.1	Enkelt avhjälpt ....................................................................................	121
	6.6.2	Öppna jämförelser av tillgänglighetsarbetet i staten ........................	121
	6.6.3	Tillgänglighetsanalyser i kommunala planprocesser.........................	122
	6.7	Övrigt sektorsövergripande arbete ....................................................	122
	6.8	Politikens inriktning ...........................................................................	123
	6.8.1	Inledning..............................................................................................	123
	6.8.2	En strategi för funktionshinderspolitiken.........................................	123
	6.9	Budgetförslag ......................................................................................	126
	6.9.1	3:1 Myndigheten för handikappolitisk samordning .........................	126
	6.9.2	3:2 Bidrag till handikapporganisationer.............................................	126
7	Politik för sociala tjänster – omsorg om äldre, individ- och
	familjeomsorg, personer med funktionsnedsättning .......................................		129
	7.1	Omfattning..........................................................................................	129

7.1.1Nationell äldresamordnare, pågående utredningar och

	utredningar som bereds ......................................................................	131
7.2	Utgiftsutveckling ................................................................................	132
7.3	Mål .......................................................................................................	133
7.4	Resultatredovisning och analyser.......................................................	133

7.4.1Främja kunskapsutveckling och kvalitet inom området sociala

	tjänster .................................................................................................	133
7.4.2	Omsorg om äldre människor .............................................................	142
7.4.3	Individ- och familjeomsorg................................................................	150
7.4.4	Stödinsatser till personer med funktionsnedsättning.......................	165

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

7.5

Politikens inriktning............................................................................

174

7.5.1Främja kunskapsutveckling och kvalitet inom området sociala

		tjänster..................................................................................................	174
	7.5.2	Omsorg om äldre människor..............................................................	176
	7.5.3	Individ- och familjeomsorg.................................................................	179
	7.5.4	Stödinsatser till personer med funktionsnedsättning........................	185
	7.5.5	Övrigt...................................................................................................	187
	7.6	Budgetförslag.......................................................................................	187
	7.6.1	4:1 Personligt ombud ..........................................................................	187
	7.6.2	4:2 Vissa statsbidrag inom funktionshindersområdet.......................	188
	7.6.3	4:3 Bidrag till utrustning för elektronisk kommunikation ...............	190
	7.6.4	4:3 Bilstöd till personer med funktionsnedsättning..........................	190
	7.6.5	4:4 Kostnader för statlig assistansersättning......................................	191
	7.6.6	4:5 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken......................	192
	7.6.7	4:6 Statens institutionsstyrelse ...........................................................	193
	7.6.8	4:7 Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m. ................................	194
8	Barnrättspolitik ...................................................................................................		197
	8.1	Omfattning ..........................................................................................	197
	8.2	Utgiftsutveckling.................................................................................	197
	8.3	Mål........................................................................................................	198
	8.4	Resultatredovisning.............................................................................	198
	8.4.1	Övergripande åtgärder för att stärka barnets rättigheter i Sverige...	198
	8.4.2	Särskilda åtgärder för att stärka barnets rättigheter i Sverige ...........	200
	8.4.3	Barnombudsmannens verksamhet......................................................	203
	8.4.4	Myndighetens för internationella adoptionsfrågor verksamhet.......	204
	8.5	Politikens inriktning............................................................................	204
	8.5.1	Åtgärder för att stärka barnets rättigheter.........................................	206
	8.5.2	Insatser för att stärka stödet till föräldrar..........................................	208
	8.6	Budgetförslag.......................................................................................	209
	8.6.1	5:1 Barnombudsmannen......................................................................	209
	8.6.2	5:2 Myndigheten för internationella adoptionsfrågor.......................	210

8.6.35:3 Insatser för att förverkliga konventionen om barnets

		rättigheter i Sverige..............................................................................	210
9	Forskning under utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning .....		213
	9.1	Resultatredovisning.............................................................................	213
	9.2	Revisionens iakttagelser ......................................................................	214
	9.3	Budgetförslag.......................................................................................	214

9.3.16:1 Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap:

Förvaltning...........................................................................................

214

9.3.26:2 Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap:

Forskning .............................................................................................

215

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Tabellförteckning

Anslagsbelopp.................................................................................................................

3.1Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social

omsorg ..................................................................................................................

3.2Härledning av ramnivån 2012–2015. Utgiftsområde 9 Hälsovård,

sjukvård och social omsorg..................................................................................

3.3Ramnivå 2012 realekonomiskt fördelade. Utgiftsområde 9 Hälsovård,

	sjukvård och social omsorg..................................................................................	20
3.4	Skatteutgift ...........................................................................................................	20
4.1	Totala hälso- och sjukvårdsutgifter samt andel av BNP, 2005–2009 .................	22
4.2	Totala hälso- och sjukvårdsutgifter efter ändamål, 2009....................................	23

4.3Kostnader för läkemedel i relation till de totala kostnaderna för hälso-

och sjukvård samt patienternas egenavgiftsandel, 2006–2010 (inkl. moms)....	24
4.4 Utgiftsutveckling inom hälso- och sjukvårdsområdet.......................................	24

4.5Andel i befolkningen som instämmer helt eller delvis i att de har tillgång

till den sjukvård de behöver.................................................................................

4.6Antal besök hos tandläkare eller tandhygienist under perioden 1 juli 2008

	till 30 juni 2011 .....................................................................................................	38
4.7	Tandvårdens utgifter, 2004–2009.........................................................................	38
4.8	Kostnader för statligt tandvårdsstöd 2004–2010................................................	38

4.9Täckningsgrad i ett antal nationella kvalitetsregister i förhållande till

	Patientregistret .....................................................................................................	46
4.10	Anslagsutveckling 1:1 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd..........................	70
4.11	Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 1:1 Hälso- och sjukvårdens
	ansvarsnämnd........................................................................................................	70
4.12	Anslagsutveckling 1:2 Statens beredning för medicinsk utvärdering ...............	71
4.13	Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 1:2 Statens beredning för
	medicinsk utvärdering..........................................................................................	71
4.14	Anslagsutveckling 1:3 Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket ....................	71
4.15	Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 1:3 Tandvårds- och
	läkemedelsförmånsverket.....................................................................................	72
4.16	Anslagsutveckling 1:4 Tandvårdsförmåner m.m.................................................	72
4.17	Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 1:4 Tandvårdsförmåner m.m........	73
4.18	Anslagsutveckling 1:5 Bidrag för läkemedelsförmånerna..................................	73
4.19	Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 1:5 Bidrag för
	läkemedelsförmånerna .........................................................................................	74
4.20	Anslagsutveckling 1:6 Bidrag till folkhälsa och sjukvård...................................	74
4.21	Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 1:6 Bidrag till folkhälsa och
	sjukvård.................................................................................................................	76
4.22	Anslagsutveckling 1:7 Sjukvård i internationella förhållanden..........................	76
4.23	Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 1:7 Sjukvård i internationella
	förhållanden ..........................................................................................................	77
4.24	Anslagsutveckling 1:8 Bidrag till psykiatri .........................................................	77

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
4.25	Särskilt bemyndigande om ekonomiska åtaganden ............................................	78
4.26	Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 1:8 Bidrag till psykiatri .................	78
4.27	Anslagsutveckling 1:9 Prestationsbunden vårdgaranti .......................................	78
4.28	Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 1:9 Prestationsbunden
	vårdgaranti .............................................................................................................	79
4.29	Anslagsutveckling 1:10 Bidrag för mänskliga vävnader och celler.....................	79
4.30	Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 1:10 Bidrag för mänskliga
	vävnader och celler................................................................................................	80
4.31	Anslagsutveckling 1:11 Läkemedelsverket..........................................................	80
4.32	Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 1:11 Läkemedelsverket.................	80
4.33	Anslagsutveckling 1:12 Myndigheten för vårdanalys .........................................	80
4.34	Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 1:12 Myndigheten för
	vårdanalys ..............................................................................................................	81
4.35	Anslagsutveckling 7:1 Socialstyrelsen .................................................................	82
4.36	Offentligrättslig verksamhet ................................................................................	82
4.37	Uppdragsverksamhet............................................................................................	82
4.38	Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 7:1 Socialstyrelsen.........................	83
4.39	Offentligrättslig verksamhet ................................................................................	84
5.1	Utgiftsutveckling inom folkhälsopolitik.............................................................	87

5.2Andel ungdomar 10–18 år som kommer mycket eller ganska bra överens

5.9Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 2:3

	Alkoholsortimentsnämnden ..............................................................................	114
5.10	Anslagsutveckling 2:4 Bidrag till Nordiska högskolan för
	folkhälsovetenskap..............................................................................................	114
5.11	Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 2:4 Bidrag till Nordiska
	högskolan för folkhälsovetenskap .....................................................................	115
5.12	Anslagsutveckling 2:5 Bidrag till WHO............................................................	115
5.13	Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 2:5 Bidrag till WHO...................	115
5.14	Anslagsutveckling 2:6 Åtgärder avseende alkohol, narkotika, dopning,
	tobak, samt spel...................................................................................................	116
5.15	Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 2:6 Åtgärder avseende
	alkohol, narkotika, dopning, tobak, samt spel ..................................................	116
5.16	Anslagsutveckling 2:7 Insatser mot hiv/aids och andra smittsamma
	sjukdomar ............................................................................................................	116
5.17	Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 2:7 Insatser mot hiv/aids och
	andra smittsamma sjukdomar.............................................................................	117
5.18	Anslagsutveckling 2:8 Insatser för vaccinberedskap.........................................	117
5.19	Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 2:8 Insatser för
	vaccinberedskap...................................................................................................	117
5.20	Ekonomisk översikt för koncernen de senaste fem åren..................................	118
5.21	Sammanställning av nyckeltal och mål per perspektiv och måluppfyllelse .....	118
6.1	Utgiftsutveckling inom Funktionshinderspolitik.............................................	119
6.2	Anslagsutveckling 3:1 Myndigheten för handikappolitisk samordning..........	126

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

6.3Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 3:1 Myndigheten för

	handikappolitisk samordning ............................................................................	126
6.4	Anslagsutveckling 3:2 Bidrag till handikapporganisationer.............................	126
6.5	Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 3:2 Bidrag till
	handikapporganisationer....................................................................................	127

7.1Antal personer med insatser från socialtjänsten inom olika områden samt

	antal vårddygn i frivillig institutionsvård för missbruksvård 2006, 2009
	och 2010 ..............................................................................................................	130
7.2	Utgiftsutveckling inom utgiftsområde Politik för sociala tjänster .................	132
7.3	Kommunens kostnader för vård och omsorg om äldre, löpande priser..........	143
7.4	Kommunens kostnader insatser till barn och unga..........................................	151
7.5	Kommunens kostnader missbruksvård.............................................................	159

7.6Kommunens kostnader för insatser till personer med

funktionsnedsättning, löpande kostnader ........................................................

166

7.7Kostnader för assistansersättning, antal personer som har assistans och

beviljade timmar per vecka i genomsnitt 2002–2010........................................

170

7.8Antal personer som beviljats bilstöd 2002–2010, fördelning av bilstöd

	mellan kvinnor och män samt fördelning av bilstöd mellan olika grupper.....	172
7.9	Anslagsutveckling 4:1 Personligt ombud..........................................................	187
7.10	Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 4:1 Personligt ombud.................	188
7.11	Anslagsutveckling 4:2 Vissa statsbidrag inom funktionshindersområdet ......	188
7.12	Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 4:2 Vissa statsbidrag inom
	funktionshindersområdet ..................................................................................	190
7.13	Anslagsutveckling 4:3 Bilstöd till personer med funktionsnedsättning .........	190
7.14	Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 4:3 Bilstöd till personer med
	funktionsnedsättning .........................................................................................	190
7.15	Anslagsutveckling 4:4 Kostnader för statlig assistansersättning.....................	191
7.16	Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 4:4 Kostnader för statlig
	assistansersättning..............................................................................................	191
7.17	Anslagsutveckling 4:5 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken.....	192
7.18	Särskilt bemyndigande om ekonomiska åtaganden..........................................	192
7.19	Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 4:5 Stimulandsbidrag och
	åtgärder inom äldrepolitiken..............................................................................	193
7.20	Anslagsutveckling 4:6 Statens institutionsstyrelse...........................................	193
7.21	Offentligrättslig verksamhet .............................................................................	194
7.22	Uppdragsverksamhet .........................................................................................	194
7.23	Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 4:6 Statens
	institutionsstyrelse .............................................................................................	194
7.24	Anslagsutveckling 4:7 Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m. ...............	194
7.25	Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 4:7 Bidrag till utveckling av
	socialt arbete m.m...............................................................................................	195
8.1	Utgiftsutveckling inom område 9 Barnrättspolitik..........................................	197
8.2	Anslagsutveckling för 5:1 Barnombudsmannen...............................................	209
8.3	Uppdragsverksamhet .........................................................................................	209
8.4	Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 5:1 Barnombudsmannen............	209

8.5Anslagsutveckling för 5:2 Myndigheten för internationella

adoptionsfrågor ..................................................................................................

210

8.6Härledning av ramnivån 2012–2015. Utgiftsområde 5:2 Myndigheten för

internationella adoptionsfrågor .........................................................................

210

8.7Anslagsutveckling för 5:3 Insatser för att förverkliga konventionen om

barnets rättigheter i Sverige ...............................................................................

210

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

8.8Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 5:3 Insatser för att förverkliga

konventionen om barnets rättigheter i Sverige .................................................

211

9.1Anslagsutveckling 6:1 Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap:

Förvaltning ..........................................................................................................

214

9.2Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 6:1 Forskningsrådet för

arbetsliv och socialvetenskap: Förvaltning........................................................

214

9.3Anslagsutveckling 6:2 Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap:

Forskning.............................................................................................................	215
9.4 Särskilt bemyndigande om ekonomiska åtaganden ..........................................	215

9.5Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 6:2 Forskningsrådet för

arbetsliv och socialvetenskap: Forskning ..........................................................

216

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Diagramförteckning

4.1 Landstingens inkomster 2009, procentuellt fördelade efter inkomstslag.........

4.2Sjukvårdshuvudmännens nettokostnader för hälso- och sjukvård 2009,

procentuellt fördelade på verksamhetsområde...................................................

4.3Utveckling av kostnaderna för läkemedelsförmånerna 1999–2010

	(inkl. moms) .........................................................................................................	23
4.4	Andel strokepatienter som vårdats på strokeenhet............................................	27
4.5	Utvecklingen av antalet vårdcentraler under perioden 2004–2010 ...................	32

4.6Andel vuxna som besökt tandläkare eller tandhygienist under perioden 1

juli 2008 till 30 juni 2011......................................................................................	37
4.7 Patientupplevd kvalitet i primärvård ...................................................................	40

4.8Patientupplevd kvalitet i specialiserad slutenvård och öppen specialiserad

vård 2010...............................................................................................................	41
4.9 Sjukvårdsrelaterade åtgärdbara dödsfall per 100 000 invånare (1–79 år) ..........	51

5.1De största sjukdomsgruppernas andel av sjukdomsbördan 2002 uttryckt

i DALY (Disability Adjusted Life Years)............................................................	89
5.2 Medellivslängd 1990–2010 ...................................................................................	90

5.3Andel ungdomar 16–24 år som uppger att de har besvär av ängslan, oro

	eller ångest 1988/89–2010....................................................................................	91
5.4	Valdeltagande i riksdagsval 1960–2010................................................................	92
5.5	Ohälsotalet 1998–2010.........................................................................................	92

5.6Andel elever som avslutat årskurs 9 och som ej nått målen i ett eller flera

ämnen 2004/05–2009/10......................................................................................

5.7Andel av sjukfrånvaron som uppges bero på arbetsorsakade besvär

	1997–2010 .............................................................................................................	94
5.8	Antalet fall av hivinfektion som anmälts 2000–2010 ........................................	95
5.9	Antal fall av klamydiainfektion som anmälts 2000–2010...................................	95
5.10	Antal fall av infektion med meticillinresistenta gula stafylokocker som
	anmälts 2001–2010 ..............................................................................................	95
5.11	Andel som är fysiskt aktiva minst 30 minuter per dag uppdelat efter ålder,
	16–84 år, 2010 .....................................................................................................	101
5.12	Andel som säger sig äta lite frukt och grönsaker uppdelat efter ålder,
	16–84 år, 2010 .....................................................................................................	102
5.13	Andel konsumenter av alkohol, tobak och narkotika bland elever i
	årskurs 9, 1992–2010 ..........................................................................................	102
5.14	Skattning av den totala alkoholkonsumtionen per invånare 15 år och
	äldre, 2000–2010 .................................................................................................	102
5.15	Andel elever i årskurs 9 som uppgett att de någon gång använt narkotika,
	2001–2011 ...........................................................................................................	103
5.16	Andel dagligrökare fördelat på kön och ålder, 1988/89–2008/09 ...................	103

7.1Kommunens kostnader fördelat på andelar för vård och omsorg om äldre, individ- och familjeomsorg samt stöd- och serviceinsatser till personer

med funktionsnedsättning 2010 ........................................................................

130

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
7.2	Utbetalt ekonomiskt bistånd och antal biståndstagare 1990–2010 .................	157
7.3	Antal barn i hushåll med ekonomiskt bistånd 1990–2010................................	158
Figur 4.1 Aktuella utvecklingsområden i hälso- och sjukvården .................................		25

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1.antar förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) (avsnitt 2.1 och 4.11),

2.antar förslaget till lag om ändring i lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. (avsnitt 2.2 och 4.11),

3.bemyndigar regeringen att under 2012 för ramanslaget 1:8 Bidrag till psykiatri besluta om bidrag som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 21 000 000 kronor 2013–2017 (avsnitt 4.12.8),

4.bemyndigar regeringen att under 2012 för ramanslaget 4:5 Stimulansbidrag och åt- gärder inom äldrepolitiken besluta om

bidrag som inklusive tidigare gjorda åtagan- den medför behov av framtida anslag på högst 470 000 000 kronor 2013–2015 (avsnitt 7.6.6),

5.bemyndigar regeringen att under 2012 för ramanslaget 6:2 Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap: Forskning besluta om bidrag som inklusive tidigare gjorda åtagan- den medför behov av framtida anslag på högst 750 000 000 kronor 2013–2015 (avsnitt 9.3.2),

6.för budgetåret 2011 anvisar anslagen under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt följande uppställning:

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Anslagsbelopp

Tusental kronor

Anslag		Anslagstyp
1:1	Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd	Ramanslag	10 000
1:2	Statens beredning för medicinsk utvärdering	Ramanslag	56 702
1:3	Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket	Ramanslag	112 565
1:4	Tandvårdsförmåner m.m.	Ramanslag	5 454 300
1:5	Bidrag för läkemedelsförmånerna	Ramanslag	22 550 000
1:6	Bidrag till folkhälsa och sjukvård	Ramanslag	1 711 923
1:7	Sjukvård i internationella förhållanden	Ramanslag	583 692
1:8	Bidrag till psykiatri	Ramanslag	867 330
1:9	Prestationsbunden vårdgaranti	Ramanslag	1 000 000
1:10	Bidrag för mänskliga vävnader och celler	Ramanslag	74 000
1:11	Läkemedelsverket	Ramanslag	113 190
1:12	Myndigheten för vårdanalys	Ramanslag	27 000
2:1	Statens folkhälsoinstitut	Ramanslag	136 650
2:2	Smittskyddsinstitutet	Ramanslag	215 643
2:3	Alkoholsortimentsnämnden	Ramanslag	224
2:4	Bidrag till Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap	Ramanslag	20 035
2:5	Bidrag till WHO	Ramanslag	34 665
2:6	Åtgärder avseende alkohol, narkotika, dopning, tobak, samt spel	Ramanslag	298 629
2:7	Insatser mot hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar	Ramanslag	145 502
2:8	Insatser för vaccinberedskap	Ramanslag	85 000
3:1	Myndigheten för handikappolitisk samordning	Ramanslag	20 574
3:2	Bidrag till handikapporganisationer	Ramanslag	182 742
4:1	Personligt ombud	Ramanslag	104 460
4:2	Vissa statsbidrag inom funktionshindersområdet	Ramanslag	353 326
4:3	Bilstöd till personer med funktionsnedsättning	Ramanslag	256 000
4:4	Kostnader för statlig assistansersättning	Ramanslag	21 044 000
4:5	Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken	Ramanslag	1 950 930
4:6	Statens institutionsstyrelse	Ramanslag	847 775
4:7	Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m.	Ramanslag	360 881
5:1	Barnombudsmannen	Ramanslag	21 030
5:2	Myndigheten för internationella adoptionsfrågor	Ramanslag	14 752
5:3	Insatser för att förverkliga konventionen om barnets rättigheter i Sverige	Ramanslag	31 461
6:1	Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap: Förvaltning	Ramanslag	25 564
6:2	Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap: Forskning	Ramanslag	414 160
7:1	Socialstyrelsen	Ramanslag	953 409
Summa			60 078 114

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

2 Lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

Härigenom föreskrivs att 26 a § hälso- och sjukvårdslagen1 (1982:763) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
				26 a §2
Den som har erlagt vårdavgifter					Den som har betalat vårdavgifter
som avser öppen hälso- och sjukvård					som avser öppen hälso- och sjukvård
enligt denna lag i andra fall än som					enligt denna lag i andra fall än som
avses i 18 § första stycket, avgifter					avses i 18 § första stycket, avgifter
för förbrukningsartiklar som avses i					för förbrukningsartiklar som avses i
3 d § eller avgifter för sådan tandvård					3 d § eller avgifter för sådan tandvård
som	avses	i	8 a § tandvårdslagen		som avses	i 8 a §	tandvårdslagen
(1985:125)		med		sammanlagt högst	(1985:125)	med sammanlagt 1 100
900 kronor,		eller		det lägre belopp	kronor, eller det lägre belopp som
som bestämts av landstinget, är					bestämts av landstinget, är befriad
befriad från att därefter erlägga					från att därefter betala ytterligare
ytterligare avgifter för sådan vård					avgifter för sådan vård eller sådana
eller	sådana		förbrukningsartiklar		förbrukningsartiklar		under den tid
under den tid som återstår av ett år,					som återstår av ett år, räknat från det
räknat från det första tillfälle då					första tillfälle då avgift betalats.
avgift erlagts.

1Lagen omtryckt 1992:567.

2Senaste lydelse 2000:356.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Har en förälder eller föräldrar gemensamt flera barn under 18 år i sin vård, får barnen gemensamt avgiftsbefrielse när kostnaderna för avgifter enligt första stycket sammanlagt uppgår till där avsett belopp.

Kostnadsbefrielse gäller under den tid som avses i första stycket även för

barn som under denna tid fyller 18 år.
Med förälder avses även foster-	Med förälder avses även foster-
förälder. Som förälder räknas även	förälder. Som förälder räknas även
den med vilken en förälder stadig-	den med vilken en förälder stadig-
varande sammanbor och som är eller	varande sammanbor och som är eller
har varit gift eller har eller har haft	har varit gift med eller har eller har
barn med föräldern.	haft barn med föräldern.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.

2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om kostnadsbefrielse som har uppkommit före den 1 januari 2012.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m.

Härmed föreskrivs att 5 § lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §1

Med läkemedelsförmåner enligt denna lag avses ett skydd mot höga kostnader vid inköp av sådana förmånsberättigade varor som avses i 15 och 18 §§. Förmånerna innebär en reducering av den enskildes kostnader för sådana varor.

Kostnadsreduceringen beräknas på den sammanlagda kostnaden för varor som den förmånsberättigade köper under ett år räknat från det första inköpstillfället. Reduceringen lämnas vid varje inköpstillfälle på grundval av den sammanlagda kostnaden för de dittills och vid tillfället inköpta varorna.

Så länge den sammanlagda kost-				Så länge den sammanlagda kost-
naden	inte överstiger		900 kronor	naden	inte överstiger 1 100 kronor
lämnas	ingen kostnadsreducering.			lämnas	ingen kostnadsreducering.
När den sammanlagda			kostnaden	När den sammanlagda		kostnaden
överstiger detta belopp, utgör kost-				överstiger detta belopp, utgör kost-
nadsreduceringen				nadsreduceringen
1. 50 procent av den del som över-				1. 50 procent av den del som över-
stiger	900 kronor	men	inte 1 700	stiger 1 100 kronor men inte 2 100
kronor,				kronor,
2. 75 procent av den del som över-				2. 75 procent av den del som över-
stiger 1 700 kronor men inte 3 300				stiger 2 100 kronor men inte 3 900
kronor,				kronor,
3. 90 procent av den del som över-				3. 90 procent av den del som över-
stiger 3 300 kronor men inte 4 300				stiger 3 900 kronor men inte 5 400
kronor, samt				kronor, samt
4. hela den del av den samman-				4. hela den del av den samman-
lagda	kostnaden	som	överstiger	lagda	kostnaden som	överstiger
4 300 kronor.				5 400 kronor.

Vad som sägs i andra och tredje styckena gäller inte för sådana varor som avses i 18 § 3, som är kostnadsfria enligt 19 §.

Har en förälder eller har föräldrar	Har en förälder eller har föräldrar
gemensamt flera barn under 18 år i	gemensamt flera barn under 18 år i
sin vård, tillämpas bestämmelserna i	sin vård, tillämpas bestämmelserna i
andra och tredje styckena gemen-	andra och tredje styckena gemen-
samt för barnen. Kostnadsreducering	samt för barnen. Kostnadsreducering
gäller under ett år räknat från första	gäller under ett år räknat från första
inköpstillfället även för barn som	inköpstillfället även för barn som
under denna tid fyller 18 år. Med	under denna tid fyller 18 år. Med
förälder avses även fosterförälder.	förälder avses även fosterförälder.
Som förälder räknas även den som	Som förälder räknas även den som
en förälder stadigvarande samman-	en förälder stadigvarande samman-
bor med och som är eller har varit	bor med och som är eller har varit

1 Senaste lydelse 2003:76.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

gift eller har eller har haft barn med föräldern.

gift med eller har eller har haft barn med föräldern.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.

2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för inköp av förmånsberättigade varor, om det första inköpstillfället inträffat före den 1 januari 2012.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

3Hälsovård, sjukvård och social omsorg

3.1Omfattning

Utgiftsområdet omfattar underindelningarna Hälso- och sjukvårdspolitik, Folkhälsopolitik, Funktionshinderspolitik, Politik för sociala tjänster – omsorg om äldre, individ- och familje- omsorg, personer med funktionsnedsättning samt Barnrättspolitik. Utgiftsområdet omfattar även anslagen 6.2 Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap: Forskning och 6.1 Forsknings- rådet för arbetsliv och socialvetenskap: Förvalt- ning.

3.2Utgiftsutveckling

Tabell 3.1 Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Miljoner kronor

	Utfall	Budget	Prognos	Förslag	Beräknat	Beräknat	Beräknat
	2010	2011 1	2011	2012	2013	2014	2015
Hälso- och sjukvårdspolitik	31 923	34 642	32 359	33 514	33 778	34 082	33 261

Folkhälsopolitik	768	873	748	936	951	958	783
Funktionshinderspolitik	203	203	203	203	204	204	205
Politik för sociala tjänster	22 293	23 777	22 989	24 917	26 274	27 664	28 759

Barnrättspolitik	49	47	47	67	61	62	63
Forskningspolitik	411	424	417	440	447	456	468
Äldreanslag	367	121	122	0	0	0	0

Totalt för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och
social omsorg	56 015	60 087	56 885	60 078	61 716	63 427	63 540

1 Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposition.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Tabell 3.2 Härledning av ramnivån 2012–2015. Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Miljoner kronor

	2012	2013	2014	2015

Anvisat 2011 1	60 067	60 067	60 067	60 067
Förändring till följd av:
Pris- och löne-
omräkning 2	29	69	131	213
Beslut	676	872	1 000	-503
Övriga makro-
ekonomiska
förutsätt-
ningar	494	1 191	1 973	2 953

Volymer	-931	-19	722	1 276

Överföring
till/från andra
utgifts-
områden	36	-176	-176	-175
Övrigt	-293	-288	-290	-290

Ny ramnivå	60 078	61 716	63 427	63 540

1Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2010 (bet. 2010/11:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på ändringsbudget under innevarande år.

2Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel i 2011 års budget för staten. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. Pris- och löneomräkningen för 2013–2015 är preliminär och kan komma att ändras.

Tabell 3.3 Ramnivå 2012 realekonomiskt fördelade. Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Miljoner kronor

	2012
Transfereringar	56 602

Verksamhetsutgifter	3 444
Investeringar	21

Summa ramnivå	60 067

Den realekonomiska fördelningen baseras på utfall 2010 samt kända förändringar av anslagens användning.

1Med transfereringar avses inkomstöverföringar, dvs. utbetalningar av bidrag från staten till exempelvis hushåll, företag eller kommuner utan att staten erhåller någon direkt motprestation.

2Med verksamhetsutgifter avses resurser som statliga myndigheter använder i verksamheten, t.ex. utgifter för löner, hyror och inköp av varor och tjänster.

3Med investeringar avses utgifter för anskaffning av varaktiga tillgångar såsom byggnader, maskiner, immateriella tillgångar och finansiella tillgångar.

3.3Skatteutgifter

Samhällets stöd till företag och hushåll inom utgiftsområde 9 redovisas i huvudsak på statens budgets utgiftssida. Vid sidan av dessa stöd finns det även stöd på budgetens inkomstsida i form av avvikelser från en likformig beskattning, s.k. skatteavvikelser. Avvikelser från en likformig beskattning utgör en skatteförmån om t.ex. en viss grupp av skattskyldiga omfattas av en skatte- lättnad i förhållande till en likformig beskattning

och som en skattesanktion om det rör sig om ett överuttag av skatt i förhållande till normen.

Många av skatteutgifterna har införts, mer eller mindre uttalat, som medel inom specifika delområden som t.ex. konjunktur-, bostads-, miljö-, eller arbetsmarknadspolitik. Dessa av- vikelser påverkar statens budgetsaldo och kan därför jämställas med stöd på budgetens utgifts- sida. En utförlig beskrivning av skatteutgifterna finns i bilaga 2 till 2010 års ekonomiska vår- proposition. I det följande redovisas netto- beräknade skatteavvikelser som är att hänföra till utgiftsområde 9.

Tabell 3.4 Skatteutgift

Miljoner kronor

	Prognos	Prognos
	2011	2012
Läkemedel	1 700	1 850
Förmån av privat hälso- och sjukvård	–	–

Hälso- och sjukvårdspolitik	1 700	1 850

Totalt för utgiftsområde 9	1 700	1 850

Ett ”–” innebär att skatteutgiften inte kan beräknas.

Läkemedel

För läkemedel som utlämnas enligt recept eller säljs till sjukhus gäller kvalificerat undantag från mervärdesskatt, dvs. försäljningen är undantagen från mervärdesskatt men ingående mervärdes- skatt får dras av. (Vid försäljning av icke recept- belagda läkemedel utgår dock mervärdesskatt.) Skattebefrielsen ger upphov till en skatteutgift avseende mervärdesskatt.

Förmån av privatfinansierad hälso- och sjukvård

Om arbetsgivaren bekostar offentligt finansierad hälso- och sjukvård i Sverige är detta en skattepliktig förmån. Om arbetsgivaren däremot bekostar privatfinansierad hälso- och sjukvård för en anställd är detta en skattefri förmån. Det- samma gäller för hälso- och sjukvård utomlands. Arbetsgivaren har å andra sidan ingen avdrags- rätt för kostnaden. Det finns inget som hindrar att arbetsgivaren efter överenskommelse gör ett bruttolöneavdrag för den anställde för att kom- pensera sig för kostnaden. Skatteutgiften avser skatt på inkomst av tjänst och särskild löneskatt.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

4 Hälso- och sjukvårdspolitik

4.1Omfattning

Hälso- och sjukvårdspolitik omfattar statliga in- satser riktade mot hälso- och sjukvården. Om- rådet innefattar tandvårdsstödet, läkemedels- förmånerna, sjukvård i internationella förhåll- anden, prestationsbunden vårdgaranti, bidrag till folkhälsa och sjukvård, bidrag för mänskliga väv- nader och celler samt bidrag till psykiatri.

Vidare omfattar området myndigheterna Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU), Tandvårds- och läkemedelsförmåns- verket (TLV), Läkemedelsverket, nämnd- myndigheten Hälso- och sjukvårdens ansvars- nämnd (HSAN), samt de statligt ägda bolagen Apoteket AB, Apoteksgruppen i Sverige Hol- ding AB, Apotekens Service AB och Apotek Produktion & Laboratorier AB (APL). Dess- utom omfattas den nya Myndigheten för vård- analys som inrättades den 1 januari 2011. Social- styrelsen har av praktiska skäl placerats i detta avsnitt. Myndighetens verksamhet rör många olika områden, framför allt inom utgiftsområde 9, och den har därför ingen självklar hemvist inom något speciellt verksamhetsområde.

Landstingen och i viss utsträckning kommu- nerna har huvudansvaret för planering, finan- siering och drift av hälso- och sjukvården. Hälso- och sjukvården utgör drygt 90 procent av landstingens verksamhet mätt som andel av landstingens totala kostnader.

Av landstingens totala inkomster utgjorde landstingsskatten omkring 70 procent 2010. Statens bidrag till landstingen utgörs av både generella och specialdestinerade statsbidrag, varav statens bidrag för läkemedelsförmånerna samt statens bidrag inom psykiatrin är exempel på specialdestinerade statsbidrag. Statens bidrag

till landstingen uppgick till närmare 20 procent av landstingens inkomster. Vidare erhåller lands- tingen inkomster från patientavgifter samt från försäljning av tjänster, av viss verksamhet och av material och varor.

Diagram 4.1 Landstingens inkomster 2009, procentuellt fördelade efter inkomstslag

Försäljning av	Försäljning av	Övrigt
tjänster	verksamhet	Övrigt
tjänster	verksamhet	3%
3%	2%	3%
3%	2%
Statsbidrag
20%

	Patientavgifter	Skatteinkomster
	Patientavgifter	70%
	och andra av-	70%
	och andra av-
	gifter
	2%

Källa: SKL, Statistik om hälso- och sjukvård samt regional uteckling 2010

Landstingens (inklusive Gotlands kommun) nettokostnader för hälso- och sjukvård, inklusive tandvård, fördelas på verksamhetsområden enligt diagram 4.2. Kostnaderna uppgick under 2010 till knappt 202 miljarder kronor.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Diagram 4.2 Sjukvårdshuvudmännens nettokostnader för hälso- och sjukvård 2009, procentuellt fördelade på verksamhetsområde

	Tandvård 2%	Läkemedel inom
		läkemedelsför-
		månerna 10%
	Politisk verk-	Primärvård
	Politisk verk-	17%
	samhet 1%	17%
	samhet 1%
	Övrig hälso- och
	sjukvård
	8%

Specialiserad psykiatrisk vård 9%

Specialiserad somatisk vård

53% Källa: SKL, Statistik om hälso- och sjukvård samt regional utveckling 2010

Nettokostnaderna för den specialiserade soma- tiska och psykiatriska vården utgjorde cirka 62 procent av huvudmännens totala nettokost- nader, medan primärvårdens andel uppgick till cirka 17 procent.

Enligt nationalräkenskaperna uppgick hälso- och sjukvårdsutgifterna 2009 preliminärt till drygt 309 miljarder kronor. Detta motsvarar, i löpande priser, en ökning med drygt 4 procent jämfört med 2008. Hälso- och sjukvårdens totala kostnader som andel av BNP uppgick under 2009 därmed preliminärt till 10 procent.

Tabell 4.1 Totala hälso- och sjukvårdsutgifter samt andel av BNP, 2005–2009

Miljarder kronor

	2005	2006	2007	2008	20091
Hälso- och sjukvårds-
kostnader	250,9	263,5	278,8	295,7	309,4

Andel av BNP, procent	9,1	8,9	8,9	9,2	10,0

1 Uppgifterna för 2009 baseras på preliminära årsberäkningar ur Nationalräken- skaperna

Källa: SCB, De svenska hälsoräkenskaperna 2001–2009 tabell:1

De totala hälso- och sjukvårdsutgifterna uppgick 2009 till 309 miljarder kronor. Av dessa utgjor- des cirka 252 miljarder kronor av offentliga ut- gifter, varav landstingen stod för drygt 220 miljarder kronor. Landstingens andel av de totala hälso- och sjukvårdsutgifterna uppgick således till cirka 71 procent. Av landstingens in- täkter 2009 utgjordes drygt 46 miljarder kronor av statsbidrag. Detta motsvarade cirka 21 procent av landstingens utgifter för hälso- och sjukvård.

Privata utgifter för hälso- och sjukvård upp- gick 2009 till 57 miljarder kronor, varav hus- hållen stod för den allra största delen, knappt 52 miljarder kronor. Övriga utgifter stod privata försäkringsbolag, ideella organisationer och andra bolag för. Det har inte skett någon nämn- värd ökning av övriga privata utgifter under senare år. Utgifter som privata försäkringsbolag stod för uppgår endast till 0,7 miljarder kronor 2009.

Av hälso- och sjukvårdsutgifterna utgjordes cirka 63 procent av botande och rehabiliterande sjukvårdstjänster vilket motsvarar cirka 195 miljarder kronor. Dessa utgifter kan i sin tur delas upp på slutenvård, dagsjukvård, öppenvård och hemsjukvård.

Andra utgifter inom hälso- och sjukvården inkluderar långtidsomvårdnadstjänster såsom hälso- och sjukvård inom äldreomsorg och stöd- insatser till personer med funktionsnedsättning och s.k. tilläggstjänster inom sjukvården, exem- pelvis laboratorieverksamhet, sjukgymnastik samt ambulans- och sjuktransport.

I hälso- och sjukvårdsutgifterna ingår också utgifter för medicinska varor till öppenvårds- patienter. Under 2009 uppgick dessa utgifter till

nästan 48 miljarder	kronor	varav	närmare
28 miljarder kronor	utgjordes	av	receptför-

skrivna läkemedel dvs. i första hand läkemedels- förmånerna och patienters egenavgifter.

Folkhälsotjänster och utgifter för prevention inom hälso- och sjukvården uppgick under 2009 till drygt 11 miljarder kronor. Det motsvarar en ökning jämfört med föregående år på drygt 10 procent. I dessa utgifter ingår bl.a. utgifter för mödrahälsovård, barnhälsovård samt prevention mot smittsamma och icke smittsamma sjuk- domar.

Tabell 4.2 Totala hälso- och sjukvårdsutgifter efter ändamål, 2009

Miljarder kronor

	2009
Botande och rehabiliterande
sjukvårdstjänster	195,4

Långtidsomvårdnadstjänster	22,9
Tilläggstjänster inom sjukvård1	13,2
Medicinska varor som lämnas ut
till öppenvårdspatienter	47,5

Varav

Receptförskrivna läkemedel inkl.
egenavgifter	28,0

Prevention och folkhälsotjänster	11,3
Administration och övrigt	5,9

Totala löpande hälso- och sjuk-
vårdsutgifter	296,1

Hälso- och sjukvårds-
producenternas investeringar	13,3

Totala hälso- och sjukvårdsutgifter	309,4

1 Inklusive laboratorietjänster, bilddiagnostik och patienttransporter Källa: SCB, De svenska hälsoräkenskaperna 2001–2009 tabell:2

Kostnader för läkemedel

År 2010 uppgick kostnaderna för läkemedels- förmånerna till cirka 20,7 miljarder kronor. Den totala läkemedelskostnaden, dvs. kostnader för läkemedelsförmånerna och rekvisitionsläke- medel ökade med cirka 2 procent mellan 2009 och 2010. Kostnaderna för rekvisitionsläke- medel, dvs. läkemedel som i första hand används inom slutenvården, uppgick till cirka 7 miljarder kronor. Kostnaderna för läkemedelsförmånerna och patienternas egenavgifter uppgick till cirka 25,8 miljarder kronor, varav patienterna stod för cirka 5,1 miljarder kronor vilket motsvarar en egenavgiftsandel på knappt 20 procent. Kostna- derna för läkemedelsförmånerna var i stort sett oförändrade mellan 2009 och 2010 medan kost- naderna för läkemedel på rekvisition ökade med cirka 9 procent, justerat för beredningskostnader och nettoprisredovisning. Ökningstakten för rekvisitionsläkemedel har avtagit jämfört med tidigare år.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Diagram 4.3 Utveckling av kostnaderna för läkemedelsförmånerna 1999–2010 (inkl. moms)

Miljoner kronor

25 000
20 000
15 000
10 000
5 000
0
2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010
					År

Nominella kostnader, miljoner kr

Reala kostnader enligt konsumentprisindex i 1999 års priser, miljoner kr

Källa: Apoteket AB 1999-2008, Apotekens Service AB 2009

Socialstyrelsen uppskattar, i sin prognos för läkemedelskostnaderna, en fortsatt låg kost- nadsutveckling på mellan 0,5 och 1,25 procents ökning per år de närmaste två åren. De främsta anledningarna till detta är bl.a. att patentutgångar får ett fortsatt stort genomslag och att effekterna av TLV:s genomgångar förväntas bli omfattande några år framöver. Dessa effekter väntas därefter klinga av samtidigt som Socialstyrelsens nya riktlinjer för vård av rörelseorganens sjukdomar förväntas ha en tydlig kostnadshöjande effekt på läkemedelsförmånerna. Detta medför att kost- nadsökningstakten 2013–2015 åter bedöms stiga till mellan 2,5 och 4 procent per år.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Tabell 4.3 Kostnader för läkemedel i relation till de totala kostnaderna för hälso- och sjukvård samt patienternas egenavgiftsandel, 2006–2010 (inkl. moms)

Miljoner kronor

År	2006	2007	2008	2009	2010
Läkemedels-
förmånerna	19 171	19 910	20 667	20 744	20 737

Egenavgift	5 043	5 181	5 176	5 115	5 089

Andel egen-
avgifter1	20,8%	20,6%	20,0%	19,8%	19,7%
Slutenvård2	5 007	5 671	6 255	6 713	6 9026
Receptfritt3	3 379	3 639	3 879	4 182	4 521
Total	32 600	34 400	35 977	36 754	37 249

Andel av totala
hälso- och sjuk-
vårdskostnaderna	12,4%	12,3%	12,1%	11,9%4	–5

1Som andel av förmån+egenavgift

2Avser humanläkemedel på rekvisition inom sluten och öppen vård

3Avser receptfria humanläkemedel som säljs över disk på apotek samt i detalj- handel

4Preliminära siffror

5Uppgift om totala hälso- och sjukvårdskostnader enl. Hälsoräkenskaperna saknas

6För att göra kostnaderna för sluten vård 2010 jämförbara med tidigare år ska ca

400mnkr adderas

Källor: Apoteket AB 2006–2010, Apotekens Service AB 2009–2010, Hälsoräkenskaperna SCB

4.2Utgiftsutveckling

Tabell 4.4 Utgiftsutveckling inom hälso- och sjukvårdsområdet

Miljoner kronor

	Utfall	Budget	Prognos	Förslag	Beräknat	Beräknat	Beräknat
	2010	2011 1	2011	2012	2013	2014	2015
Hälso- och sjukvårdspolitik
1:1 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd	29	19	12	10	10	10	11

1:2 Statens beredning för medicinsk utvärdering	57	56	55	57	58	59	61

1:3 Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket	88	111	107	113	115	117	120
1:4 Tandvårdsförmåner m.m.	4 909	6 694	5 105	5 454	6 144	6 403	6 645

1:5 Bidrag för läkemedelsförmånerna	23 067	23 200	22 561	22 550	22 200	22 200	22 200

1:6 Bidrag till folkhälsa och sjukvård	490	945	930	1 712	1 606	1 606	490
1:7 Sjukvård i internationella förhållanden	579	623	625	584	604	628	651

1:8 Bidrag till psykiatri	803	888	868	867	867	867	867

1:9 Prestationsbunden vårdgaranti	1 000	1 000	1 000	1 000	1 000	1 000	1 000
1:10 Bidrag för mänskliga vävnader och celler	74	74	74	74	74	74	74

1:11 Läkemedelsverket		113	111	113	113	113	113

1:12 Myndigheten för vårdanalys		18	14	27	29	30	31
7:1 Socialstyrelsen	829	900	898	953	956	974	999

Summa Hälso- och sjukvårdspolitik	31 923	34 642	32 359	33 514	33 778	34 082	33 261

1 Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposition.

4.3Regeringens mål för hälso- och sjukvården utgår från patienten

Regeringens mål utgår från att hälso- och sjuk- vården ska ge patienten ett mervärde i form av ökad hälsa. Hälso- och sjukvården ska bedrivas så effektivt och med så gott utfall för patienterna att den åtnjuter ett högt förtroende bland all- mänheten. Hälso- och sjukvården ska också vara hälsofrämjande genom att arbeta för att före- bygga ohälsa.

För utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg finns följande mål som berör hälso- och sjukvårdsområdet: Befolkningen ska erbjudas en behovsanpassad, tillgänglig och effektiv vård av god kvalitet.

Arbetet inom hälso- och sjukvårdsområdet ska särskilt inriktas på att

-säkerställa att hälso- och sjukvården är kun- skapsbaserad,

-säkerställa en god tillgänglighet och valfri- het bland en mångfald av vårdgivare,

-säkerställa att patienterna ges möjlighet till delaktighet och självbestämmande,

-skapa förutsättningar för att hälso- och sjukvårdens resultat följs upp på ett öppet och jämförbart sätt,

-tillvarata kunskap och erfarenheter för att systematiskt förbättra hälso- och sjuk- vården.

Utöver dessa mål gäller även, med anledning av den tandvårdsreform som trädde ikraft den 1 juli 2008, ytterligare mål för tandvården. Dessa är som följer.

Det statliga tandvårdsstödet ska

-stimulera den vuxna befolkningen till regel- bundna tandvårdsbesök i förebyggande syfte,

-möjliggöra att patienterna med de största tandvårdsbehoven får en kostnadseffektiv vård efter vars och ens behov och till en rimlig kostnad.

Avsnittet hälso- och sjukvårdspolitik redovisas utifrån de prioriterade utvecklingsområden som regeringen har identifierat ovan och kapitel- indelningen följer således därav. Dessa områden påverkas av varandra och hänger tätt samman. Detta kan illustreras genom figur 4.1.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Figur 4.1 Aktuella utvecklingsområden i hälso- och sjukvården

För att följa hälso- och sjukvårdens utveckling i relation till de mål som satts upp för området har ett antal indikatorer utarbetats av Socialstyrelsen. Dessa indikatorer är hämtade från de nationella indikatorerna för uppföljning av god vård, som Socialstyrelsen har arbetat med inom ramen för ett regeringsuppdrag. Denna budgetproposition innehåller några av indikatorerna från Social- styrelsen samt även indikatorer baserade på den nationella patientenkäten.

Syftet med denna redovisning är att rege- ringen ska presentera ett bra underlag för beslut till riksdagen och att de statliga insatser som genomförts ska kopplas tydligare till utveck- lingen på hälso- och sjukvårdsområdet och till de mål som riksdagen har beslutat om.

4.4Kunskapsbaserad vård

Regeringens arbete inom detta område ska säkerställa att hälso- och sjukvården är kun- skapsbaserad. Hälso- och sjukvården drivs av en mycket snabb utveckling av ny teknik som ofta implementeras i olika takt och i olika grad. För att säkerställa att vården bedrivs effektivt och med hög kvalitet är det avgörande att vården har tillgång till ny information och kunskap. Det är dessutom viktigt att verksamheterna på ett snabbt och effektivt sätt kan ta tillvara den nya kunskap som flödar in och omsätta den till praktisk verksamhet. I dagsläget finns det ett enormt kunskaps- och informationsflöde i vår- den som inte i alla lägen tas om hand på ett strukturerat och systematiskt sätt vilket får till följd att det blir svårt att omsätta ny kunskap i praktisk tillämpning. Ett sätt att strukturera och

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

systematisera den nya kunskap som finns och produceras är genom vårdprogram och riktlinjer.

Regeringen anser att ett viktigt led i att syste- matisera ny kunskap är arbetet med nationella riktlinjer och rekommendationer. I det arbetet är det centralt att de statliga myndigheternas kunskapsproduktion samordnas så att dubbel- arbete undviks men framför allt så att sjukvården möts av ett samordnat och tydligt kunskaps- underlag. Regeringen har mot bakgrund av detta gett Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, TLV, SBU, Smittskyddsinstitutet och Statens folk- hälsoinstitut i uppdrag att utveckla en modell för att koordinera myndigheternas verksamhets- planer när det gäller val av ämnesområden, publi- cering av kunskapssammanställningar, rapporter, riktlinjer eller liknande produkter som är av- sedda att användas av huvudmännen i deras verksamheter. Dessutom har regeringen tillsatt en särskild utredare för att se över den kunskaps- styrning, forskningsfinansiering och kunskaps- generering som myndigheterna inom hälso- och sjukvårdssektorn bedriver.

Ett annat angeläget område är kunskaps- produktion genom bl.a. forskning inom områ- den där det i dag finns kunskapsluckor. SBU har sedan tidigare i uppdrag att identifiera kunskaps- luckor i vården. Ett annat exempel på en ange- lägen satsning är regeringens stöd till Vinnvård, som beviljar medel till forskning för ständiga förbättringar inom vård och omsorg.

4.4.1Jämlik vård genom öppna jämförelser och riktlinjer

Regeringen kan med tillfredsställelse konstatera att de långsiktiga insatser som gjorts för att öka och förbättra den nationella kunskapsstyrningen har gett avtryck i hälso- och sjukvården. Antalet områden som belyses med hjälp av både öppna jämförelser och de nationella riktlinjerna har ökat vilket tyder på att det finns ett behov av dessa verktyg i t.ex. det löpande förbättrings- arbetet. Att på ett transparant sätt redovisa re- sultat ökar den offentliga insynen i hälso- och sjukvården samtidigt som det sporrar till lärande.

Nationella riktlinjer driver på kvalitetsutvecklingen

Socialstyrelsen utarbetar nationella riktlinjer för god vård för de stora folksjukdomarna och för patienter med andra allvarliga sjukdomar där

vården tar stora resurser i anspråk. Social- styrelsen riktar in arbetet med riktlinjerna på frågeställningar där behovet av vägledning för beslutsfattare och hälso- och sjukvårdspersonal är särskilt stort. Riktlinjer är ett stöd vid priori- teringar och ger vägledning om vilka behand- lingar och metoder som olika verksamheter i vård och omsorg bör satsa resurser på. Social- styrelsen har intensifierat sitt arbete med att ta fram riktlinjer för hälso- och sjukvården och under 2010 har nationella riktlinjer inom föl- jande områden publicerats:

-demenssjukdom (slutlig),

-depressionssjukdomar och ångesttillstånd (slutlig),

-diabetesvården (slutlig),

-sjukdomsförebyggande metoder (prelimi- när),

-rörelseorganens sjukdomar (preliminär),

-lungcancer (preliminär),

-schizofreni och schizofreniliknande till- stånd (preliminär).

Uppföljningar av de större riktlinjerna visar på en positiv utveckling. Exempelvis konstaterar Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) i en rapport (Öppna jämförel- ser av hälso- och sjukvårdens kvalitet och effek- tivitet Jämförelser mellan landsting 2010) att hjärtinfarktvården utvecklas positivt och att an- delen patienter som får den behandling som nationella riktlinjer rekommenderar har ökat mycket påtagligt de senaste åren. Enligt Social- styrelsens nationella riktlinjer för strokesjukvård ska exempelvis vård i akutfasen vid stroke be- drivas vid strokeenheter. Som framgår av diagram 4.4 har andelen patienter som vårdats på en strokeenhet ökat från 68 procent 2000 till 86 procent 2009.

Diagram 4.4 Andel strokepatienter som vårdats på strokeenhet

Procent
90
85
80
75
70
65
60
2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009
		Män		Kvinnor			Samtliga

Källa: Riks-Stroke, nationella kvalitetsregistret för stroke

Socialstyrelsen har även publicerat en nationell utvärdering av strokevården under 2011. Om- rådet strokevård valdes mot bakgrund av att Socialstyrelsen hösten 2009 presenterade natio- nella riktlinjer för strokesjukvård. I rapporten ger Socialstyrelsen rekommendationer om vilka områden i strokevården som behöver förbättras i syfte att säkerställa en god vård till personer som insjuknat i stroke. Det handlar bl.a. om att för- korta väntetider i strokevården och att förbättra sekundärpreventiv läkemedelsbehandling. Social- styrelsen kommer under 2011 att publicera ytterligare rapporter kring strokesjukvård som berör kommunernas insatser och de samlade in- satserna för patienter med stroke, inklusive re- habiliteringsinsatser.

Öppna jämförelser – ett verktyg för mer jämlik vård

Öppna jämförelser ger insyn och bidrar till lärande, uppföljning och förbättring inom social- tjänst och hälso- och sjukvård. Landstingens användning av de öppna jämförelserna har lett till en rad olika aktiviteter och strategier för att minska obefogade regionala variationer i behand- lingspraxis och behandlingsresultat. Några lands- ting har organiserat ett systematiskt analysarbete av resultaten i öppna jämförelser och upprättat handlingsplaner för att uppnå en förbättring. Regeringen ser mycket positivt på den utveck- lingen.

Under 2010 utvecklades de öppna jämförel- serna med fler relevanta indikatorer och model- ler för att öka jämförbarheten samt fler jäm- förelser på sjukhusnivå. De flesta landstings resultat har under 2010 förbättrats för merparten

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

av de närmare hundra indikatorer där två mät- perioder redovisas. Som exempel kan nämnas att väntetider inför höftfrakturoperationer minskar och att hjärtinfarktvårdens positiva utveckling har fortsatt. Indikatorerna visade även att skill- naderna mellan landstingen har minskat när det gäller läkemedelsanvändning hos äldre.

Socialstyrelsen konstaterade i sin årliga rapportering om tillståndet för hälso- och sjuk- vården att öppna jämförelser av vårdens resultat har fortsatt att initiera olika förbättringsinsatser i verksamheterna, vilket successivt har bidragit till en mer kunskapsbaserad vård (Socialstyrelsen, Lägesrapport 2011). Det kvarstår emellertid fortfarande en del problemområden (se avsnitt 4.7.2).

Upplysningstjänst och identifiering av kunskapsluckor

Hälso- och sjukvården drivs av en mycket snabb utveckling av nya medicinska behandlings- metoder och teknologier. Det ställer krav på att vården och dess personal har förmåga att både ta tillvara och omsätta ny kunskap, och att utran- gera osäkra eller onödiga metoder i vården. Regeringen har för att stärka vårdens stöd för dessa processer gett SBU i uppdrag att bedriva en upplysningstjänst dit hälso- och sjukvårds- personal ska kunna vända sig med olika kliniska frågeställningar som kräver en snabb utvärdering av det vetenskapliga underlaget inom området. Vidare har regeringen gett SBU ett uppdrag som syftar till att identifiera behandlingsmetoder i hälso- och sjukvården vars effekter det saknas tillräcklig kunskap om. SBU ska även bygga upp nödvändig infrastruktur för att aktivt sprida kunskap till hälso- och sjukvården om otillräck- ligt utvärderade metoder.

En översyn av den statliga kunskapsstyrningen

Flertalet av myndigheterna inom hälso- och sjukvårdsområdet arbetar med kunskap, kunskapsproduktion och kunskapsbearbetning i någon bemärkelse, och många har också en funktion gentemot kommuner och landsting ge- nom att ge ledning och stöd i form av kunskapsförmedling. De myndigheter som har en direkt roll i kunskapsförmedling eller styr- ning inom vård- och omsorgssystemet är Social- styrelsen, Statens folkhälsoinstitut, TLV, SBU, Läkemedelsverket och Smittskyddsinstitutet. Det pågår i dag ett arbete med att samordna den nationella kunskapsstyrningen. Nationella sam-

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

verkansgruppen för kunskapsstyrning (NSK) bildades 2009 med representanter för sjukvårds- regionerna, SKL och myndigheter, och den fort- sätter sitt arbete med samarbete kring val av om- råden för kunskapsunderlag och med spridning och införande.

Regeringen har sett att det finns ett behov av en tydligare ansvarsfördelning och mer sam- ordnad kunskapsstyrning inom vård och om- sorgssystemet. Mot bakgrund av detta tillsattes i januari 2011 en särskild utredare som bl.a. ska se över den kunskapsstyrning, forskningsfinansie- ring och kunskapsgenerering som berörda myn- digheter bedriver och vid behov lämna förslag som samordnar myndigheternas arbete inom området (Dir 2011:4). Utredaren ska lämna en slutrapport till regeringen senast den 15 april 2012.

trädare för olika professioner sprida kännedom om riktlinjerna inom landsting och kommuner, kartlägga behovet av och stödja metodutveckling för det förebyggande arbetet inom vård och om- sorg, skapa en interaktiv utbildning för olika yrkesgrupper med hjälp av it-lösningar samt ut- veckla modeller eller metoder för att säkerställa datatillgång för uppföljning av införandet av riktlinjerna. En viktig del i uppdraget blir att stödja hälso- och sjukvården i arbetet med att skapa strukturer och arbetssätt som ger förut- sättningar för ett effektivt hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete.

Hälsofrämjande riktlinjer stödjer mödra- och barnhälsovård samt elevhälsa

De verksamheter som byggts upp inom mödra- vården, barnhälsovården och de medicinska delarna av elevhälsan är viktiga i arbetet med att främja hälsa och förebygga sjukdom bland barn

4.4.2Hälsofrämjande kunskapsstyrning och unga. Mödravården (MVC) arbetar för att

Enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) ska hälso- och sjukvården arbeta för att förebygga ohälsa (2c§). Den som vänder sig till hälso- och sjukvården ska, när det är lämpligt, ges upplys- ningar om metoder för att förebygga sjukdom eller skada. Av lagen framgår vidare att lands- tinget ska verka för en god hälsa hos hela be- folkningen.

Trots att det sjukdomsförebyggande perspek- tivet är tydligt uttalat i hälso- och sjukvårdslagen har det förebyggande arbetet fortfarande ingen självklar ställning i hälso- och sjukvården. Det finns heller ingen enhetlig praxis och det råder stora variationer mellan landsting och mellan vårdenheter. Regeringen bedömer därför att in- satser för att stödja hälso- och sjukvårdens hälsofrämjande arbete är av största vikt. Den statliga kunskapsproduktionen på området är således grundläggande.

Det sjukdomsförebyggande arbetet stärks genom nationella riktlinjer

Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att stödja införandet av nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder vilket innebär att arbetet med att utveckla hälso- och sjuk- vårdens sjukdomsförebyggande arbete på om- rådena för tobak, fysisk aktivitet, matvanor och riskbruk av alkohol intensifieras. I uppdraget, som ska genomföras under perioden 2011–2014, ingår bland annat att tillsammans med före-

stärka föräldrars förutsättningar att ge sina barn en god uppväxtsituation och att upptäcka behov av särskilt stöd hos vissa föräldrar. Barnavårds- centralen (BVC) svarar för kontroller av ny- födda och yngre barns hälsa samt ger råd och stöd för amning och amningsproblem, mat, sömn och annat som rör barnets hälsa. Elev- hälsan ska omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska kompe- tenser. Elevhälsan ska främst vara hälso- främjande och förebyggande och stödja elever- nas utveckling mot målen. För att stödja det viktiga arbete som genomförs inom dessa verk- samheter har regeringen gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram riktlinjer eller annan form av vägledning för mödra- och barnhälsovård samt de medicinska delarna av elevhälsan som inne- håller en för verksamheterna gemensam inled- ning om förutsättningarna för hälsofrämjande och förebyggande arbete. Socialstyrelsen ska inom ramen för uppdraget inventera behovet av vägledningar inom verksamhetsområdena, uti- från aktuellt kunskapsunderlag ta fram separata riktlinjer eller annan form av vägledning för mödra- och barnhälsovård och de medicinska delarna av elevhälsan samt sprida information om och erbjuda utbildningsinsatser kring de dokument som tas fram inom projektet.

4.4.3Utbildningsinsatser stärker psykiatrin

Regeringens satsning på vidare- och fortutbild- ningar av bl.a. ST-läkare i psykiatri har gett goda resultat. Regeringens ambition är att psykiatrin ska arbeta mer kunskapsbaserat. En viktig del i detta är att stimulera tillgången på läkare som specialiserar sig inom psykiatri och att stimulera forskning inom psykiatrin.

Satsning på kurser för ST-läkare inom psykiatrin

Institutet för professionell utveckling av läkare i Sverige (IPULS) driver på regeringens uppdrag det s.k. METIS-projektet (MEr Teori I Speciali- seringstjänstgöring). IPULS har sedan 2007 regeringens uppdrag att utveckla specialist- kompetenskurser (SK-kurser) i psykiatri. Social- styrelsen har parallellt med detta haft rege- ringens uppdrag att följa upp insatserna. Myn- digheten konstaterar bl.a. i rapporten METIS- projektet – Uppföljning av SK-kurser i psykiatri år 2010, att det under 2010 tagits fram åtta kurser i det nya METIS-konceptet i vilket teori och praktik vävs ihop och teoretisk kunskap implementeras i ST-läkarnas vardag. METIS har också i enlighet med uppdraget utvecklat en kurs i suicidologi för att bland annat öka ST-läkarnas kunskaper om hur man identifierar självmords- tankar och gör en enkel suicidriskvärdering. Socialstyrelsen bedömer att IPULS under 2010 uppfyllt den pedagogiska och teoretiska mål- sättningen för utvecklingen av SK-kurserna i psykiatri i enlighet med syftet.

Komplicerad problematik inom psykiatrin kräver utbildning av personalen

Regeringen har under perioden 2007–2010 gjort en särskild satsning på högskoleutbildningar inom området psykisk hälsa med inriktning mot särskilt komplicerad problematik, t.ex. utage- rande beteende och normöverträdelse och/eller samtidigt missbruk. Socialstyrelsen gör i sin slut- rapport till regeringen som lämnades i början av 2011 bedömningen att utbildningssatsningarna fallit väl ut. Utbildningarna har genomförts i en- lighet med uppställda mål och villkor i nära sam- arbete med huvudmännen och företrädare för berörda verksamheter.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Stöd för utveckling av evidensbaserad psykologisk behandling

Socialstyrelsen fick i juni 2008 i uppdrag av regeringen att utbetala medel till landstingen för att stödja utvecklingen av ökad kompetens inom evidensbaserad psykologisk behandling. Sats- ningen har sträckt sig över 2008–2010 och regeringen har sammanlagt avsatt drygt 20 miljoner kronor. Socialstyrelsen konstaterar i sin slutrapport att den största delen av de utbild- ningsinsatser som landstingen fått bidrag för är grundläggande psykoterapiutbildning med in- riktning mot kognitiv beteendeterapi (KBT). Landstingen har erbjudit olika personal- kategorier inom vården grundläggande psyko- terapiutbildning. Flera utbildningsinsatser har också omfattat kompletterande utbildning i KBT för behandlande personal som har sin kompe- tens i andra inriktningar, framför allt psyko- dynamisk terapi.

Denna satsning ligger i linje med vad bl.a. Socialstyrelsen framhåller i sina nationella rikt- linjer för vård vid depression och ångestsyndrom 2010. Socialstyrelsen gör i dessa bedömningen att rekommendationerna om ett effektivt om- händertagande inom första linjens vård (till exempel primärvården) och ett utbud av flera effektiva behandlingsmöjligheter genom hela vårdkedjan är centrala förutsättningar för att dessa riktlinjer som helhet ska kunna ge önskat resultat. För att uppnå rekommendationen om att kunna erbjuda befolkningen flera effektiva behandlingsalternativ behöver hälso- och sjuk- vården öka tillgången till psykologisk behand- ling, främst KBT.

Regeringen kan konstatera mot bakgrund av de redovisningar som gjorts under 2010 att in- tentionerna i de uppdrag som getts tidigare har uppfyllts. Rapporteringen tyder också på att det finns ett intresse hos hälso- och sjukvårds- personalen att inhämta kunskap om de behand- lingar som ges i riktlinjer och rekommendationer nationellt.

Långsiktig satsning på forskartjänster och forskarskolor har inletts

Vetenskapsrådet har regeringens uppdrag att in- rätta cirka 30 forskartjänster för kliniskt verk- samma medarbetare inom psykiatrin. Satsningen är långsiktig och ska pågå under tio år. Med an- ledning av uppdraget har Vetenskapsrådet under 2010 beslutat att utlysa medel för anställningar som forskare och forskarassistent på halvtid för

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

klinisk forskning inom psykiatrirelaterade om- råden. Myndigheten framhåller i sin årsredo- visning att antalet ansökningar av hög kvalitet varit begränsad vilket har fått till följd att rekry- teringen av nya forskare under en tidsperiod varit låg. Förklaringen till detta är troligtvis att de medel som finns till förfogande har ökat snabbt samtidigt som tillgången till relativt väl- meriterade forskare med låg karriärålder inte varit tillräcklig. Några av de områden som bevil- jats stöd under året berör Alzheimers sjukdom, tvångssyndrom, depression, antisocial personlig- hetsstörning och psykisk ohälsa efter svår kroppslig stress.

4.4.4Riktlinjer ger kunskapsbaserad tandvård

Regeringens satsningar på kunskapsutveckling i form av nationella riktlinjer och indikatorer har förbättrat förutsättningarna för att kunna er- bjuda en kunskapsbaserad tandvård.

SBU publicerade sommaren 2010 två rappor- ter på tandvårdsområdet: metoder för att ersätta tandförluster och metoder för rotbehandling av inflammerad eller infekterad tandpulpa. Tand- vårdens behandlingsmetoder är troligen bland de områden inom hälso- och sjukvården som har den mest heltäckande kartläggningen avseende vetenskapligt stöd och kunskapsluckor. De vetenskapliga kunskapsluckorna är mycket om- fattande och resultaten diskuteras nu intensivt i forskarsamhället och bland tandläkare. I sam- verkan med Vetenskapsrådet, Socialstyrelsen, SKL samt den odontologiska professionen har SBU tagit strategiska initiativ i frågan.

Regeringen har uppdragit åt Socialstyrelsen att utarbeta nationella riktlinjer och kvalitetsindika- torer för tandvården. I november 2010 presen- terade styrelsen en uppsättning övergripande nationella indikatorer för god tandvård. Indika- torerna kommer att användas i återkommande nationella öppna jämförelser och som underlag för uppföljning och utvärdering av tandvården i syfte att bl.a. öka kunskapen om tandvårdens processer, resultat och kostnader. I maj 2011 publicerade Socialstyrelsen nationella riktlinjer för vuxentandvården, inklusive indikatorer för utveckling och uppföljning av de olika områden som lyfts fram i riktlinjerna. Socialstyrelsen ger rekommendationer inom totalt sju områden, varav hälsofrämjande- och sjukdomsförebyg-

gande metoder i tandvården, karies och tand- löshet är några.

Socialstyrelsen ansvarar sedan 1 juli 2008 för uppbyggnad och drift av tandhälsoregistret som kommer att fylla en viktig funktion när det gäller att följa tandhälsan över tid i Sverige. Registret är ett hälsodataregister som på sikt kommer att kunna svara på frågor som vilka samband som finns mellan oral hälsa och sjukdomar som dia- betes och hjärt- och kärlsjukdomar, hur läke- medel påverkar muntorrhet och karies samt om det finns regionala, socioekonomiska och demo- grafiska skillnader i tandhälsa.

Socialstyrelsen har sedan 2006 regeringens uppdrag att fördela medel till kunskapsutveck- ling och metodutveckling samt att förbättra diagnostik, behandling och bemötande av patien- ter vars hälsoproblem förknippas med amalgam eller andra dentala material. För detta ändamål har regeringen avsatt medel och slutredo- visningen ska ske senast den 31 december 2011. Regeringen har även avsatt medel för eko- nomiskt stöd till kompetenscentrum, bl.a. Kun- skapscenter för Dentala Material.

4.4.5Kunskapsbaserad läkemedelsanvändning

Regeringen har tagit initiativ till en nationell läkemedelsstrategi i syfte att utveckla läke- medelsanvändningen till att bli mer effektiv och mer patientsäker. Sommaren 2010 presenterades rapporten Nationell läkemedelsstrategi? – en förstudie (S2009/4881/HS). I den konstaterade regeringen att det finns ett behov av att sam- ordna, koordinera och prioritera det nationella arbetet inom läkemedelsområdet för att uppnå en mer effektiv förskrivning och en förbättrad användning av läkemedel (se avsnitt 4.8.7). Hösten 2010 tillsattes därför en högnivågrupp och en projektgrupp för att utarbeta en nationell läkemedelsstrategi. Till grupperna utsågs repre- sentanter från berörda myndigheter, landsting, SKL, läkemedelsindustrin, apoteksbranschen och läkarprofessionen. Med utgångspunkt i förstudien och i det redan omfattande förbätt- ringsarbete som bedrivs har en nationell läke- medelsstrategi tagits fram.

Visionen för den nationella läkemedels- strategin är Rätt läkemedelsanvändning till nytta för patient och samhälle. För att nå visionen krävs utveckling inom ett antal målområden:

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

-medicinska resultat och patientsäkerhet i enbart används inom slutenvården. Detta gör det

världsklass,

-jämlik vård,

-kostnadseffektiv läkemedelsanvändning,

-attraktivitet för innovation av produkter och tjänster, samt

-minimal miljöpåverkan.

En stor del av arbetet med att utarbeta den nationella läkemedelsstrategin har utgjorts av att bryta ner målen i insatsområden och insatser. Läkemedelsstrategin har ett tydligt genom- förandefokus och inom de olika insatsområdena kommer åtgärder att vidtas i syfte att öka kvali- teten i läkemedelsanvändningen. En viktig del av läkemedelsstrategin är arbetet med att följa upp vidtagna åtgärder. Uppföljningen kommer att ske på insats- och målnivå. Centrum för bättre läkemedelsanvändning (CBL) vid Läkemedels- verket kommer att ha en viktig roll såväl vad det gäller samordning som uppföljning av strategin. En vid Socialdepartementet nyinrättad högnivå- grupp kommer att styra och driva arbetet med strategin framåt.

Hälsoekonomiska bedömningar av läkemedel som används inom slutenvården

Regeringen fortsätter arbetet med att verka för vård på lika villkor inom läkemedelsområdet bl.a. genom att i november 2010 ge TLV i uppdrag att, i form av en försöksverksamhet, genomföra hälsoekonomiska bedömningar av läkemedel som inte ingår i läkemedelsförmånerna, men som rekvireras till slutenvården, s.k. rekvisi- tionsläkemedel. När försöksverksamheten är i drift ska sjukvårdshuvudmännen ha möjlighet att ansöka hos TLV om hälsoekonomiska bedöm- ningar.

I samband med ansökningar om att ett läke- medel ska ingå i läkemedelsförmånerna måste det marknadsförande bolaget till TLV bifoga hälsoekonomiska underlag som visar att pro- dukten är kostnadseffektiv. Motsvarande krav finns dock inte när det gäller läkemedel som

svårt för landstingen att bedöma kostnads- effektiviteten för ett rekvisitionsläkemedel.

Regeringen bedömer att hälsoekonomiska ut- värderingar av rekvisitionsläkemedel förväntas bidra till bättre underlag för kliniska beslut och upphandling av läkemedel, större transparens kring läkemedlets kostnadseffektivitet, bättre utnyttjande av existerande resurser och mer kun- skapsstyrd och likvärdig läkemedelsanvändning.

4.5Tillgänglighet till vården

Regeringens arbete inom detta område inriktas mot att säkerställa en god tillgänglighet och val- frihet bland en mångfald av vårdgivare. En till- gänglig hälso- och sjukvård rymmer fler olika dimensioner. Det handlar till exempel om vilka personer som omfattas av hälso- och sjukvårds- systemet och i vilken utsträckning vården fak- tiskt är tillgänglig för de med störst behov av vård. Det handlar också om tillgång till informa- tion och om fysisk och geografisk tillgänglighet och väntetider till vården. I flera grundläggande avseenden är tillgängligheten till sjukvård god i Sverige. Alla personer som bor eller stadig- varande vistas i Sverige omfattas av hälso- och sjukvårdssystemet. En mycket liten andel av befolkningen uppfattar ekonomiska skäl som hinder för att söka kontakt med hälso- och sjuk- vården när de har behov av det.

Regeringens satsning på en ökad tillgänglighet har gett goda resultat. Som framgår av tabell 4.5 har andelen personer som instämmer helt eller delvis i att de har tillgång till den sjukvård de be- höver ökat med 10 procentenheter, från något under 70 procent till runt 80 procent under perioden 2004–2010.

Tabell 4.5 Andel i befolkningen som instämmer helt eller delvis i att de har tillgång till den sjukvård de behöver

Procent

År	2004	2005	2006	2007	2008	2009	20101
Kvinnor	69	72	74	74	76	78	79

Män	69	73	74	75	77	79	81

1Under 2010 har insamlingsmetoden för Vårdbarometern ändrats. Källa: Vårdbarometern, Sveriges Kommuner och Landsting

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

SKL har i rapporten Vårdbarometern – befolk- ningens attityder till, kunskaper om och för- väntningar på svensk hälso- och sjukvård analyserat om det finns några skillnader mellan kvinnor och män och olika åldersgrupper när det gäller upplevd tillgång till vård. I rapporten konstateras att det är marginella skillnader mellan kvinnor och män vad gäller upplevd till- gång till sjukvård. Däremot fanns vissa skillnader mellan åldersgrupper. Personer i yrkesverksam ålder uppger i lägre grad än andra åldersgrupper att de har tillgång till den sjukvård de behöver och gruppen 70 år och äldre i högre grad.

Även utbudet och tillgängligheten till vård- centraler har ökat. Som framgår av diagram 4.5 så har antalet vårdcentraler under flera år legat konstant runt 1 000 men från 2007 har antalet ökat till närmare 1 200.

Diagram 4.5 Utvecklingen av antalet vårdcentraler under perioden 2004–2010

Antal vårdcentraler
1300
1200
1100
1000
900
800
700
600
500
2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010
			År

Källa: SKL. Statistik om hälso- och sjukvård samt regional utveckling 2010

Trots att en majoritet upplever att man har till- gång till den vård man behöver finns behov av ytterligare insatser. I den s.k. Vårdbarometern som genomförs av SKL finns frågor om anled- ning till att man avstår från att söka vård trots behov. I svaren på denna fråga framkommer som de vanligaste skälen att man t.ex. inte fick tid hos läkare och att man upplevde det som krångligt att söka sjukvård.

I följande avsnitt beskrivs de satsningar som gjorts för att förbättra tillgängligheten till hälso- och sjukvården utifrån tre perspektiv: väntetider till primärvård och slutenvård med fokus på de tidsgränser som satts upp i vårdgarantin och kömiljarden, tillgänglighet till några utvalda om- råden där regeringen gjort särskilda satsningar –

psykiatri, tandvård och läkemedel – samt till- gången på hälso- och sjukvårdspersonal.

4.5.1Kortare vårdköer genom vårdgaranti och kömiljard

Regeringen kan med tillfredsställelse konstatera att de insatser som vidtagits för att förbättra till- gängligheten till hälso- och sjukvården har gett goda och varaktiga resultat bl.a. i form av kortare väntetider till både den öppna och den slutna vården. Exempelvis har andelen personer som fick kontakt med primärvården samma dag legat på knappt 90 procent under både 2009 och 2010 vilket kan jämföras med 2008 då andelen var något över 80 procent. Ser man till slutenvården så har andelen personer som väntat längre än 90 dagar på besök eller behandling under 2010 legat på drygt 10 procent vilket kan jämföras med situationen under 2009 då andelen varierade runt 20 procent.

Sett i ett internationellt perspektiv finns dock fortfarande möjligheter till ytterligare förbätt- ringar när det gäller tillgängligheten. SKL har i rapporten Väntetider till vård i ett internationellt perspektiv gjort en kartläggning av befintliga studier som berör frågan om väntetider i olika länder. En övergripande slutsats i rapporten är att det råder brist på välgjorda internationella jämförelser av nationella väntetidsdata. En för- klaring till detta är att länder väljer att mäta väntetider på olika sätt. De studier som ändå medger jämförelser visar dock att Sverige har re- lativt sett längre väntetider till besök hos specia- listläkare än andra jämförbara länder. Social- departementet har även delfinansierat ett antal internationella studier som genomförts av the Commonwealth Fund som berör hälsosystem generellt. Den senaste studien från 2010 berör bl.a. åtkomst till sjukvård. I denna framkommer t.ex. att endast 5 procent av patienterna i Neder- länderna behöver vänta mer än sex dagar eller mer för att få träffa en läkare. För Sveriges del är det 25 procent som behöver vänta mer än sex dagar för att träffa en läkare.

Vårdgarantin är nu lagreglerad

Från och med den 1 juli 2010 ingår den natio- nella vårdgarantin i hälso- och sjukvårdslagen (3 g §). Samtidigt trädde förordning (2010:349) om vårdgaranti i kraft. Av de nya regleringarna framgår att landstingen har skyldighet att er-

bjuda invånarna vård inom maximala väntetider. Vårdgarantin uppställer krav på att sjukvårds- huvudmännen ska erbjuda:

1.kontakt med primärvården samma dag,

2. läkarbesök inom primärvården inom

7 dagar,

3. besök i den specialiserade vården inom

90 dagar,

4.behandling påbörjad inom 90 dagar.

Om landstinget inte klarar av att erbjuda vård inom vårdgarantins tidsgränser ska landstinget aktivt hjälpa till att ordna vård hos någon annan vårdgivare, utan extra kostnader för patienten.

Kömiljarden stimulerar tillgänglighetsarbetet utöver den lagreglerade vårdgarantin

Staten och SKL slöt i december 2008, för första gången, en överenskommelse som bygger på en prestationsbaserad ersättningsmodell för att minska vårdköerna. En miljard kronor (kö- miljarden) avsattes i statens budget för detta ändamål. Sedan införandet av kömiljarden 2008 har regeringen och SKL slutit ytterligare två separata överenskommelser. I överenskom- melserna har kraven för att få ta del av medlen stegvis höjts. En tydlig skillnad mellan de tre överenskommelserna är att det under 2009 enbart genomfördes en avstämning som låg till grund för fördelningen av medlen. Under 2010 hade antalet avstämningar utökats till sju (januari till mars och september till december) och i 2011 års överenskommelse räknas resultaten för varje månad. Avsikten med att mäta resultaten varje månad är att förtydliga att sjukvårdshuvud- männen kontinuerligt under året måste bedriva ett arbete för att upprätthålla eller korta vänte- tiderna. Landstingen måste under 2011 således prestera goda resultat under årets alla månader för att få ta del av medlen.

Regeringen har för avsikt att löpande utveckla kömiljarden för att på så sätt stimulera tillgäng- lighetsarbetet. För 2009–2010 fördelades medlen inom ramen för kömiljarden till landsting där mellan 80 och 90 procent klarade av att ge vård (besök eller behandling) inom vårdgarantins gräns på 90 dagar. I och med att vårdgarantins 90-dagarsgränser numera regleras i hälso- och sjukvårdslagen så har regeringen sett ett behov av att stimulera till ytterligare förbättringar. I 2011 års kömiljardsöverenskommelse har kraven på vad landstingen måste prestera för att få del av

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

medlen bl.a. förändrats så att landstingen under året måste klara av att ge patienter ett besök eller en behandling inom 60 dagar.

Regeringen har i propositionen Stärkt ställ- ning för patienten – vårdgaranti, fast vårdkon- takt och förnyad medicinsk bedömning (prop. 2009/10:67) framhållit att man ser det som vik- tigt att följa upp den lagreglerade vårdgarantins effekter. En fråga som är särskilt relevant att följa berör eventuell förekomst av undanträng- ningseffekter, dvs. situationer när lägre priorite- rade patienter ges vård före patienter som har högre prioritet (dvs. ett större medicinskt be- hov). Socialstyrelsen fick ett tilläggsuppdrag inom ramen för myndighetens pågående upp- drag att följa hur landstingen arbetar för att uppnå målen i den nationella vårdgarantin och kömiljarden. Tilläggsuppdraget behandlar frågan om undanträngning. Socialstyrelsen lämnade inom ramen för uppdraget en delrapport i mars 2011 där det konstateras att det saknas statistik för att på nationell nivå mäta eventuella undan- trängningseffekter. Myndigheten har därför i samverkan med några landsting gjort fördjupade studier i denna fråga. Av det begränsade under- lag myndigheten haft tillgång till görs tolkningen att det finns vissa mönster som skulle kunna tyda på att återbesökspatienter periodvis har fått längre väntetider till nästa kontroll i samband med de satsningar som gjorts för att förbättra tillgängligheten till vården. Socialstyrelsen konstaterar dock att det är för tidigt att helt ute- sluta alternativa förklaringar, t.ex. ändring av indikationer när ett återbesök är berättigat. Socialstyrelsen ska lämna en slutredovisning av uppdraget i april 2012.

Fortsatt god tillgänglighet till primärvård

I nio fall av tio är väntetiden till ett allmänläkar- besök kortare än de sju dagar som är gränsen för vårdgarantin. Väntetiderna till allmänläkarbesök varierar dock mellan landstingen. Vid mätningen som gjordes våren 2011 framkom att i Halland fick 98 procent av patienterna besök inom sju dagar, vilket kan jämföras med situationen i Dalarna där 85 procent fick besök inom sju dagar.

Vårdgarantins tidsgränser för telefonfram- komlighet, dvs. att man ska komma fram samma dag, uppvisar liknande mönster. Vid mät- ningarna under våren 2010 kom man i nio fall av tio fram samma dag, men samtidigt såg man stora skillnader mellan landstingen. I Kalmar och

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Kronoberg kom 99 procent av patienterna fram samma dag vilket kan jämföras med situationen i Värmland där 64 procent kom fram samma dag.

Stabil utveckling för den specialiserade vården

Som framgått ovan så var kömiljarden för 2010 uppdelad på två mätperioder. Pengarna fördelas utifrån den genomsnittliga andelen väntande under respektive mätperiod. Trots att kraven har ökat i jämförelse med 2009 års överens- kommelse, kan konstateras att 20 av 21 landsting klarade att ge åtminstone 80 procent av patien- terna vård inom vårdgarantins gräns på 90 dagar för antingen besök eller behandling eller både och.

När det gäller besök i den specialiserade vår- den så fick 85 procent av patienterna detta inom vårdgarantins 90-dagarsgräns under 2010 års sista månader. Skillnaderna mellan landstingen var relativt stor, från drygt 90 procent i vissa landsting till drygt 70 procent i andra. När det gäller behandling i den specialiserade vården så fick 80 procent av patienterna detta inom vård- garantins 90-dagarsgräns under 2010 års sista månader. Även här var skillnaderna mellan landstingen relativt stora, från 95 procent till 60 procent i andra.

Av de resultat som finns för 2011 års kö- miljard, där gränserna för att få del av medlen satts till 60 dagar, framgår att landstingen gjort tydliga förbättringar under de första månaderna. När det gäller besök hos specialist så var det 68 procent av patienterna som fick detta inom 60 dagar i januari men i maj hade denna siffra ökat till 78 procent. För operationer har utveck- lingen under samma period gått från 61 procent som väntat 60 dagar eller kortare till 70 procent.

Kommunikationen kring vårdgarantin behöver förbättras

Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att löpande följa upp arbetet med vårdgarantin och kömiljarden. Myndigheten lämnade inom ramen för uppdraget en andra delrapport i april 2011 (Uppföljning av den nationella vårdgarantin och ”kömiljarden” – Årsrapport 2011). Myndigheten konstaterar i rapporten att till skillnad från tidigare år så strävar landstingen efter att genom- föra mer långsiktiga satsningar för att förkorta väntetiderna, såsom att förbättra processer och patientflöden med hjälp av logistisk metodik.

Socialstyrelsen har inom ramen för sin upp- följning även genomfört en intervjuundersök-

ning med ett urval av befolkningen kring frågor som berör vårdgarantin. Denna visar att nio av tio hade hört talas om vårdgarantin, men endast ett fåtal hade mer ingående kunskaper. Känne- domen om vårdgarantin varierade också mellan olika befolkningsgrupper och lägst kännedom hade de yngsta och de allra äldsta, män, personer med låg utbildning samt personer födda utanför Norden. Socialstyrelsen har också inom ramen för uppdraget gjort undersökningar om lands- tingens kommunikationsarbete när det gäller vårdgarantin. Myndigheten konstaterar att vård- garantin är högt prioriterad i landstingens kom- munikationsarbete, såväl internt i organisationen som externt till patienter och allmänhet.

Väntetider vid akutmottagningar varierar

Den genomsnittliga vistelsetiden vid akut- mottagningar, var under det första halvåret 2010 drygt 3 timmar. Detta visar den sammanställning som Socialstyrelsen gjort inom ramen för ett uppdrag myndigheten haft att beskriva vilken information om väntetider vid sjukhusbundna akutmottagningar som för närvarande samlas in av landstingen. Underlaget bygger på resultat från 42 av de drygt 70 sjukhusbundna akutmot- tagningarna som finns i Sverige. Socialstyrelsen konstaterade vidare att det fanns tydliga varia- tioner mellan mottagningarna. Kortast genom- snittlig vistelsetid var 2 timmar och 16 minuter och den längsta 4 timmar och 26 minuter.

I uppdraget till myndigheten ingick även att utarbeta ett förslag till hur ett system för mät- ningar av väntetider kan byggas upp på nationell nivå. Socialstyrelsen konstaterade i rapporten att det finns goda förutsättningar för att nationellt sammanställa uppgifter om väntetider inom akutvården. Socialstyrelsen förordar i rapporten att de två mått som bör följas på nationell nivå är total vistelsetid samt tid mellan ankomst och den första läkarbedömningen. Socialstyrelsen fram- håller dock att det är viktigt att uppmärksamma andra kvalitetsaspekter än väntetider, t.ex. att minimera medicinska risker och felsteg. Ett alltför ensidigt fokuserande på att korta vänte- tiderna kan innebära att patientsäkerhetsarbetet kommer i andra hand och att riskerna för fel- bedömningar ökar. Regeringen har i juli 2011 gett Socialstyrelsen i uppdrag att utifrån de be- dömningar myndigheten gör i rapporten fortsatt utreda hur myndigheten kan inrätta ett system för att följa väntetider på sjukhusbundna akut- mottagningar på nationell nivå. I uppdraget ingår

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

vidare att utveckla kompletterande kvalitets- indikatorer utöver de väntetidsdata som myndig- heten ska arbeta fram.

Regeringen har även beviljat medel till SKL för ett projekt som syftar till att stödja huvud- männen i deras insatser med att förbättra arbetet på akutmottagningar. Det kan t.ex. handla om arbete med flödesprocesser inom akutmot- tagningen, att förändra ansvarsfördelningen mellan olika kompetenser (sjuksköterskor eller läkare) eller samverkan mellan akutmottag- ningen, ambulans och berörda kliniker.

Tillgången på läkare ökar

Det finns flera faktorer som påverkar tillgången på läkare i positiv riktning. Regeringens satsning på utökningen av antalet utbildningsplatser under de senaste åren samt en ökad genom- snittlig pensionsålder, är två förhållanden som bidrar till ökningen. Under de senast redovisade åren syns dessutom en markant ökning av läkare med svensk bakgrund som utbildat sig till läkare i ett annat land och som därefter återvänt till Sverige. Under 2008 återvände närmare 100 per- soner, vilket är en fördubbling jämfört med 2005.

Även antalet specialistläkare totalt har ökat

4.5.2Tillgången på personal förbättras under 1995–2008. Utvecklingen ser dock olika

Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att årli- gen följa och redovisa utvecklingen av tillgången på personal inom hälso- och sjukvården. Syftet är att ge en överblick över området och ett underlag för eventuella åtgärder. Socialstyrelsens Årsrapport NPS 2011, visar i korthet att till- gången på barnmorskor, läkare och sjuksköter- skor i hälso- och sjukvården fortsätter att öka, dock i olika takt. Rapporten visar också att personaltätheten i hälso- och sjukvården samt tandvården varierar över landet. Socialstyrelsens bedömning är att de närmaste 15 åren fram till 2025 sjunker tillgången på barnmorskor, medan tillgången på sjuksköterskor fortsätter att öka. Utvecklingen under samma period för läkare är i hög grad fortfarande beroende av hur migra- tionsströmmarna ser ut i framtiden, vilka dock är svårbedömda. Antalet utbildningsplatser har successivt ökat men utifrån dagens behov är det nödvändigt att fler läkare invandrar än utvandrar också i fortsättningen om tillgången ska fortsätta att öka i samma utsträckning som de senaste tio åren. Arbetsmarknaden för tandläkare är i oba- lans, då efterfrågan är större än tillgången. Även Högskoleverket gör bedömningar av det fram- tida behovet av hälso- och sjukvårdspersonal och dimensioneringen av utbildningsplatserna inom vårdyrkena. Båda myndigheterna bedömer att efterfrågan på läkare, tandläkare och sjuk- sköterskor kommer att vara större än tillgången inom de närmaste femton åren, om antalet utbil- dade ligger kvar på samma nivå som i dag.

De som arbetar inom vården har en unik betydelse för den dagliga verksamheten och vad som behöver förbättras. Medarbetarnas arbets- situation och inflytande är en viktig del i arbetet för en säkrare vård av hög kvalitet.

ut i olika specialiteter. Inom psykiatri har antalet specialister per 100 000 invånare ökat med knappt 30 procent. En ökning ses också för specialister inom allmänmedicin, ortopedi och anestesi och intensivvård. Av rapporten framgår att landstingen ofta har svårigheter att rekrytera specialistläkare inom psykiatrin, allmänmedicin, medicinsk radiologi, anestesi och intensivvård samt neurologi.

Fler utbildar sig till specialistsjuksköterskor

Mellan 1995 och 2006 har det årliga antalet ut- examinerade specialistsjuksköterskor legat rela- tivt stabilt på i genomsnitt knappt 1 400 perso- ner. Ett trendbrott som ses under 2007 och 2008

är att	antalet	utbildningsplatser ökat till		cirka
1 650.	Vidare	ökade antalet som	påbörjade
specialistsjuksköterskeutbildningen			2010	med
9 procent.

Tillgången på tandläkare minskar

Antalet sysselsatta tandläkare i tandvården har minskat något under perioden 1995–2008. Allt fler svenskar utbildar sig till tandläkare i andra länder. Enligt Socialstyrelsens prognos kommer antalet tandläkare att minska med 6 procent under perioden 2009–2025. Tandhygienister är den grupp som ökat mest under de senaste åren.

Insatser för att öka utbildningsplatserna

Trots ökningen av antalet utbildade inom hälso- och sjukvården samt tandvården finns ett behov av att ytterligare öka antalet platser på utbild- ningarna. Riksdagen har efter förslag av rege- ringen under innevarande och föregående mandatperiod anvisat medel för en utökning av såväl läkarutbildningen som tandläkarutbild- ningen. För att möta det framtida behovet före-

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

slår regeringen en ytterligare ökning av antalet nybörjarplatser inom båda dessa utbildningar (se utgiftsområde 16 Utbildning och universitets- forskning).

Läkarutbildningen föreslås utökas med 50 ny- börjarplatser höstterminen 2012. Dessutom föreslås tandläkarutbildningen utökas med 12 nybörjarplatser höstterminen 2012.

Vidare anser regeringen att volymen på sjuk- sköterskeutbildningen bör utökas för att möta den framtida efterfrågan. Regeringen föreslår därför att den tillfälliga satsningen på extra sjuksköterskeplatser på Ersta Sköndal, Sophia- hemmet och Röda korsets högskola, som skedde mot bakgrund av att Karolinska institutet (KI) förlorade tillståndet att utfärda sjuksköterske- examen, ska fortsätta i samma omfattning som i dag, trots att KI nu fått tillbaka examenstill- ståndet.

För en god och säker vård behövs även välut- bildade specialistsjuksköterskor och behovet ökar under de närmaste åren enligt flera progno- ser. Samtidigt är söktrycket till utbildningarna stort. Regeringen föreslår därför att medel anslås för en utökning om 100 nybörjarplatser på specialistsjuksköterskeutbildningarna från och med 2012.

beslutad fördjupad utredning eller behandling inom högst 30 dagar. Den förstärkta vård- garantin omfattar 214 miljoner kronor per år under 2009–2012. Medlen fördelas i efterhand enligt en prestationsbaserad modell till de lands- ting som både uppfyllt kraven för väntetider och kraven på inrapportering till databasen Vänte- tider i vården. Kraven för att få ta del av medlen 2010 har skärpts jämfört med 2009.

Under 2010 uppfyllde 20 landsting kraven för första besök och 18 landsting kraven för för- djupad utredning/behandling. Samtliga landsting uppfyllde dessutom kraven på inrapportering för både besök och utredning eller behandling.

Även om satsningen på en förstärkt vård- garanti har varit lyckad behöver tillgängligheten förbättras ytterligare för att det uppsatta målet ska nås under 2012. För att följa utvecklingen och landstingets prestationer bättre kommer den faktiska väntetiden att mätas under 2011. Det betyder att det kommer att gå att se hur många barn som fått insatser i respektive landsting och hur lång tid som de faktiskt väntat, dvs. antalet dagar som gått från beslut om insats till att den inleds.

God tillgänglighet med en väl fungerande första linjens vård och omsorg

För att främja den psykiska hälsan hos barn och

4.5.3Vårdgaranti och förbättrad första ungdomar genom hälsofrämjande och före-

linjens vård inom psykiatrin

Regeringens satsning på en förstärkt vårdgaranti inom barn- och ungdomspsykiatrin har varit framgångsrik. Landstingen har utökat sina sats- ningar på att förbättra tillgängligheten. Att möta barns och ungdomars psykiska ohälsa i ett så tidigt skede som möjligt med effektiva insatser utifrån individens behov kan vara avgörande för hans eller hennes utveckling. En förbättring av tillgängligheten inom barn- och ungdoms- psykiatrin är därför mycket angelägen.

Förstärkt vårdgaranti har bidragit till bättre tillgänglighet

Regeringen och SKL har träffat en överens- kommelse om en förstärkt vårdgaranti för in- satser till barn och unga med psykisk ohälsa. Målet är att öka tillgängligheten till den speciali- serade barn- och ungdomspsykiatrin. Alla lands- ting, ska utöver de grundläggande kraven i den nationella vårdgarantin, kunna erbjuda tid för en bedömning inom högst 30 dagar och därefter en

byggande arbete, tidiga insatser och god till- gänglighet till effektiva vård- och stödinsatser utifrån behov måste alla aktörer göra sin del. Det är av central betydelse att den s.k. första linjens vård och omsorg för barn och ungdomar med psykisk ohälsa och psykisk sjukdom fungerar väl. Till första linjen räknas de verksamheter i landsting och kommuner som på olika sätt arbetar med vård och omsorg för barn och ung- domar. Det krävs krafttag och målmedvetet arbete för att skapa gemensamma lednings- och styrningsstrukturer mellan huvudmän och mellan olika verksamheter. Det krävs också starka incitament och systematisk uppföljning för att en fungerande samverkan mellan skola, socialtjänst och hälso- och sjukvård ska bli verk- lighet och märkbar för barn och föräldrar.

Regeringen och SKL ingick 2011 en överens- kommelse om en fortsatt satsning på att för- bättra och samordna insatserna för att främja psykisk hälsa och effektivt möta och behandla psykisk ohälsa och psykisk sjukdom hos barn och unga. Målet med överenskommelsen är att

utforma och implementera effektiva strategier för hälsofrämjande insatser och erbjuda vård på rätt nivå för barn och unga med psykisk ohälsa och psykisk sjukdom. Arbetet ska utgöra un- derlag för lokalt utvecklingsarbete dels för de kommuner och landsting som deltar direkt i arbetet, dels generera praktiskt fungerande modeller för hela riket vad gäller arbets- och samverkansmetoder avseende insatser för barn och ungdomar med psykisk ohälsa. Projektet pågår mellan 2011 och 2014.

4.5.4Förbättrat tandvårdsstöd gör tandvården mer tillgänglig

Regeringen har under förra mandatperioden i det närmaste fördubblat statens satsning på vuxen- tandvården i syfte att skydda tandvårdspatienter mot höga kostnader. Därigenom görs tand- vården mer tillgänglig för dem som av ekono- miska skäl är mindre benägna att uppsöka tand- vård, med försämrad tandhälsa till följd.

Tandvårdspriserna ökar inte i samma takt som under tidigare år. Under 2010 uppskattas pri- serna ha ökat med cirka 2 procent och en mot- svarande ökning förväntas för 2011. Under perioden januari 2003 till juni 2008 ökade tand- vårdspriserna med cirka 4,5 procent per år.

Det gällande statliga tandvårdsstödet trädde i kraft den 1 juli 2008 och består dels av ett all- mänt tandvårdsbidrag i vårdförebyggande syfte, dels ett skydd mot höga kostnader. Regeringens ambition med reformen är att via det allmänna tandvårdsbidraget bibehålla en god tandhälsa hos individer med små tandvårdsbehov samt via högkostnadsskyddet möjliggöra för individer med stora tandvårdsbehov att erhålla tandvård till en rimlig kostnad.

Tandvårdsbidraget ska stimulera till fler besök

Målet med det allmänna tandvårdsbidraget är att stimulera en större andel människor till att be- söka tandvården och speciellt i de åldersgrupper där besöksfrekvensen tidigare varit låg. Det år- liga bidraget på 150 kronor per person kan sparas och ackumuleras under två år och därmed leda till en rabatterad undersökning med 300 kronor. För åldersgrupperna 20–29 år samt 75 år och äldre är det årliga bidraget 300 kronor.

Regeringen har givit Försäkringskassan i upp- drag att samordna ett utvärderingsprogram av det nya statliga tandvårdsstödet. I en rapport

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

som myndigheten överlämnade i maj 2011 har Försäkringskassan undersökt befolkningens kännedom om tandvårdsstödet. Enligt under- sökningen känner endast hälften av befolk- ningen till det allmänna tandvårdsbidraget vilket tyder på att bidraget inte på det sätt som varit tänkt har bidragit till att stimulera till fler besök. Regeringen har avsatt omfattande resurser för att säkerställa att tillgången till information om tandvårdsstöden är god. Under 2010 fick SKL ett bidrag om 15 miljoner kronor för att utveckla en prisjämförelsetjänst för tandvården och 2009 avsatte regeringen 3 miljoner kronor för utveck- landet av en rådgivnings- och informationstjänst på webbplatsen 1177.se.

Under reformens tre första år beräknas cirka 78 procent av den vuxna befolkningen ha gjort minst ett besök hos tandläkare eller tandhygie- nist. Bland kvinnorna hade 81 procent besökt tandvården medan andelen bland männen var 76 procent. Regeringen följer särskilt utveck- lingen bland de unga vuxna, dvs. personer mellan 20 och 29 år, då dessa tidigare visat en lägre besöksfrekvens än övriga vuxna. I gruppen unga vuxna har cirka 81 procent av kvinnorna besökt tandvården minst en gång sedan den 1 juli 2008 jämfört med cirka 70 procent av männen. För en helhetsbild av åldersgruppernas besöksfrekvens hänvisas till diagram 4.6 och tabell 4.6.

Diagram 4.6 Andel vuxna som besökt tandläkare eller tandhygienist under perioden 1 juli 2008 till 30 juni 2011

Procent
100
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
20-29	30-49	50-64	65-74	+75
	Män	Kvinnor
Källa: Försäkringskassan

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Tabell 4.6 Antal besök hos tandläkare eller tandhygienist under perioden 1 juli 2008 till 30 juni 2011

			Genomsnittligt
		Antal besök	antal besök per
Kön	Ålder	totalt	person
Kvinnor	20-29 år	1 315 945	2,8

Män	20-29 år	1 161 894	2,7
Kvinnor	30-49 är	4 248 588	4,2

Män	30-49 år	3 807 192	4,1

Kvinnor	50-64 år	4 985 749	6,3
Män	50-64 år	4 660 197	6,2

Kvinnor	65-74 år	2 834 911	7,4

Män	65-74 år	2 676 153	7,6
Kvinnor	75 och äldre	1 981 904	6,4

Män	75 och äldre	1 491 177	6,7

Den statistik som finns beträffande det tand- vårdsstöd som gällde t.o.m. den 30 juni 2008 är bristfällig vad gäller framför allt förebyggande besöksfrekvenser varför en jämförelse av histo- riska besöksfrekvenser blir missvisande.

Lägre kostnader för patienterna

Genom tandvårdsmarknadens fria prissättning och ersättningssystemets utformning påverkas patienternas kostnader direkt av prisutveck- lingen. Försäkringskassan har på uppdrag av regeringen undersökt prisutvecklingen sedan reformen trädde i kraft. I rapporten, Prisutveck- lingen inom tandvården 2008–2009 samt analys av patientkostnaden i det gamla respektive nya tandvårdsstödet, konstaterar Försäkringskassan att det nya tandvårdsstödet inneburit lägre kost- nader såväl för patienter med stort behov av tandvård som för patienter med små behov. Försäkringskassan har också i en rapport som redovisades i maj 2010 analyserat effekterna av skyddet mot höga kostnader och bl.a. funnit att patientkostnaden för dem som konsumerat om- fattande tandvård blivit lägre i alla åldersgrupper.

I tabell 4.7 redovisas de totala utgifterna för tandvård under perioden 2004–2009, uppdelat på hushållens konsumtionsutgifter (patientavgifter) respektive offentliga utgifter (statens, lands- tingens och primärkommunernas utgifter). I tabell 4.8 redovisas kostnaderna för det statliga tandvårdsstödet 2004–2010.

Tabell 4.7 Tandvårdens utgifter, 2004–20091

Miljoner kronor

	2004	2005	2006	2007	2008	2009
Hushållens konsumtionsutgifter
för tandvård
Patientavgifter	11 345	12 061	12 039	12 445	13 100	14 441

Offentliga konsumtionsutgifter
för tandvård

Statens, landstingens och primär-
kommunernas utgifter	7 178	6 691	7 340	7 622	8 523	9 843

Summa utgifter	18 523	18 752	19 379	20 067	21 623	24 284

Andel patientavgifter %	61,2	64,3	62,1	62,0	60,6	59,5

1Tabellen baseras på tabell 2 i de svenska hälsoräkenskaperna som utarbetats av SCB, vilka i sin tur är utformade enligt OECD:s System of Health Accounts. Dessa publi- cerades första gången 31 mars 2008. Uppgifterna baserar sig på preliminära årsberäkningar av nationalräkenskaperna.

Källa: SCB, Svenska hälsoräkenskaper

Tabell 4.8 Kostnader för statligt tandvårdsstöd 2004–2010

Miljoner kronor

	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010
Statligt tandvårdsstöd	3 129	2 426	3 099	3 159	3 749	5 323	4 910

Administrationskostnader
för försäkringen	175	186	168	234	205	221	206

Källa: Försäkringskassan

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

För många personer, särskilt de med stora tand- vårdsbehov, har kostnaderna sjunkit i och med det nya statliga tandvårdsstödet. Det finns dock vissa patientgrupper som på grund av långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning har ett ökat behov av tandvård. Regeringen avser att lämna förslag till riksdagen om nya riktade stöd till dessa grupper och bedömer att de nya reglerna ska kunna träda i kraft den 1 januari 2013.

Regeringens tandvårdsreform 2008 har gjort tandvården mer tillgänglig för stora delar av be- folkningen. Ett särskilt stöd till vissa patient- grupper med stora tandvårdsbehov kommer att ytterligare förstärka tillgängligheten.

Den genomsnittliga öppettiden en normal- vecka före omregleringen låg på 45 timmar. Enligt uppgift från Sveriges Apoteksförening låg den genomsnittliga öppettiden under 2010 på 53,2 timmar. Enligt ytterligare uppgifter från Sveriges Apoteksförening beträffande apoteks- tätheten låg denna under 2010 på 8 300 invånare per apotek jämfört med 10 000 invånare per apotek före omregleringen. I en SIFO-under- sökning som Sveriges Apoteksförening har låtit göra svarar 99 procent av de som tagit ställning i frågan att de upplever att öppettiderna är bättre eller lika bra som före omregleringen. Av de som tagit ställning till frågan om utbudet av tjänster uppger 97 procent att detta har förbättrats eller är minst lika bra som före omregleringen.

4.5.5Bättre tillgänglighet till läkemedel I Konkurrensverkets rapport från slutet av

efter apoteksomregleringen

Apoteksomregleringen har inneburit fler försälj- ningsställen, både vad gäller nya apotek och för- säljningsställen för receptfritt, samt förbättrade öppettider. Detta har i sin tur medfört en bättre tillgänglighet till läkemedel. Etableringsintresset på den omreglerade apoteksmarknaden är stort och regeringens bedömning är att tillgänglig- heten och servicen på apoteksmarknaden kom- mer att fortsätta förbättras.

Fler apotek sedan apoteksmarknaden omreglerats

Genom omregleringen av apoteksmarknaden är det möjligt även för andra än Apoteket AB att äga och driva apotek. Utöver de apotek som överlåtits från Apoteket AB till nya ägare hade Läkemedelsverket t.o.m. december 2010 beviljat tillstånd för över 200 nya apotek. I takt med att de nya apoteken öppnar ökar tillgängligheten till läkemedel.

Den 1 juli 2009 trädde lagen (2009:366) om handel med läkemedel i kraft. Det innebär att den som fått tillstånd av Läkemedelsverket får driva öppenvårdsapotek. Regeringens mål med omregleringen av apoteksmarknaden är att kon- sumenterna ska få ökad tillgänglighet till läke- medel, bättre service och större tjänsteutbud. Medlet för att uppnå målet var att utsätta mark- naden för konkurrens. Det ställs höga krav på öppenvårdsapoteken, t.ex. beträffande farma- ceutisk bemanning, tillhandahållande av förord- nade läkemedel och varor samt rådgivning. Sam- tidigt kan det konstateras att regleringen ger möjlighet till en mångfald på marknaden vad gäller t.ex. öppettider och service.

2010 konstateras att etableringsintresset på den omreglerade apoteksmarknaden är stort och att etableringstakten av nya apotek kommer att vara fortsatt hög de närmaste åren. Som förklaring till detta pekar Konkurrensverket på den omstruk- turering av Apoteket AB som skedde genom försäljning av apotek och separation av strategisk infrastruktur. Konkurrensverket anför vidare att apotek har etablerats på orter som tidigare sak- nade apotek. Det kan konstateras att tillgänglig- heten till apotek därmed har ökat och att nya tjänster har börjat utvecklas på området.

Receptfria läkemedel på fler försäljningsställen

Regeringens mål med denna del av om- regleringen har uppnåtts genom att tillgänglig- heten till receptfria läkemedel har ökat markant. I april 2011 fanns 6 150 anmälda försäljnings- ställen för enbart receptfria läkemedel.

Den 1 november 2009 trädde lagen (2009:730) om handel med vissa receptfria läkemedel i kraft. Lagen gör det möjligt att sälja vissa receptfria humanläkemedel på andra platser än apotek. Det är Läkemedelsverket som, utifrån vissa i lagen angivna kriterier, bestämmer vilka läkemedel som får säljas enligt regelverket. En fortsatt hög säkerhet i läkemedelsanvändningen tryggas bl.a. genom att det endast är läkemedel som uppfyller vissa kriterier som får säljas samt genom krav som ställs på näringsidkaren. Tillgängligheten har ökat genom att vissa läkemedel finns där konsumenterna även gör andra inköp, t.ex. i dagligvaruhandeln eller på bensinstationen. Till- gängligheten har även ökat under kvällar och helger i enlighet med försäljningsställenas ordi- narie öppettider.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Ökad konkurrens beträffande både sjukhusens läkemedelsförsörjning och tillhandahållandet av extemporeläkemedel

Den 1 september 2008 gavs vårdgivarna ökad frihet att organisera läkemedelsförsörjningen till och inom sjukhusen. I fem av åtta genomförda landstingsupphandlingar har avtal ingåtts med en annan aktör än den som dittills varit ansvarig för det aktuella landstingets läkemedelsförsörjning. Regeringen kan således konstatera att vård- givarna utnyttjat sin ökade frihet på detta om- råde.

Den 1 juni 2010 infördes en lag som möjliggör bedrivandet av extemporeapotek, dvs. en inrätt- ning som har Läkemedelsverkets tillstånd att till- verka läkemedel för ett visst tillfälle. Regleringen innebär att ytterligare aktörer utöver det statligt ägda Apotek Produktion och Laboratorier AB (APL) har möjligt att tillverka och sälja läke- medel för visst tillfälle. I april 2011 meddelade Läkemedelsverket extemporeapotekstillstånd för ytterligare en aktör förutom APL.

4.6Patientens valfrihet och delaktighet

Regeringens arbete inom detta område har som mål att säkerställa patienternas möjlighet till del- aktighet och självbestämmande. En god vård kännetecknas av att den är patientfokuserad. Med detta menas att vården ska bygga på respekt för människors lika värde och den enskilda människans självbestämmande och integritet. Vården ska vidare planeras och genomföras i samråd med patienten. Som framgått av tidigare utredningar så har svensk hälso- och sjukvård vissa brister när det gäller patientens ställning och delaktighet i sin egen vård. Exempelvis pekade Utredningen patientens rätt i sitt del- betänkande Patientens rätt – några förslag för att stärka patientens ställning (SOU 2008:127) ut tillgängligheten i vården liksom patientens del- aktighet i vården som särskilt viktiga områden. Socialstyrelsen konstaterade också i Hälso- och sjukvårdsrapport 2009 att befintliga underlag pekade på att vården inte alltid uppfyllde hälso- och sjukvårdslagens krav när det gäller till exem- pel att informera och ge möjligheter att disku- tera behandlingsalternativ med patienter.

Dessa områden avspeglar sig även i resultaten från de senaste två årens nationella patient-

enkäter som riktats till personer som besökt primärvården. Resultatet från enkäten redovisas som ett värde, i intervallet 0–100, kallat patient- upplevd kvalitet (PUK-värde). Ju högre PUK- värde desto mer positiv inställning har patien- terna. I diagram 4.7 framgår att av de områden som enkäten täcker så upplever patienterna att man får ett gott bemötande men att områdena delaktighet och information ligger lägst. En positiv utveckling kan konstateras på samtliga områden. Analyser av skillnader i upplevd kvali- tet i primärvården mellan kvinnor och män visar att det finns små eller inga skillnader mellan könen. Sammanfattningsvis kan konstateras att den stora andelen patienter har en positiv inställ- ning till hälso- och sjukvården.

Diagram 4.7 Patientupplevd kvalitet i primärvård

PUK-värde

100

2009

2010

Källa: SKL samt Institutet för kvalitetsindikatorer

Regeringen har även under 2010 avsatt medel till SKL för att genomföra en patientenkät inom den specialiserade vården. Som framgår av diagram 4.8 stämmer resultaten från denna överens med resultaten från primärvården, dvs. information och delaktighet är två områden som får ett lågt värde. Vidare kan konstateras att i jämförelse med primärvården är den patientupplevda kvali- teten genomsnittligt högre i detta diagram och att patienterna är mest nöjda med den öppna specialiserade vården. Analyser av skillnader i upplevd kvalitet inom den specialiserade vården mellan kvinnor och män visar att det finns små eller inga skillnader mellan könen.

Diagram 4.8 Patientupplevd kvalitet i specialiserad slutenvård och öppen specialiserad vård 2010

PUK-värde
100
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0

tande

nytta

ktighet

Information

Förtroe

lig

Bemö

men

pplevd

llg

Specialiserad sjukhusvård öppen

Specialiserad sjukhusvård sluten

Källa: SKL samt Institutet för kvalitetsindikatorer

Regeringen kan konstatera att flera olika aspek- ter behöver beaktas i arbetet med att öka patien- tens ställning och makt i vården. Det handlar bl.a. om att säkerställa att patienterna ges möjlig- het till delaktighet och självbestämmande i kon- takterna med hälso- och sjukvården. Regeringen har genomfört flera insatser för att stärka patien- tens ställning. Hit hör bland annat reformer på områden som valfrihet och mångfald där patienten har fått ökade valmöjligheter inom hälso- och sjukvården och förbättrad tillgänglig- het till vård.

I avsnitten nedan beskrivs utvecklingen ut- ifrån några av de centrala insatser som gjorts för att stärka patientens ställning i vården, det handlar bl.a. om insatser för att öka valfriheten och att förbättra möjligheterna för asylsökande att få vård i Sverige.

4.6.1Patienter kan välja vård i ökad utsträckning

En ökad valfrihet i vården ökar inte bara möjlig- heterna för patienter att själva, utifrån behov och önskemål, välja vårdgivare utan driver även på utvecklingen inom hälso- och sjukvården genom att fler och nya utförare konkurrerar utifrån till- gänglighet och kvalitet. En sådan utveckling ökar tydligt incitamenten att ytterligare förbättra be- mötande av patienten.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Stärkt ställning för patienten en väg till jämlik vård

Regeringen tillsatte under början av 2011 en ut- redning som ska lämna förslag på hur patientens ställning inom och inflytande över hälso- och sjukvården ytterligare kan stärkas. En utgångs- punkt för utredarens arbete ska vara att förbättra förutsättningarna för en god och jämlik vård. Utredaren ska bland annat föreslå hur vården kan ges på mer likvärdiga villkor, hur patientens valmöjligheter i vården kan förbättras, hur patientens behov av stöd, råd och information bör hanteras inom ramen för vårdgarantin och det fria vårdvalet, hur berörda myndigheter bör arbeta för att stärka patientens ställning, och hur informationsutbytet mellan patient och vård- givare kan underlättas och utvecklas. Utredaren ska också lämna förslag till en ny patientlag- stiftning där bestämmelser med betydelse för patientens ställning samlas och föreslå de följd- ändringar som krävs i övrig lagstiftning på om- rådet. Ett delbetänkande ska lämnas sommaren 2012. Utredningen lämnar sin slutredovisning i början på 2013.

Fler vårdcentraler efter införandet av vårdvalssystem

Från den 1 januari 2010 är det obligatoriskt för landstingen att erbjuda vårdvalssystem inom primärvården och sådana system finns nu i hela landet. Syftet med införandet av ett obligatoriskt vårdval inom primärvården är att stärka patien- ternas valfrihet, stimulera mångfald och för- skjuta makt från hälso- och sjukvårdssystemet till patienterna.

Konkurrensverket har haft regeringens upp- drag att under 2009–2010 följa upp införandet av vårdvalet i primärvården. Myndighetens sam- manfattande bedömning i den slutrapport som lämnades till regeringen i november 2010 är att införandet av vårdvalet har varit framgångsrikt. Ett tydligt resultat är att antalet vårdmottag- ningar sedan införandet av vårdvalet har ökat med 233 stycken, eller 23 procent. Konkurrens- verket konstaterade att nytillskottet av vård- centraler har inneburit att omkring en halv miljon människor under det senaste året har fått en andra vårdmottagning inom fem minuters bilavstånd från bostaden. I Konkurrensverkets uppföljning framgår vidare att landstingen fram- fört att vårdmottagningarna har utökat sina öppettider, att tillgängligheten för patienterna har förbättrats och att vårdgivarna tycks ha blivit bättre på att tillgodose patienternas behov. Där-

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

emot har intresset för att nischa verksamheten eller att satsa på nya sätt att organisera och be- driva primärvård varit relativt begränsat.

Allt fler valfrihetssystem inom den öppna specialiserade vården

I april 2011 fick Konkurrensverket ett förnyat uppdrag att under 2011 och 2012 fortsatt följa upp landstingens arbete med vårdvalssystem i primärvården ur konkurrenssynpunkt. I upp- draget ingick dessutom att kartlägga lands- tingens användning av valfrihetssystem enligt la- gen (2008:962) om valfrihetssystem inom den specialiserade öppenvården. I den kartläggning som myndigheten gjorde för denna del av upp- draget framgick att omkring hälften av lands- tingen har infört eller utreder möjligheten att införa vårdval inom fler områden än för allmän- läkarverksamhet vid vårdcentraler eller liknande som sedan januari 2010 är obligatoriskt. Hur många och vilka områden som omfattas varierar mellan landstingen och i flera fall avses verksam- heter som inom andra landsting ingår i upp- draget för det obligatoriska vårdvalet inom pri- märvården. Flest vårdvalssystem finns i Stock- holms läns landsting där vårdval har införts inom 15 områden och beslut om vårdval har fattats om ytterligare åtta områden. Konkurrensverket kommer att slutrapportera uppdraget i februari 2012.

Insatser för att patienter ska kunna utnyttja sina rättigheter inom vårdvalssystemen

Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att följa upp valfrihetssystemen inom primärvård och socialtjänst ur ett patient- och befolknings- perspektiv. Myndigheten lämnade i februari 2011 en delrapport inom ramen för uppdraget (Val- frihetssystem ur ett befolknings- och patient- perspektiv – delredovisning). I denna konsta- terar myndigheten att mycket arbete pågår i landstingen för att förbättra möjligheterna för patienter att välja vårdgivare. Socialstyrelsen konstaterar t.ex. att när det finns fler utförare att välja bland är det, ur administrativt hänseende, enkelt för den enskilde som så önskar att byta. Det innebär också att huvudmännen gör mycket arbete för att utveckla informationen, framför allt när det gäller att redovisa kvaliteten i verk- samheterna vilket är en förutsättning för att ett valfrihetssystem ska fungera. Dock kvarstår visst arbete när det gäller just att tydligt och trans- parent redovisa information om kvalitet. Social-

styrelsen framhåller i sin rapport att det i det fortsatta utvecklingsarbetet är viktigt att invol- vera mottagarna av informationen. En slut- redovisning av uppdraget görs i februari 2012.

Patientrörlighet inom Europeiska Unionen

Europaparlamentet och Europeiska unionens råd antog den 9 mars 2011 direktivet 2011/24/EU om tillämpningen av patienträttigheter vid gräns- överskridande hälso- och sjukvård (patientrörlig- hetsdirektivet). Det var en politiskt viktig fråga för Sverige under förhandlingen och Sverige drev också frågan med framgång under det svenska EU-ordförandeskapet hösten 2009.

Bakgrunden till direktivet är ett antal domar i EU-domstolen som slagit fast att sjukvård, oav- sett hur den är finansierad och organiserad, träf- fas av fördraget om Europeiska unionens funk- tionssätts (EUF-fördraget) regler om fri rörlig- het för tjänster. Patienter har därför rätt till ersättning från sitt hemland för vård utförd i andra EU-länder på samma villkor som gäller för vård i hemlandet. EU-domstolens rättspraxis har dock skapat behov av en rättslig reglering inom unionen. Syftet med direktivet är därför att åstadkomma en mer allmän och effektiv tillämp- ning av de principer som EU-domstolen har ut- arbetat och på så sätt utveckla den inre mark- naden.

Enligt direktivets bestämmelser ska medlems- staterna senast den 25 oktober 2013 genomföra nödvändiga ändringar i nationell lagstiftning i överensstämmelse med vad som föreskrivs i direktivet.

Direktivet föranleder en översyn av de svenska myndigheternas och landstingens han- tering av den gränsöverskridande vården.

Valfrihet inom tandvård

I syfte att stärka patienternas möjlighet att välja vårdgivare inom tandvården har regeringen vid- tagit en rad åtgärder, bl.a. genom krav på vård- givarna att tillhandahålla prislistor och informa- tion om behandlingsförslag och patientens tand- hälsa. Försäkringskassan har startat en elektro- nisk prisjämförelsetjänst för att på ett enklare sätt möjliggöra jämförelser av olika vårdgivares priser. SKL har startat en tandvårdsrådgivnings- tjänst på internet som nås via sjukvårdsrådgiv- ningens hemsida www.1177.se. I december 2009 tog regeringen initiativ till en förstudie för att klarlägga förutsättningarna för att integrera För- säkringskassans elektroniska prisjämförelsetjänst

med Sjukvårdsrådgivningens tandvårdsrådgiv- ningstjänst. SKL och Inera AB (f.d. Sjukvårds- rådgivningen AB) har genomfört förstudien som redovisades i mars 2010 och visade att den nuva- rande lösningen hade omfattande utvecklings- behov och att det finns flera synergieffekter med att flytta prisjämförelsetjänsten från Försäk- ringskassan till Inera AB. Tjänsten kan bl.a. inte- greras med övrig tandvårdsinformation och frågetjänst på www.1177.se. Regeringen beslu- tade därför i juni 2010 om att utbetala medel till SKL för att i enlighet med förstudien utveckla en prisjämförelsetjänst för tandvård. Tjänsten ska vara leveransklar i januari 2012.

4.6.2Ökad mångfald av vårdgivare

Begreppen valfrihet och mångfald hänger tätt ihop. För att uppnå valfrihet för patienten krävs ett varierat utbud av utförare att välja emellan. De insatser som regeringen har genomfört för att öka valfriheten för patienten har därför in- riktats på att skapa just en mångfald av vård- givare i form av privata eller ideella organisa- tioner som verkar parallellt med den landstings- drivna hälso- och sjukvården. Regeringen kan konstatera att mycket har hänt under 2010 i form av t.ex. nyetableringar i primärvården. Det finns dock fortfarande områden som behöver utvecklas vilket också framkommit i de utvärde- ringar som gjorts. Detta gäller bl.a. avsaknaden av nischade verksamheter och innovativt tänkande när det gäller processer och tjänster.

Mångfald av vårdgivare är ett fortsatt utvecklingsområde

De uppföljningar som gjorts för att följa mång- falden har främst fokuserat på huruvida de val- frihetsreformer som genomförts lett till att fler nya aktörer kommer in i hälso- och sjukvården. Utfallen från dessa utvärderingar visar också att antalet aktörer ökat under 2010. Exempelvis konstaterar Konkurrensverket i sin uppföljning av införandet av vårdval i primärvården att i prin- cip inga nya vårdcentraler tillkommit inom ramen för landstingens verksamheter, dvs. till- skottet av nya vårdcentraler kan nästan ute- slutande hänföras till privata vårdgivare. Konkurrensverket konstaterar vidare att två tredjedelar av de privata vårdcentralerna drivs av små företag, dvs. företag med färre än 50 anställda. Tre stora företag äger tillsammans

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

en tredjedel av de vårdmottagningar som bedrivs i privat regi. I förhållande till det totala antalet vårdcentraler i primärvården har dock dessa företag endast omkring 10 procent av vård- centralerna. Konkurrensverket konstaterar också att flera företagsformer finns representerade bland ägarna av de privata vårdcentralerna inom primärvården men att endast några få procent- enheter bestod av frivilligorganisationer eller idéburet företagande.

Även Tillväxtverket och Myndigheten för till- växtpolitiska utvärderingar och analyser har ett uppdrag att följa utvecklingen inom vård och omsorgssektorerna, men ska göra detta utifrån ett entreprenörskapsperspektiv. Inom ramen för uppdraget har myndigheterna publicerat ett flertal mindre studier kring bl.a. vilka vårdföreta- garna är i vårdvalssystemen och hur företagarna ser på valfrihetssystemen generellt. Rapporterna visar, i likhet med Konkurrensverkets uppfölj- ning, att många små företag är verksamma inom ramen för valfrihetssystemen. Rapporterna visar också att många företag startades i samband med införandet av vårdvalet, dvs. det var inte enbart aktörer som redan var verksamma som utökade sin verksamhet, och att av de privata vårdcentra- lerna har ökat antalet anställda för att möta ett ökat patientunderlag.

Regeringen har gett Tillväxtverket i uppdrag att utarbeta och genomföra en pilotsatsning med s.k. utvecklingscheckar för att främja tillkomst av innovationer inom vård och omsorg. Utveck- lingscheckarna ska kunna användas av mottaga- ren för finansiering av externa kostnader för ut- veckling, rådgivning eller kommersialisering av innovativa idéer eller lösningar. Uppdraget ska stimulera innovationskraften hos individer eller företag inom vård och omsorg och bidra till att öka andelen innovativa entreprenörer inom vård och omsorg. Mottagaren ska själv kunna välja vilken utförare den vill använda sig av. Uppdra- get löper under perioden 2011–2013.

För att skapa ökade förutsättningar för entre- prenörskap och ökad mångfald har regeringen också gett Tillväxtverket och Skolverket i upp- drag att främja informations- och kunskaps- höjande insatser för entreprenörskap inom vård- och omsorgsutbildningar under 2010–2012.

För att stödja landsting, kommuner och en- skilda företag har regeringen gett Kammar- kollegiet i uppdrag att under 2010 utveckla en vägledning för upphandling inom vård och om- sorg. Syftet med vägledningen är att underlätta

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

upphandlingsprocessen för kommuner och landsting samt leverantörer. Vägledningen ska bidra till att krav och villkor i ökad utsträckning anpassas efter den aktuella upphandlingen och ger utrymme för innovationer och en mångfald av leverantörer och lösningar. Inom ramen för uppdraget har myndigheten tagit fram ett antal separata vägledningar, bl.a. en checklista för framtagning av förfrågningsunderlag vid upp- handling enligt Lag om valfrihetssystem (LOV) och en kravspecifikation för upphandling av primärvård enligt LOV.

Mångfald inom tandvårdsområdet

Inom tandvården har patienterna ett stort antal vårdgivare att vända sig till. Under det nya tand- vårdsstödets första år gick nära tre fjärdedelar av statens utgifter till tandvård utförd av privata vårdgivare. Utbudet av vårdgivare varierar dock mellan olika delar av landet.

Regeringen gav 2008, mot bakgrund av riksdagens tillkännagivande i denna fråga (bet. 1997/98:SoU25, rskr. 1997/98:289), Stats- kontoret i uppdrag att följa upp landstingens ekonomiska redovisning av folktandvården och dess olika verksamheter i syfte att ge underlag för en bedömning av graden av transparens och risken för konkurrenssnedvridande subventioner till folktandvården samt att, vid behov, ge förslag till åtgärder. Statskontoret redovisade 2009 del- rapporten Uppföljning av landstingens ekono- miska redovisning av folktandvården. Rapporten visar att det då inte fanns en tillräckligt väl ut- vecklad särredovisning som gjorde det möjligt för externa intressenter att bedöma om det före- kom konkurrenssnedvridande subventioner till folktandvården. Det fanns därmed enligt Stats- kontorets bedömning inte en tillräcklig grad av transparens i landstingens ekonomiska redovis- ning av folktandvården. Efter att delrapporten överlämnats till Socialdepartementet har huvud- männen initierat ett utvecklingsarbete för att ta fram en gemensam redovisningsmodell för folk- tandvården, som uppfyller kraven på trans- parens. Huvudmännen har för avsikt att börja tillämpa den gemensamma redovisningsmodellen fr.o.m. 2012. I sin slutrapport, som lämnades i juni 2011 bedömer Statskontoret att modellen lever upp till kraven på en transparent redovis- ning. Kvaliteten på redovisningen bestäms dock av den faktiska tillämpningen. Statskontoret föreslår därför att en uppföljning av huvud- männens ekonomiska redovisning av folktand-

vården genomförs under 2014. När en sådan uppföljning har genomförts avser regeringen att återkomma till riksdagen med anledning av till- kännagivandet.

4.6.3Hälso- och sjukvård till asylsökande

I maj 2011 överlämnade utredningen om vård till papperslösa m.fl. sitt betänkande Vård efter be- hov och på lika villkor – en mänsklig rättighet (SOU 2011:48) till regeringen. Utredningen har haft i uppdrag att överväga och lämna förslag på hur en utvidgad skyldighet för landstingen att erbjuda subventionerad hälso- och sjukvård åt asylsökande, personer som håller sig undan verk- ställighet av ett beslut om avvisning eller ut- visning, samt personer som befinner sig i Sverige utan att ha ansökt om nödvändig tillstånd för att vistas här kan utformas i förhållande till nu- varande reglering. Förslagen bereds inom Regeringskansliet.

4.6.4Bra bemötande inom psykiatrin men bristfällig samverkan

Patienter befinner sig ofta i ett underläge i fråga om kunskap och möjligheter att påverka sin vård. Det förhållandet gäller i högsta grad inom den psykiatriska vården som i vissa fall utförs under tvång. Förutsättningarna för att kunna ta till sig information och vara delaktig i vården är mycket olika från fall till fall, och det är också mycket individuellt vad människor upplever som ett gott och respektfullt bemötande. Regeringen har genomfört ett antal insatser som syftar till att lyfta fram både patientens behov och dennes upplevelser av den vård som ges. Exempelvis har Socialstyrelsen inom ramen för sin tillsynsverk- samhet sett på samverkansformer när det gäller personer med psykiatriska funktionsnedsätt- ningar och SKL har tillsammans med landstingen genomfört särskilda patientenkäter inom psykia- trin. Insatser har också genomförts för att öka möjligheten till arbete och sysselsättning för personer med psykisk funktionsnedsättning.

Socialstyrelsens tillsyn visar på brister i verksamheterna

På regeringens uppdrag bedriver Socialstyrelsen ett flerårigt tillsynsprojekt som rör personer med psykisk funktionsnedsättning. Under 2010

har tillsynen, inom ramen för projektet, haft två inriktningar. Myndigheten har granskat om kommuner och landsting ingått överenskom- melser om samarbete och om de tillsammans har upprättat individuella planer för enskilda perso- ner utifrån de nya lagbestämmelserna som inför- des i socialtjänstlagen (2001:453) och hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) under 2010. När det gäller överenskommelser konstaterar Social- styrelsen att det finns sådana som reglerar hur kommuner och landsting ska samarbeta kring personer med psykiska funktionsnedsättningar. Innehållet i kommunernas och landstingens överenskommelser visar dock att flera viktiga samverkansområden är oreglerade. Det gäller bland annat äldre med psykisk funktionsned- sättning, kognitiva hjälpmedel, rutiner för hur barn till personer med psykisk funktionsned- sättning kan ges information, råd och stöd på bästa sätt när båda huvudmännen är involverade, tidpunkt för uppföljning och utvärdering, for- mer för hur tvister ska lösas samt brukar- organisationernas och närståendes möjligheter att lämna synpunkter på överenskommelsens innehåll.

När det gäller individuella planer konstaterar Socialstyrelsen att sådana sällan upprättas. Socialstyrelsen framhåller att avsaknad av en individuell plan för den enskilde kan innebära en risk för att personen hamnar mellan stolarna och därmed inte får sina behov av insatser tillgodo- sedda fullt ut. Socialstyrelsen kommer att lämna en slutrapport från detta uppdrag i maj 2012.

Patienter inom psykiatrin upplever ett gott bemö- tande

Patienternas erfarenheter av och synpunkter på vården är ett viktigt underlag för sjukvårdens ut- vecklings- och förbättringsarbete. SKL har med stöd av bl.a. regeringen sedan 2009 genomfört ett antal olika patientenkäter inom olika om- råden.

Under våren och sommaren 2010 skickades 47 000 enkäter ut till slumpvis utvalda vuxna patienter som besökt eller varit inlagda inom den allmänna psykiatrin i 19 landsting. Resultaten visar att över 80 procent av patienterna uppgav att man helt och hållet eller delvis blev bra be- mött av personalen när man kom till avdel- ningen. Samma nivåer gällde frågor om förtro- ende för personalen. Analyser av skillnader i upplevd kvalitet inom den specialiserade vården mellan kvinnor och män visar att det finns små

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

eller inga skillnader mellan könen. De förbätt- ringsområden som patienterna pekar på är till- gängligheten till den öppna vården, behovet av en mera långsiktig vårdplanering i samråd med patienten och en tydligare information om varningssignaler att vara uppmärksam på beträf- fande sjukdomen eller behandlingen.

Under 2010 genomfördes även en patient- enkät för den psykiatriska slutenvården. Denna enkät visar i stort sett på samma resultat, dvs. patienter upplever ett gott bemötande från per- sonalen men vissa problem kvarstår när det gäller t.ex. vårdplanering.

Skyldigheter att informera och göra patienter delaktiga i vården

Under 2010 publicerade Socialstyrelsen en handbok för vårdgivare, verksamhetschefer och personal där man ger en samlad beskrivning av lagstiftning, föreskrifter och andra regelverk som gäller patientens ställning och rätten till in- formation, delaktighet och kontinuitet. Hand- boken vänder sig generellt till personal inom hälso- och sjukvården men myndigheten upp- märksammar tydligt att personalen inom den psykiatriska tvångsvården har ett särskilt stort ansvar att verka för att deras patientgrupper får ett bra bemötande och en adekvat behandling.

Ökad delaktighet för personer med psykisk funktionsnedsättning

Inom ramen för psykiatrisatsningen fick Arbetsförmedlingen i december 2008 i uppdrag att i samverkan med Försäkringskassan upp- handla rehabilitering och andra stödtjänster för personer med nedsatt arbetsförmåga på grund av psykisk funktionsnedsättning. Regeringen har totalt avsatt 150 miljoner kronor för uppdraget, som pågår t.o.m. 2014. Till mitten av maj 2011 hade 704 personer startat, 399 av dessa hade av- slutat sitt deltagande och 305 hade en pågående sysselsättning hos upphandlad aktör. Av de 704 personer som hade startat är 290 personer (41,2 procent) män och 414 personer (58,8 procent) kvinnor. Av de som avslutat pro- jektet hade 20 procent gått vidare till arbete eller studier, vilket enligt Arbetsförmedlingen är ett bra resultat med tanke på att detta är en mål- grupp som står mycket långt från arbetsmark- naden och där arbetslösheten är mycket stor.

Socialstyrelsen fördelar sedan 2009 verksam- hetsbidrag enligt förordningen (2009:955) om statsbidrag till vissa juridiska personer som till-

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

handahåller meningsfull sysselsättning till perso- ner med psykisk funktionsnedsättning. Syssel- sättningen ska vara utformad så att den stärker den enskildes möjligheter att leva ett självstän- digt liv och vara inriktad mot rehabilitering i syfte att främja att den enskilde kan återgå till ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. För 2010 avsattes och fördelades 19,5 miljoner kro- nor för detta ändamål. Enligt Socialstyrelsen har insatsen bidragit till ett utökat och mer varierat utbud av sysselsättning för denna målgrupp.

4.7Uppföljning av resultat

Regeringens arbete inom detta område inriktas mot att skapa goda förutsättningar för att hälso- och sjukvårdens resultat ska kunna följas upp på ett öppet och jämförbart sätt. Regeringens be- dömning är att fortlöpande och systematisk uppföljning av vårdens resultat är en avgörande framgångsfaktor för att vården ständigt ska kunna utvecklas och förbättras. En högkvalitativ och öppen uppföljning blir därför även ett vik- tigt led i att möjliggöra att de uppställda kvali- tetsmålen för hälso- och sjukvården kan uppnås. En viktig del i resultatuppföljning av vården är patienternas upplevelser (se avsnitt 4.6. och 4.7.1).

Det pågår ett ständigt arbete med att utveckla metoder och verktyg för att förbättra möjlig- heterna till en uppföljning av god kvalitet. Regeringens bedömning är att en grundläggande del i detta arbete är att vidta åtgärder för att för- bättra datakvaliteten i de informationskällor som används för uppföljning. Förutom att en förbätt- rad datakvalitet, i t.ex. kvalitetsregister och hälsodataregister, bidrar till en förbättrad upp- följning bidrar den även till utökade möjligheter att bedriva registerbaserad klinisk forskning av hög kvalitet. Regeringen har drivit på denna ut- veckling bl.a. genom att påbörja en utökad sats- ning på kvalitetsregister, genom satsningar på öppna jämförelser och genom att Socialstyrelsen har fått i uppdrag att utarbeta och implementera en nationell informationsstruktur och ett natio- nellt fackspråk inom vården. Vidare inledde un- der 2011 Myndigheten för vårdanalys sin verk- samhet. Myndighetens huvuduppdrag är att följa upp hur väl hälso- och sjukvården totalt sett fungerar och analysera större satsningar och re- former.

Regeringen anser att det är av vikt att följa ut- vecklingen vad det gäller metoder och verktyg för uppföljning. Ett mått på kvaliteten i de nationella kvalitetsregistren är registrens täck- ningsgrad. Det är inte något heltäckande mått men ger en viss indikation på användbarheten av registerdata för uppföljning och forskning.

Tabell 4.9 Täckningsgrad i ett antal nationella kvalitetsregister i förhållande till Patientregistret

	Täckningsgrad (%)
Nationellt kvalitetsregister	2007/2008	2009
Svenska hjärtkirurgiregistret	97,5	94,4

Riks-Stroke (förstagångsfall)	83,4	85,1

Svenska Höftprotesregistret	97,7	97,5
RIKSHÖFT- nationella höft-
frakturregistret	68,7	72,0
Nationella Kataraktregistret,
operationer	96,5	–
Nationella prostatacancer-
registret	79,2	80,2
Svenskt Bråckregister	77,4	–

Nationella Diabetesregistret
(läkemedelsbehandling)	–	66,8

Källa: Socialstyrelsen

4.7.1Utvecklingsarbete för att förbättra uppföljningen

För att svensk hälso- och sjukvård kontinuerligt ska kunna utvecklas och förbättras och för att stärka patienternas ställning i vården, behöver verksamheterna regelbundet följas upp och ut- värderas. Det pågår i dag flertalet olika projekt för att förbättra möjligheterna att följa utveck- lingen inom hälso- och sjukvården på olika ni- våer. Bland annat har Socialstyrelsen utöver sina årliga rapporteringar av situationen i hälso- och sjukvården genomfört ett antal fördjupade stu- dier på olika områden.

Ny myndighet för uppföljning av vården

Den 1 januari 2011 bildades en ny myndighet, Myndigheten för vårdanalys. Myndigheten har till huvuduppgift att ur ett patient-, brukar- och medborgarperspektiv följa upp och analysera verksamheter och förhållanden inom hälso- och sjukvården, tandvården samt verksamheter i gränssnittet mellan vård- och omsorg. Myndig- heten har dessutom till uppgift att analysera vår- dens och omsorgens funktionssätt samt effekti- vitetsgranska statliga åtaganden och verksam- heter inom berörda områden. Regeringen har

möjlighet att ge myndigheten i uppdrag att ut- värdera effekterna av de reformer och satsningar som initieras.

Patienternas upplevelser av vården är en av de viktigaste kvalitetsindikatorerna

SKL har tillsammans med landstingen genom- fört ett antal olika patientenkäter till bl.a. pati- enter i primärvården, den specialiserade öppen- vården och vid akutmottagningar. Under 2011 kommer enkäter att genomföras inom barnsjuk- vården, barn- och ungdomspsykiatri samt pri- märvården och under 2012 kommer nya enkäter att gå ut till den specialiserade sjukhusvården samt psykiatrin. Patienterna kan bl.a. ta del av resultatet av enkäten på webbplatsen www.1177.se och på www.indikator.org. Rege- ringen bedömer att enkäterna har varit och kom- mer att vara mycket användbara i uppföljningen av hälso- och sjukvården. (Se även avsnitt 4.6.)

Satsning på de nationella kvalitetsregistren

Regeringen påbörjade under 2010 en utökad satsning på de nationella kvalitetsregistren i syfte att skapa effektiva verktyg för uppföljning av medicinska resultat och verksamhetsutveckling till nytta för den enskilda patienten. Regeringen bedömer att en långsiktig satsning på sikt även kommer att leda till effektivitetsvinster och kostnadsbesparingar i vården samt att Sverige kan behålla ett försprång vad det gäller register- baserad klinisk forskning. Detta kan i sin tur bi- dra till att behålla och skapa arbetstillfällen inom life-science industrin i Sverige.

I en översyn av de nationella kvalitetsregistren som gjorts i samarbete mellan Socialdeparte- mentet och SKL och som slutfördes i oktober 2010 konstateras ett antal angelägna utveck- lingsområden för de nationella kvalitetsregistren. Bland annat påvisar översynen att finansieringen av kvalitetsregistren är bristfällig och kortsiktig vilket har inneburit problem med att anställa personal eller avsätta resurser för nödvändiga investeringar. Det förekommer även en be- tungande dubbelregistrering av uppgifter i journalsystem och kvalitetsregister vilket i sin tur leder till bristfällig täckningsgrad och data- kvalitet. Det har saknats en nationell samordning vad det gäller it-utveckling för kvalitetsregister. Styrning och uppföljning av registrens resultat och resursanvändning har varit otillräcklig. Även användning av registrens potential vad det gäller kvalitetsutveckling och forskning har varit låg.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Med översynen av de nationella kvalitets- registren och tillsättandet av utredningen som ska se över kunskapsstyrning, forsknings- finansiering och kunskapsgenerering av myn- digheterna på hälso- och sjukvårdsområdet (Dir 2011:4), se avsnitt 4.4.1, så har regeringen tagit om hand Socialutskottets betänkande 2006/07:SoU8 med tillkännagivande om att se över Socialstyrelsens ansvar och befogenheter att följa och utveckla vården på nationell nivå samt förutsättningarna för fortsatt statligt stöd till kvalitetsregistren.

Regeringen delar i stort översynens problem- beskrivning av de nationella kvalitetsregistren. Med anledning av detta enades regeringen och SKL i samband med Dagmaröverenskommelsen för 2011 om att utse en person som skulle driva förslagen som lämnats i översynen av kvalitets- registren vidare. I mars 2011 tillsattes därför en nationell samordnare för utveckling av de natio- nella kvalitetsregistren med uppgift att bl.a. ut- veckla de organisatoriska förslagen samt lämna förslag till långsiktig finansiering av kvalitets- registren med utgångspunkt i översynens förslag och dess remissbehandling. Vidare utökades även den statliga finansieringen till de nationella kvalitetsregistren. Inom ramen för Dagmar- överenskommelsen 2011 avsattes 93 miljoner kronor för dels basfinansiering av kvalitets- registren och dels utveckling av bl.a. gemen- samma it-plattformar.

De nationella kvalitetsregistren bidrar med data till ett 40-tal indikatorer som ingår i öppna jämförelser för hälso- och sjukvården och är därför ett viktigt verktyg för att arbetet med öppna jämförelser ska kunna bedrivas på ett framgångsrikt sätt.

4.7.2Uppföljning genom öppna jämförelser

Regeringens strategi för kvalitetsutveckling ge- nom öppna jämförelser har bidragit till ett för- ändrat synsätt hos landstingen. Verksamheterna styrs nu i högre grad av mätbara mål och indi- katorer för verksamheternas resultat i stället för enbart ekonomiskt utfall. Regeringen har under året haft en aktiv dialog med landstingen kring resultaten i öppna jämförelserna.

Allt fler centrala indikatorer om verksamhe- ternas resultat fångas och tillgängliggörs med nationell täckning. Det innebär att regeringen,

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

huvudmännen och medborgarnas möjligheter att se vilken vård som ges för skattemedlen förbätt- rats. Genom detta förbättras även möjligheterna för problemanalyser och verksamhetsutveckling liksom nya typer av resultatbaserad styrning på nationell och regional nivå. Exempel på detta är den så kallade kömiljarden eller stöd till patienter att välja utförare inom primärvård och äldre- omsorgen.

En nationell strategi för kvalitetsutveckling genom öppna jämförelser

Regeringen beslutade 2009 om en nationell strategi för kvalitetsutveckling genom öppna jämförelser inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Strategin är en del av regeringens arbete med att skapa en kunskapsbaserad hälso- och sjukvård. Syftet är att, genom jämförelser, stimulera utvecklingen av en jämlik, säker och effektiv hälso- och sjukvård av god kvalitet. Visionen för strategin är; aktuell kunskap när du vill ha den och som du vill ha den. För att nå visionen anger strategin fyra utvecklings- områden: fånga jämförbara och aktuella data, genomföra öppna jämförelser, stimulera natio- nella och lokala analyser, stärka det lokala för- bättringsarbetet baserat på analyser och tillgäng- lig kunskap. Genom strategin befästs även att öppna jämförelser i hälso- och sjukvården ska genomföras återkommande och att åtagandet är långsiktigt.

Under 2011 har en handlingsplan för det fort- satta genomförandet av strategin utarbetats. Handlingsplanen sätter fokus på behovet av att förstärkta insatser avseende underlag för patien- ters val, nationellt koordinerat stöd till struktu- rer för regionala analyser och förbättring, för- bättrad tillgång och aktualitet på data samt en process för att tydliggöra vilka öppna jämförelser som regeringen står bakom. Vidare har folk- hälsoarbetets roll i öppna jämförelser tydlig- gjorts (se Folkhälsopolitik, avsnitt 5.8).

Det är viktigt med en transparent uppföljning av vårdens resultat och arbetet med de fyra ut- vecklingsområden som anges i strategin för kvalitetsutveckling genom öppna jämförelser har varit framgångsrikt. Regeringen anser dock att mer kan göras för att nationellt stödja lands- tingens analys- och förbättringsarbete.

4.7.3Behov av förbättrad statistik och uppföljning inom psykiatrin

Regeringen har tagit viktiga steg för att skapa förbättrade möjligheter till uppföljning inom psykiatriområdet. Kvalitetsregistren kommer att bli ett betydelsefullt verktyg för att följa upp psykiatrins processer och resultat.

Ny portal för kvalitetsregister inom psykiatriområdet

Under 2008 undertecknade SKL och regeringen en överenskommelse om att upprätta en portal för samtliga kvalitetsregister inom psykiatri- området. Överenskommelsen innebar bl.a. att regeringen bidrog med drygt 36 miljoner kronor för uppbyggandet av portalen. Som en del i arbetet med överenskommelsen riktade SKL i september 2008 en intresseförfrågan angående centrumbildning till stöd för nationella kvalitets- register inom psykiatrin till samtliga landsting. Därigenom bildades ett nytt centrum med nytt namn, KCP (Kompetenscentrum för psyki- atriska och andra kvalitetsregister, Örebro-Upp- sala). KCP drivs gemensamt av de båda lands- tingen men är lokaliserat till Örebro. KCP har sedan detta arbetat fram portalen som planeras att lanseras under hösten 2011.

Analyser av psykiatrin visar på fortsatt behov av utveckling av statistik

I rapporten Öppna jämförelser och utvärde- ringar – psykiatrisk vård, som Socialstyrelsen publicerade 2010, framgår att det inom psykiatrin fortfarande saknas statistik som kan utgöra underlag för fördjupade analyser. Av det 30-tal indikatorer som man föreslår bör vara ut- gångspunkten för en uppföljning av den psykiat- riska vården är det bara ett fåtal som går att följa upp i dag. Myndigheten konstaterar dock att de satsningar som görs av bl.a. regeringen kommer att få effekt och att det därmed i framtiden kommer att gå att använda kvalitetsregistren för uppföljning av psykiatrins processer och resultat. Socialstyrelsen har ett pågående regerings- uppdrag att påskynda och förstärka sitt arbete med att utveckla grunddata, statistik, kvalitets- indikatorer m.m. för hälso- och sjukvård och socialtjänst inom psykiatriområdet. I uppdraget ingår även frågor om kvalitet och omfattning i data, förbättrad rapportering av diagnoser och tvångsvårdsåtgärder samt att möjliggöra registre-

ring av vårdåtgärder utförda av andra yrkes- kategorier än läkare.

4.7.4Förbättrade förutsättningar för uppföljning av tandvården

Regeringen har tagit flera initiativ för att öka möjligheterna och förutsättningarna för att följa upp tandvårdens verksamhet och resultat.

Kartläggning av tandhälsa

Ett tandhälsoregister hos Socialstyrelsen är un- der uppbyggnad och kommer att utgöra en unik möjlighet att skapa en samlad bild av den vuxna befolkningens tandhälsa i Sverige och att följa denna över tid. Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag också utvecklat indikatorer för god tandvård, vilka kommer att användas i återkom- mande nationella öppna jämförelser och som underlag för uppföljning och utvärdering av tandvården i syfte att bl.a. öka kunskapen om tandvårdens processer, resultat och kostnader.

Regeringen gav 2009 Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga den vuxna befolkningens tandhälsa som ett led i utvärderingen av det statliga tand- vårdsstödet. Socialstyrelsen redovisade i maj 2010 två delrapporter: Befolkningens tandhälsa samt Innehåll och kvalitet i tandhälsoregistret. Resultaten från kartläggningen visar bl.a. att den självskattade tandhälsan sammantaget är god, men att socioekonomiskt utsatta grupper och utlandsfödda personer har genomgående sämre upplevd tandhälsa, sämre tandstatus, lägre be- söksfrekvens och lägre kunskap om det statliga tandvårdsstödet. Socialstyrelsen pekar på att en utmaning för framtiden är hur tandvården ska kunna nå dessa grupper. Socialstyrelsen föreslår, för framtida utveckling av tandhälsoregistret och för att förbättra möjligheterna att ta fram bra statistik över befolkningens tandhälsa, bland an- nat att registret utvidgas till att inkludera även barn och ungdomar under 20 år samt personer som får tandvård genom landstingens särskilda tandvårdsstöd och att uppgifter om biverkningar om dentala material inkluderas i registret.

Utvärdering av det nya tandvårdsstödet

Regeringen gav 2008 Försäkringskassan i upp- drag att samordna ett utvärderingsprogram av- seende reformeringen av det statliga tandvårds- stödet. Utvärderingen ska i ett första steg avse prisutveckling, besöksfrekvens, effekterna av

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

skyddet mot höga kostnader samt en särskild utvärdering av implantatbehandlingar. I ett andra steg ska en utvärdering av olika ersättnings- former inom tandvården genomföras. Försäk- ringskassan lämnade i december 2009 en del- rapport i vilken det bl.a. konstateras att en majo- ritet av patienterna med låg tandvårdskonsum- tion har fått lägre kostnader än tidigare. För åldersgruppen 65–74 år har dock kostnaderna stigit. Patienter med hög eller mycket hög kon- sumtion har däremot fått lägre kostnader än tidigare och detta gäller samtliga ålderskatego- rier. En andra delrapport lämnades i maj 2010 i vilken Försäkringskassan analyserat såväl besöksfrekvenser för tandvårdsbesök i före- byggande syfte och effekterna av skyddet mot höga kostnader. Bland annat visar rapporten att cirka 67 procent av den vuxna befolkningen gjort minst ett besök som innehållit minst en före- byggande åtgärd mellan den 1 juli 2008 och den 30 april 2010. En uppskattning av besöksfre- kvenser i det tidigare gällande tandvårdsstödet visar att det har skett en viss ökning av konsum- tion av förebyggande tandvård. Försäkrings- kassan överlämnade en rapport i maj 2011 i vilken det presenteras en utvärdering av olika ersättningsformer inom tandvården. Utvärde- ringen har gjorts som ett samarbetsprojekt mellan Socialstyrelsen, Försäkringskassan och TLV. Undersökningen utgår från de två huvud- målen i 2008 års tandvårdsreform vilka är att stimulera till regelbundna förebyggande tand- vårdsbesök, samt att möjliggöra för individer med omfattande tandvårdsbehov att få kost- nadseffektiv tandvård till rimlig kostnad.

Ett nytt åtagande för service och support

I november 2009 lämnade regeringen ett upp- drag till Försäkringskassan att utarbeta ett serviceåtagande gentemot aktörer inom tand- vården. Serviceåtagandet ska klargöra vilken kva- litet, tillgänglighet, service och support Försäk- ringskassan tillhandahåller dessa aktörer. Ett tydligt serviceåtagande från Försäkringskassan syftar till att stärka vårdgivarnas och allmän- hetens tilltro till myndighetens förmåga att till- handahålla ett väl fungerande stöd i administra- tionen av det statliga tandvårdsstödet. Försäk- ringskassan redovisade i november 2010 sitt nya serviceåtagande på tandvårdsområdet. Åtagandet omfattar bland annat förbättrad tillgänglighet för it-stödet, en förbättrad struktur för information, uppbyggnad av testmiljöer för journalsystems-

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

leverantörer och ett utökat öppethållande för vårdgivare. En gång i månaden publiceras infor- mation på Försäkringskassans webbplats om hur väl målen i serviceåtagandet uppnås.

Samlad uppföljning av stöd för vuxentandvård

I den lagrådsremiss om tandvård för personer med vissa sjukdomar eller funktionsnedsätt- ningar som regeringen beslutade 22 juni 2011 gör regeringen bl.a. bedömningen att samtliga stöd för vuxentandvård ska utvärderas i ett sam- lat utvärderingsprogram.

Sammantaget anser regeringen att de uppfölj- ningar som hittills gjorts bl.a. visat att det statliga tandvårdsstödet ger ett bra skydd mot höga kostnader men att flera utmaningar kvarstår. Regeringen anser också att de satsningar som gjorts ger förutsättningar för kommande upp- följningar och utvärderingar av tandvårdens verksamheter och resultat.

4.7.5Uppföljning inom läkemedelsområdet

En viktig del av läkemedelsstrategin (se avsnitt 4.4.5) är att följa utvecklingen på läkemedels- området. För att säkerställa att genomfört ut- vecklingsarbete leder läkemedelsanvändningen i rätt riktning kommer tyngd att läggas på upp- följning av strategin. Uppföljningen kommer att fokusera både på genomförandet av insatser och på de uppsatta målen.

Uppföljning av apoteksreformen

Statskontoret har fått i uppdrag att följa upp och utvärdera omregleringen av apoteksmarknaden utifrån målen med reformen. Uppföljningen och utvärderingen ska omfatta såväl receptfria som receptbelagda läkemedel. I en delredovisning den 29 april 2011 har Statskontoret redogjort för de indikatorer som kommer att ligga till grund för utvärderingen och uppföljningen. Uppdraget ska redovisas i ytterligare en delrapport samt i en slutrapport som ska lämnas senast i juni 2013.

Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärde- ringar och analyser (Tillväxtanalys) har i uppdrag att följa upp prisutvecklingen på läkemedels- marknaden med anledning av omregleringen av apoteksmarknaden och ska dessutom följa och analysera den geografiska tillgängligheten till läkemedel för att kunna bedöma omregleringens effekter. Dessa uppdrag ska slutredovisas senast i

december 2012. Även Konsumentverket har av regeringen fått i uppdrag att följa utvecklingen med anledning av omregleringen av apoteks- marknaden. I Konsumentverkets uppdrag ingår att löpande under omregleringsperioden följa och analysera åtgärder som aviseras eller vidtas av aktörer på utbudssidan gentemot konsumen- terna och som kan ha betydelse för målet att skapa en fungerande marknad. Konsument- verket redovisade sitt uppdrag den 30 juni 2011. Av rapporten framgår att en klar majoritet (77 procent) av de som handlat på apoteken allt sammantaget ger ett positivt betyg på apoteks- marknaden. Konsumentverket pekar dock på att vissa åtgärder bör vidtas, bl.a. vad gäller tillgäng- ligheten till personal med farmacevtisk kompe- tens.

4.8Kvalitetsutveckling och systematisk förbättring

Regeringens arbete inom detta område inriktas mot att kunskap och erfarenheter ska tillvaratas för att systematiskt förbättra hälso- och sjuk- vården. För att åstadkomma kvalitetsutveckling i vården måste de kunskaper som genereras ge- nom forskning och annan kunskapsproduktion även omsättas i praktiken ute verksamheten. Kvalitetsutveckling handlar ytterst alltid om att vårdens resultat ska bli bättre. Det finns flera ut- vecklingsområden för kvalitetsutveckling inom vården och regeringen arbetar därför aktivt inom en rad områden som är viktiga för kvalitetsut- vecklingen. Däribland kan nämnas patientsäker- hetsområdet, cancerområdet och it-utvecklingen inom vården. Utöver dessa specifika områden måste förstås alltid ett aktivt kvalitetsutveck- lingsarbete pågå och vårdens styrsystem måste utformas så att de uppmuntrar till ett ständigt förbättringsarbete. Ett övergripande mått på kvalitetsutvecklingen i vården är indikatorn sjukvårdsrelaterade åtgärdbara dödsfall, dvs. de dödsfall som skulle ha kunnat undvikas genom adekvata åtgärder inom vården, se diagram 4.9.

Diagram 4.9 Sjukvårdsrelaterade åtgärdbara dödsfall per
100 000 invånare (1–79 år)
Antal
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
1989	1994	1999	2004	2009
		Män		Kvinnor

Källa: Socialstyrelsen

Indikatorn speglar huruvida den kunskap som finns om vissa sjukdomars orsaker och behand- lingsmetoders effektivitet omsätts till handling. Den senaste 20-årsperioden har den sjukvårds- relaterade åtgärdbara dödligheten sjunkit betyd- ligt både för kvinnor och män vilket indikerar att det har skett en betydande kvalitetsutveckling i vården.

4.8.1Kraftfull satsning för bättre patientsäkerhet

Socialstyrelsens vårdskadestudie visar att nästan nio procent av patienterna i den somatiska sjuk- husvården drabbas av en vårdskada. Hälso- och sjukvården står därmed inför stora utmaningar. Förbättrad patientsäkerhet är därför en av de viktigaste frågorna för hälso- och sjukvården.

Varje år inträffar omkring 100 000 vårdskador, varav cirka 3 000 leder till dödsfall. Vårdrelate- rade infektioner är ett stort patientsäkerhets- problem, likaså skador till följd av felaktig läke- medelsbehandling. Skador är också vanliga i samband med operationer och andra ingrepp.

Tidigare studier som har genomförts av Socialstyrelsen visar på behov av förbättringar inom patientsäkerhetsområdet. Av Social- styrelsens Hälso- och sjukvårdsrapport (2009) framgår att vårdgivarnas intresse för patient- säkerhetsfrågor har ökat de senaste åren och att stora framsteg har gjorts när det gäller systema- tisk egenkontroll, men att det ännu är långt kvar till att en säkerhetskultur genomsyrar hela vårdarbetet.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Som ett resultat av de behov av förbättringar som finns inom området har regeringen vidtagit en rad åtgärder för att öka patientsäkerheten. En ny patientsäkerhetslag (2010:659) trädde i kraft den 1 januari 2011 med syftet att skapa en säk- rare vård. Socialstyrelsen arbetar på uppdrag av regeringen med att ta fram ett förslag till en nationell strategi för patientsäkerhet. Strategin ska utgöra en plattform i det långsiktiga patient- säkerhetsarbetet och innehålla ett antal uppfölj- ningsbara mål.

En omfattande, tidsbegränsad patientsäker- hetssatsning genomförs under 2011–2014. Regeringen satsar 2,5 miljarder kronor under perioden. Utgångspunkten för satsningen är en nollvision när det gäller antalet undvikbara vård- skador. Målet är att gradvis minska antalet vård- skador. Huvuddelen av satsningen utgörs av prestationsbaserade stimulansbidrag för patient- säkerhetsarbete i landstingen, vilka regleras i en överenskommelse mellan staten och SKL. Över- enskommelsen för 2011 innehåller krav och in- dikatorer som måste uppfyllas för att medlen ska komma landstingen till del. Det handlar bl.a. om att bedriva ett aktivt arbete för att uppnå en ra- tionell antibiotikaanvändning och minskad anti- biotikaförskrivning, att mäta patientsäkerhets- kulturen och följsamheten till basala hygien- rutiner och klädregler. Regeringen har uppdragit åt Socialstyrelsen att ansvara för en samlad uppföljning av överenskommelsen samt för att lämna en rapport om tillståndet inom patient- säkerhetsområdet. Smittskyddsinstitutet har fått i uppdrag att specifikt följa upp de delar som omfattar antibiotikaförskrivningen. Vidare har SKL fått bidrag för att stödja och stärka patientsäkerhetsarbetet.

Socialstyrelsen har tagit fram en guide till en säkrare vård, som vänder sig till patienter. Guiden lanserades den 1 juli 2011 och syftar till att patienten bättre ska kunna förbereda sig inför kontakten med vården och därmed kunna med- verka till att förebygga och minska risken att något blir fel. SKL håller på att ta fram modeller för bättre patientmedverkan, ett arbetet som be- drivs tillsammans med såväl patientföreträdare som sjukvårdshuvudmän.

En satsning för att förbättra vården och omsorgen för de mest sjuka äldre

Regeringen satsar 3,75 miljarder kronor under mandatperioden i syfte att förbättra samverkan i vården och omsorgen kring de mest sjuka äldre.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

En nationell äldresamordnare har tillsats och le- der arbetet. Samordnarens uppgift är att ta fram förslag till konkreta åtgärder som ska underlätta huvudmännens gemensamma åtagande gent- emot patientgruppen de mest sjuka äldre.

Svensk hälso- och sjukvård uppvisar på många områden goda resultat. De mest sjuka äldre är dock minst tillfredsställda med den vård och omsorg som tillhandahålls. Hälso- och sjuk- vården har tydliga brister när det gäller att på ett optimalt sätt ta hand om dessa personer. Vården och omsorgen är ofta inte organiserad eller sak- nar incitament för att på ett lämpligt sätt möta dessa sköra personer med omfattande och/eller snabbt föränderliga behov. Det saknas ofta kon- tinuitet, överblick och samverkan. Det finns därför en risk för att äldre inte får den vård och omsorg som de behöver. För 2011 finns 150 miljoner kronor avsatta för inledande in- satser. Medlen ska bl.a. gå till att förbättra in- formationen om äldres samlade läkemedels- användning, påskynda införandet av elektroniska förskrivar- och expeditionsstöd samt kartlägga primärvårdens ansvar och insatser för de äldre.

Regeringens insatser för att förbättra vården och omsorgen av äldre berör många redan pågå- ende satsningar, främst patientsäkerhetsarbetet, den nationella eHälsostrategin samt läkemedels- strategin. (se avsnitt 7.5.1 och 7.5.2).

Säkrare hantering av organ

Europaparlamentet och rådet antog den 7 juli 2010 direktiv 2010/45/EU om kvalitets- och säkerhetsnormer för mänskliga organ avsedda för transplantation. Genom en rättelse ändrades direktivets nummer till 2010/53/EU.

Det huvudsakliga syftet med direktivet är att garantera att mänskliga organ för transplantation inom EU uppfyller gemensamma grundläggande kvalitets- och säkerhetskrav. Direktivet omfattar hela processen, det vill säga donation, tillvara- tagande, kontroll, förvaring, transport och transplantation. En god infrastruktur och an- svarsfulla institutioner för tillvaratagande och transplantation av organ har konstaterats vara den viktigaste komponenten i ett väl fungerande transplantationssystem. Förbättrad säkerhet och effektivitet av systemen förväntas öka tillgången på organ, bland annat genom att underlätta organutbyte mellan medlemsstaterna.

Enligt direktivets bestämmelser ska medlems- staterna senast den 27 augusti 2012 genomföra nödvändiga ändringar i nationell lagstiftning i

överensstämmelse med vad som föreskrivs i direktivet. Arbetet pågår med att se över den svenska hanteringen av donations- och trans- plantationsverksamheten så att den överens- stämmer med direktivets bestämmelser.

4.8.2Insatser för en hälsofrämjande sjukvård

Regeringens insatser för en hälsofrämjande sjuk- vård syftar till att det hälsofrämjande och sjuk- domsförebyggande arbetet ska integreras som en naturlig del i den dagliga hälso- och sjukvården. Eftersom hälso- och sjukvården möter många människor i sin verksamhet, och har ett högt förtroende hos allmänheten, finns goda förut- sättningar för hälso- och sjukvården att effektivt stödja individer i valet att förändra sina levnads- vanor. Regeringen har därför vidtagit ett antal insatser för att stödja kvalitetsutveckling genom att arbeta förebyggande och hälsofrämjande.

Riskbruksprojektet har bedrivit ett framgångsrikt arbete

Under 2010 avslutades Riskbruksprojektet som har drivit ett framgångsrikt arbete för att före- byggande insatser gällande alkohol och tobak ska få en större plats i hälso- och sjukvården. Riskbruksprojektet som bedrivits sedan 2004 har bland annat syftat till att hälso- och sjukvårds- personal ska öka sin uppmärksamhet på patien- ternas alkoholvanor och utveckla sin kompetens att ge råd för att förändra ohälsosamma alkohol- vanor. Målsättningen har varit att frågor om alkohol ska ha en naturlig plats i vardaglig hälso- och sjukvård. Projektet har varit ett tydligt implementeringsprojekt där kompetenshöjande och stödjande insatser till olika personalkatego- rier har varit bärande delar. De utvärderingar som genomförts för att undersöka vilken effekt projektet haft på områden som primärvård, företagshälsovård samt högskolor och universi- tet visar generellt att de metoder som projektet arbetat med har tagits i bruk och används på ett systematiskt sätt.

Alla landsting arbetar med fysisk aktivitet på recept

Statens folkhälsoinstitut har haft ett långsiktigt uppdrag att utveckla och sprida metoden fysisk aktivitet på recept (FaR). FaR innebär att man ordinerar fysisk aktivitet på motsvarande sätt som ett läkemedel, d.v.s. tar upp anamnes, ger

	PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
ordination på en receptblankett samt följer upp	privata utförare arbetat utifrån ett helhets-
behandlingsresultatet. FaR kan användas både i	tänkande när det gäller måltider och mathållning
förebyggande och behandlande syfte. Receptet	inom hälso- och sjukvården. Av uppdraget fram-
ska vara individuellt anpassat avseende dosering	går att det är av särskild vikt att lyfta fram exem-
(intensitet, behandlingsperiodens längd och fre-	pel där inte bara enskilda patienters närings-
kvens) och typ av aktivitet. Myndighetens arbete	behov och näringsrekommendationer uppfylls
med FaR slutredovisades i mars 2010. Utvärde-	utan där även helhetsupplevelsen utgör grunden
ringen visar att 87 procent av vård- och hälso-	för måltiderna som serveras. Uppdraget ska slut-
centralerna använder metoden och att alla lands-	rapporteras senast den 30 november 2011.
ting har en FaR-samordnare eller motsvarande.
De främsta förskrivarna av FaR är läkare,	Förebyggande tandvård viktig under hela livet
distriktssköterskor, sjukgymnaster och sjuk-	En god tandhälsa förebygger inte bara sjuk-
sköterskor och 2007 skrevs det ut cirka 17 000	domar i munhålan utan kan även ha betydelse för
recept på fysisk aktivitet i landet. Av utvärde-	förekomst av övriga sjukdomar i kroppen. Stu-
ringen framgår vidare att forskningen visar att	dier visar bl.a. att det finns samband mellan
individualiserad förskrivning av fysisk aktivitet	tandlossning och t.ex. hjärt- och kärlsjukdomar.
på recept ökar patienternas fysiska aktivitet och	Framgångsrik förebyggande tandvård är av-
att denna behandling har visat sig ha samma grad	görande för att bibehålla den goda tandhälsa som
av följsamhet bland patienter som andra lång-	finns bland stora grupper i den vuxna befolk-
tidsbehandlingar.	ningen. Förebyggande insatser är även viktiga
Nätverk stödjer ett effektivt hälsofrämjande arbete	hos de patienter som har tidigare behandlade
Nätverk stödjer ett effektivt hälsofrämjande arbete	tänder, eftersom uppkomst av nya sjukdoms-
Som en del i arbetet med att integrera det hälso-	angrepp på dessa kan förhindras eller upptäckas
främjande och sjukdomsförebyggande arbetet i	på ett tidigt stadium. På så sätt kan behoven av
hälso- och sjukvården stödjer regeringen nät-	mer omfattande behandling minska. Före-
verket Hälsofrämjande sjukhus och vårdorgani-	byggande tandvård är även viktig för äldre
sationer. Nätverket, där i dag 80 sjukhus eller	patienter för att bibehålla munhålan frisk hela
vårdorganisationer är medlemmar, arbetar för en	livet. Slutligen är de förebyggande insatserna
hälsofrämjande hälso- och sjukvård. Social-	centrala för patienter med omfattande protetiska
styrelsen har haft i uppdrag att redovisa hur de	konstruktioner, t.ex. förankrade på implantat.
medel som staten fördelat till nätverket under	Vikten av egenvård är minst lika stor hos dessa
2008–2010 använts. Av Socialstyrelsens rapport	patienter som hos patienter med egna tänder i
från mars 2011 framgår bland annat att de	behåll.
statsbidrag som nätverket erhållit 2008–2010 har	Definitionen av ersättningsberättigande tand-
möjliggjort att nätverket kunnat anställa projekt-	vård i det statliga tandvårdsstödet utgår från
ledare för att stärka de temagrupper som ut-	detta synsätt och uttrycker en övergripande pri-
vecklar nätverkets verksamhet. Exempel på så-	oritering som lyfter fram förebyggande insatser
dan verksamhet är ett webbaserat läromedel om	och annan tandvård som bevarar vävnader i
hälsofrämjande förhållningssätt i hälso- och	munnen så långt som möjligt. För att ytterligare
sjukvården. Nätverket har också förbättrat de	stärka den hälsofrämjande inriktningen lämnas
indikatorer som används vid de årliga uppfölj-	ett särskilt ekonomiskt stöd som kan användas
ningarna av medlemsorganisationernas verksam-	till bl.a. undersökningar och förebyggande tand-
het med syfte att utveckla verksamheten i mer	vård och som kommer alla till del oavsett vilka
hälsofrämjande riktning. Därutöver har medlen,	tandvårdsbehov man har.
bland annat, använts till att utveckla verksam-	Försäkringskassan redovisade i maj 2010 en
heten i temagrupper på området levnadsvanor –	rapport i vilken kassan analyserat såväl besöks-
tobak, alkohol, fysisk aktivitet och matvanor.	frekvenser för tandvårdsbesök i förebyggande
Insatser för bättre måltider och mathållning inom	syfte och effekterna av skyddet mot höga kost-
Insatser för bättre måltider och mathållning inom	nader. Bland annat visar rapporten att cirka 67
hälso- och sjukvården	procent av den vuxna befolkningen gjort minst
Socialstyrelsen har getts i uppdrag att i sam-	ett besök som innehållit minst en förebyggande
verkan med Livsmedelsverket sammanställa och	åtgärd mellan den 1 juli 2008 och den 30 april
sprida exempel där landsting, kommuner eller	2010. En uppskattning av besöksfrekvenser i det

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

tidiga gällande tandvårdsstödet visar att det har skett en viss ökning av konsumtion av före- byggande tandvård.

Regeringen har i en remiss till Lagrådet före- slagit ett nytt selektivt stöd för tandvård till patienter med sjukdomar eller funktionsnedsätt- ningar som medför risk för försämrad tandhälsa. Stödet ska endast kunna användas för betalning av förebyggande tandvård.

Sammantaget finner regeringen att insatser har gjorts för att öka antalet förebyggande tand- vårdsbesök och att dessa har gett positiva resul- tat. Regeringen konstaterar dock att det återstår en del att göra på området.

formationstjänsten är att främja hälsa och stärka patientens ställning i cancervården.

Socialstyrelsen har under 2011 tagit fram nationella riktlinjer för lungcancervården. Det är ungefär 3 500 personer som dör i lungcancer varje år och lungcancer är därmed den cancer- sjukdom som tar flest liv i Sverige. Ett av syftena med de nationella riktlinjerna är att få en lik- värdig lungcancervård över landet. Social- styrelsen har också fastställt ett utgångsläge be- träffande insjuknande och överlevnad för ett flertal cancerdiagnoser. På så sätt blir det lättare att följa utvecklingen och följa upp effekten av förändringar i cancervården. Under 2011 kom- mer öppna jämförelser för cancersjukvården att presenteras. Socialstyrelsen arbetar även med att

4.8.3Samlade insatser för en förbättrad ta fram fördjupade öppna jämförelser för bröst-

cancervård

Arbetet med att genomföra en nationell cancer- strategin har pågått sedan 2009. Strategin grun- dar sig på utredningen En nationell cancer- strategi för framtiden (SOU 2009:11). Det finns fem övergripande mål för arbetet inom cancer- området:

-minska risken för insjuknande i cancer,

-förbättra kvaliteten i omhändertagandet av patienter med cancer,

-förlänga överlevnadstiden och förbättra livskvaliteten efter en cancerdiagnos,

-minska regionala skillnader i överlevnadstid efter en cancerdiagnos,

-minska skillnader i insjuknande och över- levnadstid mellan befolkningsgrupper.

Ytterligare steg mot en förbättrad cancervård

Regeringen har fortsatt arbetet med att förbättra vården till personer som drabbas av cancer bl.a. genom en förnyad överenskommelse med SKL. Överenskommelsen syftar till att precisera an- svar, tidplan och resurstilldelning för genom- förandet av vissa insatser på cancerområdet inom hälso- och sjukvården. Några av insatserna är försöksverksamheter för en patientfokuserad och sammanhållen cancervård, åtgärder för att minska tobaksrökningen och åtgärder för tidig upptäckt av cancer genom ökat deltagande i screeningprogram. Sedan februari 2011 är dess- utom en informationstjänst inom cancerområdet i drift som en del av 1177.se. Syftet med in-

cancer-, kolorektalcancer-, prostatacancer- och lungcancervården.

Utveckling av regionala cancercentrum

Regeringen utsåg i november 2009 en nationell cancersamordnare med uppdrag att samordna processen och främja utvecklingen av regionala cancercentrum (RCC). Cancersamordnaren har även tagit fram kriterier för vad som ska utmärka ett RCC. Beslutet att utveckla RCC är det stra- tegiskt och långsiktigt viktigaste förslaget för cancervården i ett framtidsperspektiv, eftersom det på ett konkret sätt ska stärka kunskaps- bildning och kunskapsspridning inom cancer- vården. Syftet är att öka vårdkvaliteten och för- bättra vårdresultaten samt effektivisera utnytt- jandet av hälso- och sjukvårdens resurser. Samt- liga sex sjukvårdsregioner har under 2010 och 2011 utvecklat projektorganisationer för upp- byggnaden av RCC. Regeringen har bidragit med 56 miljoner kronor för stöd till uppbygg- naden av centren.

4.8.4Säker och effektiv vård med eHälsa

Regeringens arbete med att etablera en bred samsyn om hur hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens informationshantering ska för- bättras har varit mycket framgångsrikt under det senaste året. Det råder nu enighet mellan rege- ringen och aktörer inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten om att arbetet med eHälsa ska fokusera på införande, användning och nytta av de olika e-hälsotjänster och nya regelverk som utvecklats under senare år. Betydande framsteg

har gjorts för att nå den övergripande målsätt- ningen om att erbjuda en mer säker och effektiv vård med hjälp av sammanhållen och strukture- rad dokumentation. Införandet av exempelvis den nationella patientöversikten, sammanhållna journalsystem och elektroniska beslutsstöd på- går nu inom hela sektorn.

Stärkt samverkan för individens bästa

Staten och huvudmännen har sedan 2005 eta- blerat ett nära samarbete genom den Nationella IT-strategin för vård och omsorg (Skr. 2005/06:139) för att skapa förutsättningar för en sammanhållen, ändamålsenlig och strukturerad dokumentation inom hälso- och sjukvården. Arbetet med att inkludera socialtjänstens verk- samheter i strategin har pågått under flera år, med målet att sätta fokus på individens behov av en samlad dokumentation vid insatser från landsting, kommuner eller privata och idéburna utförare av vård och omsorg.

För att tydligt markera att socialtjänsten är en del av strategin och för att åskådliggöra att det är införande och användning inom vård och om- sorg som står i fokus snarare än teknikutveckling har regeringen beslutat ändra namnet på strate- gin till Nationell eHälsa – strategin för tillgänglig och säker information inom vård och omsorg. Den förändrade inriktningen beslutades av regeringen i maj 2010 följt av ett likalydande be- slut i styrelsen för SKL.

Elektroniskt förskrivarstöd för en säkrare läkemedelsanvändning

De insatser som pågår inom ramen för Nationell eHälsa har stor betydelse för många andra sats- ningar som regeringen gör, exempelvis den nationella läkemedelsstrategin och satsningen på de mest sjuka äldre. En gemensam fråga för dessa tre satsningar är behovet av att alla för- skrivare har tillgång till ett elektroniskt besluts- stöd som automatiskt varnar för en olämplig eller farlig mix av olika läkemedel för att undvika felmedicinering. Dokumentation kring patien- tens läkemedelsanvändning är en del av en säker och effektiv informationshantering och därmed en del av Nationell eHälsa.

Regeringen har tagit flera initiativ för att skynda på arbetet med att utveckla effektiva be- sluts- och förskrivarstöd. Läkemedelsverket har på regeringens uppdrag jämfört och analyserat interaktionsmodulerna i två olika system (se av- snitt 4.8.7). För att etablera en nationell ordina-

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

tionsdatabas samt påskynda införandet av elek- troniska förskrivar- och expeditionsstöd inom hela hälso- och sjukvården och berörda delar av socialtjänsten har en styrgrupp inrättats under ledning av Socialdepartementet. Resultatet av Läkemedelsverkets rapport hanteras av styr- gruppen, som också beslutar om fortsatta åtgär- der. Styrgruppen ska under 2011 också utarbeta en handlingsplan för planerade insatser avseende elektroniska förskrivar- och expeditionsstöd inom hela hälso- och sjukvården och berörda delar av socialtjänsten

Utveckling av nya e-hälsotjänster

Det pågår ett arbete för att på olika sätt stärka patientens ställning och skapa förbättrade möj- ligheter till delaktighet, insyn och självbestäm- mande i den egna vården och omsorgen. Målet är att ge individer bred tillgång till enkla och säkra e-tjänster för att kunna planera sin egen vård och behandling, exempelvis genom en hälsodagbok på nätet eller genom e-tjänster för att admini- strera sina kommande besök och behandlingar. Detta förutsätter nya interaktiva tjänster för att kommunicera information om vård och hälsa.

En invånartjänst som nu är i drift i huvud- delen av landstingen är den nationella sjukvårds- rådgivningen 1177. Den tillhörande webbplatsen 1177.se utvecklas fortlöpande och det är nu möj- ligt att exempelvis boka läkartider via tjänsten Mina vårdkontakter samt att hitta och jämföra vårdgivare.

Under det svenska EU-ordförandeskapet 2009 initierades en process för ett mellanstatligt ehälsoarbete på strategisk nivå och detta arbete har lanserats genom gruppen eHealth Gover- nance initiative (eHGI). Gruppens mandat sträcker sig till 2013 och Sverige är fortsatt en drivande aktör i arbetet. Gruppens syfte är att främja samarbete och vara en drivande kraft både på europeisk och på medlemsstatlig nivå. Exem- pel på frågor som hanteras av gruppen är in- formationsöverföring, semantik, patientsäkerhet, tekniska standarder och telemedicin.

Ändamålsenlig och strukturerad dokumentation

För att uppnå en ändamålsenlig och strukturerad dokumentation finns det ett behov av att se över lagstiftning och gällande regelverk så att det finns lagstöd för ett effektivt och säkert in- formationsutbyte som säkerställer både patient- säkerhet och integritet. Ett tydligt nationellt regelverk för ändamålsenlig och strukturerad

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

dokumentation ska garantera att all information i vård- och omsorgsverksamheter har en enhetlig struktur och använder en gemensam terminologi för att den ska kunna tolkas på ett entydigt sätt. Det är, enligt regeringens bedömning, nödvän- digt att etablera ett tydligt nationellt ledarskap för en sådan dokumentation. Dokumentationen ska ta sin utgångspunkt i individens behov av en sammanhållen vård- och omsorgsprocess.

Socialstyrelsen fick 2006 i uppdrag att för- bereda utarbetandet av en gemensam nationell informationsstruktur som nu är på plats. Nästa steg har varit att denna informationsstruktur ut- vecklas mot att även täcka socialtjänst samt att starta införande i vården, ett arbete som nu på- går. 2007 gav regeringen även Socialstyrelsen i uppdrag att ta ett övergripande nationellt och strategiskt ansvar för att individbaserad patient- och brukarinformation görs mer entydig, upp- följningsbar och tillgänglig med hjälp av ett nationellt fackspråk. Resultaten av Social- styrelsens två uppdrag har visat på behovet av nationell samverkan och regeringen har nu gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta ett nationellt samordningsansvar för en ändamålsenlig och strukturerad dokumentation i svensk hälso- och sjukvård och socialtjänst samt att underlätta för vårdgivare och utförare inom socialtjänsten att införa och använda en nationell informations- struktur och ett nationellt fackspråk.

4.8.5Ökad kunskap för en bättre psykiatrisk vård

Inom ramen för regeringens satsning på psykia- trin har regeringen genomfört ett flertal sats- ningar för att tillvarata kunskap och erfarenheter för att personer med psykisk sjukdom eller psy- kisk funktionsnedsättning ska erbjudas en be- hovsanpassad och effektiv vård av god kvalitet.

Nationella riktlinjer som instrument för utveckling

Ett viktigt instrument för kvalitetsutveckling är nationella riktlinjer. Socialstyrelsen har under 2011 presenterat nationella riktlinjer för psyko- sociala insatser vid schizofreni eller schizofreni- liknade tillstånd. Schizofreni är en allvarlig psykisk sjukdom som ofta medför betydande psykiska och sociala konsekvenser. Det upp- skattas att mellan 30 000–40 000 personer behö- ver samhällets insatser som en följd av sjuk- domen. En av utgångspunkterna för Social-

styrelsen i arbetet med riktlinjerna har varit att lyfta fram fungerande evidensbaserade åtgärder så att personer med schizofreni över hela landet har tillgång till vård och omsorg av god kvalitet. Riktlinjerna innefattar ett flertal rekommenda- tioner som ska påverka praxis och resursfördel- ningen inom hälso- och sjukvården och social- tjänsten. Socialstyrelsen har även utarbetat indi- katorer för att löpande följa upp hur verksam- heter inom hälso- och sjukvård samt socialtjänst tillämpar riktlinjerna inom psykiatriområdet.

Under 2010 presenterade Socialstyrelsen även nationella riktlinjer för behandling av depression och ångestsyndrom. I riktlinjerna finns det rekommendationer bl.a. om screening, ett effek- tivt omhändertagande samt diagnostik och be- dömning.

Attityder och bemötande kan påverka kvaliteten i vård och stöd

Kunskapsspridning och förändring av allmän- hetens negativa attityder och beteenden är en viktig insats för att människor med psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning ska kunna återhämta sig och/eller hitta strategier för att kunna hantera sitt liv. Regeringen har gett Handisam i uppdrag att i nära samarbete med Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH) utforma och driva ett riksomfattande program för att öka kunskapen om och förändra attityder till personer med psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning. Inom ramen för upp- draget pågår kampanjen Hjärnkoll – Slå hål på myter om psykisk ohälsa.

Utveckling av den psykiatriska heldygnsvården

Regeringen och SKL har enats om att arbeta för att stödja ett metodiskt förbättringsarbete inom den psykiatriska heldygnsvården för att förbättra kvaliteten i metoder och arbetssätt med målsätt- ningen att ge en god och säker vård med ett tyd- ligt patientperspektiv. Överenskommelsen är en konsekvens av den kartläggning som SKL genomförde 2010, på initiativ av regeringen. Kartläggningen visade på stora variationer inom och mellan landsting, exempelvis när det gäller antal platser, hur platserna används, vilka vård- insatser som erbjuds och hur personal- och lokalsituationen ser ut. Överenskommelsen med SKL fokuserar särskilt på tvång och tvångs- åtgärder och heldygnsenheter där tvångsvård ingår ska stimuleras till att förbättra vårdens innehåll. Projektet pågår mellan 2010–2012.

Den psykiatriska tvångsvårdslagstiftningen ses över

Under 2008 tillsatte regeringen en utredning (Psykiatrilagsutredningen S2008:09) som har i uppdrag att genomföra en totalöversyn av psykiatrins tvångsvårdslagstiftning, dvs. lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. Utred- ningen ska exempelvis behandla frågor som handlar om vilka förutsättningar som ska gälla för intagning till psykiatrisk tvångsvård och hur lagstiftningens struktur kan förenklas och för- tydligas. Utredningen ska slutredovisa sitt upp- drag senast den 15 december 2011.

4.8.6Kvalitetsutveckling inom tandvårdsområdet

Det statliga tandvårdsstödet bidrar till att höja tandvårdens kvalitet. Tandvårdsstöd ges endast för tandvård som bedöms uppfylla kriterierna för att vara ersättningsberättigande. Vid denna bedömning ska åtgärdernas kvalitet och hållbar- het vägas mot kostnaderna.

För att ge bättre underlag för framtida beslut om ersättningsberättigande tandvård har Social- styrelsen utarbetat nationella riktlinjer och kvalitetsindikatorer för tandvården. För kvali- tetsutvecklingen är det också viktigt att det in- rättas nationella kvalitetsregister för olika delar av tandvården. Regeringen avsätter totalt 3 miljoner kronor årligen för bidrag till sådana register.

I syfte att ytterligare stärka kvaliteten på tand- vårdstjänsterna genomför Försäkringskassan efterhandskontroller för att utreda om endast ersättningsberättigande åtgärder har utförts. Under 2010 har Försäkringskassan genomfört cirka 48 000 sådana kontroller, jämfört med cirka 80 000 under 2009. Beslut om återbetalning har under 2010 fattats i 15 procent av dessa ärenden. Under 2009 var motsvarande andel 6 procent.

Omfattande antibiotikaförskrivning inom tandvården

Tandvård av god kvalitet bör också vara en säker tandvård. Säker tandvård innebär bl.a. att läke- medel förskrivs på ett riktigt sätt. Tandläkare förskriver en betydande andel av den antibiotika som förskrivs i öppenvården. Enligt statistik från Strategigruppen för rationell antibiotikaanvänd- ning (Strama) stod tandvården för cirka 8 procent av antibiotikaförskrivningen i öppen-

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

vården under 2009 (7 procent 2008). Det finns stora regionala skillnader i antibiotikaförskriv- ningen. Tandläkare i Stockholms län och Skåne län förskriver mer än dubbelt så mycket antibio- tika per 1 000 invånare jämfört med tandläkare i Västerbottens län. Socialstyrelsen skriver i Lägesrapport 2011 – Hälso- och sjukvård och socialtjänst att orsakerna till dessa stora skillna- der inte är kända och att de bör utredas närmare då överförskrivning av antibiotika dels riskerar att bidra till utvecklingen av antibiotikaresistenta bakterier, dels medför kostnader för samhället och patienten.

I Nationella riktlinjer för vuxentandvård 2011 har Socialstyrelsen tydligt markerat de situatio- ner där tandvården bör erbjuda antibiotika och där den bör undvika det. Styrelsen menar att rekommendationerna på sikt bör bidra till en minskad förskrivning och användning av antibi- otika och därmed till en rationell antibiotika- användning.

Regeringens ambition är att minska onödig förskrivning av antibiotika (se Folkhälsopolitik, avsnitt 5.6.5) och ser de nya riktlinjerna och rekommendationerna som viktiga för att tand- vården ska kunna bidra till en ansvarsfull läke- medelsförskrivning och till en ökad patient- säkerhet.

4.8.7Kvalitetsutveckling inom läkemedelsområdet

Som ett resultat av det utvecklingsarbete som genomförs inom ramen för den nationella läke- medelsstrategin (se avsnitt 4.4.5) förväntas kva- liteten utvecklas inom läkemedelsområdet. Dels kommer insatserna i sig leda till en sådan ut- veckling. Dels kommer uppföljningen av läke- medelsområdet, som är en viktig del av läkeme- delsstrategin, kunna ge en bild av fortsatta ut- vecklingsbehov inom läkemedelsområdet.

Tillgång till förskrivarstöd

En förutsättning för förbättrad läkemedelsför- skrivning och läkemedelsanvändning är att för- skrivare har tillgång till kvalificerade beslutstöd och översikt över patientens samlade läke- medelsordinationer. Under hösten 2010 fick fyra akutkliniker i landet därför på försök tillgång till beslutsstödet Elektroniskt Expertstöd (EES), som i huvudsak används av apotek.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

EES avropar data direkt från receptregistret och beaktar därför patientens alla elektroniska läkemedelsordinationer (oavsett förskrivare, journalsystem, landsting etc.). Försöksprojektet, som drivits av Apotekens Service AB på uppdrag av regeringen, innebar ett erbjudande till lands- ting och vårdgivare att omgående använda EES.

Utvärderingen av projektet visar att EES till- för patientnytta genom att vårdgivaren får till- gång till en total översikt över elektroniskt för- skrivna läkemedel samt signaler om potentiellt riskfylld läkemedelsförskrivning. Utöver EES finns SFINX som är en källa till Svensk Infor- mationsdatabas för Läkemedel, SIL. Landstingen arbetar med att integrera SIL och SFINX i sina journalsystem. Läkemedelsverket har på rege- ringens uppdrag jämfört och analyserat interak- tionsmodulen i EES och SFINX i syfte att undersöka om och på vilket sätt dessa kan användas enskilt, integrerat eller som komple- ment till varandra inom all hälso- och sjukvård. Resultatet av Läkemedelsverkets uppdrag hante- ras av en nyinrättad styrgrupp (se avsnitt 4.8.4).

Läkemedelsavtalet för 2011 bidrar till ytterligare förbättringar inom läkemedelsområdet

Regeringen fortsätter arbetet med att, inom ra- men för läkemedelsförhandlingarna, utveckla och effektivisera delar inom läkemedelsområdet.

Landstingen har sedan 1998 ersatts för kost- naderna för läkemedelsförmånerna genom ett särskilt statsbidrag som reglerats i överenskom- melser mellan staten och SKL. I det nuvarande avtalet ersätts landstingen inte bara för läke- medelsförmånernas kostnader utan parterna åtar sig också att vidta vissa åtgärder för att även fort- sättningsvis arbeta för att uppnå en kostnads- effektiv och rationell läkemedelsanvändning.

Statens ersättning till landstingen för läkeme- delsförmånerna är i dag ett specialdestinerat statsbidrag. Ersättningen kan också ske via an- slaget för kommunalekonomisk utjämning. Parterna är överens om att inleda diskussioner om förutsättningarna att föra över ersättningen till anslaget för Kommunalekonomisk utjämning (utgiftsområde 25). En gemensam arbetsgrupp har tillsatts med uppdrag att senast den 1 okto- ber 2012 göra en översyn av den fördelnings- modell som finns för att fördela ersättningen till staten och även se över den solidariska finansie- ringen. Arbetsgruppen ska också komma med förslag på hur utjämningen ska utformas inom

ramen för den kommunalekonomiska utjäm- ningen.

Som en del i regeringens arbete med att säker- ställa god vård på lika villkor åtar sig SKL inom ramen för avtalet att kartlägga användningen av särläkemedel i landstingen. SKL åtar sig vidare att kartlägga användningen av läkemedelsför- teckningen vid förskrivning av läkemedel. Till- gången till information om patienters olika läkemedel i förskrivningsögonblicket är en för- utsättning för att en läkare ska kunna undvika över- och underförskrivningar samt andra for- mer av felaktig förskrivning. I läkemedels- förteckningen finns en korrekt och komplett bild över en patients uthämtade läkemedel.

Med Svensk Informationsdatabas för läke- medel (SIL) integrerat i journalsystemen blir läkarnas beslut i samband med förskrivning mer pålitliga och effektiva vilket i slutändan resulterar i ökad patientsäkerhet. Inom ramen för avtalet fortsätter arbetet med att implementera SIL i landstingens journalsystem med målet att alla landsting ska ha implementerat SIL i samtliga relevanta journalsystem inom primärvården och slutenvården per den sista december 2011. SIL innehåller kvalitetssäkrad och aktuell läkeme- delsinformation från ett flertal olika källor och är en förutsättning för att förskrivarna i förskrivar- ögonblicket ska ha korrekt information om läkemedel.

I avtalet regleras också att kostnaderna för recept som inte har fullständiga och korrekta personnummer och där läkemedlet ingår i läke- medelsförmånerna kommer att debiteras det landsting där arbetsplatskoden är hemma- hörande. Denna förändring görs för att öka in- citamenten för landstingen att säkerställa att full- ständiga och korrekta personnummer anges på recepten. Nu finansieras kostnaderna för dessa recept gemensamt av alla landsting.

Olika läkemedel men samma substans – krav på kvalitetssäkring

Inom hälso- och sjukvården behöver substanser som finns i olika läkemedel kunna identifieras på ett säkert sätt. De aktörer som samverkar kring en patients läkemedelsbehandling har behov av att kunna utbyta information med varandra. För att detta ska kunna ske på ett säkert sätt måste information om samtliga substanser som ingår i läkemedlet identifieras, struktureras och göras tillgängligt till berörda aktörer. Regeringen gav i december 2010 Läkemedelsverket i uppdrag att

utreda frågan om att inrätta ett nationellt sub- stansregister.

Läkemedelsverket presenterade i maj 2011 sin rapport. I rapporten redovisar Läkemedelsverket hur ett nationellt substansregister kan utarbetas, uppdateras, kvalitetssäkras och göras tillgängligt för berörda aktörer.

Regeringen gav i juni 2011 Läkemedelsverket i uppdrag att inrätta ett substansregister. Upp- draget ska slutredovisas i september 2012.

Nya EU-regleringen stärker säkerheten kring läkemedel

Rådet och europaparlamentet har antagit ny lag- stiftning inom områdena säkerhetsövervakning av läkemedel och förfalskade läkemedel. Delen rörande säkerhetsövervakning av läkemedel har för avsikt att klargöra roller och samordna biverkningsrapporteringen i den europeiska unionen. Reglerna ska vara genomförda i svensk lagstiftning i juli 2012. Arbetet med genom- förande är pågående och kommer att fortsätta fram till genomförandedatum. Reglerna, i den mån de inte ska genomföras genom föreskrifter, är avsedda att ändra nuvarande läkemedels- direktiv och läkemedelsförordning.

Ett direktiv som gäller att förhindra att för- falskade läkemedel kommer in i den legala för- sörjningskedjan har också antagits. Syftet med direktivet är bland annat att införa säkerhets- detaljer som kan användas för att säkerställa att ett läkemedel inte är förfalskat samt införa an- svar för alla som befattar sig med läkemedel i distributionskedjan. Arbetet med att införliva direktivet i svensk rätt kommer att pågå under 2012.

Stort behov av nya antibiotika

I dag har utvecklingen av antibiotika nästan upphört. Endast två klasser av nya antibiotika har introducerats under de senaste 40 åren. Sam- tidigt finns det rapporter om resistens mot alla kända antibiotika. Det svenska ordförandeskapet inom EU 2009 anordnade en expertkonferens om innovativa incitament för utvecklandet av antibiotika (Innovative Incentives for Effective Antibacterials).

För att följa upp initiativet 2009 anordnades på regeringens uppdrag en andra konferens 2010. Regeringen beviljade 2011 ReAct/Uppsala uni- versitet medel för olika aktiviteter som bedöms viktiga för att behålla det intresse för frågan som byggts upp genom det svenska initiativet.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

4.9Revisionens iakttagelser

Riksrevisionen har den 21 februari 2011 revide- rat årsredovisningen för SBU för 2010. Riks- revisionen har den 17 mars 2011 lämnat en modifierad revisionsberättelse för SBU.

Under rubriken Grund för uttalande med reservation anger Riksrevisionen följande. Myn- digheten har felaktigt avräknat en anslagspost på förvaltningsanslaget med ett för högt belopp om cirka 2,5 miljoner kronor som borde ha finansi- erats med bidrag. Om kostnaderna inte hade av- räknats förvaltningsanslaget hade det utgående överföringsbeloppet, årets anslagssparande, varit 2,5 miljoner kronor vilket är knappt 1 miljon kronor över det enligt regleringsbrevet tillåtna anslagssparande på 3 procent. Detta påverkar därmed även poster i resultat- och balans- räkningen. I resultaträkningen borde posten Intäkter av anslag redovisats med ett lägre be- lopp och posten Intäkter av bidrag med motsva- rande högre belopp. I balansräkningen borde myndigheten redovisat cirka 1 miljon kronor under posten Upplupna bidragsintäkter. Posten Avräkning med statsverket skulle ha redovisats med ett lägre belopp om cirka 2,5 miljoner kro- nor och posten Oförbrukade bidrag skulle ha redovisats med ett lägre belopp om cirka 1,4 miljoner kronor.

Enligt Riksrevisionens uppfattning ger års- redovisningen, förutom effekterna av det för- hållande som beskrivs i stycket Grund för ut- talande med reservation, en i alla väsentliga avse- enden rättvisande bild av SBU:s finansiella ställ- ning per den 31 december 2010 och av dess re- sultat och finansiering för året enligt förord- ningen (2000:605) om årsredovisning och bud- getunderlag, instruktion, regleringsbrev och öv- riga beslut för myndigheten.

Socialdepartementet för en dialog med SBU kring de områden som Riksrevisionen uppmärk- sammat.

4.10Politikens inriktning

Regeringen fortsätter arbetet med att skapa för- utsättningar för en god hälso- och sjukvård som tar sin utgångspunkt i patientens behov och önskemål. Regeringens insatser syftar till att verka för bibehållen samt ökad hälsa och livs- kvalitet för patienten och för medborgaren i all-

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

mänhet. Särskild vikt fästs vid att förbättra till- gängligheten och säkerheten för patienten samt att öka patientens valmöjligheter i vården. Ytter- ligare insatser kommer att göras för att öka jäm- likheten i vården, samt för att förbättra vård och omsorg för äldre. Patienten ska vara delaktig i beslutsfattandet och ha god tillgång till informa- tion om vården och dess resultat.

4.10.1Förbättrad tillgänglighet och valfrihet för patienten

Som patient ska man få vård snabbt och få in- formation om vilka tidsramar vården är skyldig att erbjuda vid besök och behandling. Rege- ringens insatser för att öka tillgängligheten för patienten har bidragit till att nio av tio får vård inom angiven tid. Regeringen har för avsikt att under nuvarande mandatperiod utöka satsning- arna på förbättrad tillgänglighet för patienten. Mot bakgrund av att nästan alla landsting uppnår vårdgarantins lagstadgade tidsgränser finns be- hov av att ta ytterligare steg och skärpa dessa gränser. Regeringens ambition är att vård- garantin även ska omfatta en ökad andel av patientens kontakter med vården. Som ett led i arbetet har regeringen initierat ett samverkans- projekt med SKL som syftar till att följa patien- tens väg i vården. Målet är att ha ett nationellt mätsystem på plats under 2013. I arbetet ingår även att analysera möjligheterna att systematiskt följa återbesöksfrekvensen för olika patient- grupper.

Genom att sprida erfarenheter och kunskaper om hur väntetiderna kan kortas kan vårdens samlade kvalitet och resultat förbättras. Social- styrelsen kommer på uppdrag av regeringen att utreda hur myndigheten kan inrätta ett system för att följa väntetider på sjukhusbundna akut- mottagningar på nationell nivå. I uppdraget ingår dels att fastställa vilken väntetidsstatistik som ska samlas in, dels att påbörja insamlandet av så- dan statistik. I uppdraget ingår vidare att föreslå kompletterande kvalitetsindikatorer för akut- sjukvården utöver de väntetidsdata som myndigheten ska arbeta fram.

Vårdval har skapat goda förutsättningar för entreprenörskap i vården. Ett ökat nyföre- tagande inom vården är önskvärt av flera skäl men främst för att nya vårdgivare stärker med- borgarnas möjlighet att välja och välja bort. Det är viktigt att reglerna utformas så att de skapar

konkurrensneutralitet och inte missgynnar småföretagande. Genom vårdval flyttas makt till patienterna. Avgörande för att det ska lyckas är att patienten får en reell valmöjlighet.

Regeringen vill, som en ytterligare åtgärd, för- stärka patientens valmöjligheter inom den specialiserade vården. Landstingen är i dag skyl- diga att införa vårdval inom primärvården genom lagen (2008:962) om valfrihetssystem (LOV). Regeringens ambition är att alla landsting ska erbjuda en utökad valfrihet för den enskilde även i den specialiserade vården enligt LOV. Ett tids- begränsat stimulansbidrag införs därför 2012– 2014. Får inte patienterna via denna satsning ut- ökade valmöjligheter inom den specialiserade vården kommer regeringen att överväga behovet av lagstiftning i likhet med situationen som i dag råder när det gäller LOV och primärvård. Utöver ökad mångfald av vårdgivare ska det skapas ökat utrymme för innovation av nya tjänster inom ramen för valfrihetssystemen. Det kan t.ex. handla om att innovationen inriktas mot att öppenvården blir mer sammanhållen i syfte att skapa kontinuitet för den enskilde. En annan vinst av ett innovationsdrivet system kan vara en öppenvård som i ökad utsträckning fokuserar de hälsofrämjande insatserna.

För att skapa förbättrade möjligheter till del- aktighet och inflytande i den egna vården krävs nya interaktiva tjänster för att kommunicera in- formation om vård och hälsa. Det handlar dels om att göra den egna journalen tillgänglig via en säker webblösning, dels att brett lansera tillgång till enkla tjänster för att planera sin egen vård och behandling. Regeringen genomför därför inom ramen för satsningen på ett utökat vårdval m.m. en särskild insats för att stödja utveck- landet av en hälsodagbok på webben. Genom hälsodagboken skapas möjligheter för patienten att själv dokumentera och följa sin hälsout- veckling samt att få en personligt anpassad råd- givning om hur den egna hälsan kan förbättras.

Inom ramen för utredningen om stärkt ställ- ning för patienten genom en ny patientlagstift- ning (dir 2011:25) ska förslag läggas om en reglering av ett fritt vårdval i hela Sverige. Ut- redningen ska även föreslå hur man kan under- lätta för patienten att välja privata vårdgivare i andra landsting och förenkla för privata vård- givare att tillhandahålla så kallad utomlänsvård. Regeringen anser att en reglering av det fria vårdvalet skulle medföra flera fördelar för såväl patient som vårdgivare. Framför allt skulle en

lagreglering innebära att landstingen får en skyl- dighet att upprätthålla de krav på valmöjlighet för patienten som rekommendationen innebär. En lagreglering kan även vara ett sätt att öka öppenheten för patienter och övriga medborgare och samtidigt tydliggöra att valfrihet som kan leda till ökad tillgänglighet är en viktig kvalitets- aspekt. Regeringen anser vidare att det finns an- ledning att utveckla bättre strukturer för hur information om hälso- och sjukvårdens utbud och prestationer ska göras tillgänglig för den en- skilde så att han eller hon ska kunna utnyttja sina valmöjligheter inom hälso- och sjukvården fullt ut.

Regeringen fortsätter arbetet med att införliva EU-direktivet om patienträttigheter vid gräns- överskridande vård i svensk lagstiftning. Ambi- tionen är att detta arbete ska vara slutfört under hösten 2013.

4.10.2Förbättrad kvalitet och säkerhet för patienten

Regeringen arbetar kontinuerligt för att vårdens resultat ständigt ska förbättras. Ett av de främsta redskapen för att driva kvalitetsutvecklingen framåt är öppna jämförelser. Genom att lyfta fram hälso- och sjukvårdens resultat uppmuntras vårdenheter och landsting till kontinuerlig kvalitets- och effektivitetsutveckling.

Ett annat verktyg är de nationella riktlinjerna för god vård, som utarbetas för de stora folk- sjukdomarna och för patienter med andra allvar- liga sjukdomar där vården tar stora resurser i an- språk. Riktlinjerna ska vara ett stöd vid priorite- ringar och ge vägledning om vilka behandlingar och metoder som olika verksamheter i vård och omsorg bör satsa resurser på. Målsättningen med det fortsatta arbetet med nationella riktlinjer inom hälso- och sjukvården är att få till stånd en mer jämlik och effektiv vård av bättre kvalitet.

Satsningen på ökad patientsäkerhet ska sammantaget leda till en säkrare vård för patien- ten och ett mer aktivt patientsäkerhetsarbete, viket i sin tur leder till minskat lidande samt färre omoperationer, vårddygn och sjukskrivningar. Regeringen har under den gångna mandatperio- den initierat en genomgripande patientsäkerhets- reform. I budgetpropositionen för 2011 före- slogs en särskild satsning på patientsäkerhet. Huvuddelen av satsningen utgörs av de presta- tionsbaserade stimulansbidrag som regleras inom

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

ramen för en överenskommelse mellan staten och SKL under 2011. Inför 2012 års överens- kommelse är avsikten att ytterligare utveckla och höja ambitionsnivån avseende patientsäkerhets- arbetet. Viktiga frågor kommer bl.a. att vara läkemedelsanvändning och strukturerad journal- granskning. Andra viktiga områden för patientsäkerheten som kan bli aktuella att följa närmare är t.ex. vårdrelaterade infektioner, ska- dor orsakade av kirurgi, överbeläggningar, ge- nomförande av risk- och händelseanalyser samt förebyggande av undernäring och fallskador i samband med vård.

Regeringen fortsätter att nära följa imple- menteringen av den nya patientsäkerhetslagen (2010:659) som trädde i kraft 1 januari 2011. Sär- skild vikt kommer att fästas vid att patienter och anhörigas klagomål på hälso- och sjukvården och dess personal hanteras på ett rättssäkert sätt och inom tydliga tidsramar. Likaså är det ur ett patientsäkerhetsperspektiv viktigt att följa han- teringen av möjligheten att ålägga en legitimerad yrkesutövare prövotid på grund av oskicklighet. En effektiv och väl fungerande tillsyn såväl av verksamhet som av personal, är ett fundament i styrningen av hälso- och sjukvården och av- görande för förtroendet för vården. I linje med regeringens bedömning i propositionen Patient- säkerhet och tillsyn (prop. 2009/10:210) kom- mer möjligheten att överklaga Socialstyrelsens beslut om kritik, såväl i klagomålsärenden som i andra tillsynsärenden, att utredas under året i syfte att ta fram förslag på området.

I sin helhet ska patientsäkerhetslagens be- stämmelser leda till att stärka patientens ställning med ökad delaktighet i patientsäkerhetsarbetet och i klagomålshanteringen samt att vårdgivaren ska ta ett tydligt ansvar för att utreda händelser, förebygga vårdskador och se till att personalens kompetens tillgodoser kravet på god vård.

Regeringens arbete med att genomföra den nationella cancerstrategin påbörjades 2009. Inom strategin har regeringen initierat ett antal insatser för att förbättra svensk cancervård. Under 2012 avser regeringen att fortsätta och ytterligare för- stärka genomförandet av strategin. Regeringen avser att fortsätta insatserna på cancerområdet, bl.a. gällande prevention och åtgärder för en patientfokuserad och sammanhållen cancervård. Regeringen kommer också att besluta om fler myndighetsuppdrag inom cancerområdet, bl.a. vad gäller möjligheterna att införa målnivåer inom cancervården.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Regeringen kommer vidare att stödja sjuk- vårdshuvudmännens pågående arbete med till- skapandet av sex regionala cancercentrum. Un- der 2011 tog regeringens nationella cancersam- ordnare fram kriterier som ska utmärka dessa centrum och särskilda medel kommer att utbe- talas 2012 för de RCC som uppfyller kriterierna. Syftet med regionala cancercentrum är att de ska leda till ökad vårdkvalitet och förbättrade vård- resultat samt ett mer effektivt utnyttjande av hälso- och sjukvårdens resurser.

Sommaren 2010 presenterades en förstudie med förslag om en nationell läkemedelsstrategi. Regeringen har därefter tillsammans med be- rörda aktörer, så som myndigheter, SKL, ett an- tal landsting, läkarprofessionen, industrin och apoteksbranschen, tagit fram en nationell läke- medelsstrategi med gemensamma målsättningar att arbeta mot. Målen rör områden som goda medicinska resultat och patientsäkerhet, jämlik läkemedelsanvändning, kostnadseffektivitet, innovationskraft samt minimal negativ miljö- påverkan. Den nationella läkemedelsstrategin ska nu implementeras. En av aktörerna i det fortsatta arbetet är Centrum för bättre läkemedels- användning vid Läkemedelsverket.

Läkemedelsverket kommer på uppdrag av regeringen att dels inrätta ett nationellt substans- register för läkemedel, dels utreda nödvändiga förutsättningar för ett införande av frivillig gene- risk förskrivning vilket innebär att förskrivarna anger namnet på den aktiva substans som ingår i ett visst läkemedel i stället för läkemedlets handelsnamn. Ett införande av generisk för- skrivning skulle minska risken för felmedicine- ring och underlätta kommunikationen mellan förskrivare och patient.

Regeringen har uppdragit åt en särskild utre- dare se över frågor om prissättning, tillgänglig- het, och marknadsförutsättningar inom läke- medels- och apoteksområdet. I huvuddirektiven till utredningen beskrivs de delar av uppdraget som rör maskinell dosdispensering, vissa övriga frågor samt handeln med läkemedel för djur. Regeringen har för avsikt att till detta direktiv besluta om ett tilläggsdirektiv med en översyn av bl.a. prissättningen av originalläkemedel utan ge- nerisk konkurrens.

Regeringen har under den föregående mandat- perioden omreglerat den svenska apoteks- marknaden. Den omreglerade marknaden präg- las av mångfald och förbättrad tillgänglighet. Uppföljningen av omregleringen av apoteks-

marknaden fortsätter med uppdrag till Stats- kontoret och Myndigheten för tillväxtpolitiska studier. Regeringen avser följa utvecklingen och verka för att målen med reformen uppfylls. I en rapport beträffande omregleringen av apoteks- marknaden ställde Konkurrensverket ett antal frågor beträffande regeringens metod för att mäta Apoteket AB:s marknadsandel. Regeringen bereder för närvarande frågan.

I denna budgetproposition föreslås en juster- ing av högkostnadsskyddet för besök inom den öppna hälso- och sjukvården samt för läkemedel (se avsnitt 4.11). Syftet med förslaget är att stärka hälso- och sjukvården genom att mer re- surser tillförs landstingen.

Regeringen har även tillsatt en utredning för att se över avgiftsstrukturen för hälso- och sjuk- vård, läkemedel, äldre- och handikappomsorg m.m. Högkostnadstaken för läkemedel och i öppenvården har varit nominellt oförändrade en längre tid. Utredningen ska föreslå en struktur för avgifter och högkostnadsskydd som lång- siktigt bidrar till att utveckla kvaliteten och effektiviteten i vården och omsorgen, värnar de grupper som är mest i behov av vård eller om- sorg, styr patienten att söka vård på rätt nivå och i rätt tid samt stimulerar till förebyggande och tidiga insatser. Förslagen ska bidra till en lång- siktigt hållbar finansiering av vården och om- sorgen.

Regeringen kommer under 2012 att aktivt delta och bidra till förhandlingsarbetet i ministerrådet beträffande nya förslag från kommissionen om information till allmänheten om receptbelagda läkemedel. Även på andra om- råden relaterade till läkemedel och medicin- teknik som väntas komma under 2012 ska regeringen aktivt delta i förhandlingarna. Detta inkluderar det så kallade transparensdirektivet vilket reglerar de tider som myndigheter måste fatta beslut om läkemedel som ingår i nationella subventioner.

Regeringen avser fortsätta arbetet med att förbättra vården och omsorgen av de mest sjuka äldre. Problembilden, vilken är gemensam för regeringen, landsting och kommuner, visar på att samordningen mellan huvudmännen måste för- bättras för att vården och omsorgen ska utgå från patientens behov och för att de äldre ska uppleva en ökad trygghet och ett förbättrat stöd. De medel som avsätts för 2012 och framåt ska huvudsakligen kopplas till resultat och presta- tionsbaserade mål. Ambitionen är att tydliga och

avläsbara resultat ska åstadkommas under man- datperioden. Bland annat kommer regeringen överväga behovet av nya innovativa vård- och omsorgstjänster samt intensifiera arbetet med vårdens systematiska användning av elektroniska beslutsstöd i syfte att åstadkomma en säker och ändamålsenlig läkemedelsbehandling.

Psykiatri och psykisk ohälsa är ett av rege- ringens mest prioriterade områden för insatser. För att dra största möjliga lärdom av regeringens satsningar under 2007–2011 har regeringen haft en kontinuerlig dialog med berörda organisa- tioner och myndigheter. Statskontoret har dess- utom fått i uppdrag att följa upp och analysera hur vården och det sociala stödet till personer med psykisk sjukdom och psykisk funktions- nedsättning har utvecklats över tid utifrån den inriktning och de uppföljningsmått som nämns i regeringens skrivelse En politik för personer med psykisk sjukdom eller psykisk funktions- nedsättning (skr. 2008/09:185). Uppdraget ska slutredovisas hösten 2012. Ett av syftena med uppdraget till Statskontoret och dialogerna med berörda aktörer är att förse regeringen med underlag för den satsning som planeras inom psykiatriområdet för perioden 2012–2014. Un- der dessa år avsätts cirka 900 miljoner kronor per år för att förbättra och samordna insatserna för att främja psykisk hälsa och effektivt möta och behandla psykisk ohälsa och psykisk sjukdom. Det är av central betydelse att regeringen fort- sätter att driva på utvecklingen tillsammans med myndigheter och ansvariga huvudmän, landsting och kommuner.

Förutsättningarna för en god hälsa grundläggs i barndomen och det är således viktigt att så tidigt som möjligt identifiera och hantera psy- kisk ohälsa och psykisk sjukdom hos barn och unga. Regeringen har de senaste åren genomfört stora satsningar för att förebygga och förbättra barns och ungas psykiska ohälsa och kommer att fortsätta att prioritera sådana insatser. Målet är att åstadkomma effektiva former för hälso- främjande insatser och att barn och unga med psykisk ohälsa och psykisk sjukdom erbjuds vård på rätt nivå. Regeringen kommer att fort- sätta att stödja huvudmännen i arbetet med att förbättra tillgängligheten till rätt insatser för dessa barn och unga. Det sker bl.a. genom en förstärkt vårdgaranti och en överenskommelse mellan staten och SKL om intensifierat sam- verkansarbete för barn och ungas psykiska hälsa.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

En av regeringens ambitioner är att tillgången till subventionerad hälso- och sjukvård ska ut- vidgas för vissa grupper som i dag saknar tillgång till subventionerad hälso- och sjukvård. Rege- ringen tillsatte under 2010 en utredning som skulle lämna förslag på hur den reglering som avser hälso- och sjukvård åt asylsökande, perso- ner som håller sig undan verkställighet av ett be- slut om avvisning eller utvisning, samt personer som befinner sig i Sverige utan att ha ansökt om nödvändiga tillstånd för att vistas här kan göras mer ändamålsenlig än i dag. Vidare skulle utre- daren, mot bakgrund av Sveriges internationella åtaganden, överväga och lämna förslag på hur en utvidgad skyldighet för landstingen att erbjuda subventionerad hälso- och sjukvård åt de be- rörda grupperna kan utformas i förhållande till nuvarande reglering. Slutbetänkandet har över- lämnats till regeringen. Förslagen bereds för när- varande inom Regeringskansliet.

4.10.3Jämlik vård och självbestämmande för patientens bästa

Regeringen kommer att fortsätta satsningen på jämlikhet i vården. Vården ska ges efter behov och den ska vara jämlik för både kvinnor och män, utrikes födda och inrikes födda oavsett ålder, bostadsort, utbildning och ekonomiska förutsättningar. Den vård som erbjuds ska i möjligaste mån utformas med utgångspunkt i den enskilda patientens behov och önskemål. Hänsyn ska tas till att barn har förutsättningar och behov som kan skilja sig från vuxnas, liksom till att flickor och pojkar kan ha delvis olika be- hov. Regeringen avser ta fram en samlad strategi för en jämlik vård. Icke-diskriminerings- principen, som bl.a. kommer till uttryck i diskrimineringslagens förbud mot diskrimine- ring i fråga om hälso- och sjukvård och annan medicinsk verksamhet, utgör en utgångspunkt i detta arbete. Som underlag för strategin behövs en beskrivning av de fortsatta utmaningarna inom området och regeringen har därför givit Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram ett sådant underlag.

Ett av regeringens och landstingens verktyg för att analysera ojämlikheter och driva kvalitets- och effektivitetsutvecklingen i vård och omsorg är öppna jämförelser. Under mandatperioden ar- betar regeringen för att stärka analys och för- bättringsarbetet inom ramen för öppna jämförel-

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

ser, såväl regionalt som nationellt. En fortsatt utveckling av öppna jämförelser ingår också i regeringens satsning på en mer jämlik vård. Regeringens överenskommelse med SKL om en jämlik vård innebär att ett antal insatser ska genomföras som bland annat syftar till att öka patientens tillgänglighet till information om vår- den och öka jämlikheten i vården för människor i socioekonomiskt utsatta områden. I syfte att öka nyttogörandet av öppna jämförelser av hälso- och sjukvårdens kvalitet och effektivitet påbörjas även ett arbete för att stimulera till för- djupade analyser på landstingsnivå.

Som ett led i regeringens ambition att öka kvaliteten och effektiviteten i vården deltar Sverige i en internationell undersökning med jämförelser av vårdens prestationer och befolk- ningens syn på dessa. Undersökningen tar bland annat upp den översiktliga uppfattningen av hälso- och sjukvården, synen på tillgänglighet samt erfarenheter av sjukhus och akutvård. Regeringen planerar för att utöka undersök- ningen med fördjupade analyser och rappor- teringar inom olika områden däribland äldre.

Regeringen avser att fortsätta genomföra åt- gärder i syfte att stärka patientens ställning. Som redan nämnts ska en särskild utredare på upp- drag av regeringen lämna förslag på hur patien- tens ställning inom och inflytande över hälso- och sjukvården kan stärkas genom en ny patientlagstiftning (dir 2011:25). Utredningen ska bland annat ta ställning till hur en samlad patientlagstiftning bör utformas och vilka be- stämmelser med betydelse för patientens ställ- ning som den bör innehålla. Utredaren ska även föreslå hur regionala skillnader i vårdinnehåll och vårdresultat kan uppmärksammas och hanteras så att kvinnor och män i alla åldrar i hela befolk- ningen erbjuds en likvärdig och jämlik tillgång till vård av god kvalitet. För att kunna utveckla hälso- och sjukvården är det viktigt att patienters upplevelser och synpunkter samlas in och sammanställs. Utredaren ska föreslå en modell för systematisk insamling och bearbetning av patientberättelser i klagomåls- och anmälnings- ärenden, samt föreslå en modell för webbaserad inrapportering av patientupplevd kvalitet.

Möjligheten att ge patienten ökad elektronisk tillgång till den egna medicinska informationen skapar ökade förutsättningar för den enskilde att följa upp sin egen hälsosituation och gör hälso- och sjukvården mer öppen. Inom ramen för nämnda utredning ska lämnas förslag om hur

patientens tillgång till sin egen journal via nätet kan påskyndas och underlättas.

Den nyinrättade Myndigheten för vårdanalys har till uppgift att ur ett patient-, brukar-, och medborgarperspektiv följa upp, analysera och effektivitetsgranska verksamheter och förhållan- den inom hälso- och sjukvård, tandvård samt verksamheter i gränssnittet mellan vård och om- sorg. Ambitionen är att driva på utvecklingen inom svensk hälso- och sjukvård. En stor del av den uppföljning som görs på området i dag, ut- går inte från patienternas eller medborgarnas perspektiv. Ett central målsättning med myndig- heten är således att stärka patienternas och med- borgarnas ställning och inflytande. Det är viktigt att stärka deras insyn i och förtroende för hälso- och sjukvårdens verksamhet och tillgång till re- levant information är en förutsättning för detta. Myndigheten för vårdanalys har i uppdrag att kontinuerligt utvärdera sådan information om vården och omsorgen som lämnas till den en- skilde, i fråga om informationens innehåll, kva- litet, ändamålsenlighet och tillgänglighet.

Genom det s.k. tredje steget i tandvårds- reformen avser regeringen att satsa på före- byggande tandvård och få till stånd ett utökat tandvårdsstöd för personer med vissa sjukdomar eller funktionsnedsättningar. I en nyligen ut- arbetad lagrådsremiss föreslås ändringar i lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd som inne- bär att det bland annat införs ett nytt stöd i form av ett särskilt tandvårdsbidrag. Bidraget ska kunna lämnas för tandvård till patienter med sjukdomar eller funktionsnedsättningar som medför risk för försämrad tandhälsa och ska få användas för betalning av ersättningsberätti- gande förebyggande tandvårdsåtgärder och abonnemangstandvård. Vidare lämnas förslag om att det i tandvårdslagen (1985:125) ska införas en skyldighet för landstingen att se till att tandvård kan erbjudas personer som har stora behov av tandvård på grund av en långvarig sjuk- dom eller funktionsnedsättning. Det föreslås också att det i tandvårdslagen införs en bestäm- melse om att vårdgivare ska lämna uppgifter till Socialstyrelsen om patientens tandhälsa och om utförd tandvård, när det gäller dels nödvändig tandvård, dels tandvård för personer med stora behov av tandvård på grund av en långvarig sjuk- dom eller funktionsnedsättning. Vidare föreslås att vårdgivarna inte längre ska ha en lagstadgad skyldighet att lämna uppgifter om aktuella priser för de ersättningsberättigande tandvårdsåtgärder

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

som de utför till Försäkringskassans prisjäm- förelsetjänst. Detta lagförslag föreslås träda i kraft den 1 januari 2012. Övriga lagförslag före- slås träda i kraft den 1 januari 2013. Regeringen avser att lämna en proposition till riksdagen un- der hösten 2011. De ekonomiska konsekvenser som förslagen kommer att medföra på statens budget behandlas i avsnitt 4.12.4.

För att de nya tandvårdsstöden ska nå de prio- riterade patientgrupperna kommer det att krävas informations- och utbildningsinsatser, före- skriftsarbete samt anpassningar av de it-system och -stöd som i dag administrerar det statliga tandvårdsstödet. Regeringen genomför därför under 2012 en engångssatsning på de åtgärder som är nödvändiga för ikraftträdande av refor- men. Det är exempelvis viktigt att såväl patienter som behandlande tand- och hälso- och sjuk- vårdspersonal får kännedom om att stöden finns och vilka förutsättningarna är för att få ta del av dem. Det ska också vara administrativt enkelt för både patienter och vårdpersonal att ansöka om och tillämpa stöden, vilket är direkt avgörande för i vilken grad stödet kommer att utnyttjas. För bästa möjliga tillämpning av de nya stöden krävs vidare att det finns tydliga föreskrifter på plats som kompletterar bestämmelser i lagar och förordningar.

uppföljning av dessa nationella och strategiska stödfunktioner att ske.

Ytterligare ett viktigt stöd för utvecklingen av hälso- och sjukvården är det samlade arbete som genomförs inom ramen för nationella e-hälso- strategin. Utvecklingsarbete pågår inom en rad områden, däribland nationell patientöversikt, sammanhållna journalsystem, elektroniska be- slutsstöd, invånartjänster samt nationell in- formationsstruktur och nationellt fackspråk. Det handlar om system, stödstrukturer och tjänster som både ska leda till bättre insatser av högre kvalitet inom hälso- och sjukvården och social- tjänsten och till en starkare ställning och fler möjligheter för individen. Regeringen och aktö- rer inom hälso- och sjukvården och social- tjänsten är överens om att arbetet med eHälsa nu och under kommande år måste fokusera på att de olika e-hälsotjänster och nya regelverk som utvecklats under senare år införs och används i daglig verksamhet så att nyttan av dem kan reali- seras, för individen, personalen och verksam- heterna.

Inom det europeiska samarbetet kring gräns- överskridande informationsutbyte av patient- översikt och e-recept (epSOS) fortsätter Sverige som ett av de ledande länderna arbeta för in- förandet av de första testerna av systemet, s.k. piloter. Detta är ett viktigt steg mot tillämpning av patientrörlighetsdirektivet och regeringen

4.10.4Systematiska förbättringar genom lägger mycket fokus på att starta de svenska kunskapsbildning och -spridning piloterna samt nå bästa möjliga resultat och an-

samt uppföljning

Regeringen stimulerar utvecklingen av kvalitet och effektivitet genom satsningar på kunskaps- bildning och uppföljning. Kunskapsbildning och -spridning sker såväl inom diagnos och behand- ling som inom ledning och styrning av hälso- och sjukvården. En viktig del är att tydliggöra skillnader i vårdens resultat liksom att peka på situationer där bästa tillgängliga kunskap inte tillämpas. Som ett led i att förbättra hälso- och sjukvården i sin helhet har regeringen gett en särskild utredare i uppdrag att se över hela myndighetsstrukturen.

Kommunsektorn är en allt viktigare sam- arbetspartner i regeringens arbete med att för- bättra hälso- och sjukvården. I många av rege- ringens satsningar inom hälso- och sjukvården har SKL en roll för nationellt stöd och sam- ordning i genomförandet. I syfte att förbättra och utveckla samarbetet kommer en utökad

vändbarhet.

Det är angeläget att hanteringen av informa- tion om individer inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten är utformad så att rätt aktör har tillgång till rätt information vid rätt tillfälle och att informationshanteringen sker säkert, effektivt och med bibehållet integritetsskydd för den enskilde. Regeringens reformer har medfört en större mångfald av vårdgivare och en utveck- ling där verksamheten i allt större utsträckning utförs av privata, idéburna och ideella aktörer. Dessa strukturförändringar ställer allt högre krav på möjligheterna för vårdgivare och utförare att på ett säkert, effektivt och entydigt sätt hantera information om patienten/brukaren för att kunna erbjuda goda, individanpassade och säkra insatser av hög kvalitet där den enskildes integritet värnas.

Nationella kvalitetsregister spelar en av- görande roll för den svenska hälso- och sjuk- vårdens utveckling. Registren är också ett ovär-

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

derligt verktyg för forskningen. Regeringen an- ser att en satsning på förbättrad organisation, infrastruktur och grundfinansiering av kvalitets- register kan göra Sverige till ett av de ledande länderna inom uppföljning av hälso- och sjuk- vården och registerbaserad klinisk forskning. Det handlar om såväl utvecklingsinsatser som att skapa en stabil och långsiktig finansiering av registren. Vidare behövs insatser för ökad sam- ordning och styrning och för att få effektivare system behövs bl.a. insatser för att skapa enhet- liga it-plattformar och system som undviker dubbelregistrering. Både staten och sjukvårds- huvudmännen har intresse i att de nationella kvalitetsregistrens potential kan utnyttjas på ett optimalt sätt. Regeringen genomför därför en utökad långsiktig satsning på utveckling och finansiering av kvalitetsregistren som inleds 2012. En förutsättning för satsningen är med- finansiering från landstingen. Avsikten är att teckna en överenskommelse med kommuner och landsting om utvecklingen och finansie- ringen av de nationella kvalitetsregistren.

För att forskningsresultat ska kunna göra nytta krävs att det finns verktyg för att imple- mentera resultat i vården och se till att nya läke- medel, behandlingar och diagnostiska metoder kommer verksamheten och patienten till del. Regeringen har för avsikt att, genom att omför- handla ALF-avtalet, stärka klinisk forskning och utbildning och säkerställa att de statliga ALF- medlen på ett tydligare sätt bidrar till kvalitets- utveckling av hälso- och sjukvården.

Regeringen anser att det finns skäl att vidta åtgärder för att stödja hälso- och sjukvården i att utveckla det hälsofrämjande och sjukdomsföre- byggande arbetet så att det blir en integrerad del i hälso- och sjukvårdens dagliga arbete. Detta görs bland annat genom regeringens uppdrag till Socialstyrelsen att stödja införandet av de natio- nella riktlinjerna för sjukdomsförebyggande metoder.

4.11Förslag till författningsändringar

4.11.1Förslag till uppdaterade högkostnadsskydd för hälso- och sjukvård samt läkemedel

Regeringens förslag: Högkostnadsskyddet för bl.a. besök inom den öppna hälso- och sjuk- vården höjs från 900 kronor till 1 100 kronor och

för läkemedel	m.m. från 1 800 kronor till
2 200 kronor.	Beloppen inom högkostnads-

trappan för läkemedel höjs proportionerligt lika mycket. Lagändringarna träder i kraft den 1 januari 2012. För patienter som har hunnit på- börja en högkostnadsperiod före ikraftträdandet ska nuvarande bestämmelser gälla under resten av perioden.

Ärendet och dess beredning: En promemoria har tagits fram inom Socialdepartementet, Upp- daterade högkostnadsskydd – öppen hälso- och sjukvård samt läkemedel (Ds 2011:23). Prome- morian har remissbehandlats. En sammanställ- ning av remissyttrandena finns tillgänglig i Socialdepartementet (dnr S2011/6090/FS).

De föreslagna lagändringarna är författnings- tekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte inhämtats.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: En majoritet av de in- stanser som yttrat sig tillstyrker förslagen eller lämnar dem utan invändningar. Sveriges Kom- muner och Landsting (SKL) och flera landsting ser dock ett behov av att utforma ett system med årlig indexering.

Ett par instanser, bl.a. Socialstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut och ett par landsting tillstyrker förslagen i stort men påtalar att höjningen kan medföra att ekonomiskt utsatta grupper avstår vård eller läkemedel i större utsträckning än i dag samt att detta på sikt kan leda till större ohälsa för individen och ökade kostnader för samhället.

Några få kommuner påpekar att den enskildes ökade kostnader för läkemedel och sjukvårds- besök kan få återverkningar på den kommunala ekonomin. Ett par instanser, bl.a. Reumatiker- förbundet, diskuterar behovet av kompensation till särskilt svaga grupper. Ett par instanser, bl.a. Läkemedelsindustriföreningen och Praktiker- tjänst, påtalar att det finns behov av en vidare diskussion om hälso- och sjukvårdens finansie- ring.

Några landsting avstyrker förslagen och me- nar att de slår hårt mot redan utsatta grupper. De efterlyser samtidigt ytterligare konsekvens- analyser.

En del intresseorganisationer, exempelvis PRO, Handikappförbunden och Astma- och allergiförbundet, avstyrker förslaget med hän- visning till att beloppen redan är tillräckligt höga alternativt att de slår mot redan svaga grupper. Andra intresseorganisationer, t.ex. Prostata- cancerförbundet, uttrycker förståelse för försla- get och lämnar det därför utan invändningar.

Skälen för regeringens förslag

Hälso- och sjukvård

Inom hälso- och sjukvården finns det ett tak för hur mycket man behöver betala för bl.a. läkar- besök. Detta regleras i 26 a § hälso- och sjuk- vårdslagen (1982:763). Högkostnadsskyddet innebär att man under en period på tolv månader sammanlagt behöver betala högst 900 kronor i vårdavgifter inom öppenvården, avgifter för vissa förbrukningsartiklar och avgifter för viss tand- vård. När man har betalat 900 kronor får man ett frikort som gäller under resten av tolvmånaders- perioden. Landstingen kan i stort sett själva be- stämma vilka avgifter som ska tas ut vid läkar- besök och andra tjänster i vården.

Barn och ungdomar under 18 år i samma fa- milj (samma hushåll) har ett gemensamt hög- kostnadsskydd. Det innebär att deras avgifter räknas samman och ger frikort om de överstiger 900 kronor. De flesta landsting har infört avgiftsbefrielse för vård av barn och ungdomar upp till 18–20 års ålder.

Inom den slutna vården får en vårdavgift på maximalt 80 kronor per vårddag tas ut av lands- tingen enligt 26 § hälso- och sjukvårdslagen.

Till patientavgifter räknas både de avgifter som betalas hos landstingets mottagningar och

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

avgifter hos de privata vårdgivare som har avtal med landstinget. Även besök hos andra landsting kan räknas in.

Det finns inget nationellt högkostnadsskydd för avgifter med anledning av att man är inlagd på sjukhus (sluten vård) eller för sjukresor och tekniska hjälpmedel. Det finns i vissa landsting högkostnadsskydd för sjukresor och tekniska hjälpmedel. Utformningen av dessa högkost- nadsskydd bestäms av landstingen. Även vilka avgifter som tas ut bestäms av landstingen.

Läkemedel

Det nuvarande statliga förmånssystemet för läkemedel trädde i kraft den 1 januari 1997. De grundläggande bestämmelserna kring de nuva- rande läkemedelsförmånerna finns i lagen (2002:160) om läkemedelförmåner m.m. Be- stämmelserna i lagen kompletteras av vissa be- stämmelser i förordningen (2002:687) om läke- medelsförmåner m.m.

När det nuvarande förmånssystemet trädde i kraft den 1 januari 1997 begränsades patientens samlade läkemedelsutgifter under en tolv- månadersperiod till 1 300 kronor. Beloppsgräns- erna för högkostnadsskyddet har sedermera höjts med verkan fr.o.m. den 1 juni 1999 till nuvarande 1 800 kronor per tolvmånadersperiod.

Högkostnadsskyddet bygger på att den en- skilda patienten får sin totala läkemedelskostnad under en tolvmånadersperiod stegvis reducerad enligt en trappstegsmodell, den s.k. högkost- nadstrappan, beroende på hur stor kostnaden är. Detta innebär enligt nuvarande beloppsgränser att den sammanlagda läkemedelskostnaden re- duceras endast om den överstiger 900 kronor. Om så är fallet utgör kostnadsreduceringen 50 procent av den del som överstiger 900 kronor men inte 1 700 kronor, 75 procent av den del som överstiger 1 700 kronor men inte 3 300 kronor, 90 procent av den del som överstiger 3 300 kronor men inte 4 300 kronor samt hela den del av den sammanlagda kostnaden till den del den överstiger 4 300 kronor. Läkemedel som inte ingår i förmånerna samt läkemedel med merkostnad inom det generiska utbytessystemet kan göra att läkemedelsutgifterna för en enskild patient överstiger 1 800 kronor under en tolv- månadersperiod.

Läkemedel som används inom den slutna vår- den betalas dock av sjukvårdshuvudmännen.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Med sluten vård avses enligt hälso- och sjuk- vårdslagen sådan vård som kräver intagning på sjukhus.

Förslagen till uppdaterade högkostnadsskydd för hälso- och sjukvård samt läkemedel

De satsningar som regeringen genomför inom hälso- och sjukvårdens område syftar till att skapa förutsättningar för en god hälso- och sjuk- vård som tar sin utgångspunkt i patientens be- hov. I första hand syftar regeringens satsningar till att verka för en bibehållen eller bättre hälsa för patienten. För invånarna, i egenskap av skattebetalare, är det av vikt att detta sker genom ett effektivt utnyttjande av gemensamma resur- ser. Det är angeläget att lägga särskilt fokus på att öka valfriheten, tillgängligheten och säker- heten för patienten och brukaren. Satsningar görs också för att stimulera kommuner och landsting till en effektivare och bättre samman- hållen vård och omsorg för äldre. Vidare är det viktigt för patienten och brukaren att det finns möjlighet att vara delaktig, fatta beslut och ta del av kunskap och information om vårdens ut- formning och resultat. Detta kan i sin tur leda till att patienterna och brukarna i ökad utsträckning kan verka pådrivande i hälso- och sjukvårdens förbättringsarbete.

Syftet med föreliggande förlag är att stärka hälso- och sjukvården genom att mer resurser tillförs landstingen. Höjt fribelopp för sjukvård syftar även till att förbättra landstingens möjlig- heter att styra patienterna mot en ändamålsenlig vårdkonsumtion. Detta sker dels genom den statiska förändring som följer av att högkost- nadsskyddet höjs vilket bedöms ge landstingen ökade möjligheter att utforma en mer ändamåls- enlig avgiftsstruktur som på ett bättre sätt styr patienterna till rätt vårdnivå, dels genom de dynamiska effekter detta ger genom förändrade beteendemönster.

En förändring av högkostnadsskydden kan knytas till ett index. Vid en genomgång av andra områden finner man att avgifterna för äldre och handikappomsorg är knutet till prisbasbeloppet (PBB), som i princip följer konsumentprisindex. Nivån på det vanliga och det särskilda bostads- tillägget till pensionärer (BTP och SBTP) följer PBB liksom äldreförsörjningsstödet. Även garantipensionen följer PBB. Handikappersätt- ning som betalas ut i vissa fall är knuten till pris- basbeloppet. Sjukpenning, sjuk- och aktivitets-

ersättning och rehabiliteringsersättning är där- emot oftast inkomstrelaterat.

Riksnormen för försörjningsstöd räknas inte upp med automatik även om hänsyn tas till bland annat PBB vid förändringar. A-kassans högsta belopp är nominellt bestämt liksom bostadsbidrag till barnfamiljer och föräldra- penningens garantinivå.

Även om vissa ersättningar är inkomstrelate- rade har många med stora vårdbehov ersätt- ningar kopplade till prisbasbeloppet. Vissa er- sättningar är till och med nominellt oförändrade eller ändras vid särskilda beslut.

Med en historisk indexering i takt med PBB föreslås högkostnadsskyddet för hälso- och sjukvård bli 1 100 kronor fr.o.m. 2012 jämfört med 900 kronor i dag.

Med en historisk indexering i takt med PBB föreslås en ökning av högkostnadsskyddet för läkemedel från 1 800 kronor till 2 200 kronor fr.o.m. 2012. Detta innebär en ren uppdatering av nuvarande högkostnadstrappa där antalet trappsteg och subventionsgraden behålls intakta medan beloppen inom trappstegen ökar proportionerligt ungefär lika mycket och med ett maximalt läkemedelsvärde om 5 400 kronor jämfört med 4 300 kronor i dag.

Vid remissbehandlingen har en del instanser lyft fram behovet av en fortsatt översyn av nu- varande konstruktioner av avgifter och högkost- nadsskydd. SKL och flera landsting ser dock ett behov av att utforma ett system med årlig index- ering medan andra instanser betonat behovet av att ytterligare belysa fördelningspolitiska aspek- ter.

Regeringen delar uppfattningen att dagens konstruktioner av avgifter och högkostnads- skydd för besök inom hälso- och sjukvården och för läkemedel är i behov av fortsatt översyn, men även inom andra delar av det sociala området finns detta behov. Den 22 juni 2011 tillsatte regeringen därför en särskild utredare som ska se över avgiftsstrukturen för hälso- och sjukvård, läkemedel, äldre- och handikappomsorg m.m. Syftet är att åstadkomma en struktur för avgifter och högkostnadsskydd som långsiktigt bidrar till att utveckla kvaliteten och effektiviteten i vården och omsorgen, värnar de grupper som är mest i behov av vård eller omsorg, styr patienten att söka vård på rätt nivå och i rätt tid, stimulerar till förebyggande och tidiga insatser och bidrar till en långsiktigt hållbar finansiering av vården och omsorgen. Utgångspunkten ska vara att de som

har det sämst ställt ekonomiskt eller är mest i behov av vård eller omsorg inte ska behöva avstå från vård och omsorg på grund av höga kost- nader och därför behöver fördelningspolitiska aspekter beaktas. Uppdraget ska redovisas i januari 2012.

Konsekvenser

Konsekvenserna av promemorians förslag blir ökade intäkter för landstingen samt ökade ut- gifter för personer som ligger över gränsen för högkostnadsskydd för hälso- och sjukvård och läkemedel.

Den samlade ökningen av avgiftsintäkterna vid en historisk indexering av intäkterna blir vid en prognos för 2012 cirka 980 miljoner kronor. Eventuella dynamiska effekter i form av beteendeförändringar har inte beaktats i denna beräkning. Avgiftsintäkterna för landstingen be- räknas öka med ungefär 10 procent eller med cirka 280 miljoner kronor 2012 som en följd av denna höjning. I relation till de samlade patient- avgifterna ökar patientandelen från 1,8 procent av nettokostnaderna till 2,0 procent år 2012.

En uppdatering av högkostnadstrappan för läkemedel beräknas ge cirka 700 miljoner kronor i ökade avgiftsintäkter, om inte avgiftshöjningen påverkar läkemedelskonsumtionen.

För att stärka hälso- och sjukvården genom att mer resurser tillförs landstingen görs ingen reglering enligt den kommunala finansierings- principen beträffande landstingens ökade av- giftsintäkter för sjukvårdsbesök. Detta beräknas öka landstingens intäkter med 140 miljoner kro- nor 2012 och 280 miljoner kronor från 2013. För att de ökade avgiftsintäkterna för läkemedel ska komma landstingen till del ökas anslaget 1:1

Kommunalekonomisk utjämning under utgifts- område 25 Allmänna bidrag till kommuner med 350 miljoner kronor 2012 och med 700 miljoner kronor per år från och med 2013, samtidigt som anslaget 1:5 Bidrag för läkemedelsförmånerna under utgiftsområde 9 minskas med motsva- rande belopp.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Totalt blir den enskilda patientens maximala kostnad för högkostnadsskydden under en tolvmånadersperiod 3 300 kronor. För en person som hamnar över frikortsgränsen för både sjuk- vård och läkemedel ökar kostnaderna med maximalt 600 kronor under ett år.

De som kommer att belastas mest av högre avgifter är de som har flest sjukvårdsbesök och samtidigt använder läkemedel. Dessa grupper be- räknas i snitt få betala 250–350 kronor per per- son i högre avgifter årligen. Personer som inte ingår i dessa grupper beräknas få betala cirka 150 kronor mer per person i genomsnitt per år. Justeringen innebär en ren uppdatering av hög- kostnadsskydden så att de motsvarar det reala värdet vid den senaste revideringen. De personer som behöver mest vård kommer även fortsätt- ningsvis att betala endast en mindre del vid nyttjandet av sjukvård och läkemedel.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Regeringen föreslår att lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2012, men att de nuvarande bestämmelserna om högkostnadsskydd ska gälla övergångsvis.

En patient som före den 1 januari 2012 har uppnått kostnadsbefrielse för avgifter enligt 26 a § hälso- och sjukvårdslagen enligt bestäm- melsens nuvarande lydelse, dvs. betalat avgifter om 900 kronor, behåller denna förmån under den resterande delen av högkostnadsperioden trots att takbeloppet höjts till 1 100 kronor. Kostnadsbefrielsen upphör ett år från det att den första avgiften betalades.

Likaså gäller äldre föreskrifter fortfarande för inköp av förmånsberättigade läkemedel m.m. om det första inköpstillfället inträffat före lag- ändringarna träder i kraft. Om den enskilde ge- nom att köpa t.ex. ett förmånsberättigat läke- medel har påbörjat en högkostnadsperiod före den 1 januari 2012 tillämpas således nu gällande bestämmelser om kostnadsreducering under den resterande delen av tolvmånadersperioden.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

4.12Budgetförslag

4.12.11:1 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd

Tabell 4.10 Anslagsutveckling 1:1 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd

Tusental kronor

2010	Utfall			Anslags-
2010	Utfall	29 469		sparande	1 813
			1	Utgifts-
2011	Anslag	18 696	1	prognos	11 675
2012	Förslag	10 000

2013	Beräknat	10 180	2

2014	Beräknat	10 380	3
2015	Beräknat	10 658	4

1Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposi- tion.

2Motsvarar 10 000 tkr i 2012 års prisnivå.

3Motsvarar 9 985 tkr i 2012 års prisnivå.

4Motsvarar 9 984 tkr i 2012 års prisnivå.

Anslaget används för kostnader kopplade till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN). Kammarkollegiet disponerar medlen för de administrativa och handläggande uppgifter som myndigheten utför åt HSAN. HSAN prövar från och med 1 januari 2011 enbart behörighets- frågor. Prövningen ska ske på ett rättssäkert och omsorgsfullt sätt. Genom sin bedömning av hur hälso- och sjukvårdspersonalen utövar sina yr- ken ska HSAN bidra till en förbättrad vård- kvalitet. Medlen på anslaget får även användas till andra kostnader kopplade till patientsäkerhet och patientklagomålshantering. Under 2010 uppgick anslaget till 30,8 miljoner kronor och utfallet var cirka 29,5 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

Till följd av patientsäkerhetsreformen och den nya patientsäkerhetslagen (2010:659) överfördes hanteringen av patientklagomål från HSAN till Socialstyrelsen den 1 januari 2011. HSAN:s verksamhet renodlades till ett ansvar för behörighetsfrågor, dvs. återkallelse av legitima- tion och andra behörigheter samt prövotid och ansökan om ny legitimation eller annan behörig- het. Dessa frågor utgör endast en mycket liten del av den tidigare verksamheten vid HSAN. I propositionen Patientsäkerhet och tillsyn (prop. 2009/10:210) bedömde regeringen att myndig- heten även fortsättningsvis bör finnas kvar. HSAN har en viktig funktion att fylla och det

gagnar både patientsäkerheten och rättsäker- heten att behålla HSAN.

För att verksamheten ska kunna bedrivas på ett rättssäkert och effektivt sätt har HSAN organiserats som en nämndmyndighet med Kammarkollegiet som värdmyndighet från och med den 1 juli 2011. Som en konsekvens av minskade arbetsuppgifter och den nya organisa- tionen måste en anpassning ske av HSAN:s an- slag. Anslaget minskas därför 2012 och framåt.

Regeringen anser att myndigheten fullgjort sina åtaganden för verksamhetsåret 2010. Inrikt- ningen för HSAN:s verksamhet har dock för- ändrats under 2011.

Tabell 4.11 Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 1:1 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd

Tusental kronor

	2012	2013	2014	2015

Anvisat 2011 1	18 696	18 696	18 696	18 696
Förändring till följd av:
Pris- och löne-
omräkning 2	184	524	931	1 458
Beslut	–8 880	–9 040	–9 231	–9 479
Överföring
till/från andra
anslag

Övrigt			–16	–16
Förslag/
beräknat an-
slag	10 000	10 180	10 380	10 658

1Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2010 (bet. 2010/11:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på ändringsbudget under innevarande år.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 10 000 000 kronor ska anvisas under anslaget 1:1 Hälso- och sjukvårdens ansvars- nämnd för 2012. För 2013, 2014 och 2015 be- räknas anslaget till 10 180 000 kronor, 10 380 000 kronor respektive 10 658 000 kronor.

4.12.21:2 Statens beredning för medicinsk utvärdering

Tabell 4.12 Anslagsutveckling 1:2 Statens beredning för medicinsk utvärdering

Tusental kronor

				Anslags-
2010	Utfall	56 718		sparande	142
2011	Anslag	56 168	1	Utgifts-
2011	Anslag	56 168	1	prognos	55 132
2012	Förslag	56 702
2013	Beräknat	57 951	2

2014	Beräknat	59 062	3

2015	Beräknat	60 569	4

1Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposition.

2Motsvarar 56 702 tkr i 2012 års prisnivå.

3Motsvarar 56 623 tkr i 2012 års prisnivå.

4Motsvarar 56 624 tkr i 2012 års prisnivå.

Anslaget används för SBU:s förvaltningskost- nader. Myndigheten har till uppgift att veten- skapligt utvärdera tillämpade och nya medicinska metoder ur ett samlat medicinskt, ekonomiskt, socialt och etiskt perspektiv. SBU ska samman- ställa utvärderingarna på ett enkelt och lättfatt- ligt sätt samt sprida dem så att vårdgivare och andra berörda kan tillägna sig kunskapen. Myndigheten ska också kontinuerligt utveckla sitt arbete med att sprida utvärderingarna så att dessa tillämpas i praktiken och leder till önskade förändringar inom hälso- och sjukvården. Myndigheten ska även systematiskt identifiera, aktivt föra ut kunskap om samt utvärdera behandlingsmetoder i vården, vars effekter det saknas tillräcklig kunskap om. Under 2010 upp- gick anslaget till cirka 55,9 miljoner kronor och utfallet var cirka 56,7 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

SBU ska från och med 2011 sammanställa kun- skap om arbetsmiljöns betydelse för upp- komsten av sjukdomar. För detta arbete tilldelas myndigheten 5 miljoner kronor per år fr.o.m. 2012 t.o.m. 2014. Medlen belastar utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet, anslaget 3:1

Särskilda jämställdhetsåtgärder.

Regeringen anser att myndigheten fullgjort sina åtaganden för verksamhetsåret 2010. Inrikt- ningen för SBU:s verksamhet bör i stort kvarstå.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Tabell 4.13 Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 1:2 Statens beredning för medicinsk utvärdering

Tusental kronor

	2012	2013	2014	2015

Anvisat 2011 1	56 168	56 168	56 168	56 168
Förändring till följd av:
Pris- och löne-
omräkning 2	601	1 851	3 046	4 557
Beslut	–67	–68	–70	–72
Överföring
till/från andra
anslag

Övrigt			–82	–84
Förslag/
beräknat
anslag	56 702	57 951	59 062	60 569

1Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2010 (bet. 2010/11:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på ändringsbudget under innevarande år.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 56 702 000 kronor anvisas under an- slaget 1:2 Statens beredning för medicinsk ut- värdering för 2012. För 2013, 2014 och 2015 beräknas anslaget till 57 951 000 kronor, 59 062 000 kronor respektive 60 569 000 kronor.

4.12.31:3 Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket

Tabell 4.14 Anslagsutveckling 1:3 Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket

Tusental kronor

2010	Utfall			Anslags-
2010	Utfall	87 984		sparande	7 247
			1	Utgifts-
2011	Anslag	111 348	1	prognos	107 060
2012	Förslag	112 565

2013	Beräknat	115 101	2

2014	Beräknat	117 300	3
2015	Beräknat	120 274	4

1Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposition.

2Motsvarar 112 565 tkr i 2012 års prisnivå.

3Motsvarar 112 409 tkr i 2012 års prisnivå.

4Motsvarar 112 409 tkr i 2012 års prisnivå.

Anslaget används för TLV:s förvaltningskost- nader. TLV ansvarar för beslut om subventio- nering och prisreglering av varor som ingår i läkemedelsförmånerna samt har tillsyn över efterlevnaden av lagen (2002:160) om läke- medelsförmåner m.m. och av föreskrifter och villkor som har meddelats i anslutning till lagen.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Myndigheten ska medverka till en ändamålsenlig och kostnadseffektiv läkemedelsanvändning samt god tillgänglighet till läkemedel i samhället. TLV ansvarar också för beslut om utformningen av det statliga tandvårdsstödet i fråga om ersätt- ningsberättigande åtgärder, referenspriser samt beloppsgränser och ersättningsgrader inom skyddet mot höga kostnader. I myndighetens uppdrag ingår också att bestämma hur det gene- riska utbytet av läkemedel på apoteken ska ske. TLV reglerar hur stor ersättning apoteken får när de säljer receptbelagda läkemedel inom hög- kostnadsskyddet genom att bestämma apote- kens handelsmarginal. Utöver det har TLV i uppgift att utöva tillsyn över apoteksmarknadens aktörer. Under 2010 uppgick TLV:s anslag till cirka 96,5 miljoner kronor och utfallet var cirka 88 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

Regeringen anser att myndigheten fullgjort sina åtaganden för verksamhetsåret 2010. Inrikt- ningen för TLV:s verksamhet inom läkemedels-, apoteks- och tandvårdsområdet bör i stort kvar- stå.

Tabell 4.15 Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 1:3 Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket

Tusental kronor

	2012	2013	2014	2015
Anvisat 2011 1	111 348	111 348	111 348	111 348
Förändring till följd av:
Pris- och löne-
omräkning 2	1 217	3 753	6 115	9 093
Beslut

Överföring
till/från andra
anslag

Övrigt			–163	–167

Förslag/
beräknat
anslag	112 565	115 101	117 300	120 274

1Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2010 (bet. 2010/11:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på ändringsbudget under innevarande år.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 112 565 000 kronor anvisas under an- slaget 1:3 Tandvårds- och läkemedelsförmåns- verket för 2012. För 2013, 2014 och 2015 beräk-

nas anslaget till 115 101 000 kronor, 117 300 000 kronor respektive 120 274 000 kronor.

4.12.4 1:4 Tandvårdsförmåner m.m.

Tabell 4.16 Anslagsutveckling 1:4 Tandvårdsförmåner m.m.

Tusental kronor

2010	Utfall			Anslags-
2010	Utfall	4 908 681		sparande	1 684 628
			1	Utgifts-
2011	Anslag	6 694 480	1	prognos	5 104 670
2012	Förslag	5 454 300

2013	Beräknat	6 144 230

2014	Beräknat	6 402 840
2015	Beräknat	6 644 690

1 Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposition.

Anslagets ändamål är att finansiera det statliga tandvårdsstödet som administreras av Försäk- ringskassan. Ändamålet omfattar både tand- vårdsersättning enligt lagen (1962:381) om all- män försäkring och tandvårdsstöd enligt lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd. En mindre del av anslaget används för stöd till kompetens- centrum m.m. på tandvårdsområdet.

Under 2010 uppgick anslaget till knappt 6,6 miljarder kronor medan utfallet blev knappt 5 miljarder kronor. Avvikelsen i utfall gentemot budgeterat anslag förklaras bl.a. av en lägre vo- lym besök än budgeterat.

Regeringens överväganden

Under 2008 infördes ett nytt statligt tandvårds- stöd i form av ett allmänt tandvårdsbidrag och ett skydd mot höga kostnader. För att finansiera reformen gjordes en generell ökning av anslaget. För 2008 ökade anslaget till 5,3 miljarder kronor och under 2009, då reformen fick helårseffekt, uppgick anslaget till cirka 7,3 miljarder kronor. Under 2011 uppgår anslaget till cirka 6,7 miljarder kronor.

Regeringen beräknade i budgetpropositionen för 2011 en satsning om 500 miljoner kronor per år fr.o.m. 2012 på detta anslag för särskilda stöd till patienter som på grund av långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning har ökat behov av tandvård (se avsnitt 4.10.3). I syfte att ge såväl tandvårdsaktörer som myndigheter tid att förbe- reda sig inför den nya reformen har ikraft- trädandet senarelagts till den 1 januari 2013. Ut-

gifterna för 2012 minskar därmed jämfört med vad som tidigare har beräknats. Regeringen avser att lämna en proposition rörande denna satsning till riksdagen under hösten 2011. Av medlen be- räknas, från och med 2013, 205 miljoner kronor per år tillföras anslaget 1:1 Kommunalekonomisk utjämning inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner, för de delar av stödet som ska utföras av landstingen. 1,2 miljoner kronor per år beräknas från och med 2013 tillföras an- slaget 1:5 Sveriges Domstolar utgiftsområde 4 Rättsväsendet för handläggning av mål avseende statligt tandvårdsstöd. Vidare beräknas 13 miljoner kronor per år från och med 2013 tillföras anslaget 2:1 Försäkringskassan inom ut- giftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjuk- dom och handikapp, för administration av de delar av det nya stödet som faller inom ramen för det statliga tandvårdsstödet. För 2012 före- slås 35 miljoner kronor användas för åtgärder och insatser som är nödvändiga för genom- förandet av de nya stöden. Av dessa medel före- slås 12 miljoner kronor tillföras anslaget 7:1 Socialstyrelsen för framtagande av föreskrifter, 20 miljoner kronor föreslås tillföras anslaget 2:1 Försäkringskassan för utvecklande av it-stöd och informationsinsatser samt 3 miljoner kronor tillföras anslaget 1:6 Bidrag till folkhälsa och sjukvård för övriga informationsinsatser. För 2013–2017 beräknas Försäkringskassan tillföras 10 miljoner kronor per år för avskrivningar och räntekostnader kopplade till investeringar i it- stöd.

Tabell 4.17 Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 1:4 Tandvårdsförmåner m.m.

Tusental kronor

	2012	2013	2014	2015
Anvisat 2011 1	6 694 480	6 694 480	6 694 480	6 694 480
Förändring till följd av:
Beslut	61 250	551 250	551 250	551 250

Övriga makro-
ekonomiska
förutsätt-
ningar
Volymer	–1 301 430	–882 300	–623 690	–381 840

Överföring
till/från andra
anslag		–219 200	–219 200	–219 200
Övrigt

Förslag/
beräknat
anslag	5 454 300	6 144 230	6 402 840	6 644 690

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2010 (bet. 2010/11:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på ändringsbudget under innevarande år.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 5 454 300 000 kronor anvisas under anslaget 1:4 Tandvårdsförmåner m.m. för 2012. För 2013, 2014 och 2015 beräknas anslaget till 6 144 230 000 kronor, 6 402 840 000 kronor respektive 6 644 690 000 kronor.

4.12.51:5 Bidrag för läkemedelsförmånerna

Tabell 4.18 Anslagsutveckling 1:5 Bidrag för läkemedelsförmånerna

Tusental kronor

2010	Utfall			Anslags-
2010	Utfall	23 066 667		sparande	133 333
			1	Utgifts-
2011	Anslag	23 200 000	1	prognos	22 561 320
2012	Förslag	22 550 000

2013	Beräknat	22 200 000

2014	Beräknat	22 200 000
2015	Beräknat	22 200 000

1 Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposition.

Anslagets ändamål är att finansiera det särskilda statsbidrag till landstingen för deras kostnader för läkemedelsförmånerna. Medlen syftar till att ändamålsenliga och säkra läkemedel ska kunna förskrivas till en rimlig kostnad för den enskilde. Statens ekonomiska ersättning till landstingen för kostnaderna för läkemedelsförmånerna fast- ställs genom överenskommelser mellan staten och SKL. I enlighet med överenskommelsen för 2011 ersätter staten sjukvårdshuvudmännen med 22,9 miljarder kronor. Till detta belopp ska av- räknas drygt 400 miljoner kronor, som är lands- tingens återbetalning av statsbidrag avseende förra avtalsperioden. Den överenskomna ersätt- ningen för ett visst år utbetalas från detta anslag till landstingen med ett fast månatligt belopp. Det månatliga beloppet motsvarar en tolftedel av den överenskomna ersättningen och utbetalas två månader i efterhand. Från anslaget utbetalas således under 2011 ersättning till landstingen för läkemedelsförmånerna dels under månaderna november och december 2010, dels under måna- derna januari t.o.m. oktober 2011. Under 2011 kommer följaktligen cirka 22,5 miljarder kronor att utbetalas från anslaget.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Regeringens överväganden

För 2012 finns inget avtal. Regeringen avser att teckna ett avtal med SKL för 2012. I avtalet för 2011 finns dock reglerat att parterna, dvs. Social- departementet och SKL, ska inleda diskussioner om förutsättningarna för att föra över ersätt- ningen till anslaget 1:1 Kommunalekonomisk ut- jämning inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner. Parterna är också överens om att tillsätta en gemensam arbetsgrupp som bl.a. ska genomföra en översyn av hur utjämningen kan utformas inom ramen för den kommunal- ekonomiska utjämningen samt storleken på ett eventuellt växlingsbelopp. Gruppen ska senast den 1 oktober 2011 redovisa sitt uppdrag till Socialdepartementet och SKL.

Eftersom avtalet för 2011 uppgår till 22,9 miljarder kronor medan den tidigare beräk- nade anslagsnivån för 2011 och framåt var 23,2 miljarder kronor minskas anslagets nivå med 300 miljoner kronor per år fr.o.m. 2012.

I denna proposition föreslås att högkostnads- skyddet för läkemedel m.m. höjs från 1 800 kro- nor till 2 200 kronor. Beloppen inom högkost- nadstrappan för läkemedel höjs proportionerligt lika mycket. Lagändringarna träder i kraft den 1 januari 2012. För patienter som har hunnit på- börja en högkostnadsperiod före ikraftträdandet ska nuvarande bestämmelser gälla under resten av perioden.

Konsekvenserna av förslaget innebär ökade intäkter för landstingen. En uppdatering av hög- kostnadstrappan för läkemedel beräknas ge cirka 700 miljoner kronor i ökade avgiftsintäkter per år. För att de ökade avgiftsintäkterna för läke- medel ska komma landstingen till del ökas ansla- get 1:1 Kommunalekonomisk utjämning inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommu- ner med 350 miljoner kronor 2012 och med 700 miljoner kronor per år från och med 2013. Anslaget 1:5 Bidrag för läkemedelsförmånerna minskas i samma omfattning, eftersom lands- tingens kostnader för läkemedelsförmånerna re- duceras när avgiftsintäkterna ökar.

Tabell 4.19 Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 1:5 Bidrag för läkemedelsförmånerna

Tusental kronor

	2012	2013	2014	2015

Anvisat 2011 1	23 200 000	23 200 000	23 200 000	23 200 000
Förändring till följd av:
Beslut	–350 000	–700 000	–700 000	–700 000
Överföring
till/från andra
anslag

Övrigt	–300 000	–300 000	–300 000	–300 000
Förslag/
beräknat
anslag	22 550 000	22 200 000	22 200 000	22 200 000

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2010 (bet. 2010/11:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på ändringsbudget under innevarande år.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 22 550 000 000 kronor anvisas under anslaget 1:5 Bidrag för läkemedelsförmånerna för 2012. För 2013, 2014 och 2015 beräknas anslaget till 22 200 000 000 kronor respektive år.

4.12.61:6 Bidrag till folkhälsa och sjukvård

Tabell 4.20 Anslagsutveckling 1:6 Bidrag till folkhälsa och

sjukvård

Tusental kronor

				Anslags-
2010	Utfall	489 508		sparande	39 808
2011	Anslag	944 765	1	Utgifts-
2011	Anslag	944 765	1	prognos	929 768
2012	Förslag	1 711 923	2

2013	Beräknat	1 606 414

2014	Beräknat	1 606 414
2015	Beräknat	490 214

1Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposition.

2364 tkr avser statlig ålderspensionsavgift för 2012 varav –181 tkr avser regleringsbelopp för 2009.

Ändamålet för anslaget är att genom riktade satsningar arbeta för att säkerställa att hälso- och sjukvården är kunskapsbaserad, håller en god tillgänglighet, stärker patientens delaktighet och valfrihet i vården samt för att förbättra förut- sättningarna för att hälso- och sjukvårdens re- sultat följs upp på ett öppet och jämförbart sätt och att kunskap och erfarenheter tas till vara för att systematiskt förbättra hälso- och sjukvården. Från anslaget utbetalas även medel för att stärka hälsofrämjande hälso- och sjukvård och för in- satser inom regeringens folkhälsoarbete m.m. Anslaget uppgick till 522,5 miljoner kronor

under 2010 och utfallet under samma år blev 489,5 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

Ett antal utvecklingsprojekt för att stärka rege- ringens politik inom hälso- och sjukvårds- området har under de senaste åren påbörjats. Flera av dessa är långsiktiga åtaganden som kommer att kräva finansiering även under 2012. Däribland kan nämnas satsningar inom cancer- området, nationell e-hälsa och strukturerade journaler, riktlinjer för förebyggande metoder m.m. Regeringens avsikt är att påbörjade åtagan- den ska fullföljas med finansiering under 2012.

Dessutom utbetalas medel från anslaget i samband med överenskommelser med SKL för implementering av regeringens politik samt andra insatser och bidrag som ryms inom ansla- gets ändamål. Medel från anslaget fördelas även till insatser som är viktiga för folkhälsan samt till vissa internationella åtaganden inom området folkhälsa och sjukvård.

Inom anslaget avsätts utöver detta cirka 8,8 miljoner kronor för ersättning för vissa kost- nader och förluster som uppkommit till följd av myndighetsingripanden för att hindra spridning av smittsam sjukdom enligt smittskyddslagen (2004:168), miljö- och livsmedelsbalken (2006:804) samt för ersättning till smittbärare enligt lagen (1989:225) om ersättning till smitt- bärare, samt cirka 500 000 kronor till statlig ålderspensionsavgift avseende ersättning till smittbärare.

I budgetproposition för 2011 aviserade rege- ringen en flerårig satsning på patientsäkerhet som till största delen består av ett årligt presta- tionsbaserat stimulansbidrag till landstingen. Under 2011 uppgår satsningen till 500 miljoner kronor. För 2012–2014 aviserade regeringen 675 miljoner kronor per år för patientsäkerhets- satsningen. Under 2012 avsätts 15 miljoner av dessa medel för jämlik vård.

Vidare aviserade regeringen i budgetproposi- tionen för 2011 en särskild satsning under 2012– 2014 för förbättringar av vården och omsorgen av äldre. För denna perioden beräknades 325 miljoner kronor per år.

Regeringen har sedan tidigare aviserat en sats- ning kring forskning inom ämnesområdet far- maci om 4 miljoner kronor per år.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

För att finansiera en utvidgning av förord- ningen (1998:1814) om statsbidrag till vissa organisationer inom det sociala området till att även omfatta områdena folkhälsa och stöd till efterlevande överförs till detta anslag fr.o.m. 2012 årligen 3 miljoner kronor från anslaget 1:8 Bidrag till psykiatri samt 450 000 kronor från an- slaget 2:1 Statens folkhälsoinstitut.

Försäkringskassan har haft 2 miljoner kronor årligen för löpande drift och förvaltning av en prisjämförelsetjänst för tandvården. Försäkrings- kassan har under 2011, i enlighet med uppdrag i regleringsbrevet för 2011, avvecklat tjänsten. 2 miljoner kronor flyttas därför permanent från anslaget 2:1 Försäkringskassan inom utgifts- område 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp till anslaget 1:6 Bidrag till folk- hälsa och sjukvård.

Regeringen beräknade i budgetpropositionen för 2011 en satsning om 500 miljoner kronor per år fr.o.m. 2012 på anslaget 1:4 Tandvårds- förmåner m.m. för särskilda stöd till patienter som på grund av långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning har ökat behov av tand- vård (se avsnitt 4.10.3 och 4.12.4). Regeringen avser att lämna en proposition rörande denna satsning till riksdagen under hösten 2011. För 2012 föreslås anslaget 1:6 tillföras 3 miljoner kronor från anslaget 1:4 Tandvårds- förmåner m.m. för informationsinsatser kopp- lade till genomförandet av satsningen.

Medel överförs från det i statens budget för 2011 uppförda anslaget 2:6 Folkhälsopolitiska åt- gärder, som upphör vid årsskiftet 2011/2012. Beloppet uppgår till 8,3 miljoner kronor per år fr.o.m. 2012. Medlen används till kostnader för beredskapslager av antivirala läkemedel och antibiotika samt till den fortsatta utvecklingen av skaderegistreringssystemet Injury Data Base.

Inom ramen för anslaget och den så kallade Dagmaröverenskommelsen har det under flera år gjorts satsningar på kvalitetsregister. Regeringen avser att fortsätta göra satsningar på kvalitets- register från anslaget och förstärker anslaget från och med 2012 med 80 miljoner kronor per år för

utökade	kvalitetsregistersatsningar (se				avsnitt
4.10.4).
Anslaget		föreslås	ökas	2012	med
160 miljoner kronor för satsningar på					tillgäng-
lighet,	innefattande		bl.a. hälsodagbok och

stimulansbidrag för införande av LOV (se av- snitt 4.10.1). För 2013 och 2014 beräknas mot- svarande satsning till 100 miljoner kronor per år.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Tabell 4.21 Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 1:6 Bidrag till folkhälsa och sjukvård

Tusental kronor

	2012	2013	2014	2015

Anvisat 2011 1	944 765	944 765	944 765	944 765
Förändring till följd av:
Beslut	753 000	646 000	646 000	-469 000
Överföring
till/från andra
anslag	14 158	15 649	15 649	14 449

Övrigt
Förslag/
beräknat
anslag	1 711 923	1 606 414	1 606 414	490 214

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2010 (bet. 2010/11:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på ändringsbudget under innevarande år.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 1 711 923 000 kronor anvisas under anslaget 1:6 Bidrag till folkhälsa och sjukvård un- der 2012. För 2013, 2014 och 2015 beräknas anslaget till 1 606 414 000 kronor, 1 606 414 000 kronor respektive 490 214 000 kronor.

4.12.71:7 Sjukvård i internationella förhållanden

Tabell 4.22 Anslagsutveckling 1:7 Sjukvård i internationella förhållanden

Tusental kronor

2010	Utfall			Anslags-
2010	Utfall	578 806		sparande	–27 901
			1	Utgifts-
2011	Anslag	623 425	1	prognos	624 626
2012	Förslag	583 692
2013	Beräknat	604 451

2014	Beräknat	628 018

2015	Beräknat	650 902

1 Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposition.

Anslaget används till att finansiera ersättning för sjukvårdsförmåner i internationella förhållanden. Administrationen sköts av Försäkringskassan och grundar sig på fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och EU-förordning 883/04 om samordning av de sociala trygghetssystemen. Under 2010 uppgick anslaget till cirka 557 miljoner kronor och ut- fallet under samma år blev 579 miljoner kronor.

Kostnader för sjukvård i internationella för- hållanden har kopplingar till det svenska EU- medlemskapet och till sjukvårdsavtal som Sverige tecknat med andra länder. Kostnaderna

inom anslaget kan delas upp i fyra olika områden

– turistvård, sjuk- och tandvårdstjänster, pensio- närsvård samt konventionsvård.

Med termen turistvård avses vård för svenska turister som blivit sjuka i samband med tillfällig vistelse i annat EU-land samt vård för stude- rande och utsända. I begreppet ingår även plane- rad vård efter förhandstillstånd. Begreppet sjuk- och tandvårdstjänster avser kostnader i samband med ersättningar i enlighet med EUF-fördragets artiklar 56–57 om den fria rörligheten för tjäns- ter. I begreppet pensionärsvård ingår vård för svenska pensionärer som valt att bosätta sig i annat medlemsland. Termen konventionsvård avser kostnader till följd av bilaterala överens- kommelser om vårdförmåner och betalnings- avståenden med länder inom och utanför EU.

Kostnaderna för sjukvårdförmåner i interna- tionella förhållanden har stigit i och med ett ökat europeiskt samarbete, en utvidgad union, en ökad rörlighet över gränserna samt en ökad kun- skap om rättigheter och möjligheter i ett integre- rat Europa.

Europaparlamentet och Europeiska unionens råd antog i mars 2011 direktivet 2011/24/EU om tillämpningen av patienträttigheter vid gräns- överskridande hälso- och sjukvård. Bakgrunden till direktivet är ett antal domar i EU-domstolen som slagit fast att sjukvård, oavsett hur den är finansierad och organiserad, träffas av EUF- fördragets regler om fri rörlighet för tjänster. Patienter har därför rätt till ersättning från sitt hemland för vård utförd i andra EU-länder på samma villkor som gäller för vård i hemlandet. Enligt direktivets bestämmelser ska medlems- staterna senast den 25 oktober 2013 genomföra nödvändiga ändringar i nationell lagstiftning i överensstämmelse med vad som föreskrivs i direktivet.

Regeringens överväganden

Kostnaden för sjukvårdsförmånerna i inter- nationella förhållanden har kopplingar till det svenska medlemskapet i EU och till avtal om sjukvårdsförmåner som Sverige tecknat med andra länder. Med medlemskapet i EU följer ett kostnadsansvar för sjukvård som lämnas i andra EU-länder till personer som är försäkrade i Sverige samt till pensionärer som är bosatta i en annan medlemsstat. På motsvarande sätt har andra medlemsstater ett kostnadsansvar gent-

emot Sverige. Utgifterna bestäms av faktorer som till övervägande del är svåra att påverka – människors mönster för boende, studier, arbete och resande. Eftersläpningen i debiteringen för turist- och pensionärsvården bidrar också till osäkerheten i prognoserna för vård i inter- nationella förhållanden.

Tabell 4.23 Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 1:7 Sjukvård i internationella förhållanden

Tusental kronor

	2012	2013	2014	2015

Anvisat 2011 1	603 425	603 425	603 425	603 425
Förändring till följd av:
Beslut

Övriga makro-
ekonomiska
förutsätt-
ningar	-56 827	-49 220	-53 638	113 763

Volymer	37 094	50 246	78 231	-66 286
Överföring
till/från andra
anslag

Övrigt
Förslag/
beräknat
anslag	583 692	604 451	628 018	650 902

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2010 (bet. 2010/11:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på ändringsbudget under innevarande år.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 583 692 000 kronor anvisas under an- slaget 1:7 Sjukvård i internationella förhållanden för 2012. För 2013, 2014 och 2015 beräknas an- slaget till 604 451 000 kronor, 628 018 000 kro- nor respektive 650 902 000 kronor.

4.12.8 1:8 Bidrag till psykiatri

Tabell 4.24 Anslagsutveckling 1:8 Bidrag till psykiatri

Tusental kronor

				Anslags-
2010	Utfall	802 550		sparande	109 650
2011	Anslag	887 942	1	Utgifts-
2011	Anslag	887 942	1	prognos	867 857
2012	Förslag	867 330

2013	Beräknat	867 330
2014	Beräknat	867 330

2015	Beräknat	867 330

1 Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposi- tion.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Anslaget används för insatser inom psykiatri och psykisk hälsa. Under 2010 uppgick anslaget till cirka 890 miljoner kronor och utfallet var cirka 797 miljoner kronor. Det huvudsakliga skälet till överskottet är att avsatta medel till sysselsätt- ningssatsningen riktad mot kommunerna (cirka 75 miljoner kronor) endast delvis har förbrukats på grund av att det bara är ett fåtal kommuner som har sökt bidraget. Ett ytterligare skäl är att Socialstyrelsen endast har kunnat förbruka en mindre del av de medel (25 miljoner kronor) som avsatts för förstärkt tillsyn av kommuner- nas insatser till personer med psykisk funktions- nedsättning. Bakgrunden är det omfattande för- ändringsarbetet på grund av övertagandet av till- synen av socialtjänsten.

Under 2011 har regeringen avsatt cirka 888 miljoner kronor för att genom olika insatser åstadkomma konkreta och varaktiga förbätt- ringar för personer med psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning. Insatserna har i huvudsak bestått av uppdrag till myndigheter och överenskommelser mellan regeringen och SKL.

Bemyndigande om ekonomiska åtaganden

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att under 2012 för ramanslaget 1:8 Bidrag till psykia- tri besluta om bidrag som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida an- slag på högst 21 000 000 kronor 2013–2017.

Skälen för regeringens förslag: Den grund- forskning som finansieras av Vetenskapsrådet bedrivs vanligen i form av fleråriga projekt. Följ- aktligen medför finansiering av forskning i form av stöd till anställningar fleråriga åtaganden.

Regeringen anser därför att Vetenskapsrådet för budgetåret 2012 ska ges möjlighet att fatta beslut om stöd till forskning som innebär åta- ganden för kommande budgetår.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Tabell 4.25 Särskilt bemyndigande om ekonomiska åtaganden

Tusental kronor

	Utfall	Prognos	Förslag	Beräknat	Beräknat
	2010	2011	2012	2013	2014–2017
Ingående åtaganden	0	10 739	20 000

Nya åtaganden	10 739	14 261	13 000

Infriade åtaganden	0	–5 000	–12 000	–12 000	–9 000
Utestående åtaganden	10 739	20 000	21 000

Erhållet/föreslaget bemyndigande	25 000	21 000	21 000

Regeringens överväganden

Psykiatriområdet är ett av regeringens mest prio- riterade områden. Genom de satsningar som presenterades för riksdagen våren 2009 (skr. 2008/09:185) har regeringen inlett ett om- fattande förbättrings- och utvecklingsarbete som ska leda till bättre villkor för personer med psy- kisk sjukdom eller psykisk funktionsnedsätt- ning. Det är viktigt att detta arbete fortsätter. Målsättningen med regeringens politik är att ge- nom strategiska och mer långsiktiga satsningar åstadkomma varaktiga förbättringar inom detta område. Det är också angeläget att åtgärder vid- tas som motverkar psykisk ohälsa i befolk- ningen, särskilt när det gäller barn och unga.

Inom ramen för regeringens psykiatrisatsning har regeringen tidigare, efter beslut i riksdagen, gjort överföringar mellan anslaget 1:8 och andra anslag inom andra utgiftsområden, bl.a. till Karolinska institutet för utökat antal platser på psykologprogrammet. Dessa överföringsbelopp kommer att förändras årligen i takt med att pro- grammet byggs ut till full volym, och när det gäller psykologprogrammet vid Karolinska in- stitutet omfattar de cirka 11,5 miljoner kronor 2012 för plats- och studiemedelskostnader.

Anslaget minskas med 3 miljoner kronor per år fr.o.m. 2012 för att finansiera en utvidgning av förordningen (1998:1814) om statsbidrag till vissa organisationer inom det sociala området till att även omfatta områdena folkhälsa och stöd till efterlevande. Anslaget 1:6 Bidrag till folkhälsa och sjukvård ökar med motsvarande belopp.

Anslaget minskas med 15 miljoner kronor per år fr.o.m. 2012 för att finansiera andra angelägna satsningar inom utgiftsområde 9.

Tabell 4.26 Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 1:8 Bidrag till psykiatri

Tusental kronor

	2012	2013	2014	2015
Anvisat 2011 1	887 942	887 942	887 942	887 942
Förändring till följd av:
Beslut	–15 000	–15 000	–15 000	–15 000

Överföring
till/från andra
anslag	–5 612	–5 612	–5 612	–5 612

Övrigt

Förslag/
beräknat
anslag	867 330	867 330	867 330	867 330

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2010 (bet. 2010/11:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på ändringsbudget under innevarande år.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 867 330 000 kronor anvisas under an- slaget 1:8 Bidrag till psykiatri för 2012. För 2013, 2014 och 2015 beräknas anslaget till 867 330 000 kronor respektive år.

4.12.9 1:9 Prestationsbunden vårdgaranti

Tabell 4.27 Anslagsutveckling 1:9 Prestationsbunden

vårdgaranti

Tusental kronor

2010	Utfall			Anslags-
2010	Utfall	1 000 000		sparande	0
			1	Utgifts-
2011	Anslag	1 000 000	1	prognos	1 000 000
2012	Förslag	1 000 000

2013	Beräknat	1 000 000

2014	Beräknat	1 000 000
2015	Beräknat	1 000 000

1 Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposition.

Anslaget används för statsbidrag till landstingen för att kontinuerligt arbeta med att förbättra till- gängligheten till hälso- och sjukvården. Medlen fördelas genom en resultatbaserad ersättnings- modell som regeringen och SKL årligen kommer överens om. Avsikten är att genom tydliga inci- tament ytterligare stimulera landstingen att er- bjuda patienter vård i rätt tid. Syftet är att elimi- nera de vårdköer som i dag medför förlängt lidande för patienterna, försvårar behandlingar och ökar samhällets kostnader för hälso- och sjukvården. För 2010 uppgick anslaget till 1 mil- jard kronor och utfallet var 1 miljard kronor.

Regeringens överväganden

Regeringen ingick i december 2008 en överens- kommelse med SKL om en nationell satsning för en fungerande vårdgaranti, den s.k. kömiljarden. Överenskommelsen omfattar 1 miljard kronor per år 2010–2012 och ska revideras årligen. I överenskommelsen regleras de kriterier som landstingen ska uppfylla för att statliga bidrag ska utbetalas. Vid avstämningen av 2010 års re- sultat konstaterades att trots att kraven har ökat i jämförelse med 2009 års överenskommelse kla- rade 20 av 21 landsting av att ge åtminstone 80 procent av patienterna vård inom vård- garantins gräns på 90 dagar för antingen besök eller behandling eller både och. En utförligare beskrivning av arbetet med kömiljarden ges i av- snitt 4.5.1.

I slutet av 2010 ingicks överenskommelsen som ska gälla 2011 års kömiljard. Grund- konstruktionen är densamma men satsningen stramas åt ytterligare för att skynda på arbetet med att förbättra tillgängligheten. I och med att vårdgarantins 90-dagarsgränser numera regleras i hälso- och sjukvårdslagen (3 g §) och förordning (2010:349) om vårdgaranti så har kraven på landstingen förändrats såtillvida att landstingen under året måste klara av att ge patienter ett be- sök eller en behandling inom 60 dagar.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Tabell 4.28 Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 1:9 Prestationsbunden vårdgaranti

Tusental kronor

	2012	2013	2014	2015

Anvisat 2011 1	1 000 000	1 000 000	1 000 000	1 000 000

Förändring till följd av:

Beslut

Överföring till/från andra anslag

Övrigt

Förslag/
beräknat
anslag	1 000 000	1 000 000	1 000 000	1 000 000

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2010 (bet. 2010/11:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på ändringsbudget under innevarande år.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 1 000 000 000 kronor anvisas under anslaget 1:9 Prestationsbunden vårdgaranti för 2012. För 2013, 2014 och 2015 beräknas anslaget till 1 000 000 000 kronor respektive år.

4.12.10 1:10 Bidrag för mänskliga vävnader och celler

Tabell 4.29 Anslagsutveckling 1:10 Bidrag för mänskliga vävnader och celler

Tusental kronor

				Anslags-
2010	Utfall	74 000		sparande	0
2011	Anslag	74 000	1	Utgifts-
2011	Anslag	74 000	1	prognos	74 000
2012	Förslag	74 000

2013	Beräknat	74 000

2014	Beräknat	74 000
2015	Beräknat	74 000

1 Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposition.

Den 31 mars 2004 antog Europaparlamentet och rådet ett direktiv (2004/23/EG) om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konser- vering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler. Direktivet har genomförts i svensk rätt genom lagen (2008:286) om kvali- tets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler. För 2010 uppgick anslaget till 74 miljoner kronor och utfallet var 74 miljoner kronor.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Regeringens överväganden

Sjukvårdshuvudmännens kostnader för genom- förandet i Sverige av de krav direktivet ställer beräknades till 119 miljoner kronor per år under tio år, 2008–2017. Av dessa utbetalas 45 miljoner kronor via anslaget 1:1 Kommunal- ekonomisk utjämning inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner. Resterande medel utbetalas via detta anslag.

Tabell 4.30 Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 1:10 Bidrag för mänskliga vävnader och celler

Tusental kronor

	2012	2013	2014	2015

Anvisat 2011 1	74 000	74 000	74 000	74 000

Förändring till följd av:

Beslut

Överföring till/från andra anslag

Övrigt

Förslag/
beräknat
anslag	74 000	74 000	74 000	74 000

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2010 (bet. 2010/11:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på ändringsbudget under innevarande år.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 74 000 000 kronor anvisas under an- slaget 1:10 Bidrag för mänskliga vävnader och celler för 2012. För 2013, 2014 och 2015 beräk- nas anslaget till 74 000 000 kronor respektive år.

4.12.11 1:11 Läkemedelsverket

Tabell 4.31 Anslagsutveckling 1:11 Läkemedelsverket

Tusental kronor

				Anslags-
2010	Utfall			sparande	0
2011	Anslag	113 190	1	Utgifts-
2011	Anslag	113 190	1	prognos	110 821
2012	Förslag	113 190

2013	Beräknat	113 190

2014	Beräknat	113 190
2015	Beräknat	113 190

1 Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposition.

Detta anslag används för vissa verksamheter vid Läkemedelsverket. Verksamheterna omfattar bl.a. marknadsbevakningen för medicintekniska produkter, utökade ansvarsområden till följd av lagen (2006:496) om blodsäkerhet och lagen

(2008:286) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler, samt ökade kostnader för Läkemedelsverket till följd av ny lagstiftning på EU-nivå inom om- rådena för kosmetika, medicinteknik och avan- cerade terapier. De omfattar även myndighetens ökade kostnader efter apoteksomregleringen, bl.a. Giftinformationscentralen, producentobe- roende läkemedelsinformation och centrumet för bättre läkemedelsanvändning. Anslaget är nytt för 2011.

Regeringens överväganden

Tabell 4.32 Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 1:11 Läkemedelsverket

Tusental kronor

	2012	2013	2014	2015

Anvisat 2011 1	113 190	113 190	113 190	113 190

Förändring till följd av:

Beslut

Överföring till/från andra anslag

Övrigt

Förslag/
beräknat
anslag	113 190	113 190	113 190	113 190

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2010 (bet. 2010/11:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på ändringsbudget under innevarande år.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 113 190 000 kronor anvisas under an- slaget 1:11 Läkemedelsverket för 2012. För 2013, 2014 och 2015 beräknas anslaget till 113 190 000 kronor respektive år.

4.12.12 1:12 Myndigheten för vårdanalys

Tabell 4.33 Anslagsutveckling 1:12 Myndigheten för vårdanalys

Tusental kronor

				Anslags-
2010	Utfall			sparande	0
2011	Anslag	18 000	1	Utgifts-
2011	Anslag	18 000	1	prognos	13 903
2012	Förslag	27 000

2013	Beräknat	29 428	2
2014	Beräknat	29 858	3

2015	Beräknat	30 646	4

1Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposition.

2Motsvarar 28 865 tkr i 2012 års prisnivå.

3Motsvarar 28 685 tkr i 2012 års prisnivå.

4Motsvarar 28 684 tkr i 2012 års prisnivå.

Anslaget ska användas för Myndighetens för vårdanalys förvaltningskostnader. Myndigheten för vårdanalys har till uppgift att ur ett patient-, brukar-, och medborgarperspektiv följa upp och analysera verksamheter och förhållanden inom hälso- och sjukvård, tandvård samt i gränssnittet mellan vård och omsorg. Myndigheten inrätta- des den 1 januari 2011 och är under uppbyggnad under 2011 och 2012.

Regeringens överväganden

Den 1 januari 2011 inrättades Myndigheten för vårdanalys. Myndigheten ska bl.a. följa upp och analysera vårdens och omsorgens funktionssätt, effektivitetsgranska statliga åtaganden och verk- samheter, samt inom sitt verksamhetsområde bistå regeringen med underlag och rekommen- dationer för effektivisering av statlig verksamhet och styrning. Myndigheten har även till uppgift att kontinuerligt utvärdera sådan information om vården och omsorgen som lämnas till den enskilde.

Anslaget tillförs 2012 cirka 7 miljoner kronor från anslaget 1:6 Bidrag till folkhälsa och sjukvård. Medel överförs även för socialtjänstområdet, från anslag 4:2 Vissa statsbidrag inom funktions- hindersområdet, 2 miljoner kronor för 2012 samt ytterligare 2 miljoner kronor beräknas per år från och med 2013. Ökningen av anslaget beror på att myndigheten är under uppbyggnad under 2011 och 2012.

Tabell 4.34 Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 1:12 Myndigheten för vårdanalys

Tusental kronor

	2012	2013	2014	2015
Anvisat 2011 1	18 000	18 000	18 000	18 000
Förändring till följd av:
Pris- och löne-
omräkning 2	179	533	923	1 422
Beslut	1 970	3 910	3 845	3 947

Överföring
till/från andra
anslag	6 851	6 985	7 131	7 320

Övrigt			–42	–43

Förslag/
beräknat
anslag	27 000	29 428	29 858	30 646

1Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2010 (bet. 2010/11:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på ändringsbudget under innevarande år.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 27 000 000 kronor anvisas under an- slaget 1:12 Myndigheten för vårdanalys för 2012. För 2013, 2014 och 2015 beräknas anslaget till 29 428 000 kronor, 29 858 000 kronor respektive 30 646 000 kronor.

4.13Socialstyrelsen

Socialstyrelsen är förvaltningsmyndighet för verksamhet som rör hälso- och sjukvård och annan medicinsk verksamhet, tandvård, hälso- skydd, smittskydd, socialtjänst, stöd och service till vissa funktionshindrade samt frågor om alkohol och missbruksmedel. Socialstyrelsen ska verka för en god hälsa och social välfärd samt för stödinsatser, omsorg och vård av hög kvalitet på lika villkor för hela befolkningen.

Socialstyrelsen har ett samlat ansvar, sektors- ansvar, för genomförande av de handikapp- politiska målen med anknytning till Social- styrelsens verksamhetsområde. Socialstyrelsen ska inom ramen för detta ansvar vara samlande, stödjande och pådrivande i förhållande till övriga berörda parter.

Inom ramen för dessa verksamheter har Socialstyrelsen tre huvuduppgifter. Social- styrelsen ska bygga upp och sprida kunskap, arbeta med regelgivning och utöva tillsyn.

Inom ramen för verksamhetsgrenen kunskap samlar myndigheten in, sammanställer, analyse- rar och rapporterar inom sina ansvarsområden. Genom statistikframställning, uppföljning och utvärdering följer myndigheten utvecklingen inom sina ansvarsområden. Socialstyrelsens arbete ska bidra till att vård och omsorg baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet, och att patienter, klienter och brukare får god vård, om- sorg och service.

Normeringsarbetet handlar om att ta fram föreskrifter och allmänna råd inom hälso- och sjukvård, smittskydd, hälsoskydd och social- tjänst. I begreppet inkluderas nationella riktlinjer för vård, behandling och omsorg, klassifika- tioner av sjukdomar och åtgärder, rekommen- derade termer och begrepp samt kompetens- beskrivningar. Normeringen ska vara ett stöd för de verksamhetsansvariga och personalen i deras arbete med att höja kvaliteten och öka säker- heten och effektiviteten.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Tillsynsverksamheten kontrollerar på olika sätt att lagstiftningen följs inom hälso- och sjuk- vård, smittskydd och hälsoskydd och social- tjänst. Länsstyrelsernas tillsyns- och tillstånds- verksamhet enligt socialtjänstlagen (2001:453, SoL) och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) har förts över till Socialstyrelsen och samordnats med Social- styrelsens tillsyn av hälso- och sjukvården. Även tillsynen av Statens Institutionsstyrelses institu- tioner är numera en uppgift för Socialstyrelsen.

4.13.1 7:1 Socialstyrelsen

Tabell 4.35 Anslagsutveckling 7:1 Socialstyrelsen

Tusental kronor

2010	Utfall			Anslags-
2010	Utfall	829 474		sparande	53 306
			1	Utgifts-
2011	Anslag	899 766	1	prognos	898 110
2012	Förslag	953 409

2013	Beräknat	955 576	2

2014	Beräknat	973 964	3
2015	Beräknat	999 222	4

1Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposition.

2Motsvarar 937 362 tkr i 2012 års prisnivå.

3Motsvarar 936 107 tkr i 2012 års prisnivå.

4Motsvarar 936 108 tkr i 2012 års prisnivå.

Anslaget används för Socialstyrelsens förvalt- ningskostnader. Under 2010 uppgick anslaget till cirka 865 miljoner kronor och utfallet var cirka 829 miljoner kronor.

Tabell 4.36 Offentligrättslig verksamhet

Tusental kronor

Offentlig-	Intäkter till	Intäkter	Kostnader	Resultat
rättslig	inkomsttitel	som får		(intäkt –
verksamhet	(som inte får	disponeras		kostnad)
	disponeras)

Utfall 2010	24 710	0	22 647	2 063
Prognos 2011	22 200	0	22 500	–300

Budget 2012	22 200	0	22 500	–300

Intäkterna för offentligrättslig verksamhet avser till stor del Socialstyrelsens avgifter för ut- färdandet av legitimationer. Detta arbete sker inom myndighetens arbete med behörighets- frågor. Myndigheten disponerar inte någon del av intäkterna för detta, utan dessa inlevereras i sin helhet till statens budgets inkomstsida. Socialstyrelsen ska även ta ut avgifter för tillsyn av blodverksamhet. Myndigheten disponerar inte dessa avgifter. Socialstyrelsen ska utöva till-

syn över verksamhet som rör insamling, kon- troll, framställning, förvaring och distribution av vävnader och celler. Tillsynen är avgiftsbelagd och avgifterna disponeras inte av Socialstyrelsen. Socialstyrelsens kostnader för tillsynsupp- gifterna för blod-, vävnads- och cellverksamhet kommer under en övergångstid på cirka ett år att väsentligen överskrida det resurstillskott som Socialstyrelsen erhållit. När föreskriftsarbetet och det inledande arbetet med tillståndsgivning är genomfört kommer kostnaderna att motsvara intäkterna.

Tabell 4.37 Uppdragsverksamhet

Tusental kronor

Uppdragsverksamhet	Intäkter	Kostnader	Resultat
			(intäkt –
			kostnad)

Utfall 2010	17 084	16 316	766
(varav tjänsteexport)	0	0	0

Prognos 2011	18 000	18 000	0
(varav tjänsteexport)	0	0	0

Budget 2012	18 000	18 000	0
(varav tjänsteexport)	0	0	0

Avgiftsintäkterna under 2010 för uppdrags- verksamhet bestod av avgifter för data- och stati- stikproduktion samt för försäljning av rapporter, skrifter, konferenser m.m. För publikationer in- går endast tryck- och formgivningskostnader i tabellens beräkningar, inte personalkostnader.

Anskaffning av läkemedel kommer under de två närmaste åren att ske i dialog med Rege- ringskansliet varför inget belopp anges i fältet beräknad upplåning. I kostnaderna för försälj- ning av rapporter, skrifter, konferenser m.m. in- går tryckkostnader, lagring, distribution, grafisk form och fotografier. Kostnader för personal, språkgranskning och översättning ingår inte.

Regeringens överväganden

Socialstyrelsen har inrättat ett antal kunskaps- centrum runt om i landet, som utvecklar, be- vakar och samordnar kunskap om krisberedskap inom det medicinska fältet. Socialstyrelsen lade fram ett förslag om att inrätta dessa kunskaps- och forskningscentra mot bakgrund av det som kom fram i försvarsberedningens rapport För- ändrad omvärld – omdanat försvar (Ds 1999:2) och i regeringens proposition 1998/99:74. Kunskapscentrumen har hittills finansierats med

medel från anslag 2:4 Krisberedskap inom ut- giftsområde 6 Försvar och samhällets krisbered- skap. Verksamheten vid kunskapscentrum faller utanför ramen för de nya finansieringsprinciper för anslaget 2:4 Krisberedskap som regeringen har angett i budgetpropositionen för 2010 (prop. 2009/10:1, bet. 2009/10:FöU1, rskr. 2009/10:104). Den verksamhet som bedrivs vid kunskapscentrum är unik för den svenska kris- beredskapen. Mot denna bakgrund överförs 19 miljoner kronor från anslaget 2:4 Krisbered- skap inom utgiftsområde 6 Försvar och sam- hällets krisberedskap till en ny anslagspost under anslag 7:1 Socialstyrelsen. Överföringen av medel kommer att innebära ett formaliserat ansvar för Socialstyrelsen vilket kommer att anges i myndighetens instruktion. Regeringen avser vidare att ge Socialstyrelsen i uppdrag att ut- forma en långsiktig strategi för kunskaps- centrumens verksamhet samt att utarbeta rutiner för uppföljning, kunskapsspridning och erfaren- hetsåterföring på området.

Det expertstöd som de medicinska expert- grupperna besitter ska snabbt kunna utgöra en beredskapsresurs både nationellt och internatio- nellt. De medicinska expertgrupperna utgör ett unikt expertstöd för samhället som kan användas vid allvarliga händelser med kemikalier eller radionukleära ämnen. Utan dessa expertstöd re- duceras samhällets operativa förmågan att han- tera allvarliga händelser inom respektive expert- område i hög grad. Medicinska expertgrupper faller utanför ramen för de nya finansierings- principer för anslaget 2:4 Krisberedskap inom ut- giftsområde 6 Försvar och samhällets krisbered- skap. Mot denna bakgrund överförs 1,7 miljoner kronor från anslaget 2:4 Krisberedskap till en ny anslagspost under anslag 7:1 Socialstyrelsen. Ansvaret för de medicinska expertgrupperna kommer att anges i Socialstyrelsens instruktion.

Regeringen beräknade i budgetpropositionen för 2011 en satsning om 500 miljoner kronor per år fr.o.m. 2012 på anslaget 1:4 Tandvårds- förmåner m.m. för särskilda stöd till patienter som på grund av långvarig sjukdom eller funk- tionsnedsättning har ökat behov av tandvård (se avsnitt 4.10.3 och 4.12.4). Regeringen avser att lämna en proposition rörande denna satsning till riksdagen under hösten 2011. För 2012 föreslås Socialstyrelsen tillföras 12 miljoner kronor från anslaget 1:4 Tandvårdsförmåner m.m. för före- skriftsarbete kopplat till genomförandet av sats-

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

ningen. Anslaget 7:1 Socialstyrelsen föreslås såle- des öka med 12 miljoner kronor 2012.

Socialdepartementet fortsätter arbetet från förra året att renodla finansieringen av Social- styrelsen i syfte att öka transparensen i finansie- ringen. På anslaget 4:7 Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m. har Socialstyrelsen tidigare disponerat 17,7 miljoner kronor för ett arbete med att påskynda utvecklingen av öppna jäm- förelser och brukarundersökningar inom social- tjänsten. Regeringen föreslår att finansieringen av detta arbete fortsättningsvis sker via Social- styrelsens förvaltningsanslag och att anslaget 7:1 Socialstyrelsen därför ökas med 17,7 miljoner kronor från och med 2012. Anslaget 4:7 Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m. föreslås minskas med motsvarande belopp.

Regeringen anser att myndigheten fullgjort sina åtaganden för verksamhetsåret 2010. Inrikt- ningen för Socialstyrelsens verksamhet i stort bör kvarstå.

Tabell 4.38 Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 7:1 Socialstyrelsen

Tusental kronor

	2012	2013	2014	2015
Anvisat 2011 1	899 766	899 766	899 766	899 766
Förändring till följd av:
Pris- och löne-
omräkning 2	8 599	26 249	45 334	69 843
Beslut	13 688	–2 615	–2 669	–2 738

Överföring
till/från andra
anslag	31 141	30 498	31 127	31 934

Övrigt	215	1 678	407	417

Förslag/
beräknat
anslag	953 409	955 576	973 964	999 222

1Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2010 (bet. 2010/11:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på ändringsbudget under innevarande år.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 953 409 000 kronor anvisas under an- slaget 7:1 Socialstyrelsen för 2012. För 2013, 2014 och 2015 beräknas anslaget till 955 576 000 kro- nor, 973 964 000 kronor respektive 999 222 000 kronor.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

4.14Övrig verksamhet

4.14.1 Läkemedelsverket

Läkemedelsverket ansvarar för godkännande och kontroll av läkemedel, naturläkemedel och medi- cintekniska produkter. Verket utövar även till- syn över kosmetiska och hygienprodukter. Läkemedelsverket har vidare ett sektorsansvar för miljöfrågor med anknytning till verkets verk- samhetsområde. Läkemedelsverket ska bidra till att uppfylla målet för hälso- och sjukvårdspoliti- ken genom att bl.a. verka för en säker och ratio- nell läkemedelsanvändning.

Läkemedelsverkets intäkter och kostnader uppgick 2010 till cirka 612,5 miljoner kronor respektive 567,5 miljoner kronor. Årets kapital- förändring uppgick därmed till cirka 45 miljoner kronor. Myndighetskapitalet hade vid utgången av 2010 ett underskott på drygt 22 miljoner kro- nor. Läkemedelsverket har fram till och med ut- gången av 2010 finansierats till övervägande del av avgifter som betalas in av företag i enlighet med förordningen (1993:595) om avgifter för den statliga kontrollen av läkemedel. Läke- medelsverket redovisar en resultatförbättring om cirka 153 miljoner kronor för 2010 i förhållande till 2009. Resultatet kan härleds främst till ökade intäkter av avgifter och andra ersättningar samt regeringens beslut att fr.o.m. den 1 april 2009 ta bort en avgiftsreduktion, vilket gett helårseffekt 2010.

Tabell 4.39 Offentligrättslig verksamhet

Tusental kronor

Offentlig-	Intäkter till	Intäkter	Kostnader	Resultat
rättslig	inkomsttitel	som får		(intäkt –
verksamhet	(som inte får	disponeras		kostnad)
	disponeras)

Utfall 2010	1 548	517 655	–474 026	45 177
Prognos 2011	2 844	496 957	–466 432	33 369

Budget 2012	2 844	527 115	–513 843	16 476

Förutsättningarna för Läkemedelsverket att ut- öva sin roll som central förvaltningsmyndighet på läkemedelsområdet har förändrats under de senaste åren, bland annat som en konsekvens av omregleringen på apoteksområdet. Behovet av samarbete med och stöd till andra myndigheter och andra aktörer har ökat och arbetet har blivit mer komplext i takt med att ambitionerna på Läkemedelsverket höjts. Verkets uppgifter ställer höga krav på kompetens och samordning inom myndigheten. Regeringen anser att verket

är på god väg med en att tillrättalägga de styr- nings- och uppföljningsprogram samt den eko- nomiska obalans som har uppstått vid tidigare års bristande kontroll. Läkemedelsverket arbetar dessutom vidare med att behålla och vidare öka kostnadsmedvetenheten i organisationen.

Regeringskansliet utarbetade under 2010 en ny förordning (2010:1167) om avgifter för den statliga kontrollen av läkemedel. Förordningen trädde ikraft den 1 januari 2011. Tanken bakom den nya förordningen för avgifter för den statliga kontrollen av läkemedel är att den ska spegla verkets faktiska kostnader för läkemedels- kontrollen.

Under 2010 har Läkemedelsverket fortsatt att arbeta för att minska ärendebalanser för ansök- ningar om nationella läkemedelsgodkännanden. Balansen har minskat under året eftersom verket avslutade betydligt fler nationella ansökningar (186 stycken) än vad som inkom (139 stycken).

Läkemedelsverket har tillsammans med andra myndigheter getts i uppdrag att bidra till att kunskapsspridningen till hälso- och sjukvården planeras och utförs på ett sådan sätt att staten så lång som möjligt uppfattas som en samordnad aktör av huvudmännen. Under året har förts en kontinuerlig dialog om arbetsfördelning mellan Socialstyrelsen, SBU, TLV och Läkemedels- verket vad gäller bl.a. värdering av läkemedel och behandlingsrekommendationer. Myndigheterna har gemensamma beröringspunkter i arbetet med sina kunskapsunderlag. Arbetet pågår fort- farande och bör ha samordningsvinster i ett längre perspektiv.

Läkemedelsverket har under 2010 fortsatt att vara involverat internationellt och har under året behållit sin ställning inom EU och låg i topp när det gäller antalet rapportörskap i den centrala godkännandeproceduren. Detta ligger väl i linje med regeringens intentioner att verket fortsatt ska ha en hög profil i det internationella arbetet såväl vad beträffar EU som globalt.

Läkemedelsverket har fått en ny utökad roll till följd av omregleringen av apoteksmarknaden vilket ställer nya och förändrade krav på sam- verkan med nya aktörer. Dessutom måste en ny marknad styras upp, vilket förutsätter såväl en utvecklad kompetens som utvecklad samverkan med aktörer och departement. Läkemedelsverket har gjort förstärkningar på apoteksområdet vil- ket gjort att synliga resultat har uppnåtts under 2010.

4.14.2Bolag med statligt ägande inom apotekssektorn

Apoteket AB

Apoteket Aktiebolag (publ) (Apoteket AB) är ett av staten helägt bolag som har till uppgift att tillhandahålla varor och tjänster inom läke- medelsområdet. Under omregleringen av apo- teksmarknaden ägdes Apoteket AB av moder- bolaget Apoteket Omstrukturering AB (OAB), som hade inrättats för att leda och övervaka de processer som var nödvändiga för att omstruk- turera Apoteket AB under denna period. Den 29 april 2010 delade OAB ut aktierna i Apoteket AB till staten.

Den 1 juli 2009 trädde en ny lag om handel med läkemedel i kraft och apoteksmarknaden öppnades därmed för konkurrens. I början på 2010 överlämnades cirka hälften av Apoteket AB:s apotek till fyra olika köpare. Dessutom överfördes 150 apotek till den s.k. Apoteks- gruppen för att drivas av småföretagare.

Apotekets nettoomsättning uppgick 2010 till cirka 26,3 miljarder kronor (43,1 miljarder kro- nor 2009). Minskningen förklaras av lägre verk- samhetsvolym till följd av avyttring av apotek. I jämförbara apotek ökade nettoomsättningen med 1,9 procent. Försäljningen av receptbelagda läkemedel svarade för nästan fyra femtedelar av den totala försäljningen av läkemedel till konsu- ment medan receptfria produkter och andra produkter för egenvård svarade för drygt en femtedel av försäljningen. Rörelseresultatet upp- gick till 63 miljoner kronor medan resultatet efter skatt uppgick till cirka 4,5 miljarder kronor. Resultatet belastades med omreglerings- och omstruktureringskostnader på sammanlagt 244 miljoner kronor. Apoteket lämnade för verksamhetsåret 2010 en utdelning till ägaren på 5,4 miljarder kronor till följd av försäljningen av apotek.

Under 2010 öppnades 24 nya öppenvårds- apotek. Apoteket AB har också avtal med cirka 800 apoteksombud för att trygga läkemedels- försörjningen i glesbygd.

Regeringen bedömer att Apoteket AB även under 2010 har fortsatt att bidra till läkemedels- försörjningen på ett tryggt, säkert och effektivt sätt och att bolaget är en väl fungerande aktör på den nya apoteksmarknaden. Bolaget har fortsatt placerat sig väl i mätningar när det gäller attity- der och kundnöjdhet.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Apoteksgruppen

I april 2010 ombildades Apoteket Omstruktu- rering AB (OAB) till holdingbolag i Apoteks- gruppen-koncernen. Bolaget ändrade samtidigt firma till Apoteksgruppen i Sverige Holding AB. Koncernen består av holdingbolaget samt dotterbolagen Apoteksgruppen i Sverige AB och Apoteksgruppen i Sverige Förvaltning AB. Un- der 2010 och 2011 har den försäljningsprocess, som inleddes 2009, fortsatt. Genom denna pro- cess bolagiseras och avyttras 150 apotek till småföretagare, som blir majoritetsägare i dessa bolag. Apoteksgruppen i Sverige AB ansvarar för en medlemsorganisation för småföretagare som förvärvat apotek. Medlemsorganisationen inne- håller en särskild stödstruktur för småföretagare som innebär samverkan kring t.ex. inköp, distri- bution, it och kvalitet samt att stöd ges i organi- satoriskt och administrativt hänseende. Apo- teksgruppen i Sverige Förvaltning AB lämnar krediter till småföretagare på upp till 40 procent av försäljningspriset för respektive apotek. Till uppgifterna för Apoteksgruppen i Sverige Hol- ding AB hör också att slutföra vissa uppgifter med anknytning till omregleringen.

Nettoomsättningen i koncernen minskade under 2010 från 43,1 miljarder kronor till 12,4 miljarder kronor, vilket berodde på att stora delar av verksamheten överläts under 2010. Rörelseresultatet efter skatt uppgick till ett underskott om 233 miljoner kronor. Utdel- ningen för verksamhetsåret 2010 uppgick till 203 miljoner kronor.

Försäljningen av apotek och överlämnandet till nya ägare har fortskridit i en takt som be- döms rimlig. Under 2010 såldes 89 apotek. Apoteksgruppen bedöms liksom Apoteket AB ha bidragit till läkemedelsförsörjningen på ett positivt sätt under 2010.

Apotekens Service

Apotekens Service AB har inrättats för att ge- nom sin verksamhet skapa förutsättningar för en väl fungerande konkurrens på apoteks- marknaden genom att ge öppenvårdsapoteken tillgång till databaser, register och annan sam- hällsnyttig infrastruktur på likvärdiga och icke- diskriminerande villkor. Andra uppgifter som bolaget har är bl.a. att förmedla ersättning från landstingen till öppenvårdsapoteken enligt för- ordningen (2002:687) om läkemedelsförmåner m.m. Finansieringen av bolagets verksamhet sker huvudsakligen genom att man tar ut en avgift,

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

som fastställs av TLV, av apoteksaktörerna. I mars 2010 övergick Apotekens Service AB i direkt statlig ägo genom utdelning från då- varande OAB.

Under 2010, som var det första hela verksam- hetsåret efter apoteksreformens ikraftträdande, uppgick rörelsens intäkter till 256 miljoner kro- nor och resultatet efter skatt till 1,5 miljoner kronor. Enligt bolagsordningen ska det inte ske någon vinstutdelning till aktieägaren. Vinsten ska, i den mån den inte reserveras, användas för att främja bolagets ändamål. Bolaget fick i december 2009 31,2 miljoner kronor för att in- rätta ett nationellt dosregister och utreda förut- sättningarna för ett nationellt samtyckesregister samt utveckla läkemedelsförteckningen. Bidrag har också för 2010 lämnats från staten för driften av läkemedelsförteckningen med 3 miljoner kro- nor och för drift och utveckling av elektroniskt expertstöd (EES) med 38 miljoner kronor.

Apotekens Service AB bedöms under 2010 ha utfört sina uppgifter väl och bidragit till en effektiv och säker distribution av läkemedel.

APL

Apotek Produktion & Laboratorier AB (APL) är ett företag som har som huvuduppgift att till- verka extemporeläkemedel och lagerberedningar. Bolaget ägs från den 30 juni 2010 direkt av sta- ten, efter att tidigare ha varit ett dotterbolag till Apoteket AB.

Nettoomsättningen under 2010 blev 500 miljoner kronor, vilket var något lägre än

2009. Bruttovinsten minskade	med drygt
8 procent, vilket huvudsakligen	förklaras av

kassationer av produkter som APL inte längre får tillhandahålla. För verksamhetsåret 2010 de- lades drygt 2 miljoner kronor ut till staten.

APL har under 2010 fullgjort sin huvud- uppgift på ett tillfredsställande sätt. Under 2010 trädde ny lagstiftning i kraft som innebar att även marknaden för extempore- och lagerbered- ningar blev konkurrensutsatt.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

5 Folkhälsopolitik

5.1Omfattning

Folkhälsopolitiken spänner över flera samhälls- sektorer vilket innebär att verksamheter och in- satser inom flera utgiftsområden bidrar till poli- tikens genomförande. Statens folkhälsoinstitut, Smittskyddsinstitutet och Socialstyrelsen är myndigheter som spelar en central roll inom folkhälsoområdet genom att de fungerar som kunskapscentrum, ansvarar för nationell upp- följning och utvärdering såväl av folkhälsans ut- veckling som av insatser inom folkhälsoområdet samt ansvarar för tillsyn och epidemiologisk bevakning. Folkhälsoforskning finansieras bland annat av Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap och av Vetenskapsrådet.

Inom utgiftsområde 9, delområde folkhälso- politik, finns ett särskilt ansvar för smittskydd

och hälsoskydd och för en rad frågor av betyd- else för samhällets beredskap i hälsorelaterade frågor, främst inom smittskyddsområdet.

Inom folkhälsopolitiken finns även ett särskilt ansvar för insatser som syftar till att skapa goda förutsättningar för hälsofrämjande levnadsvanor i befolkningen. Vidare finansierar regeringen bi- drag till förebyggande insatser mot hiv/aids, bi- drag till frivilligorganisationer och till alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiska insat- ser.

Inom området finansieras även Sveriges med- lemsavgift till Världshälsoorganisationen (WHO), Sveriges andel av kostnaden för WHO:s ramkonvention om tobakskontroll, Sveriges bidrag till Nordiska högskolan för folkhälso- vetenskap samt Alkoholsortimentsnämnden.

5.2	Utgiftsutveckling

Tabell 5.1 Utgiftsutveckling inom folkhälsopolitik
Miljoner kronor
		Utfall	Budget	Prognos	Förslag	Beräknat	Beräknat	Beräknat
		2010	2011 1	2011	2012	2013	2014	2015
Folkhälsopolitik
2:1 Statens folkhälsoinstitut		130	134	136	137	141	143	147

2:2 Smittskyddsinstitutet		194	197	198	216	226	230	236

2:3 Alkoholsortimentsnämnden		0	0	0	0	0	0	0
2:4 Bidrag till Nordiska högskolan för folkhälsoveten-
skap		15	20	15	20	21	21	21
2:5 Bidrag till WHO		37	35	34	35	35	35	35
2:6 Åtgärder avseende alkohol, narkotika, dopning,
tobak, samt spel		246	257	222	299	299	299	114
2:7 Insatser mot hiv/aids och andra smittsamma
sjukdomar		144	146	142	146	146	146	146

2:8 Insatser för vaccinberedskap		2	85	0	85	85	85	85

Summa Folkhälsopolitik		768	873	748	936	951	958	783

1 Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposition.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

5.3Mål

Det övergripande nationella målet för folkhälso- arbetet är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolk- ningen (prop. 2002/03:35, bet. 2002/03:35:SoU7, rskr. 2002/03:145).

För att nå målet krävs ett sektorsövergrip- ande, långsiktigt och målinriktat arbete av aktör- er på många olika nivåer i samhället. Ansvaret för de statliga insatserna är fördelat mellan departe- menten i Regeringskansliet och de statliga myn- digheterna. Det huvudsakliga folkhälsoarbetet utförs på regional och lokal nivå av länsstyrelser, landsting, kommuner och idéburna organisatio- ner.

Landstingens folkhälsoansvar grundar sig bland annat på hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och smittskyddslagen (2004:168). Kommunernas folkhälsoarbete grundar sig på lagar som rör flera kommunala verksamheter, t.ex. alkohollagen (2010:1622), tobakslagen (1993:581), miljöbalken (1998:808)och livs- medelslagen (2006:804).

En samlad målstruktur med elva målområden

För att underlätta uppföljningen av arbetet med att nå det övergripande målet har en samlad mål- och uppföljningsstruktur med elva målområden utvecklats. Målområdena omfattar politikområ- den som är relevanta för folkhälsoarbetet och de grupperar hälsans bestämningsfaktorer, dvs. de faktorer i människors levnadsvillkor, livsmiljöer och levnadsvanor som har störst betydelse för folkhälsan.

De elva målområdena är:

1.Delaktighet och inflytande i samhället,

2.Ekonomiska och sociala förutsättningar,

3.Barns och ungas uppväxtvillkor,

4.Hälsa i arbetslivet,

5.Miljöer och produkter,

6.Hälsofrämjande hälso- och sjukvård,

7.Skydd mot smittspridning,

8.Sexualitet och reproduktiv hälsa,

9.Fysisk aktivitet,

10.Matvanor och livsmedel,

11.Tobak, alkohol, narkotika, dopning och spel.

Särskilda mål inom vissa områden

Målet för samhällets smittskydd är enligt smitt- skyddslagen (2004:168) att tillgodose befolk- ningens behov av skydd mot spridning av smitt- samma sjukdomar.

Insatserna inom hälsoskyddsområdet faller inom miljöbalkens (1998:808) mål om att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö.

Målet för insatserna ifråga om hiv/aids är att begränsa spridningen av denna sjukdom och andra sexuellt överförbara och blodburna sjuk- domar och begränsa konsekvenserna av dessa infektioner för samhället och enskilda. En sam- lad nationell strategi för samhällets insatser för att förebygga spridning och minska konsekven- serna av hivinfektion och andra sexuellt över- förbara och blodburna sjukdomar presenterades i december 2005 (prop. 2005/06:60, bet. 2005/06:JuSoU1, rskr. 2005/06:218).

Målet för insatserna ifråga om antibiotikaresi- stens är att bevara möjligheten att effektivt an- vända antibiotika vid bakteriella infektioner hos människa och djur. En strategi för ett samordnat arbete mot antibiotikaresistens och vårdrelate- rade sjukdomar presenterades i december 2005 (prop. 2005/06:50, bet. 2005/06:SoU13, rskr. 2005/06:178).

Målet för de samlade insatserna inom området fysisk aktivitet är att samhället utformas så att det ger förutsättningar för en ökad fysisk akti- vitet hos hela befolkningen.

Det övergripande målet för alkohol-, narko- tika-, dopnings- och tobakspolitiken är ett sam- hälle fritt från narkotika och dopning, med minskade medicinska och sociala skador or- sakade av alkohol och med ett minskat tobaks- bruk. En samlad strategi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken antogs av riks- dagen den 30 mars 2011 (prop. 2010/11:47, bet. 2010/11:SoU8, rskr. 2010/11:203).

Målet för samhällets insatser mot spelbero- ende är att minska skadeverkningarna av över- drivet spelande (prop. 2002/03:35, bet. 2002/03:SoU7, rskr. 2002/03:145).

Resultatredovisning

I det följande lämnas först en övergripande redo- görelse för hälsoutvecklingen i befolkningen. Därefter följer en beskrivning av utvecklingen av folkhälsans bestämningsfaktorer. Resultatredo- visningen är av utrymmesskäl kortfattad och

omfattar endast ett urval av bestämningsfaktorer med betydelse för folkhälsan. Redovisningen görs på tre övergripande nivåer:

-levnadsvillkor, som t.ex. ekonomisk och social trygghet och trygga och goda upp- växtvillkor,

-livsmiljöer, som t.ex. miljö i förskola/skola, arbetsmiljö, smittskydd och hälsoskydd,

-levnadsvanor, som t.ex. fysisk aktivitet, matvanor och bruk av alkohol, narkotika, dopningsmedel och tobak.

I beskrivningen redogörs för insatser och resul- tat med relevans för folkhälsoutvecklingen. Eftersom dessa till stor del beskrivs inom andra utgiftsområden ligger tonvikten vid insatser inom utgiftsområde 9.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Diagram 5.1 De största sjukdomsgruppernas andel av sjukdomsbördan 2002 uttryckt i DALY (Disability Adjusted Life Years)

Procent
30
25
20
15
10
5
0
Kvinnor	Män

Neuropsykiatriska sjukdomar

Hjärt- och kärlsjukdomar

Maligna tumörer

Källa: Statens folkhälsoinstitut, (2006), Sjukdomsbördan i Sverige och dess riskfaktorer (Rapport nr. A 2006:4)

5.4Folkhälsans utveckling

Hälsan i befolkningen har under de senaste decennierna förbättrats, vilket bland annat av- speglar sig i att medellivslängden fortsätter att öka. Nedan följer en kortfattad beskrivning av det aktuella läget. En mer utförlig beskrivning återfinns i Socialstyrelsens Folkhälsorapport 2009.

Sjukdomsbördan domineras av tre sjukdomsgrupper

WHO och Världsbanken har tillsammans tagit fram ett mått som mäter sjukdomsbördan av olika folksjukdomar. Med hjälp av detta mått, DALY (Disability Adjusted Life Years) kan man jämföra vilka sjukdomar som leder till mest ohälsa. Måttet väger samman olika sjukdomars påverkan på hälsotillstånd och förtida död.

Enligt beräkningar genomförda av Karolinska institutet på uppdrag av Statens folkhälsoinstitut dominerades sjukdomsbördan i Sverige 2002 av tre sjukdomsgrupper: hjärt-kärlsjukdomar, neuropsykiatriska sjukdomar och cancer (maligna tumörer). Dessa svarade tillsammans för drygt 60 procent av den totala svenska sjuk- domsbördan mätt i DALY. Bland både kvinnor och män bidrar hjärt- och kärlsjukdomar mest till förtida död och neuropsykiatriska sjukdomar mest till nedsatt hälsotillstånd.

Det har också gjorts en beräkning av några olika riskfaktorers betydelse för den samlade sjuk- domsbördan. Högt blodtryck har stor betydelse och beräknas bidra till 12 procent av sjuk- domsbördan i Sveriges befolkning och är den riskfaktor som har störst betydelse. Därefter kommer tobak (10 procent), höga blodfetter (8 procent) och övervikt (7 procent). Alkohol bidrar till cirka 5 procent av männens sjukdoms- börda, men inget till kvinnornas.

Medellivslängden fortsätter att öka

Förbättringar i hälsa kan mätas bland annat genom ökad medellivslängd och minskad risk för en för tidig död. Generellt sett har folk- hälsans utveckling varit gynnsam. Medellivsläng- den fortsätter att öka i Sverige. År 2010 kunde en nyfödd pojke förväntas leva 79,5 år och en nyfödd flicka 83,5 år. År 2009 var det endast tre länder som hade en längre medellivslängd för män än Sverige medan det var nio länder som hade en längre medellivslängd för kvinnor.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
Diagram 5.2 Medellivslängd 1990–2010
Medellivslängd i år
86
84
82				4,0 år
				4,0 år
80
78	5,6 år
76
74
72
70
1990	1995	2000	2005	2010
		kvinnor	män

Källa: SCB

Minskad dödlighet och sjuklighet har bidragit till den goda utvecklingen

Den minskade spädbarnsdödligheten under hela 1900-talet och den stora nedgången i dödlighet i hjärt- och kärlsjukdomar under de senaste decennierna är de främsta orsakerna till att medellivslängden har ökat. Den minskade risken för att insjukna i hjärt- och kärlsjukdom kan med sannolikhet förklaras av förändrade lev- nadsvanor, främst minskad rökning och förbätt- rade kostvanor. Även förekomsten av de flesta allvarliga smittsamma sjukdomarna såsom difteri och polio har under 1900-talet minskat kraftigt och flera av dem förekommer enbart i enstaka fall i Sverige.

Antalet cancerfall ökar, men överlevnadssiffrorna förbättras

Cancer är den vanligaste dödsorsaken efter hjärt- och kärlsjukdomar. Ända sedan 1960-talet har antalet cancerfall i Sverige ökat. Det beror delvis på en ökande befolkningsmängd och förbättrade möjligheter att ställa diagnos. Det beror också på ett ökat antal äldre personer och att två tredje- delar av alla cancerfall inträffar efter 65 års ålder. Även om hänsyn tas till dessa förändringar har antalet diagnostiserade cancerfall ökat. Samtidigt har överlevnadssiffrorna för cancer sammantaget förbättrats markant. Det finns flera förklaringar till den positiva utvecklingen, men framför allt har behandlingen blivit effektivare och diagno- stiken förbättrad och intensifierad.

Tidigare oroande utveckling har i många fall avtagit eller vänt

Orosmolnen när det gäller folkhälsans utveck- ling har bland annat rört ökande psykisk ohälsa bland barn och unga, ökad förekomst av övervikt och fetma, ökad alkoholkonsumtion, ökad anti- biotikaresistens och ökad spridning av sexuellt överförbara sjukdomar. Inom smittskyddsom- rådet kvarstår den oroande utvecklingen i fråga om resistensutveckling och sexuellt överförbara sjukdomar samtidigt som det finns en oro för smittsamma sjukdomar som snabbt kan få en utbredd förekomst, t.ex. vid en pandemi. Inom övriga områden har de negativa trenderna på befolkningsnivå i många fall avstannat eller vänt, även om nivåerna fortfarande är höga jämfört med början av 1990-talet.

Barns hälsa i Sverige är generellt sett god

Positiva faktorer för hälsoutvecklingen är den låga spädbarnsdödligheten, den höga andelen ammande spädbarn, den låga andelen barn- olycksfall, den höga andelen vaccinerade barn och den jämförelsevis låga andel som utsätts för fysisk bestraffning under barndomen. Barn i års- kurs 5 känner sig i dag lika friska som eller friskare än barn gjorde för 20 år sedan. Motsvar- ande andel i årskurs 9 har däremot minskat sedan början av 1990-talet, särskilt bland flickor. Det har blivit fyra till fem gånger vanligare med fetma bland barn under de senaste två decen- nierna, även om det nu kommer rapporter om att trenden har stannat upp och kanske till och med vänt nedåt. Dagens barn äter mindre godis, dricker mindre läsk och äter mer frukt och grön- saker än i början av 2000-talet.

Hälsoutvecklingen bland unga är fortfarande oroande

Fortfarande finns det flera oroande trender bland ungdomar och unga vuxna. Allt fler ung- domar vårdas på sjukhus för depression, ångest, självmordsförsök och alkoholförgiftning. Sedan mitten av 1990-talet minskar inte längre den för- tida dödligheten bland unga män i åldersgruppen 16–24 år, medan den fortsatt minskar i alla andra grupper.

Diagram 5.3 Andel ungdomar 16–24 år som uppger att de har besvär av ängslan, oro eller ångest 1988/89–2010

Procent
35
30
25
20
15
10
5
0
88/89	94/95	96/97	98/99	00/01	02/03	04/05	08/09	2010
	män				kvinnor

Källa: SCB

Anm: Från och med 2008/09 ny metod för datainsamling

Antalet anmälda fall av klamydiainfektion har ökat under 2000-talet. Bland unga kvinnor ökar dessutom antalet självmord samt antalet vårdtill- fällen på sjukhus på grund av anorexia. Bland unga män ökar spelproblemen. Statistiken visar också på en viss uppgång av andelen skolung- domar i årskurs 9 som har använt narkotika. Men det finns också positiva tecken. Exempelvis har såväl den självrapporterade alkoholkonsum- tionen som andelen som intensivkonsumerar alkohol sjunkit, både bland skolungdomar i års- kurs 9 och bland unga vuxna.

De äldre i Sverige lever allt längre och är friska långt upp i hög ålder

Andelen äldre som uppfattar sitt allmänna hälso- tillstånd som gott har ökat under perioden 1980/81–2008/09. Även om andelen äldre som rapporterar att de har någon långvarig sjukdom också har ökat, så har andelen som har sjuk- domar eller besvär som hindrar deras dagliga liv minskat. De vanligaste långvariga sjukdomarna i åldrarna över 65 år är hjärt- och kärlsjukdomar och sjukdomar i rörelseorganen. Även psykisk ohälsa är vanligt förekommande bland äldre. Vid 75 års ålder har cirka 15 procent någon psykia- trisk diagnos. Två tredjedelar av alla dödsolyckor i Sverige sker i åldersgruppen 65 år och äldre och hälften av alla som vårdas på sjukhus till följd av olyckor återfinns i denna grupp. Fallolyckor är den klart vanligaste olyckstypen.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Systematiska skillnader mellan olika socioekonomiska grupper

Även om det svenska samhället i grunden präglas av goda levnadsvillkor finns systematiska skill- nader i dödlighet och sjuklighet mellan olika socioekonomiska grupper samt mellan kvinnor och män. Dessutom finns det systematiska skill- nader i den självupplevda hälsan mellan utrikes och inrikes födda, mellan personer med funk- tionsnedsättning och befolkningen i sin helhet samt mellan personer med olika sexuell läggning. Medan hälsan för befolkningen i sin helhet har förbättrats under de senaste decennierna har de relativa skillnaderna i hälsa mellan olika sam- hällsgrupper förblivit oförändrat stora eller i några fall ökat.

5.5Goda levnadsvillkor

De grundläggande levnadsvillkoren har stor be- tydelse för befolkningens hälsa. Det handlar t.ex. om möjligheten till delaktighet och inflytande i samhället, möjligheten att nå en utbildningsnivå som ger möjlighet till arbete, de ekonomiska villkoren för självförsörjning och till hälso- och sjukvård på lika villkor. Resultat och insatser inom dessa områden beskrivs huvudsakligen i andra delar av budgetpropositionen. Nedan följer en kortfattad beskrivning av den allmänna utvecklingen och av särskilda insatser som vidta- gits inom utgiftsområde 9.

Minskat utanförskap och ökat inflytande leder till en bättre hälsa

En levande demokrati där möjligheterna till in- flytande är goda innebär att makten ska utgå från medborgarna och att varje individ ska ha möjlig- het att påverka de beslut som rör den egna var- dagen. Om individer eller grupper upplever att de inte kan påverka de egna livsvillkoren och ut- vecklingen av samhället kan utanförskap och maktlöshet uppstå. Brist på inflytande och möj- ligheter att påverka har ett starkt samband med ohälsa. Regeringen arbetar därför för att när- heten till de politiska besluten ska öka genom förbättrade möjligheter till aktivt deltagande samt för att skapa en god social sammanhållning där individens rätt till självbestämmande inte in- skränks av andra individer.

Statens folkhälsoinstitut rekommenderar att demokratisk delaktighet bland annat mäts

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

genom indikatorn valdeltagande. Det hittills högsta valdeltagandet vid val till riksdagen, 94 procent, nåddes 1976. I 2010 års riksdagsval var valdeltagandet 85 procent. Detta är betydligt lägre än vid rekordvalet 1976, men det har skett en uppgång med nästan fem procentenheter sedan den lägsta noteringen 2002.

Diagram 5.4 Valdeltagande i riksdagsval 1960–2010

Procent
100
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
1960	1968	1973	1979	1985	1991	1998	2006
			kvinnor		män

Källa: SCB

Ekonomisk och social trygghet är en förutsättning för en god hälsoutveckling

En hög sysselsättningsnivå som möjliggör för människor att försörja sig genom eget arbete är grundläggande för ett välfärdssamhälle. Sam- tidigt är det viktigt att det finns ett fungerande socialförsäkringssystem som träder in under perioder i livet då sjukdom, olyckor och arbets- löshet drabbar individen. Vidare behövs utbild- ningsmöjligheter under olika perioder av livet, en samhällsplanering som bidrar till trygga miljöer och sociala tjänster av god kvalitet på lika villkor.

Statens folkhälsoinstitut rekommenderar att bland annat indikatorn ohälsotalet används som ett mått på arbetsmarknadsposition vilket insti- tutet menar är en viktig bestämningsfaktor när det gäller ekonomisk och social trygghet. Ohälsotalet är ett mått på antalet dagar då ersätt- ning betalas ut från någon av de socialförsäk- ringar som träder i kraft vid ohälsa, ställt i rela- tion till antalet personer som omfattas av försäk- ringarna.

Ohälsotalet nådde sin högsta nivå under 2003 och har därefter minskat konstant. De senaste åren har ohälsotalet minskat i alla åldersgrupper. I åldersgruppen 60–64 år är ohälsotalet högst, vilket framför allt beror på att en betydligt högre andel personer uppbär sjukersättning. Ohälso- talets minskningstakt är för närvarande cirka tio

procent på årsbasis. Från 2009 till 2010 minskade
ohälsotalet från 39,1 till 34,9 dagar bland kvinnor
och från 26,7 till 24,2 dagar bland män.
Diagram 5.5 Ohälsotalet 1998–2010
60
50
40
30
20
10
0
1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010
					män		kvinnor
Källa: Försäkringskassan

Trygga och goda uppväxtvillkor är avgörande för folkhälsan på lång sikt

Familjen är den grundläggande gemenskapen i samhället. Föräldrarna har huvudansvaret för barnets välbefinnande. Centrala faktorer för barns och ungas hälsa är förhållandena i barnets familj, barnets relationer till vänner och till andra i barnets omgivning. Andra betydelsefulla fak- torer är miljön i bostadsområdet, förskolan, skolan, fritidshemmet och på fritiden, samt för- hållanden som berör barnets levnadsvanor och utvecklingsmöjligheter.

Diagram 5.6 Andel elever som avslutat årskurs 9 och som ej nått målen i ett eller flera ämnen 2004/05–2009/10

Procent
30
25
20
15
10
5
0
2004/05	2005/06	2006/07	2007/08	2008/09	2009/10
		flickor	pojkar

Källa: Skolverket

Fortfarande når en fjärdedel av eleverna i grund- skolans årskurs nio inte kunskapsmålen i ett eller flera ämnen. Man kan även se stora skillnader mellan olika grupper av elever.

Tabell 5.2 Andel ungdomar 10–18 år som kommer mycket eller ganska bra överens med mamma respektive pappa. Åren 2002/03 och 2009/10.

		mamma		pappa
	pojkar	flickor	pojkar	flickor
2002/03	92	91	86	83
2009/10	93	92	91	85

Källa: Barn-Ulf, SCB

De allra flesta barn uppger att de kommer mycket eller ganska bra överens med båda sina föräldrar och andelen har ökat från 2002/03 till 2009/10. Föräldrarnas bakgrund, utbildningsnivå eller yrke påverkar inte relationen till barnet på något entydigt sätt. Man kan dock skönja en nå- got sämre relation till pappan hos bland annat barn i hushåll med som högst eftergymnasial ut- bildning och barn med föräldrar med utländsk bakgrund, jämfört med barn i hushåll med efter- gymnasial utbildning respektive svensk bak- grund.

Kartläggning av barns och ungdomars psykiska hälsa

För att få en heltäckande bild av barns och ung- domars psykiska hälsa och för att underlätta för kommuner att bedriva ett systematiskt, kun- skapsbaserat och effektivt hälsofrämjande och förebyggande arbete genomförde Statistiska cen- tralbyrån under hösten 2009 på uppdrag av rege- ringen en kartläggning av den psykiska hälsan hos barn i årskurserna 6 och 9. Resultatet, som analyserats av Statens folkhälsoinstitut, visar att majoriteten av eleverna mår bra. Problem- tyngden ökar från årskurs 6 till årskurs 9 och flickor rapporterar mer psykisk ohälsa hälsa jäm- fört med pojkar. Den grupp elever som genom- gående utmärker sig med att rapportera betydligt sämre psykisk hälsa är elever som uppger att de inte bor hos någon av sina föräldrar.

Statens folkhälsoinstitut har under 2010 på sin hemsida presenterat resultatet på kommun- och skolnivå. Myndigheten bistår också med kun- skapsstöd för användningen av resultaten på lokal nivå.

Föräldrastöd – en vinst för alla

I mars 2009 presenterade regeringen Nationell strategi för ett utvecklat föräldrastöd – en vinst för alla. Strategin ska dels inspirera kommuner och landsting att utveckla stöd och hjälp till för- äldrar i deras föräldraskap, dels utgöra praktiskt stöd i det organisatoriska planerings och utveck-

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

lingsarbetet. Det övergripande målet för strate- gin är att alla föräldrar ska erbjudas föräldrastöd under barnets hela uppväxt. Med föräldrastöd avses en aktivitet som ger föräldrar kunskap om barns hälsa, emotionella, kognitiva samt sociala utveckling och/eller stärker föräldrars sociala nätverk.

Statens folkhälsoinstitut har sammanlagt under 2009–2010 fördelat 130 miljoner kronor i stimulansbidrag till ett urval kommuner som i samarbete med ett lärosäte ska utveckla ett uni- versellt förebyggande föräldrastöd, där alla för- äldrar ges samma möjligheter att delta. Samman- taget har 19 kommuner erhållit stimulansmedel under 2009–2010. Tyngdpunkten på projekten under 2009 var att nå målet i strategin, dvs. att alla föräldrar ska erbjudas föräldrastöd under barnets uppväxt. Under 2010 gavs särskild prio- ritet till projekt som behandlar utvärdering av de vanligast förekommande metoderna för föräldra- stöd, effekter av anpassning av utländska meto- der samt effekter av olika sätt att öka kunskapen om och intresset för föräldrar att delta i föräldra- stödsgrupper.

Majoriteten av de kommuner som erhållit medel har andra kommuner som samverkans- partners. Det innebär att ytterligare ett sjuttiotal kommuner berörs av stimulansmedlen.

Under första halvåret 2011 har Statens folk- hälsoinstitut även fördelat 10 miljoner kronor till två lärosäten i samarbete med två kommuner för att utveckla, följa upp och utvärdera ett riktat föräldrastöd till föräldrar med barn med funk- tionsnedsättning.

Sammantaget har därmed 140 miljoner kronor utbetalats i stimulansbidrag. Projekten inom ra- men för regeringsuppdragen pågår under perio- den 2010–2013. Uppdragen ska slutredovisas under 2012 respektive 2014.

Statens folkhälsoinstitut konstaterar i delrap- porter till regeringen att arbetet ligger i fas med planeringen. Alla kommunprojekten är igång- satta och löper på. Institutet har bildat en sam- verkansgrupp för föräldrastöd och arrangerat träffar för projektkommunerna och deras läro- säten. Ett dialogforum om föräldrastöd har ägt rum under 2010 och ett nytt är inplanerat i slutet av 2011. Arbete pågår med att utveckla ett web- baserat system för öppna jämförelser om för- äldrastöd. Uppdraget genomförs i samråd med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Insatser i syfte att ge stöd åt föräldrar i sitt föräldraskap har även genomförts t.ex. inom delområdet Barnrättspolitik (se avsnitt 8).

Insatser för barn till föräldrar med missbruksproblem eller psykisk ohälsa

Enligt Statens folkhälsoinstituts bedömning lever cirka 20 procent av alla barn i hushåll där någon vuxen konsumerar alkohol i en omfatt- ning som bedöms innebära en förhöjd risk för skador, s.k. riskbruk.

Under 2010 avsattes 75 miljoner kronor till länsstyrelserna för att stimulera alkohol- och narkotikaförebyggande insatser på lokal nivå. Av dessa medel var två tredjedelar avsedda för före- byggande insatser för barn till föräldrar med missbruksproblem eller psykisk ohälsa, till barn i familjer där våld och övergrepp mellan vuxna förekommer samt till missbrukande kvinnor som utsätts för våld. Sammanlagt har 146 verk- samheter med inriktning på insatser för barn fått utvecklingsmedel. Verksamheternas inriktning har främst varit att satsa på utbildning eller metodutveckling för att upptäcka eller erbjuda stöd samt föräldrastöd eller anhörigprogram. Medlen har bidragit till att utveckla arbetssätt och nätverksbygge på lokal nivå samt ökat sam- verkan mellan kommuner, myndigheter och idé- burna organisationer.

Lokalt sektorsövergripande hälsofrämjande arbete

Regeringen gav under 2008 Statens folkhälso- institut i uppdrag att fördela 50 miljoner kronor till sex kommuner som i samarbete med ett uni- versitet eller en högskola ska stärka och utveckla det egna lokala sektorsöverskridande hälso- främjande arbetet för barn och ungdomar.

Arbetet ska vila på en vetenskaplig grund och syfta till att dels främja barns och ungas psykiska och fysiska hälsa, dels generera kunskap om såväl hälsofrämjande metoder som kostnadseffektiva samverkansformer på lokal nivå. Projekttiden för deltagande kommuner är tre år, 2009–2011.

5.6Hälsofrämjande livsmiljöer

Syftet med hälsofrämjande miljöer är att för- stärka människors vardagsmakt och att minska riskfaktorer i såväl den psykosociala som den fysiska miljön. Barns uppväxtmiljö, miljön i för- skolan och skolan samt boende- och arbetsmiljö

har stor betydelse för hälsan, både ur ett individ- och ett folkhälsoperspektiv.

Potential i arbetsmiljön att motverka ohälsa och främja hälsa

Insatser när det gäller arbetsmiljön ska motverka utslagning från arbetslivet och öka möjligheterna till inträde i arbetslivet. Arbetsmiljöpolitiken ska liksom hittills handla om att minska riskerna att drabbas av olycksfall och sjukdomar, men även i högre grad än tidigare handla om att arbets- miljön ska vara utvecklande och bidra till hälsa. Politiken bör i ökad utsträckning utgå ifrån att det i arbetsmiljön ligger en avsevärd potential för att inte bara motverka ohälsa utan också för att främja hälsa.

Från mitten av 1990-talet fram t.o.m. 2003 ökade den andel av sjukfrånvaron som uppgavs vara arbetsrelaterad. Därefter har denna andel mer än halverats. Särskilt markant var minsk- ningen för män mellan 2006 och 2010.

Diagram 5.7 Andel av sjukfrånvaron som uppges bero på arbetsorsakade besvär 1997–2010

Procent
50
45
40
35
30
25
20
15
10
5
0
97	98	99	00	01	02	03	04	05	06	08	10
					Män		Kvinnor

Källa: Arbetsmiljöverket, Statistiska Centralbyrån (AKU)

Anm. Uppgifterna bygger på den egna bedömningen av dem som ingår i undersökningen om arbetsorsakade besvär.

Utvecklingen inom arbetsmiljöområdet presen- teras mer utförligt under utgiftsområde 14 av- snitt 5.4.1 Arbetsmiljö.

Ökat antal anmälda smittsamma sjukdomar

Det epidemiologiska läget för smittsamma sjuk- domar följs upp på nationell nivå genom den rapportering av inträffade sjukdomsfall och labo- ratoriediagnoser som görs till Smittskydds- institutet enligt smittskyddslagen (2004:168) och genom frivillig rapportering. Under 2010 anmäldes nästan 69 550 fall av anmälningsplik- tiga sjukdomar jämfört med 66 500 fall 2009,

undantaget den pandemiska influensan. Det är 3 060 fler fall under 2010. De flesta av mag-tarm- smittorna ökade. Reserelaterade vektorburna infektioner, det vill säga sjukdomar som vanligen överförs med insekter, ökade. Även de sexuellt överförbara sjukdomarna, utom klamydia, ökade. Antalet anmälningar av antibiotikaresi- stenta bakterier ökade för de flesta agens, liksom antalet tuberkulosfall. Antalet anmälningar minskade dock för de flesta sjukdomar det finns vaccin mot, dvs. hepatit A, invasiv pneumo- kockinfektion, kikhosta, TBE samt för hepa- tit C.

Diagram 5.8 Antalet fall av hivinfektion som anmälts 2000–2010

Antal
600
500
400
300
200
100
0
2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010
			totalt			kvinnor			män

Källa: Smittskyddsinstitutet

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

skor och hos djur. Men problemen i Sverige växer och situationen har under senare år blivit mer bekymmersam.

Under 2010 har antalet nya fall av meticillin- resistenta gula stafylokocker (MRSA) fortsatt att öka från 1 480 till 1 585, vilket är en ökning med sju procent. Ökningen gäller främst per- soner som infekterats utanför hälso- och sjuk- vården, antingen i Sverige eller utomlands. An- talet fall som var smittade inom vården var sta- bilt.

Diagram 5.10 Antal fall av infektion med meticillinresistenta gula stafylokocker som anmälts 2001–2010

Antal
1 800
1 600
1 400
1 200
1 000
800
600
400
200
0
2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010
					totalt

Källa: Smittskyddsinstitutet

Diagram 5.9 Antal fall av klamydiainfektion som anmälts 2000–2010

Antal
50 000
40 000
30 000
20 000
10 000
0
2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010
		totalt				kvinnor			män

Källa: Smittskyddsinstitutet

Ökande problem med antibiotikaresistens

I Sverige råder en relativt sett gynnsam situation då förekomsten av antibiotikaresistens i ett in- ternationellt perspektiv är låg både hos männi-

5.6.1Hälsofrämjande samhällsplanering

Forskning visar att det finns stor potential för främjande av ett aktivt vardagsliv för alla, om samhället satsar på stödjande miljöer som t.ex. gång- och cykelbanor samt anläggningar för rek- reation, parker och grönområden. Mot denna bakgrund har Statens folkhälsoinstitut haft i uppdrag att sammanställa och sprida kunskaper och erfarenheter om den byggda miljöns betyd- else för fysisk aktivitet. Inom ramen för detta uppdrag har flera kunskapssammanställningar producerats liksom en manual för att främja fysisk aktivitet i samhällsplaneringen. Av myn- dighetens slutrapport framgår vidare att utbild- ningar och andra åtgärder för att sprida kunskap på området genomförts för praktiker inom sam- hällsplanering, till exempel plan- och stadsarki- tekter, hälsoplanerare, folkhälsoplanerare och andra yrkesgrupper som på olika sätt deltar i samhällsplaneringen på kommunal eller regional nivå.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Statens folkhälsoinstitut framhåller i den folk- hälsopolitiska rapporten 2010 att arbetet med att utveckla den bebyggda miljön så att den främjar fysisk aktivitet har gått långsamt och att arbetet skiljer sig mellan olika delar av landet. Mot denna bakgrund gav regeringen i juni 2011 Bo- verket i uppdrag att ansvara för ett samverkans- projekt med uppdrag att samordna och utveckla arbetet för en bebyggd miljö, och tillgänglighet till tätortsnära friluftslivsområden, som möjlig- gör och stimulerar till fysisk aktivitet i vardagen. Regeringen stödjer också nätverket Healthy Cities i syfte att främja regionalt och lokalt ar- bete med fokus på fysisk aktivitet och samhälls- planering. Regeringen anser att nätverket har en strategiskt viktig roll att fylla i arbetet med att främja en bebyggd miljö som främjar fysisk akti- vitet i egenskap av medlemskapet i the European Healthy Cities Movement som organiseras av WHO.

Statens folkhälsoinstitut har under 2009 och 2010 haft i uppdrag att sprida metoder som i grund- och gymnasieskolan kan förebygga och reducera elevers bruk av alkohol, narkotika, dopning och tobak (ANDT).

5.6.3Hälsofrämjande arbetsmiljö

Den självskattade arbetsorsakade ohälsan har tenderat att minska under senare år, när det gäller både belastningsrelaterade och stressrela- terade besvär. Kvinnor anger dock oftare arbets- orsakad ohälsa än män.

De flesta trivs bra eller ganska bra med sina arbetsuppgifter, men lågutbildade och arbetare anger lägre grad av arbetstrivsel. En relativt hög andel arbetstagare verkar också uppleva höga ar- betskrav, lågt inflytande och bristfälligt socialt stöd i arbetet. När det gäller anställningstrygghet finns en tendens till ökad oro för att förlora ar- betet bland både kvinnor och män. Vidare är re-

5.6.2Hälsofrämjande förskola och skola lativt många trötta efter arbetet och tycker att de

Barn och unga utgör en viktig målgrupp för folkhälsoarbetet eftersom många vanor grund- läggs i tidig ålder. Skolans ansvar för frågor som rör hälsa och livsstilsfrågor anges i läroplaner och kursplaner. Enligt grundskolans läroplan (Lgr 11) ska skolan sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen. Undervisningen i ämnet idrott och hälsa ska syfta till att eleverna utvecklar allsidiga rörelseförmågor och intresse för att vara fysiskt aktiva och vistas i naturen. Eleverna ska även ges förutsättningar för att utveckla goda levnads- vanor samt ges kunskaper om hur fysisk aktivitet förhåller sig till psykiskt och fysiskt välbe- finnande. Skolan har också en roll när det gäller att ge eleverna kunskaper om goda matvanor och framför allt att ge dem förståelse för kopplingen mellan goda matvanor och god hälsa. Av för- skolans läroplan framgår bland annat att försko- lan ska erbjuda barnen en trygg miljö som sam- tidigt utmanar och lockar till lek och aktivitet och att den ska sträva efter att varje barn ut- vecklar sin motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning samt förståelse för vikten av att värna om sin hälsa och sitt välbefinnande. I läroplanerna betonas rektorns ansvar för att eleverna får kunskaper inom vissa ur hälsosyn- punkt väsentliga kunskapsområden, däribland alkohol, tobak, narkotika och andra droger.

har fått sämre möjligheter att vila och koppla av mellan arbetsdagarna.

En del av det s.k. Riskbruksprojektet har haft som mål att utveckla företagshälsovården och arbetsplatserna så att de på ett aktivt sätt kan bi- dra till att risk- och missbruksproblem av olika slag upptäcks tidigt och att stödjande insatser kommer till stånd.

5.6.4Säkra miljöer och produkter

Av Socialstyrelsens barnskaderapport framgår att under den senaste femårsperioden har om- kring 200 000 barn per år sökt vård på akutmot- tagning till följd av skador, och mer än 90 barn per år har avlidit. Skadehändelser är bland barn den absolut vanligaste orsaken till såväl död som vård på sjukhus. Av samtliga barn som omkom- mer i Sverige svarar skador och förgiftningar för en tredjedel. Bland samtliga barn som vårdas in- skrivna på sjukhus vårdas närmare en fjärdedel till följd av skadehändelse.

Regeringen finansierar Injury Data Base (IDB) som drivs av Socialstyrelsen och är ett skadesystem som registrerar detaljerade upp- gifter om skadehändelser som kommer in till akutmottagningar och jourcentraler. IDB är ett europeiskt system där många av EU:s medlems- stater är med. Skadesystemets primära syfte är

att förse myndigheter och aktörer med ansvar för säkerhet och skadeförebyggande arbete inom olika samhällssektorer med adekvat statistik, identifierandet av riskgrupper och farliga pro- dukter, samt kvalitativ och detaljerad informa- tion om omständigheterna kring skador och olyckor. IDB bidrar härmed med kunskap och information i det skadeförebyggande arbetet.

Flera myndigheter bedriver säkerhetsarbete, t.ex. Arbetsmiljöverket, Konsumentverket, Läkemedelsverket, Elsäkerhetsverket, Kemi- kalieinspektionen, Transportstyrelsen och Myn- digheten för samhällsskydd och beredskap. Ar- betet utgår från behovet av att minska olycksfall i samhället och tillförsäkra konsumenterna en marknad med säkra varor och tjänster.

Livsmedelsverket har som förvaltningsmyn- dighet för livsmedelsfrågor till uppgift att i kon- sumenternas intresse arbeta för säkra livsmedel, redlighet i livsmedelshanteringen och bra mat- vanor. Exponering för kemiska ämnen sker bland annat via olika typer av kemiska produk- ter, via varor som behandlats med kemikalier, via föda och i arbets- och inomhusmiljön. Före- komsten av kvicksilver och kadmium i miljön är fortfarande ett problem som leder till expo- nering via livsmedelskedjan. I nästan all fisk i svenska vatten överskrider halterna det gräns- värde som har föreslagits av EU-kommissionen vid översynen av gemenskapens ramdirektiv för vatten.

5.6.5Smittskydd och hälsoskydd

Det totala smittläget under 2010 har påverkats av två viktiga faktorer, influensa A(H1N1) 2009 och den ekonomiska återhämtningen efter kri- sen 2008–2009. Resandet har ökat påtagligt, lik- som antalet reserelaterade sjukdomar, och Smitt- skyddsinstitutet gör bedömningen att ökat resande, möjligen i kombination med lägre vak- samhet mot smitta, sannolikt har påverkat an- talet utlandssmittade. I mars 2011 lämnande Socialstyrelsen en rapport till regeringen, Smitt- skydd 2010 – om läget inom smittskyddsom- rådet i landet. I rapporten betonas bland annat vikten av samordnat och tvärsektoriellt arbete, såväl lokalt och nationellt som internationellt, för att ett gott smittskydd ska kunna uppnås.

Sedan influensaepidemin avklingade har inga större utbrott av luftburen smitta ägt rum i Sverige. Däremot har två kommuner, Östersund

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

och Skellefteå, drabbats av vattenburna utbrott av cryptosporidieinfektion. Utbrottet i Öster- sund utvecklades till ett av det största kända dricksvattenburna utbrotten i landet.

Utvecklingen globalt samt behovet av utökat samarbete

Konflikter, katastrofer och andra händelser samt ökat resande har fortsatt effekter för sjukdomars rörlighet och understryker behovet av inter- nationell samordning. Utvärderingen av in- fluensapandemin har visat att en samordning så- väl nationellt som internationellt och inom EU är en förutsättning för att kunna hantera smitt- spridning. Samordning är ett mödosamt och resurskrävande arbete, men är den enda hållbara vägen i ett samhälle med snabb informations- spridning och stor individuell rörlighet. Bered- skap genom omvärldsbevakning utgör därmed en viktig del av smittskyddsarbetet och utveck- lingen går nu mer mot en allmän hälsohots- beredskap, som även inbegriper områden som ligger utanför det traditionella smittskyddet.

Utvärdering av pandemiinsatser

Influensa A(H1N1) 2009 klingande av under början av 2010. I augusti 2010 deklarerade WHO att influensapandemin var över. Under influensasäsongen 2010/2011 har A(H1N1) 2009 och två andra virusstammar dominerat. Regeringen bedömer att satsningen på den pan- demiberedskap som skett under ett antal år bi- drog till att Sverige kunde hantera pandemin relativt väl men att arbetet måste fortsätta för att vi ska uppnå en bra beredskap för en mycket all- varligare situation.

I mars 2011 lämnade Socialstyrelsen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) sitt uppdrag att utvärdera förberedelserna för och hanteringen av influensa A(H1N1) 2009. Utvärderingen visar att Sverige var relativt väl förberett att hantera pandemin men om pan- demin hade varit allvarligare eller ännu mer lång- dragen hade det kunnat få allvarliga konsekven- ser för hanteringen av utbrottet. MSB har be- dömt i sin rapport Uppföljning av samhällets krisberedskapsförmåga 2010 att samhällets kris- hanteringsförmåga vid en pandemi är god men med vissa brister.

Pandemin har delvis förändrat bilden av vilka grupper som kan löpa risk för att drabbats hårt av en influensa. Pandemin kommer därmed att få effekter för den framtida planeringen av rekom-

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

mendationer för vaccination mot säsongs- influensa. Sambandet mellan narkolepsi och vaccination behöver följas vidare och utred- ningar pågår för att klarlägga orsakssambanden och vilka faktorer som kan påverka ett insjuk- nande.

Utvärderingar av pandemin har skett inom EU och på global nivå. Den europeiska myndig- heten för förebyggande och kontroll av sjuk- domar (ECDC) har kommunicerat vissa slut- satser, bland annat att de beslut som många med- lemsländer inom EU tog var rätt utifrån de för- utsättningar som var kända vid respektive tid- punkt.

En oberoende utvärderingsgrupp, som tillsatts med stöd av WHO:s internationella hälsoregle- mente, har bland annat konstaterat att det som WHO uträttade under pandemin var bra på många sätt. Kommittén påpekade dock att värl- den är illa förberedd för att hantera en svår in- fluensapandemi eller ett allvarligt globalt hälso- hot.

Hälsohot i ett bredare perspektiv

WHO:s internationella hälsoreglemente om- fattar alla typer av händelser som kan utgöra ett internationellt hot mot människors hälsa och ställer krav på medlemsländerna att agera vid händelser som utgör ett internationellt hot mot folkhälsan. Inom EU pågår ett kontinuerligt samarbete inom beredskapsområdet och som mer och mer fokuseras mot generell beredskaps- planering inklusive smittskydd. Kommissionen arbetar för närvarande med ett s.k. hälsohots- paket som kan innebära en viss formalisering av dagens mer informella samarbetsstruktur inom hälsohotsområdet.

Nydiagnostiserade fall av hiv och andra sexuellt överförbara sjukdomar

Under 2010 anmäldes 465 fall av hivinfektion till Smittskyddsinstitutet. Det höga antalet speglar en ökad förekomst av hiv i världen och ökad global migration. Mer än hälften hade smittats i länder med hög förekomst av hiv/aids innan de kom till Sverige. Drygt ett hundratal hade smittats i Sverige. Det totala antalet anmälda fall låg dock på ungefär samma nivå som året innan.

Under 2000-talet har det skett en långsiktig ökning av antalet klamydiafall. Trots minsk- ningen under åren 2008–2010 har klamydiafallen fördubblats sett över hela den senaste tioårs- perioden. Det är i dag för tidigt att säga om de

senaste tre årens nedgång är ett reellt trendbrott, en temporär minskning eller bara en återgång till normalnivån efter den stora mängden fall som anmäldes 2007 i samband med att en ny variant av klamydia upptäckts.

Riskfaktorer för smitta med hiv/aids och andra sexuellt överförda infektioner är vanligt förekommande bland ungdomar och unga vuxna i dagens Sverige, oavsett sexuell läggning. Detta manifesteras i den omfattande spridningen av klamydiainfektion i dessa åldersgrupper, särskilt bland unga heterosexuella. Även bland intrave- nösa missbrukare finns ett utpräglat riskbete- ende, vilket gör att smitta som kommer in i gruppen snabbt kan få stor spridning. Det fort- satta arbetet kräver breda förebyggande insatser kring sexuellt överförda infektioner bland annat i det förebyggande arbetet riktat till unga, med fokus på kondomanvändning och ökad med- vetenhet om sexuella risker. Det är också mycket angeläget att nå de nyanlända invandrargrupper som har kontakt med högendemiska områden för hiv/aids.

Smittskyddsinstitutet planerar, samordnar och följer upp arbetet med att nå de hivpolitiska målen. Arbetet följer intentionerna i Nationella strategin mot hiv/aids och vissa andra smitt- samma sjukdomar (prop. 2005/06:60). Smitt- skyddsinstitutets roll är strategisk och stödjer myndigheter, huvudmän och ideella organisa- tioner som är verksamma på området.

Hög täckningsgrad i det nationella barnvaccinationsprogrammet

Vaccination är en mycket kostnadseffektiv medicinsk insats som kostnadsfritt erbjuds barn inom det så kallade allmänna barnvaccinations- programmet. Den rikstäckande statistiken över vaccinerade barn visar en god vaccinationstäck- ning. Drygt 98 procent av barnen hade 2010 fått minst tre vaccindoser mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio och Haemophilus influenzae typ b. Andelen barn som hade vaccinerats mot mässling, påssjuka och röda hund (MPR) uppgick till 96,5 procent, vilket innebär att en vaccinationstäckning på över 95 procent har rapporterats i fem år i rad. I likhet med tidigare år finns det enskilda barnavårdscentraler och områden, där en hög andel av barnen förblivit ovaccinerade mot MPR.

När det gäller vaccinationer så är fortsatt upp- följning av följsamheten till barnvaccinations- programmet viktigt. Det är särskilt angeläget i

efterdyningarna av massvaccinationen mot den pandemiska influensan. Allmänhetens engage- mang i vaccinationsfrågor har ökat under och efter pandemin och vilka effekter massvaccina- tionen kan få för det allmänna vaccinationspro- grammet är svår att förutse. För att värna de senaste femtio årens vaccinationsframgångar fordras ett samlat förhållningssätt där aktörer från flera kompetensområden behöver med- verka.

Vaccinutredningen lämnade sitt betänkande i slutet av maj 2010. Uppdraget som utredningen hade var att se över regelverket i fråga om det nationella vaccinationsprogrammet samt att be- lysa förhållandet mellan de allmänna vaccina- tionsprogrammen och de vacciner som subven- tioneras inom ramen för läkemedelsförmånerna. Regeringskansliet har genomfört en remittering av betänkandet som avslutades i november 2010. Betänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Antibiotikaresistens – ett allvarligt hälsohot

Europeiska smittskyddsmyndigheten (ECDC) har identifierat antibiotikaresistens som det all- varligaste hälsohotet inom EU. Europeiska kom- missionen lämnade 2010 sin andra rapport om hur medlemsstaterna har genomfört åtgärderna i rådsrekommendationen från 2001 om anti- mikrobiella medel/återhållsam användning inom humanmedicin. I rapporten konstateras att avse- värda framsteg gjorts sedan den första rapporten offentliggjordes 2005. Inom vissa områden har dock endast begränsad förbättring skett. Det fortsatta arbetet bör inriktas mot ett snabbt och effektivt genomförande av nationella strategier och nationella handlingsplaner.

Insikten att antibiotikaresistens är en sam- hällsrisk och att arbetet mot resistensutveck- lingen måste bedrivas brett inom flera samhälls- sektorer växer fram. Återhållsam antibiotika- användning, god hygien inom vård och omsorg, effektiv och tillgänglig infektionsdiagnostik, forskning och utveckling av nya antibakteriella läkemedel är områden som har stor betydelse. Inte att förglömma är det arbete som måste ske även på andra områden, såsom inom veterinär- medicin och på miljöområdet.

Regeringen presenterade redan 2005 en natio- nell strategi för ett samordnat arbete mot anti- biotikaresistens och vårdrelaterade infektioner. Syftet med strategin var att bevara möjligheten att effektivt behandla bakteriella infektioner hos

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

människor och djur med antibiotika. I mars 2011 överlämnades Socialstyrelsens rapport Förslag till utveckling av strategin mot antibiotika- resistens och vårdrelaterade infektioner. I rapporten föreslås bland annat att det inrättas en nationell samverkansfunktion som inkluderar relevanta aktörer inom alla samhällssektorer, att en nationell handlingsplan och kommunika- tionsstrategi utvecklas, att övervakningen av antibiotikaresistensen förstärks samt att sats- ningen på preventiva åtgärder för att förebygga uppkomst av infektioner och smittspridning fortsätter.

För att öka patientsäkerheten i Sverige teck- nade regeringen 2010 en fyraårig överenskom- melse med SKL om en prestationsbaserad ersätt- ningsmodell. Överenskommelsen syftar bland annat till att öka följsamhet till behandlingsr- ekommendationer för vanliga infektioner i öppenvården. Ett grundkrav för att ett landsting ska få möjlighet att ta del av stimulansmedlen för 2011 är att de har inrättat en lokal s.k. Strama- grupp, det vill säga en strategigrupp för rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotika- resistens. Som en följd av Stramagruppernas ar- bete bör den totala antibiotikaförskrivningen i öppenvården under perioden närma sig det nationellt satta målet på 250 antibiotikarecept per 1 000 invånare och år.

Smittskyddsinstitutet (SMI) har fått i uppdrag att utforma en nationell plan för övervakning av antibiotikaresistenta bakterier. Det innefattar bland annat vilken epidemiologisk resistensöver- vakning som bör utföras av sjukvårdshuvud- männen respektive SMI. Den nationella planen ska vidare belysa hur metoder för resistensöver- vakning ska utvecklas och utvärderas samt inne- hålla en modell för insamling och analys av över- vakningsodlingar för definierade tillstånd i öppen- och slutenvård.

Utveckling av nya antibiotika brådskar

I dag har utvecklingen av antibiotika nästan upp- hört. Endast två klasser av nya antibiotika har introducerats under de senaste 40 åren. Sam- tidigt finns det rapporter om resistens mot alla kända antibiotika. Problemet har fortlöpande uppmärksammats inom såväl EU som interna- tionellt. Under det svenska EU-ordförande- skapet 2009 var frågan om utveckling av nya verksamma antibiotika en av de högst priori- terade frågorna på hälso- och sjukvårdsområdet. Det svenska ordförandeskapet anordnade

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

expertkonferensen Innovative Incentives for Effective Antibacterials. Mötet utgjorde ett vik- tigt steg i en process för att utveckla nya, effek- tiva antibakteriella läkemedel. Mötet var en vik- tig del av framtagandet av de rådsslutsatser som beslutades av EPSCO-rådet under det svenska ordförandeskapet. I slutsatserna uppmanas med- lemsstaterna och kommissionen bland annat att se över och överväga olika möjligheter att stärka incitamenten att bedriva forskning och utveck- ling av nya effektiva antibiotika. Vidare upp- manades kommissionen att utarbeta en över- gripande handlingsplan med konkreta förslag till incitament för att utveckla nya effektiva anti- biotika. Handlingsplanen kommer att presen- teras i slutet av 2011.

För att följa upp konferensen 2009 och råds- slutsatserna anordnades på regeringens uppdrag en andra konferens 2010. Konferensen samlade delegater från 45 länder och resulterade i ett an- tal slutsatser för det framtida arbetet inom om- rådet. För fortsatt arbete med antibiotika- resistens och utvecklingen av nya antibiotika har regeringen 2011 beviljat ReAct/Uppsala uni- versitet medel för olika aktiviteter som bedöms viktiga för att behålla det intresse för frågan som byggts upp genom konferenserna och slutsat- serna.

Globalt arbete mot antibiotikaresistens behöver stärkas

Antibiotikaresistens är ett globalt och gränsöver- skridande problem. Därför krävs samarbete både inom EU och internationellt för att motverka den negativa utvecklingen. I detta ingår såväl policyarbete som uppbyggnad av strukturer och institutioner samt samarbete kring forskning och praktiska åtgärder inom hälso- och sjukvården. Ytterligare komponenter är bilaterala och regio- nala samverkansprojekt samt insatser inom ra- men för bistånd och aktörssamverkan. Rege- ringen har tecknat bilaterala avtal med Indien och Kina där frågan om utvecklingen av anti- biotikaresistens är en viktig del.

WHO ägnade World Health Day den 7 april 2011 åt antibiotikaresistens. WHO tog fram ett kunskapsunderlag som alla medlemsstater kunde använda för att lyfta frågan. Sverige deltog aktivt i Genève den 7 april efter särskild inbjudan från WHO. Sverige har prioriterat antibiotika- resistens i sin WHO-strategi som beslutades av regeringen tidigare i år. Strategin kommer att följas upp med en konkret handlingsplan.

Samband mellan miljöfaktorer och flera sjukdomar

Miljöhälsorapport 2009 ger en aktuell bild av exponeringen för olika miljöfaktorer i Sverige och beskriver vilka hälsoeffekter eller risker denna exponering för med sig i befolkningen. Flera sjukdomar har en väldokumenterad kopp- ling till miljöfaktorer. Vi tillbringar en stor del av vår tid inomhus. Därför är inomhusmiljön viktig för hälsan och välbefinnandet. Sambanden mellan inomhusmiljön och hälsan är komplexa. De har att göra med vilka kemiska ämnen som finns i luften och med fysikaliska faktorer som temperatur, drag, fukt, buller och belysning. Vi upplever dessutom inomhusmiljön på olika sätt, bland annat beroende på kön, ålder, känslighet och livsstil. Fukt och mögel i byggnader visar samband med inomhusrelaterade symtom och besvär, exempelvis astmasymtom. Totalt beräk- nas att omkring 25 000 vuxna årligen kan vara drabbade av luftvägsbesvär astmasymtom) till följd av fuktskador hemma.

När det gäller kemiska ämnen inomhus är kunskapen om enskilda ämnen och kombina- tioner av ämnen fortfarande mycket bristfällig. Både byggnaden i sig och de boendes aktiviteter påverkar inomhusmiljön, liksom inredningen (exempelvis elektronik, textilier och hygien- artiklar).

En viktig miljöfaktor i inomhusmiljön är miljötobaksrök, som innehåller tusentals mer eller mindre giftiga kemiska ämnen. Ett stort antal studier visar att miljötobaksrök ökar risken för flera sjukdomar hos både barn och vuxna. Radon i bostäder är den främsta källan till att människor exponeras för joniserande strålning i Sverige. Radon svarar för cirka hälften av strål- dosen till befolkningen. Radonet kommer huvudsakligen in i bostäderna från marken och vissa byggnadsmaterial, särskilt så kallad blå- betong. Den största hälsorisken som kan kopp- las till radon i bostäder är lungcancer. Hur stor risken blir beror på hur hög radonhalten i inom- husluften är. Utifrån epidemiologiska data be- räknas radon i bostäder orsaka cirka 500 lung- cancerfall per år i Sverige, varav cirka 50 bland personer som aldrig rökt. I ungefär 400 000 bo- städer beräknas radonhalten överstiga det svenska riktvärdet 200 becquerel per kubik- meter. Detta motsvarar cirka 10 procent av be- folkningen.

Luftföroreningar bidrar till att människor får besvär, blir sjuka och dör i sjukdomar i hjärta, kärl och luftvägar. Barn är särskilt utsatta, bland

100

annat genom att föroreningarna stör lungfunk- tionens utveckling. Detta kan försämra lung- funktionen permanent. Främst är det dock äldre som blir sjuka och kan dö av luftföroreningar, eftersom de redan löper en förhöjd risk att drabbas av cancer och hjärt- och kärlsjukdomar, som luftföroreningarna bidrar till. En annan ut- satt grupp är astmatiker. Luftkvaliteten har i vissa avseenden förbättrats kraftigt under de senaste decennierna.

Utveckling av myndigheterna inom smittskyddsområdet

Regeringen konstaterade i propositionen Myn- digheterna inom smittskyddsområdet (prop. 2009/10:123, bet. 2009/10 SoU14, rskr. 2009/10:259) att det fanns behov av en rad för- ändringar i den verksamhet som myndigheterna inom smittskyddsområdet bedriver. Den myn- dighet som framför allt berördes av omställ- ningen var Smittskyddsinstitutet (SMI), men även i mer begränsad omfattning, Socialstyrelsen och Karolinska institutet (KI). Den verksam- hetsutveckling som inleddes vid SMI i fjol har fortsatt 2011. För att följa upp om ombildningen bedrivs i enlighet med regeringens ambitioner och har fått avsedda effekter på verksamheten har Statskontoret fått i uppdrag att genomföra en analys av myndigheten. Analysen avslutas i december 2011 och kommer att utgöra grund för regeringens fortsatta styrning av SMI. Forsk- ning har tidigare varit en av de dominerande verksamheterna vid SMI. När myndighetens uppdrag förändrades 2010 fördes stora delar av forskningen över till KI. Ett ytterligare steg mot att fullfölja ombildningen av SMI är även att överföra försöksdjursverksamheten till KI. Från januari 2012 överförs därför verksamheten vid Astrid Fagraeuslaboratoriet till KI.

5.7Hälsofrämjande levnadsvanor

Hela 20 procent av alla för tidiga dödsfall och funktionsnedsättningar i Sverige beror på ohälsosamma levnadsvanor. Ohälsosamma lev- nadsvanor ökar risken för sjukdomar såsom can- cer, hjärtsjukdomar, diabetes typ 2 och psykisk ohälsa.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Resultaten från den nationella folkhälso- enkäten, som Statens folkhälsoinstitut genomför årligen, indikerar att levnadsvanorna i Sverige har förändrats i liten omfattning under senare år.

Små förändringar av fysisk aktivitet och matvanor

Andelen personer som var fysiskt aktiva minst 30 minuter per dag enligt nuvarande rekom- mendation uppgick 2010 till 65 procent. Det finns ingen större skillnad mellan kvinnor och män. Den fysiska aktivitetsnivån minskar med ökad ålder vilket innebär att kvinnor och män i åldern 65–84 år rör sig minst.

Diagram 5.11 Andel som är fysiskt aktiva minst 30 minuter

per dag uppdelat efter ålder, 16–84 år, 2010

Procent

80
70
60
50
40
30
20
10
0
16-29 år	30-44 år	45-64 år	65-84 år
	Män	Kvinnor

Källa: Statens folkhälsoinstitut, Levnadsvanor, lägesrapport 2010

Den fysiska aktiviteten hos befolkningen har inte förändrats nämnvärt sedan 2004. Detsamma gäller för andelen personer med stillasittande fritid. Andelen barn som cyklar eller går till sko- lan har dock minskat.

Andelen personer som äter frukt och grön- saker minst fem gånger per dag har i princip varit oförändrad sedan 2004.

En fjärdedel av befolkningen säger sig äta lite frukt och grönsaker. Bland kvinnor är det 17 procent och bland män är det 34 procent. I åldersgruppen 16–29 år bedöms det vara van- ligast att äta lite frukt och grönsaker; där är an- delen bland kvinnor 26 procent och bland män 41 procent. Det är ingen skillnad jämfört med föregående år.

101

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Diagram 5.12 Andel som säger sig äta lite frukt och grönsaker uppdelat efter ålder, 16–84 år, 2010

Procent
50
40
30
20
10
0
16-29 år	30-44 år	45-64 år	65-84 år
	Män	Kvinnor
Källa: Statens folkhälsoinstitut, Levnadsvanor, lägesrapport 2010

Konsumtionen av läsk och konditorivaror har minskat under de senaste tre åren. Efter några år med en avstannad eller sjunkande konsumtion av choklad och konfektyr märktes en ökning mellan 2007 och 2008.

Det finns skillnader mellan olika socioeko- nomiska grupper vad gäller fysisk aktivitet och matvanor. Generellt sett är personer som yrkes- arbetar, som har en lång utbildning och som har en god ekonomi mest fysiskt aktiva. Därutöver gäller, bland annat, att kvinnor som saknar kon- tantmarginal, har varit i ekonomisk kris eller har låg inkomst har låg frukt- och grönsakskonsum- tionen jämfört med dem som har en bättre eko- nomisk situation.

Utvecklingen på området för alkohol, narkotika, dopning och tobak är i huvudsak positiv

Som framgår av diagram 5.13 är utvecklingen av andelen unga alkoholkonsumenteter nedåtgå- ende från en relativt hög nivå. Andelen konsu- menter av tobak gick ned under början av 2000- talet men utvecklingen har nu planat ut. Andelen som någon gång provat narkotika ökade under 1990-talet för att sedan sjunka fram till 2007. Det finns tecken som tyder på en viss uppgång under de senaste tre åren.

Diagram 5.13 Andel konsumenter av alkohol, tobak och narkotika bland elever i årskurs 9, 1992–2010

Procent
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
1992	1994	1996	1998	2000	2002	2004	2006	2008	2010
		pojkar alkohol				flickor alkohol
		pojkar tobak				flickor tobak
		pojkar narkotika				flickor narkotika
Källa: CAN

Diagram 5.14 Skattning av den totala alkoholkonsumtionen

per invånare 15 år och äldre, 2000–2010

Liter 100% alkohol

12
10
8
6
4
2
0
2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010

Systembolaget	Restauranger	Livsmedelsbutiker


Resandeinförsel	Hemtillverkning	Smuggling

Källa: SoRAD, Stockholms universitet

Den beräknade totalkonsumtionen av alkohol har minskat sedan 2004 från 10,5 liter ren alko- hol per person 15 år och äldre till 9,1 liter 2010 (se diagram 5.14). Enligt Centrum för social- vetenskaplig alkohol- och drogforskning vid Stockholms universitet (SoRAD) kan ned- gången i första hand tillskrivas minskad resande- införsel och smuggling. SoRAD har i samarbete med Stockholm förebygger alkohol- och drog- problem (STAD) analyserat utvecklingen när det gäller självrapporterad alkoholkonsumtion. Analysresultaten talar tydligt i riktning mot en minskad konsumtion över tid. Under perioden 2004–2009 har konsumtionen bland män mins- kat med cirka 10 procent och bland kvinnor med cirka 5 procent. Även bland yngre kvinnor tyder

102

resultaten på en viss nedgång medan tendensen är den motsatta bland kvinnor i åldersgruppen 50 år och äldre.

Enligt Världshälsoorganisationen är den svenska totalkonsumtionen per invånare 15 år och äldre lägre än genomsnittet i Europeiska unionen (EU). När det gäller yngres intensiv- konsumtion visar European School Survey Pro- ject on Alcohol and Other Drugs (ESPAD) att andelen 15–16-åringar som rapporterar att de har intensivkonsumerat alkohol någon gång den senaste månaden är lägre i Sverige än genom- snittet i Europa.

Diagram 5.15 Andel elever i årskurs 9 som uppgett att de någon gång använt narkotika, 2001–2011

Procent
12
10
8
6
4
2
0
2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011
			flickor i åk 9				pojkar i åk 9

Källa: CAN

Enligt Centralförbundet för alkohol- och narko- tikaupplysning (CAN) ökade narkotikaanvänd- ningen bland elever i årskurs 9 kontinuerligt under 1990-talet fram till 2001 då 10 procent av pojkarna och 9 procent av flickorna angav att de använt narkotika. Sedan dess har andelen som använt narkotika sjunkit och 2007 var det 6 pro- cent av pojkarna och 5 procent av flickorna som uppgav att de använt narkotika. År 2011 är an- delen 9 respektive 6 procent.

Debutåldern för narkotikaanvändning är högre än för alkohol. Bland eleverna i gymnasiets årskurs 2 uppgav 18 procent av pojkarna och 15 procent av flickorna att de använt narkotika. Dessa nivåer är i stort sett oförändrade sedan mätningarna startade 2004.

Enligt ESPAD-undersökningen är det för- hållandevis få unga människor som experimen- terar med narkotika. Jämfört med de flesta andra EU-länder är det i Sverige långt fler som tar av-

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

stånd från än som förespråkar användande av droger.

Alltsedan dopningsfrågor introducerades i olika riksrepresentativa undersökningar under 1990-talets första hälft har omkring en procent av de yngre männen svarat att de någon gång provat anabola androgena steroider (AAS).

Diagram 5.16 Andel dagligrökare fördelat på kön och ålder,
1988/89–2008/09
Procent
40
35
30
25
20
15
10
5
0
88/89	96/97	04/05	08/09	88/89	96/97	04/05	08/09
	kvinnor					män
	16-24 år		25-44 år			45-64 år

Källa: SCB

De senaste resultaten från Statistiska central- byråns undersökningar av levnadsförhållanden (ULF) antyder att den nedåtgående trenden av andelen dagligrökare i åldersgruppen 16–24 år kan ha brutits, men förändringen från åren 2004/05 är inte statistiskt säkerställd. För att komplettera resultaten från ULF används därför data från Statens folkhälsoinstituts nationella folkhälsoenkät. Enligt Statens folkhälsoinstitut har andelen dagligrökare i åldersgruppen 16– 19 år under perioden 2004 till 2009 sjunkit från 16 till 10 procent bland kvinnor medan andelen bland män är oförändrad, 10 procent. Föränd- ringen bland kvinnorna är statistiskt säkerställd. Enligt 2010 års enkät använde 30 procent av männen och 17 procent av kvinnorna tobak i någon form varje dag. Andelen dagligrökare var 12 procent bland män och 13 procent bland kvinnor. Detta innebär en ökning med en pro- cent för män och ingen förändring för kvinnor jämfört med 2009. Förändringen bland kvinnorna är dock inte statistiskt säkerställd. Andelen dagligsnusande män ligger stabilt på 19 procent.

I CAN:s skolundersökning 2010 uppgav 25 procent av pojkarna och 28 procent av flickorna i årskurs 9 att de var tobakskonsu- menter. Detta är något lägre andelar än 2009 och

103

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

i 2011 års undersökning har värdena fortsatt att minska. 6 procent av pojkarna och 9 procent av flickorna uppgav att de rökte dagligen 2010. I gymnasiets årskurs 2 har andelen tobakskon- sumenter ökat något jämfört med 2009, 44 pro- cent av pojkarna och 45 procent av flickorna. 10 procent av pojkarna och 14 procent av flickorna uppgav att de röker dagligen. 27 pro- cent av pojkarna och 9 procent av flickorna sva- rade att de snusar. 14 procent av pojkarna och 2 procent av flickorna svarade att de snusar varje dag.

Spelproblemen i befolkningen har omfördelats

Forskningsprogrammet SWELOGS som leds och finansieras av Statens folkhälsoinstitut publicerade i januari 2011 sin rapport Spel om pengar och spelproblem i Sverige 2008/2009 (FHI 2010:23). Resultatet kan jämföras med den svenska studie som genomfördes 1997/1998.

Färre personer spelar för allt mer pengar. An- delen personer som spelar spel om pengar har minskat från 88 till 70 procent under det senaste decenniet. Andelen problemspelare i befolk- ningen är två procent. Andelen problemspelare är högst bland de med lägst utbildning och lägst inkomst.

Spelproblemen i befolkningen har omför- delats under det senaste decenniet. Andelen pro- blemspelare har fördubblats bland män 18–24 år och bland kvinnor 25–44 år. Samtidigt har spel- problemen minskat bland pojkar 16–17 år, vilken var den grupp som hade mest problem med spel- andet för tio år sedan. Andelen problemspelare har även minskat bland män 45–64 år och kvinnor 18–24 år.

att samordna en uppmärksamhetsvecka kring matvanor och fysisk aktivitet – Ett friskare Sverige. Genom att uppmärksamma konkreta exempel från hela landet ökas kunskapen om de möjligheter som finns att delta i sociala hälso- främjande aktiviteter. För att stimulera och underlätta medverkan från kommuner, lands- ting, idéburna och ideella organisationer samt privata aktörer har myndigheten upprättat ett kontaktnät med representanter från länen. Vid uppmärksamhetsveckan i maj 2011 genomfördes närmare 3 000 aktiviteter över hela landet vilket är tre gånger fler aktiviteter än 2010 då detta arrangemang anordnades för första gången. Närmare 1 000 olika arrangörer från kommuner, landsting, ideella organisationer och privata ak- törer bidrog till att uppmärksamma betydelsen av goda matvanor och fysisk aktivitet.

Utvecklad myndighetssamverkan

Regeringen har också vidtagit åtgärder för att stimulera myndighetssamverkan. Statens folk- hälsoinstitut gavs under 2008 i uppdrag att till- sammans med Livsmedelsverket starta ett sam- verkansprojekt med fokus på överviktspro- blematiken. Av myndighetens slutrapport från mars 2011 framgår bland annat att samverkans- projektet bidragit till att skapa effektiva sam- arbetsformer och ett ökat erfarenhetsutbyte mellan myndigheterna.

Åtgärder för ett hälsosamt åldrande

En av de utpekade målgrupperna för folkhälso- politiken är äldre. För att främja ett hälsosamt åldrande har Statens folkhälsoinstitut haft ett regeringsuppdrag att under 2009 och 2010 sprida kunskaper och erfarenheter om stödjande miljöer och metoder för goda matvanor och

5.7.1Fysisk aktivitet och goda matvanor fysisk aktivitet bland äldre. Myndigheten har

Osunda matvanor och fysisk inaktivitet bidrar till ökad dödlighet och flera vanligt förekom- mande sjukdomar. Fysisk aktivitet och hälso- samma matvanor är en förutsättning för en god hälsoutveckling vilket utgör grund för att priori- tera åtgärder på dessa områden.

Initiativ för ett friskare Sverige

För att arbetet med att främja fysisk aktivitet och goda matvanor ska bli framgångsrikt krävs deltagande från många aktörer. För att få till stånd ett brett engagemang i frågorna har rege- ringen gett Statens folkhälsoinstitut i uppdrag

inom ramen för uppdraget bland annat arran- gerat konferenser och utbildningar med syfte att stödja aktörer på den lokala nivån i arbetet med att främja ett hälsosamt åldrande. Statens folk- hälsoinstitut har under 2010 också getts i upp- drag att utarbeta en vägledning till kommuner och landsting för att främja ett aktivt och hälso- samt åldrande samt starta försöksverksamhet med hälsocoacher. Tanken är att genom en tids- begränsad försöksverksamhet utveckla och in- tensifiera arbetet med att erbjuda deltagande i olika aktiviteter och också vid lättare sjuklighet motivera till en förändrad livsstil.

104

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

5.7.2Alkohol, narkotika, dopning och 2012. Under 2011 pågår ett gemensamt arbete

tobak		mellan kommissionen och medlemsländerna att
Under senare år har alkohol- och tobaksbruket i		ta fram en slutrapport med förslag på nästa steg.
		Internationellt har en global alkoholstrategi an-
befolkningen fortsatt nedåt. Sverige har på vissa		tagits. För att genomföra strategin har ett globalt
områden gått emot den allmänna ökningstren-		nätverk bildats med representanter från WHO:s
den i Europa, exempelvis vad gäller s.k. intensiv-		medlemsländer. Sverige och Sydafrika har valts
konsumtion av alkohol bland unga. Andelen		till ordförande i nätverket.
som prövat eller använder narkotika och/eller		Medel har via Statens folkhälsoinstitut för-
röker har minskat under 2000-talet. Genom-		delats till frivilligorganisationerna för att stärka
förandet av rökfria miljöer fick en påverkan på		deras alkohol-, narkotika-, dopnings- och
exponering av tobaksrök hos arbetstagare och		tobaksförebyggande arbete. Med stöd av dessa
har bidragit till minskningen. Även om utveck-		bidrag har enligt Socialstyrelsen många betyd-
lingen har gått i rätt riktning så ligger ANDT-		ande och angelägna insatser genomförts, som bi-
användningen fortfarande på en alltför hög nivå.		dragit till en utveckling av samhällets kunskaper
Åtgärder mot tobaksbruk är ett kostnads-		om att motverka drogmissbruk.
effektivt sätt att förbättra folkhälsan och inom		Statens folkhälsoinstitut har under åren 2008–
sjukvården är rökavvänjning en av de mest kost-		2010 haft uppdrag att bedriva informationsin-
nadseffektiva metoderna. Fortsatta hälsofräm-		satser kring alkohol, narkotika, dopning och
jande och sjukdomsförebyggande åtgärder är		tobak. Under 2010 har myndigheten främst sat-
angelägna, riktade såväl till barn och unga som		sat på Tonårsparlören, Tänk Om och Testa dina
till vuxna.		gränser. Testa dina gränser syftar till att bibehålla
Kontinuitet och långsiktighet är viktigt i det		och stärka den befintliga negativa attityden till
förebyggande arbetet. Det är därför angeläget att		narkotika inom den unga målgruppen.
aktörer på nationell, regional och lokal nivå fort-		Statens folkhälsoinstitut har också i uppdrag
sätter att prioritera det förebyggande arbetet för		och medel att genomföra särskilda åtgärder inom
att nå målet om att minska alkoholens		det nationella tobaksförebyggande arbetet under
medicinska och sociala skadeverkningar och för		2008–2010. I enlighet med prioriteringar inom
att skydda barn och ungdomar. Nuvarande		ramen för regeringens folkhälsopolitik har sats-
strukturer på nationell, regional och lokal nivå		ningen fokuserat på följande områden: nationellt
har fungerat väl.		stöd till lokalt arbete och nationell samordning
På regional nivå finansierar regeringen sam-		av tobaksfrågan, kraftsamling för tobaksavvänj-
ordningsfunktioner på länsstyrelserna.	Dessa	ning samt en förstärkning av Statens folkhälso-
fungerar som en länk mellan den lokala, regio-		institutstillsyn avseende tobakslagen och kom-
nala och nationella nivån och främjar regional		petens- och utbildningsinsatser för länsstyrelser
samverkan mellan myndigheter, idéburna orga-		och kommuner. Uppdraget har bidragit till ett
nisationer, näringslivet m.fl. Under 2010 och		ökat intresse och mer struktur och prioritet åt
2011 har samtliga länsstyrelser inrättat en sådan		tobaksfrågorna.
funktion. I de flesta av landets kommuner finns i		Samordningen mellan områdena tillsyn och
dag särskilda personer som ansvarar för den		förebyggande arbete har fortsatt under 2010 och
lokala samordningen av det förebyggande ar-		den årliga länsrapporten med underlag från läns-
betet.		styrelser och kommuner är viktig för att kunna
Tillsammans med de övriga nordiska länderna		följa utvecklingstrender för verksamheten. Läns-
har Sverige under flera år arbetat för att det		styrelsernas tillsyn enligt alkohol- och tobaks-
alkoholskadeförebyggande arbetet ska ges högre		lagen har bedrivits på ungefär samma nivå som
prioritet inom EU och internationellt. Gemen-		2009.
samt för en nordisk alkoholpolitik är att man		Medel har även fördelats till länsstyrelserna
värnar om folkhälsoperspektivet. Under 2006		för lokal spridning och utveckling av metoden
antogs en EU-strategi för att stödja medlems-		Ansvarsfull alkoholservering, som syftar till att
länderna i arbetet med att minska de alkohol-		minska våld kopplat till restauranger genom att
relaterade skadorna. Europeiska kommissionen		se till att alkohol inte serveras till berusade och
presenterade en första lägesrapport under hösten		minderåriga. Statens folkhälsoinstitut har rege-
2009. EU:s alkoholstrategi sträcker sig	t.o.m.	ringens uppdrag att stödja genomförandet av

105

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

metoden. De bärande komponenterna är utbild- ning av restaurangpersonal, samverkan mellan myndigheter och bransch samt ökad tillsyn. En- ligt Statens folkhälsoinstitut arbetar mer än 80 procent av landets kommuner med metoden. Enligt institutet kan man se tydliga effekter på våldsbrottsligheten. Arbetet har bidragit till en minskning av våldsbrotten med i genomsnitt 2,3 procent per år i en kommun som arbetar med metoden. Varje våldsbrott som begås under sen kväll och nattetid kostar i genomsnitt 130 000 kronor. Enligt institutets rapport har 15 000 fall av misshandel undvikits under projekttiden, vilket man beräknar gett en besparing i samhället på cirka 2 miljarder kronor.

5.7.3Spelberoende

De större svenska aktörerna på spelmarknaden samarbetar genom Spelbranschens etiska råd (SPER) där de tillsammans har tagit fram etiska riktlinjer för sin reklam och marknadsföring. Ombuden för Svenska Spels och ATGs personal och ombud har genomgått utbildning och bo- lagen kräver numera att nya ombud går utbild- ningen. De flesta spelarrangörerna på den reg- lerade spelmarknaden tillhandahåller i dag fri- villiga verktyg såsom spelbudget och självav- stängning samt information om spelproblem på sina webbplatser. Svenska Spel har utvecklat självtest och verktyget Spelkoll vilka underlättar för spelarna att bedöma sina egna spelmönster. Samtliga spelbolag som ingår i SPER har utfäst att införa en 18-årsgräns för spel.

Övrigt förebyggande arbete har under 2010 bestått av drift av Stödlinjen för spelare och an- höriga samt föreningsstöd och projektmedel för att utveckla och genomföra förebyggande insat- ser. Utbildningsinsatser har genomförts i sam- band med nätverksmöten och seminarier riktade till ideell sektor, behandlare och skuld- och bud- getrådgivare. Lotteriinspektionen genomförde i november ett seminarium på temat spelmark- nadsansvar.

Kunskapsutvecklingen har fortsatt under 2010 med framtagande av en litteraturöversikt om förebyggande metoder inom spelprevention och en antologi som belyser spelproblemen i Sverige och kamratstödet i spelberoendeföreningarna. Dessutom genomfördes den andra datainsam- lingen i SWELOGS befolkningsstudie om spel och hälsa under perioden december 2009–maj

2010. Förberedelser har också gjorts inför genomförande av SWELOGS fördjupnings- studie som syftar till att ta fram kunskap om risk- och skyddsfaktorer för spelproblem.

5.8Politikens inriktning

Folkhälsopolitiken skapar förutsättningar för människor att leva med god hälsa och bidrar därmed till utveckling och tillväxt. En god folk- hälsa leder såväl till ökad livskvalitet för den en- skilde som till minskade kostnader för samhället. Förutom direkta kostnader för bl.a. hälso- och sjukvård, rehabilitering, läkemedel och social omsorg orsakar ohälsan även indirekta kostna- der, framför allt i form av produktionsbortfall till följd av sjukfrånvaro eller för tidig död. Genom att beräkna både de direkta och indirekta kost- naderna ser man tydligare hur ohälsan påverkar den svenska ekonomin. Ohälsans samhällskost- nader uppgår, enligt Statens folkhälsoinstituts beräkningar, till minst 120 miljarder kronor per år.

Folkhälsopolitiken ska utgå från människans behov av integritet och valfrihet. Vars och ens ansvar och intresse för att förbättra sin hälsa är utgångspunkter för det folkhälsopolitiska ar- betet. Centralt för folkhälsopolitiken är därför att skapa goda förutsättningar och bra stöd för enskilda att göra hälsosamma val.

Folkhälsopolitiska insatser är investeringar för framtiden, som på lång sikt ger utdelning i första hand för den enskilde men också för samhället. De satsningar som genomförs bör därför också vara långsiktiga och samordnade mellan de be- rörda aktörerna på alla nivåer i samhället. Ett gemensamt ansvarstagande mellan offentlig sek- tor, ideella krafter och den enskilda människan är en bra grund för ett framgångsrikt folkhälso- arbete.

Folkhälsopolitiken ska bygga på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Insatserna ska följas upp för att säkerställa resultat och kvalitet. Uppföljningen kan ske på olika sätt. Den svenska folkhälsorapporteringen har länge varit ett viktigt verktyg i uppföljningsarbetet. Rege- ringen har under 2009 och 2010 tagit initiativ till att åstadkomma en mer samordnad och effektiv folkhälsorapportering och avser att återkomma om hur en sådan rapportering bör se ut. Det är också angeläget att utveckla öppna jämförelser

106

på folkhälsoområdet samt att upprätthålla en dialog med relevanta aktörer i samhället. Rege- ringen avser fortsätta att utveckla dialogformen och arbeta vidare exempelvis med dialogforum för goda matvanor och fysisk aktivitet. Rege- ringen avser också, med Folkhälsopolitisk rapport 2010 som grund, att under 2011 föra en dialog med berörda samhällsaktörer för att foku- sera insatserna på folkhälsoområdet, förtydliga målsättning och uppföljning samt säkerställa att satsningarna genomförs på de områden där in- satserna ger störst effekt. Dialogen syftar också till att ge underlag för regeringen att återkomma angående inriktningen för den framtida folk- hälsopolitiken.

Inom flera olika utgiftsområden har rege- ringens politik betydelse för folkhälsan. Upp- fyllelsen av det övergripande nationella målet för folkhälsoarbetet påverkas av regeringens politik inom ett flertal områden och på flera samhälle- liga nivåer. Redovisningen i resultatavsnittet (5.5–5.7) sammanfattar denna breda påverkan i tre nivåer: människors levnadsvillkor, livsmiljöer och levnadsvanor. Följande text är dock inte strukturerad efter denna indelning utan foku- serar i stället på folkhälsopolitiska insatser inom ramen för utgiftsområde 9. Den politiska inrikt- ningen inom andra områden med betydelse för folkhälsan återfinns i respektive utgiftsområdes- avsnitt i denna budgetproposition.

Satsning på hälsoinformation

Regeringen anser att stödet behöver utvecklas för att den enskilde själv via internet eller mobila plattformar ska kunna dokumentera och dela med sig av sin upplevda hälsosituation och kunna få en personligt anpassad rådgivning om hur han eller hon kan förbättra sin hälsa. En sär- skild utredare har därför fått i uppdrag att bland annat undersöka möjligheterna och formerna för att tillhandahålla en elektronisk hälsodagbok på nätet och de legala förutsättningarna för att man som patient på ett strukturerat sätt ska kunna dela med sig av sin egen dokumentation till vårdgivaren (dir. 2011:25). Regeringen stödjer också ett utvecklingsprojekt som syftar till att etablera den tekniska grundplattform och de tjänster som krävs för att skapa förutsättningar för offentliga vårdgivare, privata utförare och andra entreprenörer att kunna erbjuda nya inter- aktiva tjänster via internet eller mobila plattfor- mar. Regeringens bedömning är att en hälsodag- bok på nätet skulle kunna bli ett effektivt stöd

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

för den enskilde vid planering, genomförande och uppföljning av livsstilsrelaterade föränd- ringar.

Regeringen avser även att fortsätta satsa på en utbyggd information till medborgarna om hälsa. Regeringen samverkar sedan många år med SKL för att etablera en nationellt samordnad och kva- litetssäkrad rådgivning via webb och telefon under namnet 1177. Utvecklingsarbetet syftar bland annat till att stödja enskilda genom mål- gruppsanpassad och lättillgänglig information om vård och hälsa och för att etablera e-tjänster som förenklar vardagen för patienter, anhöriga och invånare generellt.

Barn, unga och äldre prioriteras

Barns och ungas psykiska hälsa är en prioriterad fråga för regeringen och satsningar på detta om- råde ska även i fortsättningen prioriteras. Psykisk ohälsa kan vara förödande för barns och ungdomars personliga utveckling och möjlig- heter till etablering i samhället. Regeringen anser att det finns stora vinster såväl för enskilda barn och unga och deras närstående som för samhället i stort med att förebygga och tidigt behandla psykisk ohälsa och har därför enats med SKL om en gemensam fortsatt satsning på att förbättra och samordna insatserna för att främja psykisk hälsa och effektivt möta och behandla psykisk ohälsa och psykisk sjukdom hos barn och unga. Målet med överenskommelsen är att utforma och implementera effektiva strategier för hälso- främjande insatser och erbjuda vård på rätt nivå för barn och unga med psykisk ohälsa och psykisk sjukdom. SKL ska bl.a. samordna natio- nella aktiviteter och ge stöd till koordinering av insatserna i kommuner och landsting.

En trygg anknytning till föräldrarna de första levnadsåren skapar förutsättningar för goda upp- växtvillkor och en god fysisk och psykisk hälsa senare i livet. Föräldrarna är viktiga för barnen under hela uppväxten samtidigt som många upp- lever att det ställs stora krav på dem i föräldra- rollen. Regeringens föräldrastödsstrategi, Natio- nell strategi för ett utvecklat föräldrastöd, en vinst för alla, syftar till att stärka och utveckla stödet. Statens folkhälsoinstitut har på rege- ringens uppdrag fördelat sammantaget 140 miljoner kronor i stimulansbidrag till ett urval kommuner under 2010 och 2011. Rege- ringen kommer fortsätta att följa utvecklingen av det lokala förebyggande föräldrastödet och där-

107

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

igenom bidra till förutsättningar för bättre upp- växtvillkor för barn och unga.

En central målsättning för den nationella folk- hälsopolitiken är att ge människor förutsätt- ningar att leva ett gott liv på äldre dagar. Det är väl belagt att förebyggande och hälsofrämjande insatser har god potential att bidra till detta. Statens folkhälsoinstitut har därför fått i uppdrag att i samarbete med Socialstyrelsen utarbeta en vägledning till kommuner och landsting hur de som huvudmän för vård och omsorg kan främja ett aktivt och hälsosamt åldrande. Vägledningen ska baseras på erfarenheter och befintlig kun- skap. Statens folkhälsoinstitut har även i uppdrag att driva en försöksverksamhet med hälso- coacher riktade främst till gruppen yngre pen- sionärer. För denna satsning avsätts totalt 45 miljoner kronor under perioden 2010–2012.

En sjukvård som främjar hälsa och förebygger sjukdom

Regeringen avser att stärka det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet genom att stödja hälso- och sjukvården i att utveckla sitt arbete med att informera om våra levnadsvanors betydelse för vår hälsa och att ge råd och stöd för hur ohälsosamma levnadsvanor kan föränd- ras. Mot denna bakgrund har regeringen gett Socialstyrelsen i uppdrag att stödja införandet av de nationella riktlinjerna för sjukdomsföre- byggande metoder. Riktlinjerna berör metoder för att förebygga sjukdom genom att stödja för- ändring av tobaksbruk, riskbruk av alkohol, otill- räcklig fysisk aktivitet och ohälsosamma mat- vanor. Uppdraget pågår t.o.m. 2014.

Inom ramen för den nationella cancerstrategin genomförs preventiva insatser inom hälso- och sjukvården. Regeringen har bl.a. initierat insatser för tidig upptäckt av cancer genom ökat del- tagande i olika screeningprogram och förbätt- rade möjligheter för enskilda personer att få misstänkta hudförändringar undersökta. Som en del av strategin har regeringen också initierat in- satser för att minska tobaksrökningen. Under 2012 kommer insatserna för att minska tobaks- rökningen inom strategin att fortsätta liksom in- satserna kring screening på cancerområdet.

Regeringen har tillsatt en utredning för att se över myndighetsstrukturen med fokus på bl.a. hälsofrämjande och förebyggande insatser (dir. 2011:4). Uppdraget omfattar att utreda hur staten, genom sina myndigheter, ska verka för ett effektivt och långsiktigt hållbart vård- och

omsorgssystem. Syftet är bland annat att stärka det hälsofrämjande arbetet för att minska det framtida vårdbehovet och att göra vården mer jämlik i hela landet.

Ökad kvalitet genom öppna jämförelser och god evidens

Öppna jämförelser är ett viktigt instrument för att stimulera till förbättringsarbete och ökad kvalitet. Regeringen beslutade 2009 om en stra- tegi för kvalitetsutveckling genom öppna jäm- förelser inom socialtjänsten och hälso- och sjuk- vården. Motsvarande behov finns även inom folkhälsoarbetet. Statens folkhälsoinstitut fick därför i mars 2010 i uppdrag att i samverkan med Socialstyrelsen och i samråd med SKL utveckla öppna jämförelser inom folkhälsoområdet. Upp- draget redovisades i mars 2011.

Regeringen vill tydliggöra hälso- och sjuk- vårdens ansvar för en förbättrad folkhälsa. En utveckling av öppna jämförelser för en hälso- inriktad hälso- och sjukvård är därför angelägen. Statens folkhälsoinstitut har också lyft behovet av att utveckla en uppföljningsmodell med na- tionella indikatorer för hälsofrämjande hälso- och sjukvård, vilket är en viktig förutsättning för att utveckla sådana jämförelser. Som ett första steg i arbetet med att utveckla öppna jämförelser inom folkhälsoområdet har därför regeringen gett Socialstyrelsen i uppdrag att utveckla och redovisa öppna jämförelser för den hälsoin- riktade hälso- och sjukvården. Syftet med öppna jämförelser inom folkhälsoområdet är att det ska bli ett kraftfullt verktyg för kommuner och landsting i strävan att nå resultat genom de folk- hälsopolitiska insatserna.

Folkhälsoarbetet syftar till att uppnå bestå- ende förändring och ska därför bygga på veten- skaplig grund och beprövad erfarenhet. Rege- ringen gav därför i maj 2011 i uppdrag till Statens folkhälsoinstitut att i samverkan med Statens be- redning för medicinsk utvärdering och Social- styrelsen utreda vilket evidensgraderingssystem som bör gälla för bedömning av insatser inom folkhälsoområdet. I uppdraget ingår att under- söka erfarenheterna av arbetet med evidens- gradering på folkhälsoområdet i andra länder. Statens folkhälsoinstitut ska redovisa uppdraget till regeringen senast den 1 december 2011. Syftet med uppdraget är att budskapet från rege- ringens myndigheter inom utgiftsområdet ska bli mer enhetligt och tydligt när det gäller vilka insatser som är evidensbaserade.

108

Ökad kunskap om astma och allergier

Astma och allergier är ett allvarligt folkhälso- problem. Av en skrivelse från Socialstyrelsen framgår bland annat att cirka 30 procent av alla skolbarn har en pågående allergisjukdom och att astma och allergi utgör de vanligaste kroniska sjukdomarna under uppväxtåren, samt att an- delen unga vuxna som lider av dessa besvär ökar. För att ge en mer samlad bild av den rådande situationen ser regeringen ett behov av att komplettera med kunskap på området. Social- styrelsen har därför fått i uppdrag att analysera och beskriva problembilden kring barns och ungas hälsa kopplad till förekomsten av astma och allergi. I uppdraget ingår också att beskriva nuvarande ansvarsfördelning mellan myndig- heter och andra aktörer vad gäller astma och allergi kopplad till arbetsmiljön i skolan.

Samlad strategi för alkohol, narkotika, dopning och tobak

Regeringen har i propositionen En samlad stra- tegi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken m.m. (prop. 2010/11:47, bet. 2010/11:SoU8, skr. 2010/11:203) angett mål och inriktningen för hur samhällets insatser på ANDT-området ska genomföras, samordnas och följas upp under åren 2011–2015. För att fortsätta ett kraftfullt ANDT-arbete beräknar regeringen att avsätta närmare 260 miljoner kro- nor per år under mandatperioden.

Fortsatta insatser behövs för att förbättra samarbetet mellan olika myndigheter och mellan myndigheter och organisationer. För att stimu- lera utvecklingen på regional och lokal nivå och förbättra det ANDT-förebyggande arbetet krävs en fortsatt satsning på den regionala ANDT- samordningen samt på metod- och kompetens- utveckling. Vården och stödinsatserna behöver utvecklas (se Individ- och familjeomsorg, avsnitt 7.5.3) och tillsyns- och kontrollmetoderna effektiviseras. Ett långsiktigt hållbart system för uppföljning och utvärdering ska byggas upp under strategiperioden.

Samverkan för en mer effektiv och tydlig myndighetsstyrning inom de sektorer som har central betydelse för genomförandet av rege- ringens ANDT-strategi ska fortsatt prioriteras. De nuvarande samordningsstrukturerna på nationell, regional och lokal nivå ska kvarstå. Sär- skilt ska små kommuners behov av samverkan och samordning uppmärksammas. Ökad sam- ordning och samverkan med idéburna organisa-

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

tioner bör ingå som en naturlig del i den regio- nala och lokala samordningen.

Tillsynen behöver förstärkas, vilket bland annat Riksrevisionen konstaterar i rapporten Statliga stöd i alkoholpolitiken – Påverkas ungas alkoholkonsumtion (RiR 2010:21). Länsstyrel- serna är centrala för det regionala drogföre- byggande arbetet genom sin tillsyn och genom att ge stöd till samordningen av ANDT-frågorna i länen.

Insatserna för att integrera det brottsföre- byggande och drogförebyggande arbetet behö- ver utvecklas. En ökad samverkan för tidiga in- satser för att minska nyrekrytering i narkotika- brottslighet är angelägen liksom en målinriktad och effektiv samverkan mellan Kriminalvården och berörda myndigheter, som t.ex. socialtjäns- ten, hälso- och sjukvården, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, för ett effektivt åter- fallsförebyggande arbete och meningsfulla fri- givningsförberedelser.

Statens folkhälsoinstitut har fått ett uppdrag att genomföra en satsning mot cannabis under åren 2011–2014 som omfattar 12 miljoner kro- nor årligen. Förutom tillgänglighets- och efter- frågebegränsande insatser ingår att genomföra en kommunikationsinsats som primärt vänder sig till åldersgruppen 16–18 år, där fokus är ung- domar som inte har testat narkotika. Sekundär målgrupp är föräldrar till ungdomar i denna åldersgrupp. Målsättningen med satsningen är att ungdomar ska reflektera över sina attityder till cannabis så att de aktivt och av egen vilja be- stämmer sig för att avstå cannabis. En särskild satsning kommer även att göras för att tillmötes- gå de tre storstädernas (Malmö, Göteborg och Stockholm) behov av erfarenhetsutbyte och samarbete. Även här kommer inriktningen att vara att möta cannabismissbruket.

Ett av målen i ANDT-strategin är att barn ska skyddas mot skadliga effekter orsakade av alko- hol, narkotika, dopning eller tobak. Det är också ett prioriterat mål att färre barn ska födas med skador orsakade av ANDT. Den kunskap som genererats under det tidigare Riskbruksprojektet ska tas tillvara och spridas, exempelvis genom det nätverk av barnmorskor som Statens folk- hälsoinstitut inrättat och ansvarar för. Det gäller inte minst kunskap om hur man tidigt kan upp- täcka och stödja blivande föräldrar med ett risk- eller missbruk för att minska riskerna att barnet skadas. Kvinnor som har ett etablerat och lång- varigt missbruk behöver tät uppföljning och ett

109

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

kvalificerat stöd under graviditeten. För att kunna tillgodose denna grupps behov krävs en ökad tillgång till specialutbildade barnmorskor med kunskap om drogproblematik.

Att uppmärksamma missbrukets konsekven- ser för barn och andra närstående är en fortsatt prioriterad fråga för regeringen. Barn i familjer med missbruksproblem eller där föräldrarna av andra skäl sviktar i sin omsorg ska erbjudas ett ändamålsenligt stöd utifrån sina egna förutsätt- ningar och behov. För att utveckla ett ändamåls- enligt stöd för alla barn i dessa familjer krävs in- satser inom flera politiska områden (se avsnitt 7.4.3). Socialstyrelsen har därför fått i uppdrag att leda och samordna en satsning, som syftar till att stödja kompetensuppbyggnad och kvalitets- utveckling och att främja ett familjeperspektiv inom missbruks- och beroendevården och socialtjänsten. De idéburna organisationerna ska också involveras i detta arbete, som ska pågå t.o.m. 2014.

För att stödja barnen behöver insatser göras för att förstärka barn- och föräldraperspektivet i vården med syftet att föräldrarna, oavsett om de har vårdnad om barnen eller ej, får möjlighet att stärka sitt föräldraskap och barnens behov upp- märksammas. Regeringen och SKL har därför ingått en överenskommelse som innebär att ut- vidga det stöd till utveckling av missbruks- och beroendevården, som genomförs inom utveck- lingsarbetet Kunskap till praktik, till att omfatta också insatser för att förstärka barn- och för- äldraperspektivet i vården. Insatserna kommer att ha fokus på lokalt och regionalt utvecklings- arbete utifrån huvudmännens behov.

Statens folkhälsoinstitut har fått ett fortsatt uppdrag att under 2011 utveckla det före- byggande och hälsofrämjande arbetet på univer- sitet och högskolor. Målet är att alla lärosäten ska utveckla ett långsiktigt och strukturerat ar- bete.

Tandvården utgör en möjlig resurs i arbetet med att förebygga tobaksbruk och sjukdom på grund av tobaksbruk, eftersom tandvården har erfarenhet av att tidigt identifiera personer som använder tobaksprodukter. Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut har i uppdrag att ut- veckla och pröva användningen av en struktu- rerad metod för kort rådgivning för att hitta per- soner som kan vara motiverade för en längre rådgivning.

I propositionen En förnyad folkhälsopolitik (2007/08:110) framhåller regeringen att hälso-

och sjukvården i större utsträckning bör inte- grera ett sjukdomsförebyggande perspektiv i det löpande arbetet. Socialstyrelsen har, som redan nämnts, i uppdrag att stödja införandet av natio- nella riktlinjer för sjukdomsförebyggande meto- der och där bland annat erfarenheterna från det s.k. riskbruksprojektet kommer att tas tillvara.

Utvecklingen inom ANDT-området är i allt större utsträckning beroende av vad som pågår i omvärlden. Sverige kommer därför att fortsätta att arbeta för en mer folkhälsobaserad alkohol- politik inom EU och för en global uppslutning bakom WHO:s nyligen antagna globala alkohol- strategi. På narkotikaområdet kommer det fort- satta arbetet att fokusera på insatser som upp- rätthåller en restriktiv politik i linje med FN:s narkotikakonventioner. Detta kommer också att vara riktmärket inför översynen av EU:s narko- tikastrategi som kommer att påbörjas under 2012. Inom EU kommer ett nytt tobaksdirektiv att förhandlas fram under 2012.

Gårdsförsäljning av alkohol

Utredningen om vissa alkoholfrågor har pre- senterat ett delbetänkande avseende gårdsför- säljning av alkoholdrycker (SOU 2010:98). För- slagen bereds inom Regeringskansliet.

Ökad uppmärksamhet kring spelberoende

Insatserna mot spelberoende har under den senaste tioårsperioden dominerats av grundlägg- ande åtgärder, såsom kunskapsinhämtande, stöd till de mest drabbade och informationsspridning till nyckelgrupper. Under senare tid har också problemen med spelberoende fått ökad upp- märksamhet. Fokus för regeringens fortsatta ar- bete kommer att vara att utveckla både de före- byggande insatserna och stödinsatser för perso- ner med ett spelberoende. Inriktningen i arbetet mot spelberoende bör vara att integrera det i det ordinarie arbetet inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården.

Förstärkt beredskap för influensapandemi och andra hälsohot

De utvärderingar som gjorts av influensapande- min 2009/2010 har visat att beredskapen i Sverige var god för att hantera en pandemi av den art som drabbade landet. Regeringen anser att beredskapen kan behöva förstärkas ytter- ligare för att kunna möta en framtida allvarlig pandemi och andra allvarliga hälsohot. Även inom EU och internationellt har utvärderingar

110

visat att beredskapen behöver förstärkas på dessa områden. Senare händelser, som EHEC-ut- brottet våren 2011, bekräftar behovet av en stärkt beredskapsplan. Regeringen avser därför fortsätta stärka beredskapen mot en influensa- pandemi och mot hälsohot mer generellt. I det arbetet kommer rapporten från Socialstyrelsen och Myndigheten för samhällsskydd och bered- skap, Influensa A(H1N1) 2009 - Utvärdering av förberedelser och hantering av pandemin, att ut- göra utgångspunkten för åtgärder för att ut- veckla och stärka den generella beredskapen. Vid allvarliga hälsohot, såsom vid en pandemi, är det nödvändigt att det finns tillgång till läkemedel och erforderlig sjukvårdsutrustning.

Intensifierat arbete för att förebygga antibiotikaresistens

Utvecklingen och spridningen av antibiotika- resistenta bakterier är ett allvarligt hälsohot både inom Sverige och globalt. Regeringen avser där- för att ytterligare intensifiera arbetet för att före- bygga antibiotikaresistens. Socialstyrelsen över- lämnade i mars 2011 rapporten Förslag till ut- veckling av strategin mot antibiotikaresistens och vårdrelaterade infektioner. Med rapporten som grund avser regeringen att utarbeta en ny strategi för ett samordnat arbete mot antibio- tikaresistens och vårdrelaterade sjukdomar.

Genom regeringens överenskommelse med SKL om patientsäkerhet kommer landstingens arbete för att uppnå en rationell och återhållen antibiotikaförskrivning att premieras genom stimulansbidrag även 2012 (se avsnitt 4.10.2). Arbetet för att nå det nationella målet om max 250 antibiotikarecept per 1 000 invånare och år kommer att intensifieras, både genom lands- tingens insatser och Läkemedelsverkets, Social- styrelsens och Smittskyddsinstitutets åtgärder. För att komma ett steg närmare en rationell antibiotikaanvändning bör patientsäkerhetssats- ningen breddas något och även omfatta bl.a. viss kunskapsinhämtning. Regeringen avser bl.a. att initiera studier om vilka faktorer som påverkar förskrivares beteende kopplat till följsamheten till behandlingsrekommendationer för vanliga infektioner. I sammanhanget är det också av vikt att behandlingsrekommendationerna för dessa infektioner uppdateras.

Även inom ramen för den nationella läke- medelsstrategin avser regeringen att prioritera insatser för att minska utveckling och spridning av antibiotikaresistens. Detta kommer att ske

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

genom en kombination av insatser på såväl lokal, nationell och internationell nivå.

Regeringen avser fortsätta det internationella engagemanget i frågan. WHO-strategin, som antogs under 2011, innebär att resurserna samlas och fokuseras på särskilda insatser. Inom EU kommer en övergripande handlingsplan mot antibiotikaresistens att presenteras inom kort, bl.a. baserad på resultatet från det svenska ord- förandeskapet 2009. Det danska EU-ordför- andeskapet genomför en särskild satsning inom antibiotikaområdet under våren 2012. Sverige avser att stödja detta arbete. Regeringen avser fortsatt satsa på utvecklingen av nya innovativa incitament för framtagandet av nya antibiotika i samarbete med relevanta parter.

Samarbete med enskilda länder kring pro- blematiken när det gäller antibiotikaresistens är viktigt för att driva frågan framåt på global nivå och regeringen avser att fördjupa samarbetet med länder som Kina och Indien.

Fortsatta insatser mot hiv/aids och andra sexuellt överförbara och blodburna sjukdomar

Ökningen av antalet inhemska fall av hivinfek- tion i Sverige avspeglar dels den globala hivepide- mins utveckling, dels ett ökat sexuellt riskbete- ende. Att förebygga sexuell ohälsa i större grupper handlar om att skapa en ökad med- vetenhet om sexuella risker och om förändringar av riskbeteenden. Ett sådant arbete behöver huvudsakligen bedrivas genom bredare insatser. Regeringen avser att även fortsättningsvis avsätta medel till insatser mot hiv/aids och andra sexu- ellt överförbara och blodburna sjukdomar. Det finns skäl att bibehålla den breda inriktning som i dag finns för samhällets insatser mot hiv/aids. Det långsiktiga förebyggande arbetet bör förbli grunden i den statliga verksamheten inom om- rådet. Det förebyggande arbetet behöver foku- sera på fyra områden: risktagande avseende män som har sex med män, ungdomars medvetenhet om hiv/aids, hälsoundersökningar och hälso- samtal för nyanlända invandrare från hög- endemiska områden för hiv/aids och insatser för de tyngsta missbrukarna. Det hivförebyggande arbetet bör även fortsättningsvis bedrivas som en integrerad del av de lokala huvudmännens ordi- narie arbete.

Regeringen avser att även fortsättningsvis av- sätta medel till insatser mot hiv/aids och andra sexuellt överförbara och blodburna sjukdomar. Inom ramen för befintlig verksamhet måste

111

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

förebyggande av sexuellt överförbara sjukdomar bli än mer integrerat i det allmänna hälso- främjande och förebyggande folkhälsoarbetet, särskilt i de insatser som riktas till ungdomar.

Förutsättningarna för att ge andra än asylsökande m.fl. erbjudande om hälsoundersökning ses över

Asylsökande och vissa andra utlänningar ska en- ligt nuvarande lagstiftning erbjudas en hälso- undersökning av landstingen. Hälsoundersök- ningarna har stor betydelse i arbetet med att förebygga smittsamma sjukdomar genom tidig upptäckt. Inte minst gäller det för hivinfektion där mer än hälften av nyanmälda fall hade smittats i länder med hög förekomst av hiv/aids innan ankomst till Sverige. Undersökningarna är dock inte enbart ett sätt för att upptäcka eventu- ell sjukdom och upptäcka behov av att remittera en patient till vård och behandling utan det ger också en möjlighet att förmedla ett individuellt anpassat preventivt budskap vare sig patienten är smittad eller inte. De grupper som ska erbjudas en hälsoundersökning utgör dock en liten andel av gruppen invandrare. Regeringen har därför beslutat att se över förutsättningarna att ge andra än asylsökande m.fl. erbjudande om hälsounder- sökning. En uppföljning av genomförandet av de hälsoundersökningar som landstingen ska er- bjuda asylsökande m.fl. kommer också att genomföras.

5.9Budgetförslag

5.9.12:1 Statens folkhälsoinstitut

Tabell 5.3 Anslagsutveckling 2:1 Statens folkhälsoinstitut

Tusental kronor

				Anslags-
2010	Utfall	130 002		sparande	14 761
2011	Anslag	133 973	1	Utgifts-
2011	Anslag	133 973	1	prognos	135 532
2012	Förslag	136 650
2013	Beräknat	140 619	2

2014	Beräknat	143 342	3

2015	Beräknat	147 062	4

1Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposi- tion.

2Motsvarar 137 764 tkr i 2012 års prisnivå.

3Motsvarar 137 572 tkr i 2012 års prisnivå.

4Motsvarar 137 571 tkr i 2012 års prisnivå.

Anslaget används för Statens folkhälsoinstituts förvaltningskostnader.

Statens folkhälsoinstitut är nationellt kun- skapscentrum för metoder och strategier på folkhälsoområdet. Statens folkhälsoinstitut an- svarar även för sektorsövergripande uppföljning och utvärdering av insatser inom folkhälsoom- rådet, för tillsyn inom alkohol- och tobaksom- rådena och för bevakning och utredning av be- hovet av narkotikaklassificering av sådana varor som inte utgör läkemedel samt behovet av kon- troll av varor enligt lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor.

Den 1 oktober 2007 avvecklades myndigheten Institutet för psykosocial medicin (IPM). Den del av IPM som i samverkan med Stockholms läns landsting hade bildat Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa (NASP) inordnades i Karolinska institutet. För att skapa förutsättningar för att vidmakthålla en expertfunktion för suicidprevention även efter IPM:s avveckling avsatte regeringen 3 000 000 kronor 2008 från anslaget 2:1 Statens folkhälsoinstitut. För 2012 avsätter regeringen, med hänsyn till pris- och löneomräkning, 3 077 000 kronor för detta ändamål.

Under 2010 uppgick anslaget till 132 miljoner kronor och utfallet var cirka 130 miljoner kro- nor.

Regeringens överväganden

Anslaget minskas med 450 000 kronor per år fr.o.m. 2012 för att finansiera en utvidgning av förordningen (1998:1814) om statsbidrag till vissa organisationer inom det sociala området till att även omfatta områdena folkhälsa och stöd till efterlevande. Anslaget 1:6 Bidrag till folkhälsa och sjukvård ökas med motsvarande belopp.

Regeringen anser att myndigheten fullgjort sina åtaganden för verksamhetsåret 2010. Inrikt- ningen för Statens folkhälsoinstituts verksamhet i stort bör kvarstå.

112

Tabell 5.4 Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 2:1 Statens folkhälsoinstitut

Tusental kronor

	2012	2013	2014	2015

Anvisat 2011 1	133 973	133 973	133 973	133 973
Förändring till följd av:
Pris- och löne-
omräkning 2	1 264	4 067	6 936	10 593
Beslut
Överföring
till/från andra
anslag	–450	–459	–469	–481

Övrigt	1 863	3 039	2 902	2 977
Förslag/
beräknat an-
slag	136 650	140 619	143 342	147 062

1Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2010 (bet. 2010/11:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på ändringsbudget under innevarande år.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår reger- ingen att 136 650 000 kronor anvisas under an- slaget 2:1 Statens folkhälsoinstitut för 2012. För 2013, 2014 och 2015 beräknas anslaget till 140 619 000 kronor, 143 342 000 kronor respek- tive 147 062 000 kronor.

5.9.22:2 Smittskyddsinstitutet

Tabell 5.5 Anslagsutveckling 2:2 Smittskyddsinstitutet

Tusental kronor

				Anslags-
2010	Utfall	193 541		sparande	–562
2011	Anslag	196 923	1	Utgifts-
2011	Anslag	196 923	1	prognos	198 126
2012	Förslag	215 643
2013	Beräknat	225 894	2

2014	Beräknat	230 050	3

2015	Beräknat	235 890	4

1Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposi- tion.

2Motsvarar 220 992 tkr i 2012 års prisnivå.

3Motsvarar 220 531 tkr i 2012 års prisnivå.

4Motsvarar 220 531 tkr i 2012 års prisnivå.

Anslaget används för Smittskyddsinstitutets för- valtningskostnader.

Smittskyddsinstitutet är en central förvalt- ningsmyndighet och ska genom kunskapsupp- byggnad och kunskapsspridning främja befolk- ningens skydd mot smittsamma sjukdomar och bidra till att landets smittskydd fungerar effek- tivt.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tabell 5.6 Uppdragsverksamhet

Tusental kronor

Uppdragsverksamhet	Intäkter	Kostnader	Resultat
			(intäkt –
			kostnad)

Utfall 2010	17 084	16 316	766
(varav tjänsteexport)	0	0	0

Prognos 2011	18 000	18 000	0
(varav tjänsteexport)	0	0	0

Budget 2012	18 000	18 000	0
(varav tjänsteexport)	0	0	0

Smittskyddsinstitutet bedriver uppdragsverk- samhet inom speciell diagnostik. Inkomsterna disponeras av Smittskyddsinstitutet.

Avgiftsfinansierad verksamhet sker även i form av experimentell biomedicin vid Astrid

Fagraeuslaboratoriet.		Verksamheten har givits
undantag	från	5 §	avgiftsförordningen

(1992:191), vilket innebär att full avgiftsfinansie- ring inte krävs. Underskottet för den experimen- tella biomedicinen uppgick 2010 till cirka 32 miljoner kronor, vilket till stor del beror på lokal- och kapitalkostnader. Laboratoriets verk- samhet förs den 1 januari 2012 över till Karo- linska institutet men finansieras under 2012 via anslag 2:2 Smittskyddsinstitutet.

Regeringens överväganden

Anslaget ökas med 17 000 000 kronor och anslag 2:4 Krisberedskap under utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap minskas med mot- svarande belopp till följd av överföring av medel för löpande drift av säkerhetslaboratoriet, inklu- sive jour för detta, samt att upprätthålla specifik kompetens och särskild omvärldsbevakning i frågor som är relevanta för den verksamhet som bedrivs i laboratoriet. Överföringen av medel kommer att innebära ett ökat formaliserat ansvar för Smittskyddsinstitutet vilket kommer att anges i myndighetens instruktion fr.o.m. den 1 januari 2012.

Regeringen anser att myndigheten fullgjort sina åtaganden för verksamhetsåret 2010. Inrikt- ningen för Smittskyddsinstitutets verksamhet i stort bör kvarstå.

113

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Tabell 5.7 Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 2:2 Smittskyddsinstitutet

Tusental kronor

	2012	2013	2014	2015

Anvisat 2011 1	196 923	196 923	196 923	196 923
Förändring till följd av:
Pris- och löne-
omräkning 2	1 754	6 161	10 329	15 591
Beslut	–80	–282	–473	–485
Överföring
till/från andra
anslag	17 000	23 013	23 485	24 082

Övrigt	46	79	–215	–221
Förslag/
beräknat
anslag	215 643	225 894	230 050	235 890

1Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2010 (bet. 2010/11:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på ändringsbudget under innevarande år.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 215 643 000 kronor anvisas under an- slag 2:2 Smittskyddsinstitutet för 2012. För 2013, 2014 och 2015 beräknas anslaget till 225 894 000 kronor, 230 050 000 kronor respektive 235 890 000 kronor.

5.9.32:3 Alkoholsortimentsnämnden

Tabell 5.8 Anslagsutveckling 2:3 Alkoholsortiments- nämnden

Tusental kronor

				Anslags-
2010	Utfall	116		sparande	112
2011	Anslag	222	1	Utgifts-
2011	Anslag	222	1	prognos	224
2012	Förslag	224

2013	Beräknat	227	2
2014	Beräknat	232	3

2015	Beräknat	239	4

1Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposi- tion.

2Motsvarar 224 tkr i 2012 års prisnivå.

3Motsvarar 224 tkr i 2012 års prisnivå.

4Motsvarar 224 tkr i 2012 års prisnivå.

Anslaget används för Alkoholsortimentsnämn- dens förvaltningskostnader. Nämndens uppgift är att pröva överklaganden av Systembolagets beslut att avvisa eller avföra viss alkoholhaltig dryck från sitt sortiment.

Regeringens överväganden

Tabell 5.9 Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 2:3 Alkoholsortimentsnämnden

Tusental kronor

	2012	2013	2014	2015

Anvisat 2011 1	222	222	222	222
Förändring till följd av:
Pris- och löne-
omräkning 2	2	5	10	17
Beslut

Överföring
till/från andra
anslag
Övrigt

Förslag/
beräknat
anslag	224	227	232	239

1Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2010 (bet. 2010/11:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på ändringsbudget under innevarande år.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 224 000 kronor anvisas under anslaget 2:3 Alkoholsortimentsnämnden för 2012. För

2013, 2014 och	2015 beräknas anslaget till
227 000 kronor,	232 000 kronor respektive
239 000 kronor.

5.9.42:4 Bidrag till Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap

Tabell 5.10 Anslagsutveckling 2:4 Bidrag till Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap

Tusental kronor

				Anslags-
2010	Utfall	14 895		sparande	5 086
2011	Anslag	19 579	1	Utgifts-
2011	Anslag	19 579	1	prognos	15 418
2012	Förslag	20 035

2013	Beräknat	20 636	2
2014	Beräknat	21 009	3

2015	Beräknat	21 489	4

1Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposi- tion.

2Motsvarar 20 035 tkr i 2012 års prisnivå.

3Motsvarar 20 009 tkr i 2012 års prisnivå.

4Motsvarar 20 008 tkr i 2012 års prisnivå.

Anslaget används för Sveriges bidrag till Nor- diska högskolan för folkhälsovetenskap (NHV), som är en del av Nordiska ministerrådets organi- sation. Nordiska ministerrådets budget för nor- diskt samarbete 2012, inklusive NHV, fastställs i

114

november 2011 och vad respektive land ska be- tala beslutas kort därefter.

Regeringens överväganden

Tabell 5.11 Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 2:4 Bidrag till Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap

Tusental kronor

	2012	2013	2014	2015

Anvisat 2011 1	19 579	19 579	19 579	19 579
Förändring till följd av:
Pris- och löne-
omräkning 2	456	1 057	1 458	1 939
Beslut

Överföring
till/från andra
anslag

Övrigt			–28	–29

Förslag/
beräknat
anslag	20 035	20 636	21 009	21 489

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2010 (bet. 2010/11:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på ändringsbudget under innevarande år.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 20 035 000 kronor anvisas under an- slaget 2:4 Bidrag till Nordiska högskolan för folk- hälsovetenskap för 2012. För 2013, 2014 och 2015 beräknas anslaget till 20 636 000 kronor, 21 009 000 kronor respektive 21 489 000 kronor.

5.9.52:5 Bidrag till WHO

Tabell 5.12 Anslagsutveckling 2:5 Bidrag till WHO

Tusental kronor

				Anslags-
2010	Utfall	36 667		sparande	–2 002
2011	Anslag	34 665	1	Utgifts-
2011	Anslag	34 665	1	prognos	33 902
2012	Förslag	34 665

2013	Beräknat	34 665
2014	Beräknat	34 665

2015	Beräknat	34 665

1 Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposi- tion.

Anslaget används för att finansiera Sveriges medlemsavgift till Världshälsoorganisationen (WHO). Avgiftens storlek baseras på den regul- jära budgetens omfattning och påverkas av den amerikanska dollarns valutakurs, som är den va- luta budgeten fastställs i. WHO:s budget består dels av medlemsavgifter, dvs. den reguljära bud-

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

get som fastställs av WHO, dels av frivilliga bi- drag som medlemsländerna själva beslutar om och som i Sverige kanaliseras via Styrelsen för internationellt utvecklingsarbete (Sida). Anslaget används även för finansiering av Sveriges andel av kostnaden för WHO:s ramkonvention om tobakskontroll.

Regeringens överväganden

Sveriges medlemsavgift till WHO beräknas 2012 uppgå till cirka 5 miljoner amerikanska dollar. Sveriges andel av kostnaden för WHO:s ram- konvention om tobakskontroll uppgår 2012 till cirka 61 000 amerikanska dollar.

Tabell 5.13 Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 2:5 Bidrag till WHO

Tusental kronor

	2012	2013	2014	2015

Anvisat 2011 1	34 665	34 665	34 665	34 665

Förändring till följd av:

Beslut

Överföring till/från andra anslag

Övrigt

Förslag/
beräknat
anslag	34 665	34 665	34 665	34 665

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2010 (bet. 2010/11:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på ändringsbudget under innevarande år.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 34 665 000 kronor anvisas under an- slaget 2:5 Bidrag till WHO för 2012. För 2013, 2014 och 2015 beräknas anslaget till 34 665 000 kronor respektive år.

5.9.62:6 Folkhälsopolitiska åtgärder

Anslaget upphör. Medlen på anslaget förs över till anslagen 1:6 Bidrag till folkhälsa och sjukvård, 2:6 Åtgärder avseende alkohol, narkotika, dopning, tobak, samt spel samt 4:7 Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m.

115

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

5.9.72:6 Åtgärder avseende alkohol, Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege-

narkotika, dopning, tobak, samt spel

Tabell 5.14 Anslagsutveckling 2:6 Åtgärder avseende alkohol, narkotika, dopning, tobak, samt spel

Tusental kronor

				Anslags-
2010	Utfall	246 093		sparande	13 213
2011	Anslag	256 757	1	Utgifts-
2011	Anslag	256 757	1	prognos	222 012
2012	Förslag	298 629

2013	Beräknat	298 629
2014	Beräknat	298 629

2015	Beräknat	113 629

1 Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposi- tion.

Ändamålet för anslaget är att finansiera särskilda åtgärder inom alkohol-, narkotika-, dopnings-, tobaks- och spelområdet.

ringen att 298 629 000 kronor anvisas under an- slaget 2:6 Åtgärder avseende alkohol, narkotika, dopning, tobak, samt spel för 2012. För 2013, 2014 och 2015 beräknas anslaget till 298 629 000 kronor, 298 629 000 kronor respektive 113 629 000 kronor.

5.9.82:7 Insatser mot hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar

Tabell 5.16 Anslagsutveckling 2:7 Insatser mot hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar

Tusental kronor

				Anslags-
2010	Utfall	144 291		sparande	528
2011	Anslag	145 502	1	Utgifts-
2011	Anslag	145 502	1	prognos	142 457
2012	Förslag	145 502
2013	Beräknat	145 502

2014	Beräknat	145 502

Regeringens överväganden

Arbetet med att minska alkohol- och tobaks- konsumtionen och att stoppa missbruket av nar- kotika och dopningsmedel bedrivs i enlighet med den strategi som riksdagen fattade beslut om den 30 mars 2011 (prop. 2010/11:47, bet. 2010/11:SoU8, skr. 2010/11:203).

Regeringen föreslår att 41 872 000 kronor som finansierar olika folkhälsosatsningar inom alkohol-, narkotika-, dopnings-, tobaks- och spelområdet flyttas från anslaget 2:6 Folkhälso- politiska åtgärder (anslaget upphör) till detta an- slag.

Tabell 5.15 Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 2:6 Åtgärder avseende alkohol, narkotika, dopning, tobak, samt spel

Tusental kronor

	2012	2013	2014	2015

Anvisat 2011 1	256 757	256 757	256 757	256 757
Förändring till följd av:
Beslut				–185 000

2015

Beräknat

145 502

1 Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposi- tion.

Ändamålet med anslaget är att finansiera insatser mot hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar med koppling till hiv/aids, t.ex. sexuellt överför- bara och blodburna sjukdomar. Anslaget är främst avsett att användas för bidrag enligt för- ordningen (2006:93) om statsbidrag till verksam- het inriktad mot hiv/aids och vissa andra smitt- samma sjukdomar samt bidrag som fördelas enligt en årlig överenskommelse mellan staten och SKL om vissa ersättningar inom folkhälso- området. Medel kan därutöver användas till finansiering av insatser på nationell nivå och till övergripande samordning och uppföljning m.m.

Överföring
till/från andra
anslag	41 872	41 872	41 872	41 872

Övrigt
Förslag/
beräknat
anslag	298 629	298 629	298 629	113 629

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2010 (bet. 2010/11:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på ändringsbudget under innevarande år.

116

Regeringens överväganden

Tabell 5.17 Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 2:7 Insatser mot hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar

Tusental kronor

	2012	2013	2014	2015

Anvisat 2011 1	145 502	145 502	145 502	145 502

Förändring till följd av:

Beslut

Överföring till/från andra anslag

Övrigt

Förslag/
beräknat
anslag	145 502	145 502	145 502	145 502

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2010 (bet. 2010/11:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på ändringsbudget under innevarande år.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 145 502 000 kronor anvisas under an- slaget 2:8 Insatser mot hiv/aids och andra smitt- samma sjukdomar för 2012. För 2013, 2014 och 2015 beräknas anslaget till 145 502 000 kronor respektive år.

5.9.92:8 Insatser för vaccinberedskap

Tabell 5.18 Anslagsutveckling 2:8 Insatser för vaccinberedskap

Tusental kronor

				Anslags-
2010	Utfall	2 378		sparande	82 622
2011	Anslag	85 000	1	Utgifts-
2011	Anslag	85 000	1	prognos	0
2012	Förslag	85 000

2013	Beräknat	85 000
2014	Beräknat	85 000

2015	Beräknat	85 000

1 Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposi- tion.

Ändamålet för anslaget är att stärka Sveriges för- utsättningar att vid influensapandemier skydda befolkningen med hjälp av vacciner.

Regeringens överväganden

Regeringen har uppdragit åt Socialstyrelsen att i samråd med SKL ingå avtal med en eller flera vaccinproducenter om pandemivaccin. Avtalen ska säkerställa tillgång till vaccinbehandling för hela befolkningen vid en pandemi.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Tabell 5.19 Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 2:8 Insatser för vaccinberedskap

Tusental kronor

	2012	2013	2014	2015

Anvisat 2011 1	85 000	85 000	85 000	85 000

Förändring till följd av:

Beslut

Överföring till/från andra anslag

Övrigt

Förslag/
beräknat
anslag	85 000	85 000	85 000	85 000

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2010 (bet. 2010/11:FiU10). Beloppet är således

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 85 000 000 kronor anvisas under an- slaget 2:8 Insatser för vaccinberedskap för 2012. För 2013, 2014 och 2015 beräknas anslaget till 85 000 000 kronor respektive år.

5.10Övrig statlig verksamhet

5.10.1 Systembolaget AB

Systembolaget Aktiebolag är ett av staten helägt företag. Verksamheten omfattar detaljhandels- försäljning av spritdrycker, vin och starköl. Sy- stembolagets uppdrag är att bidra till att be- gränsa medicinska och sociala alkoholskador och därigenom förbättra folkhälsan. Koncernens verksamhet bedrivs i Systembolaget AB och de helägda dotterbolagen IQ-initiativet AB samt AB K14 Näckströmsgatan. Under 2010 har dotterbolaget Lagena Distribution AB avyttrats.

Systembolaget sålde 454 (449) miljoner liter alkoholdrycker under 2010. Det är en ökning med 1,2 procent jämfört med 2009. Volymök- ningen hänför sig främst till varugrupperna vin och alkoholfritt som ökade med 3,6 respektive 30,8 procent. Intäkterna uppgick under 2010 till 24 115 (23 360) miljoner kronor, en ökning med 3,2 procent. Antalet kunder hos Systembolaget ökade under 2010 med 2 procent till 116 miljo- ner.

Trots att Systembolagets försäljning har ökat är den totala alkoholkonsumtionen per person i Sverige jämfört med 2009 i stort sett oförändrad, enligt Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning vid Stockholms universitet

117

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

(SoRAD). Den andel av alkoholen som kon- sumeras i Sverige och som är inköpt på System- bolaget är nu den högsta sedan SoRAD inledde sina mätningar i mitten av 90-talet. Koncernens resultat före skatt uppgick till 396 (467) miljoner kronor. Finansnettot uppgick till 65 (73) miljo- ner kronor. Under 2010 avyttrades Systembo- lagets dotterbolag Lagena Distribution vilket bi- drog till finansnettot med 37 miljoner kronor.

Systembolaget hade vid årsskiftet 414 (412) butiker i 289 av Sveriges 290 kommuner. Utöver butikerna finns 508 ombud runt om i Sverige, där kunderna kan beställa varor för avhämtning.

Ålderskontrollen, som ska motverka att ung- domar under 20 år kommer över alkohol, följs upp med kontrollköp. Under 2010 begärdes legitimation i 94 (93) procent av kontrollköpen, vilket är i nivå med bolagets målsättning. Opini- onsindex för 2010, som mäter hur stor andel av Sveriges befolkning som vill behålla Systembo- laget och detaljhandelsmonopolet för alkohol är på samma nivå som 2009 (66) procent.

Den svenska alkoholmarknaden har genom- gått en kraftig förändring sedan Sverige blev medlem i EU och Systembolaget har därigenom fått utvidgade uppgifter. En central uppgift för Systembolaget kommer fortfarande att vara att uppfylla EU-rättens krav på att detaljhandels- monopolet ska fungera icke-diskriminerande, dvs. att inköps- och försäljningsvillkor är objek- tiva och tillämpas likvärdigt på medborgare och produkter i gemenskapen samt att villkoren är transparenta. Konkurrensverket har sedan den 1 januari 1995 regeringens uppdrag att utöva till- syn över detaljhandelsmonopolet vad gäller dess

icke-diskriminerande funktionssätt och rappor- tera till Europeiska kommissionen två gånger om året. Systembolagets försäljningsstatistik visar att det finns en stor efterfrågan på lokalt produ- cerade produkter i de lokala systembutikerna. För att kunna bemöta denna efterfrågan besluta- de Systembolaget 2008 att en lokal producent, efter ansökan, ska kunna sälja sina produkter i den närmaste systembutiken. Enligt bolagets beslut i maj 2010 vidgades möjligheten ytter- ligare till att de lokala dryckesproducenterna från och med den 1 juli 2010 kan sälja sina produkter i de tre systembutiker som ligger närmast pro- duktionsstället.

Tabell 5.20 Ekonomisk översikt för koncernen de senaste fem åren

Miljoner kronor

	2010	2009	2008	2007	2006
Nettoomsättning	24 115	23 360	21 296	20 211	19 039
Resultat efter
finansiella poster	396	467	833	366	602
Eget kapital	2 170	2 213	2 069	2 163	2 071

Räntabilitet på
eget kapital 1	13,8	16,1	36,6	13,9	20,6
Medeltalet
årsanställda	3 255	3 219	3 232	3 049	3 026

Arbetsproduktivi-
tet 2	833	838	798	775	766
Lageromsätt-
ningshastighet 3	25,7	25,4	23,2	22,3	21,3

1Resultat efter schablonskatt i procent av justerat eget kapital vid årets början. 2Antal hanterade arbetsenheter (förpackningar efter viktning per varugrupp) per dagsverke (8 timmar).

3Omsättningen dividerad med genomsnittligt lagervärde till försäljningspris.

Tabell 5.21 Sammanställning av nyckeltal och mål per perspektiv och måluppfyllelse

Perspektiv	Strategiska nyckeltal	2010	2009	2008	2007	2006	Mål 2011	Mål 2013
Samhälle	Opinionsindex	66	66	64	61	57	66	66

	Ålderskontroll, procent 1	94	93	90	85	88	94	94
Kund	Nöjd-Kund-Index (NKI)	78	78	77	75	74	79	80

Medarbetare	Nöjd-Medarbetare-Index (NMI)	75	75	74	72	70	75	75

	Handelsmarginal exkl. alkohol-
Finansiellt	skatt (moderbolaget), procent	21,8	22,2	22,6	23,1	24,3	22,5	22,5

1Årlig ålderskontroll genomförd av oberoende bolag av ungdom

118

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

6 Funktionshinderspolitik

6.1Omfattning

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är utgångspunkten för regeringens funktionshinderspolitik. Kon- ventionen är en del av det internationella system för skydd av de mänskliga rättigheterna som byggts ut och utvecklats under decennier, i syfte att garantera den enskilde skydd från ingrepp i de grundläggande friheterna, mot övergrepp samt för att tillgodose grundläggande behov. Regeringens långsiktiga mål är att säkerställa full respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive personer med funktionsnedsättning, i Sverige.

Funktionshinderspolitiken omfattar de sek- torsövergripande insatser som syftar till att identifiera och undanröja hinder för full del- aktighet i samhällslivet och jämlikhet i levnads- villkor för människor med funktionsnedsättning och insatser för att förebygga och bekämpa diskriminering av personer med funktionsned- sättning.

Området omfattar Myndigheten för handi- kappolitisk samordning (Handisam) som sam- ordnar arbetet med att genomföra och följa upp funktionshinderspolitiken, medan de konkreta insatserna genomförs av myndigheter inom de flesta samhällssektorer.

Vidare omfattar området bidrag till handi- kapporganisationer. Eftersom funktionshinders- politiken är tvärsektoriell finansieras huvuddelen av insatserna inom andra utgiftsområden än i utgiftsområde 9.

6.2Utgiftsutveckling

Tabell 6.1 Utgiftsutveckling inom Funktionshinderspolitik

Miljoner kronor

	Utfall	Budget	Prognos	Förslag	Beräknat	Beräknat	Beräknat
	2010	2011 1	2011	2012	2013	2014	2015
Område Funktionshinderspolitik
3:1 Myndigheten för handikappolitisk samordning	20	20	20	21	21	21	22
3:2 Bidrag till handikapporganisationer	183	183	183	183	183	183	183

Summa Funktionshinderspolitik	203	204	204	204	204	204	205

1 Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposition.

119

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

6.3Mål

De nationella målen för funktionshinderspoli- tiken är

-en samhällsgemenskap med mångfald som grund,

-att samhället utformas så att människor med funktionsnedsättning i alla åldrar blir fullt delaktiga i samhällslivet,

-jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och pojkar, kvinnor och män med funktions- nedsättning.

För att nå målen för politiken ska det funk- tionshinderspolitiska arbetet särskilt inriktas på

-att identifiera och undanröja hinder för full delaktighet i samhället för människor med funktionsnedsättning,

-att förebygga och bekämpa diskriminering mot personer med funktionsnedsättning,

-att ge barn, ungdomar och vuxna med funktionsnedsättning förutsättningar för självständighet och självbestämmande.

Målen beslutades av riksdagen år 2000 (prop. 1999/2000:79, bet. 1999/2000:SoU14, rskr. 1999/2000:240).

6.4En strategi för genomförandet av funktionshinderspolitiken

I mars 2010 överlämnade regeringen den tredje och sista uppföljningen (skr. 2009/10:166, bet. 2009/10:SoU20) av den nationella handlings- planen Från patient till medborgare – en nationell handlingsplan för handikappolitiken (prop. 1999/2000:79, bet. 1999/2000:SoU14, rskr. 1999/2000:240) till riksdagen. I skrivelsen redovisades även grunden för en strategi framåt.

Inför det kommande arbetet presenterade regeringen förslag på inriktningsmål för funk- tionshinderspolitiken inom nio prioriterade områden: Ökad fysisk tillgänglighet, IT-politik, Socialpolitik, Utbildningspolitik, Kultur, medier och idrott, Arbetsmarknadspolitik, Rättsväsen- det, Transportpolitik samt Folkhälsopolitik.

Sjutton statliga myndigheter fick i uppdrag att föreslå delmål som skulle formuleras utifrån inriktningsmålen och mot bakgrund av de natio-

nella målen och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I upp- draget ingick även att lämna förslag på hur delmålen ska följas upp.

Den 16 juni 2011 beslutade regeringen om en strategi för genomförandet av funktionshinders- politiken 2011–2016 (S2011/5905/FST). Strate- gin presenterar politikens inriktning, med konkreta mål för samhällets insatser samt hur resultaten ska följas upp under de kommande fem åren. Myndigheternas delmål är därmed ett centralt inslag i strategin. Se vidare avsnitt 6.8.2.

6.5Stärkta mänskliga rättigheter

Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ratificerades för Sveriges del den 14 januari 2009. Regeringen har i januari 2011 lämnat den första rapporten till FN:s övervakningskommitté för konventionen.

Syftet med rapporten är att beskriva hur mänskliga rättigheter främjas och skyddas i Sverige med fokus på personer med funk- tionsnedsättning. I rapporten redogör reger- ingen för det rättsliga skyddet, åtgärder som har vidtagits och för de utmaningar som identifierats i regeringens genomgång av svenska för- hållanden inför ratificering.

Det civila samhället inklusive funktions- hindersrörelsen har haft möjlighet att lämna synpunkter vid sammanställningen av reger- ingens rapport. Även myndigheter har invol- verats i arbetet. Rapporten har publicerats på regeringens webbplats. Funktionshindersorgani- sationerna har under våren 2011 lämnat en alternativ rapport till övervakningskommittén.

Europeiska Unionen (EU) ratificerade kon- ventionen i december 2010. Det är första gången EU blivit part i en internationell konvention. Anslutningen är en följd av EU:s mer över- gripande åtgärder att till 2020 skapa ett Europa utan inre gränser för uppskattningsvis 80 miljo- ner människor med någon form av funktions- nedsättning inom EU.

Inom FN diskuteras genomförandet av kon- ventionen årligen vid en så kallad statsparts- konferens. I september 2011 var Sverige ord- förande för den fjärde konferensen. Temat var utveckling genom arbete och sysselsättning, delaktighet i politiskt och offentligt arbete samt internationellt samarbete. Delegationen leddes

120

av barn- och äldreministern Maria Larsson. Den nationella handlingsplanen för mänskliga rättig- heter 2006–2009 (skr. 2005/06:95, bet. 2005/06:Ku17) har varit ett betydelsefullt instru- ment bland annat för att främja mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsätt- ning. En utförligare redovisning av arbetet för mänskliga rättigheter finns inom utgiftsområde 1 Rikets styrelse.

Barn med funktionsnedsättning omfattas även av konventionen om barnets rättigheter (barn- konventionen). I juni 2010 överlämnade reger- ingen propositionen (prop. 2009/10:232, bet. 2010/11:SoU3, rskr. 2010/11:35) Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige, som antogs av riksdagen i december 2010. En utförligare redovisning av regeringens insatser för att stärka barnets rättigheter finns i området barnrätts- politik.

Att bekämpa diskriminering i samhället är grundläggande i arbetet med att främja mänsk- liga rättigheter. Regeringen har under senare år stärkt skyddet mot diskriminering. Förslagen i departementspromemorian Bortom fagert tal – om bristande tillgänglighet för personer med funktionshinder som en form av diskriminering (Ds 2010:20) har remitterats och bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Regeringens arbete mot diskriminering beskrivs närmare i utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet.

6.6Ökad tillgänglighet

6.6.1Enkelt avhjälpt

Enkelt avhjälpt är en strategi för att genomföra tillgänglighetsmålen i funktionshinderspolitiken. Den togs fram av regeringen i samverkan med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och innehåller insatser inom tre prioriterade om- råden: tillgänglig kollektivtrafik, tillgänglig stats- förvaltning och enkelt avhjälpta hinder. I an- slutning till strategin fick Boverket i uppdrag att, i samverkan med SKL och i samråd med läns- styrelserna, genomföra en uppsökande infor- mationsverksamhet i kommunerna om enkelt avhjälpta hinder under 2009 och 2010. Upp- draget slutredovisades i december 2010. De slut- satser som Boverket redovisade var bland annat att andelen åtgärdade hinder har ökat, frågan om enkelt avhjälpta hinder är bättre förankrad i

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

kommunerna och tillsynen av de privata fastig- hetsägarna har ökat. Kunskapen behöver dock fördjupas och spridas bland framför allt små privata fastighetsägare och tillgänglighetsarbetet behöver fogas in i de ordinarie verksamheterna.

6.6.2Öppna jämförelser av tillgänglighetsarbetet i staten

Med ambitionen att intensifiera statliga myndig- heters tillgänglighetsarbete och förbättra insynen i arbetet, redovisar Handisam resultatet av stat- liga myndigheters tillgänglighetsarbete i form av öppna jämförelser. Jämförelsen avser myndig- heternas arbete för att efterleva förordningen (2001:526) om de statliga myndigheternas ansvar för genomförandet av handikappolitiken. För- ordningen anger att statliga myndigheter ska verka för att lokaler, verksamhet och informa- tion är tillgängliga för personer med funktions- nedsättning.

I Handisams senaste uppföljning redovisas hur tillgänglighetsarbetet har utvecklats mellan 2003 och 2010. I 2010 års undersökning ingår 302 statliga myndigheter och svarsfrekvensen är 90 procent (271 myndigheter).

Handisams sammantagna bedömning är att det går långsamt att göra myndigheterna till- gängliga för alla medborgare oavsett funktions- förmåga. Färre myndigheter har tagit fram en handlingsplan, utsett samordnare och integrerat funktionshindersperspektivet i andra policy- dokument än tidigare. Trots det har själva till- gängligheten sakta förbättrats. Det gäller verk- samhet, information, kommunikation, webb- plats och lokaler. Handisams mätningar visar att tillgängligheten för personer ned nedsatt rörel- seförmåga är ganska bra. Men myndigheterna är inte lika tillgängliga för personer med nedsatt syn eller allergi. Det gäller även myndigheternas kommunikation med personer med nedsatt hör- sel eller nedsatt kognitiv förmåga.

Ett positivt resultat är att något fler myndig- heter har kontakt med funktionshindersrörelsen (35 procent 2010 jämfört med 30 procent 2008).

121

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

6.6.3Tillgänglighetsanalyser i kommunala folkhälsoarbete och riktades mot politiker,

planprocesser

Länsstyrelserna i Östergötlands, Skånes, Väster- bottens, Gävleborgs, Uppsalas, Jönköpings, Stockholms och Dalarnas län har på regeringens uppdrag till uppgift att stödja kommunerna i respektive län med att inkludera tillgänglighet för äldre och personer med funktionsnedsätt- ning i kommunernas arbete med översikts- och detaljplaner.

Av en delredovisning av uppdraget från november 2010 framgår att en arbetsgrupp med deltagare från respektive länsstyrelse ska göra tillgänglighetsanalyser i planprocesserna. Under 2010 tog man fram en projektplan och en enkät för analys av kommunernas arbete med till- gänglighetsfrågor har genomförts tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting. Under våren 2011 har länsstyrelserna arbetat med upp- följningar (kvalitetssäkring) av enkäten, bland annat genom dialog med kommunala tjänstemän i de län som berörs av uppdraget.

tjänstemän och representanter för olika brukar- organisationer.

FoU i Väst/GR (FoU-verksamheten inom kommunalförbundet Göteborgsregionen) fick i uppdrag att utvärdera Handisams utbildningar. Syftet var att se vilken nytta deltagarna kunde se med utbildningen, samt om de ändrat för- hållnings-, arbets- och samarbetssätt. Samman- fattningsvis är resultaten från utvärderingen positiva. Deltagarna upplevde nyttan med ut- bildningen som hög, samt att innehållet väl stämde överens med deras förväntningar och vardag. FoU i Väst/GR konstaterar att det goda resultatet förmodligen berodde på att utbild- ningen låg rätt i tiden, att den gav utrymme för dialog och reflektion över gränserna och att deltagarna var intresserade och engagerade.

Förändra attityder till personer med psykisk funktionsnedsättning

Handisam har uppdraget att i nära samarbete med Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH) utforma och bedriva ett riksomfattande

6.7Övrigt sektorsövergripande arbete program för att öka kunskapen om och förändra

Motverka onödig ohälsa

Mer än en sjättedel av befolkningen, cirka 1,5 miljon människor, har en funktionsnedsätt- ning. Uppgiften är ett resultat från en nationell folkhälsoenkät som bygger på självskattad hälsa och som redovisas i Statens folkhälsoinstituts rapport Onödig ohälsa från 2008. I undersök- ningen ställs en rad frågor som gör det möjligt att avgränsa personer med funktionsnedsättning. Undersökningen visar också att det är tio gånger vanligare med dålig hälsa bland personer med funktionsnedsättning än hos den övriga befolk- ningen.

Handisam fick i uppdrag av regeringen att genomföra informations- och kommunikations- insatser för att sprida resultaten från rapporten. I uppdraget ingick även att initiera och stödja uppbyggnaden av lokala nätverk som arbetar med att främja hälsa och förebygga ohälsa bland personer med funktionsnedsättning. Utbild- ningarna ägde rum under våren 2010 i samverkan med Statens folkhälsoinstitut, Västra Götalands- regionen, Handikappförbundens samarbetsor- gan i Västra Götaland och Svensk föreningen för

negativa attityder till personer med psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning.

I maj 2010 genomfördes den första av fyra planerade mediekampanjer. Utvärderingen av kampanjen visar att 4 av 10 tillfrågade har upp- märksammat kampanjen och att man uppfattar budskapet som angeläget. Enligt 1 av 3 till- frågade har kommunikationen bidragit till att man börjar fundera mer på ämnet eller att ens inställning påverkats i positiv riktning.

En uppföljning och effektutvärdering ska redovisas till regeringen senast den 1 juni 2012. Vissa effekter av arbetet med kampanjen går redan nu att mäta. I de tre kampanjlänen, Västerbotten, Uppsala län och Region Västra Götaland, kan man mellan oktober 2009 och oktober 2010 se positiva förändringar i attityder till psykisk sjukdom för befolkningen i länet eller regionen. Det gäller framförallt attityder som rör social distans. Till exempel har andelen som tycker att det är skrämmande att det finns människor med psykisk sjukdom som bor i ens bostadsområde minskat från 17 till 11 procent. Det betyder att var tredje person som upplevt det som skrämmande nu har ändrat uppfattning. Andelen som inte skulle vilja bo granne med

122

människor som har haft en psykisk sjukdom har minskat från 18 till 13 procent. Drygt var fjärde person som tidigare inte ville bo granne med en person som har en psykisk sjukdom har ändrat uppfattning. Resultaten från den uppföljande befolkningsundersökning som genomfördes under oktober 2010 kan tolkas som att kampanjen har haft ett positivt inflytande i kampanjlänen.

6.8Politikens inriktning

6.8.1Inledning

Det svenska samhället bygger på respekt för de mänskliga rättigheterna, där alla människors lika värde och enskilda människors frihet och värdig- het står i centrum (skr. 2009/10:106). Politiken ska bidra effektivt till att skapa och upprätthålla respekten för de mänskliga rättigheterna. Rege- ringen ser arbetet med funktionshinderspoli- tiken som en del av det arbetet.

I FN-konventionen (SÖ 2008:26), som Sverige ratificerade i december 2009, slås rättig- heter för personer med funktionsnedsättning fast. Rättigheterna finns inom de flesta politik- områden och det är utifrån denna inriktning som framtida insatser redovisas.

6.8.2En strategi för funktionshinderspolitiken

Regeringen presenterade den 16 juni 2011 en strategi för genomförandet av funktionshinders- politiken 2011–2016. Syftet med strategin är att presentera politikens inriktning, med konkreta mål för samhällets insatser, samt hur resultaten ska följas upp under de kommande fem åren.

Grunden för funktionshinderspolitiken finns i den nationella handlingsplanen Från patient till medborgare (prop. 1999/2000:79, bet. 1999/2000:SoU14, rskr. 1999/2000:240). Genomförandet av de funktionshinderspolitiska målen ska ske inom alla samhällsområden vilket innebär att funktionshinderspolitiken är tvär- sektoriell. I regeringens skrivelse till riksdagen (skr. 2009/10:166, bet. 2009/10:SoU20) gav regeringen en beskrivning och analys av nuläget. Bland annat konstaterades att det gjorts framsteg på många områden, till exempel att tillgäng-

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

ligheten för personer med funktionsnedsättning förbättrats inom flertalet sektorer i samhället. Men regeringens slutsats av uppföljningen var att fler åtgärder behöver sättas in, och att arbetet måste förändras för att bli mer effektivt. Därför aviserade regeringen i skrivelsen att en strategi skulle utformas för insatserna under de närmaste fem åren. De inriktningsmål som regeringen fastställde i skrivelsen inom nio prioriterade om- råden syftar till att konkretisera de övergripande funktionshinderpolitiska målen. Utifrån dessa inriktningsmål fastställde regeringen i strategin delmål och inriktning på insatserna under de närmaste åren. Strategin är ett led igenom- förandet av målen för funktionshinderspolitiken. Insatserna är delvis sådana som regeringen nyli- gen har aviserat eller under senare tid har börjat genomföra, och dessa bedöms utgöra en väsent- lig del av strategins inledande fas. Det funk- tionshinderspolitiska arbetet inom regeringen är en pågående process som återkommande leder till nya initiativ. Ytterligare åtgärder kan behöva initieras och andra insatser revideras med be- aktande av ansvars- och finansieringsprincipen under genomförandeperioden 2011–2016 .

De fastställda delmålen bygger på förslag från 17 myndigheter som fick i uppdrag att lämna förslag till delmål och en struktur för hur målen ska följas upp. Regeringen avser att ge myndig- heterna ett gemensamt uppdrag att arbeta utifrån dessa delmål.

En central del av strategin är att målen ska följas upp och att effekten av insatserna ska kunna mätas på ett bättre sätt. Uppföljnings- systemet som presenterades i strategin syftar till:

-att följa genomslaget för funktionshinders- politiken,

-att öka kunskapen om levnadsvillkoren för personer med funktionsnedsättning,

-att följa upp insatserna i strategin,

-att resultera i en samlad utvärdering samt

-att vara underlag för kommande strategi- perioder.

Uppföljningssystemet ska ge regeringen under- lag för att kunna ta ställning till nya eller för- ändrade insatser. Regeringen ska årligen i sam- band med budgetpropositionen redovisa resul- taten av utvecklingen mot identifierade inrikt- ningsmål och delmål. Myndigheterna ska senast den 15 mars varje år under perioden 2012–2015 komma in med en särskild rapport till reger-

123

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

ingen. I rapporten ska myndigheterna redovisa genomförda insatser och resultat och effekter, samt göra en lägesbedömning. Rapporterna ska även redovisas till Handisam som senast den 15 maj under perioden 2012–2015 ska lämna en samlad rapport till regeringen. En slutlig upp- följning av strategin för funktionshinders- politiken ska regeringen redovisa våren 2017. Inför denna uppföljning kommer de strategiska myndigheterna att få i uppdrag att ta fram en slutlig resultatredovisning.

Regeringen kommer under hösten 2011 att närmare precisera uppföljningssystemet i upp- drag och instruktionsförändringar. Ytterligare utveckling av systemet kan vid behov komma att ske under strategiperioden. Utvecklingen ska ske inom ramen för ordinarie verksamhet.

Genomförande och samverkan med olika aktörer

För att nå framgång i det funktionshinders- politiska arbetet krävs samverkan med många aktörer. Funktionshindersperspektivet ska vara en integrerad del av planering, genomförande och utvärdering av olika insatser. De statliga myndigheterna har ett generellt ansvar för genomförandet av de funktionshinderspolitiska målen. I strategin för funktionshinderspolitiken beslutade regeringen om de delmål de strategiska myndigheterna ska få i uppdrag att genomföra.

Den svenska funktionshindersrörelsen har en roll som röstbärare och opinionsbildare. Därför är det viktigt att efterhöra organisationernas syn i den politiska processen. Detta slås även fast i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (art. 4). Samrådet sker bland annat i en övergripande dialog i Handikappdelegationen. Regeringen har som ambition att i dialog med Handikappdelega- tionen vidga möjligheten till utökat samråd med funktionshindersorganisationerna och andra be- rörda under strategiperioden. Inför den slutliga uppföljningen av strategin ska en bred dialog föras om erfarenheterna och effekterna av strategin.

Arbetet med att skapa förutsättningar för delaktighet och jämlikhet genomförs i hög grad i kommuner och landsting. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har uttalat en vilja att åta sig målsättningar som bland annat handlar om förbättrad tillgänglighet och att arbeta för att fler personer med funktionsnedsättning ska komma

i arbete. I det fortsatta arbetet avser regeringen att ha nära samverkan och dialog med SKL.

Handisam

Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam) har en central roll i genomförandet av funktionshinderspolitiken. Det gäller inte minst i fråga om arbetet med förbättrad till- gänglighet i samhället. Här har myndigheten en aktiv genomföranderoll. Handisam ska bedriva kunskapsförmedling och ta fram riktlinjer som berör myndigheternas ansvar för tillgängligheten inom sina lokaler, verksamhet och information enligt förordningen 2001:526. Dessa riktlinjer kan vara viktiga även för andra aktörer som en utgångspunkt för hur god tillgänglighet kan åstadkommas. Handisam ska ha en samlad kunskap om metoder och lösningar för till- gänglighet för personer med funktionsnedsätt- ning. Det är angeläget att detta arbete fortsätter att utvecklas. Den andra viktiga rollen för Handisam är att bistå regeringen med underlag för styrningen av det funktionshinderspolitiska arbetet. Detta arbete kommer framöver att kon- centreras till att följa, analysera och presentera resultatet av genomförandet av funktions- hinderspolitiken och levnadsförhållandena för personer med funktionsnedsättning.

Handisams arbete förutsätter djup kunskap inom funktionshindersfältet och om metoder för att undanröja hinder. Regeringen har i strategin bedömt det som viktigt att Handisam tar del av den forskning som tas fram nationellt och internationellt. Regeringen kommer därför ge Handisam i uppdrag att ansvara för ett kunskapsråd. Rådet ska bistå Handisam med kunskap, kvalitetssäkring och allmänt bidra till myndighetens långsiktiga och strategiska ut- veckling.

Sveriges rapportering kring FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har bidragit till att gene- rellt stärka människorättsperspektivet i funk- tionshinderspolitiken. Genom Sveriges ratifice- ring av konventionen har funktionshinders- politiken fått en tydligare grund. Detta har också fastlagts i strategin för regeringens kommande

124

politik. Exempel på områden där regeringen arbetar för att stärka skyddet för och främjandet av mänskliga rättigheter är bland annat följande:

-åtgärder för att öka medvetenheten om konventionen,

-arbetsmarknads- och sysselsättningsåtgär- der,

-internationellt utvecklingssamarbete,

-utredning om nationell övervakning och genomförande och

-ny skollag.

EU:s funktionshindersstrategi

EU beslutade vid ministerrådet den 17 juni 2010 om en ny funktionshinderstrategi 2011 till 2021. De grundläggande utgångspunkterna för strate- gin och de övergripande målen stämmer väl med de nationella målen för funktionshinders- politiken, varför Sverige välkomnar strategin. Strategin omfattar åtta verksamhetsområden: tillgänglighet, delaktighet, jämlikhet, arbete, utbildning och yrkesutbildning, socialt skydd, hälsa samt externa (internationella) insatser. Implementeringen av strategin åsidosätter inte subsidiaritetsprincipen. Det är de nationella målen som ska vara vägledande för medlems- staternas arbete med funktionshinderspolitiken.

Förbättrade möjligheter på arbetsmarknaden

Den grundläggande utgångspunkten för reger- ingen är att alla människors kompetens och vilja att arbeta ska tillvaratas. För att förbättra förut- sättningarna för personer med funktionsned- sättning att få och behålla ett arbete behöver bland annat de arbetsmarknadspolitiska insat- serna för personer med nedsatt arbetsförmåga ses över (se även politikens inriktning för utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjuk- dom och handikapp och utgiftsområde och 14 Arbetsmarknad och arbetsliv). Regeringen har, under denna och förra mandatperioden, gjort

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

flera insatser för att förbättra situationen på arbetsmarknaden för personer med funktions- nedsättning. Handisam har ett regeringsuppdrag att sammanställa kunskap om effektiva metoder att arbeta med attitydförändringar inom arbets- platser. Målet är att sammanställa kunskap och ta fram en guide som kan spridas till arbetsgivare, fackliga representanter, chefer med personal- ansvar med flera. Uppdraget ska redovisas senast den 31 januari 2012.

Handisam har, i samråd med Arbetsgivar- verket, nyligen gjort en kartläggning och analys över vilka åtgärder de statliga myndigheterna har vidtagit för att anställa personer med funk- tionsnedsättning. I en enkät som skickades ut till samtliga myndigheter svarade 87 procent. Av de myndigheter som nyanställde under 2010 var det 14 procent som anställde en eller flera personer med funktionsnedsättning och behov av anpass- ning från arbetsgivarens sida. Syftet med kart- läggningen är att tillvarata de erfarenheter som finns och att sprida goda exempel. Utifrån denna redovisning kan det finnas behov att analysera om ytterligare insatser krävs för att myndig- heterna ska arbeta för att fler personer med funktionsnedsättning ska få anställning eller möjlighet till praktik. Regeringen ska t.ex. pröva möjligheten att utforma ett praktikantprogram för personer med funktionsnedsättning i statliga myndigheter.

It och offentlig upphandling

Ny teknik behöver utformas så att den är användbar och tillgänglig också för personer med funktionsnedsättning. Detta är något som kan beaktas i offentlig upphandling. Regeringen kommer att ge Kammarkollegiet i samverkan med Konkurrensverket och Handisam, ett upp- drag att inom ramen för upphandlingsstödet ta fram en vägledning för att uppropa och avropa användbart och tillgängligt oavsett funktions- förmåga.

125

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

6.9Budgetförslag

6.9.13:1 Myndigheten för handikappolitisk samordning

Tabell 6.2 Anslagsutveckling 3:1 Myndigheten för handikappolitisk samordning

Tusental kronor

				Anslags-
2010	Utfall	20 086		sparande	327
2011	Anslag	20 358	1	Utgifts-
2011	Anslag	20 358	1	prognos	20 252
2012	Förslag	20 574

2013	Beräknat	21 002	2
2014	Beräknat	21 408	3

2015	Beräknat	21 963	4

1Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposition.

2Motsvarar 20 574 tkr i 2012 års prisnivå.

3Motsvarar 20 574 tkr i 2012 års prisnivå.

4Motsvarar 20 574 tkr i 2012 års prisnivå.

Anslaget används för Myndigheten för handi- kappolitisk samordnings (Handisam) förvalt- ningskostnader.

Handisam är en myndighet under regeringen som ska främja ett strategiskt och effektivt genomförande av funktionshinderspolitiken.

Regeringens överväganden

Regeringen anser att myndigheten fullgjort sina åtaganden för verksamhetsåret 2010. Inrikt- ningen för Handisams verksamhet i stort bör kvarstå.

Tabell 6.3 Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 3:1 Myndigheten för handikappolitisk samordning

Tusental kronor

	2012	2013	2014	2015

Anvisat 2011 1	20 358	20 358	20 358	20 358
Förändring till följd av:
Pris- och löne-
omräkning 2	216	644	1 080	1 636
Beslut

Överföring
till/från andra
anslag
Övrigt			-30	-31

Förslag/
beräknat
anslag	20 574	21 002	21 408	21 963

1Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2010 (bet. 2010/11:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på ändringsbudget under innevarande år.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår reger- ingen att 20 574 000 kronor anvisas under an- slaget 3:1 Myndigheten för handikappolitisk sam- ordning för 2012. För 2013, 2014 och 2015 beräknas anslaget till 21 002 000 kronor, 21 408 000 kronor respektive 21 963 000 kronor.

6.9.23:2 Bidrag till handikapporganisationer

Tabell 6.4 Anslagsutveckling 3:2 Bidrag till handikapporganisationer

Tusental kronor

				Anslags-
2010	Utfall	182 742		sparande	0
			1	Utgifts-
2011	Anslag	182 742	1	prognos	182 742
2012	Förslag	182 742

2013	Beräknat	182 742

2014	Beräknat	182 742
2015	Beräknat	182 742

1 Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposition.

Anslaget används för bidrag till handikapp- organisationer och syftar till att stödja orga- nisationerna i deras arbete för att personer med funktionsnedsättning ska uppnå full delaktighet och jämlikhet i samhället.

Socialstyrelsen ansvarar för administration och fördelning av bidraget. Fördelningen av stödet regleras i förordningen (2000:7) om statsbidrag till handikapporganisationer.

Regeringens överväganden

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning slår fast att personer med funktionsnedsättning och deras organisa- tioner aktivt ska involveras i beslutsprocesser angående statens åtgärder i syfte att genomföra de rättigheter som slås fast i konventionen. Regeringen anser att stödet till handikapp- organisationerna är viktigt för att uppfylla detta åtagande.

126

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Tabell 6.5 Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 3:2

Bidrag till handikapporganisationer

Tusental kronor

	2012	2013	2014	2015

Anvisat 2011 1	182 742	182 742	182 742	182 742

Förändring till följd av:

Beslut

Överföring till/från andra anslag

Övrigt

Förslag/
beräknat
anslag	182 742	182 742	182 742	182 742

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2010 (bet. 2010/11:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på ändringsbudget under innevarande år.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår reger- ingen att 182 742 000 kronor ska anvisas under anslaget 3:2 Bidrag till handikapporganisationer för 2012. För 2013, 2014 och 2015 beräknas anslaget till 182 742 000 kronor respektive år.

127

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

7Politik för sociala tjänster

–omsorg om äldre, individ- och familjeomsorg, personer med

funktionsnedsättning

7.1Omfattning

Området omfattar följande delar: Socialtjänstens omsorg om äldre människor, socialtjänstens verksamhet inom individ och familjeomsorg samt stödinsatser till personer med funktions- nedsättning. Individ- och familjeomsorg avser socialtjänstens arbete med den sociala barn- och ungdomsvården, missbruks- och beroende- vården, hemlöshet, stöd och hjälp till brottsoffer samt ekonomiskt bistånd. Området innefattar även Statens institutionsstyrelse (SiS) som be- driver statlig ungdoms- och missbruksvård (anslag 4:6 Statens institutionsstyrelse). Social- styrelsen är expert- och tillsynsmyndighet inom de aktuella områdena.

Kommunerna ansvarar enligt socialtjänstlagen (2001:453) och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) för insatser enligt dessa lagar. Verksamheten finan- sieras främst genom kommunalskatt, statsbidrag och avgifter. Statsbidrag fördelas via anslaget 1:1

Kommunalekonomisk utjämning, utgiftsområde 25. För LSS finns ett särskilt utjämningssystem mellan kommunerna (Anslag 1:2 Statligt utjäm- ningsbidrag för LSS-kostnader, utgiftsområde 25).

Statens insatser inom området består främst av lagstiftning, tillsyn, uppföljning och utvär- dering, stimulans- och prestationsbaserade bi- drag samt det utvecklingsarbete som bedrivs av dels myndigheterna på uppdrag av regeringen,

dels Sveriges Kommuner och Landsting i över- enskommelser med regeringen. Staten ansvarar även för ett antal statliga stöd på funktions- hindersområdet, bl.a. assistansersättning och bil- stöd.

Kostnader för verksamhet inom socialtjänsten och enligt LSS

Kommunernas kostnader för vård och omsorg om äldre, individ- och familjeomsorg samt stöd- och serviceinsatser till personer med funktions- nedsättning uppgick till 174,7 miljarder kronor 2010 (169,6 miljarder kronor 2009). Äldreom- sorgen ansvarar för den största andelen men har också högst antal personer som får vård och om- sorg via kommunerna.

129

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Diagram 7.1 Kommunens kostnader fördelat på andelar för vård och omsorg om äldre, individ- och familjeomsorg samt stöd- och serviceinsatser till personer med funktionsnedsättning 2010

Insatser till personer med funktions- nedsättning 26%

Vård och omsorg

om äldre 53%

Individ- och familjeomsorg 21%

Källa: Socialstyrelsen

Uppgifterna bygger på Statistiska centralbyråns (SCB:s) uppgifter från kommu- nernas räkenskapssammandrag 2010. Kostnadsbegreppet är: Kostnad = brutto- kostnad – interna intäkter – försäljning av verksamhet till andra kommuner och landsting – externa intäkter från lokalhyror (Äo och Fh).

Kostnaderna för vård och omsorg om äldre upp- gick 2010 till 92,2 miljarder kronor, för individ- och familjeomsorg till 37,3 miljarder kronor samt för insatser till personer med funktions- nedsättning till 45,2 miljarder kronor.

Jämfört med 2006 har kostnaderna ökat med cirka 28,4 miljarder kronor vilket motsvarar en kostnadsökning på knappt 20 procent. Insatser till personer med funktionsnedsättning och åtgärder inom individ- och familjeomsorg svarar för de högsta kostnadsökningarna (25 procent). Äldreomsorgens andel av socialtjänstens kostna- der har minskat med 2 procentenheter jämfört med 2006 medan andelarna av kostnaderna för individ- och familjeomsorg och insatser till personer med funktionsnedsättning har ökat med 1 procentenhet.

Behovsprövade insatsers omfattning

Äldre människor, personer med funktionsned- sättning samt barn och unga som får insatser enligt socialtjänstlagen och service- och stödin- satser enligt LSS från kommunerna ökar, se tabell 7.1.

Tabell 7.1 Antal personer med insatser från socialtjänsten inom olika områden samt antal vårddygn i frivillig institutionsvård för missbruksvård 2006, 2009 och 2010

Antal äldre personer	2006	2009	2010
med hemtjänst1	–	205 800	211 000
i korttidsboende	9 000	8 500	8 100

i särskilt boende1	98 600	95 400	94 000

	Antal personer med funktionsnedsättning	2006	2009	2010

	med LSS-insatser2	55 800	60 200	62 100
	med hemtjänst eller bostad med särskilt service enligt socialtjänstlagen1	–	25 900	28 800
	Barn och unga	2006	2009	2010

	antal placerade i heldygnsvärd3	21 000	23 700	24 900
	med behovsprövad öppenvårdsinsats den 1 november3	28 200	28 500	28 300
	Personer inom missbruks- och beroendevården4	2006	2009	2010
	antal inskrivningar i bistånd som avser boende	12 200	14 800	14 400

	antal med individuellt behovsprövade öppna insatser	26 000	28 200	27 800
	antal inskrivning i frivillig institutionsvård/familjehem	11 700	12 100	11 500

	antal vårddygn i frivillig institutionsvård under resp. år	892 700	864 500	796 500

1	Mängdstatistik den 1 oktober 2006, 2009 och 2010. I definitionen för hemtjänst ryms även personer som endast får matdistribution, trygghetslarm eller snöröjning.
2	Personnummerbaserad statistik 1 oktober 2006, 2009 och 2010.
3	Uppgifter om heldygnsinsatser samlas in på individnivå och uppgifter om öppenvårdsinsatser samlas in på mängdnivå.
4	Mängdstatistik. I statistiken går det inte att utläsa hur många personer som på grund av missbruk hade minst en av de nämnda insatserna. En och samma person kan

få flera biståndsinsatser samtidigt och under året kan en och samma person dessutom få flera insatser. Källa: Socialstyrelsen

130

Utöver uppgifterna i tabell 7.1 fick cirka 16 000 personer statlig assistansersättning till personlig assistans genom Försäkringskassan i december 2010 (cirka 15 900 personer 2009 och 14 300 personer 2006), se avsnitt 7.4.4. Cirka 437 050 personer uppbar ekonomiskt bistånd någon gång under 2010 (cirka 422 300 personer 2009), se avsnitt 7.4.3.

Statligt finansierad verksamhet för personer med funktionsnedsättning

Staten ansvarar för bilstöd till personer med funktionsnedsättning (grundbidrag, inkomst- prövat anskaffnings- och anpassningsbidrag) och drygt 80 procent av assistansersättningen. Staten beviljar även statsbidrag till kommuner som inrättar verksamhet med personligt ombud till personer med psykisk funktionsnedsättning. Därutöver utgår statsbidrag till utrustning för elektronisk kommunikation och vissa andra angelägna satsningar inom handikappområdet. Utgifterna uppgick till cirka 19,4 miljarder 2010, att jämföras med cirka 18,1 miljarder för 2009.

7.1.1Nationell äldresamordnare, pågående utredningar och utredningar som bereds

Omsorg om äldre människor

Regeringskansliet har under 2011 inrättat en högnivågrupp med uppgift att fram till 2014 lämna förslag på hur staten kan främja att kom- muner och landsting bättre än i dag samordnar vården och omsorgen om de mest sjuka äldre. I gruppen ingår representanter för regeringen, Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting. Till högnivågruppen hör en projekt- grupp som leds av en nationell äldresamordnare. Målet är att få omsorgen och vården i form av hemsjukvård, äldreomsorg, vårdcentraler och sjukhusvård att samverka bättre i dessa frågor. Resultatet från en inventering ska utmynna i förslag till åtgärder inom ramen för en överens- kommelse mellan regeringen och Sveriges Kom- muner och Landsting för 2012. Ersättningarna till kommunerna och landstingen ska vara prestationsbaserade. Indikatorer ska tas fram för att kunna mäta förändringar och göra jäm- förelser inom vården och omsorgen om äldre människor.

En nationell samordnare för hemsjukvården har sedan juni 2010 stöttat landsting och kom-

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

muner i processen att föra över ansvaret för hemsjukvården från landstinget till kommuner- na. Syftet med uppdraget är att på frivillig väg få ett enhetligt kommunalt huvudmannaskap för den kommunala hälso- och sjukvården och hem- sjukvården i landet. Den nationella samordnaren har även utrett frågan om kommunerna ska ges befogenhet att kunna tillhandahålla läkare (dir. 2010:71). Uppdraget redovisades i slutet av juni 2011.

Individ och familjeomsorg

Utredningen om vanvård i den sociala barna- vården (dir. 2006:75, 2007:167 och 2010:4) granskar allvarliga övergrepp och vanvård av flickor och pojkar som varit placerade i familje- hem eller på institutioner inom den sociala barnavården. Utredningen bjuder in alla som anser sig ha blivit vanvårdade till intervjuer och uppföljande samtal med psykoterapeut. Utreda- ren ska sammanställa och dokumentera det som kommer fram så att liknande förhållanden kan undvikas i framtiden. Drygt 1 000 personer har anmält sig till utredningen för intervju. Upp- draget ska slutredovisas senast den 30 september 2011.

Upprättelseutredningen (dir. 2010:15) har lämnat förslag till hur en upprättelseprocess för enskilda, som utsatts för övergrepp och vanvård i den sociala barn- och ungdomsvården under perioden 1920–1980, kan utformas. Frågorna rör bl.a. ceremoniell inramning, ersättningar och åtgärder för att det som hänt inte ska upprepas. Betänkandet Barnen som samhället svek – åtgär- der med anledning av övergrepp och allvarliga försummelser i samhällsvården (SOU 2011:9) har remissbehandlats och bereds i Regerings- kansliet.

Barnskyddsutredningen har lämnat förslag till bestämmelser till stöd och skydd för barn och unga i socialtjänsten (SOU 2009:68). Förslagen innebär bl.a. att skyddet stärks i en ny lag, att barns och ungas möjligheter till delaktighet och inflytande förbättras samt att kraven på kvalitet, kompetens och säkerhet i socialtjänstens arbete med barn som far illa ökar. Betänkandet – Lag om stöd och skydd för barn och unga (LBU) – bereds i Regeringskansliet.

Missbruksutredningen har sett över miss- bruks- och beroendevården i ett brett perspektiv och lämnat förslag till förändringar som bedöms nödvändiga för att anpassa lagstiftningen till ut- vecklingen inom området (SOU 2011:35). Målet

131

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

är en kunskapsbaserad missbruks- och beroende- vård utifrån den enskildes behov. Utredningen föreslår bl.a. att landstinget ska vara huvudman för vården och att missbruks- och beroende- vården regleras i en särskild lag som vänder sig till både landsting och kommuner. Betänkandet

– Bättre insatser vid missbruk och beroende – remissbehandlas.

Stöd till personer med funktionsnedsättning

Oegentligheter och överutnyttjande av assistans- ersättningen samt övervältring av kostnader mellan huvudmän utreds (dir. 2011:26). Utreda- ren ska redovisa förslag som säkerställer assi- stansreformens långsiktiga hållbarhet samtidigt som den enskildes rättigheter enligt lagen värnas. Uppdraget ska slutredovisas den 15 februari 2012.

Utredningen om fritt val av hjälpmedel (dir. 2011:7) ska lämna förslag på hur ett system för fritt val av hjälpmedel kan utformas så att fler äldre och personer med funktionsnedsättning ska få möjlighet att själva välja hjälpmedel. Upp- draget ska slutredovisas den 2 december 2011.

Utredningen om tolktjänst för döva och hörselskadade (dir. 2010:87) ska kartlägga och analysera hur nuvarande reglering, finansiering, organisering och tillsyn av tolktjänst till barn- domsdöva, vuxendöva, hörselskadade och döv- blinda fungerar inom olika samhällsområden. Målsättningen ska vara en brukarorienterad mo- dell för tolktjänst med ändamålsenlig och kost- nadseffektiv organisation. Uppdraget ska redo- visas senast den 1 november 2011.

7.2Utgiftsutveckling

Under perioden 2011 till 2014 beräknas utgif- terna för området Politik för sociala tjänster öka med cirka 5,8 miljarder kronor bl.a. främst till följd av ökade utgifter för assistansersättningen. Utgifterna inom området beräknas 2011 till cirka 23 miljarder kronor. Det understiger anvisade medel med 788 miljoner kronor. Utgifterna för 2010 blev 689 miljoner kronor lägre än anvisade medel.

Tabell 7.2 Utgiftsutveckling inom utgiftsområde Politik för sociala tjänster

Miljoner kronor

	Utfall	Budget	Prognos	Förslag	Beräknat	Beräknat	Beräknat
	2010	2011 1	2011	2012	2013	2014	2015
4:1 Personligt ombud	99	104	98	104	104	104	104
4:2 Vissa statsbidrag inom funktionshindersområdet	173	323	288	353	351	351	351

4:3 Bilstöd till personer med funktionsnedsättning	259	256	260	256	267	267	267

4:4 Kostnader för statlig assistansersättning	18 879	20 160	19 941	21 044	22 202	23 443	24 712
4:5 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken	1 810	1 907	1 410	1 951	1 928	1 904	1 702

4:6 Statens institutionsstyrelse	794	836	803	848	851	871	900

4:7 Bidrag tillutveckling av socialt arbete m.m.	279	192	189	361	571	723	723
Summa Politik för sociala tjänster	22 293	23 777	22 989	24 917	26 274	27 664	28 759

1 Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposition.

132

7.3Mål

Övergripande nationella mål

Följande övergripande nationella mål gäller för omsorg om äldre människor:

Äldre ska

-kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag,

-kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende,

-bemötas med respekt, samt

-ha tillgång till god vård och omsorg.

Följande övergripande nationella mål gäller för individ- och familjeomsorg (tidigare benämnt socialtjänstpolitik):

-att stärka förmågan och möjligheten till social delaktighet för människor i ekono- miskt och socialt utsatta situationer,

-att stärka skyddet för utsatta barn.

Följande övergripande nationella mål gäller för stödinsatser till personer med funktionsnedsätt- ning:

-en samhällsgemenskap med mångfald som grund,

-att samhället utformas så att människor med funktionsnedsättning i alla åldrar blir fullt delaktiga i samhällslivet,

-jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och pojkar, kvinnor och män med funktions- nedsättning.

För att nå målen ska det funktionshinders- politiska arbetet särskilt inriktas på

-att ge barn, ungdomar och vuxna med funktionsnedsättning förutsättningar för självständighet och självbestämmande, och

-att identifiera och undanröja hinder för full delaktighet i samhället för människor med funktionsnedsättning.

Nationella mål enligt socialtjänstlagen och LSS

Merparten av den verksamhet som bedrivs inom detta område utgår från socialtjänstlagen och LSS. Enligt socialtjänstlagen ska bl.a. insatser

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

inom socialtjänsten vara av god kvalitet. För utförande av uppgifter ska det finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet. Verk- samheten ska bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet. Insatser för den enskilde ska utformas och genomföras till- sammans med honom eller henne. När en åtgärd rör ett barn ska barnet få relevant information och hans eller hennes inställning ska så långt det är möjligt klarläggas. Hänsyn ska tas till barnets vilja med beaktande av dess ålder och mognad. Den äldre personen ska, så långt det är möjligt, kunna välja när och hur stöd och hjälp i boendet och annan lättåtkomlig service ska ges.

Verksamhet enligt LSS ska främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet. Målet ska vara att människor som omfattas av lagen får möjlighet att leva som andra. Verksam- heten ska grundas på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet.

7.4Resultatredovisning och analyser

7.4.1Främja kunskapsutveckling och kvalitet inom området sociala tjänster

Regeringen stödjer på olika sätt huvudmännens arbete att utveckla sociala tjänster till människor som behöver dessa. Det sker genom ett lång- siktigt arbete för ökad kunskaps- och kvalitets- utveckling. Regeringen har sedan den tillträdde 2006 bl.a. beslutat om utveckling av öppna jämförelser för att skapa transparens, stimulera till förbättringsarbete och underlätta fria val. Regeringen har även infört en valfrihetsreform och tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting utarbetat en plattform som anger inriktningen för överenskommelser om samord- nade och långsiktiga insatser till stöd för en evidensbaserad praktik i socialtjänsten. Tillsynen har också reformerats och tillförts nya resurser.

Övergripande resultat av åtgärder som berör flera områden redovisas nedan. Resultaten av den tillsyn som bedrivits och de öppna jäm- förelser som hittills publicerats redovisas i utval- da delar under respektive område, liksom de nationella brukarundersökningar som på reger- ingens uppdrag utförts inom äldreområdet.

133

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Valfrihetssystem och fritt val hjälpmedel

Fler kommuner inför valfrihetssystem

Genom att stimulera kommuner att införa val- frihetssystem enligt lagen (2008:962) om valfri- hetssystem (LOV) verkar regeringen för att stärka den enskilda människans möjlighet till delaktighet och inflytande. Särskilda medel har avsatts för att underlätta införande av valfrihets- system. Sammanlagt 305 miljoner kronor har gått till kommunerna under perioden 2008-2009. Regeringen har också beviljat särskilda medel till Sveriges Kommuner och Landsting för att ge stöd till kommuner som överväger eller beslutat att införa valfrihetssystem.

Intresset för att ordna valfrihetssystem hos rikets kommuner har, enligt Socialstyrelsens slutrapport Stimulansbidrag LOV (december 2010), varit påfallande stort med hänsyn till att förutsättningarna ser väldigt olika ut. I oktober 2010 hade 153 kommuner beslutat att införa valfrihetssystem enligt LOV och 68 kommuner av dessa hade valfrihetssystem i drift. Merparten av de kommuner som infört valfrihetssystem har gjort det inom hemtjänsten.

Enligt Socialstyrelsen omfattades cirka 80 000 personer av valfrihetssystem i hemtjänsten. En fjärdedel av dessa bor i Stockholms stad. Var tredje person som har hemtjänst bor i en kom- mun där valfrihetssystem har införts (Valfrihets- system ur ett befolknings- och patientperspektiv

– Delredovisning, 2011). Cirka 40 procent av samtliga har valt en enskild utförare. I många kommuner har valfrihetssystemet varit i gång endast kort tid och relativt få personer har därför ställts inför en valsituation (Stimulansbidrag LOV, 2010).

För kommunerna har införandet av ett val- frihetssystem inneburit att de noga tvingats att analysera kostnadsläge, effektivitet och kvalitet i sina egna verksamheter. Valfrihetssystemet har även bidragit till nyföretagande och till att ut- veckla befintliga småföretag i landsortskom- muner. Cirka 140 nya företag har startats inom valfrihetssystemen sedan 2007, varav cirka 70 sedan LOV trädde i kraft 2009, och andelen kvinnliga företagare har ökat. Mångfalden ökar också. I mer än varannan kommun finns företag som valt att profilera sin verksamhet. Vanligast är att erbjuda personal som talar andra språk utöver svenska. Även olika religion- och kultur- profiler erbjuds. Löfte om personalkontinuitet, tidspassning och flexibel tidsanvändning är andra

exempel. De stora omsorgsföretagen är mer tveksamma. Företagen vill ha volymgarantier och är mer intresserade av att ingå i valfrihets- system i kommuner där de även får driva sär- skilda boenden på entreprenad och kan utnyttja stordriftsfördelar.

LOV ur den enskildes perspektiv

De flesta kommuner som beslutat att införa ett valfrihetssystem befinner sig i en start- och etableringsfas. Därför är det enligt Socialstyrel- sen ännu för tidigt att bedöma i vilken mån och på vilket sätt dessa valfrihetssystem påverkar enskilda människors vård och omsorg samt kvaliteten i dessa insatser. Ett särskilt uppdrag till Socialstyrelsen att följa upp valfrihetssyste- men ur ett befolknings- och patientperspektiv ska slutredovisas den 15 februari 2012.

I en delredovisning påpekar Socialstyrelsen att enskilda människors ställning inte per automatik stärks med ett valfrihetssystem (Valfrihetssys- tem ur ett befolknings- och patientperspektiv, 2011). Det behöver t.ex. finnas en mångfald utförare att välja mellan och det måste vara lätt att byta utförare. Det måste även finnas bra och lättillgänglig information. Dessutom behöver pengarna följa den enskildes val. Olika förut- sättningar i kommunerna kan t.ex. bidra till svårigheter att få till stånd en mångfald. Olika ersättningssystem i kommunerna kan också på- verka utfallet av det fria valet.

LOV betydelse för utveckling av kostnader och effektivitet i kommunerna

För att ta reda på vilken betydelse införandet av LOV har för utvecklingen av kostnader och effektivitet i kommunernas verksamheter har Statskontoret i maj 2011 fått regeringens upp- drag att undersöka detta. Uppdraget ska redo- visas senast den 30 mars 2012. Statskontoret ska i undersökningen beakta både den omställnings- process som kommunerna har genomgått och utvecklingen i ett längre perspektiv. Eventuella skillnader som kommunstorlek och andra fakto- rer som kan påverka förutsättningarna att införa LOV ska också belysas.

Fritt val av hjälpmedel

Hjälpmedelsinstitutet (HI) har under 2007–2009 samordnat en försöksverksamhet med Fritt val av hjälpmedel och i mars 2010 slutredovisat upp- draget. Fritt val av hjälpmedel är ett komplement till den vanliga förskrivningen av hjälpmedel.

134

Den som väljer Fritt val får en rekvisition av sin förskrivare med anvisat belopp för att själv kun- na inhandla sitt hjälpmedel hos valfri hjälp- medelsleverantör.

Efter det att tiden för försöksverksamhet gått ut har tre landsting (Stockholm, Kronoberg och Sörmland) fortsatt verksamheten. I slutet av april 2011 hade 3 400 personer fritt val. Det är ungefär dubbelt så många som vid samma tid- punkt 2010.

Av HI:s slutrapport Större inflytande och delaktighet framgår att Fritt val av hjälpmedel har stärkt den enskildes inflytande. Delaktig- heten i valet av hjälpmedel har ökat markant. Flera brukare är även nöjdare med bemötandet de fick i samband med köpet jämfört med tidigare erfarenheter av att få hjälpmedel. Bruka- ren anser också att användbarheten av hjälp- medlet har ökat. Eftersom det under försöks- perioden framkom vissa frågor som behövde klaras ut beslutade regeringen i februari 2011 att ge en utredare i uppdrag att lämna förslag på hur ett system för fritt val av hjälpmedel kan utformas. Ett alternativ som bör utredas är om LOV kan tillämpas. Målsättningen är att så många som möjligt ska ha rätt att själva välja hjälpmedel i framtiden (dir. 2011:7). Utred- ningen ska vara klar i december 2011.

HI har fått ett nytt uppdrag att utvärdera effekterna av försöksverksamheten, sprida gjor- da erfarenheter och stödja landsting och kom- muner med intresse av att öka valfriheten för hjälpmedelsanvändare. Uppdraget ska slutredo- visas i december 2011. HI har under året bl.a. medverkat på konferenser för att sprida erfaren- heter (Årsredovisning 2010) och tagit fram en folder som ger exempel på företag och butiker som säljer hjälpmedel.

Överenskommelse om stöd till en evidensbaserad praktik

I juni 2010 ingick regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting en överenskommelse om inriktningen på arbetet med att utveckla en evidensbaserad praktik i socialtjänsten. Avsikten är att arbetet ska konkretiseras i årliga överens- kommelser. Målet är att stödja huvudmännens arbete inom detta område. Regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting slöt i januari 2011 en överenskommelse om stöd för arbetet (dnr S2011/986/FST). Den omfattar åtgärder för

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

104,5 miljoner kronor under 2011 och avser bl.a. uppbyggnad av ett regionalt stöd till kunskaps- utveckling, lokalt förbättringsarbete och ökad samverkan.

Enligt överenskommelsen för 2011 utgår stat- ligt stöd till regionala utvecklingsledare som stödjer denna utveckling inom olika områden (se nedan). Statligt stöd utgår även till regionala utvecklingsledare som arbetar med att främja samverkan och erfarenhetsutbyte kring it-stöd. Inom samtliga områden ska den regionala nivån ange konkretiserade mål och uppgifter för de regionala utvecklingsledarna.

Huvudmännen ska presentera en plan som visar hur det långsiktiga åtagandet från deras sida ska säkerställas efter det att de statliga utveck- lingsmedlen har upphört. Sveriges Kommuner och Landsting ansvarar för samordning, koordi- nering och kontinuerlig uppföljning av arbetet med de olika satsningarna.

Statskontoret har sedan maj 2011 regeringens uppdrag att följa upp och utvärdera i vilken utsträckning överenskommelsen bidrar till att förbättra förutsättningarna för socialtjänsten att arbeta evidensbaserat och att använda informa- tionsteknik. Utvärderingen ska inriktas på sta- tens och Sveriges Kommuners och Landstings styrning, utformning, organisation och uppfölj- ning av arbetet inom ramen för överenskom- melsen samt hur överenskommelsen har bidragit till att huvudmännen har effektiviserat och för- stärkt sitt arbete med en evidensbaserad praktik. Uppdraget ska redovisas årligen. En slutrapport ska lämnas i september 2014.

Regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting har också en överenskommelse om prestationsbaserat statsbidrag till insatser för äldre som har nära anknytning till överens- kommelse om stöd till evidensbaserad praktik (se nedan). Statskontoret ska följa upp och ut- värdera även den överenskommelsen.

Utvecklingsledare och kunskapsportal inom omsorgen om äldre människor

Inom ramen för prestationsbaserat bidrag till insatser för äldre utgår statsbidrag till att anställa utvecklingsledare (se även avsnitt 7.4.2 Kun- skapsbefrämjande insatser). De arbetar bl.a. för att öka registreringen i kvalitetsregistren Senior Alert och Svenska Palliativregistret. Utveck- lingsledarna har enligt Statskontorets uppfölj- ning (Uppföljning av prestationsbaserat stats- bidrag till insatser för äldre) en viktig uppgift att

135

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

förankra arbetet med kvalitetsregister på olika nivåer i kommunerna.

Utvecklingsledarna, som ska vara gemensam- ma för kommunerna och landstinget i ett län (tre stycken i ett normalstort län), ska också arbeta för att stärka samverkan mellan huvudmännen.

I maj 2011 lanserades en nationell, webbaserad kunskapsportal för vård och omsorg om äldre och verksamhet inom psykiatriområdet. Mål- gruppen är personal på alla nivåer inom vården, omsorgen och stödet (se även avsnitt 7.4.2. Kunskapsbefrämjande insatser).

Utvecklingsledare inom verksamheter för barn och unga

Statligt stöd till regionala utvecklingsledare finns för 2011 även inom den sociala barn- och ung- domsvården. En prioriterad uppgift för dem är att stödja huvudmännens arbete med uppfölj- ning av barn och unga som är placerade i familje- hem eller hem för vård eller boende (HVB).

Implementering av Socialstyrelsens nationella riktlinjer för missbruksvård

Regeringen och Sveriges Kommuner och Lands- ting slöt under 2008 en överenskommelse om uppbyggnad av ett kvalificerat stöd för den personal som arbetar inom kommunernas och landstingens missbruks- och beroendevård. Som grund för överenskommelsen låg Socialstyrel- sens utgivna Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård (2007). Sveriges Kommuner och Landsting har sedan i sin tur träffat överens- kommelser med alla landsting tillsammans med kommun- respektive regionförbund om upp- byggnad av ett kvalificerat stöd på regional nivå för att stödja utvecklingen utifrån lokala behov. I september 2010 deltog drygt 180 kommuner och stadsdelar i utvecklingsarbetet. Under 2011 ingår detta utvecklingsarbete, som fått namnet Kun- skap till Praktik, i överenskommelsen om stöd till en evidensbaserad praktik. Regeringen har från och med 2008 avsatt cirka 30 miljoner kronor för att bl.a. finansiera ett nationellt kansli, utbildningsinsatser samt regionala pro- cessledare (Kunskap till praktik i praktiken, delrapport 2010, Sveriges Kommuner och Landsting).

Utbildningsinsatserna har inneburit att ut- bilda regionala nyckelpersoner i processledning och att utbilda regionala "utbildare"/metod- stödjare i olika metoder för att dessa i sin tur ska kunna utbilda verksamma inom missbruks- och

beroendevården. En baskurs har tagits fram som cirka 10 000 personer har genomgått. Dessutom har man inom projektet tagit fram ett antal fördjupningskurser med studiematerial som verksamma kan ta del av via webben i form av t.ex. lokala studiecirklar. Även utbildningar för chefer och politiker har genomförts (Kunskap till praktik i praktiken, delrapport 2010).

Utveckling av öppna jämförelser, utveckling av data och indikatorer

Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att i samverkan med Sveriges Kommuner och Lands- ting intensifiera utvecklingen av öppna jäm- förelser och öka datatillgången inom social- tjänstens olika verksamhetsområden; äldreom- sorg inklusive hemsjukvård, individ- och familje- omsorg samt stöd till personer med funk- tionsnedsättning. Målet är att stödja huvudmän och utförare i arbetet med att främja en god vård och omsorg för den enskilde, stimulera och ge ett underlag för kvalitets- och utvecklingsarbete samt uppföljning och lärande i verksamheterna. Med hjälp av öppna jämförelser skapas transpa- rens, öppenhet och insyn i vården och om- sorgen.

Frågor om kvalitet och effektivitet har uppmärksammats

Enligt olika uppföljningar har öppna jämförelser bidragit till att frågor om kvalitet och effektivitet uppmärksammats. I kommunerna har också jämförelserna legat till grund för strategiska beslut om resurstilldelning och prioritering av vissa områden.

Redovisningen och jämförelser av kvalitet och effektivitet är områden som är under utveckling. Det gäller utveckling av såväl indikatorer, vad som bör och kan mätas, som det statistiska underlaget. Tanken är att öppna jämförelserna kan förbättras kontinuerligt i takt med indika- torutvecklingen och ökad tillgång till jämförbara data.

Ett stort antal indikatorer har tagits fram

Under 2010 har Socialstyrelsen publicerat öppna jämförelser när det gäller omsorg om äldre människor och hemsjukvård, missbruk- och beroendevård, barn och ungdomsvård samt stöd till personer med funktionsnedsättning för vilka 102 indikatorer redovisats, varav 55 är nya.

136

För vård och omsorg om äldre har Social- styrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting sedan 2007 i olika former sammanställt öppna jämförelser. År 2010 publicerades den första gemensamma rapporten. Rapporten innehåller 30 indikatorer som speglar kvalitet utifrån sju områden; de äldres egna uppfattningar, tillgäng- lighet, vård och omsorg vid särskilda behov, riskförebyggande arbete, riskfylld användning av läkemedel, personal och kompetens samt kost- nader (Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting, Öppna jämförelser 2009). För jämförelser som underlag för äldre och anhörigas val av äldreomsorg finns Äldreguiden publicerad på Socialstyrelsens webbplats. Den innehåller uppgifter om hemtjänstverksamheter, särskilda boenden och dagverksamheter på enhetsnivå. I guiden presenteras jämförelser av 30 indikatorer fördelade på 12 kvalitetsområden.

För missbruksvård publicerades öppna jäm- förelser för första gången 2009. Öppna jäm- förelser omfattar uppgifter om missbruks- och beroendevården i landets kommuner samt i beroendeenheter som drivs gemensamt av kom- muner och landsting. I jämförelserna presenteras omdömen inom sju kvalitetsområden. De öppna jämförelserna berör framför allt strukturer och processer, dvs. de förutsättningar som finns för att ge vård och omsorg samt vad, hur och när tjänsterna produceras i verksamheten. För resultat se avsnitt 7.4.3 Missbruks- och bero- endevården.

För barn- och ungdomsvården utgår öppna jämförelser från fyra kvalitetsområden; helhets- syn och samordning, trygg och säker, kunskaps- baserad samt tillgänglig. Tyngdpunkten för jämförelserna har så här långt koncentrerats på förutsättningarna i socialtjänstens myndighets- utövning för att möta utsatta barns behov. För resultat se avsnitt 7.4.3 Barn- och ungdoms- vården.

Inom funktionshindersområdet speglar den första öppna jämförelsen i framför allt förut- sättningar för kvalitet med visst fokus på hur väl kommunerna informerar om socialtjänstens stöd till målgruppen samt hur kommuner arbetar med inflytande för personer med psykisk funktions- nedsättning och deras anhöriga. För resultat se avsnitt 7.4.4.

Arbete har också påbörjats under 2011 med att ta fram öppna jämförelser när det gäller hemlöshet och brottsoffer.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Tillgänglig och säker information inom vården och omsorgen

En säker och enkel tillgång till relevant infor- mation som rör en individ är nyckeln till att personalen inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten ska kunna erbjuda insatser av hög kvalitet. Strategin för nationell eHälsa syftar till att förbättra informationshanteringen inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten till nytta för individen, personalen och besluts- fattarna inom hela sektorn.

För 2011 har regeringen avsatt 20 miljoner kronor för arbete med nationell eHälsa inom socialtjänsten. Arbetet sker inom tre utveck- lingsområden; nationell informationsstruktur, teknisk infrastruktur och ökat erfarenhets- utbyte.

Nationell informationsstruktur och säkert informationsutbyte

En säker och enkel tillgång till relevant informa- tion om en person är en nyckel till att personalen inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården ska kunna erbjuda insatser av hög kvalitet. Det är angeläget att tillgången till information styrs och kontrolleras på ett sätt som tillgodoser den enskildes säkerhet och samtidigt värnar om den enskildes integritet. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att i nära samarbete med Sveriges Kom- muner och Landsting vidareutveckla den natio- nella informationsstrukturen och fackspråket för användning inom socialtjänsten. Socialstyrelsen har även fått i uppdrag att ta ett nationellt sam- ordningsansvar för en ändamålsenlig och struk- turerad dokumentation i svensk hälso- och sjuk- vård och socialtjänst samt att underlätta för vårdgivare och utförare inom socialtjänsten att införa och använda en nationell informations- struktur och ett nationellt fackspråk.

Socialstyrelsen har tagit fram en modell för strukturerade och enhetlig dokumentation inom äldreomsorgen. Regeringen har beslutat om att stödja införandet av denna modell på lokal nivå, bl.a. genom en satsning på utbildning.

Regeringen bedömer att det finns behov av att tydliggöra vilken information som får utbytas över organisations- och professionsgränser ut- ifrån gällande regelverk. Socialstyrelsen har där- för fått i uppdrag att ta fram en handbok för att tydliggöra rättsläget när det gäller informations- utbyte inom äldreomsorgen.

137

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Teknisk informationsstruktur och ökat erfarenhetsutbyte

Den tekniska infrastrukturen utgör en viktig grund för effektivt informationsutbyte. Under 2011 utgår 5 miljoner kronor till att implemen- tera stöd för behörighetshantering och säkerhet i informationsutbytet mellan kommuner, lands- ting, privata utförare och brukare. Ökat erfaren- hetsutbyte och samverkan mellan kommuner och andra aktörer som arbetar med Nationell eHälsa är nödvändigt för att utveckla it-stöd inom vård och omsorg. Att inte varje kommun och enskild utförare måste utveckla egna lös- ningar för säker och enkel informations- hantering påskyndar utvecklingen och är kost- nadsbesparande. Det är särskilt angeläget för utveckling i mindre kommuner. Inom ramen för en överenskommelse mellan regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting utgår därför 10 miljoner kronor under 2011 till regionala utvecklingsledare som ska bidra till erfarenhets- utbyte och samarbete mellan kommuner och landsting (dnr S2011/986/FST). Konkreta mål och uppgifter för deras arbete sätts av den regio- nala nivån.

Tillgång till insatser

Rapporteringsskyldighet och sanktionsavgift när beslut och domar inte verkställs

För domar som inte verkställts inom en skälig tid kan domstolar sedan den 1 juli 2002 döma ut en särskild avgift (en sanktionsavgift). Sedan den 1 juli 2006 är kommunerna skyldiga att rappor- tera ej verkställda gynnande beslut enligt social- tjänstlagen. Rapportering ska ske en gång per kvartal till Socialstyrelsen, de kommunala reviso- rerna och fullmäktige. Vidare gäller från samma datum att en sanktionsavgift kan dömas ut som ett yttersta påtryckningsmedel för att gynnande beslut ska verkställas inom skälig tid. Avgiften fastställs till lägst tio tusen kronor och högst en miljon kronor. Sedan den 1 juli 2008 gäller motsvarande bestämmelser om rapporterings- skyldighet och sanktionsavgift även för beslut enligt LSS. Det är Socialstyrelsen som hos dom- stol ansöker om sanktionsavgift när myndig- heten bedömer att tiden för verkställighet är oskäligt lång.

Nedan återges resultat från Socialstyrelsens Tillsynsrapport 2011.

Omsorg om äldre människor

Under 2010 inrapporterades enligt Socialstyrel- sen totalt cirka 6 500 beslut som inte verkställts inom äldreområdet. Det största antalet beslut gällde särskilt boende. Många av de rapporterade besluten har verkställts efter tre till sex månader och föranleder normalt ingen åtgärd från Socialstyrelsens sida. I övriga fall begär Social- styrelsen att ansvarig nämnd ska förklara skälen till dröjsmålet samt redovisa hur den avser att verkställa beslutet. I ett betydande antal ärenden framkommer att den enskilde tackar nej till just den bostad som han eller hon erbjuds. På så vis kan verkställigheten dra ut på tiden, trots att den enskilde erbjudits beslutad insats.

Myndigheten har ansökt om särskild avgift i cirka 60 fall under 2010.

Stöd till personer med funktionsnedsättning

Socialstyrelsen har bl.a. uppmärksammat att handläggningen vid ansökan om insatser enligt LSS kan vara passiv och förhalas på olika sätt (Tillsynsrapport 2011). Det gäller framför allt insatserna kontaktperson, ledsagarservice och bostad med särskild service. Under 2010 in- rapporterades cirka 4 560 beslut som inte verk- ställts inom tre månader till Socialstyrelsen. Det största antalet av dessa gällde kontaktperson och bostad med särskild service. Socialstyrelsen har ansökt om särskild avgift i cirka 100 fall under 2010.

Stora skillnader i väntetider för plats i särskilt boende

Bristande tillgång till särskilt boende kan leda till att äldre som ansöker om ett sådant boende får vänta länge på att flytta in. För 36 kommuner finns uppgifter om de genomsnittliga vänte- tiderna vid flytt till ett särskilt boende för åren 2007 och 2010 (Lägesrapport 2011, Socialstyrel- sen). Den genomsnittliga väntetiden till särskilt boende var i mediankommunen nästan 48 dagar 2010 jämfört med 50 dagar 2007. Variationen i väntetiden är enligt Socialstyrelsen stor mellan kommunerna, från ett omedelbart erbjudande till 159 dagars väntetid. Motsvarande uppgifter för 2007 var 11 respektive 102 dagar. Skillnaderna mellan kommunerna ökade således mellan dessa år.

138

Bostadsmarknadsenkät

Enligt Boverkets bostadsmarknadsenkät 2010–2011 uppgav drygt hälften av landets kom- muner att behovet av särskilda boendeformer för äldre är täckt (Bostadsmarknaden 2010–2011, Boverket). Jämfört med de närmast föregående åren uppgav fler kommuner att man inte hade brist på särskilt boende för äldre. Cirka 30 pro- cent räknar med att kunna täcka behovet genom planerad utbyggnad de närmaste åren. Cirka 10 procent av kommunerna bedömer att bristen på bostäder i särskilt boende för äldre människor kommer att kvarstå även efter planerad ut- byggnad under de närmaste åren.

Lex Sarah – skyldighet att rapportera respektive anmäla

Anmälningsskyldigheten inom socialtjänsten och LSS-verksamheter (Lex Sarah) har från och med den 1 juli 2011 utvidgats till att omfatta hela socialtjänsten inklusive verksamhet vid Statens institutionsstyrelse (prop. 2009/10:131 Lex Sarah och socialtjänsten – förslag om vissa för- ändringar). Bestämmelsen har blivit mer lik bestämmelsen om lex Maria inom hälso- och sjukvården.

Anmälningsskyldigheten för personalen har ersatts med en rapporteringsskyldighet. Alla missförhållanden eller påtagliga risker för miss- förhållanden ska rapporteras till berörd nämnd, till ledningen för Statens Institutionsstyrelse eller till den som bedriver enskild verksamhet. Missförhållandet ska avhjälpas eller undanröjas utan dröjsmål. Detta ska ske inom ramen för det systematiska kvalitetsarbete som alla huvudmän och enskilda verksamheter ska bedriva (se nedan Ledningssystem för kvalitet i verksamhet). An- mälningsskyldigheten enligt lex Sarah inträder när ett missförhållande, eller en påtaglig risk för ett missförhållande, bedöms vara allvarligt. Samt- liga sådana allvarliga missförhållanden ska även snarast anmälas till Socialstyrelsen. Den som i enskild verksamhet tar emot en rapport eller en anmälan ska enligt de nya reglerna även infor- mera berörd socialnämnd om detta.

Framöver kommer alla anmälningar om all- varliga missförhållanden till Socialstyrelsens kän- nedom. Detta innebär ett viktigt komplement av kunskap och erfarenheter i myndighetens sam- lade tillsynsuppdrag. Lärdom kan dras av tidigare missförhållanden eller risker. Informationen och

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

åtgärder som genomförts kan spridas till andra liknande verksamheter och förhindra att lik- nande missförhållanden uppstår någon annan- stans. På detta sätt kan risken för missför- hållanden i verksamheterna minskas. Lex Sarah bedöms därför på ett tydligare sätt än tidigare bli ett stöd för socialtjänstens systematiska kvali- tetsarbete.

Till stöd för tillämpningen av den nya lex Sarah-bestämmelsen, har Socialstyrelsen publice- rat föreskrifter (SOSFS 2011:5) och allmänna råd. Ytterligare information har lagts ut på Socialstyrelsens hemsida. Under hösten 2011 kommer Socialstyrelsen att ge ut en handbok om lex Sarah i socialtjänsten. Socialstyrelsen kom- mer därutöver sprida information till berörda intressenter om den nya lex Sarah-bestämmelsen enligt upprättad kommunikationsplan.

Iakttagelser i tillsynen

Av Socialstyrelsen iakttagelser i tillsynen fram- kommer att lex Sarah-anmälningar (enligt den tidigare lydelsen) generellt sett gjorts i liten omfattning (Tillsynsrapport 2011).

En femtedel av de granskade LSS-boendena för barn och unga 2010 saknade vid Social- styrelsens inspektioner rutiner för anmälan enligt lex Sarah. Ibland fanns det rutiner, men personalen kände inte till innebörden av dessa eller var osäker på när och hur anmälan skulle göras. Socialstyrelsen har i ett antal fall bedömt att allvarliga missförhållanden förekommit och noterat att anmälan enligt lex Sarah inte gjorts. Efter tillsynens krav på åtgärder har rutiner upprättats och personal fått information om vad som gäller.

Anmälan om fel och brister samt anmälan enligt lex Sarah görs enligt Socialstyrelsen inte i tillräcklig omfattning inom vården och omsor- gen om äldre människor. (Tillsynsrapport 2011). Det finns en rädsla för att göra anmälningar och de anmälningar som görs används enligt Social- styrelsen inte alltid som underlag för att för- bättra verksamheten. Det finns enligt Social- styrelsen exempel på att enhetschefer, som är utsedda att ta emot anmälan och utreda anmäl- ningar enligt lex Sarah i den egna verksamheten, hindrar personal från att göra anmälningar. Socialstyrelsen riktar i denna typ av ärenden kritik mot vårdgivare och har bl.a. ställt krav på förbättrad kompetens och förbättrade rutiner.

I kommunernas verksamheter som vänder sig till personer med psykisk funktionsnedsättning

139

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

finns rutiner för anmälan i stort sett i alla kommuner som granskats i tillsynen. Nämnda rutiner är dock enligt Socialstyrelsen inte alltid kända och förankrade i verksamheternas perso- nalgrupper.

Ledningssystem för kvalitet i verksamhet

Socialstyrelsens har tagit fram föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för kvalitet i verksamhet enligt SoL, LVU, LVM och LSS (SOSFS 2006:11). Ledningssystemet ska enligt föreskrifterna säkerställa att det finns rutiner för hur fel och brister i verksamheten ska identi- fieras, dokumenteras, analyseras och åtgärdas samt hur vidtagna åtgärder ska följas upp. Lex Sarah kan utgöra viktig del i ledningssystemen.

Omsorg om äldre människor

I tillsynen av omsorgen om äldre personer under 2010, har Socialstyrelsen uppmärksammat att två tredjedelar av de verksamheter som inspekterats inte uppfyllt föreskriften om ledningssystem inom socialtjänsten (Tillsynsrapport 2011). Socialstyrelsen har i tillsynen påtalat brister i ledningssystemen för kvalitet.

Verksamheter till personer med funktionsnedsättning

I tillsynen av 17 granskade kommuner, vad avser insatser till personer med psykisk funktions- nedsättning, saknas helt ett ledningssystem för kvalitet i 7 av dessa (Tillsynsrapport 2011). Ruti- ner för att hantera synpunkter, klagomål, fel och brister har däremot fått genomslag med några få undantag. Socialstyrelsen har ställt krav på att ledningssystem för kvalitet ska fastställas och att befintliga ledningssystem behöver kompletteras med rutiner, göras kända och användas.

Barn och unga

Endast 60 procent av kommunerna uppger, en- ligt Socialstyrelsens öppna jämförelser för 2010, att de har dokumenterade rutiner för hantering av hur fel och brister identifieras, dokumenteras, åtgärdas och följs upp (Lägesrapport 2011, Socialstyrelsen).

Socialstyrelsen har även i tillsynen följt upp socialtjänstens hantering av anmälningar om barn som far illa. I vissa fall har brister åtgärdats, men fortfarande är handläggningstiden för för- handsbedömningar ofta för lång och Social-

styrelsen anser att socialtjänsten förhåller sig många gånger passiv trots att barn befinner sig i utsatta situationer (Lägesrapport 2011).

Nya föreskrifter för systematiskt kvalitetsarbete

Socialstyrelsen har beslutat om nya föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:9) om lednings- system för systematiskt kvalitetsarbete i vård och omsorg som börjar gälla den 1 januari 2012. Föreskrifterna reglerar hur aktörer inom hälso- och sjukvård, tandvård, socialtjänst och verk- samheter enligt LSS ska arbeta med kvalitet. De nya föreskrifterna och allmänna råden ställer tydliga krav på att verksamheten fortlöpande förbättras genom riskanalys, egenkontroll och utredning av avvikelser.

Stöd till närstående – en rättighet

I juli 2009 infördes en ny bestämmelse i social- tjänstlagen som innebär att kommuner ska er- bjuda stöd för att underlätta för de personer som vårdar en närstående som är äldre, har ett funk- tionshinder eller är långvarigt sjuk, s.k. anhörig- stöd. Ett anhörigperspektiv har i och med detta förts in i socialtjänstens omsorgs-, behandlings- och stödverksamhet.

Socialstyrelsen, som informerar om och följer upp den nya bestämmelsen, har lämnat en första redovisning (Stöd till personer som vårdar eller stödjer närstående, Socialstyrelsen 2010). Enligt Socialstyrelsen finns en tydlig äldreprägel i socialtjänstens arbete att erbjuda stöd till an- höriga. Det är vidare svårt att få en bild av hur den nya bestämmelsen tillämpas och hur stödet utvecklas eftersom det saknas statistik. Social- styrelsen kommer att inrikta sitt fortsatta arbete med att stödja utvecklingen av stödet till an- höriga inom funktionshindersverksamheten och individ och familjeomsorg (ifo) samt starta arbetet med att skapa en struktur för insamling av uppgifter om anhörigstödet. Myndighetens uppföljningsuppdrag ska slutredovisas i slutet av december 2014.

Vanligt med webbsida till anhöriga men få informerar om ny bestämmelse

Nästan alla kommuner (90 procent) har en särskild webbsida med information om anhörig- stöd men bara ett fåtal kommuner (5 procent) återger den nya bestämmelsen eller informerar om att den finns. Majoriteten av kommunerna

140

vänder sig till anhöriga i allmänhet medan knappt hälften av webbplatserna riktar sig till den målgrupp som anges i lagstiftningen. Infor- mationen handlar mest om utbudet av stöd- insatser och om hur anhöriga får kontakt med kommunen. På de flesta webbplatser utgår stödet från äldreomsorgsverksamhet i stället för att utgå från bestämmelsens hela målgrupp. Socialstyrelsen har med anledning av resultatet utarbetat en broschyr som kommunerna kan använda för att sprida information om bestäm- melsen. Kommunerna har därefter börjat infor- mera mer aktivt om sitt anhörigstöd. (Stöd till personer som vårdar eller stödjer närstående, Socialstyrelsen 2010).

Utvecklingsmedel går främst till verksamhet inom äldreomsorgen

För att stödja arbetet med att tillämpa den nya bestämmelsen fick kommunerna dela på 150 mil- joner kronor 2009 (och cirka 300 miljoner kronor 2010). En uppföljning, som Socialstyrel- sen genomfört, visar att medlen för 2009 mest gått till äldreomsorgen för att utveckla bl.a. anhörigcenter, inrätta anhörigombud, fortsätta med må-bra-aktiviteter, utöka antalet anhörig- grupper och behålla eller utöka anhörigkon- sulenttjänsten. Betydelsen av att stödet är indi- viduellt anpassat är inte så framträdande i kom- munernas svar. Cirka hälften av kommunerna har använt medel inom funktionshindersverk- samheten. I dessa kommuner handlar det om att utveckla stödet specifikt för olika målgrupper eller att erbjuda det stöd som redan erbjuds anhöriga till äldre. Det finns också kommuner som bygger vidare på det stöd som redan finns men anpassar delar av stödet till nya målgrupper.

Mindre än var fjärde kommun har använt medel inom ifo. I dessa fall har det t.ex. avsett gruppverksamhet och individuellt stöd till an- höriga till missbrukare eller medel till an- hörigkonsulenter inom socialpsykiatri, alkohol och narkotika. Flera kommuner har inte ansökt om utvecklingsmedel för att användas inom ifo, vilket kan tyda på medlen är mindre kända inom detta område. Få kommuner anger att de för- söker få tidig kontakt med anhöriga genom att samverka med frivilligorganisationer.

Merparten av kommunerna har tagit fram en strategi för hur den nya bestämmelsen ska få genomslag och börja tillämpas. Det är vanligast med strategier inom äldreomsorgen (60 pro- cent). Inom ifo är det cirka var sjätte kommun

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

och inom funktionshinderområdet var tredje kommun som tagit fram en strategi.

En stor del av socialtjänstens stöd utgörs dock inte av behovsprövade insatser. Av rapporten framkommer också att anhöriga sällan ansöker om bistånd för egen del. I stället är det kom- munen som uppmärksammat den anhöriges be- hov när den prövat en ansökan från en när- stående.

Internationellt och EU

Sverige undertecknade den 11 maj 2011 Europa- rådets konvention om förebyggande och bekäm- pande av våld mot kvinnor i nära relation (CAHVIO). Konventionen syftar till att skydda kvinnor från alla former av våld och innehåller bl.a. bestämmelser om straffrättsliga åtgärder, förebyggande insatser samt skydd och stöd till våldsutsatta kvinnor.

Sociala utvecklingskommissionens 49:e ses- sion, som ägde rum i februari 2011, har påbörjat arbetet med det nya tvååriga temat; att utrota fattigdom. Årets session handlade om att inven- tera och analysera situationen för att nästa år enas om mål och komma överens om en policy kring detta tema, som utgör en av de tre hörnstenarna i Köpenhamnsagendan och mål nummer ett i Millenniemålen. Vid kommis- sionens möte beslutades även om ett antal resolutioner som bl.a. rör FN:s arbete med rättigheter för äldre personer och personer med funktionsnedsättning.

Regeringen har i januari i år lämnat den första rapporten till övervakningskommittén för kon- ventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, se under Funktionshin- derspolitik.

Det har bildats en ny arbetsgrupp med 24 med- lemsländer inom Kommittén för social trygghet. Gruppen ska diskutera åldrandet utifrån ett tvärsektoriellt perspektiv. Sverige är ordförande för gruppen.

Bekämpning av fattigdom och social ute- stängning har funnits på den Europeiska agen- dan bl.a. med anledning av det Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social ute- stängning 2010. Temaåret har uppmärksammats genom en mängd aktiviteter på såväl nationell, som på EU-nivå. Svenska ESF-rådet hade i upp-

141

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

drag att ansvara för det svenska genomförandet. Temaåret samfinansierades av Europeiska Kom- missionen och regeringen. Aktiviteter genom- fördes även med finansiering från Svenska ESF- rådet. En webbplats med information om temaåret har bl.a. skapats (www.temafattigdom.se). En slutrapport lämnas senast den 31 mars 2012.

EPSCO-rådet (sammansatt av ministrar med ansvar för sysselsättning och socialpolitik) antog i december 2010 en deklaration om resultatet av temaåret samt inriktningen på det fortsatta arbetet bl.a. inom ramen för Europas strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, Europa 2020- strategin. Ett av målen i strategin är att främja social delaktighet, framför allt genom fattig- domsminskning. Kommissionen presenterade i december 2010 flaggskeppsinitiativet Europeisk plattform mot fattigdom och social utestäng- ning: Ett europeiskt ramverk för social och territoriell sammanhållning. På EPSCO-rådet i mars 2011 antogs rådsslutsatser där medlems- länderna ställde sig bakom Kommissionens för- slag.

EPSCO-Rådet har i juni 2011 antagit en strategi för funktionshinderspolitiken, se under Funktionshinderspolitik.

Analys och slutsatser

Arbetet med att stödja kunskaps- och kvalitets- utveckling genom E-hälsa, evidensbaserad praktik, öppna jämförelser, samordnad och tydligare tillsyn samt utveckling av indikatorer och data har kommit i gång på ett bra sätt. Regeringens satsningar bygger på en långsiktig strategi för att stärka den enskildas ställning och skapa förutsättningar för ökad delaktighet och inflytandet.

De flesta kommuner befinner sig i en start- och etableringsfas när det gäller valfrihetssystem. Därför är det ännu för tidigt att bedöma i vilken mån och på vilket sätt systemen påverkar en- skilda människors omsorgsinsatser och kvalite- ten på dessa insatser. Att stärka människornas ställning, deras delaktighet och inflytande, inom socialtjänsten är den bärande idén bakom val- frihetssystemen. För att nå dit är det viktigt att det finns ett utvecklat system för dem som vill och kan välja. Alla kan eller kommer inte att ha denna möjlighet. För dessa människor ska det därför finnas ett fullgott alternativ (prop. 2008/09:29, s. 99). Arbetet med att införa val-

frihetssystem inom hela socialtjänsten är lång- siktigt och det krävs både välanpassad infor- mation och goda exempel.

Stödet till anhöriga har fått mest genomslag inom äldreomsorgen eftersom utvecklingen med hjälp av statliga stimulansmedel under drygt tio års tid kommit längst inom det området. Den nya bestämmelsen har hittills haft svårast att få genomslag inom funktionshindersområdet och individ- och familjeomsorgen. Det är viktigt att huvudmännen kan anpassa stödet även till an- höriga till dessa målgrupper. Anhörigstödet innebär för dessa anhöriga ofta något helt annat än vad de gör för anhöriga till äldre. Det kan skilja i både livssituationer och levnadsför- hållanden. Det är viktigt att Socialstyrelsen i den kommande revideringen av socialtjänststatisti- ken utvecklar uppgiftsinsamlingen så att det går att få en bild av hur stödet till anhöriga utvecklas.

7.4.2Omsorg om äldre människor

Sammanfattning

Det finns många bra verksamheter av god kvalitet för äldre personer som behöver insatser från socialtjänsten. Brukarundersökningar visar att äldre personer i stort sett är nöjda med hemtjänsten. De är mestadels även nöjda med inflytandet och delaktigheten. De känner sig respekterade och väl bemötta av personalen och de upplever för det mesta att personalen tar hänsyn till deras åsikter och önskemål. Dess- utom kan noteras att yrkeskompetensen ökar hos dem som är verksamma i särskilda boende- former för äldre.

Det finns även verksamheter som inte fun- gerar bra, där det förekommer missförhållanden och/eller allvarliga brister av andra slag. I till- synen har Socialstyrelsen bl.a. uppmärksammat att bemanningen i ett antal inspekterade sär- skilda boendeformer för personer med demens- sjukdomar varit otillräcklig och att det lett till att äldre personers behov av säkerhet inte kunnat tillgodoses. Det förekommer också allvarliga brister i handläggning och dokumentation av ärenden. Äldre människor inom omsorgen vill dessutom ha mer innehåll i vardagen i form av samvaro och aktiviteter. De är framför allt missnöjda med att inte få komma ut när de vill.

Öppna jämförelser visar att det finns för- bättringspotential och det sker från statligt håll

142

stora satsningar på utvecklingsarbete för för- bättringar och ökad kvalitet. Statliga resurs- tillskott har tillförts inom många områden, exempelvis investeringsstöd till bostäder, teknik och säkerhet, kompetenshöjande insatser och kunskapsutveckling, samordning och samverkan etc. En nationell värdegrund i lag har införts, liksom bestämmelser om tydligare ansvarsför- delning mellan kommuner när äldre människor tillfälligt vistas i annan kommun. Det har dess- utom införts en bestämmelse om att äldre per- soner så långt det är möjligt ska kunna välja när och hur stöd och hjälp i boendet och annan lättåtkomlig service ska ges. Därutöver har stimulansmedel för fjärde året fördelats till kom- muner och landsting med gott resultat.

Regeringen har vidare påbörjat en satsning för att vården och omsorgen om de mest sjuka äldre i form av hemsjukvård, äldreomsorg, primärvård och sjukhusvård ska samverka bättre.

Utveckling

Andelen personer som är 80 år och äldre och behöver hjälp med personlig omvårdnad och service har enligt Socialstyrelsens statistik varit oförändrad de senaste 15 åren (Lägesrapport 2011, Socialstyrelsen). Däremot ökar antalet med en åldrande befolkning. Kostnadsökningar- na är dock förhållandevis modesta. De samlade kostnaderna för äldres vård och omsorg i fasta priser låg enligt Socialstyrelsen på samma nivå 2009 som 2002. Kostnaderna för kommunernas insatser minskade under denna period med 4 procent i fasta priser. Kommunernas kostnader

för vård och omsorg om	äldre	var totalt
92,2 miljarder kronor 2010	(89,6	miljarder
kronor 2009).

Tabell 7.3 Kommunens kostnader för vård och omsorg om äldre, löpande priser

Miljarder kronor

	2006	2008	2010
Vård och omsorg i ordinärt boende	29,3	34,4	36,3

Vård och omsorg i särskild boende	49,5	52,4	54,4
Öppen verksamhet	1,4	1,5	1,5

Summa	80,2	88,2	92,2

Källa: Statistiska centralbyrån, Kommunernas räkenskapssammandrag 2005- 2010.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Nationella brukarundersökningar

Socialstyrelsen genomför regelbundet nationella undersökningar om äldres egna uppfattningar om vården och omsorgen. Undersökningen Vad tycker de äldre om äldreomsorgen? fungerar som underlag för att kunna utveckla och förbättra verksamheterna inom hemtjänst och särskilt boende. I detta avsnitt refereras till 2010 års nationella undersökning.

Tillgång till god omsorg

Äldre är i stort sett nöjda med kvaliteten i hemtjänsten

Äldre personer är i stort sett nöjda med hemtjänsten i sin helhet och med flertalet kvali- tetsområden. Det visar Socialstyrelsens natio- nella undersökning om äldre personers upp- fattning om kvaliteten i vård och omsorg. Skill- naden mellan äldre med god respektive dålig hälsa är mer påtaglig; ju sämre hälsa, desto mindre nöjda är de med hemtjänsten. I stora kommuner är de äldres omdöme om hem- tjänsten mindre positivt i sin helhet än i mellan- stora och små kommuner. (Valfrihetssystem ur ett befolknings- och patientperspektiv, Social- styrelsen 2010).

Information, social samvaro och aktiviteter är områden som får sämre omdömen. När det gäller omsorgens sociala innehåll är man framför allt missnöjd med att man inte kan komma ut när man vill (Valfrihetssystem ur ett befolk- nings- och patientperspektiv).

En allt större andel bland de anställda i särskilt boende har yrkesutbildning

En viktig förutsättning för att kunna erbjuda vård och omsorg av god kvalitet är enligt Social- styrelsen att den bedrivs enligt vetenskaplig kunskap och beprövad erfarenhet (Lägesrapport 2011, Socialstyrelsen). God tillgång till personal med yrkesutbildning är en nödvändig förutsätt- ning för detta. Andelen omvårdnadspersonal på särskilda boenden i landet som har yrkesför- beredande utbildning ökade mellan 2007 och 2009 från 76 till 80 procent, enligt uppgifter från Äldreguiden. Under samma period ökade and- elen vård- och omsorgspersonal som har efter- gymnasial utbildning från 17 till 20 procent (Lägesrapport 2011). Den nationella tillsynen av vård och omsorg om äldre som genomförts visar

143

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

också att de verksamheter som inspekterats under sommaren 2010 mestadels har säkerställt att vikarier, såväl sjuksköterskor som vård- och omsorgspersonal, har tillräcklig kompetens i relation till de boendes hälso- och sjukvårds- behov.

Statliga stimulansbidrag har gett positiva effekter

Regeringen har sedan 2007 avsatt stimulans- bidrag (cirka 4,6 miljarder kronor 2007–2010) till kommuner (70 procent) och landsting (30 procent). Syftet har varit att höja kvaliteten i omsorgen och vården om äldre personer inom sju prioriterade områden – rehabilitering, socialt innehåll, demensvård, läkemedelsgenomgångar, förebyggande arbete, kost och nutrition samt läkartillgång. Under 2010 fick medlen en mer prestationsbaserad utformning som ett led i regeringens ambition att stimulansbidrag mer ska kopplas till prestationsbaserade mål.

Stimulansmedlen har enligt huvudmännens bedömning främjat bättre samverkan inom samt- liga prioriterade områden (Stimulansbidrag till kommuner och landsting för insatser inom vård och omsorg om äldre personer, Socialstyrelsen juni 2011). Vid årsskiftet 2010/11 finansierade medlen, enligt Socialstyrelsen, ett stort antal an- ställningar, cirka 1 600 tillsvidare- och visstids- anställningar. Medel har även gått till utbild- ningar, t.ex. i demenskunskap (30 400 personer i 191 kommuner och 13 landsting), i rehabili- terande förhållningssätt (21 200 personer i 143 kommuner och 12 landsting) och i kost och nutrition (19 200 anställda i 129 kommuner och 11 landsting). Ett stort antal kommuner och landsting anordnade även utbildning om de nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom (8 600 personer deltog).

Under 2010 har huvudmännen även bedrivit en stort antal projekt inom de olika områdena. Som exempel kan nämnas inrättande av reha- biliteringsteam (ett 60-tal av dessa inkluderar yrkesgrupper från både kommun och landsting) och demensteam (i 103 kommuner och 10 lands- ting), utveckling av det sociala innehållet, före- byggande insatser, åtgärder mot undernäring och läkemedelsgenomgångar. Över 40 huvudmän har inrättat en befattning som Medicinskt ansvarig för rehabilitering (MAR).

Huvudmännen genomför vidare olika insatser för att hantera problematiken kring undernäring.

Socialstyrelsen ska utvärdera och slutredovisa stimulansmedlen senast den 30 juni 2013.

Otillräcklig bemanning i särskilda boenden med demensinriktning

Under hösten 2010 genomförde Socialstyrelsen tillsyn vid 94 slumpmässigt utvalda särskilda boenden för personer med demenssjukdom i 48 slumpmässigt utvalda kommuner. Bemanning och inlåsning nattetid granskades. Socialstyrel- sen konstaterade att bemanningen nattetid vid flertalet boenden inte var tillräcklig (Läges- rapport 2011, Socialstyrelsen). Vid cirka 60 pro- cent av de särskilda boendena förekom att personal låste lägenhetsdörrar eller enhetsdörrar och lämnade enheten obemannad.

Riksdagen har i samband med behandlingen av Budgetpropositionen för 2011 (prop. 2010/11:1, bet. 2010/11:SoU1, rskr. 2010/11:124) beslutat om ett tillkännagivande att regeringen bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att komplettera sina nationella riktlinjer för god vård och omsorg vid demenssjukdom med riktlinjer för bemanning. Eftersom många inom demensvården inte själva kan kalla på personal när behov av hjälp uppstår, anser regeringen att det är viktigt att verk- samheten är organiserad så att de behov den enskilde har kan tillgodoses. I februari 2011 fick Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram vägledning till kommunerna i frågor om organisering av särskilt boende för personer med demens- sjukdom t.ex. för bemanning. Socialstyrelsen har i en skrivelse till regeringen i augusti 2011 redogjort för det fortsatta arbetet. Social- styrelsen anser att det behövs tydligare reglering om socialnämndens ansvar för bemanning och har påbörjat ett arbete med att ta fram föreskrifter och allmänna råd.

Brister i handläggning, dokumentation och genomförande

Socialstyrelsens tillsyn under 2010 visade på brister i kommunernas biståndsbedömning och biståndsbeslut (Lägesrapport 2011, Socialstyrel- sen). En brist var att lokala riktlinjer och kom- munens utbud av insatser styrde bistånds- besluten i stället för individens behov och gällande regler. Vidare var informationen till enskilda personer om deras rättigheter inte alltid tillräcklig.

Andra iakttagelser vid tillsynen var det före- kom att äldre flyttades mellan särskilda boenden eller inom dessa utan information och samråd med den enskilda personen eller med legala företrädare. Det förekom också att gynnande

144

beslut om insatser återkallades, trots att behovet av beviljad insats kvarstod.

Öppna jämförelserna indikerar förbättringspotential

Resultaten från öppna jämförelserna visar att kommunerna har mycket att lära av varandra. Ingen kommun hade bra resultat på samtliga indikatorer och ingen hade heller dåliga värden på alla indikatorer. Mätningarna visar att det finns kommuner som har förbättrat sina resultat över tid och det finns kommuner som har tillhört de 20 kommuner som haft högst resultat de senaste fyra åren.

Lokala värdighetsgarantier

Socialstyrelsen ska enligt ett regeringsuppdrag stödja kommuner som avser att inrätta lokala värdighetsgarantier. Myndigheten har för detta ändamål tagit fram en vägledning som är tänkt att förmedla idéer och ge inspiration om hur lokala värdighetsgarantier kan utformas och se ut (Hur lokala värdighetsgarantier inom äldreom- sorgen kan utformas, 2011). Den ska även ge stöd när det gäller hur lokala värdighetsgaran- tierna kan följas upp.

Socialstyrelsen har även i uppdrag att betala ut prestationsersättning till kommuner som avser att inrätta lokala värdighetsgarantier. I en första redovisning anger Socialstyrelsen att kommu- nerna visat stort intresse för att ansöka om bidrag till förberedelsearbetet att införa lokal värdighetsgaranti. 230 kommuner (av 290) har gjort en ansökan och fler har hört av sig efter ansökningstiden utgång (Rapportering av upp- draget prestationsersättning till lokala värdig- hetsgarantier, juni 2011).

Inflytande, delaktighet och trygghet

Äldre är nöjda med bemötandet och inflytandet

Bemötande och inflytande får ett högt positivt omdöme i den nationella undersökningen om äldres uppfattning. De äldre känner sig respek- terade och väl bemötta av personalen och de upplever att personalen tar hänsyn till deras åsikter och önskemål. De äldre litar på hem- tjänstens personal och anser att personalen känner till vilken hjälp de behöver och att hjälpens omfattning motsvarar deras behov. Vidare anser de att hemtjänsten utförs på ett bra sätt, av omtänksam och professionell personal.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

(Valfrihetssystem ur ett befolknings- och patientperspektiv, Socialstyrelsen 2010).

De äldres bedömning skiljer sig åt mellan olika kommuner ifråga om möjligheterna att påverka tiden för när hjälpen ska ges. I Stockholmsregionen finns ett stort intresse bland företag och andra typer av organisationer att delta i stadens valfrihetssystem. Det gör att kommuninvånarna erbjuds ett brett utbud av utförare att välja mellan. Detta är positivt för tillgängligheten. (Valfrihetssystem ur ett befolk- nings- och patientperspektiv).

Kontinuiteten – ett kvalitetsområde som kan utvecklas med valfrihetssystem

I Äldreguiden (Socialstyrelsens presentation av uppgifter för öppna jämförelser inom vården och omsorgen om äldre) används kontinuitet för att beskriva om äldre personer har möjlighet att fortlöpande träffa samma personal. Resultat av enkätsvaren visar att det finns stora variationer i kontinuiteten både mellan olika kommuner och mellan olika enheter i respektive kommun. I valfrihetssystemen har ett antal företag tagit fasta på detta och erbjuder därför service på tider då den äldre personen önskar och med löfte om personkontinuitet. (Valfrihetssystem ur ett be- folknings- och patientperspektiv, Socialstyrel- sen).

Utvecklingen av teknikstöd till äldre personer fortsätter

Tekniska hjälpmedel kan bl.a. bidra till att öka delaktigheten. Hjälpmedelsinstitutet (HI) har under perioden 2007–2009 haft i uppdrag att stödja en utveckling där äldre personers behov av hjälpmedel och tjänster tas tillvara och leder till att bra och säker teknik för äldre finns lätt tillgänglig. Satsningen – 22 miljoner kronor per år – bedöms av HI ha varit strategiskt viktig för att stimulera utvecklingen av teknik för äldre (Teknik för äldre II 2010, delrapport). Reger- ingens fortsatta satsning under 2010 har gått in i en ny fas som vilar på de erfarenheter som gjorts. Satsningen syftar till att ytterligare stärka ut- vecklingen av, informationen om och tillgäng- ligheten till bra teknik för äldre och anhöriga, t.ex. i fråga om boende eller tjänsteutbud. Ett växande problem är att många bor i bostäder som inte är funktionella för äldre personer, vilket försvårar kvarboende och möjligheterna till ett aktivt och självständigt liv. Tekniken kan därför

145

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

ha en avgörande betydelse för att få vardagen att fungera, både för äldre personer och anhöriga.

HI har under 2010 förberett en försöks- verksamhet där tre kommuner valts ut för att genomföra praktiska försök med teknikstöd och tjänster i ordinärt boende för vardagliga akti- viteter för äldre och anhöriga, med fokus på mål- gruppen personer över 80 år. Försöksverksam- heterna ska vara samverkansprojekt med kon- kreta lösningar på tillgänglighetsförbättrande åtgärder, teknikstöd och tjänsteutbud. De är tänkta att utgöra goda exempel och ska kunna implementeras i kommuner i hela landet. Det kan t.ex. avse enkla förbättringar av entréer, allmänna utrymmen och utemiljöer, ombyggnad av badrum, anhörigstöd och teknikstöd. Verk- samheterna ska utvärderas.

Andra områden som HI arbetat med under 2010 avser information och kommunikation av avslutade projekt under perioden 2007–2009.

Stödet till anhöriga har förstärkts genom en ändring i socialtjänstlagen. Hjälpmedel och tek- nik kan i detta sammanhang, enligt HI, vara bra insatser som kan få betydelse. (Se även avsnitt 7.4.1 Stöd till närstående.)

Alternativa former av boenden för ökat själbestämmande

Ett investeringsstöd infördes 2007 för att stimu- lera ny- eller ombyggnad av särskilda boende- former för service och omvårdnad till äldre personer. Under andra halvåret 2009 utökades det till att även omfatta trygghetsbostäder, dvs. bostäder där det finns personal dagligen som på olika sätt kan stödja de boende under vissa angivna tider. Bostäderna är hyresrätt, koope- rativ hyresrätt eller bostadsrätt som innehas av en person som har fyllt 70 år.

Mellan 2008–2010 har närmare 4 900 ny- byggda och cirka 1 500 ombyggda lägenheter beviljats stöd (Årsredovisning 2010, Boverket). Under de första tre kvartalen 2010 ökade enligt Boverket antalet ansökningar. Trygghetsbostä- der utgjorde knappt hälften av de nya ärendena. Under andra halvåret 2010 har antalet nya ären- den minskat. Trygghetsbostäderna har minskat mer än särskilda boendeformer. Detta kan enligt Boverket delvis bero på att rättsläget temporärt varit oklart kring vissa utformningsfrågor. (Se även avsnitt 7.4.1 Tillgång till insatser)

Genom en särskild satsning omfattande 50 miljoner kronor under 2010–2011 har HI i uppdrag att stödja kommunernas planering,

nytänkande och utveckling av boende för äldre. Det behövs nya och framsynta idéer om hur boende för äldre både i enpersonshushåll och i tvåpersonshushåll kan utformas. Den vanliga bostadsmiljön behöver tänkas igenom så att det blir möjligt för dem som önskar det att kunna bo kvar och känna sig trygga så länge som möjligt. Programmet innehåller tre huvudinriktningar; Stöd till arkitekttävlingar, stöd till förstudier såsom kommunala behovsinventeringar eller andra förstudier inför planerat byggande av äldrebostäder samt stöd till projekt kring den fysiska och regionala planeringen. Uppdraget ska slutredovisas den 1 december 2012.

HI redovisar i en lägesrapport (Lägesrapport utlysningar april 2011 regeringsuppdraget Bo bra på äldre dar) att 16 kommuner ansökt om och beviljats sammanlagt sju miljoner kronor till kommunala förstudier. Ytterligare 47 kommuner har ansökt om bidrag i en andra omgång. Efter samråd med Sveriges arkitekter har fyra kommu- ner valts för stöd till arkitekttävlingar.

Kunskapsbefrämjande insatser

Här redovisas resultat av satsningar som handlar om kunskapsstyrning – att ta fram och att sprida relevant kunskap.

Kvalitetsregistren kan utveckla vården och omsorgen

För att förbättra livskvalitet, hälsa och värdighet hos de mest sjuka äldre har regeringen i februari 2010 ingått en överenskommelse med Sveriges Kommuner och Landsting om prestationsbase- rat statsbidrag (fördelning av medel sker efter uppvisat resultat). Överenskommelsen avser att fortgå fram t.o.m. 2012 men omförhandlas årligen. Statskontoret har genomfört en första uppföljning av överenskommelsen som avser utveckling av två kvalitetsregister (Senior Alert och Svenska Palliativregistret), stöd till lång- siktigt systematiskt förbättringsarbete (se avsnitt 7.4.1 Evidensbaserad praktik) och den nationella samordningen av insatserna som utförs av Sveriges Kommuner och Landsting (Uppfölj- ning av prestationsbaserat statsbidrag till insatser för äldre – delrapport 1, Statskontoret).

Satsningen på kvalitetsregister ska leda till att fler registrerar uppgifter inom äldreomsorgen i registren. Genom att på ett systematiskt sätt uppmärksamma och dokumentera olika delar av

146

sitt arbete ska kvalitetsregistren leda till att personal ändrar sitt sätt att arbeta, till ett mer strukturerat arbetssätt. Registren förväntas ock- så synliggöra vårdens resultat över tid samt möjliggöra jämförelser med andra verksamheter och därmed också bidra till ett utvecklingsarbete. Genom Svenska Palliativregistret kan brister i vården i livets slutskede identifieras och för- bättras. Genom Senior Alert, där både risk- bedömning och förebyggande åtgärder ingår som vikiga led, kan mer förebyggande arbetssätt utvecklas.

Statskontoret bedömer att kvalitetsregistren ger förutsättningar för att kunna utveckla vården och omsorgen eftersom de ger stöd för ett mer strukturerat arbetssätt. Det ger bra grund för verksamhetsuppföljning. Statskontoret framhål- ler dock betydelsen av en mer strukturerad kvalitetssäkring av registren, bl.a. att inrappor- terade uppgifter kvalitetssäkras på ett tillfreds- ställande sätt.

Registrens täckningsgrad har ökat markant under 2010. Det ökade intresset att delta i Senior Alert har inneburit att 196 kommuner (68 pro- cent) och 16 landsting (76 procent) har identi- fierat sina relevanta verksamheter och påbörjat registrering i registret. Några kommuner har också snabbt lyckats införa det vårdpreventiva arbetssättet i alla sina verksamheter.

Det ökade intresset för att delta i Svenska Palliativregistret under 2010 innebar att den nationella täckningsgraden uppgick till cirka 42 procent fjärde kvartalet 2010. Vid årsskiftet registrerade 268 kommuner (drygt 90 procent av samtliga) i registret.

Nationella kompetenscentra

Nationellt kompetenscentrum Anhöriga (NkA) och Svenskt demenscentrum (SDC) har sedan några år tillbaka i uppdrag att samla in, struk- turera, sprida kunskap på sina respektive sak- områden och stimulera utvecklingsarbete i kom- munerna. Inriktningen är att kunskapen ska vara konkret, lättillgänglig och praktisk tillämpbar. Centrumen ska vara en länk mellan forskning, praktik och beslutsfattare och genom sin verk- samhet bidra till högre kvalitet och produktivitet i vården och omsorgen om äldre.

Socialstyrelsen har i en redovisning av regeringsuppdraget att utveckla ett nationellt kompetenscentrum för demens- och anhörig- frågor redogjort för NkA:s (ägs av Fokus Kalmar län, FoU Sjuhärad Välfärd, Anhörigas

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Riksförbund, Hjälpmedelsinstitutet, Linnéuni- versitetet, Landstinget Kalmar samt Länssam- ordnarna för anhörigstöd i Norrland) samt för SDC:s (ägs av Stiftelsen Silviahemmet och Stiftelsen Stockholms län Äldrecentrum) verk- samhet 2010 (Socialstyrelsen, mars 2011, dnr 00-04682/2006). Socialstyrelsen bedömer att den verksamhet som bedrivs vid båda centrum- bildningarna är betydelsefull och utvecklas som planerat.

NkA, vars verksamhetsidé är att skapa och utveckla möten mellan olika kunskaps- och erfarenhetsformer, har etablerat lättillgängliga kunskapskällor bl.a. en interaktiv välbesökt webbplats som under 2010 i genomsnitt hade 700 besökare per vecka, en fördubbling jämfört med 2009. Under året publicerade NkA tre kunskapsöversikter; Kombinera förvärvsarbete och anhörigomsorg, Individualisering, utvärde- ring och utveckling av anhörigstöd samt Bi- behålla hälsa och förebygga ohälsa. NkA kart- lägger och presenterar också intressanta exempel på anhörigstöd.

SDC har i samarbete med Socialstyrelsen tagit fram webbutbildningen Demens ABC. Denna utbildning är ett verktyg för kvalitetsutveckling av den svenska demensvården. Från 1 juni 2010 till slutet av året hade cirka 7 500 personer registrerat sig för utbildningen och cirka 5 050 hade klarat kunskapstestet. Utbildningen har bl.a. använts för att informera om de Nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demens- sjukdom. Besöken på SDC webbportal har stadigt ökat. Under 2010 registrerades en ökning med 80 procent jämfört med året innan. SDC har ett brett och ökande nationellt nätverks- samarbete på demensområdet. Man har även internationella kontakter inom Europa.

Stöd till forskning och utveckling

År 2000 påbörjades en nationell studie över åldrandet och vården – SNAC, the Swedish National study on Ageing and Care. Den delfinansieras med statliga medel – 14 miljoner kronor per år. Studien syftar till att genom uppbyggnad av longitudinella områdesdatabaser inom äldreområdet skapa förutsättningar för forskning och analys av olika frågor kring åldrandet, uppkomsten av vårdbehoven hos de äldre och hur dessa behov möts på bästa sätt.

Datainsamlingen utgår från två perspektiv; ett befolknings- och ett vårdsystemperspektiv. Befolkningsperspektivet är inriktat på att över

147

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

tiden följa ett urval personer från 60 år och uppåt. Vårdsystemperspektivet syftar till att kontinuerligt följa hela den äldre befolkningens vårdkontakter, både akuta och långvariga (Läges- rapport från huvudmännen, mars 2011). Data- insamlingen omfattar totalt cirka 4 500 uppgifter per individ och undersökning. Det har hittills gjorts mer än 17 000 undersökningar vilket innebär att materialet nu omfattar närmare 80 miljoner uppgifter. Studien förutsätter lång- siktighet eftersom det stora värdet uppstår först när man kan följa individerna i åldrandepro- cessen från hälsa till sjukdom och vårdberoende.

Forskningsrådet för arbetsliv och social- vetenskap (FAS) får årligen särskilt statsbidrag för att stödja den forskning inom äldreområdet som bedöms ha hög vetenskaplig kvalitet och ska därigenom främja långsiktig uppbyggnad av en bred forskning inom området (35 miljoner kronor per år 2009–2011). FAS redovisar 24 projektstöd och 12 Centrum och programstöd för 2010. Två exempel är Att leva längre än förväntat – Skydds- och riskfaktorer när det gäller människans livslängd samt Samhällets in- satser för äldre kvinnors hälsa.

Kunskapsportal

En nationell, webbaserad kunskapsportal för bl.a. området vård och omsorg om äldre lansera- des under våren 2011 (www.kunskapsguiden.se). Målet med portalen är att den ska bidra till att vård- och stödinsatser är trygga, säkra och av god kvalitet samt att de utgår från evidens- baserade metoder och arbetssätt. Syftet är att underlätta kunskapsstyrning, kunskapsspridning och kunskapsinhämtning om evidensbaserade metoder och arbetssätt. Målgruppen är personal på alla nivåer inom vården och omsorgen. Socialstyrelsen ska utvärdera hur kunskapsporta- len används.

Kunskapshöjande åtgärder

Regeringen stödjer och stimulera huvudmännens långsiktiga arbete med att stärka kompetensen inom äldreomsorgen på olika sätt. Det sker främst genom Omvårdnadslyftet men också genom förstärkt ledarskap – Leda till resultat i socialtjänsten, utbildning i värdegrundsarbete samt ett uppdrag om ökad geriatrisk och geron- tologisk kompetens. Socialstyrelsen har också på regeringens uppdrag tagit fram ett förslag till en

nationell ledarskapsutbildning för chefer inom äldreomsorg.

Utbildning i värdegrundsarbete

Socialstyrelsen har i uppdrag att ta fram underlag till en utbildning i den nationella värdegrunden för lämpliga personalkategorier inom kommu- nalt och enskilt bedriven äldreomsorg, upp- handla en sådan utbildning samt se till att utbildningen även tillhandahålls i webbaserad form (maj 2010). I en lägesgenomgång redovisar Socialstyrelsen att företrädare för lärosäten anser att kursen ska innehålla både teoretiska moment som kompletteras med praktiska uppgifter samt med någon form av varaktig handledning. Social- styrelsen arbetar med att ta fram handlednings- material som kan användas i verksamheterna. Målgruppen ska vara Första linjens chefer, bi- ståndsbedömare, MAS:ar och andra nyckel- grupper. En upphandling har genomförts under våren 2011. Cirka 1 000 deltagare bedöms kunna genomgå kursen per termin. Den presumtiva målgruppen är 8 000 personer.

Omvårdnadslyftet

Socialstyrelsen har fått i uppdrag att förbereda, administrera och löpande följa upp den tids- begränsade satsningen Omvårdnadslyftet under åren 2011–2014. Socialstyrelsen fördelar under 2011 143,7 miljoner kronor enligt en presta- tionsbaserad modell. Från 2012 blir det möjligt att inom Omvårdnadslyftet också genomföra utbildningsinsatser för personal som arbetar med specialiserade uppgifter.

Satsningen innebär att det för första gången på nationell nivå anges vilka kunskaper som behövs för grundläggande arbete och specialise- rade uppgifter inom äldreomsorgen.

Samordning och samverkan

Nationell samordning för en sammanhållen vård och omsorg

Regeringen har för 2010 och 2011 ingått över- enskommelser med Sveriges Kommuner och Landsting om ett gemensamt, långsiktigt och systematiskt förbättringsarbete i vården och omsorgen om de mest sjuka äldre. Det handlar bl.a. om utvecklingsledare – gemensamma för kommun och landsting – som ska ge stöd och driva utvecklingen i olika verksamheter (67 miljoner kronor per år [se även avsnitt 7.4.1

148

Evidensbaserad praktik]), försöksverksamheter som ska bygga på helhetslösningar och en sammanhållen vård och omsorg kring de mest sjuka äldre (70 miljoner kronor per år), stärkta regionala strukturer för kunskapsutveckling samt implementering av nationella riktlinjer, ny kunskap, utvärdering m.m., samt en nationell samordning av det långsiktiga och systematiska förbättringsarbetet.

Försöksverksamheterna kan utveckla och pröva olika former för vägledning bl.a. i form av ”äldrelots”, former för ett hälsofrämjande per- spektiv som integreras i samverkan mellan huvudmännen, organisationer (t.ex. centrum- bildningar, samverkan i gemensamma nämnder, äldrevårdscentraler, samlokaliserade och sam- finansierade verksamheter). Socialstyrelsen an- svarar för en vetenskaplig utvärdering och upp- följning av försöksverksamheterna. Målet med dessa är att äldre med omfattande behov inte ska behöva administrera och samordna sina vård- och omsorgskontakter på egen hand.

Effektivare resursanvändning genom samverkan

För en person med många olika symtom och diagnoser kan kontakterna med olika huvudmän, verksamheter och personalkategorier vara svåra att överskåda. Regeringen har därför påbörjat en satsning för att vården och omsorgen om de mest sjuka äldre i form av hemsjukvård, äldre- omsorg, primärvård och sjukhusvård ska sam- verka bättre. Resursanvändningen måste effekti- viseras så att vården och omsorgen i större grad utgår från patientens behov samt organiseras effektivare. Satsningen, som leds av en nationell äldresamordnare, ska premiera resultat så att det kan växa fram lokala lösningar anpassade till för- utsättningar i respektive landsting och kommun. För 2011 fördelas 150 miljoner kronor. Under förutsättningen att riksdagen beviljar medel avser regeringen att satsa cirka 3,75 miljarder kronor under mandatperioden.

Analys och slutsatser

Samhällets åtagande gentemot äldre personer ökar kontinuerligt genom att fler behöver in- satser från socialtjänsten. Genom teknisk och annan utveckling, forskning och erfarenheter tillförs området fortlöpande ny kunskap. Denna kunskap måste nå fram till utförarna så att utveckling och praktik går i takt med varandra.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Det behöver inte per automatik innebära ökade kostnader. Ökad kunskap, ett värdigt bemötan- de samt nya sätt att arbete, där man bättre tar tillvara på och samordnar de resurser som finns, kan tvärt om leda till att människor mår bättre, med minskat vårdbehov som följd, och att samhällets resurser används mer effektivt. Det är därför viktigt att stödja kommunerna och lands- tingen i denna utvecklingsprocess. Det handlar då om att ge förutsättningar och att stimulera mot bästa tillgängliga kunskap, inte att ta över huvudmännens ansvar.

Regeringen genomför åren 2011–2014 ett stort antal satsningar inom många områden för att äldre människor ska få omsorg av god kvalitet. Satsningarna syftar till att ge varaktigt positiva effekter. Av central betydelse är sam- verkan och samordning mellan olika huvudmän och organisationer och att tillgängliga resurser används effektivt. Den kunskap som finns på ett stort antal håll måste bli känd och bättre användas i omsorgsarbetet.

Ansvariga måste även arbeta för att komma till rätta med de missförhållanden och brister som uppmärksammas av tillsynen. Kommunerna måste ha fungerande ledningssystem, lex Sarah måste vara känd i verksamheterna och tillämpas, äldre med demenssjukdomar måste ha uppsikt och god omvårdnad – även på nätterna, etc. Socialstyrelsen har som tillsyns-, kunskaps- och normgivande myndighet en betydelsefull uppgift i detta arbete.

Effekter av de reformer och stora ekonomiska satsningar som regeringen genomför behöver utvärderas.

Lagändringar under året

Riksdagen har efter förslag från regeringen beslutat att införa en nationell värdegrund i äldreomsorgen (prop. 2009/10:116 Värdigt liv i äldreomsorgen). Värdegrunden innebär att socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre människor får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. Samtidigt infördes en bestämmelse för ökat inflytande för äldre och en möjlighet för kommunerna att kompensera personer t.ex. när insatser inte getts inom en skälig tid. Bestämmelserna gäller från och med den 1 januari 2011.

Riksdagen har även efter förslag från regeringen beslutat om ändringar i ansvars-

149

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

fördelningen mellan bosättnings- och vistelse- kommunen (prop. 2010/11:49 Ansvarsfördel- ning mellan bosättningskommun och vistelse- kommun). Från och med den 1 maj 2011 gäller att bosättningskommunen har ett utökat ansvar i förhållande till tidigare även om vistelsekom- munens yttersta ansvar kvarstår. När en person under en tid t.ex. vistas i sitt fritidshus behåller bosättningskommunen ansvaret. Socialstyrelsen har i uppdrag följa upp och utvärdera konse- kvenserna av förändringarna (S2011/3871/FST) och att på lämpligt sätt vägleda kommunerna vid bedömningen av vilken kommun som ska anses som ansvarig för att underlätta tillämpningen av de nya bestämmelserna (S2011/3872/FST).

7.4.3Individ- och familjeomsorg

Sammanfattning

Den sociala barn- och ungdomsvården

Upprepad tillsyn av hem för vård eller boende (HVB) har enligt Socialstyrelsen lett till märk- bara förbättringar. Verksamheterna har bättre kunskap än tidigare om vilka krav som ska upp- fyllas. Tidigare brister har i stor utsträckning åtgärdats. Bemanningen vid HVB är oftast tillfredsställande och i princip har alla barn möjlighet att få stöd dygnet runt. Även tidigare brister i hanteringen av familjehemsvården, så- som t.ex. uppföljning av vården, brister i barns delaktighet och kommunernas utredning av familjehem, har enligt Socialstyrelsen till viss del åtgärdats. Socialtjänstens samverkan kring barn och unga har också förbättrats enligt Social- styrelsen men det finns fortfarande brister, särskilt i vårdkedjan för barn med psykisk ohälsa.

Det finns dock fortfarande barn vars säkerhet i vården inte är helt tryggad. Det förekommer t.ex. enligt Upprättelseutredningen fortfarande övergrepp och vanvård. Enligt Barnombuds- mannen, som träffat och lyssnat till drygt 100 barn och ungdomar, tas inte barns rätt att komma till tals alltid på allvar. Barn och ungdomar uppger att personal på HVB och i socialtjänsten inte tror på dem, att de bemöts med fördomar, att förväntningarna på dem är låga och att det finns behov av vuxna som man kan lita på. Enligt Socialstyrelsen är barnens önskan om mera kontakt med sin social- sekreterare påtaglig.

Arbetssätten skiljer sig stort mellan kom- munerna. Knappt hälften av alla kommuner använder t.ex. standardiserade bedömnings- instrument. Detta trots att instrumenten enligt Socialstyrelsen är användbara för att visa effek- terna av insatser och om insatserna lett till en förbättrad livssituation. Handläggnings- och dokumentationssystemet BBIC håller däremot på att införas i nästan alla kommuner.

Andra skillnader är att i vissa kommuner får cirka 90 procent av barnen och ungdomarna, som är i behov av stödinsatser, individuellt behovsprövad öppenvård medan andra kommu- ner inte erbjuder sådana insatser över huvud taget. En av Socialstyrelsen genomförd nationell inventering av metoder och arbetssätt, som används för att förebygga psykisk ohälsa hos barn och unga, visar att det finns brist på kunskap hos de huvudmän som tillämpar meto- derna eftersom majoriteten av arbetssätten sak- nar lättillgänglig vetenskaplig dokumentation.

Statens institutionsstyrelse har genomfört en rad åtgärder för att utveckla verksamheten och utvecklingsarbetet börjar enligt Socialstyrelsens tillsyn ge resultat. Flertalet verksamheter be- skriver att de numera arbetar medvetet för att förebygga hot- och våldssituationer. Antalet av- skiljningar har också minskat.

Ekonomiskt bistånd

Utbetalningarna av ekonomiskt bistånd liksom antalet personer som beviljats denna form av bistånd ökade under 2010 men statistiken för första kvartalet 2011 tyder på en vändning. Arbetslöshet är enligt Socialstyrelsen det van- ligaste försörjningshindret. Kommunala insatser för kompetenshöjning finns i merparten av rikets kommuner och de riktar sig vanligtvis till personer som har försörjningsstöd. I tillsynen har det iakttagits att det fortfarande finns allvarliga brister i rättssäkerheten vid ansök- ningar om ekonomiskt bistånd. Personer kan t.ex. få muntliga avvisningsbesked, i stället för att få sin sak prövad. Flera av Socialstyrelsens regio- nala tillsynsenheter har också observerat att barnens situation inte alltid uppmärksammas i familjer med långvarigt ekonomiskt bistånd.

Missbruks- och beroendevården och hemlöshet

Under 2008–2011 har det pågått en stor satsning inom missbruks- och beroendeområdet – med stöd av statliga medel – för att öka kunskaps- nivån och användningen av evidensbaserade

150

metoder samt för att utveckla praktiken. År 2010 deltog alla landsting, 165 kommuner och 22 kommundelar i ett utvecklingsarbete med utgångspunkt i Socialstyrelsens nationella rikt- linjer för missbruks- och beroendevården. När- mare 10 000 personer har deltagit i den baskurs som Sveriges Kommuner och Landsting tagit fram inom projektet.

Den specialiserade vården når i huvudsak personer där beroendet också åtföljs av sociala problem, t.ex. försörjningsproblem eller bostads- problem. En av Missbruksutredningen genom- förd studie av klienter som bedömts och följts upp med hjälp av ASI-intervju efter ett år visar att nästan hälften av klienterna med alkohol- problem fått en förbättrad situation och drygt 30 procent när det gäller personer med nar- kotikaproblem. Närmare 40 procent har för- bättrat sin psykiska hälsa.

Nästan hälften av landets kommuner och kommundelar hade 2010 en fastställd och doku- menterad policy för att använda något av de av Socialstyrelsen rekommenderade instrumenten för upptäckt av missbruks- och beroende- problematik. Tre fjärdedelar av kommunerna hade en sådan policy för bedömning av problem- tyngd och hjälpbehov. Nästan lika många kom- muner har en fastställd policy om att instru- menten ska användas för uppföljning av enskilda klienter.

En omfattande tillsyn av missbruks- och beroendevården visar bl.a. att majoriteten av behandlingspersonalen har adekvat utbildning. Däremot brister det enligt Socialstyrelsen i handläggning och dokumentation i många kom- muner, underlagen för besluten kan t.ex. vara bristfälliga. Öppna jämförelser visar att det dessutom kan brista i delaktighet.

Socialstyrelsens utvärderingen av de lokala utvecklingssatsningarna inom ramen för hemlös- hetsstrategin visar att det finns påtagliga positiva resultat från de projekt som arbetade med vräkningsförebyggande arbete, framför allt i projekt där det funnits ett nära samarbete med Kronofogdemyndigheten. Utvärderingen visar dock att insatserna endast i begränsad utsträck- ning baseras på den forskning som finns på området och att de endast delvis kunnat nå de mål som hemlöshetsstrategin satt upp.

Stöd och hjälp till brottsoffer och deras anhöriga

Kommunerna tar enligt Socialstyrelsen i dag ett helt annat ansvar än tidigare för våldsutsatta

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

kvinnor och barn som bevittnat våld. Kom- munerna arbetar mer strukturerat och över- gripande än tidigare med dessa frågor. Många kommuner satsar på att höja personalens kompetens när det gäller våldsproblematiken. Det förekommer dock fortfarande brister bl.a. när det gäller det långsiktiga arbetet. Vissa särskilda gruppers behov tillgodoses inte heller alltid på ett bra sätt. Socialtjänsten behöver också enligt Socialstyrelsen bli bättre på att uppmärk- samma och utreda behovet av stödinsatser för barn som bevittnat våld.

Den sociala barn- och ungdomsvården

Antalet barn och unga som får en behovsprövad öppenvårdsinsats, framför allt i form av struk- turerade öppenvårdsprogram och behovsprövat personligt stöd, har ökat under de senaste åren. Men även antalet barn som fick heldygnsinsatser på HVB och i familjehem har ökat, vilket till stor del kan förklaras av det ökande antalet ensam- kommande asylsökande barn (Socialstyrelsen, Statistik för barn och unga 2009, 2010).

Kommunernas kostnader för insatser till barn och unga var totalt 13,9 miljarder kronor 2010 (13,7 miljarder kronor 2009).

Tabell 7.4 Kommunens kostnader insatser till barn och unga

Miljarder kronor

	2006	2008	2010
Institutionsvård	4,3	4,7	4,7

Familjehemsvård	3,5	4,1	4,6

Öppna insatser	3,6	4,4	4,6
Summa	11,4	13,2	13,9

Källa: Statistiska centralbyrån, Kommunernas räkenskapssammandrag 2005- 2010.

Det pågår sedan flera år en utveckling i kom- munerna mot s.k. serviceinsatser, dvs. olika former av stöd som inte är individuellt behovs- prövade. Det råder stora skillnader mellan lan- dets kommuner beträffande omfattning och karaktär. Det finns kommuner där service- insatser för barn och unga utgjorde minst en tredjedel av alla insatser medan andra kommuner endast undantagsvis erbjuder sådana insatser. Det förs ingen statistik över serviceinsatser vilket innebär att barn och unga får fler insatser än vad den officiella statistiken anger.

151

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Tillgång till insatser av god kvalitet

Cirka hälften av kommunerna använder standardiserade bedömningsinstrument

Standardiserade bedömningsinstrument minskar enligt Socialstyrelsen risken att behov bedöms olika beroende på handläggare, huruvida klienten är en flicka eller en pojke eller på klientens bakgrund. (Lägesrapport 2011, Socialstyrelsen) Instrumenten är också användbara för att dokumentera kunskap som behövs för att visa effekterna av insatser och för att visa om insatser leder till en förbättrad livssituation. Enligt Socialstyrelsens öppna jämförelser 2010 använ- der knappt hälften av kommunerna standar- diserade bedömningsinstrument i sin hand- läggning av insatser till barn och unga. Då detta inte mätts tidigare år går det inte att göra jäm- förelser bakåt i tiden.

Socialstyrelsen arbetar aktivt för att öka användningen av bedömningsinstrument. Det pågår t.ex. en rad projekt som syftar till att underlätta för socialtjänsten att göra väl under- byggda val av insatser för ungdomar, dels genom att utvärdera behandlings- och bedömnings- metoder som vänder sig till ungdomar, dels att tillhandahålla kunskapsöversikter om verknings- fulla metoder när det gäller socialtjänstens arbete med unga lagöverträdare och interventioner mot övergrepp och vanvård i barnfamiljer.

Barns behov i centrum (BBIC)

Handläggnings- och dokumentationssystemet BBIC ger socialtjänsten en struktur för att utreda, planera och följa upp beslutade insatser (Lägesrapport 2011, Socialstyrelsen). Systemet förväntas bidra till nationell enhetlighet i myndighetsutövning och en tillämpad helhets- syn samt vara ett steg mot kunskapsbaserad praktik. BBIC håller på att införas i stort sett i alla kommuner (97 procent av kommunerna har tecknat licensavtal) och metoden verkar enligt Socialstyrelsen ha haft en positiv inverkan på arbetet (Lägesrapport 2011). Cirka 45 procent av kommunerna har redan enligt Socialstyrelsen en ordinarie BBIC-licens. (Lägesrapport 2011).

Användning av BBIC har enligt Socialstyrel- sen medfört att barnets behov av undervisning uppmärksammas mer än tidigare (Tillsyns- rapport 2011).

För att gynna utveckling – kollegialt utbyte och stöd – uppmuntras kommunerna att gå samman i regionala nätverk som kan organisera

och genomföra utbildningar. Det finns i dag 28 regionala BBIC-nätverk och 27 regionala BBIC- samordnare, vilka regelbundet bjuds in till Socialstyrelsen för information, dialog och er- farenhetsutbyte.

De regionala utvecklingsledarna som under 2011 finns för den sociala barn- och ungdoms- vården inom ramen för överenskommelsen om en evidensbaserad praktik, ska komplettera och förstärka det arbete som bedrivs inom de regionala BBIC-nätverken.

Stora olikheter hur kommunerna arbetar

Barn och unga som behöver stöd och skydd ska enligt Socialstyrelsen så långt det är möjligt få individuellt bedömda insatser inom den öppna vården. Det är bara om dessa inte räcker till som samhället ska ta över vården och omsorgen genom att placera barnet i familjehem eller HVB. Resultaten från 2010 års öppna jämförelser pekar mot att den sociala barn och ungdomsvården är mycket olika organiserad. En jämförelse mellan hur stor andel som får individuellt behovsprövad öppenvård och hur stor andel som placeras antingen på HVB eller i familjehem visar att skillnaderna är stora. I vissa kommuner får cirka 90 procent av barn och ungdomar som är i behov av vård individuellt behovsprövad öppenvård, medan andra kommuner inte erbjuder sådana insatser över huvud taget. Där gäller placeringar i stället. Även i vilken utsträckning som familjehemsvård används varierar. (www.socialstyrelsen.se/oppnajamforelser).

Ökat utbud av såväl öppna insatser som serviceinsatser

Trots stora skillnader pågår det enligt Barn- skyddsutredningens betänkande Lag om stöd och skydd för barn och unga (SOU 2009:68) en positiv utveckling med öppna insatser och förebyggande arbete. Utbudet har i västenlig utsträckning breddats under de senaste decen- nierna. Syftet har varit att ersätta institutionsvård med öppenvård. Vanliga öppenvårdsinsatser är enligt Socialstyrelsens lägesrapport 2011 struk- turerade öppenvårdsprogram, personligt stöd, kontaktperson eller kontaktfamilj. Behovsprövat stöd och behandling kan utföras av till exempel socialsekreterare, behandlingsassistent, familje- behandlare. Utvärderingar och annan kunskap om öppna insatser är enligt Barnskyddsutred- ningen dock än så länge begränsad.

152

Inom ramen för öppna verksamheter erbjuder även kommuner i ökad utsträckning stöd och hjälp som service utan utredning och särskilt biståndsbeslut. Denna service kan avse rådgiv- ningsverksamhet och insatser av programkarak- tär såsom gruppverksamheter för barn till miss- brukare. Den kan även bestå av familjepeda- gogiskt arbete i hemmet, samtalsstöd och familjebehandling. Många mindre kommuner har med flexibla lösningar och i samverkan med andra verksamheter lyckats utforma ett varierat utbud av öppna insatser. Skillnaderna är dock, som angetts ovan, stora.

Utvecklingen mot mer serviceinsatser har välkomnats men också ifrågasatts enligt Barn- skyddsutredningens betänkande. Det först- nämnda för att det är bra att stöd och hjälp blir lättillgängligt. Det senare främst ur ett lika- behandlings- och rättssäkerhetsperspektiv och att barn kan riskera att inte få sina behov tillgodosedda när insatser inte grundar sig på en allsidig utredning. Det främsta motivet till det ökade serviceutbudet, enligt den studie som det hänvisas till i Barnskyddsutredningens betänkan- de, har varit att utveckla det förebyggande arbetet. Risken är, enligt samma studie, om det finns en ambition att rutinmässigt hänvisa till serviceutbudet.

Kunskapsbrister om metoder och arbetssätt

Socialstyrelsen har genomfört en nationell in- ventering av metoder och arbetssätt som an- vänds för att förebygga psykisk ohälsa hos barn och unga i ett tiotal verksamheter, bl.a. inom socialtjänstens öppna verksamheter och ung- domsmottagningar. De tillfrågade verksam- heterna använde ett stort antal metoder, men majoriteten av dessa saknade lättillgänglig veten- skaplig dokumentation. Det finns därför ett stort behov av metoder som har utvärderats vetenskapligt och som visat sig effektiva i Sverige. Genom sitt Utvecklingscentrum för barns psykiska hälsa (UPP) har Socialstyrelsen stöttat flera utvärderingar. På Socialstyrelsen pågår även en rad projekt som syftar till att underlätta för socialtjänsten att göra väl under- byggda val genom att tillhandahålla kunskaps- översikter om verkningsfulla metoder (Läges- rapport 2011, Socialstyrelsen).

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Tillsyn av brister i familjehemsvården har lett till förbättringar

Brister som uppmärksammats vid tidigare genomförd tillsyn av socialtjänstens arbete med barn i familjehem, såsom brister i vårdplanering och uppföljning av vården, brister i barns delaktighet och kommunernas utredning av familjehem har följts upp av Socialstyrelsen. Enligt Socialstyrelsen är bristerna på vissa håll och till vissa delar åtgärdade (Lägesrapport 2011). Där inga större förändringar har skett har myndigheten ställt ytterligare krav på för- bättringar.

Tillsyn av HVB visar på resultat

Den pågående utvecklingen inom HVB-vården är enligt Socialstyrelsen positiv (Tillsynsrapport 2011). Den bedömningen görs efter 582 inspek- tioner av HVB för barn och unga. Intrycket från 2010 års inspektioner är att kvaliteten och säkerheten generellt sett förbättrats jämfört med tidigare omfattande inspektioner 2006 och 2008. Verksamheterna har i dag bättre kunskap än tidigare om vilka krav som ska uppfyllas och brister har i stor utsträckning åtgärdats. Beman- ningen vid HVB är oftast tillfredsställande och i princip alla barn har möjlighet att få stöd dygnet runt.

Men det finns enligt Socialstyrelsen fort- farande stora kvalitetsskillnader mellan olika hem, bl.a. när det gäller personalens kompetens. Myndigheten har begärt att 37 procent av verk- samheterna ska åtgärda brister som uppmärk- sammats inom området säkerhet och delaktig- het.

Inflytande och delaktighet

Tillsynsmyndigheten ska vid inspektioner samtala med barnen

Att få ta del av barns och ungas egna upplevelser och åsikter är en viktig del av tillsynen. Sedan den 1 januari 2010 gäller att Socialstyrelsen vid inspektioner av HVB som tar emot barn eller unga (minst två gånger per år) ska samtala med de barn och unga som samtycker till det. Social- styrelsens inspektörer har under 2010 samtalat med 1 367 barn och ungdomar i HVB (Tillsyns- rapport 2011, Socialstyrelsen). De flesta unga ger enligt Socialstyrelsen en relativt positiv bild. Men det finns de som är kritiska både till vårdinnehåll och bemötande. Ungdomar har genom sina

153

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

berättelser bidragit till att brister och missför- hållanden på HVB uppmärksammats, vilket lett till att Socialstyrelsen gått vidare och krävt åtgärder av verksamheterna (Tillsynsrapport 2011).

Socialstyrelsen har granskat barns och ung- domars möjligheter att vara delaktiga i vårdens planering och genomförande (Tillsynsrapport 2011). Brister har uppmärksammats i 38 av 410 granskade verksamheter, dvs. i cirka 10 procent. När det gäller möjligheten att påverka innehållet i verksamheten och få nödvändig information om regler och rutiner brister 24 verksamheter.

Barns rätt att komma till tals tas inte på allvar enligt Barnombudsmannens årsrapport

Barnombudsmannen (BO) har på uppdrag av regeringen under 2010 träffat och lyssnat till drygt 100 barn och ungdomar som är placerade i familjehem eller HVB (Barnombudsmannens årsrapport 2011 Bakom fasaden – Barn och ungdomar i den sociala barnavården berättar). BO har funnit allvarliga brister sett ur barnens perspektiv. Ungdomar uppger att personal på HVB och i socialtjänsten inte tror på dem, att de bemöts med fördomar och inte ses som indi- vider, att förväntningarna på dem är låga och att det finns behov av vuxna som man kan lita på, som kan trösta och vägleda.

BO har genomfört en enkätundersökning i samtliga socialnämnder (Socialnämndens ansvar för samhällsvård). Drygt hälften av nämnderna har svarat att de har direktiv om hur barnens åsikter ska inhämtas och dokumenteras under utredningen. Knappt hälften har direktiv om hur barnen ska hållas informerat under utredningen och knappt en tredjedel att barnet ska få information om sina rättigheter. Vilken betydel- se som barnets åsikter ska tillmätas vid beslut om omhändertagande har knappt hälften av nämn- derna direktiv om.

I februari 2011 träffade barn- och äldre- ministern 13 barn och ungdomar som är om- händertagna av samhället och fick tillfälle att berätta om sina egna erfarenheter och ge uttryck för vad de tycker är viktigt att ändra på i den sociala barnavården.

Informationsmaterial och telefon som vänder sig till barn

För att ytterligare stärka säkerheten för barn och unga ska det enligt en ny bestämmelse i social- tjänstförordningen finnas relevant information

till barn och unga som stadigvarande vistas utanför hemmet och till deras vårdnadshavare. Socialstyrelsen har tagit fram informations- material som vänder sig direkt till barn och unga som bor i familjehem eller HVB. Informationen handlar om barnets rättigheter och innehåller telefonnummer dit barn kan ringa om de inte får gehör för sina önskemål hos socialtjänsten. Materialet ska översättas till ett tiotal språk, bl.a. lättläst svenska och minoritetsspråken.

Under perioden april – december 2010 hörde cirka 120 barn och ungdomar av sig via e-post eller telefon (Tillsynsrapport 2011). Barnens och ungdomarnas önskan om mera kontakt med sin socialsekreterare är mycket påtaglig och de vill ha betydligt mer information än de får. De vanligaste åtgärderna från Socialstyrelsens sida är att kontakta socialtjänsten eller behandlings- hemmet för att försöka lösa de problem som har uppstått. Socialstyrelsen anser att detta arbete får genomslag hos socialtjänsten och att man för- söker leva upp till myndighetens förslag.

Särskilda tillsynsombud

På uppdrag av regeringen genomför Social- styrelsen en treårig försöksverksamhet med tillsynsombud (2010–2012). Ungefär 60 barn som är placerade i familjehem erbjuds ett ombud som är anställt av Socialstyrelsen och som ska träffa barnen minst fyra gånger per år, eller flera gånger om barnet så önskar. Ombudet ska se till att förutsättningarna för placeringen följs upp av kommunen, se till att barnen tas om hand på ett tillfredsställande sätt och vara en särskild person för barnet att tala med. Barnets erfarenheter kommer att dokumenteras och vidareförmedlas till socialtjänsten. Verksamheten utvärderas fort- löpande.

Säkerhet och trygghet i vården

Det förekommer att placerade barn och ungdomar utsätts för övergrepp enligt upprättelseutredningen

Upprättelseutredningens kartläggning av social- tjänstens kännedom om övergrepp eller annan vanvård som barn och unga i samhällsvård miss- tänks ha varit utsatta för under åren 2008–2009, visar att nära 1 procent av det totala antalet placerade barn i de aktuella kommunerna miss- tänks ha varit utsatta för övergrepp eller annan vanvård (Barnen som samhället svek, SOU 2011:9). Barnet var den vanligaste informa-

154

tionskällan för socialtjänsten. 114 kommuner och stadsdelar av de som svarat hade kännedom om ett eller flera barn eller ungdomar i åldern 0-20 år som utsatts för övergrepp eller annan vanvård. I en uppföljande kartläggning, som utredningen gjort, hade sammanlagt 106 kom- muner och stadsdelar kunnat identifiera och lämna information om 144 barn och ungdomar som misstänks ha varit utsatta för övergrepp och 119 som misstänks ha varit utsatta för annan vanvård. Av de 246 barnen och ungdomarna som identifierades var 85 procent placerade i familje- hem och 15 procent i institution.

Socialjourer saknas i flera kommuner

Vid utvecklingen av öppna jämförelser inom socialtjänsten arbetar Socialstyrelsen med indika- torer som ger förutsättningar för god kvalitet i socialtjänsten (Öppna jämförelser socialtjänst och hemsjukvård, Lägesrapport maj 2011). En sådan indikator inom barn och ungdomsvården är möjligheten att dygnet runt få akut pro- fessionellt omhändertagande av socionomut- bildad personal via socialjour. Akuta tillstånd kan uppstå när som helst på dygnet, till exempel vid en anmälan från polisen om ett pågående lägenhetsbråk där ett barn har blivit utsatt för övergrepp och misshandel. För barnen är det då viktigt att det finns professionell personal som har kunskap och rutin och kan klara situationen. Öppna jämförelser för 2010 visar att möjligheten för barn och unga att dygnet runt få akut professionellt omhändertagande av socionom- utbildad personal via socialjour helt saknas i cirka 30 procent av kommunerna (Lägesrapport 2011).

Bedömningsinstrument för att rekrytera Familjehem

Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag tagit fram ett bedömningsinstrument som ska an- vändas i ett initialt skede i rekryteringen av familjehem. Socialstyrelsens förhoppning är att det ska bidra till att rekryteringar av familjehem görs på ett mer systematiskt, enhetligt och transparent sätt. Syftet är också att presumtiva familjehem ska få en insikt om vilka krav som ställs på ett familjehem och vad som förväntas av dem inom familjehemsuppdraget. (Initial be- dömning vid socialtjänstens rekrytering av familjehem, 2011). En stor och viktig del i rekry- teringsprocessen är enligt Socialstyrelsen även själva utbildningen för familjehem och jour-

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

familjer. Under 2011 har myndigheten på reger- ingens uppdrag påbörjat arbetet med att ta fram underlag som stöd för kommunernas utbildning av familjehem.

Frekvenstillsyn av HVB och ungdomshem för barn och unga

Alla HVB ska numera tillsynas minst två gånger per år. En inspektion ska ske oanmält. Under 2010 har Socialstyrelsen genomfört sammanlagt 582 inspektioner av totalt 549 HVB varav 171 oanmälda. Socialstyrelsen har även besökt samt- liga 26 särskilda ungdomshem som bedrivs av Statens institutionsstyrelse (SiS).

Samverkan och samordning

Socialtjänstens samverkan kring barn och unga har enligt Socialstyrelsen förbättrats men det finns fortfarande brister, särskilt i vårdkedjan för barn med psykisk ohälsa (Lägesrapport 2011). Tillsynen har uppmärksammat att det är oklart vem som ansvarar för insatser mot psykisk ohälsa hos barn mellan 6 och 18 år och att samverkan mellan olika aktörer inte fungerar på ett bra sätt (Lägesrapport 2011). Få verksam- heter upprättar t.ex. gemensamma behand- lingsplaner med andra verksamheter. Samverkan sker dessutom sällan på ett organiserat, över- gripande plan.

Statligt bedriven ungdomsvård

Tillsyn av ungdomshemmen under 2010

Socialstyrelsen, som sedan den 1 januari 2010 har tillsyn över SiS hem för särskild tillsyn av unga, har på uppdrag av regeringen genomfört tillsyn av samtliga ungdomshem som drivs av SiS (Socialstyrelsens regleringsbrev för 2010). Vid besöken har 110 unga intervjuats. Inspektio- nerna har främst inriktats på brister i dokumen- tation och tillämpning av de särskilda befogen- heterna, bl.a. avskiljning av ungdomar från andra intagna ungdomar.

SiS utvecklingsarbete börjar ge resultat enligt Socialstyrelsens tillsyn (Tillsynsrapport 2011). Flertalet verksamheter beskriver att de numera arbetar medvetet för att förebygga hot- och våldssituationer. Antalet avskiljningar har också minskat liksom de genomsnittliga tiderna för hur länge en avskiljning pågår. Institutionerna

155

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

följer i huvudsak lagar och förordningar men det finns brister i dokumentationen.

De allra flesta av de ungdomar som intervjuats känner sig trygga och upplever att de får komma till tals och att personalen lyssnar på dem. Detta visar även SiS egen uppföljning av verksamheten. Enligt tillsynen finns det dock ungdomar som upplever hot och mobbning från andra placerade eller känner sig trakasserade av personal. När det gäller avskiljningar så uppfattar många den som obehaglig och godtycklig och vissa anser sig inte ha fått information om rätten att överklaga. Några ungdomar saknade närvaro av personal vid vård i enskildhet. (Årsredovisning 2010, Socialstyrelsen).

Fakta om verksamheten under 2010

SiS drev 26 ungdomshem under 2010 (31 under 2009) som sammanlagt hade 575 platser (611 under 2009). Antalet intagna ungdomar minska- de under året – från cirka 1 210 till cirka 1 170 (33 procent flickor och 67 procent pojkar). Be- läggningen ökade till 92 procent (88 procent 2009). Möjligheten att placera pojkar omgående har minskat – 61 procent 2010 mot 87 procent året innan. Detta till följd av att efterfrågan på vårdplatser för framför allt pojkar var hög under året. (Årsredovisning 2010, SiS)

Vidtagna förbättringsåtgärder under 2010

SiS har enligt årsredovisningen för 2010 genom- fört en rad åtgärder för att utveckla verk- samheten. Myndigheten har tagit fram riktlinjer för god omvårdnad och genomfört utbildnings- insatser i olika behandlingsmetoder liksom utbildat alla chefer i etik och värdegrund.

SiS har fattat beslut om en timplan som slår fast att alla skolpliktiga ungdomar ska ha en fullständig skoldag. SiS arbetar även med att ta fram en myndighetsövergripande övergångs- handling som ska underlätta samarbetet mellan den unges skola på hemorten, SiS och social- tjänsten.

När det gäller de särskilda befogenheterna har SiS bl.a. infört kollegiegranskning av beslut rörande de särskilda befogenheterna samt genomfört utbildningar i rättstillämpning och dokumentation för 260 beslutsfattare under 2010. Det fokus som varit på frågorna har lett till att vissa av de särskilda befogenheterna används i mindre utsträckning.

Sluten ungdomsvård

Fakta om verksamheten under 2010

SiS har 68 fastställda platser för den slutna ungdomsvården som bedrivs enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdoms- vård (LSU). Antalet intagna ungdomar mins- kade 2010 jämfört med året innan – från 85 till 79 (76 pojkar och 3 flickor). Den genomsnittliga strafftiden ökade däremot med en månad – från 9,1 till 10,1 månad. (Årsredovisning 2010, SiS)

Vidtagna förbättringsåtgärder under 2010

SiS har under 2010 vidareutvecklat och imple- menterat metoder för att förstärka utslussningen från institutionerna i påföljdens slutskede. En betydligt högre andel ungdomar har under året haft en planering inför utslussning jämfört med föregående år. Av de ungdomar som frigavs hade 57 procent en planerad vårdkedja (36 procent 2009) För 74 procent av ungdomarna har social- tjänsten deltagit i planeringen. Andelen ung- domar som haft en planering inför utslussning har ökat från 63 procent till 84 procent 2010 (Årsredovisningen 2010).

Antalet avvikningar ökade något jämfört med året innan, från 15 till 18. Avvikningarna har däremot mer än fördubblats jämfört med 2008.

Under 2011 kommer SiS att få ett utökat ansvar och ökade befogenheter för utslussning från sluten ungdomsvård.

Ungdomarna är överlag nöjda

Ungdomarna som vårdades enligt LSU tenderar att på flera områden vara nöjdare än de som vårdats enligt LVU. 72 procent anser att de fått hjälp med sina problem. 91 procent av ung- domarna säger att personalen tagit sig tid att prata med dem och 85 procent att de kunnat komma till tals om sin vård. 80 procent har kunnat framföra sina önskemål i samband med planeringen inför utskrivningen. (Årsredovis- ning 2010, SiS)

Ensamkommande barn

Migrationsverket har sedan 2006 träffat överens- kommelser med kommuner om att anvisa boende för barnen. Antalet asylsökande ensam- kommande barn har sedan dess ökat dramatiskt och betydligt mer än vad som kunnat förutses. Utifrån ett antagande om att cirka 400 barn

156

skulle anlända till Sverige årligen kom närmare 2 400 barn 2010 – främst i åldern 16–17 år. Brist på platser i grupphem, akuta lösningar och långvariga vistelser i ankomstkommunerna har skapat en olämplig situation både för barnen och för ankomstkommuner.

Regeringen har tillsatt en utredning (Utred- ningen om en översyn av mottagandet av asyl- sökande ensamkommande barn, dir. 2011:9) som ska analysera olika tänkbara alternativ för hur anvisning av ensamkommande barn till kommuner ska ske samt redovisa för- och nackdelar med de olika alternativen. Utredaren ska lämna förslag på en reglering som utvidgar Migrationsverkets möjligheter att anvisa asyl- sökande ensamkommande barn till en kommun även i fall där överenskommelse om mottagande saknas. På samma sätt som i dag ska mot- tagandet av dessa barn i första hand bygga på frivilliga överenskommelser mellan staten och kommunerna.

Barnombudsmannen har genom sitt arbete med projektet Unga Direkt träffat ett antal ensamkommande asylsökande barn och ung- domar. (Barnombudsmannens årsrapport 2011 Bakom fasaden – Barn och ungdomar i den sociala barnavården berättar). Barnen och ung- domarna känner ensamhet, saknad och en stark önskan om omvårdnad när man befinner sig långt hemifrån utan sin familj. Känslan av att vara isolerade från samhället beskrivs som stark. Skolgången fyller därför en viktig funktion och är det som står för stabilitet. Ungdomarna tar också skolan på stort allvar.

Iakttagelser i tillsynen

Socialstyrelsen har i tillsynen inspekterat HVB för ensamkommande barn och unga och konsta- terat att det är vanligare med brister i rätts- säkerhet, delaktighet och säkerhet där än i övriga HVB (Tillsynsrapport 2011). Det kan enligt Socialstyrelsen bero på att det kan saknas kun- skap om att samma lagstiftning gäller för dessa barn och ungdomar som för andra. In- och utskrivningsbeslut och samtycke från barnet saknas enligt Socialstyrelsen t.ex. alltför ofta.

Tillsynen visar också goda exempel på boen- den med ett gott mottagande och hög kvalitet i verksamheten. Det pågår enligt Socialstyrelsen också ett utvecklingsarbete inom området.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Ekonomiskt bistånd

Utveckling av ekonomiskt bistånd

Kostnaderna för ekonomiskt bistånd (inklusive introduktionsersättning till invandrare) uppgick 2010 till cirka 11,6 miljarder kronor (cirka 11,1 miljarder 2009). Antalet personer med eko-

nomiskt bistånd	2010 ökade till 437 050
(422 000 personer	2009).

Diagram 7.2 Utbetalt ekonomiskt bistånd och antal biståndstagare 1990–2010

	14 000										800 000
	12 000										700 000
	12 000
	10 000										600 000
	10 000
kr	8 000										500 000
kr
Miljoner												Antal
											400 000
	6 000										300 000
											300 000
	4 000										200 000
											200 000
	2 000										100 000
											100 000
	0										0
	1990	1992	1994	1996	1998	2000	2002	2004	2006	2008	2010

Utbetalt ekonomiskt bistånd Antal biståndsmottagare

Källa: Socialstyrelsen

Det är något fler män än kvinnor som har ekonomiskt bistånd. Ensamstående mödrar och utrikes födda är överrepresenterade bland bi- ståndshushållen. Under 2010 hade cirka en fjärdedel av ensamstående kvinnor med barn ekonomiskt bistånd någon gång under året. Tolv procent av de utrikes födda mottog ekonomiskt bistånd under 2010 att jämföra med två procent bland inrikes födda.

Jämfört med 2009 ökade antalet bistånds- mottagare både bland inrikes och utrikes födda. Under 2010 ökade antalet inrikes födda vuxna biståndsmottagare med tre procent, medan antalet vuxna utrikes födda biståndsmottagare, inklusive flyktingar, ökade med fyra procent. Det ökade antalet biståndsmottagare bland utrikes födda beror i viss mån på att de huvud- sakliga försörjningskällorna för nyanlända flyk- tingar och deras anhöriga hittills har varit ekonomiskt bistånd eller introduktionsersätt- ning. Den 1 december 2010 trädde etablerings- reformen i kraft och en ny statlig ersättning – etableringsersättning – infördes för dem som fått uppehållstillstånd efter detta datum. Ersätt- ningen är individuell och det är samma villkor

157

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

för alla oberoende av var i landet man bor (se vidare utgiftsområde 13 Integration och jäm- ställdhet).

Barn med ekonomiskt bistånd färre än under 90-talskrisen

Trots utvecklingen av ekonomiskt bistånd kan det konstateras att antalet barn bland bistånds- mottagarna är lågt sett ur ett längre tidsper- spektiv. År 2010 uppgick antalet barn bland biståndsmottagarna till ca 143 000 – 7,5 procent av alla barn (138 000 barn 2009 – 7,2 procent av alla barn), vilket kan jämföras med 250 000 barn under 90-talskrisens värsta år.

Diagram 7.3 Antal barn i hushåll med ekonomiskt bistånd 1990–2010

300 000
250 000
200 000
150 000
100 000
50 000
0
90	91	92	93	94	95	96	97	98	99	00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10

Källa: Socialstyrelsen

Unga med långvarigt bistånd oförändrat

Nio procent av unga i åldern 18–24 år fick enligt den officiella statistiken ekonomiskt bistånd vid minst ett tillfälle under 2010, vilket är oförändrat jämfört med 2009. Drygt två procent hade bistånd under minst tio månader per år (dvs. långvarigt ekonomiskt bistånd), vilket också var oförändrat jämfört med året innan.

Arbetslöshet vanligaste försörjningshindret bland bidragsmottagarna

Socialstyrelsen har utarbetat en modell för registrering av uppgifter om orsaker till behov av ekonomiskt bistånd (försörjningshinder) och ändamål med utbetalat ekonomiskt bistånd, som fr.o.m. den 1 januari 2010 ligger till grund för kommunernas registrering av dessa uppgifter.

Under 2010 hade 38 procent av bistånds- mottagarna arbetslöshet som skäl till sitt för- sörjningshinder. Av dessa saknade närmare två tredjedelar arbetslöshetsersättning. Arbetshinder

på grund av sociala skäl var det näst vanligaste försörjningshindret (10 procent) och sjukskri- ven med läkarintyg (7 procent) det tredje mest förekommande. Majoriteten (71 procent) av dessa saknade sjukpenning. (Statistik över för- sörjningshinder och ändamål med ekonomiskt bistånd 2010, Socialstyrelsen augusti 2011).

Kommunala arbetsmarknadsenheter i de flesta kommuner

Kommunala insatser för kompetenshöjning finns i merparten av rikets kommuner (85 pro- cent av 290) och de drivs på kommunala initiativ. Dessa verksamheter är vanligtvis riktade till personer som har försörjningsstöd. Många kom- muner utför också uppdragsverksamhet åt fram- för allt Arbetsförmedlingen, men till största delen är detta något som kommunerna finan- sierar själva. (Kommunerna och arbetsmarknads- politiken, Sveriges Kommuner och Landsting 2010).

Allt fler kommuner redovisar data till den kommunala arbetsmarknadsstatistiken. Under 2009 använde 47 kommuner, med totalt 2,4 mil- joner invånare, 431 miljoner kronor för arbets- marknadsverksamhet. Av samtliga inskrivna (29 000 personer) lämnade 19 000 personer verksamheterna under året och av dessa gick 13 procent till osubventionerat arbete.

Tillsynens iakttagelser 2010

I tillsynen uppmärksammas fortfarande allvarliga brister i rättssäkerheten vid ansökningar om ekonomiskt bistånd (Socialstyrelsens tillsyns- rapport 2011). I tillsynsrapporten exemplifieras det med att ansökningar om ekonomiskt bistånd som ligger över kommunens normer ibland lämnas utan bedömningar och beslut om avslag. Andra exempel är att enskilda personer hänvisas till en annan kommun, ett s.k. muntligt av- visningsbeslut, i stället för få sin sak prövad och att den enskilde inte alltid informeras om sin rätt att överklaga ett avslagsbeslut. Det förekommer också att kommuner, enligt Socialstyrelsens bedömning, dröjer för länge med att skicka ett överklagande till Förvaltningsrätten.

Flera regionala tillsynsenheter har, enligt till- synsrapporten, observerat att barnens situation inte alltid uppmärksammas i familjer med långvarigt ekonomiskt bistånd.

158

Kommunens riktlinjer i förhållande till rekommendationer

Det har tidigare år riktats kritik mot att det vid ansökan om ekonomiskt bistånd i alldeles för liten grad görs individuella bedömningar. Mot denna bakgrund ska Socialstyrelsen kartlägga kommunernas styrdokument beträffande bevil- jande av ekonomiskt bistånd och analysera hur dessa riktlinjer förhåller sig till Socialstyrelsens rekommendationer. Uppdraget ska redovisas senast den 31 januari 2012.

Missbruks- och beroendevården

Uppskattningsvis finns över 100 000 personer med missbruk i något av samhällets vård- och behandlingssystem (Socialstyrelsen, Lägesrap- port 2011). Ett rimligt antagande är enligt Socialstyrelsen att de flesta av dem har allvarliga missbruks- och beroendeproblem. År 2009 fick t.ex. cirka 36 600 personer med missbruks- och beroendeproblem insatser i slutenvård inom hälso- och sjukvården.

Samtidigt uppskattas 330 000 personer enligt Missbruksutredningens betänkande Bättre insat- ser vid missbruk och beroende (SOU 2011:35) ha ett alkoholberoende och 29 500 ett tungt narkotikabruk (Missbruket, Kunskapen, Vården. Missbruksutredningens forskningsbilaga, SOU 2011:6). De alkoholrelaterade skadorna fort- sätter enligt Socialstyrelsen att öka, särskilt bland kvinnor, och allt fler vårdas till följd av narko- tikarelaterade diagnoser (Lägesrapport 2011).

Insatser och kostnader inom socialtjänsten

Det totala antalet individuellt behovsprövade insatserna för personer med missbruk inom socialtjänsten har ökat 2010 jämfört med 2006. Bistånd till boende och öppna insatser har ökat medan heldygnsvården har minskat med nära 100 000 vårddygn. Jämfört med 2009 har där- emot det totala antalet insatser minskat (se tabell 7.1). Tvångsvården utgör en relativt liten del av institutionsvården (se Statligt bedriven miss- bruksvård).

Kostnaderna för kommunernas missbruks- och beroendevård har ökat något jämfört med 2006. Kommunernas kostnader var totalt 5,8 miljarder kronor 2010 (5,5 miljarder kronor 2009).

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Tabell 7.5 Kommunens kostnader missbruksvård

Miljarder kronor

	2006	2008	2010
Institutionsvård	2,1	2,3	2,5
Familjehemsvård	0,2	0,2	0,2

Öppna insatser	2,7	3,1	3,1

Summa	5,0	5,6	5,8

Källa: Statistiska centralbyrån, Kommunernas räkenskapssammandrag 2005- 2010.

Tillgång till insatser av god kvalitet

Det är först när alkoholproblem blir stora som behandlingssystemet når fram

I en forskningsbilaga (SOU 2011:6) som publi- cerats av Missbruksutredningen dras slutsatsen att den specialiserade vården i huvudsak når personer där beroendet också åtföljs av sociala problem, t.ex. försörjningsproblem eller bostads- problem. Det stora flertalet alkoholberoende har dock inte denna typ av sociala problem och nås följaktligen inte av socialtjänsten, den specialise- rade beroendevården eller av behandlingsinsatser från den övriga hälso- och sjukvården. Det är först när alkoholproblemen blir mycket grava som behandlingssystemet når fram i någon större grad. (SOU 2011:6, kap. 10).

När det gäller vårdens effekter visar en studie, som genomförts av Missbruksutredningen, att av de klienter som bedömts och följts upp med hjälp av ASI-intervju (bedömningsinstrument för att sätta in rätt insatser) efter ett år, hade nästan hälften av klienterna med alkoholproblem fått en förbättrad situation och drygt 30 procent när det gäller personer med narkotikaproblem. Psykisk ohälsa är vanligt förekommande bland klienter med missbruks- och beroendeproblem och uppföljningen visar att närmare 40 procent har förbättrat sin psykiska hälsa (SOU 2011:6, kap. 6).

Tillgängligheten till information om socialtjänstens tjänster varierar stort

Kommunerna ska enligt lagen tillhandahålla in- formation om det stöd kommunen har att er- bjuda för den som är i behov av missbruks- eller beroendevård. En genomgång av kommunernas hemsidor som gjorts av Socialstyrelsen visar att knappt en tredjedel erbjöd enkelt tillgänglig och fyllig information om detta. För ytterligare en tredjedel av hemsidorna fanns det viss infor-

159

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

mation med behov av förbättring. Den sista tredjedelen kunde betraktas som underkända utifrån undersökningens kriterier. Hemsidorna för kommuner med större befolkningsunderlag hade generellt sett fylligare och mer tillgänglig information (Öppna jämförelser, 2010 Social- styrelsen).

Personer med missbruks- och beroendeproblem vill söka hjälp hos sjukvården

Forskningsresultat visar enligt Missbruksutred- ningen att nio av tio personer med missbruk eller beroende helst vill söka hjälp inom hälso- och sjukvården. Endast 5 procent vill helst söka vård inom socialtjänsten (SOU 2011:35).

Användning av bedömningsinstrument för ökad klientsäkerhet

Användning av bedömningsinstrument har ökat, men olika dokumentationssystem gör det svårt att göra en nationell uppskattning av proble- matiken. Nästan hälften av landets kommuner och kommundelar hade 2010 en fastställd och dokumenterad policy för att använda något av de av Socialstyrelsen rekommenderade instrumen- ten för upptäckt av missbruks- och beroende- problematik (Socialstyrelsen, Öppna jämförel- ser). Tre fjärdedelar av kommunerna hade en sådan policy för bedömning av problemtyngd och hjälpbehov.

Utvecklingsarbete med utgångspunkt i de nationella riktlinjerna

Under 2008–2011 har det pågått en stor satsning inom missbruks- och beroendeområdet – med stöd av statliga medel – för att öka kunskaps- nivån och användningen av evidensbaserade metoder samt för att utveckla praktiken. År 2010 deltog alla landsting, 165 kommuner och 22 kommundelar i ett utvecklingsarbete med ut- gångspunkt i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevården. Utbildning och kompetensutveckling är en väsentlig del och vid utgången av 2010 beräknas närmare 10 000 personer ha deltagit i den baskurs som Sveriges Kommuner och Landsting tagit fram inom projektet. Satsningen är föremål för utvärdering, men av det som har framkommit hittills tycks de nationella riktlinjerna ha fått ett ökat genomslag (Lägesrapport 2011, Socialstyrelsen). Se även av- snitt 7.4.1, Plattform för evidensbaserad praktik.

Förstärkt tillsyn 2008–2010

Socialstyrelsen har i juni 2011 slutredovisat ett uppdrag om en ökad och utvecklad tillsyn för att stärka kvalitet och likvärdighet i de vård- och behandlingsinsatser som kommuner och lands- ting tillhandahåller. Uppdraget har pågått sedan 2008 och regeringen har satsat totalt 40 miljoner kronor på detta uppdrag. Drygt 670 verksam- heter inom missbruks- och beroendevården har granskats under åren 2008–2010. Vid 50 av dessa har gemensam tillsyn genomförts av både hälso- och sjukvård och socialtjänst (Tillsynsrapport 2011, Socialstyrelsen samt Missbruks- och beroendevården – iakttagelser och resultat från tillsynen 2008–2010, Socialstyrelsen 2011). De nationella riktlinjerna för missbruks- och beroendevården har enligt Socialstyrelsen fått genomslag både inom hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens missbruks- och beroende- vård. Det är framför allt inom primärvården och bland HVB som kunskapen om och använd- ningen av riktlinjerna behöver öka. Samverkan mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården fungerade vidare enligt Socialstyrelsen bra, sär- skilt då olika samverkanslösningar har byggts upp. Däremot behöver samarbetet utvecklas mellan primärvården och den specialiserade beroendevården, särskilt när beroendevården bedrivs vid psykiatriska kliniker. Det gick i allmänhet snabbt att få påbörja behandling inom såväl socialtjänstens som landstingens miss- bruks- och beroendevård. Tillsynen visar också att majoriteten av behandlingspersonalen har adekvat utbildning på gymnasienivå inom vård och omsorg i öppenvård och HVB.

Både socialtjänsten och hälso- och sjukvården uppgav enligt Socialstyrelsen att man uppmärk- sammade eventuella barns situation och be- handlingen anpassades till familjesituationen. Närstående erbjöds ofta stöd inom missbruks- och beroendevården medan stöd till barn gavs av socialtjänstens enheter för barn och familj eller frivilligorganisationer. Inom flera beroendeen- heter och inom socialtjänstens öppenvård fanns s.k. barnombud som stöd till övrig personal. Däremot visade tillsynen att dokumentation av barnens situation behöver förbättras. Inom primärvården saknades ofta skriftliga rutiner för hur man ska anmäla till socialnämnden om barn har behov av stöd och skydd.

Många verksamheter inom socialtjänsten och en tredjedel av landstingens beroendevård erbjöd särskilda behandlingsgrupper för kvinnor. Lika

160

stor andel av landstingens beroendevård erbjöd insatser för gravida kvinnor med missbruks- och beroendeproblem.

Socialstyrelsen har krävt att åtgärder ska vid- tas för att de brister som uppmärksammats ska rättas till.

Inflytande och delaktighet

Brister i delaktighet och brukarinflytande

Resultatet av öppna jämförelser pekar på att missbruks- och beroendevården generellt visar stora regionala skillnader. Det område som enligt Socialstyrelsen tycks vara mest eftersatt är delaktighet, dvs. det saknas ofta lokala riktlinjer och rutiner för bl.a. brukarråd och vårdplaner (www.socialstyrelsen.se/oppnajamforelser).

Endast 20 procent av kommunerna har en policy för brukarinflytande i verksamheten genom t.ex. brukarråd, brukarrevisioner eller deltagande i referens- eller styrgrupp. När det gäller inflytande på individnivå har drygt hälften av kommunerna rutiner för uppföljnings- eller avslutningssamtal i enskilda ärenden och ungefär lika stor andel av kommunerna har en fastställd och dokumenterad rutin för hur klienter och handläggare gemensamt utarbetar vårdplanen.

Statligt bedriven missbruksvård

Fakta om verksamheten under 2010

SiS drev 11 LVM-hem under 2010 (13 under 2009) som sammanlagt hade 320 platser (348 under 2009). Antalet intagna personer var i stort sett oförändrat 2010 jämfört med 2009 – cirka 1 040 personer (32 procent kvinnor och 68 pro- cent män). Den genomsnittliga beläggningen ökade till 105 procent (88 procent 2009). Genomsnittligt antal vårddygn för utskrivna klienter var 136 (130 under 2009). Sammantaget innebär detta att institutionerna haft mycket hög beläggning under 2010. (Källa: Årsredovisning 2010, SiS)

Vidtagna förbättringsåtgärder under 2010

SiS har under året arbetat bedrivit ett utveck- lingsarbete bl.a. genom att förbättra rättssäker- heten och utbilda personalen. Se vidare under avsnittet Statligt bedriven ungdomsvård.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Hög beläggning men socialtjänsten och klienterna är överlag nöjda

Socialtjänstens efterfrågan på missbruksvård var hög under 2010. Den höga beläggningen inom LVM-vården, på vissa institutioner överbe- läggning, har enligt SiS årsredovisning för 2010 haft negativ inverkan på säkerheten på insti- tutionerna och klienternas upplevelse av trygg- het. Under året har ett arbete pågått med att förbättra säkerheten inom verksamheten på olika nivåer, till exempel genom utbildningar. Vidare har SiS tagit fram riktlinjer för det personnära säkerhetsarbetet.

SiS bedömer i årsredovisningen att de bedriver ett framgångsrikt arbete med att motivera klienter till frivillig vård. För en t.ex. klienter med samsjuklighet (missbruk i kombination med psykisk problematik) är det dock svårt att finna ett passande alternativ. Vid utskrivningen uppger 78 procent av klienterna att de fått bra stöd av personalen att fundera över sin situation. Kvinnor tycker i något högre grad än män att de fått stöd att fundera över sin situation. Vid 83 procent av utskrivningarna uppger social- tjänsten att de skulle förorda en placering på samma institution i ett liknande ärende.

Hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden

Tillgång till insatser av god kvalitet

Inom ramen för regeringens Hemlöshetsstrategi, Hemlöshet många ansikten mångas ansvar under åren 2007–2009, har ett antal insatser genom- förts. Drygt 46 miljoner kronor har fördelats till 23 satsningar. Huvudaktiviteten inom strategins samtliga mål har varit att ge stöd till lokalt utvecklingsarbete för att utveckla arbetssätt och arbetsorganisation i syfte att åstadkomma ut- hålliga strukturer i arbetet mot hemlöshet Andra viktiga insatser har varit de vägledande doku- ment som tagits fram och som syftar till att ge kommunerna stöd i bl.a. det vräkningsföre- byggande arbetet samt ge olika aktörer stöd i valet av boendelösningar för hemlösa personer (Hemlöshet – många ansikten, mångas ansvar, Socialstyrelsen slutrapport 2010). Ett viktigt stöd i arbetet med hemlöshet är det webbverktyg som Socialstyrelsen publicerat och som ska fungera som en kunskapsportal där information

161

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

och verktyg finns samlat för dem som arbetar mot hemlöshet.

Utvärderingen av de lokala utvecklingssats- ningarna visar att det finns påtagliga positiva resultat från de projekt som arbetade med vräkningsförebyggande arbete, framför allt i projekt där det funnits ett nära samarbete med Kronofogdemyndigheten. Utvärderingen visar dock att insatserna endast i begränsad ut- sträckning baseras på den forskning som finns på området och att de endast delvis kunnat nå de mål som hemlöshetsstrategin satt upp. (Utvär- dering av hemlöshet – många ansikten, mångas ansvar, Lunds Universitet, 2011).

Hemlöshet påverkar och påverkas av bostads- och socialpolitik och berör arbetsmarknaden, hälso- och sjukvården och integrationspolitiken. Åtgärder mot hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden kräver därför insatser och samverkan mellan många aktörer. Detta behov har tydliggjorts i och med regeringens hemlös- hetsstrategi under åren 2007–2009 som angav en tydlig handlingsinriktning och ett brett an- greppssätt.

Pågående uppdrag som avser hemlöshet

Socialstyrelsen ska i samråd med Boverket återkommande genomföra uppföljande inter- vjuer med ett urval av kommuner om kom- munernas boendelösningar för personer som av olika skäl inte blir godkända som hyresgäster på den ordinarie bostadsmarknaden. Socialstyrelsen ska även genomföra en nationell kartläggning av hemlöshetens omfattning och karaktär 2011. Omfattningen av hemlösa barnfamiljer ska fram- gå av kartläggningen samt omfattningen av barn och ungdomar som av olika skäl lever under hemlösa förhållanden utanför familjen.

Stöd och hjälp till brottsoffer och deras anhöriga

Tillgång till insatser av god kvalitet

Arbetssätten har utvecklats

Socialtjänstens arbete med våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld har enligt Socialstyrelsen förbättrats. Kommunerna tar i dag ett helt annat ansvar än tidigare för dessa personer och Socialstyrelsens tillsyn under 2010 visar att kommunerna arbetar mer strukturerat än tidigare med dessa frågor. Arbetet är mer

övergripande och omfattar både insatser till våldsutsatta kvinnor samt barn som bevittnar våld och insatser till våldsutövare. Många kom- muner satsar på att höja personalens kompetens när det gäller våldsproblematiken och flera kommunerna har involverat äldreomsorgen och omsorgen om personer med funktionsned- sättning i arbetet. Flera kommuner försöker också förbättra samverkan och information. Det förekommer dock fortfarande brister bl.a. när det gäller det långsiktiga arbetet. Vissa särskilda gruppers behov kan inte heller alltid tillgodoses på ett bra sätt. Fortfarande saknas t.ex. skyddade boenden som är anpassade till våldsutsatta kvinnor med särskilda behov, t.ex. kvinnor med missbruksproblem. Socialtjänsten behöver också bli bättre på att uppmärksamma och utreda behovet av stödinsatser för barn som bevittnat våld. (Lägesrapport 2011 och Socialstyrelsens redovisning av fördelade utvecklingsmedel [109 miljoner kronor per år] för att förstärka kvinnojoursverksamheter och kvalitetsutveckla stödet till våldsutsatta kvinnor och deras barn 2007–2009).

Därutöver har kvinnojourer och brottsoffer- jourer fått ökad kunskap om och förbättrat bemötandet och stödet till våldsutsatta homo- sexuella, bisexuella och transpersoner. Det visar Socialstyrelsens uppföljning av de frivillig- organisationer som tilldelats statsbidrag (cirka 6 miljoner kronor) för ändamålet 2008–2010 (Rapport om medel för att stärka brottsoffer- stödet till homosexuella, bisexuella och trans- personer, Socialstyrelsen maj 2011).

Insatser har utvärderats

Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen (2008) utvärderat effekten av olika insatser för våldsutsatta kvinnor, barn som bevittnat våld samt män som utövar våld i nära relationer. Resultaten visar att män, som utövat våld och fått insatser, självuppskattade sin psykiska hälsa bättre och de använde mindre alkohol och narkotika. När det gäller insatser till våldsutsatta kvinnor visar resultaten att kvinnornas psyko- sociala hälsa förbättrades men efter ett år var det fortfarande en stor andel kvinnor som hade allvarliga psykiska problem. Det var en stor andel av kvinnorna som på nytt hade utsatts för våld under uppföljningsåret. Generellt sett upp- skattade kvinnorna insatserna. Insatser direkt riktade till barn – dvs. verksamheter inriktade på arbete med våld och BUP – visade sig ha positiva

162

effekter, t.ex. när det gäller barnens psykiska hälsa och förmåga att hantera sina känslor jäm- fört med andra insatser. (Socialstyrelsens redo- visning av uppdrag att utvärdera socialtjänstens insatser till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld, 30 juni 2011).

Behov av ökad kunskap till personer som utsätts för hedersrelaterat våld

Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen bl.a. genomfört en behovsinventering för att för- bättra stödet till dem som utsätts för eller riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck. Socialstyrelsen bedömer att det finns behov av ökad kunskap och insatser inom flera områden, t.ex. utvärderingar av de insatser som ges under och efter tiden på skyddat boende samt behandlingsinsatser som riktar sig till hela familjen. (Socialstyrelsens redovisning Personer utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck samt barn och unga som blir gifta mot sin vilja, mars 2011.)

Utvecklingsmedel

I syfte att förbättra och kvalitetsutveckla social- tjänstens arbete har kommunerna tilldelats 109 miljoner kronor årligen. Dessa medel för- delas enligt regeringens riktlinjer via läns- styrelserna. Socialstyrelsen har haft i uppdrag att följa upp och utvärdera satsningen och redo- visade i juni 2011 en utvärdering avseende åren 2007–2009. Utvecklingsmedlen har lett till ett omfattande utvecklingsarbete på området. Totalt har 262 av landets kommuner genomfört 467 projekt. Befintliga verksamheter i såväl ideell som kommunal regi har stärkts och nya verk- samheter har etablerats. Personalens kompetens har ökat och minst 27 000 personer från social- tjänsten och ideella föreningar har fått ut- bildning. Utvecklingsarbetet har dock inte alltid varit så strukturerat, långsiktigt och samordnat som det var tänkt. Socialstyrelsen lämnar i sin utvärdering förslag till hur medlen ska kunna användas mer effektivt framöver.

Förbättrat kunskapsstöd

Med utgångspunkt från den tillsyn som genom- förts och den kunskap som nu finns på området har Socialstyrelsen tagit fram allmänna råd om socialnämndens arbete med våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld (SOFS 2009:22). Myndigheten har även tagit fram bedömnings- instrument för att effektivisera och göra bedöm-

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

ningarna mer enhetliga. En handbok som ska ge ytterligare stöd i det praktiska arbetet har även publicerats.

Prostitution och offer för människohandel

Tillgång till insatser av god kvalitet

Utbildningsmaterial avseende människohandel och prostitution

Socialstyrelsen har som en del i regeringens handlingsplan mot prostitution och människo- handel för sexuella ändamål (skr. 2007/08:167) tagit fram utbildningsmaterial avseende män- niskohandel och prostitution – ett för verksam- heter som arbetar med vuxna och ett för verksamheter som arbetar med barn och unga. Materialet ska ge personal inom socialtjänst, hälso- och sjukvård, ungdomsmottagningar och frivilligorganisationer kunskap om prostitution och människohandel för sexuella ändamål.

Socialstyrelsen har även i uppdrag att ut- värdera arbetet inom kommunerna som rör insatser riktade till sexköpare och arbetet vid socialtjänstens prostitutionsgrupper. Uppdraget ska redovisas den 1 mars 2012.

Behov av sammanhållna insatser för utsatta personer på SiS

Statens institutionsstyrelse (SiS) redovisar i Slutrapporten – uppdrag att förstärka arbetet med vuxna missbrukare och ungdomar som har varit, är eller riskerar att bli utsatta för pros- titution eller människohandel för sexuella ända- mål, att SiS klienter är en utsatt målgrupp som har omfattande behov av insatser på flera livsområden (uppdraget är en del av handlings- planen mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål). Enligt en kartläggning har cirka 7 procent av de ungdomar på SiS som intervjuats uppgett att de haft sex i utbyte mot någon form av ersättning – främst pengar, alko- hol eller narkotika (12 procent av flickorna och 4 procent av pojkarna). När det gäller vuxna uppger 7 procent av de intervjuade att de haft sex i utbyte mot någon form av ersättning (15 pro- cent av kvinnorna och 4 procent av männen).

Utbildning om sexuell exploatering, såsom prostitution och människohandel, har genom- förts för SiS personal – både ledningspersonal och behandlingspersonal. Ökad kunskap om vikten av sexuell hälsa har bidragit till en bättre

163

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

eftervårdsplanering i samverkan med social- tjänsten. SiS har tillsammans med socialtjänsten utvecklat arbetssätt för att stärka samverkan dem emellan. Gemensamma erfarenheter av arbetet med vårdkedjor visar på vikten av en tidig gemensam planering och en sammanhållen vård- insats som omfattar både institutionsvistelsen och eftervården. (Statens institutionsstyrelses hemsida om MVG-projektet).

Analys och slutsatser

Utredningar, lägesrapporter och tillsynen har fortsatt uppmärksammat allvarliga missför- hållanden och brister inom vården av de mest utsatta barnen och ungdomarna som samhället omhändertagit för att de ska få en god, säker och trygg vård. Åtgärder för att förbättra ut- vecklingen och tillsynen har genomförts under föregående mandatperiod, bl.a. genom de förslag som regeringen lämnade till riksdagen i pro- positionen Utveckling av den sociala barn- och ungdomsvården m.m. (prop. 2006/07:129) och i propositionen Samordnad och tydlig tillsyn av socialtjänsten (prop. 2008/09:160) om en stärkt barnperspektiv i tillsynen av bl.a. HVB och SiS institutioner.

När barn och unga omhändertas av samhället är det viktigt att den vård och omsorg som ges är av god kvalitet och att den är säker och trygg. För att stärka förutsättningarna för en god samhällsvård av barn och unga är ytterligare insatser nödvändiga. Barnskyddsutredningen, som haft i uppdrag att se över bestämmelserna till stöd och skydd för barn och unga, har i juli 2009 lämnat förslag för att ytterligare stärka barnets rättigheter (Lag om stöd och skydd för barn och unga SOU 2009:68). Förslagen syftar bl.a. till att förtydliga socialtjänstens ansvar för placerade barn och unga. Upprättelseutred- ningen föreslår i sitt betänkande ett säker- hetsprogram för samhällsvården (SOU 2011:9), att en myndighet systematiskt och kontinuerligt ska följa förekomsten av övergrepp och allvarliga försummelser i samhällsvården samt sprida kunskap om erfarenheter för att så långt det är möjligt förhindra framtida övergrepp och miss- förhållanden.

Det finns grupper med svag förankring på arbetsmarknaden som i dag klarar sin för- sörjning, helt eller delvis, med hjälp av eko- nomiskt bistånd. Utrikes födda är bl.a. över-

representerade bland de långvariga bistånds- mottagarna. Det krävs breda och långsiktiga lösningar för att motverka denna utveckling. För att motverka att dessa grupper fastnar i passivitet är det viktigt att fortsätta stärka drivkrafterna för arbete. Etableringsreformen, som trädde i kraft den 1 december 2010, är en viktig åtgärd som syftar till att nyanlända ska få stöd för att snabbare etablera sig på arbetsmarknaden (se vidare utgiftsområde 13 Integration och jäm- ställdhet).

Missbruks- och beroendevården är inne i ett intensivt utvecklingsskede i takt med att kun- skapen på området ökar. Det arbete som pågår inom ramen för regeringens överenskommelse med Sveriges Kommuner och Landsting om en evidensbaserad praktik inom missbruksområdet

– Kunskap till Praktik – tyder på att satsningen bidrar till en positiv utveckling där Socialstyrel- sens nationella riktlinjerna får ökat genomslag. Missbruksutredningen, som sett över missbruks- och beroendevården, har lämnat förslag för hur framtidens vård och behandling bör utformas för att fungera bättre. Utredningen remissbehandlas.

Regeringens hemlöshetsstrategi har lett till att det finns många bra exempel på hur olika aktörer kan arbeta för att undvika vräkning och hemlös- het. Antalet vräkningar varierar kraftigt mellan olika kommuner, vilket tyder på att det finns möjligheter för kommuner att välja effektiva arbetssätt som ger positiva resultat. För att mot- verka vräkningar är det angeläget att alla kom- muner tillägnar sig dessa erfarenheter, särskilt vad avser barnfamiljer. Arbetet med hemlöshet i kommunerna behöver över huvud taget fortsatt utvecklas utifrån den kunskap som finns på området. Utvärderingar visar att få kommuner bygger sitt arbete på aktuell forskning. Istället förekommer en stor mängd lokala modeller och lösningar.

Ett omfattande utvecklingsarbete har pågått under de senaste åren för att utveckla social- tjänstens arbete för att våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld ska få det stöd som de behöver. Det finns en betydande kunskap på området som nu behöver spridas och tillämpas ute i kommunerna. Tillsynen visar på tydliga förbättringar men identifierar samtidigt områden som behöver utvecklas.

164

Lagändringar under året

Riksdagen har efter förslag från regeringen be- slutat om ändringar i ansvarsfördelningen mellan bosättnings- och vistelsekommunen (prop. 2010/11:49 Ansvarsfördelning mellan bosätt- ningskommun och vistelsekommun). Från och med den 1 maj 2011 gäller att bosättningskom- munen har ett utökat ansvar i förhållande till tidigare även om vistelsekommunens yttersta ansvar kvarstår. Se även avsnitt 7.4.2.

Den 1 augusti 2011 trädde nya bestämmelser om sluten ungdomsvård ikraft. Syftet med bestämmelserna är bl.a. att förbättra verkställig- heten och öka möjligheterna till successiv utslussning under kontrollerade former (prop. 2010/11:107 Förbättrad utslussning från sluten ungdomsvård). Statens institutionsstyrelses an- slag ökade med 20 miljoner kronor fr.o.m. 2011 för att organisera en strukturerad utslussning utifrån de nya bestämmelserna. Se även utgifts- område 4 Rättsväsendet.

7.4.4Stödinsatser till personer med funktionsnedsättning

Sammanfattning

Allt fler får del av insatser enligt socialtjänst- lagen, LSS och personlig assistans med assistans- ersättning, vilket innebär att fler också får del av personligt behovsprövade insatser. För att säker- ställa assistansreformens långsiktiga hållbarhet har regeringen gett berörda myndigheter i upp- drag att åstadkomma ökad säkerhet och enhet- lighet i bedömningen av assistansersättning. En utredare har vidare fått i uppdrag att föreslå åtgärder för att motverka fusk, oegentligheter och överutnyttjande av ersättningen samt ana- lysera grundorsakerna till kostnadsutvecklingen och på grundval av analysen föreslå åtgärder för att komma till rätta med kostnadsutvecklingen med utgångspunkt i de mål och den allmänna inriktning som föreskrivs i LSS (dir. 2011:26).

Bostäder med särskild service uppfyller inte alltid de krav som kan ställas på bostäder som ska vara utformade så att personer med om- fattande funktionsnedsättning får möjlighet att leva som andra. Iakttagelser i tillsynen och öppna jämförelser visar att det finns bostäder som har en sådan placering och utformning att de får en institutionell prägel. Iakttagelser i

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

tillsynen visar även att det kan förekomma begränsnings- och tvångsåtgärder, främst i gruppbostäder.

Personer med funktionsnedsättning som har insatser enligt socialtjänstlagen och LSS har svårt att få ett arbete. Daglig verksamhet har enligt Socialstyrelsen för många blivit en ersättning för arbete och det rör framför allt unga med funk- tionsnedsättning. Utvecklingen visar att endast ett fåtal personer går från daglig verksamhet till ett lönearbete samtidigt som allt fler ungdomar går direkt från gymnasiet till daglig verksamhet. Regeringen har genomfört ett antal olika sats- ningar för att främja sysselsättning och arbete för personer med psykisk funktionsnedsättning. Det har även genomförts en rad satsningar för personer med andra funktionsnedsättningar, se funktionshinderspolitiken.

Särskilda statliga satsningar inom psykiatri- området 2008–2010 har resulterat i att perso- nalens kompetens har stärkts. Iakttagelser i till- synen visar också att personalen oftast har ade- kvat kompetens.

Regeringen genomför en satsning på hjälp- medel för personer med psykisk funktionsned- sättning i syfte att personerna genom ökad användning av tekniska hjälpmedel ska bli mer delaktiga i samhället. En studie som genomförts inom ramen för projektet visar att hjälpmedel till personer med psykisk funktionsnedsättning är mycket lönsamma för alla. För kommuner och landsting som bekostar hjälpmedel, tar det bara ett och ett halvt år innan man får täckning för sina kostnader.

Utveckling av insatser och kostnader

Det fanns stora variationer mellan såväl län som kommuner, när det gäller antal personer med beslut om insats enligt LSS i förhållande till befolkningen. I Hallands län och Stockholms län fanns 2009 de lägsta andelarna av befolkningen med LSS-insatser, drygt 0,5 procent. I Väster- bottens län fanns högsta andelen av befolk- ningen med LSS-insatser, 0,9 procent. Antalet personer med insatser har ökat med cirka 6 300 personer under perioden 2006–2010. Kostna- derna för LSS uppgick till 36,4 miljarder kronor 2010 (35,1 miljarder kronor 2009).

Även insatserna hemtjänst eller bostad med särskild service enligt socialtjänstlagen ökar (se tabell 7.1). Kostnaderna för insatser inom detta

165

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

område uppgick till 8,8 miljarder kronor 2010 (8,6 miljarder kronor 2009).

Merparten av de personer som får insatser enligt LSS är män (57 procent).

Tabell 7.6 Kommunens kostnader för insatser till personer med funktionsnedsättning, löpande kostnader

Miljarder kronor

	2006	2008	2010
Insatser enligt socialtjänstlagen/HSL	7,1	8,4	8,8

Insatser enligt LSS	29,0	33,6	36,4

Summa	36,1	42,1	45,2

Källa: Statistiska centralbyrån, Kommunernas räkenskapssammandrag 2005- 2010.

Under de senaste åren har, enligt Socialstyrelsen, allt fler verksamheter lagts ut på entreprenad, vilket har bidragit till att kommunernas köp av insatser ökar (Lägesrapport 2011). Under 2009 köpte kommunerna insatser till personer med funktionsnedsättning för 7,9 miljarder kronor. De köpta insatserna utgör en väsentlig ökning från året innan. Sedan 2005 har kostnaderna för köpt verksamhet ökat med 33,4 procent i fasta priser (Lägesrapport 2011).

Tillgång till insatser av god kvalitet

Särskilda stimulansbidrag har bidragit till utvecklingsarbete

Kommunerna har under perioden 2007–2010 fått sammanlagt 520 miljoner kronor i statliga stimulansbidrag för att i samband med en ny vårdform förstärka sin verksamhet för personer med psykisk funktionsnedsättning inom ett antal prioriterade områden. Socialstyrelsen har följt upp satsningen. (Insatser för personer med psykiska funktionsnedsättningar – kommuner- nas användning av stimulansbidragen 2007–2010, juni 2011). Socialstyrelsen anser bl.a. att sam- verkan mellan kommuner och landsting utveck- las positivt och myndigheten bedömer att det finns goda förutsättning att uppnå formaliserade och övergripande strukturer för samarbete. Kommunerna har vidare i hög grad satsat på kompetensutveckling för att utveckla sina arbetsmetoder och för att kunna tillgodose enskildas behov på ett professionellt sätt. Kom- munerna strävar enligt Socialstyrelsen efter att etablera ett mer evidensbaserat arbetssätt och har använt statsbidrag i detta syfte men det kommer att ta tid innan de nationella riktlinjer som finns inom området är implementerade. Dessutom har

kommuner i allt högre grad uppmärksammat boende- och sysselsättningsområdet. Mellan 2008 och 2010 har det skett en ökning av antalet boendeplatser som riktar sig till specifika mål- grupper, vilket enligt Socialstyrelsen tyder på att kommuner använt statsbidraget för att få till stånd mer individuellt anpassade lösningar. Stats- bidraget har även bidragit till att stödja en positiv utveckling när det gäller flexibla och individ- anpassade lösningar på sysselsättningsområdet.

Kommunerna har enligt Socialstyrelsen hun- nit olika långt i sitt utvecklingsarbete och vissa verksamheter behöver planeras och förberedas under relativt lång tid.

Särskilda satsningar inom psykiatriområdet har stärkt personalens kompetens.

Sedan 2009 genomförs en statlig satsning för att åstadkomma konkreta och varaktiga förbätt- ringar för personer med psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning. Statsbidraget till kommuner och landsting, för att förstärka kompetensen hos personal som i sitt arbete kommer i kontakt med personer med psykisk sjukdom eller psykisk funktionsnedsättning, har sedan det infördes bidragit till omfattande utbildningsinsatser i hela landet och att kompe- tensen hos personal har stärkts (Lägesrapport 2011, Socialstyrelsen). Den positiva bild som Socialstyrelsen presenterade föregående år be- kräftas även i en delrapport 2011 (Delrapport II Kompetenssatsning – personal som i sitt arbete kommer i kontakt med personer med psykisk sjukdom eller psykisk funktionsnedsättning, Socialstyrelsen juni 2011). Kompetenssatsningen är enligt Socialstyrelsen omfattande över hela landet och når rätt målgrupper (i flertalet län är samtliga kommuner involverade tillsammans med landstinget). De samlade utbildningsakti- viteterna över professions- och verksamhets- gränser har enligt Socialstyrelsen hittills inne- burit framsteg mot målet gemensam kun- skapsbas och bättre samverkan mellan social- tjänst och hälso- och sjukvård. Mycket talar enligt Socialstyrelsen också för att kompetens- satsningen bidrar till målet att utveckla och upprätthålla en evidensbaserad praktik.

Under 2010 anordnades enligt delrapporten 3 200 utbildningsdagar i form av konferenser, kurser och handledningsgrupper med platser för totalt 44 000 deltagare, varav 6 500 utbild- ningsplatser avsåg mer omfattande utbildningar (6–18 dagar eller högskolekurser om minst 7,5

166

högskolepoäng). Utbildningarna täcker in vik- tiga teman och satsningen som helhet visar på bredd, djup och stor variation.

Framgångsfaktorer har varit en aktiv med- verkan från patient-, intresse- och anhörigorga- nisationerna, krav på gemensamma utbildningar över professions- och huvudmannaskapsgränser och att många utbildningar lagt stor vikt vid att utforma aktiviteter utifrån lokala behov, aktuell kunskap och pedagogik (Lägesrapport 2011).

Iakttagelser i tillsynen visar också att perso- nalen – både ansvariga chefer och personalen i verksamheterna – oftast har adekvat kompetens (Tillsynsrapport 2011).

Iakttagelser i tillsynen och öppna jämförelser om boendesituationen

Begränsnings- och tvångsåtgärder i olika former har iakttagits i Socialstyrelsens tillsyn under 2010, främst i gruppbostäder (Tillsynsrapport 2011, Socialstyrelsen). I första hand handlar det enligt Socialstyrelsen om olika former av frihets- inskränkningar, t.ex. att begränsa tillgången till gemensamma utrymmen i bostäder med särskild service, sätta upp grindar och hålla dörrar låsta när personalen inte är där. I ett par verksamheter har det förekommit nedläggning och fast- hållning. I de granskade fallen handlar det enligt Socialstyrelsen mestadels om att personal ställts inför mycket svåra situationer med människor som är påtagligt utåtagerande. Socialstyrelsen bedömer att verksamheterna behöver kun- skapsstöd för att kunna hantera och undvika de aktuella situationerna. Socialstyrelsen har sedan juni 2011 regeringens uppdrag att ta fram ett informationsmaterial som riktar sig till arbets- givare för att användas som underlag vid bedöm- ningar av vilka kunskaper och erfarenheter som kan behövas för arbete inom verksamheter som ger stöd, service och omsorg till personer med funktionsnedsättningar. Uppdraget ska redo- visas senast den 15 februari 2012.

Andra iakttagelser i tillsynen 2010 är att det förekommer att bostäder med särskild service för personer med funktionsnedsättning byggs ihop med särskilda boendeformer för äldre. En koncentration av bostäder med särskild service och andra sociala verksamheter gör att bostads- området enligt Socialstyrelsen kan få en institu- tionell prägel. Det förekommer även att det bor så många personer i en gruppbostad att det medför en ökad risk för att de personer som bor där stör varandra, att fler regler införs och att de

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

individuella behoven blir svårare att tillgodose. (Tillsynsrapport 2011.)

I tillsynen har iakttagits att enskilda personer med psykisk funktionsnedsättning placerats i HVB, i vissa fall med långa placeringstider upp till 10–15 år, utan att hemkommun planerar för att erbjuda ett fullvärdigt boende. (Tillsyns- rapport 2011.)

Daglig verksamhet viktigt, men kan komma att ersätta arbete

Personer med funktionsnedsättning, som har insatser från kommunerna enligt LSS eller socialtjänstlagen, har arbete i mindre utsträck- ning än andra (Lägesrapport 2011, Socialstyrel- sen). Endast 10 procent hade en förankring på arbetsmarknaden 2010. Den kommunala stöd- insatsen daglig verksamhet har för många blivit en ersättning för arbete och det rör framför allt unga personer med funktionsnedsättning. Orsa- ken till detta är enligt Socialstyrelsen att svårig- heter på arbetsmarknaden i särskilt hög grad drabbat personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Saker som på- verkar är bl.a. funktionsnedsättningens art, bristande tillgänglighet och diskriminering på arbetsmarknaden.

Det ska i sammanhanget sägas att daglig verksamhet enligt Socialstyrelsen ofta ses som en viktig och positiv del av livet. Enligt forskningen ger daglig verksamhet en identitet, vänskap och samvaro med arbetskamrater, någonting att göra, struktur på dagen, glädje i att tillverka och en känsla av att bemästra något (Bostad med särskild service och daglig verksamhet – En forskningsöversikt, Socialstyrelsen 2011). En oroande utveckling är dock att endast ett fåtal personer går från daglig verksamhet till ett lönearbete samtidigt som allt fler ungdomar går direkt från gymnasiet till daglig verksamhet. (Lägesrapport 2011).

Socialstyrelsen har utarbetat en vägledning för hur den dagliga verksamheten och dess sam- verkan med andra aktörer ska utformas. Detta för att den grupp som står nära arbetsmarknaden ska få ökade möjligheter till lönearbete. (På tröskeln, Daglig verksamhet med inriktning på arbete, april 2010).

167

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Sysselsättning till personer med psykisk funktionsnedsättning

Kommunerna kan enligt Socialstyrelsen erbjuda någon form av sysselsättning till personer med psykisk funktionsnedsättning (Tillsynsrapport 2011, Socialstyrelsen). Det finns dock enligt Socialstyrelsen behov av att bättre anpassa sysselsättningen till de individuella behoven.

Inom ramen för regeringens särskilda psykiatrisatsning (skr. 2008/09:185) har åtgärder vidtagits för att förbättra tillgången till arbete och sysselsättning för personer med psykisk funktionsnedsättning. Regeringen beslutade i december 2008 att ge Arbetsförmedlingen i upp- drag att i samverkan med Försäkringskassan upphandla rehabilitering och andra typer av stödtjänster för personer med nedsatt arbets- förmåga på grund av psykisk funktionsned- sättning. Totalt har 150 miljoner kronor avsatts för detta ändamål 2009–2011. Bidraget används framför allt till arbetsledningsstöd som utgår till de upphandlade aktörerna per anvisad plats. Många sociala företag har visat intresse av att utöka antalet platser. För att ge Arbetsför- medlingen möjlighet att öka platsantalet och vidga utbudet av arbetsuppgifter har regeringen i april 2011 beslutat att förlänga uppdraget till och med 2014 (dnr. S2006/9394/FS). Se även Hälso- och sjukvårdspolitik, avsnitt 4.6.4.

Socialstyrelsen har även haft i uppdrag att fördela medel till kommuner som upphandlat extern sysselsättning från privata aktörer i syfte att uppmuntra mångfald och valfrihet. Under 2010 ansökte 27 kommuner om bidrag (23 kommuner 2009). De sysselsättningsplatser som kommunerna fick bidrag för 2010 berörde 514 personer. Skälen till att så få kommuner ansökt om ersättning är enligt Socialstyrelsen bl.a. att kommunerna väljer att driva verksamhet i egen regi och att man inte är intresserad av alternativa driftsformer.

Juridiska personer som tillhandahåller me- ningsfull sysselsättning till personer med psykisk funktionsnedsättning kan efter ansökan hos Socialstyrelsen få ett verksamhetsstöd. Syftet med statsbidraget, som regleras i en särskild förordning (2009:955), är att förstärka och komplettera kommunernas och landstingens insatser för nämnda målgrupp. Statsbidraget för 2009 (9,5 miljoner kronor) har enligt Social- styrelsens uppföljning bl.a. använts till hand- ledartjänster, kurser, utökat antal timmar och personer inom befintliga verksamheter och

ombyggnadsarbeten inklusive material (Syssel- sättning för personer med psykisk funktions- nedsättning, Socialstyrelsen 2011). Utbudet har enligt uppföljningen ökat och blivit mer varierat. Antalet deltagare har också ökat. De 32 verk- samheter som erhållit 2009 års statsbidrag har enligt Socialstyrelsen redovisat att uppskatt- ningsvis cirka 240 personer tillkommit som nya deltagare. Under 2010 fördelades 19,5 miljoner kronor till 44 verksamheter.

För att utveckla insatsen meningsfull syssel- sättning för personer med psykisk funktions- nedsättning har Socialstyrelsen tagit fram en modell som kan ligga till grund för fördelning av statsbidrag. Bidraget har avsatts för kommu- nernas arbete med att utveckla innehållet i meningsfull sysselsättning för målgruppen (prop. 2009/10:176).

Stödet till föräldrar brister och behöver utvecklas

– LOV kan stödja utvecklingen

Samverkan kring barn med omfattande funk- tionsnedsättningar fungerar inte tillfredställande enligt Socialstyrelsen (Lägesrapport 2011, Social- styrelsen). Föräldrar till barn med funktions- nedsättning upplever i många fall social isolering och stress till följd av bristande samordning. Många familjer anser att stödet inte utformas utifrån familjens behov. Föräldrarnas möjlighet att påverka när de önskar avlastning är enligt Socialstyrelsen många gånger begränsat (se även avsnitt 7.4.2. Stöd till närstående – en rättighet). Det kan också brista i samverkan mellan de kommunala förvaltningarna (Lägesrapport 2011).

Genom att stärka familjernas inflytande och ta tillvara både barnens och föräldrarnas erfaren- heter och önskemål kan stödet enligt Social- styrelsen förbättras. Valfrihetssystem enligt LOV kan enligt Socialstyrelsen på sikt förväntas öka möjligheterna för enskilda att få service och stöd som är anpassat efter deras önskemål.

Myndigheten för handikappolitisk samord- ning, Handisam, har sedan maj 2011 regeringens uppdrag att samla erfarenheter och sprida information om metoder och strategier för hur barn och ungdomar med funktionsnedsättning ska kunna påverka beslut som rör dem själva (se vidare under Inflytande och delaktighet).

168

Inflytande och delaktighet

Personliga ombud kan öka människors självbestämmande och delaktighet

Ett personligt ombud är en särskild resursperson som är till för att kvinnor och män (18 år och äldre) med mer omfattande psykisk funktions- nedsättning ska få den hjälp och det stöd de behöver från olika huvudmän. Ombuden ska stötta människor så att de själva kan ta tag i sin situation, s.k. egenmaktförstärkning. En annan funktion är att ställa krav på myndigheter så att personerna får de insatser de har rätt till och att insatser samordnas. Sedan 2010 ingår även att verka för att den enskilde ska få tillgång till arbete, rehabilitering eller meningsfull syssel- sättning.

Personliga ombud är enligt Socialstyrelsen, som tillsammans med länsstyrelserna stödjer utvecklingen av verksamheterna, viktiga och ändamålsenliga för att på ett individuellt sätt ge stöd till personer psykisk funktionsnedsättning (Lägesrapport för verksamheter med personligt ombud 2010, Socialstyrelsen).

Det är, enligt Socialstyrelsen nu fler yngre personer som får insatser av personliga ombud än när ombudsverksamheten startade. Antalet med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har också ökat.

Det har enligt Socialstyrelsens inte skett några större förändringar i verksamheten under 2010. Antalet kommuner med ombud är oförändrat medan antalet ombud har minskat med ett par ombud (prognosen för 2011 visar på en ökning).

Hjälpmedel i fokus – för personer med psykisk funktionsnedsättning

Hjälpmedelsinstitutet (HI) har regeringens upp- drag att informera, utbilda och utveckla bra hjälpmedel för personer med psykisk funktions- nedsättning. Satsningen pågår under tiden 2009– 2011 under namnet Hjälpmedel i Fokus. Det övergripande målet är att personer med psykisk funktionsnedsättning genom ökad användning av tekniska hjälpmedel ska bli mer delaktiga i samhället. För att detta ska vara möjligt måste kunskapen om hjälpmedel öka liksom att det måste bli enklare att kunna ta reda på vilka produkter som finns att tillgå. Uppdraget och dess effekter ska slutredovisas senast den 1 maj 2012.

En fallstudie som HI gjort visar att till- gängligheten till kognitiva hjälpmedel för perso-

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

ner med psykisk funktionsnedsättning är låg och att det tar tid att få de hjälpmedel man behöver (Tillgänglighet till kognitiva hjälpmedel, HI 2010). På huvudmännens hemsidor saknas som regel information till brukarna.

Informationsstrategin för Hjälpmedel i Fokus utgår från en bred ansats; lokala informations- kampanjer och informationsmaterial till politiker och beslutsfattare. Samtidigt prioriteras också information till nya intressenter som t.ex. Arbetsförmedlingen och Kriminalvården.

HI har tagit fram ett informationspaket. Informationsmaterial har sänts ut till över 10 000 personer (bl.a. social- och omsorgschefer, hjälp- medelschefer, nämndpolitiker, biståndsbedö- mare). Man har även utbildat hjälpmedels- ambassadörer som åker runt och visar hjälp- medel. (Hjälpmedel i fokus, delrapport 2010 HI).

Hjälpmedel i Fokus erbjuder utbildningar till olika personalgrupper, där det ingår att åskåd- liggöra exempel från svårigheter i vardagen och hur hjälpmedel i sådana situationer kan an- vändas. Utbildningarna har varit uppskattade och har gett tips om hur man kan använda hjälpmedel. Totalt har drygt 6 000 personer fått utbildning om hjälpmedel.

Utvecklingsstöd har gått till 45 projekt där nästen 60 procent har en huvudman inom offentlig sektor. Som exempel kan nämnas hjälp- medel inom Kriminalvården och en utbild- ningssatsning där man lärt sig att bättre bemöta människor med ADHD-problematik.

Hjälpmedel lönar sig

Projektet Hjälpmedel i Fokus har initierat en kostnadsnyttostudie av hjälpmedel för att kunna svara på frågor om nytta och kostnader (Hjälp- medel lönsamma, HI 2010). Sammantaget visar studien att hjälpmedel till personer med psykisk funktionsnedsättning är mycket lönsamma för alla. För kommuner och landsting som bekostar hjälpmedel, tar det bara ett och ett halvt år innan man får täckning för sina kostnader.

Brukarinflytande och kommuners information till personer med funktionsnedsättning

Öppna jämförelser om hur kommuner arbetar för att personer med psykisk funktionsnedsätt- ning och deras anhöriga ska kunna ha inflytande och påverka den verksamhet som bedrivs visar att det finns utrymme för fortsatt utveckling. Mer än hälften av kommunerna saknar t.ex. en

169

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

tryckt informationsguide eller riktad informa- tion på hemsidan till målgruppen. Närmare två tredjedelar av kommunerna saknar arbetsformer eller metoder för brukarinflytande.

Samtliga kommuners hemsidor har granskats utifrån orienterbarhet, generell information och förekomst av alternativt format, t.ex. uppläst, lättläst och teckentolksformat. Resultaten visar att det går att hitta grundläggande information om stödet till personer med funktionsned- sättning förhållandevis snabbt. Uppläst informa- tion finns i störst omfattning av de alternativa format som granskats, över hälften av kom- munerna har det på sin webbplats. Information på lättläst svenska och teckenspråk finns endast i begränsad omfattning.

Barns möjlighet att komma till tals

En studie som genomförts av Socialstyrelsen 2009 visar att handläggare som beslutar om insatser enligt LSS, har bekymmer med att beakta barns och ungdomars synpunkter i sina utredningar. Detta eftersom barn och unga som tillhör målgruppen i LSS ofta har svårt att kommunicera verbalt. Det finns enligt Social- styrelsen ett behov av ett strukturerat utred- ningsförfarande vid bedömning av LSS-insatser. Det finns också behov av ett mer likartat arbets- sätt i LSS-ärenden i hela landet (Lägesrapport 2011, Socialstyrelsen).

Regeringen har därför givit Handisam i upp- drag att i samarbete med Handikappförbunden och i samråd med Barnombudsmannen samla erfarenheter och sprida information om metoder

och strategier för hur barn och ungdomar med funktionsnedsättning ska kunna påverka beslut som rör dem själva. Uppdraget ska redovisas senast i november 2012. Bakgrunden är att barn och ungdomar sällan själva får uttrycka sina åsikter i fråga om det stöd som faktiskt rör deras utveckling, välbefinnande och vardag. Det gäller såväl planering och utformning som beslut om och uppföljning av sådana insatser.

Utvecklingen av assistansersättning till personlig assistans och bilstödet

Assistansersättningen till äldre personer samt barn och unga ökar mest

Assistansreformen har inneburit ökad valfrihet, större inflytande och bättre livskvalitet för många personer med omfattande funktions- nedsättningar (socialutskottets betänkande 2009/10:SoU21).

Antalet personer med assistansersättning till personlig assistans fortsätter att öka men ökningstakten har påtagligt avtagit det senaste året. Sedan 2002 har antalet personer som får assistansersättning ökat med cirka 4 400 perso- ner och antalet timmar med i genomsnitt drygt 20 timmar per vecka och person. Av de som får assistansersättning är 53 procent män och 47 procent kvinnor.

Även de totala kostnaderna för assistans- ersättningen ökar som en följd av att antalet personer, timmar och timkostnader ökar, men ökningen är inte lika hög som tidigare år.

Tabell 7.7 Kostnader för assistansersättning, antal personer som har assistans och beviljade timmar per vecka i genomsnitt 2002–2010

År	Kostnad			Kostnads-	Antal	Antal	Antal timmar	Antal timmar
	totalt			ökning	personer	timmar	per vecka	per vecka
	(mdkr)	varav	varav	jämfört	med	per vecka	och person i	och person i
		stat	kommun	med året	beviljad	och person	genomsnitt	genomsnitt
		(mdkr)	(mdkr)	innan	assistans	i genomsnitt	för kvinnor	för män
				(mdkr)
2002	9,8	7,5	2,2	1,6	11 600	92	90	94
2003	11,2	8,7	2,5	1,4	11 900	96	94	98

2004	12,8	10,0	2,7	1,6	12 800	99	96	101

2005	14,3	11,3	3,0	1,5	13 600	101	99	103
2006	16,0	12,8	3,2	1,7	14 300	104	101	106

2007	18,1	14,6	3,5	2,1	15 200	106	104	108

2008	19,9	16,0	3,9	1,8	15 500	108	107	110
2009	21,7	17,6	4,1	1,9	15 900	111	109	112

2010	23,2	18,9	4,3	1,4	16 000	113	112	114

Antal personer och antal beviljade assistanstimmar/vecka avser beviljad assistansersättning i december månad.

Källa: Årlig statistik från Försäkringskassan.

170

	PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9
Den åldersgrupp som ökat mest är personer som	riksdagen i ett tillkännagivande begärt en
är 65 år eller äldre. Jämfört med 2002 har cirka	redovisning av regeringen, så fort underlag finns
1 500 fler personer i denna åldersgrupp assistans-	och vid behov förslag till åtgärder (bet.
ersättning 2010. Den grupp som också ökat	2009/10:SoU21, rskr. 2009/10:300).
mycket är barn och vuxna i åldern 0–19 år. De
har ökat med cirka 1 000 personer under samma	Vissa behov kan tillgodoses med tekniska
tidsperiod. Ytterligare en grupp som ökat för-	hjälpmedel i stället för dubbel assistans
hållandevis mycket är personer som närmar sig	En bestämmelse om dubbel assistans i LSS gäller
pensionsåldern, dvs. personer 60–64 år.	fr.o.m. den 1 januari 2011. Den innebär att rätt
Drygt häften (55 procent) av all assistans som	till dubbel assistans endast föreligger om möjlig-
betalas via assistansersättningen drivs av enskilda	heterna att få bostadsanpassningsbidrag eller
utförare, därav cirka 10 procent av kooperativ	andra hjälpmedel först har utretts (prop.
och drygt 40 procent av annan serviceorganisa-	2009/10:176). Socialstyrelsen har i uppdrag att i
tion.	samverkan med HI ta fram ett kunskapsunderlag
Åtgärder för att uppnå ökad likvärdighet i	som ska kunna vägleda Försäkringskassan vid
	ställningstaganden om dubbel assistans i för-
bedömningar av assistans	hållande till bostadsanpassningar och hjälpmedel.
Det finns lokala variationer i bedömningen av	Vägledningen	ska	finnas	tillgänglig den
assistans. Socialstyrelsen har därför haft i upp-	31 januari 2012.
drag att i samarbete med Försäkringskassan
utarbeta ett bedömningsinstrument som kan	Assistansreformens långsiktiga hållbarhet behöver
användas när behovet av personlig assistans ska	säkerställas
bedömas. Uppdraget redovisades den 31 augusti	Regeringen fick under hösten 2010 kännedom
2011. Ett syfte med att ta fram ett bedöm-	om exempel på fusk, oegentligheter och över-
ningsinstrument är att åstadkomma högre kvali-	utnyttjande av assistansersättning. Enligt de
tet i beslutsfattandet och säkerställa en mer	preliminära bedömningar som hade gjorts av
rättssäker hantering av ansökningar om person-	polismyndigheter och Försäkringskassan kunde
lig assistans.	dessa oegentligheter vara av betydande ekono-
Försäkringskassan har sedan maj 2010 också	misk omfattning. Statskontoret fick i november
haft i uppdrag att följa upp sina lokala för-	2010 i uppdrag att kartlägga och analysera
säkringscenters beslut och rapportera hur arbetet	kontrollen av användningen av assistansersätt-
med att uppnå enhetlighet i bedömningarna	ningen och lämna förslag för att stärka säker-
utvecklas, såväl avseende grundläggande behov	heten i utbetalningarna av sådan ersättning.
som andra personliga behov. Orsaken till upp-	Regeringen förde också en dialog med före-
draget var uppgifter från myndigheten om att	trädare för enskilda assistansanordnare i syfte att
antalet indragningar av assistansersättningen vid	hitta åtgärder mot oegentligheter och fusk med
2-års omprövningarna ökat de senaste åren.	assistansersättningen.
Detta som en följd av att det genomsnittliga	För att öka säkerheten i utbetalningarna av
antalet timmar per vecka för grundläggande	assistansersättningen		föreslår	nu Statskontoret
behov bedömts bli lägre än 20 timmar. För-	att Försäkringskassan behöver förbättrade admi-
säkringskassan har redovisat uppdraget i juni	nistrativa rutiner, interna utbildningsinsatser
2011 och föreslagit åtgärder för att öka rätts-	samt information till brukare. Det krävs enligt
säkerheten och enhetligheten i besluten.	Statskontoret även högre kvalitet i handlägg-
Försäkringskassan ska bl.a. stärka kompetensen	ningen för att öka säkerheten i utbetalningarna
hos personalen och utveckla de försäkrings-	(Försäkringskassans handläggning av assistans-
medicinska rådgivarnas roll inom assistansersätt-	ersättning, Statskontorets rapport 2011:16).
ning, intensifiera arbetet med att stödja tillämp-	Personlig assistans är ett personligt utformat
ningen av reglerna så att assistansersättningen	stöd till personer med omfattande funktions-
bedöms på ett enhetligt sätt, utifrån rättspraxis	nedsättningar som ges i olika situationer av ett
närmare beskriva vad som avses med grund-	begränsat antal personer för att uppnå valfrihet,
läggande behov samt utveckla ett metodstöd.	flexibilitet och kontinuitet i stödet. Det råder en
Mot bakgrund av de arbeten som pågår när	stor samstämmighet att personlig assistans är en
det gäller bl.a. ett bedömningsinstrument, har	viktig insats för	att	personer	med omfattande

171

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

funktionsnedsättning ska kunna ha inflytande över sitt eget liv (LSS-kommittén, Socialstyrel- sen och organisationer som företräder anhöriga och brukarna som har assistans m.fl.).

För att säkerställa assistansersättningens lång- siktiga hållbarhet samtidigt som den enskildes rättigheter inom LSS värnas har regeringen i mars 2011 tillsatt en utredning för att klara ut hur stor del av den totala kostnadsökningen inom den statliga assistansersättningen som utgörs av fusk, oegentligheter och överutnytt- jande (direktiv 2011:26). Även grundorsakerna till kostnadsutvecklingen inom assistansersätt- ningen ska analyseras bl.a. när det gäller hur stor del av kostnadsutvecklingen som kan hänföras till övervältring av kostnader mellan huvudmän och på grundval av analysen föreslå åtgärder för att komma till rätta med kostnadsutvecklingen med utgångspunkt i de mål och den allmänna inriktning som föreskrivs i LSS. En slutredo- visning av uppdraget inklusive förslag ska redo- visas till regeringen senast den 15 februari 2012.

Bilstödets utveckling

Bilstöd utgår främst för anpassning och an- skaffning av personbil, motorcykel eller moped. Fordonet ska fungera som ett hjälpmedel vid försörjning men också möjliggöra ett själv- ständigt och oberoende liv för människor med funktionsnedsättning.

Under 2010 minskade antalet personer som beviljades bilstöd. Däremot ökade kostnaderna. Det beror på att kostnaderna per person var högre än 2009.

Förälder till barn med funktionsnedsättning utgjorde knappt hälften av alla som fick stöd. En trolig orsaken till detta är att grundbidraget till föräldrar till barn med varaktig funktions- nedsättning dubblerades för inköp av motor- fordon den 1 januari 2007 – från 30 000 till 60 000 kronor.

Tabell 7.8 Antal personer som beviljats bilstöd 2002–2010, fördelning av bilstöd mellan kvinnor och män samt fördelning av bilstöd mellan olika grupper

	2004	2006	2008	2009	2010
Kostnader
mkr	225	254	200	221	259

Personer
som bevil-	2 230	2 670	1 550	1 730	1 680
jats stöd
Andel stöd
kvinnor, %	46	48	43	46	46

Andel stöd
män, %	54	52	57	54	54

Grupp 1, %	37	40	22	24	27

Grupp 2, %	13	14	10	13	12
Grupp 3, %	22	22	17	18	16

Grupp 4, %	1	1	3	2	2

Grupp 5, %	27	22	48	43	44

Grupp 1: Person med funktionsnedsättning under 65 år som behöver ett fordon för att kunna försörja sig.

Grupp 2: Person med funktionsnedsättning under 65 år som tidigare beviljats bidrag enligt grupp 1.

Grupp 3: Person med funktionsnedsättning som inte tillhör grupperna 1 och 2 som fyllt 18 år men inte 50 år.

Grupp 4: Förälder med funktionsnedsättning med barn under 18 år. Grupp 5: Förälder till barn med funktionsnedsättning, om föräldern bor tillsammans med barnet.

Källa: Försäkringskassans årsredovisning och officiella statistik.

Bidragen kan delas in i tre delar; grundbidrag, anskaffningsbidrag och anpassningsbidrag. Den bidragsdel som ökat mest är anpassnings- bidraget. År 2009 utgjorde anpassningsbidraget den största utgiftsposten med 67 procent av de totala kostnaderna medan grundbidraget svarade för 30 procent. I genomsnitt betalade För- säkringskassan ut cirka 98 000 kronor per person till mottagare av anpassningsbidrag under 2009 (Försäkringskassans hemsida).

Andra statliga stöd

Statskontoret har haft regeringens uppdrag att se över de särskilda stöden till personer med dövblindhet (De särskilda statliga stöden till personer med dövblindhet, 2011:3). Det finns enligt Statskontoret brister i samordningen mellan stöden och det skulle behövas en för- ändring i politiken för statens stöd till mål- gruppen. Om man ser till de enskilda stöden, inom ramen för nuvarande stödstruktur kan det handla om förtydliganden av syfte och mål- grupp, styrningar och återrapporteringar där det framgår hur stödet förhåller sig till andra statliga insatser.

172

HI har under åren 2009–2010 genomfört ett informationssatsning inom området alternativ telefoni (även kallat elektronisk kommunika- tion). Satsningen har utförts i samverkan med Kommunikationsmyndigheten PTS (Post- och telestyrelsen) och har omfattat stöd och infor- mationsspridning till landsting samt informa- tionsspridning till brukare och potentiella bru- kare av alternativ telefoni. Enligt slutrapporten har Alternativ telefoni en stark koppling till den generella utvecklingen av och tillgången till it i övriga delar av samhället. Det är vidare enligt HI av stor vikt att landsting och andra myndigheter även fortsättningsvis utvecklar sitt arbetssätt och kontinuerligt värderar om alternativ erbjuds till dem som behöver sådant och om behoven till- godoses på ändamålsenligt sätt. HI och PTS har därefter fått regeringens uppdrag att genomföra försöksverksamheter tillsammans med landsting som vill prova att förskriva alternativ telefoni (text- och bildtelefoner) på nya sätt. Uppdraget pågår under 2011 och 2012 och bekostas av PTS med totalt 8 miljoner kronor.

Sedan 2009 pågår en treårig försöksverk- samhet med assistanshundar. Syftet med för- söksverksamheten är att öka antalet service- och signalhundar i aktiv tjänst med 50–60 hundar och att utifrån detta underlag göra en ut- värdering av hur en ökad användning av service- och signalhundar påverkar brukarnas behov av offentliga stödinsatser.

Analys och slutsatser

Assistansersättningen har stor betydelse för personer med omfattande funktionsnedsättning. Den tillförsäkrar personer med omfattande funktionsnedsättningar goda levnadsvillkor och ett stort inflytande över såväl utförare som stödets utformning. Om denna reglering inte är tillräckligt effektiv finns det enligt socialut- skottet risk för att behoven kan komma att prioriteras ned (2009/10:SoU21). Regeringen bedömer därför att det är nödvändigt att vidta åtgärder för att åstadkomma säkerhet och enhetlighet i bedömning av assistansersättning samt åtgärder för att motverka fusk, oegent- ligheter och överutnyttjande av ersättningen. Dessutom måste grundorsakerna till kostnads- utvecklingen analyseras.

Personer med funktionsnedsättning har svårt att få sysselsättning och arbete. För att öka

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

människornas delaktighet i samhället behöver området även fortsättningsvis prioriteras.

Regeringen fördelar en rad statliga stöd inom funktionshindersområdet. Det är angeläget att dessa fortlöpande följs upp och utvärderas så att stöden kan används där de behövs mest.

Lagändringar under året

Riksdagen har efter förslag från regeringen beslutat om ändringar i ansvarsfördelningen mellan bosättnings- och vistelsekommunen (prop. 2010/11:49 Ansvarsfördelning mellan bosättningskommun och vistelsekommun). Från och med den 1 maj 2011 gäller att bosätt- ningskommunen har ett utökat ansvar i för- hållande till tidigare även om vistelsekommunens yttersta ansvar kvarstår. Vissa nya regler om- fattar även LSS. Dessa innebär bl.a. vissa anpassningar till socialtjänstlagen vid tillfälliga vistelser i annan kommun och att kommuner som beslutat om boende i annan kommun enligt LSS ska behålla ansvaret. Det finns även nya regler som avser att ansvaret för bistånd enligt socialtjänstlagen och LSS-insatser ska vara sam- manhållet. Se även avsnitt 7.4.2.

Riksdagen har beslutat att barnperspektivet i LSS ska stärkas. När åtgärder rör barn ska barnets bästa särskilt beaktas. Barn ska få rele- vant information och ges möjlighet att framföra sina åsikter. Det har också införts register- kontroll av personal som utför vissa stöd- och serviceinsatser åt barn med funktionsned- sättning. Dessutom har bestämmelsen om individuella planer förtydligats så att när en insats enligt LSS beviljas ska den enskilde erbjudas en individuell plan med beslutade och planerade insatser. Därutöver har bestämmelsen om tillsyn i LSS förtydligats så att det klart framgår att Socialstyrelsens tillsyn ska omfatta all verksamhet enligt lagen, även personlig assistans som utförs av enskilda. Samtliga här angivna bestämmelser gäller från den 1 januari 2011 (prop. 2009/10:176 Personlig assistans och andra insatser – åtgärder för ökad kvalitet och trygghet).

173

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

7.5Politikens inriktning

Sverige ska enligt regeringsförklaringen vara ett stabilt fungerande välfärdsland. Välfärdens verk- samheter och tjänster ska vara av god kvalitet och rikta sig till enskilda människor efter behov, oavsett bakgrund, bostadsort och kön.

Den demografiska utvecklingen med en större andel äldre kommer att medföra en ökad belastning på de offentliga finanserna, bl.a. genom att kostnaderna för äldreomsorg och sjukvård ökar. Fram till 2050 förväntas andelen invånare över 65 år i befolkningen öka från dagens cirka 17 procent till cirka 25 procent Antalet personer över 85 år förväntas öka med 50 procent de kommande 20 åren och förväntas ha fördubblats till 2050. För att nivån på den offentligt finansierade välfärden ska kunna upprätthållas är det nödvändigt att sysselsätt- ningsnivån är varaktigt hög och att det totala antalet arbetade timmar ökar.

För att minska belastningen på de offentliga finanserna på lång sikt har regeringen tillsatt en utredning för att se över de statliga verk- samheterna inom vård- och omsorgssystemet (Direktiv 2011:4). Ett av syftena är att stärka det hälsofrämjande arbetet för att minska det framtida vårdbehovet.

För att möta den demografiska utmaningen behöver även förbättrings- och effektiviserings- åtgärder genomföras de kommande åren. En nyckel till framgång är enligt regeringens be- dömning en kunskapsbaserad utveckling både inom vård och omsorg och inom folkhälso- området (för det senare se även området Folk- hälsopolitik). Regeringen fortsätter därför med betydande satsningar för att utveckla verksam- heterna inom socialtjänstens områden – dels för att få till stånd en mer kunskapsbaserad och effektiv vård och omsorg som bygger på sam- verkan och samordning, dels för att komma tillrätta med de brister som uppmärksammats bl.a. i tillsynen. Det sker genom både över- gripande och riktade åtgärder. Under 2012 inriktas politiken bl.a. mot att fortsätta stärka kvalitén, delaktigheten och valfriheten samt öka effektiviteten i vården och omsorgen om äldre människor. Den inriktas också mot att förbättra situationen för utsatta barn och unga. Hem- löshet, värkning av barn och personer som utsätts för våld i nära relationer är andra viktiga områden som kommer att få fortsatt upp- märksamhet.

Inom funktionshindersområdet har regerin- gen i juni 2011 beslutat om en femårig sektors- övergripande strategi för genomförande av funk- tionshinderspolitiken. Förbättrade insatser för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga är av särskilt stor bety- delse för att människor med funktionsned- sättning ska bli mer delaktiga i samhället och kunna bidra till en hög sysselsättningsnivå (se mer under området Funktionshinderspolitik). Inom det sociala området anser regeringen att det individuella stödet i ökad utsträckning bör vara utformat så att det möjliggör och skapar incitament till full delaktighet i samhället.

7.5.1Främja kunskapsutveckling och kvalitet inom området sociala tjänster

Prioriterade områden

Regeringen fortsätter att prioritera övergripande åtgärder som ska främja kunskaps- och kvalitets- utveckling inom området sociala tjänster. Det handlar om att skapa bättre förutsättningar för en socialtjänst baserad på kunskap. Under 2011 har regeringen ingått en ny överenskommelse med Sveriges Kommuner och Landsting om ut- veckling av en evidensbaserad praktik och en bättre informationshantering inom socialtjän- sten.

Socialstyrelsen fortsätter även att i samverkan med Sveriges Kommuner och Landsting utveck- la öppna jämförelser av resultat, kvalitet, kostna- der och effektivitet som kan ge underlag till för- bättringsarbete. Valfriheten och fritt val av hjälp- medel är fortsatt prioriterade områden liksom den tillsynsreform som regeringen genomfört och som gäller från den 1 januari 2010.

Anmälningsskyldigheten inom socialtjänsten och LSS (Lex Sarah) har skärpts och utvidgats under 2011. Det är viktigt att bestämmelsen tillämpas på avsett sätt och regeringen kommer via Socialstyrelsen att följa hur reformen ut- vecklas.

Ökat självbestämmande genom valmöjligheter

För regeringen är det av central betydelse att människor har möjlighet att påverka sin situa- tion genom att själva kunna välja vem som ska utföra de tjänster som de har behov av. Genom individens ökade möjligheter att välja utförare förväntas även tillgängligheten, kvaliteten effek-

174

tiviteten och mångfalden öka i de insatser som erbjuds. Det finns därför starka skäl att fortsätta främja ett stort antal utförare inom välfärds- sektorn. Det gynnar både de personer som behöver välfärdens tjänster och den personal som arbetar där. Det breddar dessutom arbets- marknaden för arbetstagare. Statliga medel be- räknas avsättas för att fler kommuner ska införa valfrihetssystem.

Enligt utredningen En nationell samordnare för hemsjukvård (Kommunaliserad hemsjuk- vård, SOU 2011:55) ställer många utförare i dag krav på en väl fungerande kommunikation mellan berörda parter. Regeringen vill liksom utredningen understryka att alla har ett ansvar för att kommunikationen fungerar liksom betydelsen av samordnade vårdplaner som samt- liga följer. Huvudmännen bör vidare i LOV- förfrågningsunderlaget ställa de krav som är nödvändiga för välfungerande samverkan, exem- pelvis krav på personalens kompetens och fort- bildning liksom på fungerande informations- kanaler.

För att främja innovation har Tillväxtverket regeringens uppdrag att driva pilotsatsningar med utvecklingscheckar. Den ena projektet avser utvecklingscheckar för att främja tillkomsten av nya lösningar i form av tjänster, varor eller nya arbetssätt inom äldreomsorgen. Det andra ska stimulera innovationskraften hos individer eller företag inom vård och omsorg och bidra till att andelen innovativa entreprenörer ökar inom dessa områden.

Genom ett flertal uppdrag till en rad myndig- heter (Socialstyrelsen, Statskontoret, Tillväxt- verket, Kammarkollegiet, Tillväxtanalys och Konkurrensverket) följer regeringen noga ut- vecklingen av reformen och dess konsekvenser för såväl brukare som för marknaden och kommunerna. Regeringen avser också att ge Konkurrensverket i uppdrag att titta närmare på hur lagen om valfrihetssystem (LOV) har ut- vecklats i kommunerna. Myndigheten ska bl.a. analysera utvecklingen av utförare inom social- tjänsten ur ett mångfaldsperspektiv, liksom etableringsmöjligheter för nya utförare.

Senast 2014 bör alla kommuner i landet ha beslutat om valfrihet för den enskilde enligt LOV, annars bör tvingande lagstiftning över- vägas. Regeringen följer därför noga processen med införandet av LOV i kommunerna.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Öppna jämförelser för analys av resultat och effektivitet samt som verktyg för fria val

Det bedrivs ett omfattande arbete med att utveckla öppna jämförelser och öka tillgången till data inom socialtjänstens olika verksamhets- områden och hemsjukvården. Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att i samverkan med Sveriges Kommuner och Landsting intensifiera arbetet med målet att det vid utgången av år 2014 ska finnas lättillängliga, aktuella, ändamåls- enliga och tillförlitliga jämförelser av socialtjäns- tens kvalitet, resultat och effektivitet.

I dagsläget redovisas jämförelser avseende äldreomsorg, missbruks- och beroendevård, stöd till personer med funktionsnedsättning samt den sociala barn- och ungdomsvården. Under 2011 kommer även jämförelser publiceras avseende ekonomiskt bistånd. Socialstyrelsen har också fått i uppdrag att publicera öppna jämförelser avseende hemlöshet och brottsoffer. Dessa kom- mer att publiceras under 2012.

För att de öppna jämförelserna ska bli ett verktyg för brukare vid fria val pågår en utveck- ling mot att så långt det är möjligt redovisa jämförelserna på enhetsnivå.

Främja insatser som bygger på bästa tillgängliga kunskap

Målet med en evidensbaserad praktik är att se till att alla som behöver vård, omsorg, stöd och service från socialtjänsten får insatser av god kvalitet som bygger på bästa tillgängliga kun- skap. Det strategiska arbetet syftar till att stärka socialtjänstens möjligheter och förmåga att skapa och använda relevant kunskap och in- formationsteknik så att resurser kan riktas till områden där de gör bäst nytta. Utgångspunkten är lagstiftningens krav på en god kvalitet i socialtjänsten sett ur ett brukar- och medborgar- perspektiv. Enligt regeringens bedömning krävs ett målmedvetet engagemang hos huvudmännen och att statens fortsatta stöd utformas strate- giskt för att nå målet. Regeringens avsikt är att ingå årliga överenskommelser med Sveriges Kommuner och Landsting om hur arbetet ska bedrivas, samt att samordna initiativ på lokal och nationell nivå.

För att stödja utvecklingen av en evidens- baserad praktik ska de kommande överenskom- melserna identifiera utvecklingsområden samt fastställa gemensamma åtaganden och priori- teringar för att nå uppsatta mål. Det ska ske med beaktande av den ansvarsfördelning som i dag

175

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

finns mellan stat och socialtjänstens huvudmän. Under en utvecklingsperiod stödjer regeringen kommunerna i att skapa egna nätverk som ska främja utveckling av kvalitet och effektivitet i socialtjänsten och angränsande områden inom hälso- och sjukvården. En nationell samråds- grupp bereder och följer kontinuerligt upp överenskommelserna.

Statskontoret har sedan maj 2011 i uppdrag att utvärdera överenskommelsen om evidens- baserad praktik med årliga redovisningar och slutrapport i september 2014.

Strategi för bättre information

Nationell eHälsa handlar om hur man med gemensamma ansträngningar från sektorns alla aktörer arbetar för att förbättra informations- hanteringen inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården till gagn för den enskilde personen, personalen och beslutsfattarna inom hela sek- torn.

En effektiv informationshantering inom aktuella områden är en nyckel till bl.a. brukar- och patientsäkerhet och god kvalitet. Den ger ökade möjligheter till insyn och medinflytande för enskilda och till effektivisering av verk- samheterna. Att eHälsa införs i vården och omsorgen är också en förutsättning för många av regeringens satsningar och prioriterade områden, t.ex. valfrihetsreformen och en ökad mångfald av utförare, öppna jämförelser och att social- tjänstens insatser ska baseras på bästa tillgängliga kunskap. Inom vården och omsorgen om de mest sjuka äldre är det centralt för att insatser ska kunna samordnas mellan olika huvudmän och utförare. Det är dock viktigt att utveck- lingen sker med full respekt för den personliga integriteten.

Arbetet med strategin för tillgänglig och säker information inom vård och omsorg har således stor betydelse. Ledorden för det fortsatta arbetet är införande, användning och nytta. Se även området Hälso- och sjukvårdspolitik, avsnittet om politikens inriktning.

En tillsyn som ger resultat

Den statliga tillsynen är en viktig förutsättning för att lagar och föreskrifter ska omsättas i praktiken. Den bidrar även till att eventuella brister blir kända och kan åtgärdas. På det sociala området är tillsynen också ett av de viktigaste verktygen för att granska kvalitén i olika verksamheter. Enskilda personer, allmänheten.

huvudmän och utförare har därför intresse av en tillsyn som är aktiv, tydlig och bedrivs systema- tiskt.

I de verksamheter, som tillsynen inom det sociala området ska granska, befinner sig ofta människor som är i ett utsatt läge. Det är därför viktigt att tillsynen fungerar på ett legitimt, trovärdigt och rättssäkert sätt.

Den tillsyn som Socialstyrelsen på uppdrag av regeringen redovisat i Tillsynsrapport 2011 visar att upprepad tillsyn, inom t.ex. barn- och ungdomsvården, ger resultat. När Socialstyrelsen redovisar en bred tillsyn inom ett specifikt område ger det också en bra bild av läget i landet inom detta område.

Regeringen bedömer att det finns fortsatt stor utvecklingspotential i tillsynsarbetet och kom- mer att följa det fortsatta utvecklingsarbetet noga. Statskontoret har också regeringens upp- drag att följa upp och utvärdera tillsynsreformen. Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 mars 2013.

Det pågår, som nämnts inledningsvis, även en översyn av de statliga verksamheterna inom vård- och omsorgssystemet. Utredaren ska se över hur staten genom sina myndigheter ska verka för ett effektivt och långsiktigt hållbart vård- och omsorgssystem. Utredaren ska bl.a. analysera Socialstyrelsens roll och funktionalitet i vård- och omsorgssystemet och lämna förslag på hur myndighetsstrukturen kan effektiviseras. Uppdraget ska slutredovisas senast den 15 april 2012. (Direktiv 2011:4).

7.5.2Omsorg om äldre människor

Delaktighet, välbefinnande och valfrihet är regeringens ledord för utvecklingen inom om- sorgen om äldre människor. Alla äldre ska ha rätt att åldras med värdighet. De ska kunna känna trygghet, gemenskap och en delaktighet med samhället i övrigt.

Målen för äldrepolitiken innebär bl.a. att äldre människor inte ska diskrimineras på grund av sin ålder, att de ska ses som individer med skilda intressen och bakgrunder samt att de ska mötas med respekt, behandlas väl och kunna känna välbefinnande. Det innebär vidare att äldre människor så långt som möjligt ska kunna bo kvar i sin bostad samt att de ska kunna flytta till en särskild boendeform om behoven är stora eller om hon eller han inte känner sig trygg.

176

Målet innebär även att det ska finnas tillgång till vård och omsorg som är anpassad efter den äldre personens behov. Äldre människor ska kunna lita på att vården och omsorgen är av god kvalitet samt att det finns personal med lämplig ut- bildning och erfarenhet. God vård och omsorg rymmer också att få avsluta livet med värdighet.

Perspektivskifte i synen på äldre

Vi blir friskare, lever längre och har helt andra förutsättningar till ett aktivt och bra liv även när vi kommer upp i åren. Regeringen anser därför att synen på åldrandet behöver förändras. Åldrandet måste ses som en naturlig del av livet och det är viktigt för alla att uppleva en känsla av sammanhang och mening genom hela livet. Varje människa ska få fortsätta leva sitt liv utifrån den han eller hon är – ha möjlighet att vidmakthålla vanor, umgänge och kunna ägna sig åt sådant man tycker om och mår bra av. Detta även när behovet av stöd och hjälp inträder och ökar. Regeringens grunduppfattning är att omsorgen om de äldre ska utformas med människovärdet i centrum. Äldres personliga behov, rätt att vara olika och göra olika val, måste därför tillgodoses. Målet är att äldre ska kunna vidmakthålla själv- bestämmande och inflytande. Den nationella värdegrunden för äldre människor, som införts i socialtjänstlagen 2011 (se nedan), befäster detta synsätt.

Många äldre tvingas acceptera och finna sig i situationer som många andra i yngre genera- tioner inte skulle godta. Vissa känner kanske tacksamhet och vill inte vara till besvär. Denna tacksamhet kan lätt utnyttjas om de som tar besluten inte har den kompetens som krävs och inte möter äldre personer på ett värdigt sätt. Därför är bl.a. kunskapsbaserad vård och om- sorg, en i lag fastlagd värdegrund, valfrihet och öppna jämförelser, kvalitetsuppföljningar och en effektiv och samordnad tillsyn med hälso- och sjukvården angelägna uppgifter för en vård och omsorg av god kvalitet där hänsyn tas till äldre människors behov av att vara delaktiga och känna välbefinnande.

Viktiga strategiska och ekonomiska satsningar

Utgångspunkten för regeringens satsningar är att kvaliteten i vården och omsorgen om äldre människor ska förbättras inom ramen för rådande kompetensfördelning mellan staten och kommunsektorn. Förbättringsområden berör allt från förebyggande arbete, sociala aktiviteter,

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

mathållning och rehabilitering till omvårdnad och det medicinska omhändertagandet. Men det avser också insatser för ökad samverkan, delak- tighet, inflytande och välbefinnande. Många aktörer och yrkesgrupper på olika nivåer berörs och allas kompetens och insatser är viktiga att få med för att uppnå målen.

Regeringen har sedan 2007 genomfört breda och ekonomiskt omfattande satsningar inom området. Det är strategiska satsningar bl.a. för att få till stånd en bredare kunskapsbas och en höjd kunskapsnivå, för att främja ökad säkerhet och trygghet, för att utveckla och främja teknik- användning. Det är också satsningar för att öka flexibiliteten och inflytandet i boendet, för att främja samverkan, för implementering av ny kunskap och planering mellan huvudmännen samt för att främja utvecklingsarbete inom t.ex. demensvård, rehabilitering, förebyggande arbete, kost och nutrition, socialt innehåll och ett aktivt och hälsosamt åldrande m.m. Totalt rör det sig om ett 30-tal pågående satsningar, varav många är begränsade till denna mandatperiod.

Exempel på kunskapsfrämjande satsningar är bl.a. utveckling av en kunskapsportal (www.kunskapsguiden.se) för att samla bästa tillgängliga kunskap, vägledning och verktyg för utveckling anpassad för personal som möter bl.a. äldre människor. Forskning, framtagande av ett nationellt instrument som underlag för behovs- bedömning samt nationella kompetenscentra för anhörigfrågor och demensfrågor är ytterligare några exempel. Omvårdnadslyftet, förstärkt ledarskap och utbildning i värdegrundsarbete är exempel på kompetenshöjande insatser.

För att främja en evidensbaserad praktik inom äldreområdet ges bl.a. medel till ett antal kom- muner som i samarbete med landsting under perioden 2012–2014 ska utveckla och pröva modeller för hur de nationella riktlinjerna för vård och omsorg av personer med demens- sjukdomar kan implementeras. En annan sats- ning avser anställning av utvecklingsledare där mellan tre och fem utvecklingsledare per län samt en samordnare för de enskilda idéburna aktörerna får statlig finansiering för utvecklings- och förbättringsarbete med fokus på de mest sjuka äldre.

Sedan 2010 har regeringen ingått årliga över- enskommelser med Sveriges Kommuner och Landsting. I överenskommelsen för 2011 inrik- tas statsbidraget på att stödja kommuner och landsting och andra aktörer i att utveckla ett

177

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

gemensamt, långsiktigt och systematiskt förbätt- ringsarbete i vården och omsorgen om de mest sjuka äldre. Medlen används bl.a. till att stimulera ett ökat engagemang i kvalitetsregister (Senior alert och Svenska Palliativregistret) och åtgärder för att förbättra möjligheterna till uppföljning och utveckling. De används även till kommun- och landstingsgemensamma utvecklingsledare som ska ge stöd och driva utvecklingen i de olika verksamheterna, samt till försöksverksamheter som bygger på sammanhållen vård och omsorg och helhetslösningar kring de mest sjuka äldre, m.m. Statsbidraget är prestationsbaserat och satsningen ska utvärderas av Statskontoret.

De ekonomiska satsningarna fortsätter 2012–2014, men delvis med ny inriktning där tyngdvikten kommer att ligga på de s.k. mest sjuka äldre.

Regeringen har även tagit initiativ till att införa en värdegrund för äldre i socialtjänstlagen som innebär att socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. Syftet med att formulera en nationell värdegrund är att tydliggöra de etiska värden och normer som ska vara grunden för arbetet och styra hur en verk- samhet inom äldreomsorgen ska bedrivas. En formulerad värdegrund är ett sätt att tänka nytt och ska ses som ett komplement till andra utvecklingsinsatser som pågår inom äldreom- rådet i syfte att driva på arbetet för ökad kvalitet.

Prioriterade områden kommande år

Regeringens ambition är att stimulansbidrag framför allt ska kopplas till resultat och presta- tionsbaserade mål. Under de kommande åren kommer politiken bl.a. att prioritera åtgärder som underlättar en sammanhållen vård och om- sorg om de mest sjuka äldre, höjer kompetensen bland äldreomsorgens personal samt utvecklar nya trygga boendeformer baserade på ökad valfrihet och ökat självbestämmande för äldre människor.

Totalt beräknas satsningen för de mest sjuka äldre personerna uppgå till cirka 3,75 miljarder kronor under mandatperioden. Under 2011 har 150 miljoner kronor gått till bl.a. kommuner och landsting som förberedelse för mer resultat- baserade satsningar. De medel som avsätts för 2012 och framåt ska huvudsakligen fördelas enligt en prestationsbaserad modell och utges till de huvudmän som uppfyller på förhand bestäm- da krav. Den prestationsbaserade ersättningen

ska utformas som ett erbjudande till kommuner och landsting för att förstärka arbetet med att gemensamt ta ansvar för de mest sjuka äldre. Satsningen syftar till att, genom ekonomiska incitament och med de mest sjuka äldres behov i centrum, uppmuntra, stärka och intensifiera samverkan mellan kommuner och landsting. Målet är även att effektivisera användandet av resurser så att vården och omsorgen i större grad utgår från de mest sjuka äldres behov samt organiseras effektivare. Det arbete som bedrivs inom ramen för satsningen ska på sikt bli en integrerad del av landstingens och kommunernas ordinarie verksamhet.

Utveckling av boendeformer sker under man- datperioden genom en satsning på trygghets- boenden och andra anpassade äldreboenden och åtgärder för att äldre par ska kunna fortsätta bo tillsammans i särskilt boende. Det behövs både fler särskilda boenden och ett ökat utbud av bostäder som är lämpliga och attraktiva för äldre som vill välja att förändra sitt boende. Trygg- hetsboenden överbryggar glappet mellan vanligt boende och det särskilda boendet med heldygns- omsorg. Regeringen avser att besluta om fortsatt investeringsstöd från och med 2012. Regerings- kansliet (Socialdepartementet) avser att remit- tera ett internt framtaget förslag om att makar och sammanboende ska kunna fortsätta bo till- sammans i ett särskilt boende för äldre personer om båda önskar det. Detta även om endast den ena parten har behov av sådant boende. Insatser görs även för att förbättra förutsättningarna för att med bibehållen trygghet och självständighet kunna bo kvar i det ordinära boendet. Samman- taget beräknas satsningar på boendet uppgå till cirka 1,7 miljarder kronor under mandatperio- den.

Äldreomsorgen måste kunna ge en värdig och trygg tillvaro och då är det viktigt att personalen har rätt kompetens. Kompetensen hos personal som arbetar i äldreomsorgen, t.ex. vårdbiträden och undersköterskor, ska därför fortsätta höjas genom det s.k. Omvårdnadslyftet. Från hösten 2012 blir det också möjligt att använda Om- vårdnadslyftet för att bygga på vårdpersonalens kunskaper för specialiserade uppgifter inom äldreomsorgen. Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att senast den 31 december 2011 ta fram vägledning om vilka kunskaper som kan behövas inom detta område. Vägledningen blir styrande för vilka kurser inom ramen för yrkeshögskolan som berättigar till stöd inom Omvårdnadslyftet.

178

Tillsammans beräknas hela kompetenssatsningen uppgå till cirka 1 miljard kronor under mandat- perioden.

Samtliga dessa satsningar sker under förut- sättning att riksdagen anslår medel till dessa.

Inom arbetet med att implementera värde- grunden i äldreomsorgen satsar regeringen drygt 500 miljoner kronor under mandatperioden. Regeringen vill stimulera kommunerna att klar- göra och informera äldre personer, anhöriga och kommuninvånare vad de kan förvänta sig av äldreomsorgen. Ett sätt att genomföra detta är att kommunerna utformar lokala värdighets- garantier. För detta ändamål har Socialstyrelsen tagit fram en vägledning. Övriga insatser är bl.a. utbildning i värdegrunden och värdegrunds- märkning.

Under 2011 har regeringen avsatt 100 miljoner kronor i prestationsersättning till de kommuner som förbereder och utvecklar värdighetsgarantier. Under förutsättning att riksdagen beviljar fortsatta medel avser rege- ringen att satsa 100 miljoner kronor per år, totalt 400 miljoner kronor under mandatperioden. För att få del av medlen måste kommunerna redovisa en plan som följer Socialstyrelsens vägledning samt redovisa hur den lokala värdighetsgarantin ska implementeras och rapporteras in i ett nationellt uppföljningssystem.

Regeringen stärker även stödet till anhörig- organisationerna med 2 miljoner kronor per år på grund av att fler organisationer ska dela på de befintliga medlen.

God vård och omsorg om personer med demenssjukdom

Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att ta fram vägledning till kommunerna i frågor om organisering av särskilt boende för personer med demenssjukdom t.ex. för bemanning. Bakgrun- den är bl.a. de brister som uppmärksammats i samband med tillsynen av ett stort antal särskilda boendeformer för personer med demenssjuk- dom. Enligt en första avrapportering (augusti 2011) håller Socialstyrelsen på att ta fram före- skrifter och allmänna råd om kommunens ansvar för att bemanningen i boenden – där personer med demenssjukdom bor – är tillräcklig för att tillgodose behoven. Föreskrifterna planeras att vara klara till halvårsskiftet 2012. Se även avsnitt 7.4.2.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Hemsjukvården

Hemsjukvården är kommunaliserad i tio län. Regeringen anser att det både ur ett individuellt och ett strukturellt perspektiv är angeläget att uppnå ett enhetligt huvudmannaskap i landet för hemsjukvård i det ordinära boendet. En nationell samordnare för hemsjukvård har därför på regeringens uppdrag stöttat övriga landsting och kommuner i processen att föra över ansvaret för hemsjukvården från landstinget till kommu- nerna. Samordnaren har även utrett frågan om kommunerna ska ges befogenhet att kunna anställa eller på annat sätt tillhandahålla läkare.

Hemsjukvård är i dag endast kopplad till primärvården. Utredaren föreslår i betänkandet Kommunaliserad hemsjukvård (SOU 2011:55), som överlämnades till regeringen i juni 2011, bl.a. att kommunerna ges en utvidgad befogen- het att tillhandahålla även hemsjukvård som är ansluten till den somatiska slutenvården och till den psykiatriska vården. Utredningen bedömer att kommunerna inte ska ges befogenhet att anställa läkare. Betänkandet remissbehandlas och kommer därefter att beredas i Regeringskansliet.

7.5.3Individ- och familjeomsorg

Prioriterade områden

Inom individ- och familjeomsorg satsar reger- ingen under 2012 särskilt på barn- och ungdoms- vården och hemlöshet. För att bl.a. stärka skyddet för utsatta barn föreslår regeringen att 140 miljoner avsättas för 2012. Regeringen avser även att avsätta 200 miljoner kronor fr.o.m. 2013 varav 18 miljoner kronor för särskilda tillfälliga åtgärder årligen under 2013–2015. För fortsatta satsningar på att motverka hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden föreslår regeringen att 8 miljoner kronor avsätts för 2012–2013 och 10 miljoner kronor årligen från och med 2014. Satsningarna sker under förut- sättning att riksdagen anslår medel till dessa.

Regeringen föreslår även att beräkningen av försörjningsstödet förändras så att endast en del av arbetsinkomsten påverkar bedömningen av rätten till ekonomiskt bistånd. Syftet med förändringen är att minska marginaleffekterna vid arbete. Regeringen föreslår att sammanlagt 300 miljoner kronor avsätts för detta fr.o.m. 2014 varav 150 miljoner kronor från 2013. Ut- formningen av förändringen ska analyseras närmare och föreslås träda i kraft den 1 juli 2013.

179

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Stöd och skydd för barn och unga

I varje barns grundläggande rättigheter ingår att få omvårdnad, att få växa upp under trygga för- hållanden med närvarande vuxna och att få utvecklas i sin egen takt utifrån sina egna förut- sättningar. Samhällets roll är, i enlighet med barnkonventionen, att stödja och komplettera föräldrar i deras föräldraskap för att därigenom förebygga mer ingripande åtgärder. Samhället har även ett ansvar för att se till att skyddet för utsatta barn är säkert, av god kvalitet och utvecklas varefter ny kunskap vinns. Barna- vårdscentraler, skolor, förskolor, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet bidrar till att ge föräldrar ett generellt stöd genom den verk- samhet de bedriver. Även regeringens nationella strategi för ett utvecklat föräldrastöd, En vinst för alla, har stor betydelse i detta sammanhang. Samhället har en viktig uppgift i att stödja och vid behov komplettera föräldrarna under barnets hela uppväxt. Ett tidigt och brett generellt föräldrastöd kan förebygga framtida problem hos barnet, både hälsorelaterade och sociala. Syftet är att erbjuda föräldrarna det stöd och den hjälp de kan behöva för att bättre klara av föräldraskapet. För det individuella stödet an- svarar främst den kommunala socialtjänsten. För att dessa stöd ska fungera fordras även en bred och nära samverkan med många andra verk- samheter, bl.a. förskolan, skolan, hälso- och sjukvården, polisen och frivilliga organisationer.

De flesta barn i Sverige lever under trygga och goda förhållanden tillsammans med sina för- äldrar. Det finns dock barn och unga som lever under sådana omständigheter att de far illa eller riskerar att fara illa och där samhället därför måste agera. När samhället genom olika insatser griper in i barns, ungdomars och deras familjers liv tar det på sig ett stort ansvar. Då måste föräldrar, allmänheten och olika institutioner som berörs kunna ställa höga krav på säkerhet och kvalitet i insatserna och på att hela besluts- processen hanteras på ett rättssäkert sätt.

Viktiga utgångspunkter

Regeringen anser att en viktig utgångspunkt för den sociala barn- och ungdomsvården är att den ska arbeta förebyggande – för att tidigt upptäcka och ge stöd till barn, unga och föräldrar – och evidensbaserat. Det är av stor betydelse att socialtjänsten genom samverkan arbetar brett, följer utvecklingen inom olika områden samt tar

till sig ny kunskap på området. Det är också angeläget att kommuner som bedriver utveck- lingsarbete kan dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter. Även Socialstyrelsen spelar i detta sammanhang en viktig roll både när det gäller förmedling av kunskap och vägledning samt i arbetet med statistik, indikatorer och öppna jämförelser.

En annan central utgångspunkt för reger- ingens politik inom den sociala barn- och ungdomsvården är att stärka barnets rättigheter enligt konventionen om barnets rättigheter (barnkonventionen), och då främst att barnets bästa ska vara avgörande i beslut som fattas inom socialtjänsten och att barn och unga ska ha rätt att komma till tals i frågor som rör dem.

Därutöver är det betydelsefullt att det finns en effektiv och samordnad statlig tillsyn med ett tydligt barnperspektiv som ser till att lagar, föreskrifter och intentionerna med dessa följs och beaktas.

Barns stöd och skydd har stärkts

Regeringen har sedan hösten 2006 tagit initiativ till ett flertal åtgärder för att stärka den sociala barn- och ungdomsvården och skyddet för barn och unga.

I syfte att öka skyddet för barn mot att utsättas för övergrepp, kränkningar eller annat särskilt skadligt inflytande från personer som finns i barnens närmaste omgivning har det införts obligatorisk registerkontroll för personal vid hem för vård eller boende (HVB) som tar emot barn. I propositionen Utveckling av den sociala barn- och ungdomsvården m.m. (2006/07:129) har regeringen även lagt förslag som syftar till att stärka barns och ungas ställning, skapa förutsättningar för en säker och sammanhållen vård av barn och unga samt till att denna vård ges i enlighet med bästa tillgängliga kunskap. Barns och ungas delaktighet och inflytande har t.ex. stärkts genom rätten till information för att bättre kunna ta ställning i frågor som rör dem. Krav på genomförande- planer när ett barn vårdas i ett familjehem eller HVB har också införts liksom regler för jour- hem och möjlighet att vid allvarliga missför- hållanden omedelbart kunna förbjuda fortsatt verksamhet vid HVB.

För att kunna genomföra både ett omfattande tillsynsuppdrag i kommunerna och för att in- spektera alla HVB för barn och unga fick till- synsmyndigheterna utökade resurser 2007–2010.

180

Genom tillsynsreformen 2010 har tillsynen effektiviserats och ambitionsnivån har höjts, sär- skilt inom den sociala barn- och ungdoms- vården. En rad åtgärder har genomförts för att stärka barnrättsperspektivet. Vid tillsyn får man prata med barn och unga utan vårdnadshavarens medgivande och tillsyn av HVB som riktar sig till barn och unga ska besökas minst två gånger per år – varav en gång oanmält. Det ska vidare finnas bra och lättillgänglig information för barn och unga om deras rättigheter. Socialstyrelsen har också bemyndigats att meddela sådana föreskrifter som behövs till skydd för enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa i verksamhet som avser barn och unga. Regeringen har även tagit initiativ till en försöksverksamhet med tillsynsombud för barn som är placerade i familjehem.

Inom ramen för det pågående arbetet mot en evidensbaserad praktik har regeringen i över- enskommelsen med Sveriges Kommuner och Landsting beslutat att avsätta medel (11 miljoner kronor 2011) för att initiera ett arbete med regionala utvecklingsledare (personer med sär- skild kompetens att driva förbättringsarbete) inom den sociala barn- och ungdomsvården. Förbättringsarbetet ska utgå från bästa tillgäng- liga kunskap om förbättringsmetodik och imple- menteringsforskning samt de vägledningar och kunskapsstöd som Socialstyrelsen har i uppdrag att ta fram för dygnsvård av barn och unga. Socialstyrelsen har samtidigt fått i uppdrag att ta fram ett program (ett kunskapsstöd) för trygg och säker vård i familjehem och HVB. Kun- skapsstödet kommer att vara ett viktigt verktyg för utvecklingsledarna i deras arbete. Ytterligare en del i denna satsning är ett uppdrag till Socialstyrelsen att testa och utvärdera stöd för lokal uppföljning, genom att sprida kunskap på webben om metoder för att bidra till att bygga upp den erfarenhetsbaserade kunskapen lokalt. Särskilda medel har även avsatts för detta. Socialstyrelsen har också i uppdrag att inten- sifiera utvecklingen av öppna jämförelser som en viktig del i arbetet för ökad effektivitet och kvalitet.

Andra pågående satsningar för att utveckla och säkra vård utanför hemmet är uppdrag till Socialstyrelsen att ta fram underlag som syftar till att vägleda socialtjänsten hur barnets bästa samt barnets berättelse och uppfattning inför beslut ska dokumenteras samt att ta fram underlag om hur barnets bästa ska beaktas,

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

motiveras och dokumenteras vid bedömning av om polisanmälan ska göras när ett barn misstänks vara utsatt för brott (redovisas januari 2012). Ytterligare ett uppdrag avser anmälningar inom den sociala barn- och ungdomsvården. Det handlar bl.a. om att ta reda på orsaker till anmälan, socialtjänstens handläggning av inkom- na anmälningar samt behovet av att införa statistik om anmälningar.

Kraftfullare lagstiftning m.m.

Enligt Upprättelseutredningens kartläggning av socialtjänstens kännedom om övergrepp eller annan vanvård, som barn och unga i samhälls- vård utsatts för, förekommer det fortfarande allvarliga brister i heldygnsvården (Barnen som samhället svek, SOU 2011:9). Vidare har det i utredningar påtalats behov av att stärka och utveckla den sociala barn- och ungdomsvården. Regeringen går därför vidare och genomför ytterligare åtgärder som ett led i det fortsatta arbetet med att bl.a. stärka skyddet för utsatta barn. Det görs inom ramen för Barnskydds- utredningens förslag (Lag om stöd och skydd för barn och unga SOU 2009:68). Barnskydds- utredningen föreslår bl.a. nya bestämmelser som reglerar samhällets ansvar för barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet, exempelvis att varje placerat barn ska ha en ansvarig social- sekreterare som ska följa vården och ha kontakt med barnet.

Regeringen föreslår att sammanlagt 140 miljoner kronor avsätts för 2012 för att bl.a. stärka skyddet inom den social barn- och ungdomsvården (anslag 4:7 Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m.). Under förutsättning att riksdagen beviljar fortsatta medel avser rege- ringen att därefter avsätta 200 miljoner kronor årligen fr.o.m. 2013, varav 18 miljoner kronor för särskilda tillfälliga åtgärder årligen under perioden 2013–2015. Regeringen avser bl.a. att föreslå att varje placerat barn ska ha en ansvarig socialsekreterare. Om förslagen medför ökade kostnader för kommunerna kommer dessa att kompenseras genom höjda generella statsbidrag.

Utöver detta bedömer regeringen att medel bör användas till att utveckla ett nationellt säkerhetsprogram för barn och unga i sam- hällsvård. Det är vidare angeläget att se över möjligheterna att stärka uppföljningen av den sociala barn- och ungdomsvården på nationell nivå.

181

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Föräldrastöd och andra satsningar på förebyggande arbete

Den nationella strategin för ett utvecklat föräldrastöd ska inspirera kommuner och lands- ting att utveckla stöd till föräldrar i deras föräldraskap för att bidra till förutsättningar för bättre uppväxtvillkor för barn och unga. Reger- ingen kommer att fortsätta och följa arbetet med utvecklingen av stödet. (Se vidare Folkhälso- politik).

Inom ramen för regeringens ANDT-strategi fortsätter satsningen för att minska antalet barn och unga som börjar använda alkohol och droger. Se vidare Folkhälsopolitik, politikens inriktning om ANDT.

I betänkandet Fortsatt föräldrar – om ansvar, ekonomi och samarbete för barnets skull (SOU 2011:51) lämnas förslag om att samarbetssamtal även ska behandla ekonomiska frågor om barnet och att samtal bör erbjudas gifta föräldrar i samband med ansökan om äktenskapsskillnad. Betänkandet remissbehandlas och kommer där- efter att beredas i Regeringskansliet. Se vidare utgiftsområde 12 avsnitt 2.6 Politikens inrikt- ning och Barnrättspolitik.

Personer med missbruksproblematik

Kunskaps- och kvalitetsutveckling

I propositionen En samlad strategi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken (prop. 2010/11:47), som sträcker sig över perioden 2011–2015 har regeringen beslutat om ett antal långsiktiga mål inom området. Se Folk- hälsopolitik, politikens inriktning om ANDT. Ett av dessa innebär att personer med missbruk eller beroende ska ha ökad tillgänglighet till vård och stöd av god kvalitet. Kopplat till detta långsiktiga mål finns ett antal prioriterade mål varav ett innebär att tillgången till kunskaps- baserade vård- och stödinsatser ska öka. Det innebär en fortsatt utveckling mot att insatser alltmer baseras på befintlig kunskap om insatsers effekter bl.a. i enlighet med Socialstyrelsens nationella riktlinjer för missbruks- och bero- endevården. Regeringen har under perioden 2008–2011 ingått årliga överenskommelser med Sveriges Kommuner och Landsting om stöd till implementering av riktlinjerna där den bärande idén är att kommuner och landsting ska ta ett gemensamt ansvar för utvecklingen av miss- bruks- och beroendevården och tillsammans

utveckla en långsiktig struktur för kunskaps- försörjning. År 2011 deltar samtliga landsting i utvecklingsarbetet, som har fått namnet Kun- skap till Praktik (se avsnitt 7.4.1)

Ett annat prioriterat mål under strategi- perioden är att regionala och lokala skillnader i kvalitet, tillgänglighet och resultat ska minska. Öppna jämförelser inom missbruks- och bero- endevården belyser en rad kvalitetsaspekter i den missbruksvård som kommuner och landsting tillhandahåller och gör det möjligt att följa, stödja och utveckla kvaliteten och uppmärk- samma lokala och regionala skillnader. I det fortsatta utvecklingsarbetet med öppna jäm- förelser ska missbruks- och beroendevårdens arbete belysas utifrån ett barn- och föräldra- perspektiv. Regeringen har för avsikt att samordna arbetet med öppna jämförelser inom missbruks- och beroendevården med utveck- lingen av en ändamålsenlig struktur för en samlad uppföljning och utvärdering av effek- terna av regeringens insatser inom hela ANDT- området.

Uppmärksamma de närstående med särskilt fokus på barnen

Att uppmärksamma missbrukets konsekvenser för barn och andra närstående är en fortsatt prioriterad fråga för regeringen. I regeringens ANDT-strategi är ett prioriterat mål att barn i familjer med missbruk, psykisk sjukdom eller psykisk funktionsnedsättning ska erbjudas ända- målsenligt stöd. Stödet ska utgå från barnets egna förutsättningar och behov. Regeringen har därför beslutat om ett långsiktigt nationellt utvecklingsarbete för att stärka stödet till barn i familjer med missbruk, psykisk sjukdom, psy- kisk funktionsnedsättning eller där våld före- kommer. Socialstyrelsen ska i samråd med Statens folkhälsoinstitut och Sveriges Kom- muner och Landsting leda och samordna satsningen, som ska pågå t.o.m. 2014 (S2011/6353/FST).

En viktig ingång för att nå dessa barn, är genom deras föräldrar, som ofta är kända inom missbruks- och beroendevården. För att stödja barnen behöver insatser göras för att förstärka barn- och föräldraperspektivet i vården. Syftet är att ge föräldrarna, oavsett om de har vårdnaden om barnen eller ej, möjlighet att stärka sitt föräldraskap och att barnens behov uppmärk- sammas. Staten och Sveriges Kommuner och Landsting har därför ingått en överenskommelse

182

som innebär att utvidga det stöd till utveckling av missbruks- och beroendevården, som genom- förs inom Kunskap till Praktik, till att omfatta insatser för att förstärka barn- och föräldra- perspektivet i vården. Insatserna kommer att ha fokus på lokalt och regionalt utvecklingsarbete utifrån huvudmännens behov. I detta arbete har Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting en viktig uppgift att ta tillvara brukarorganisationers och andra idéburna organisationers erfarenheter och kompetens (S2011/7432/FST).

Ansvar och samverkan

Missbruks- och beroendevården är ett område där flera huvudmän har ansvar enligt olika lagstiftningar. Ny kunskap om vård- och be- handlingsformer, behoven av samverkan och samarbete mellan olika vårdgivare samt värdet av att sätta individen i centrum ställer krav på en lagstiftning som skapar goda förutsättningar för en önskvärd utveckling. Det handlar bl.a. om att uppnå en tydligare och mer ändamålsenlig an- svarsfördelning mellan huvudmännen för miss- bruks- och beroendevården, vilket är ett priori- terat mål i regeringens ANDT-strategi. Mot denna bakgrund har en särskild utredare haft i uppdrag att göra en översyn av den samlade svenska missbruks- och beroendevården (dir. 2008:48). Utredaren lämnade sitt slutbetänkande Bättre insatser vid missbruk och beroende (SOU 2011:35) i april 2011. Utredningens förslag syftar till att främja tidig upptäckt av begyn- nande problem med alkohol och andra droger, åstadkomma en tydligare ansvarsfördelning mel- lan huvudmän för bättre samordning av insatser samt en stärkt ställning för individen. Förslagen omfattar även vårdens innehåll samt kvalitets- och kompetensfrågor. Även vård utan samtycke (tvångsvård) berörs av förslagen liksom polisens och kriminalvårdens roll. Förslagen remissbe- handlas och beredas därefter i Regeringskansliet.

Ekonomiskt bistånd

Ekonomiskt bistånd är välfärdsystemens yttersta skyddsnät. Biståndets uppgift är vidare att träda in tillfälligtvis vid korta perioder av försörj- ningsproblem. Biståndet har dock alltmer kom- mit att bli en långvarig försörjning för många personer. Arbetslöshet och avsaknad av ersätt- ning från arbetslöshetsförsäkringen uppger

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

kommunerna är en vanligt förekommande orsak till behovet av ekonomiskt bistånd. I och med att biståndets syfte är att träda in endast då andra försörjningsmöjligheter är uttömda är det inte alltid lönsamt att ta tillfälliga jobb eftersom de ökade inkomsterna reducerar biståndet i motsvarande mån.

Ett av regeringens övergripande mål är att få fler personer i arbete och minska utanförskapet och därmed öka förmågan till självförsörjning. Det är därför viktigt att det blir mer lönsamt för biståndsmottagare att ta tillfälliga jobb och utöka sin arbetstid. Regeringen föreslår därför att beräkningen av försörjningsstöd förändras så att endast en del av arbetsinkomsten påverkar bedömningen av rätten till ekonomiskt bistånd. Syftet med förändringen är att minska marginal- effekterna vid arbete. Utformningen av en sådan förändring ska analyseras närmare och föreslås träda i kraft den 1 juli 2013. En reformeringen av ekonomiskt bistånd beräknas till 150 miljoner kronor fr.o.m. 2013 och ytterligare 150 miljoner kronor fr.o.m. 2014 – sammantaget 300 miljoner kronor fr.o.m. 2014. Regeringen föreslår att medel för detta avsätts i budgeten för kom- mande år.

För personer som hänvisas till ekonomiskt bistånd för sin försörjning krävs åtgärder inom olika områden eftersom orsakerna inte sällan är komplexa. Insatser från både kommuner och Arbetsförmedling är nödvändiga och kräver effektiva och samordnade lösningar. Regeringen avser att ge Statskontoret i uppdrag att kartlägga kommunernas och Arbetsförmedlingens insatser till personer med ekonomiskt bistånd som är inskrivna vid Arbetsförmedlingen samt kartlägga samverkan mellan Arbetsförmedlingen och kommunerna.

Biståndet ska tillgodose en skälig levnadsnivå och barnperspektivet ska alltid tillämpas vid biståndsbedömningen. Regeringen har därför som en ytterligare åtgärd givit Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga kommunernas riktlinjer för handläggning av ekonomiskt bistånd och hur dessa förhåller sig till skälig levnadsnivå.

Utvecklingen av öppna jämförelser kommer att bidra till att kunskapsbasen om ekonomiskt bistånd ökar. Det finns dock alltjämt ett behov av förbättrat kunskapsunderlag om ekonomiskt bistånd. Ett sådant utvecklingsarbete pågår inom Socialstyrelsen.

Regeringen avser också att genomföra änd- ringar som innebär att oförsäkrade får tillgång

183

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

till jobb- och utvecklingsgarantin efter 14 månader i stället för de 18 månader som gäller i dag. Se vidare utgiftsområde 14 avsnitt 3.5.1.

Hemlöshet

Hemlöshet är en utmaning för det svenska välfärdssamhället. Det är både ett socialpolitiskt och bostadspolitiskt problem som kräver in- satser av och samverkan mellan olika aktörer. Regeringens tidigare satsningar inom ramen för en hemlöshetsstrategi 2007–2009 bidrog till en utveckling av kommunernas arbete med vräk- ningsförebyggande insatser och väckte ett ökat intresse för frågan.

Regeringen föreslår nu att 8 miljoner kronor ska avsättas för 2012 till fortsatt arbete med att motverka hemlöshet och utestängning på bostadsmarknaden. Under förutsättning att riks- dagen beviljar fortsatta medel avser regeringen att avsätta 8 miljoner kronor 2013 och därefter 10 miljoner kronor årligen för samma ändamål.

En viktig uppgift framöver är att förankra gjorda erfarenheter så att de kan få mer varaktigt genomslag i hela landet. Ambitionen är att inga barn ska drabbas av vräkning (ref. Hemlöshets- strategin) och att antalet kommuner som arbetar förebyggande ska öka. Detta kan bli möjligt om fler kommuner arbetar efter den vägledning som finns avseende vräkningsförebyggande arbete. Utöver förankringsarbetet avser regeringen att satsa på att bl.a. ytterligare utveckla Krono- fogdemyndighetens avhysningsstatistik för att bättre kunna följa upp antal barn som drabbats av vräkning. Därutöver bör kommunerna stödjas i att skapa uthålliga och fungerande rutiner i arbetet mot hemlöshet. Regeringen avser därför att tillsätta en nationell samordnare som kan hjälpa huvudmännen i detta avseende t.ex. att formulera regionalt anpassade strategier. Dess- utom avser regeringen att ge länsstyrelserna i uppdrag att bistå kommunerna i arbetet med att motverka hemlöshet, i synnerhet bland barn- familjer som drabbas av vräkning. Det kan ske i samband med att länsstyrelserna stödjer kom- munerna i deras arbete med att planera bostads- försörjningen.

Stöd till brottsoffer

Regeringens målsättning är att alla ska kunna leva i trygghet och säkerhet. En rad insatser har vidtagits för att förbättra situationen för brotts- offer på olika sätt och detta arbete fortsätter. Socialstyrelsen har fått ett långsiktigt uppdrag att fortsätta stimulera utvecklingen av social- tjänstens verksamhet för våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnar våld. Den kunskap som utvecklats ska målgruppsanpassas, spridas, följas upp och utvärderas. Myndigheten ska verka för att socialtjänsten arbetar mer långsiktigt, stra- tegiskt och evidensbaserat samt för förbättrad kvalitet och kompetens på området. Behov av insatser inom hälso- och sjukvården ska också övervägas. Med utgångspunkt från den utvär- dering som Socialstyrelsen redovisade den 1 juni 2011 av hur utvecklingsmedlen för att stärka stödet till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld har fördelats kommer regeringen se över hur de kan användas på ett mer effektivt sätt. Regeringen fortsätter också att förstärka stödet till organisationer som arbetar med att motverka våld mot kvinnor. Det sker inom ramen för förordningen om statsbidrag till vissa organisationer inom det sociala området. För att lyfta upp socialtjänstens ansvar för stöd och hjälp också till andra grupper av brottsoffer har Socialstyrelsen även fått ett mer övergripande uppdrag att vägleda socialtjänsten i arbetet med brottsoffer som är i behov av stöd och hjälp.

I Sverige avlider varje år i genomsnitt 29 personer, 21 kvinnor och 8 män, på grund av våld av närstående. Många gånger har dödsfallet föregåtts av hot och våld under lång tid och samhällets aktörer har i flera fall känt till att det funnits ett behov av skydd och stöd. Regeringen avser att överlämna en proposition till riksdagen om utredningar avseende vissa dödsfall. För- slagen, som nyligen behandlats av Lagrådet, innebär att det utredningssystem som i dag redan finns för barn som avlidit med anledning av brott utvidgas, till att avse även fall när kvinnor eller män som avlidit med anledning av brott av närstående. Utredningssystemet syftar till att försöka identifiera brister i samhället på ett övergripande plan. Den kunskap som tas fram kan sedan ligga till grund för åtgärder som förebygger att kvinnor och män utsätts för våld eller andra övergrepp av närstående. Social- styrelsen, som i dag redan ansvarar för utred- ningar avseende barn, föreslås få ansvar för att

184

bedriva även denna del av utredningsverksam- heten. I lagrådsremissen föreslogs att lagför- slagen ska träda i kraft den 1 januari 2012.

7.5.4Stödinsatser till personer med funktionsnedsättning

Personer med funktionsnedsättning ska så långt det är möjligt kunna delta i samhällsliv och arbetsliv på samma villkor som andra. För att åtgärder inom det funktionshinderspolitiska om- rådet ska leda till full delaktighet är det viktigt att arbetet framåt präglas av att förbättra tillgäng- ligheten och användbarheten i människors vardag. Ambitionen är ett samhälle utformat utifrån en mångfald av behov. Individuella stöd- insatser och lösningar ska utgöra ett komple- ment för den som behöver det.

Regeringen har i juni 2011 beslutat om en femårig strategi för funktionshinderspolitiken (2011–2016). Strategin bygger bl.a. på de inriktningsmål som regeringen fastställde i en skrivelse till riksdagen i mars 2010 (2009/10:166) och olika delmål som ett stort antal myndigheter föreslagit för att nå inriktningsmålen inom politikområdet. De delmål som utarbetats är ett centralt inslag i strategin. Regeringen aviserar även ett antal nya initiativ i strategin. Myn- digheten för handikappolitisk samordning (Handisam) kommer att ansvara för uppföljning av strategins mål och insatser samt för att ut- veckla ett sammanhållet system för att beskriva och analysera utvecklingen. Se vidare område 6 Funktionshinderspolitik.

Inriktnings- och delmål

Inom det sociala området innebär inriktnings- målet att kunskapen ska öka om i vilken utsträckning de individuella stöden bidrar till att uppfylla målen inom funktionshinderspolitiken. Regeringen anser att det individuella stödet i ökad utsträckning bör vara utformat så att det möjliggör och skapar incitament till full delak- tighet i samhället. Kunskapen om stöden kan stödja arbetet med att säkerställa att befintliga åtgärder ger avsedd effekt för personer med funktionsnedsättning i vardagen. Det är i detta vidare perspektiv som regeringen avser inleda ett utvecklingsarbete.

Utöver de övergripande insatserna kunskaps- utveckling, valfrihet och inflytande, tillsyn m.m. (se avsnitt 7.5.1) inriktar regeringen insatserna

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

på psykiatriområdet, att öka kunskapen om hjälpmedel och ny teknik, att förbättra infor- mationen om stödet till anhöriga och öka kunskapen om de särskilda behov som anhöriga till personer med funktionsnedsättning har, att ta fram informationsmaterial om vilka kunskaper och erfarenheter som kan behövas för personal som arbetar inom verksamheterna, att noga följa utvecklingen av ej verkställda beslut, att verka för att människors inflytande och möjlighet att komma till tals ska öka, samt att genom studier öka kunskapen om skillnader i stödinsatser mot bakgrund av kön, ålder, födelseland och bostads- ort.

Socialstyrelsen har föreslagit och regeringen ställt sig bakom ett antal delmål för det sociala området i strategin. Delmålen innebär bl.a. att kunskapen om orsakerna till långa väntetider mellan beslut och verkställighet när det gäller insatser till personer med funktionsnedsättning ska öka, liksom kunskapen om hur problemen ska kunna rättas till utan att rättssäkerheten åsidosätts. De innebär vidare att Socialstyrelsen i tillsynen av arbetet med genomförandeplaner ska bidra till att barn, ungdomar och vuxna i ökande utsträckning kommer till tals, blir lyssnade till och kan utöva inflytande över insatsernas ge- nomförande. Ytterligare ett delmål innebär att öka informationen och vägledningen om an- hörigstödet till kommunerna. Alla, inklusive personer med funktionsnedsättning, ska vidare ha tillgång till vård och omsorg efter behov oberoende av kön, ålder, födelseland och bo- stadsort.

Socialstyrelsen har föreslagit hur delmålen och insatserna ska följas upp.

Informationsmaterial till stöd för ökad kompetens

Avsaknad av relevant utbildning kan innebära att det blir svårare att få genomslag för t.ex. utveckling av nya och effektiva metoder. Detta kan påverka både effektiviteten liksom säker- heten och kvaliteten i insatserna. Socialstyrelsen har därför nyligen fått i uppdrag att ta fram ett informationsmaterial som kan användas av arbetsgivare som underlag i deras bedömningar av vilka kunskaper och erfarenheter som kan behövas för arbete inom verksamheter som ger stöd, service och omsorg till personer med funktionsnedsättningar. Materialet ska redovisas i februari 2012.

185

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Bättre anpassade insatser till personer med psykisk funktionsnedsättning

Psykiatriområdet är ett av regeringens mest prioriterade områden och målsättningen med regeringens politik är att genom strategiska och mer långsiktiga satsningar åstadkomma varaktiga förbättringar inom detta område.

Statskontoret har i juni 2011 fått regeringens uppdrag att följa upp och analysera hur vården och stödet till personer med psykisk sjukdom och psykiskt funktionsnedsättning har utveck- lats över tid utifrån den inriktning och de upp- följningsmått satsningen haft (se regeringens skrivelse 2008/09:185). Statskontoret ska även lämna underlag som kan ligga till grund för kommande satsning inom psykiatriområdet för åren 2012-2014 (se även Hälso- och sjukvårds- politik). Redovisning av uppdraget sker dels den 31 januari 2012, dels den 15 september samma år.

Sysselsättning

Regeringen har genomfört olika satsningar för att personer med psykisk funktionsnedsättning ska få tillgång till arbete och anpassad syssel- sättning. Inom ramen för regeringens psykiatri- satsning har under 2009–2011 bidrag gått till arbetsförmedlingen, kommuner samt företag och organisationer. Regeringen avser att åter- komma med förslag till nya initiativ på psykiatri- område. I regeringens strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken 2011–2016 redo- visas även andra initiativ för att förbättra möjlig- heterna för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga, att få och behålla ett arbete. Se vidare Funktionshinders- politik och utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv.

Insatser enligt LSS och assistansersättning

Regeringen anser att det finns samma grund- läggande skäl att reglera rättigheter till personer med omfattande funktionsnedsättningar i LSS som när lagen tillkom (prop. 2009/10:176).

Ett prioriterat område för regeringen är därför assistansersättningen vars långsiktiga hållbarhet behöver säkerställas samtidigt som den enskildes rättigheter enligt lagen värnas. Regeringen har därför tillsatt en särskild utredare som ska undersöka hur stor del av den totala kostnads- ökningen inom den statliga assistansersättningen som utgörs av fusk oegentligheter och över- utnyttjande (direktiv 2011:26). Regeringen genomför även satsningar för att få till stånd mer

likartade bedömningar. Ett särskilt bedömnings- instrument håller bl.a. på att tas fram.

Regeringen ser allvarligt på det fusk och miss- bruk av assistansersättningen som har avslöjats och Utredningen om åtgärder mot fusk, oegent- ligheter och överutnyttjande av den statliga assistansersättning, ska bl.a. föreslå konkreta åtgärder för att förhindra fusk, oegentligheter och överutnyttjande av assistansersättningen samt åtgärder för att kunna följa upp och kontrollera den assistansersättning som betalas ut, samt analysera grundorsakerna till kostnads- utvecklingen inom assistansersättningen och på grundval av analysen föreslå åtgärder för att komma till rätta med kostnadsutvecklingen. Uppdraget inklusive förslag ska redovisas till regeringen senast den 15 februari 2012. Se även avsnitt 7.4.4 De bedömningar och förslag som utredaren lämnar ska utgå från och ta hänsyn till verksamhetens mål och allmänna inriktning som detta uttrycks i LSS, dvs. att verksamhet ska främja jämlikhet i levnadsvillkor och full del- aktighet i samhällslivet för personkretsen i LSS. Målet ska vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra.

Socialstyrelsen har i tillsynen uppmärksammat en del brister i tillämpningen och myndigheten avser att prioritera tillsynen inom LSS-området.

Satsning på riktat föräldrastöd

Inom ramen för Nationell strategi för föräldra- stöd pågår två projekt med riktat föräldrastöd. Uppdraget är ett komplement till det generella föräldrastödet och riktar sig till föräldrar till barn med psykisk eller fysisk funktionsnedsättning. Det ena projektet ska jämföra det stöd som faktiskt ges med det stödbehov som uttrycks av familjerna och professionella. Det andra ska kartlägga behovet av stöd hos barn med lindrig utvecklingsstörning och deras föräldrar samt utveckla och utvärdera riktat stöd till dem. Försöksverksamheten fortsätter och pågår t.o.m. 2013 och redovisas i maj 2014.

Förlängning av försöksverksamheten med Service- och signalhundar

Service- och signalhundar är hundar som tränas till att hjälpa personer med funktionsnedsättning med olika moment i den dagliga livsföringen. Det finns inget formellt hinder för kommuner och landsting att inom ramen för social- tjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen ge stöd till service- och signalhundar men i praktiken

186

sker inte det i dag. För att kommuner och landsting ska bli intresserade av att ge sådant stöd behövs det mer kunskap om hur använd- ningen av service- och signalhundar påverkar behovet av andra offentliga insatser. En försöks- verksamhet med service- och signalhundar pågår under tiden 2009–2011 i syfte att öka antalet service- och signalhundar i aktiv tjänst för att kunna utvärdera konsekvenserna av en ökad användning.

Regeringen avser att förlänga försöks- verksamheten för att få fler observationer och därmed säkrare resultat. Ytterligare hundekipage utbildas t.o.m. 2012 och tiden för utvärdering förlängs t.o.m. 2014. Sammantaget beräknas kostnaderna för förlängningen uppgå till 2,35 miljoner kronor, varav 1,5 miljoner kronor för 2012.

7.5.5Övrigt

Dialog och överenskommelser inom det sociala området och inom integrationsområdet

Den ideella sektorn har en viktig roll i det svenska samhället, inte minst när det gäller att möjliggöra människors egen makt att påverka såväl sin vardag som samhället i stort. Mellan regeringen och den ideella sektorn finns det en gemensam vilja till samverkan kring frågor om välfärdens utveckling utifrån varje parts specifika roll och kunskap. Denna uppslutning och vilja till samverkan är mycket värdefull.

Regeringen har 2008 för det sociala området och 2010 inom integrationsområdet träffat över- enskommelser som innehåller ett antal principer som ska utveckla relationerna och tydliggöra rollerna parterna emellan. Regeringen kommer att verka för att dialogerna fortsätter och ut- vecklas av parterna i syfte att kontinuerligt identifiera och undanröja hinder för att idéburna organisationer ska kunna bidra till en ökad mångfald i utbudet av välfärdstjänster, utan att de för den skull behöver åsidosätta sin viktiga roll som röstbärare för sina medlemmar.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Upprättelseprocess

I februari 2011 lämnade Upprättelseutredningen sitt betänkande Barnen som samhället svek (SOU 2011:9). Utredningen har haft i uppdrag att lämna förslag till hur en upprättelseprocess för enskilda som utsatts för övergrepp och försummelse i den sociala barn- och ungdoms- vården kan utformas. Betänkandet har remiss- behandlats under våren.

Med utgångspunkt i utredningens förslag har regeringen aviserat att en ceremoni för de som utsatts för övergrepp och vanvård kommer att hållas. Vidare har utredningen föreslagit åtgärder i syfte att förhindra övergrepp och försummelse i dagens samhällsvård vilka legat till grund för regeringens satsning på att utveckla och stärka den sociala barn- och ungdomsvården. Utred- ningens förslag om och formerna för ekonomisk ersättning till personer som utsatts för över- grepp eller försummelse i social dygnsvård bereds inom Regeringskansliet.

Sedan 2006 har Vanvårdsutredningen (S 2006:05) haft regeringens uppdrag att granska allvarliga övergrepp och vanvård vid institutioner och familjehem inom den sociala barn- och ung- domsvården. Utredningen lämnar sitt slutbe- tänkande i september 2011.

7.6Budgetförslag

7.6.14:1 Personligt ombud

Tabell 7.9 Anslagsutveckling 4:1 Personligt ombud

Tusental kronor

				Anslags-
2010	Utfall	98 684		sparande	10 888
2011	Anslag	104 460	1	Utgifts-
2011	Anslag	104 460	1	prognos	97 907
2012	Förslag	104 460

2013	Beräknat	104 460
2014	Beräknat	104 460

2015	Beräknat	104 460

1 Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposition.

Anslaget används för bidrag till kommuner som bedriver verksamhet med personligt ombud för personer med psykisk funktionsnedsättning.

187

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Regeringens överväganden

Verksamhet med personligt ombud för kom- munerna är en frivillig verksamhet vilket medför att antalet ombud kan variera något år från år. Socialstyrelsen redovisar emellertid en stabil utveckling och myndigheten beräknar att an- slaget täcker nuvarande verksamhet.

Tabell 7.10 Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 4:1 Personligt ombud

Tusental kronor

	2012	2013	2014	2015

Anvisat 2011 1	104 460	104 460	104 460	104 460

Förändring till följd av:

Beslut

Överföring till/från andra anslag

Övrigt

Förslag/
beräknat
anslag	104 460	104 460	104 460	104 460

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2010 (bet. 2010/11:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på ändringsbudget under innevarande år.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår reger- ingen att 104 460 000 kronor anvisas under anslaget 4:1 Personligt ombud för 2012. För 2013, 2014 och 2015 beräknas anslaget vardera åren till 104 460 000 kronor.

7.6.24:2 Vissa statsbidrag inom funktionshindersområdet

Tabell 7.11 Anslagsutveckling 4:2 Vissa statsbidrag inom funktionshindersområdet

Tusental kronor

				Anslags-
2010	Utfall	172 806		sparande	53
2011	Anslag	323 012	1	Utgifts-
2011	Anslag	323 012	1	prognos	288 012
2012	Förslag	353 326

2013	Beräknat	351 326

2014	Beräknat	351 279

2015	Beräknat	351 279

1 Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposition.

Anslaget används för att finansiera

-rådgivning och annat personligt stöd enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,

-statsbidrag till tolktjänst,

-bidrag till utrustning för elektronisk kom- munikation,

-bidrag till nationellt kunskapscenter för dövblindfrågor,

-verksamhet vid Hjälpmedelsinstitutet,

-försöksverksamhet med meningsfull syssel- sättning för personer med psykisk funk- tionsnedsättning,

-försöksverksamhet med service- och signal- hundar,

-insatser för attitydförändring på arbets- marknaden,

-insatser för familjer med barn med om- fattande funktionsnedsättning,

-granskning av hur Sverige lever upp till Förenta nationernas konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

-statistikutveckling inom funktionshinders- området, samt

-vissa verksamheter av betydelse för perso- ner med funktionsnedsättning.

Statsbidrag till rådgivning och annat personligt stöd samt till tolktjänst utgår enligt finan- sieringsprincipen, dels för den utökade målgrupp som landstinget fick ansvar för när LSS trädde i kraft, dels för det utökade ansvar som lands- tingen samtidigt fick för tolktjänsten. Social- styrelsen fördelar statsbidraget till landstingen.

Tolktjänsten innebär en skyldighet för lands- tingen att organisera, finansiera och tillhanda- hålla tolktjänst för vardagstolkning till döva, dövblinda m.fl.

188

Statsbidrag till utrustning för elektronisk kommunikation finansierar bidrag som går till landstingen för inköp både av den kommu- nikationsutrustning som användarna behöver och, i de fall utrustningen ska användas av när- stående, den utrustning som de behöver. Social- styrelsen meddelar grunder för fördelningen av statsbidraget.

Statsbidrag till nationellt kunskapscenter för dövblindfrågor går till Resurscenter Mo Gård AB som bildades 2003. Centret har avtal med staten och får bidrag för att ge stöd till landsting och kommuner i deras arbete med personer som är dövblinda.

Fördelningen till vissa verksamheter av bety- delse för personer med funktionsnedsättning fastställs av regeringen. Socialstyrelsen ansvarar för administration och uppföljning.

Regeringens överväganden

Socialstyrelsen har i uppföljningar konstaterat att betydligt färre personer än väntat får tillgång till insatsen råd och stöd. Detta påverkar stats- bidraget till landstinget.

Regeringen har i propositionen Personlig assistans och andra insatser – åtgärder för ökad kvalitet och trygghet (prop. 2009/10:176) be- dömt att det ska genomföras en treårig försöks- verksamhet med meningsfull sysselsättning för personer med psykisk funktionsnedsättning. Medel avsattes även för 2011.

Den fördelningsmodell för landstingens tolk- verksamhet som infördes den 1 januari 2008 har utvärderats av Socialstyrelsen. Enligt utvärde- ringen har syftet med modellen uppnåtts – skillnaderna i lanstingens sätt att finansiera tolktjänsten har minskat. Studien visar också att tolkbristen har sjunkit något (Förändrad statsbidragsmodell för tolktjänsten i landstingen, juli 2011). En särskild utredare har i uppdrag att kartlägga och analysera hur nuvarande reglering, finansiering, organisering och tillsyn av tolk- tjänst till barndomsdöva, vuxendöva, hörsel- skadade och dövblinda fungerar inom olika samhällsområden (dir. 2010:87). Utredningen beräknas avsluta sitt arbete senast den 1 november 2011.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Regeringen avser att förlänga försöksverk- samheten med service- och signalhundar för att få fler observationer och därmed säkrare resultat. Ytterligare hundekipage utbildas t.o.m. 2012 och tiden för utvärdering förlängs t.o.m. 2014. Sammantaget beräknas kostnaderna för för- längningen uppgå till 2 350 000 miljoner kronor, varav 1 500 000 miljoner kronor för 2012.

För 2011 fastställde regeringen att följande verksamheter av betydelse för personer med funktionsnedsättning skulle få del av statsbidrag:

-Synskadades riksförbund (SRF) för Iris Hantverk AB:s sysselsättningsfrämjande verksamhet för synskadade hantverkare.

-SRF för anskaffning och placering av ledarhundar för synskadade och därmed sammanhängande åtgärder.

-SRF för punktskriftsutbildning för vuxna.

-Förbundet Sveriges Dövblinda (FSDB) och föreningen Fruktträdet för produktion av informationskällor för dövblinda personer.

-FSDB för kunskapsutveckling, nätverks- byggande och informationsspridning (kun- skap om livsvillkoren för äldre personer med dövblindhet ska särskilt uppmärk- sammas).

-Stiftelsen Rikstolktjänst för att tillhanda- hålla tolkservice för förtroendevalda i vissa organisationer.

-Föreningen rekryteringsgruppen Aktiv Rehabilitering för lägerverksamhet och uppsökande verksamhet främst för perso- ner med ryggmärgsskada.

-Ågrenska stiftelsen för riksverksamhet för familjer med barn som har sällsynta diag- noser.

-Handikapporganisationernas rekreations- anläggningar.

Myndigheten för vårdanalys bildades den 1 januari 2011. Myndigheten har även uppgifter inom socialtjänstens områden. Till följd av detta minskas detta anslag med 2 000 000 kronor 2012 och ytterligare 2 000 000 kronor 2013 och tills vidare. Anslaget 1:12 Myndigheten för vårdanalys under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg ökas med motsvarande belopp. Avsatta medel för socialtjänstens områden föreslås således uppgå till sammanlagt 5 miljoner

189

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

kronor för 2012 och beräknas uppgå till 7 miljoner kronor från och med 2013.

De 32 314 000 kronor, som under 2011 finan- sierat verksamheter som rymts inom det tidigare anslaget 4:3 Bidrag för elektronisk kommuni- kation utgiftsområde 9 Hälsovård sjukvård och social omsorg, föreslås flyttas till detta anslag. Skälen till detta är att de två anslagen slås ihop fr.o.m. 2012. Det förväntas leda till bättre överblick och förutsättningar för användningen av de medel som finansierar de verksamheter som vänder sig till personer med funktions- nedsättning.

Sammantaget innebär regeringens förslag för 2012 att detta anslag ökar med 30 314 000 kronor jämfört med 2011.

Tabell 7.12 Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 4:2 Vissa statsbidrag inom funktionshindersområdet

Tusental kronor

	2012	2013	2014	2015

Anvisat 2011 1	323 012	323 012	323 012	323 012
Förändring till följd av:
Beslut	-2 000	-4 000	-4 000	-4 000

Överföring
till/från andra
anslag	32 314	32 314	32 267	32 267
Övrigt

Förslag/
beräknat
anslag	353 326	351 326	351 279	351 279

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2010 (bet. 2010/11:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på ändringsbudget under innevarande år.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår reger- ingen att 353 326 000 kronor anvisas under anslaget 4:2 Vissa statsbidrag inom funktions- hindersområdet för 2012. För 2013 beräknas anslaget till 351 326 000 kronor, för 2014 och 2015 till 351 279 000 kronor respektive år.

7.6.34:3 Bidrag till utrustning för elektronisk kommunikation

Anslaget upphör i och med att det slås ihop med anslag 4:2 Vissa statsbidrag inom funktions- hindersområdet.

7.6.44:3 Bilstöd till personer med funktionsnedsättning

Tabell 7.13 Anslagsutveckling 4:3 Bilstöd till personer med funktionsnedsättning

Tusental kronor

				Anslags-
2010	Utfall	259 183		sparande	-3 183
2011	Anslag	256 000	1	Utgifts-
2011	Anslag	256 000	1	prognos	260 497
2012	Förslag	256 000
2013	Beräknat	267 000

2014	Beräknat	267 000

2015	Beräknat	267 000

1 Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposition.

Anslaget används för att finansiera bilstöd till personer med funktionsnedsättning som har rätt till stödet. Bidrag kan lämnas i form av grund- bidrag, inkomstprövat anskaffningsbidrag och anpassningsbidrag.

Antalet personer som har rätt till bilstöd, omfattningen av fordonets anpassningsbehov, prisutvecklingen på marknaden för anpassning av fordon samt inkomstutvecklingen är de fakto- rer som framför allt styr utgifterna.

Regeringens överväganden

Tabell 7.14 Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 4:3 Bilstöd till personer med funktionsnedsättning

Tusental kronor

	2012	2013	2014	2015
Anvisat 2011 1	256 000	256 000	256 000	256 000

Förändring till följd av:

Beslut

Övriga makro- ekonomiska förutsätt- ningar

Volymer		11 000	11 000	11 000

Överföring
till/från andra
anslag
Övrigt

Förslag/
beräknat
anslag	256 000	267 000	267 000	267 000

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2010 (bet. 2010/11:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på ändringsbudget under innevarande år.

190

Mot bakgrund av ovanstående föreslår reger- ingen att 256 000 000 kronor anvisas under an- slaget 4:3 Bilstöd till personer med funktionsned- sättning för 2012. För 2013, 2014 och 2015 beräknas anslaget till vardera 267 000 000 kronor.

7.6.54:4 Kostnader för statlig assistansersättning

Tabell 7.15 Anslagsutveckling 4:4 Kostnader för statlig assistansersättning

Tusental kronor

				Anslags-
2010	Utfall	18 878 792		sparande	418 208
			1	Utgifts-
2011	Anslag	20 160 000	1	prognos	19 941 000
2012	Förslag	21 044 000

2013	Beräknat	22 202 000

2014	Beräknat	23 443 000
2015	Beräknat	24 712 000

1 Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposition.

Anslaget används för att finansiera kostnader för statlig assistansersättning.

Assistansersättning lämnas till personer med omfattande funktionsnedsättning som har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring under i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka. Personer som innan de fyllt 65 år beviljats assistansersättning får behålla ersättningen efter fyllda 65 år. Antalet assistanstimmar får däremot inte utökas. Kommunen där den ersättnings- berättigade är bosatt ersätter kostnaderna för de första 20 timmarna. Genom ersättningen avlastar staten kommunerna kostnader för mer om- fattande insatser enligt LSS.

Antalet personer som har rätt till assistans- ersättning, behovets omfattning mätt i assistans- timmar per vecka och beviljad ersättning per timme är de faktorer som styr utgifternas storlek. Timbeloppet för 2011 är 258 kronor. För 2012 är det 267 kronor.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Regeringens överväganden

Omfattningen av personlig assistans och kostna- derna för assistansersättningen har under- skattats. När assistansreformen infördes beräk- nades att varje person skulle beviljas i genom- snitt drygt 40 timmar i veckan och att cirka 7 000 personer skulle omfattas av insatsen. I december 2010 hade cirka 16 000 personer assi- stans med i genomsnitt 113 timmar.

Regeringen har beslutat om en rad åtgärder för att få bukt med kostnadsutvecklingen, se avsnitt 7.4.4 Utvecklingen av assistansersättning till personlig assistans.

Tabell 7.16 Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 4:4 Kostnader för statlig assistansersättning

Tusental kronor

	2012	2013	2014	2015

Anvisat 2011 1	20 160 000	20 160 000	20 160 000	20 160 000
Förändring till följd av:
Beslut
Övriga makro-
ekonomiska
förutsätt-
ningar	551 000	1 240 000	2 027 000	2 839 000

Volymer	333 000	802 000	1 256 000	1 713 000

Överföring
till/från andra
anslag

Övrigt

Förslag/
beräknat
anslag	21 044 000	22 202 000	23 443 000	24 712 000

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2010 (bet. 2010/11:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på ändringsbudget under innevarande år.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår reger- ingen att 21 044 000 000 kronor anvisas under anslaget 4:4 Kostnader för statlig assistans- ersättning för 2012. För 2013 beräknas anslaget till 22 202 000 000 kronor, och för 2014 och 2015 beräknas anslaget till 23 443 000 000 kronor respektive 24 712 000 000 kronor.

191

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

7.6.64:5 Stimulansbidrag och åtgärder området. Från anslaget utbetalas även statsbidrag

inom äldrepolitiken

Tabell 7.17 Anslagsutveckling 4:5 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken

Tusental kronor

				Anslags-
2010	Utfall	1 810 238		sparande	239 001
2011	Anslag	1 906 730	1	Utgifts-
2011	Anslag	1 906 730	1	prognos	1 410 092
2012	Förslag	1 950 930
2013	Beräknat	1 927 530

2014	Beräknat	1 904 030

2015	Beräknat	1 701 830

1 Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposition.

Ändamålet med anslaget är att genom riktade insatser inom äldreområdet öka de äldres val- frihet, trygghet och självbestämmande inom äldreomsorgen. Medel ges för att stimulera kom- muner och landsting att utveckla kvalitén i äldreomsorgen, att höja kompetensen bland äldreomsorgens personal, att öka antalet platser i särskilt boende samt att stimulera fram nya boendeformer för ett tryggt boende för äldre. Medel ges också för att införa förslagen om en nationell värdegrund samt till olika typer av insatser för att öka kunskapen inom äldre-

till pensionärs och anhörigorganisationer, samt till kommun- och landstingssektorn i enlighet med överenskommelser med Sveriges Kommu- ner och Landsting om evidensbaserad praktik samt prestations- och resultatbaserade stats- bidrag.

Bemyndigande och ekonomiska åtaganden

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att under 2012 för ramanslaget 4:5 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken besluta om bidrag som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 470 000 000 kronor 2013–2015.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen avser att besluta om bidrag till forskning om äldre som ska administreras av Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) samt investeringsstöd till nybyggnad av och ombygg- nad till särskilt boende och trygghetsboende för äldre som ska administreras av Boverket.

Tabell 7.18 Särskilt bemyndigande om ekonomiska åtaganden

Tusentals kronor

	Utfall	Prognos	Förslag	Beräknat	Beräknat
	2010	2011	2012	2013	2014–2015

Ingående åtaganden		465 700	472 750	468 000	245 500
Nya åtaganden		259 600	221 800

Infriade åtaganden		-252 550	-226 550	-222 500	-143 300

Utestående åtaganden	416 236	472 750	468 000	245 500	102 200
Erhållet/föreslaget bemyndigande	648 000	470 000	470 000

Anmärkning: Beloppen är avrundade och överensstämmer därför inte alltid med summan.

192

Regeringens överväganden

Regeringens satsningar inom äldreområdet fort- sätter. I budgetpropositionen för 2009 (prop. 2009/10:1, bet. 2009/10:SoU1, rskr. 2009/10:131) beslutade riksdagen om en särskild satsning på äldreomsorg som bl.a. innebär en anslagsförstärkning för ett program för god äldreomsorg där regeringen stödjer huvud- männen i ett systematiskt förbättringsarbete för att omsätta kunskaper till praktisk handling. Till följd av detta ökar detta anslag 2012 med 50 000 000 kronor.

Med anledning av ändrade bestämmelser i socialtjänstlagen (2001:453) om personer som vårdar eller stödjer närstående aviserades i budgetpropositionen för 2011 att anslaget 1:1

Kommunalekonomisk utjämning inom utgifts- område 25 Allmänna bidrag till kommuner skulle öka med cirka 300 000 000 kronor från och med 2011 samtidigt som anslaget 5:1 (fr.o.m. 2012 anslag 4:5) Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken skulle minska med motsvarande belopp. Av medlen ska Socialstyrel- sen tilldelas 2 200 000 kronor årligen under perioden 2012–2014 för uppdraget att följa upp bestämmelsen och årligen lämna en rapport till regeringen. Anslaget 1:1 Kommunalekonomisk utjämning inom utgiftsområde 25 minskar därför med 2 200 000 kronor per år under perioden 2012–2014 samtidigt som detta anslag ökar med motsvarande belopp under dessa år.

Regeringen prioriterar i denna proposition bl.a. åtgärder för att möta inbromsningen i ekonomin, åtgärder för varaktigt högre tillväxt och sysselsättning samt åtgärder för att välfärden ska komma alla till del. För att bidra till detta föreslås att vissa anslag minskas. Detta gäller bl.a. anslag 4:5 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken som minskas med 8 000 000 kronor.

Sammantaget innebär regeringens förslag för 2012 att anslaget 4:5 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken ökar med 44 200 000 kronor jämfört med 2011.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Tabell 7.19 Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 4:5 Stimulandsbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken

Tusental kronor

	2012	2013	2014	2015

Anvisat 2011 1	1 906 730	1 906 730	1 906 730	1 906 730
Förändring till följd av:
Beslut	44 200	20 800	-2 700	-204 900
Överföring
till/från andra
anslag

Övrigt
Förslag/
beräknat
anslag	1 950 930	1 927 530	1 904 030	1 701 830

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2010 (bet. 2010/11:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på ändringsbudget under innevarande år.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår reger- ingen att 1 950 930 000 kronor anvisas under anslaget 4:5 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken för 2012. För 2013, 2014 och 2015 beräknas anslaget till 1 927 530 000 kronor, 1 904 030 000 kronor respektive 1 701 830 000 kronor.

7.6.74:6 Statens institutionsstyrelse

Tabell 7.20 Anslagsutveckling 4:6 Statens institutionsstyrelse

Tusental kronor

				Anslags-
2010	Utfall	794 043		sparande	-47 786
			1	Utgifts-
2011	Anslag	835 543	1	prognos	802 841
2012	Förslag	847 775
2013	Beräknat	851 299	2

2014	Beräknat	871 409	3

2015	Beräknat	899 738	4

1Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposition.

2Motsvarar 847 775 tkr i 2012 års prisnivå.

3Motsvarar 847 775 tkr i 2012 års prisnivå.

4Motsvarar 847 775 tkr i 2012 års prisnivå.

Anslaget används för Statens institutionsstyrel- ses (SiS) förvaltningskostnader. SiS är förvalt- ningsmyndighet för de hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (särskilda ungdomshem) och lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdoms- vård samt 22 och 23 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM-hem). Verk- samheten är indelad i ungdomsvård, sluten ung- domsvård och missbruksvård. Ungdomsvården och missbrukarvården finansieras till omkring

193

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

två tredjedelar med avgifter, medan sluten ung- domsvård finansieras helt via myndighetens anslag. SiS har även i uppdrag att initiera och stödja forsknings- och utvecklingsverksamhet inom myndighetens verksamhetsområde.

Tabell 7.21 Offentligrättslig verksamhet

Tusental kronor

Offentlig-	Intäkter till	Intäkter	Kostnader	Resultat
rättslig	inkomsttitel	som får		(intäkt -
verksamhet	(som inte får	disponeras		kostnad)
	disponeras)

Utfall 2010	0	1 390 300	2 184 343	-794 043
Prognos 2011	0	1 285 000	2 105 000	-820 000

Budget 2012	0	1 299 000	2 125 000	-826 000


Tabell 7.22 Uppdragsverksamhet
Tusental kronor
Uppdragsverksamhet		Intäkter	Kostnader	Resultat
				(intäkt -
				kostnad)

Utfall 2010		96 702	96 702	0
(varav tjänsteexport)
Prognos 2011		4 000	4 000	0
(varav tjänsteexport)
Budget 2012		0	0	0

(varav tjänsteexport)

Därmed minskas detta anslag med 800 000 kronor och anslaget 2:24 Linnéuniversi- tetet: Forskning och forskarutbildning ökas med motsvarande belopp.

Tabell 7.23 Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 4:6 Statens institutionsstyrelse

Tusental kronor

	2012	2013	2014	2015

Anvisat 2011 1	835 543	835 543	835 543	835 543
Förändring till följd av:
Pris- och löne-
omräkning 2	8 225	9 108	29 061	57 169
Beslut

Överföring
till/från andra
anslag	-800	-801	-820	-846
Övrigt	4 807	7 449	7 625	7 873

Förslag/
beräknat
anslag	847 775	851 299	871 409	899 738

1Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2010 (bet. 2010/11:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på ändringsbudget under innevarande år.

Regeringens överväganden

Regeringen bedömer att SiS fullgjort sina åtaganden för verksamhetsåret 2010. Inrikt- ningen för myndighetens verksamhet bör i stort kvarstå.

SiS gjorde ett negativt ekonomisk resultat 2010 med en anslagsförbrukning som översteg tillgängliga medel med 48 miljoner kronor. Underskottet har minskat med 13 miljoner kro- nor sedan föregående år. SiS har fortsatt de åtgärder som påbörjades under 2009 i syfte att uppnå balans mellan utbud och efterfrågan på vårdplatser och skapa större flexibilitet i verk- samheten. Regeringen har låtit Statskontoret och Ekonomistyrningsverket utreda SiS finansie- ringsmodell (S2009/9138/FST, S2010/9059/FST). Regeringen gör bedömningen att finansierings- modellen för SiS behöver förtydligas i syfte att stärka myndighetens förutsättningar att lång- siktigt och effektivt styra verksamheten.

De ändamål och verksamheter som avser Institutet för kunskaps- och metodutveckling vid Linnéuniversitetet som finansierats via detta anslag flyttas till utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning, anslag 2:24 Linné- universitetet: Forskning och forskarutbildning.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår reger- ingen att 847 775 000 kronor anvisas under anslaget 4:6 Statens institutionsstyrelse för 2012. För 2013 beräknas anslaget till 851 299 000 kronor, och till 2014 och 2015 beräknas anslaget till 871 409 000 kronor respektive 899 738 000 kronor.

7.6.84:7 Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m.

Tabell 7.24 Anslagsutveckling 4:7 Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m.

Tusental kronor

				Anslags-
2010	Utfall	279 473		sparande	3 357
			1	Utgifts-
2011	Anslag	191 692	1	prognos	188 640
2012	Förslag	360 881

2013	Beräknat	570 881

2014	Beräknat	722 881
2015	Beräknat	722 881

1 Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposition.

Anslaget ändamål är att finansiera bidrag för utveckling av socialt arbete genom bl.a. satsning på evidensbaserad praktik i socialtjänsten, sats-

194

ning för att påskynda utvecklingen av öppna jämförelser och brukarinflytande, satsning på hemlöshet, nya bestämmelser för att stärka förutsättningarna för och uppföljning av den sociala barn- och ungdomsvården samt andra särskilda tillfälliga åtgärder i samma syfte, reformering av försörjningsstödet, bidrag för att utveckla samverkan med idéburna organisa- tioner, bidrag till statistiska undersökningar, bidrag till organisationer som arbetar för utsatta barn och deras familjer, bidrag till organisationer som arbetar för att motverka våld mot kvinnor och barn samt medel för andra insatser i syfte att motverka våld mot kvinnor.

Regeringens överväganden

Regeringen föreslår i denna proposition en kraftfull satsning på att bl.a. stärka skyddet för barn och ungdomar inom den sociala barn- och ungdomsvården. Förslaget innebär att detta anslag ökas med 140 000 000 kronor för 2012.

Regeringen föreslår vidare att 8 000 000 kro- nor ska avsättas till fortsatt arbete med att mot- verka hemlöshet och utestängning på bostads- marknaden. Förslaget innebär att detta anslag ökas med 8 000 000 kronor för 2012.

Regeringen avser att under 2011 besluta om en proposition avseende dödsfallsutredningar när kvinnor har avlidit med anledning av brott i nära relationer. Till följd av detta minskas an- slaget 4:7 Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m. med 693 000 kronor 2011 och föreslås att minskas ytterligare med 693 000 kronor för 2012 Anslaget 7:1 Socialstyrelsen under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg ökades till följd av detta med 625 000 kronor under 2011 och föreslås ökas ytterligare med 700 000 kronor under 2012.

Socialstyrelsen administrerar det stöd som ut- går i enlighet med förordning (1998:1814) om statsbidrag till organisationer på det sociala området. De medel som utbetalas i enlighet med förordningen kommer från flera anslag. Reger- ingens ambition är att samla dessa medel på ett anslag och föreslår därför en omfördelning som innebär att detta anslag ökas med 39 582 000 kronor. Medlen överförs från anslaget 2:6 Folk- hälsopolitiska insatser – ett anslag som upphör från och med 2012.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Sedan ett antal år pågår ett arbete med öppna jämförelser inom socialtjänstens olika verksam- heter. Socialstyrelsen har ansvar för att utveckla detta arbete som nu utgör en kärnverksamhet. Regeringen föreslår därför att finansieringen av arbetet flyttas till Socialstyrelsens förvaltnings- anslag. Detta anslag minskas därmed med 17 700 000 kronor medan anslaget 7:1 Social- styrelsen ökar med motsvarande belopp.

Sammantaget innebär regeringens förslag för 2012 att anslaget 4:7 Bidrag till utveckling av socialt arbete ökar med 169 189 000 kronor jäm- fört med 2011.

Tabell 7.25 Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 4:7 Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m.

Tusental kronor

	2012	2013	2014	2015

Anvisat 2011 1	191 692	191 692	191 692	191 692
Förändring till följd av:
Beslut	147 307	357 307	509 307	509 307

Överföring
till/från andra
anslag	21 882	21 882	21 882	21 882
Övrigt

Förslag/
beräknat
anslag	360 881	570 881	722 881	722 881

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2010 (bet. 2010/11:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut på ändringsbudget under innevarande år.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår reger- ingen att 360 881 000 kronor anvisas under an- slaget 4:7 Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m. för 2012. För 2013 beräknas anslaget till 570 881 000 kronor, och till 2014 och 2015 be- räknas anslaget till 722 881 000 kronor respek- tive år.

195

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

8 Barnrättspolitik

8.1Omfattning

Konventionen om barnets rättigheter – barn- konventionen – är utgångspunkten för regering- ens politik för barnets rättigheter. Barnkonven- tionen är en del av det internationella system för skydd av de mänskliga rättigheterna som byggts ut och utvecklats under decennier, i syfte att garantera den enskilde skydd från ingrepp i de grundläggande friheterna, mot övergrepp samt för att tillgodose grundläggande behov. Rege- ringens långsiktiga mål är att säkerställa full res- pekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive barnets rättigheter, i Sverige. All lagstiftning som rör barn ska utformas i överensstämmelse med barnkonventionen.

Barnrättspolitiken syftar till att ta tillvara och stärka barnets rättigheter och intressen i sam- hället, med utgångspunkt i barnkonventionen. Med barn avses varje flicka och pojke under 18 år. Barnrättspolitiken är sektorsövergripande. Detta innebär att barnets rättigheter och intressen ska genomsyra all politik liksom alla verksamheter som berör barn.

För att barnkonventionens intentioner ska realiseras krävs insatser inom politiken på alla de områden där barn är berörda. Barnrättspolitiken omfattar också vissa frågor som rör internatio- nella adoptioner.

Inom ramen för barnrättspolitikens område finns myndigheterna Barnombudsmannen och Myndigheten för internationella adoptions- frågor. Barnombudsmannen har till uppgift att företräda barns och ungas rättigheter och intres- sen, driva på genomförandet och bevaka efter- levnaden av barnkonventionen. Myndigheten för internationella adoptionsfrågor beslutar om auktorisation av sammanslutningar som för- medlar internationella adoptioner samt utövar tillsyn över dessa sammanslutningar. Vidare ansvarar myndigheten bl.a. för information i frå- gor om internationella adoptioner.

Bidrag till kostnader för internationella adop- tioner lämnas under utgiftsområde 12 Ekono- misk trygghet för familjer och barn.

8.2Utgiftsutveckling

Tabell 8.1 Utgiftsutveckling inom område 9 Barnrättspolitik

Miljoner kronor

	Utfall	Budget	Prognos	Förslag	Beräknat	Beräknat	Beräknat
	2010	2011 1	2011	2012	2013	2014	2015
5:1 Barnombudsmannen	18	18	18	21	21	22	22
5:2 Myndigheten för internationella adoptionsfrågor	14	15	15	15	15	15	16
5:3 Insatser för att förverkliga konventionen om
barnets rättigheter i Sverige	17	14	14	31	24	24	24
Summa Barnrättspolitik	49	47	47	67	60	61	62

1 Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposition.

197

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

8.3Mål

Målet för barnrättspolitiken är att barn och unga ska respekteras och ges möjlighet till utveckling och trygghet samt delaktighet och inflytande.

8.4Resultatredovisning

8.4.1Övergripande åtgärder för att stärka barnets rättigheter i Sverige

Nedan presenteras de övergripande åtgärder som regeringen vidtagit under 2010 för att skapa för- utsättningar för genomförandet av barnets rät- tigheter i Sverige både på nationell, regional och lokal nivå.

Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige

I juni 2010 överlämnade regeringen ett förslag till riksdagen om en strategi för att stärka bar- nets rättigheter i Sverige (prop. 2009/10:232). Regeringen föreslog att strategin ska ersätta den av riksdagen godkända strategin för att förverk- liga barnkonventionen i Sverige som har gällt sedan 1999 (prop. 1997/98:182). I december 2010 godkände riksdagen den av regeringen föreslagna strategin (betänkande 2010/11:SoU3).

Strategin för att stärka barnets rättigheter i Sverige utgår från de mänskliga rättigheter som varje barn upp till 18 år ska tillförsäkras enligt internationella överenskommelser, särskilt de åtaganden som följer av barnkonventionen. Den innehåller nio principer som uttrycker grund- läggande förutsättningar och arbetssätt för att stärka barnets rättigheter:

omsätta denna kunskap i berörda verksam- heter.

-Aktörer inom olika verksamheter som rör barn ska stärka barnets rättigheter genom samverkan.

-Aktuell kunskap om barns levnadsvillkor ska ligga till grund för beslut och priorite- ringar som rör barn.

-Beslut och åtgärder som rör barn ska följas upp och utvärderas utifrån ett barnrättsper- spektiv.

Strategin ska vara en utgångspunkt och vägled- ning för alla offentliga aktörer på statlig och kommunal nivå när de i sina verksamheter ska genomföra och säkerställa barnets rättigheter. Den vänder sig således till riksdagen, regeringen, statliga myndigheter och förvaltning, landsting och kommuner. Rättsväsendet har i detta sam- manhang en viktig roll i att säkerställa barnets rättigheter utifrån gällande lagstiftning.

Strategin syftar till att stärka barnets rättig- heter inom alla berörda områden och verksam- heter på statlig och kommunal nivå. De åtgärder som genomförs utifrån strategin kommer att se olika ut för olika aktörer och förändras i takt med samhällsutvecklingen, omvärldsföränd- ringar och kunskapen om barns levnadsvillkor.

För regeringens del kommer strategin att vara vägledande för regeringens kommande arbete för barnets rättigheter och för prioriteringarna inom barnrättspolitiken.

Kartläggning av svensk lagstiftnings överensstämmelse med barnkonventionen

Lagstiftningen är statens främsta instrument för

-All lagstiftning som rör barn ska utformas i att garantera att barnets rättigheter tillgodoses i

överensstämmelse med barnkonventionen.

-Barnets fysiska och psykiska integritet ska respekteras i alla sammanhang.

-Barn ska ges förutsättningar att uttrycka sina åsikter i frågor som rör dem.

-Barn ska få kunskap om sina rättigheter och vad de innebär i praktiken.

-Föräldrar ska få kunskap om barnets rättig- heter och erbjudas stöd i sitt föräldraskap.

-Beslutsfattare och relevanta yrkesgrupper ska ha kunskap om barnets rättigheter och

verksamheter, beslut och åtgärder som rör det enskilda barnet och barn som kollektiv. All lag- stiftning som rör barn ska därför utformas i överensstämmelse med normerna i barnkonven- tionen och andra internationella traktat som reglerar barnets rättigheter som Sverige har rati- ficerat.

Regeringen ser ett behov av samlad kunskap inför framtida överväganden och beslut för att genomföra regeringens barnrättspolitik. Rege- ringen har därför initierat en kartläggning för att belysa svensk lagstiftnings och praxis överens-

198

stämmelse med de i barnkonventionen fastslagna rättigheterna.

En överenskommelse mellan regeringen och Sveriges kommuner och landsting om att stärka barnets rättigheter

Det är i kommuner och landsting som de allra flesta beslut som påverkar barn fattas, liksom be- slut som har direkt inverkan på barns vardag och livssituation. Regeringen har därför ingått en överenskommelse med Sveriges kommuner och landsting (SKL) i syfte att intensifiera och ut- veckla arbetet med barnets rättigheter i verk- samheter inom kommuner och landsting (S2010/4938/FST). Barnombudsmannen ska bi- stå SKL i genomförandet av överenskommelsen. Överenskommelsen ska främja ett helhets- tänkande i arbetet med barnets rättigheter och syfta till att öka kunskapen om hur barnets rät- tigheter kan förverkligas i verksamheterna i landsting och kommuner. Överenskommelsen gäller under åren 2010–2013 och omfattar kart- läggning samt framtagande, genomförande och uppföljning av en handlingsplan för att stärka barnets rättigheter i kommuners och landstings verksamheter. Handlingsplanen ska utgå från och konkretisera strategins principer. Tanken är att handlingsplanen ska vara ett stöd för och ge inspiration till kommuners och landstings arbete med strategin. SKL har under 2010 genomfört ovan nämnda kartläggning av behov och efter- frågan avseende fortbildning och andra stöd- insatser om barnkonventionen och dess tillämp- ning i olika verksamheter som lämnades till regeringen i december 2010.

Tematiska dialoger för ökad samsyn och samordning i barnrättsfrågor

Regeringen har tagit initiativ till återkommande temadialoger med Barnombudsmannen, SKL, frivilligorganisationer som arbetar för barnets rättigheter och andra relevanta aktörer utifrån de rekommendationer om hur Sverige ytterligare kan stärka barnets rättigheter som kommittén för barnets rättigheter – barnrättskommittén – lämnade till Sverige i juni 2009. Syftet med temadialogerna är att bidra till en ökad samsyn och samordning i frågor som rör barnets rättig- heter. Dialogerna är också avsedda att utgöra en

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

grund för regeringens nästa rapportering till barnrättskommittén 2012. Under 2010 hölls två temadialoger om stärkandet av barnets rättig- heter genom lagstiftning.

Kommuner och landsting har ansvaret för de flesta av verksamheterna som rör barns levnads- villkor och säkerställandet av deras rättigheter. Det är därför mycket angeläget att samverka på kommunal nivå och att utbyta erfarenheter inom den egna verksamheten men även med andra be- rörda aktörer med utgångspunkt i barnets rättig- heter. Regeringen har därför givit ekonomiskt stöd till uppbyggnad och genomförande av de första Barnrättsdagarna i juni 2010, som är ett samarbete mellan Barnombudsmannen, Stiftel- sen Allmänna Barnhuset och Barnrättsakademin vid Örebro universitet. Syftet med Barnrätts- dagarna är att via tematiserade årliga konferenser sprida kunskap och inspirera till ett fördjupat arbete med att genomföra barnkonventionen i kommuner och landsting/regioner. Målgruppen är politiker, tjänstemän och verksamhetsföre- trädare i ledande ställning inom både stat, kom- mun och landsting vars arbete rör barn, men även praktiker och organisationsföreträdare som har intresse av barnrättsfrågor. Medlen avsåg bl.a. bidrag till att sprida information om Barn- rättsdagarna, främst genom att utveckla en webbplats. Temat för 2010 var uppföljning och utvärdering och intresset för dagarna var mycket stort.

Ett nytt uppföljningssystem för barnrättspolitiken

Regeringen anser att det är av stor vikt att ha tillgång till aktuell kunskap om barns levnads- villkor och att en central uppgift för barnrätts- politiken är att ge en helhetsbild av barns lev- nadsvillkor. Det finns ett behov av att utveckla indikatorer och statistisk information för upp- följning av barnrättspolitiken.

Det finns redan i dag en stor mängd uppgifter om barns levnadsvillkor, men uppgifterna är spridda på olika aktörer och samordningen be- höver förstärkas ytterligare. Barnombudsman- nen har därför fått i uppdrag att utveckla ett relevant och användarvänligt uppföljningsverk- tyg (en plattform) för att samla befintlig statistik om barns levnadsvillkor med utgångspunkt i barnets rättigheter. Syftet är att samla befintlig statistik och information som tas fram efter hand för att på så vis skapa en samlad bild av lev-

199

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

nadsomständigheterna för barn i Sverige (S2009/9848/FST). Uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2011.

Beslutsfattare och tjänstemän vars arbete rör barn behöver systematiskt skaffa sig kunskap om hur barnets rättigheter tillgodoses inom respek- tive område. Uppföljningssystemet ska därför inte enbart kunna användas för att i efterhand följa utvecklingen av barns levnadsvillkor på olika nivåer, utan ska även kunna användas av beslutsfattare för att prioritera insatser så att de vidtas på de områden som är mest relevanta för barnen. Indikatorerna i uppföljningssystemet ska därför göras lättillgängliga för aktörer vars arbete rör barn. Aktörer på lokal och regional nivå ska vidare stimuleras till att använda uppföljnings- verktyget. Statistiska centralbyrån (SCB) har fått i uppdrag att utifrån målområdena i uppfölj- ningssystemet beräkna indikatorer inom de mål- områden som uppföljningssystemet består av. Indikatorerna kommer att vidareutvecklas och berörda myndigheter och forskare kommer då involveras.

Sprida kunskap om barnkonventionen

För att barnets rättigheter ska kunna tillgodoses behöver barn ha kunskap om sina rättigheter och vad de innebär i praktiken. Det förutsätter bl.a. att information om barnets rättigheter ska finnas och vara anpassad till barns olika behov och för- utsättningar. Det har funnits brister i barnkon- ventionens tillgänglighet för barn, varför rege- ringen har givit Barnombudsmannen i uppdrag att översätta konventionen till de nationella minoritetsspråken meänkieli, samiska, romani chib och jiddisch med lämpliga varianter samt att göra konventionstexten tillgänglig för personer med olika funktionsnedsättningar. I uppdraget ingick också att producera en barnanpassad ver- sion av barnkonventionen samt att ta fram en plan för spridning av materialet.

I december 2010 redovisade Barnombuds- mannen uppdraget till regeringen. Urvalet av språkvarianter har gjorts i samråd med Språk- rådet, Sametinget och olika nationella minori- tetsföreningar. För att göra barnkonventionen tillgänglig för barn med hörselnedsättning eller hörselskada har en teckentolkad barnanpassad version av barnkonventionen publicerats på Barnombudsmannens webbplats. Där finns också en lättläst version av barnkonventionen

och funktioner för att exempelvis förstora text och lyssna till innehållet som ska underlätta för personer med läs- och skrivsvårigheter eller syn- skada. En affisch med barnkonventionen för barn och ungdomar har också skickats ut till drygt 5 000 grundskolor. Affischer på de flesta nationella minoritetsspråken kan beställas på Barnombudsmannens webbplats.

Riksdagen har beslutat om ny skollag, Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och trygg- het (prop. 2009/10:165). Genom denna stärks barnets rättigheter och intressen i flera avseen- den. I propositionen betonas att Sveriges inter- nationella förpliktelser när det gäller de mänsk- liga rättigheterna bör vara vägledande för och genomsyra hela skolväsendet. En av dessa inter- nationella förpliktelser är barnkonventionen. I de övergripande målen i skollagen ingår därför att utbildningen ska förmedla och förankra res- pekt för de grundläggande demokratiska vär- deringar och de mänskliga rättigheter som det svenska samhället vilar på. Utbildningen ska också utformas i överensstämmelse med dessa. De som verkar inom utbildningen måste ha kun- skap om och aktivt och medvetet förmedla dessa värderingar och rättigheter till barn och elever och stimulera dem till att förverkliga värdering- arna. I den nya skollagen införs vidare en be- stämmelse om särskild hänsyn till barnets bästa. I motiven till bestämmelsen anges att utbild- ningen ska utformas i överensstämmelse med barnets rättigheter så som de finns uttryckta i barnkonventionen. Bestämmelsen rör all verk- samhet som skollagen omfattar och gäller alla barn, oavsett ålder, mognad eller andra förut- sättningar. Barnets rättigheter och intressen lyfts fram även inom andra områden, däribland i de frågor som rör barns och elevers inflytande. De vuxna i förskolan och skolan ska arbeta för att undanröja hinder för delaktighet och inflytande samt stödja och skapa förutsättningar för barnen och eleverna att engagera sig i sin arbetsmiljö och i frågor som rör den.

8.4.2Särskilda åtgärder för att stärka barnets rättigheter i Sverige

Nedan presenteras ett antal åtgärder som genomförts under 2010 inom några områden som regeringen särskilt vill lyfta fram utifrån ett barnrättsperspektiv – att motverka våld och andra övergrepp mot barn, stöd i föräldraskapet,

200

den sociala barn- och ungdomsvården samt mot- tagandet i Sverige av nyanlända barn.

Vid sidan av detta har regeringen också på andra områden genomfört insatser för barn och barns rättigheter. Dessa redovisas under respek- tive område i statens budget (utbildningspoliti- ken, socialtjänstpolitiken, migrationspolitiken, etc.)

Att motverka våld och andra övergrepp mot barn

Barn kan drabbas av våld som utövas av närstå- ende, av andra vuxna eller av barn. Det drabbar barn i alla åldrar, från spädbarn till ungdomar. Det kan ske i olika miljöer och sammanhang såsom i hemmet, i skolan, på fritiden och genom olika sociala medier. Barn som växer upp i hem där det förekommer våld riskerar inte bara att själva drabbas direkt av våldet utan kan också påverkas genom att bevittna våld som begås av eller mot närstående personer. Barn har rätt att skyddas mot allt slags våld och övergrepp. Regeringen har därför vidtagit ett flertal initiativ för att förebygga våld mot barn.

Kunskap om attityder till och förekomsten av våld mot barn inom familjen ska stå till grund för regeringens och berörda myndigheters samt övriga specialisters arbete på området. Rege- ringen har i juni 2010 beviljat Stiftelsen All- männa Barnhuset medel bl.a. för att genomföra nationella studier om barns och föräldrars attity- der till och erfarenheter av kroppslig bestraff- ning och andra bestraffningsmetoder. Inom ramen för de beviljade medlen ska även ett informationsmaterial tas fram och spridas för att öka kunskapen om försummelse och barnmiss- handel bland berörda yrkesgrupper i syfte att öka möjligheterna till tidig upptäckt. Uppdraget ska i sin helhet redovisas i januari 2012 (S2010/1783/FST). Regeringen har, också i juni 2010, dessutom givit Brottsförebyggande rådet (Brå) i uppdrag att kartlägga omfattningen och utvecklingen av misshandel av små barn under perioden 2000–2009. Uppdraget ska redovisas den 31 oktober 2011 (S2010/4932/FST). Rege- ringen har allt sedan införandet av det s.k. aga- förbudet 1979 vid olika tillfällen beviljat medel för studier av detta slag. Den senaste under- sökningen gjordes 2006. Det arbete som All- männa Barnhuset och Brå nu beviljats medel för att utföra, är betydelsefullt för möjligheterna att följa utvecklingen och få färsk kunskap vad gäller

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

attityder till och erfarenheter av kroppslig be- straffning.

I januari 2010 gav regeringen Socialstyrelsen och Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) i uppdrag att genomföra en kartläggning av tillgängliga insatser i Sverige för personer som begått eller riskerar att begå sexuella övergrepp mot barn, respektive för att genomföra en utvär- dering av effekterna av behandlingsmetoder för dessa personer (S2010/886/FST). Uppdragen redovisades i januari 2011. Av redovisningarna framgår bl.a. att det finns en stor brist på kun- skap om effektiva medicinska och psykologiska behandlingsmetoder för dessa personer. Kart- läggningen och utvärderingen utgör tillsammans ett viktigt underlag för regeringen i de fortsatta övervägandena av vilka åtgärder det fortsätt- ningsvis kan finnas ett behov av på detta område.

Det är också angeläget att föräldrar får kun- skap om de rättigheter barn har när det gäller skyddet av deras fysiska och psykiska integritet samt vad dessa rättigheter innebär för föräldrar och vårdnadshavare. Det är särskilt viktigt att nå blivande och nyblivna föräldrar.

Med medel som ställts till förfogande av regeringen har Karolinska sjukhuset för andra året i rad drivit projektet Mental vaccination. Projektet har bl.a. inneburit utbildning av sjuk- huspersonal inom Stockholms läns landsting och av blivande föräldrar om de mycket allvarliga ris- kerna för barnets hälsa som skakning av ett spädbarn innebär. Inom projektet har också sjukhuspersonal utbildats i hur man på bästa sätt informerar de blivande föräldrarna om dessa ris- ker samt hur man kan identifiera barn som har blivit utsatta. Både sjukhuspersonalen och för- äldrarna har kontaktats periodiskt efter utbild- nings- och informationstillfällena för att utvär- dera resultaten av den kunskap de fått. Den s.k. interventionen (utbildningen och informatio- nen) är nu avslutad. Vad som återstår i projektets slutfas är studien av effekterna på den senaste gruppen av föräldrar under våren 2011, när deras barn har fyllt nio månader samt vidare spridning av kunskaperna.

Stöd i föräldraskapet

Föräldrarna står närmast barnet och ska se till barnets behov och bevaka dess rättigheter. Det är därför viktigt att föräldrar får kunskap om de rättigheter barn har och vad dessa rättigheter

201

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

innebär, liksom att det finns möjligheter till olika slags föräldrastöd.

Regeringen gav i juni 2010 Barnombudsman- nen i uppdrag att ta fram och sprida ett informa- tionsmaterial till föräldrar och blivande föräldrar om barnets rättigheter i enlighet med barnkon- ventionen. Informationen ska utgå från de rät- tigheter som barn har enligt barnkonventionen och ge stöd i hur föräldrar och blivande föräldrar kan skapa en relation till sitt barn präglat av res- pekt för barnet. Informationen ska också om- fatta frågor kring hur man som förälder kan agera för att undvika sådant som strider mot barnets rättigheter och som kränker barnets integritet. Materialet ska kunna användas i verk- samheter som kommer i kontakt med föräldrar och blivande föräldrar, såsom mödrahälsovården och barnhälsovården och andra verksamheter för föräldrastöd. Informationsmaterialet ska redovi- sas för regeringen senast den 30 september 2011. Uppdraget i sin helhet ska redovisas senast den 31 december 2012 (S2010/4933/FST).

Myndigheten för internationella adoptions- frågor (MIA) har under 2010 låtit producera filmen Se mig som jag är som spelats in vid två barnhem i Afrika respektive i Sydamerika. Filmen ska användas i utbildningssammanhang dels för yrkesverksamma som möter adopterade barn och deras familjer, dels för blivande adoptivföräldrar. Filmen ska ge en inblick i hur tillvaron kan ha gestaltat sig för barn före adoptionen och därmed bidra till ökad förståelse för barnet och hans eller hennes behov.

Barnens Rätt I Samhället (BRIS) har i decem- ber 2010 givit in en redovisning till regeringen avseende de medel organisationen i december 2009 fick för den fortsatta utvecklingen av inter- netbaserad rådgivning för föräldrar och andra vuxna – Barnperspektivet.se. Syftet med arbetet med att bygga upp webbplatsen är att erbjuda ett lättillgängligt stöd till föräldrar och andra vuxna, både i privat och professionellt syfte. Regeringen har därefter, i februari 2011, beviljat BRIS ytter- ligare medel som bidrag för det slutliga utveck- landet av denna rådgivning. En redovisning av hur medlen använts ska lämnas till Regerings- kansliet (Socialdepartementet) senast i början av december 2011 (2010/8456/FST).

Regeringen fattade 2009 beslut om en natio- nell strategi för föräldrastöd, En vinst för alla, som syftar till att stärka och utveckla det gene- rella föräldrastödet. Under 2010 har regeringen vidtagit ytterligare insatser inom ramen för stra-

tegin (se vidare utgiftsområde 9, Folkhälso- politik).

Den sociala barn- och ungdomsvården

Sedan flera år pågår ett arbete för att stärka bar- nets rättigheter i den sociala barn- och ung- domsvården. År 2010 tog Socialstyrelsen över ansvaret för tillsynen över den sociala barn- och ungdomsvården från länsstyrelserna. Sedan dess gäller Socialstyrelsen vid inspektioner, som ska ske minst två gånger per år, av HVB (hem för vård eller boende) som tar emot barn eller unga ska samtala med de barn och unga som sam- tycker till det. Sådana samtal utgör en viktig del i tillsynen. Socialstyrelsens inspektörer har under 2010 samtalat med 1 367 barn och ungdomar i HVB, som genom sina berättelser har bidragit till att brister och missförhållanden på HVB uppmärksammats vilket lett till att Socialstyrel- sen har gått vidare och krävt åtgärder av verk- samheterna (Tillsynsrapport 2011). Också Barn- ombudsmannen har på regeringens uppdrag under 2010 träffat och lyssnat till drygt 100 barn och ungdomar som är placerade i familjehem eller HVB (Barnombudsmannens årsrapport 2011 Bakom fasaden – Barn och ungdomar i den sociala barnavården berättar). Barnombudsman- nen har funnit allvarliga brister sett ur barnens perspektiv.

I enlighet med en ny bestämmelse i Social- tjänstförordningen (2001:937) har Socialstyrel- sen tagit fram informationsmaterial som vänder sig direkt till barn och unga som bor i familje- hem eller HVB. Informationen handlar om bar- nets rättigheter och innehåller telefonnummer och andra kontaktuppgifter dit barn kan vända sig om de inte får gehör för sina synpunkter hos socialtjänsten. Under perioden april till decem- ber 2010 hörde ca 120 barn av sig via e-post eller telefon.

På uppdrag av regeringen genomför Socialsty- relsen från och med 2010 en treårig försöksverk- samhet med personligt tillsynsombud, som ska träffa barnet minst fyra gånger per år eller oftare om barnet så önskar. Ungefär 60 barn placerade i familjehem ingår i försöksverksamheten, som utvärderas fortlöpande.

För en utförlig redovisning av vidtagna åtgär- der och resultat hänvisas till Politik för sociala tjänster – omsorg om äldre, individ- och familje- omsorg, personer med funktionsnedsättning.

202

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Mottagandet i Sverige av nyanlända barn

Barnombudsmannen har, som nämnts ovan, under 2010 haft ett regeringsuppdrag att inhämta placerade barns och ungdomars åsikter och erfarenheter. I detta arbete har Barnom- budsmannen träffat ett antal ensamkommande asylsökande barn och ungdomar. Regeringen har, genom ett möte mellan dessa barn och ung- domar och barnministern, fått tillfälle att direkt få ta del av barnens och ungdomarnas berättelser och åsikter. Av Barnombudsmannens arbete framgår att barnen och ungdomarna känner ensamhet, saknad och en stark önskan om om- vårdnad när man befinner sig långt hemifrån utan sin familj. Känslan av att vara isolerad från samhället beskrivs som stark. Skolgången fyller en viktig funktion och är det som står för stabi- litet och barnens och ungdomarna tar också skolan på stort allvar (Barnombudsmannens årsrapport 2011 Bakom fasaden – Barn och ung- domar i den sociala barnavården berättar).

Socialstyrelsen har under 2010 i sin tillsyn in- spekterat hem för vård eller boende (HVB) för ensamkommande barn och ungdomar och kon- staterat att brister i rättssäkerhet, delaktighet och säkerhet oftare förekommer på boenden för ensamkommande barn än i övriga HVB (Till- synsrapport 2011). Kunskap saknas, enligt Socialstyrelsen, många gånger om att samma lag- stiftning gäller för dessa barn och ungdomar som för andra. Individuella bedömningar om hur verksamheten kan tillgodose individens behov görs enligt Socialstyrelsen endast vid drygt 40 procent av boendena som tar emot ensamkom- mande barn. Motsvarande siffra för övriga HVB är dubbelt så hög. Emellertid visar tillsynen att det också finns goda exempel på boenden med ett gott mottagande och hög kvalitet i verksam- heten. Ett utvecklingsarbete pågår i vissa kom- muner.

Under 2009 var frågor som rör rättsäkerheten och delaktigheten för barn och unga på särskilda ungdomshem ett prioriterat område för Barn- ombudsmannen. Ett annat prioriterat område var att öka barns kännedom om sina rättigheter. Barnombudsmannen framförde bl.a. att den nu- varande lagstiftningen som rör placerade barn saknar ett tydligt rättighetsperspektiv som utgår från barnets situation och vad barnet har rätt att förvänta sig av vården. Detta har följts upp i års- rapporten för 2010 samt genom central och regional dialog med chefer inom Statens Institu- tionsstyrelse och Socialstyrelsen under 2010.

Under 2010 har Barnombudsmannen vidare haft barn och unga i den sociala barnavården som fördjupningsområde. Myndigheten samlade bl.a. ett expertråd med barn och unga med erfarenhet av den sociala barnavården. Regeringsuppdraget om att inhämta placerade barns och ungdomars åsikter och erfarenheter ingick också i fördjup- ningsområdet, se ovan. Vidare har samtliga kommuner fått en enkät med frågor om hur kommunen på nämndnivå följer upp den sociala barnavården. Resultatet av myndighetens sam- lade arbete för barn och unga i den sociala barna- vården presenterades i mars 2011 genom Barn- ombudsmannens årsrapport Bakom fasaden – Barn och ungdomar i den sociala barnavården berättar. En folder om placerade barns rättig- heter har också tagits fram och spridits till samt- liga barn på HVB och i familjehem.

Barnombudsmannens rättsliga befogenheter har använts vid tre tillfällen under året. Tio kom- muner kallades till dialog om skolhuvudmannens ansvar i arbetet mot kränkande behandling i skolan och lika många till en dialog om kommu- nernas mottagande av ensamkommande barn. Sammanställningar från dialogen om kränkande behandling med konkreta rekommendationer har sänts till samtliga kommuner. De rättsliga befogenheterna användes också för att inhämta information om hur samtliga tandvårdskliniker i Folktandvården agerar vid misstanke om att barn

8.4.3Barnombudsmannens verksamhet far illa, som presenterades i rapporten Tand-

Barnombudsmannen ska företräda barn och ungas rättigheter och intressen samt driva på genomförandet och bevaka efterlevnaden av barnkonventionen i samhället. Barnombuds- mannen ska särskilt uppmärksamma att lagar och författningar samt deras tillämpning stäm- mer överens med barnkonventionen och vid behov föreslå författningsändringar.

vården och barn som far illa. I rapporten pekade Barnombudsmannen bl.a. på att ytterligare åtgär- der krävs för att säkerställa att personal i vården har kunskap om hur de ska upptäcka barn som far illa och hur de ska agera vid misstanke om att barn utsätts för övergrepp och/eller omsorgs- svikt.

Myndigheten har haft en fördjupad dialog med flera myndigheter som är centrala utifrån ett

203

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

rättighetsperspektiv: Migrationsverket, Krono- fogdemyndigheten, Konsumentverket samt de tre skolmyndigheterna. Barnombudsmannen har också varit pådrivande i myndighetsnätverket för barn och unga där drygt tjugo myndigheter numera ingår. Vidare har myndigheten arbetat med frågor som rör asylsökande barn bl.a. genom en fördjupad dialog med Migrations- verket och Rädda Barnen kring mottagnings- systemet för ensamkommande asylsökande barn. Andra frågor som varit aktuella under 2010 är barnperspektiv i etermedia och de skuld- sättningsproblem som det solidariska skade- ståndsansvaret kan medföra för barn och unga. Den sjätte upplagan av Upp till 18 om barn- statistik publicerades under 2010.

MIA har som nämnts ovan under 2010 låtit producera filmen Se mig som jag är, som ska an- vändas i utbildningssammanhang. Syftet med filmen är att ge inblick i hur tillvaron kan ha gestaltat sig för barn före adoptionen, och där- med bidra till ökad förståelse för barnet och hans eller hennes behov.

År 2008 gav MIA, med särskilda medel från regeringen, i uppdrag till en barn- och familje- forskare vid Linköpings universitet att ta fram en skrift om adoptionernas historia. Detta arbete redovisades till regeringen den 1 november 2010. Skriften fick positiv respons bland adoptions- sammanslutningarna och andra som berörs av och intresserar sig för frågor kring internatio- nella adoptioner.

MIA fick ökat anslag fr.o.m. 2010 bl.a. för att utveckla stödet till adopterade som söker infor-

8.4.4Myndighetens för internationella mation om sin bakgrund och om förhållandena i

adoptionsfrågor verksamhet

Myndigheten för internationella adoptions- frågor, MIA, ansvarar för vissa frågor som rör internationella adoptioner och har ansvar för auktorisation och tillsyn av sammanslutningar som förmedlar internationella adoptioner. MIA är också centralmyndighet enligt 1993 års Haag- konvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner.

Under 2010 förmedlades totalt 655 utländska barn – 267 flickor och 388 pojkar – för adoption genom de auktoriserade adoptionssammanslut- ningarna. Numera är de barn som blir föremål för internationell adoption, till Sverige såväl som till andra länder, ofta äldre eller har något i för- väg känt särskilt behov såsom en diagnostiserad sjukdom eller ett funktionshinder. Även barn över tre-fyra års ålder och syskongrupper be- traktas vanligen som barn med särskilda behov.

En av MIA:s huvuduppgifter är att pröva auktorisationsansökningar från adoptionssam- manslutningar och att utöva tillsyn över dem. Som ett led i sin tillsyn har MIA under 2010 be- sökt Nigeria, Madagaskar och Kenya. Vid dessa besök har bl.a. kostnadsutvecklingen i länderna analyserats.

MIA har genomfört utbildningsinsatser för berörda yrkesverksamma, bl.a. inom barnhälso- vården och socialtjänsten. MIA har också givit stöd och information till adopterade som vill söka sitt ursprung, ett arbete som f.n. är under utveckling.

ursprungsländerna. MIA avser att samla, sam- ordna och utveckla informationen och har under 2010 börjat undersöka vilken information som efterfrågas och vilken information som alls är möjlig att finna. Möten har hållits med adopte- rades organisationer och adoptionssammanslut- ningarna samt med andra yrkesverksamma med erfarenhet av arbete med att hjälpa adopterade som söker information om sin bakgrund.

8.5Politikens inriktning

Att arbeta för ett Sverige som ger varje person en trygg och utvecklande barndom är en ständig utmaning som ställer höga krav på regeringen och övriga berörda i samhället. Barns uppväxt- villkor förändras över tid, och för regeringen såväl som för andra samhällsaktörer är det ange- läget att vara uppmärksam på nya situationer och företeelser som kan ha betydelse för barns möj- ligheter till goda och trygga uppväxtvillkor. Barns rättigheter och de åtgärder som behövs för att värna och stärka rättigheterna utvecklas i takt med dessa förändringar.

Barn har rätt till en trygg uppväxt där de respekteras utifrån sina individuella förutsätt- ningar och behov. Barn har vidare rätt till att en skola fri från mobbning och annan kränkande behandling. Barn har rätt att bo under trygga förhållanden oavsett om det är med sina föräld- rar, i familjehem, i hem för vård eller boende (HVB) eller i andra särskilda boendeformer. Att

204

fullfölja sin skolgång med slutbetyg från grund- skolan är en grundläggande förutsättning för att komma vidare på vägen mot arbetsmarknaden. Konventionen om barnets rättigheter – barn- konventionen – är utgångspunkten för regering- ens arbete.

För att stärka barnkonventionens genomslag i samhället beslutade regeringen 2008 (i skrivelsen Barnpolitiken – en politik för barnets rättigheter, skr. 2007/08:111) att, vid sidan av det pågående förnyelsearbetet av den svenska skolan, särskilt prioritera fyra områden som regeringen såg som särskilt viktiga i det fortsatta arbetet för att ta till vara och stärka barns rättigheter och intressen:

-det strategiska arbetet med att genomföra barnkonventionen, innefattande förstärkt uppföljning, samordning och kompetens- utveckling i syfte att förbättra tillämp- ningen av barnkonventionen,

-stödet i föräldraskapet, innefattande stöd- och utbildningsinsatser för föräldrar med barn i olika åldrar och med olika förutsätt- ningar och behov,

-arbetet med att bekämpa våld mot barn, innefattande åtgärder för att bekämpa alla former av våld mot barn, samt

-arbetet med att främja barns psykiska hälsa, innefattande åtgärder för att förebygga psykisk ohälsa hos barn och unga.

Regeringen har sedan dess genomfört satsningar inom alla dessa områden. Vad gäller det strate- giska arbetet kan främst nämnas den strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige som regeringen överlämnade sommaren 2010 och som riksdagen godkände i december samma år (prop. 2009/10:232; se vidare nedan och under Resultatredovisning, avsnitt 8.4), men också bl.a. förtydligandet av Barnombudsmannens ansvar för uppföljning och utvärdering av barnkonven- tionens efterlevnad samt det arbete som inletts för att ta fram ett uppföljningssystem för barn- rättspolitiken. Vidare har regeringen i juni 2010 ingått en överenskommelse med Sveriges Kom- muner och Landsting (SKL) i syfte att intensifi- era och utveckla arbetet med barns rättigheter i verksamheter inom kommuner och landsting och tagit initiativ till en kartläggning för att belysa svensk lagstiftnings och praxis överens- stämmelse med de i barnkonventionen fastslagna rättigheterna.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Att föräldrar får stöd i sitt föräldraskap är angeläget, liksom att stödet anpassas till olika familjers skilda behov och är tillgängligt för alla. Regeringens nationella strategi för föräldrastöd (Nationell strategi för utvecklat föräldrastöd – en vinst för alla) vars övergripande mål är att alla föräldrar ska erbjudas föräldrastöd under barnets hela uppväxt är viktig i det arbetet. Dessutom har regeringen beviljat medel till särskilda för- äldrastödjande insatser, t.ex. har BRIS (Barnens Rätt I Samhället) under en treårsperiod beviljats medel för att bygga upp och utveckla internet- baserad rådgivning för föräldrar och andra vuxna

– Barnperspektivet.se. Under 2009 uppmärk- sammade regeringen barnets rätt i familjen genom en nationell konferens som genomfördes i samarbete med Barnombudsmannen. Därut- över genomfördes inom ramen för det svenska EU-ordförandeskapet och i samband med barn- konventionens 20-årsjubileum en högnivåkon- ferens vid vilken diskuterades de utmaningar som fortfarande kvarstår för att förverkliga kon- ventionen, bl.a. effekterna för barn när föräldrar kombinerar arbete och familjeliv.

Barn har rätt att skyddas från alla typer av våld, fysiskt såväl som psykiskt. Detta är en mycket viktig och grundläggande faktor för ett barns trygghet, tillit och välbefinnande, liksom för utvecklingen senare i livet. Regeringen har de senaste åren vidtagit olika insatser avsedda att bekämpa våld mot barn, bl.a. kunskapsspridande och kunskapsfördjupande insatser.

Barn har rätt till bästa uppnåeliga hälsa – såväl fysisk som psykisk. Förutsättningarna för en god hälsa grundläggs i barndomen och det är således viktigt att så tidigt som möjligt identifi- era och hantera psykisk ohälsa och psykisk sjuk- dom hos barn och unga. Regeringen har de senaste åren genomfört stora satsningar för att förebygga och förbättra barns och ungas psy- kiska ohälsa och kommer att fortsätta att prio- ritera sådana insatser. Målet är att åstadkomma effektiva former för hälsofrämjande insatser och att barn och unga med psykisk ohälsa och psy- kisk sjukdom erbjuds vård på rätt nivå. Rege- ringen kommer att fortsätta att stödja huvud- männen i arbetet med att förbättra tillgänglig- heten till rätt insatser för dessa barn och unga. Det sker bl.a. genom en förstärkt vårdgaranti och en överenskommelse mellan staten och SKL om intensifierat samverkansarbete för barn och ungas psykiska hälsa.

205

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Regeringens mål är att skolan ska vara en trygg plats för alla elever och all personal. En skola som präglas av trygghet och ömsesidig res- pekt bidrar till att elever ges goda förutsättningar att utvecklas mot de kunskapsmål som anges i kursplanerna. Regeringen har därför sommaren 2011 givit Statens skolverk ett förnyat uppdrag för att stärka skolans värdegrund och arbetet mot diskriminering och kränkande behandling. Inom ramen för uppdraget ska Statens skolverk erbjuda förskolans, skolans och fritidshemmets personal samt skolledare fortbildning i frågor som rör arbetet mot diskriminering och krän- kande behandling. Skolverket ska även samman- ställa och sprida goda exempel kring det före- byggande arbetet.

Arbetet med barns rättigheter har pågått under många år både på nationell och lokal nivå. Barns rättigheter har stärkts på många sätt och medvetenheten är relativt hög. Kommuner, landsting och många myndigheter arbetar i sina olika verksamheter med frågor som berör och påverkar barn, och har därför att hantera olika frågor som rör barns rättigheter. Regeringens bedömning är att det fortfarande finns utma- ningar inte minst när det gäller att omsätta rät- tigheterna i den praktiska verksamheten. En för- utsättning för detta är att beslutsfattare och rele- vanta yrkesgrupper har kunskap om barnets rät- tigheter och hur dessa kan bli verklighet i be- rörda verksamheter. Strategin för att stärka barnets rättigheter i Sverige behöver spridas och kommuniceras till kommuner, landsting och statliga myndigheter. Ett första steg har rege- ringen redan tagit genom den ovan nämnda överenskommelsen med SKL.

8.5.1Åtgärder för att stärka barnets rättigheter

Regeringen ser ett behov av samlad kunskap in- för framtida överväganden och beslut för att genomföra regeringens barnrättspolitik. Rege- ringen har därför initierat en kartläggning för att belysa svensk lagstiftnings och praxis överens- stämmelse med de i barnkonventionen fastslagna rättigheterna.

Regeringen kommer fortlöpande att se över prioriteringar och behov av insatser inom barn- rättspolitiken.

Bland annat kommer regeringen prioritera att motverka våld och andra övergrepp mot barn,

barn som växer upp i hem med missbruk eller psykisk ohälsa och att stödja kommunerna i deras arbete inom den sociala barn- och ung- domsvården.

Regeringen har under 2009 följt upp resulta- ten av den tioåriga handlingsplanen för mänsk- liga rättigheter. Regeringen anser att barnets rät- tigheter även ska prioriteras inom det fortsatta arbetet.

Ökad samordning

Att förverkliga barnets rättigheter är en pågå- ende process där det är viktigt att alla berörda aktörer på statlig och kommunal nivå utgår från gemensamma principer. Strategin för att stärka barnets rättigheter i Sverige ska vara utgångs- punkt för alla offentliga aktörer på statlig och kommunal nivå som i sina verksamheter ska säkerställa barnets rättigheter. Det är av vikt att strategin för att stärka barnets rättigheter i Sverige sprids och därför avser regeringen att ge Barnombudsmannen i uppdrag att sprida och kommunicera strategin till berörda målgrupper på statlig, regional och kommunal nivå.

Regeringens politik för barnets rättigheter syftar till att ta tillvara och stärka barnets rättig- heter och intressen i samhället enligt barnkon- ventionen. För att barnkonventionens intentio- ner ska realiseras krävs det att insatser vidtas inom politiken på olika områden där barn är berörda. Regeringen anser att samordning av frågorna är av stor vikt. För att öka samord- ningen och dialogen kring barnrättsfrågorna har regeringen tagit initiativ till ovan nämnda strategi som en gemensam utgångspunkt för det fort- satta arbetet men även, vilket också framgår av avsnitt 8.4, tagit initiativ till temadialoger med utgångspunkt i rekommendationerna från kommittén för barnets rättigheter (barnrätts- kommittén). Regeringens bedömning är dock att samordningen kring barnrättsfrågorna fort- satt behöver stärkas på olika nivåer, inte minst på grund av barnrättspolitikens tvärpolitiska karaktär.

Lyssna mer till barn och unga

Regeringen anser att barns och ungas egna per- spektiv måste tas till vara i högre utsträckning på alla nivåer. Detta är en viktig del i strategin för

206

att stärka barnets rättigheter. Regeringens mål- sättning är att beslutsfattare och relevanta yrkes- grupper ska få ökad kunskap om barnets rättig- heter och hur dessa kan bli verklighet i berörda verksamheter. Bland annat behöver metoder och arbetssätt för att lyssna till och samtala med barn

– med hänsyn tagen till barns olika förmågor och förutsättningar att komma till tals – utvecklas liksom förmågan att uppmärksamma barns behov i olika sammanhang, t.ex. när barns upp- växtvillkor påverkas av händelser inom familjen, som missbruk eller sjukdom.

Utveckling av barnrättsperspektivet i verksamheter

Myndigheter, kommuner och landsting ska tolka och tillämpa lagar och förordningar så att åtagandena enligt barnkonventionen och andra internationella överenskommelser som rör bar- nets rättigheter respekteras i praktiken, i beslut och åtgärder.

Kommuner och landsting har ansvaret för de flesta verksamheter som rör barns levnadsvillkor och säkerställandet av deras rättigheter och det är i kommuner och landsting som de flesta be- slut som påverkar barn fattas. Därför har rege- ringen, som tidigare nämnts, ingått en överens- kommelse med SKL i syfte att intensifiera och utveckla arbetet med barns rättigheter i verk- samheter inom kommuner och landsting (S2010/4938/FST) och givit uppdrag till Barn- ombudsmannen att bistå SKL i arbetet (S2010/5114/FST).

Regeringen anser även att det krävs en fortsatt utveckling av barnrättsperspektivet inom statliga myndigheter. I detta sammanhang har Barnom- budsmannen en viktig roll i att driva på genom- förandet av barnkonventionen i såväl kommu- ner, landsting som statliga myndigheter.

Barns rätt att utkräva sina rättigheter

Ett utkast till nytt tilläggsprotokoll till barnkon- ventionen som ger barnet rätt att vända sig till barnrättskommittén i den händelse barnet eller dess vårdnadshavare anser att barnet inte fått sina rättigheter enligt konventionen tillgodo- sedda har överlämnats till FN:s generalförsam- ling, som har att behandla utkastet. För det fall generalförsamlingen antar protokollet, kommer

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

regeringen analysera vad det innebär för Sveriges vidkommande.

Förstärkning av Barnombudsmannen

– ett förbättrat uppföljningssystem

För att kunna vidta lämpliga åtgärder och göra prioriteringar som rör barn är det nödvändigt att ha god kunskap om barns levnadsvillkor på lokal, regional och nationell nivå. Barnombudsmannen har haft i uppdrag att utveckla en plattform för att följa barns levnadsvillkor inom olika områden utifrån barnkonventionen, ett uppföljnings- system för barnrättspolitiken. Regeringen för- stärker därför Barnombudsmannens verksamhet från och med 2012 med 2 500 000 kronor för drift, spridning och fortsatt utveckling av upp- följningssystemet.

Uppföljningssystemet ska användas för att mäta och beskriva de aspekter av barns levnads- villkor som regeringen bedömer är centrala ur ett barnrättsperspektiv och ge en samlad bild av barns levnadsvillkor. Uppföljningssystemet ska inte enbart kunna användas för att i efterhand följa utvecklingen av barns levnadsvillkor utan även kunna användas av beslutsfattare för att prioritera insatser. De allra flesta beslut som rör barn fattas på kommunal och regional nivå. Därför är det enligt regeringens mening ange- läget att kommuner och landsting ges stöd i att använda sig av uppföljningssystemet. Regeringen anser vidare att fler indikatorer behöver utveck- las för att få en så heltäckande bild av barns lev- nadsvillkor som möjligt.

Rapportering till barnrättskommittén

I september 2012 kommer regeringen att lämna sin femte rapport om åtgärder och framsteg för att stärka barnets rättigheter till barnrättskom- mittén. Regeringen vill stärka samordningen och dialogen med berörda aktörer inför rapporte- ringen. Som ett led i detta har Barnombudsman- nen fått i uppdrag att lämna en rapport till regeringen som ett underlag för Sveriges rapport (S2011/3599/FST). Barnombudsmannens rap- port ska innehålla en beskrivning och analys av områden som Barnombudsmannen uppmärk- sammat under 2009–2011 avseende tillämp- ningen av lagstiftning med utgångspunkt i barn- konventionen, frågor som barn och unga upp-

207

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

märksammat Barnombudsmannen på samt utvecklingen av arbetet med barnkonventionens genomförande i kommuner, landsting och stat- liga myndigheter.

Fortsatt EU- och internationellt arbete

Regeringen ska fortsätta sitt internationella arbete med att främja barnets rättigheter. Sverige ska profilera sig såväl inom EU, Europarådet som i övriga internationella sammanhang som en aktiv aktör i arbetet för barnets rättigheter. Regeringen ska därför bidra till förverkligandet av Europeiska kommissionens Agenda för bar- nets rättigheter samt till arbetet med att ta fram en ny strategi för barnets rättigheter inom Europarådet. Samarbetet med FN:s generalsek- reterares särskilde representant för våld mot barn ska också prioriteras. Frågorna om att stoppa allt slags våld mot barn, att bekämpa sex- uella övergrepp mot och exploatering av barn i alla sammanhang, inklusive i samband med turism och resande, samt att värna om rättig- heterna för barn med funktionsnedsättning är några exempel på frågor som ska prioriteras i det internationella arbetet.

8.5.2Insatser för att stärka stödet till föräldrar

Utifrån barnkonventionen har varje barn rätt till trygga uppväxtvillkor och till att få utvecklas i sin egen takt och utifrån sina egna förutsätt- ningar. Föräldrarna har huvudansvaret för att tillgodose barnets behov och säkerställa de rättigheter som barnet har. Staten ska ge lämpligt bistånd till föräldrarna under barnets uppväxt.

Mot bakgrund av detta vill regeringen under de kommande åren stärka stödet till föräldrar genom att avsätta särskilda medel bl.a. för sam- arbetssamtal. Enligt socialtjänstlagen (2001:453) är kommuner skyldiga att erbjuda samtal under sakkunnig ledning i syfte att nå enighet i frågor som rör vårdnad, boende och umgänge – s.k. samarbetssamtal. Samarbetssamtalen syftar till att finna lösningar som är till barnets bästa. Regeringens målsättning är att alla föräldrar som separerar ska erbjudas samarbetsavtal med syfte att enas om det fortsatta gemensamma ansvaret för barnet. Det är viktigt att samtalen har ett tydligt barnperspektiv och att barnet har möjlig-

het att komma till tals i samband med samtalen, och dessa bör erbjudas inom rimlig tid efter separationen. Det finns, enligt regeringen, ett behov av bättre information och stöd till föräld- rarna kring det ekonomiska ansvaret för barnet i samband med en separation. Det finns därför fördelar med att förutom frågor om vårdnad, boende och umgänge, även inkludera frågor om det ekonomiska ansvaret för barnet i samband med en separation så att fler föräldrar kan få hjälp att hitta konstruktiva lösningar och se till barnets bästa i stället för att ta frågan till dom- stol.

Utredningen om ekonomi och föräldrasam- arbete vid särlevnad har i sitt betänkande Fort- satt föräldrar – om ansvar, ekonomi och sam- arbete för barnets skull (SOU 2011:51) lämnat förslag bl.a. om att samarbetssamtalen även ska behandla ekonomiska frågor om barnet och att samtal bör erbjudas föräldrar som separerar i så stor utsträckning som möjligt. Utredningen lämnar också förslag om att en försöksverksam- het med s.k. separationsteam prövas i ett antal kommuner i syfte att individanpassa stödinsatser där olika professioner samverkar. Ett ytterligare förslag från utredningen är en webbaserad för- äldraportal där information och stöd kan lämnas till föräldrar i olika skeden i livet. Mer informa- tion om utredningens förslag finns under ut- giftsområde 12, Ekonomisk trygghet för familjer och barn, Politikens inriktning.

För generella frågor om föräldrastöd hänvisas till utgiftsområde 9, Folkhälsopolitik.

208

8.6Budgetförslag

8.6.15:1 Barnombudsmannen

Tabell 8.2 Anslagsutveckling för 5:1 Barnombudsmannen

Tusental kronor

				Anslags-
2010	Utfall	18 184		sparande	114
2011	Anslag	18 342	1	Utgifts-
2011	Anslag	18 342	1	prognos	18 070
2012	Förslag	21 030
2013	Beräknat	21 457	2

2014	Beräknat	21 877	3

2015	Beräknat	22 447	4

1Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna proposi- tion.

2Motsvarar 21 030 tkr i 2012 års prisnivå.

3Motsvarar 21 030tkr i 2012 års prisnivå.

4Motsvarar 21 030 tkr i 2012 års prisnivå.

Anslaget används för Barnombudsmannens för- valtningskostnader. Barnombudsmannen ska företräda barns och ungas rättigheter och intres- sen samt driva på genomförandet och bevaka efterlevnaden av barnkonventionen i samhället. Barnombudsmannen ska särskilt uppmärk- samma att lagar och författningar samt deras till- lämpning stämmer överens med barnkonventio- nen och vid behov föreslå författningsändringar.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tabell 8.3 Uppdragsverksamhet

Tusental kronor

Uppdragsverksamhet	Intäkter	Kostnader	Resultat
			(intäkt –kost-
			nad)

Utfall 2010

(varav tjänsteexport)	3097	3097	0

Prognos 2011
(varav tjänsteexport)	1000	1000	0

Budget 2012
(varav tjänsteexport)	0	0	0

Avgiftsintäkterna upphör från och med den 1 januari 2012. Avgiftsintäkterna har omfattat ett internationellt projekt om barns rättigheter.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Regeringens överväganden

Regeringen anser att Barnombudsmannen har fullgjort sina åtaganden för verksamhetsåret 2010.

Barnombudsmannen har under 2010 och 2011 haft i uppdrag att utveckla ett uppföljnings- verktyg (en plattform) för att samla befintlig statistik om barns levnadsvillkor med utgångs- punkt i barnets rättigheter . Barnombudsmannen kommer från och med 2012 att ansvara för drif- ten, spridningen och den fortsatta utvecklingen av uppföljningsverktyget. Till följd av denna ut- ökade verksamhet ökas anslaget med 2 500 000 kronor. För att finansiera ökningen minskas anslaget 5:3 Insatser för att förverkliga konventionen om barnets rättigheter i Sverige med motsvarande belopp.

Tabell 8.4 Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 5:1 Barnombudsmannen

Tusental kronor

	2012	2013	2014	2015

Anvisat 2011 1	18 342	18 342	18 342	18 342
Förändring till följd av:
Pris- och löne-
omräkning 2	188	564	958	1 461
Beslut

Överföring
till/från andra
anslag	2 500	2 551	2 604	2 672
Övrigt			-27	-28

Förslag/
beräknat
anslag	21 030	21 457	21 877	22 447

1Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2011 (bet. 2011/12:FiU11). Beloppet är således exklusive beslut på ändringsbudget under innevarande år.

2Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel i 2012 års budget för staten. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. Pris- och löneomräkningen för 2013–2015 är preliminär och kan komma att ändras.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 21 030 000 kronor anvisas under anslaget 5:1 Barnombudsmannen för 2012. För 2013, 2014 och 2015 beräknas anslaget till 21 457 000 kronor, 21 877 000 kronor respektive 22 447 000 kronor.

209

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

8.6.25:2 Myndigheten för internationella adoptionsfrågor

Tabell 8.5 Anslagsutveckling för 5:2 Myndigheten för internationella adoptionsfrågor

Tusental kronor

				Anslags-
2010	Utfall	13 837		sparande	523
2011	Anslag	14 624	1	Utgifts-
2011	Anslag	14 624	1	prognos	14 747
2012	Förslag	14 752
2013	Beräknat	15 062	2

2014	Beräknat	15 353	3

2015	Beräknat	15 748	4

1Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna propo- sition.

2Motsvarar 14 752 tkr i 2012 års prisnivå.

3Motsvarar 14 752 tkr i 2012 års prisnivå.

4Motsvarar 14 752 tkr i 2012 års prisnivå.

Anslaget används för förvaltningskostnader för Myndigheten för internationella adoptionsfrågor (MIA). Anslaget används också för utbetalning av statsbidrag till auktoriserade adoptionssam- manslutningar och till de adopterades organisa- tioner. MIA ansvarar för vissa frågor som rör internationella adoptioner och har ansvar för auktorisation och tillsyn av sammanslutningar som förmedlar internationella adoptioner. Vidare ansvarar myndigheten bl.a. för informa- tion i frågor om internationella adoptioner.

MIA är centralmyndighet enligt 1993 års Haagkonvention om skydd av barn och sam- arbete vid internationella adoptioner.

Regeringens överväganden

Regeringen anser att MIA har fullgjort sina åta- ganden för verksamhetsåret 2011.

Tabell 8.6 Härledning av ramnivån 2012–2015. Utgiftsområde 5:2 Myndigheten för internationella adoptionsfrågor

Tusental kronor

	2012	2013	2014	2015

Anvisat 2011 1	14 624	14 624	14 624	14 624
Förändring till följd av:
Pris- och löne-
omräkning 2	128	438	750	1 146
Beslut
Överföring
till/från andra
utgifts-
områden

Övrigt			-21	-22

Förslag/
beräknat
anslag	14 752	15 062	15 353	15 748

1Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2011 (bet. 2011/12:FiU11). Beloppet är således exklusive beslut på ändringsbudget under innevarande år.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 14 752 000 kronor anvisas under anslaget 5:2 Myndigheten för internationella adoptionsfrågor för 2012. För 2013, 2014 och 2015 beräknas anslaget till 15 062 000 kronor, 15 353 000 kronor respektive 15 748 000 kronor.

8.6.35:3 Insatser för att förverkliga konventionen om barnets rättigheter i Sverige

Tabell 8.7 Anslagsutveckling för 5:3 Insatser för att förverkliga konventionen om barnets rättigheter i Sverige

Tusental kronor

2010	Utfall	16 657		Anslags-	-196
2010	Utfall	16 657		sparande	-196
			1	Utgifts-
2011	Anslag	13 961	1	prognos	13 854
2012	Förslag	31 461

2013	Beräknat	24 461

2014	Beräknat	24 461
2015	Beräknat	24 461

1 Inklusive ändringsbudget till statens budget 2011 (prop. 2010/11:99, bet. 2010/11:FiU21) och förslag till ändringsbudget i samband med denna propo- sition.

210

Anslaget används för insatser för att förverkliga barnets rättigheter i Sverige med utgångspunkt i barnkonventionen. Det handlar om utbildning, informationsspridning, kunskapsinsamling, metodutveckling samt uppföljning och utvärde- ring av genomförda insatser inom området. Vidare används anslaget för insatser som främjar och skyddar barns rättigheter inom olika områ- den. Det är enligt regeringen angeläget att ansla- get används för insatser som är långsiktiga, uppföljningsbara och som ökar kunskapen om barnkonventionens tillämpning och hur barnets rättigheter ska omsättas i olika verksamheter.

Regeringens överväganden

Regeringen bedömer att det finns behov av sär- skilda insatser för att ytterligare stödja föräldrar i deras föräldraskap. Regeringen kommer därför för åren 2012–2014 förstärka anslaget för detta ändamål. Anslaget totalt sett beräknas öka med 20 000 000 kronor för 2012, samt med 13 000 000 kronor för 2013, 2014 och 2015 jämfört med anslaget för 2011. Barnombuds- mannen kommer från och med 2012 att ansvara för driften och den fortsatta utvecklingen av ett uppföljningsverktyg för att bättre kunna följa barns levnadsvillkor. Till följd av det utökade ansvarat ökas anslaget 5:1 Barnombudsmannen med 2 500 000 kronor. För att finansiera ök- ningen minskas detta anslag med motsvarande belopp.

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Sammantaget innebär det att anslaget ökas med 17 500 000 kronor för 2012 jämfört med 2011.

Tabell 8.8 Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 5:3 Insatser för att förverkliga konventionen om barnets rättigheter i Sverige

Tusental kronor

	2012	2013	2014	2015

Anvisat 2011 1	13 961	13 961	13 961	13 961
Förändring till följd av:
Pris- och löne-
omräkning 2
Beslut	20 000	13 000	13 000	13 000

Överföring
till/från andra
anslag	-2 500	-2 500	-2 500	-2 500
Övrigt

Förslag/
beräknat
anslag	31 461	24 461	24 461	24 461

1Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2011 (bet. 2011/12:FiU11). Beloppet är således exklusive beslut på ändringsbudget under innevarande år.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår rege- ringen att 31 461 000 kronor anvisas under anslaget 5:3 Insatser för att förverkliga konventio- nen om barnets rättigheter i Sverige för 2012. För 2013, 2014 och 2015 beräknas anslaget till 24 461 000 kronor.

211

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

9 Forskning under utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning

9.1Resultatredovisning

Inom området verkar myndigheten Forsknings- rådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS. FAS är ett forskningsråd som tillkommit för att möta de särskilda kunskapsbehov som finns inom välfärds- och arbetslivsområdena. Rådet ska fördela forskningsmedel inom sina områden med utgångspunkt i vetenskaplig kvalitet och relevans. Rådet ska även göra strategiska sats- ningar inom områden där särskilda behov före- ligger. Enligt sin instruktion har FAS ansvar för samordning av forskning om barn och ung- domar, äldre, funktionshinder, socialvetenskap- lig alkohol- och narkotikaforskning samt inter- nationell migration och etniska relationer. Den forskning som FAS stödjer har myndigheten valt att dela in i sex huvudområden; arbete och hälsa, arbetsorganisation, arbetsmarknad, folk- hälsa, välfärd och omsorg samt sociala relationer.

Under 2010 beviljade FAS 279 miljoner kronor i forskningsstöd. FAS har ett högt söktryck och den genomsnittliga beviljnings- graden var under året elva procent. FAS har ut- över sitt anslag tilldelats särskilda medel för forskning om äldre och åldrande, för 2010 upp- gick denna summa till 35 miljoner kronor.

Med anledning av vad som angavs i den forsknings- och innovationspolitiska proposi- tionen Ett lyft för forskning och innovation (prop. 2008/09:50, bet. 2008/09:UbU4, rskr. 2008/09:160) har FAS under året finansierat forskning inom arbetsliv, alkohol, narkotika och tobak samt företagshälsovård.

En analys av utfallet från 2010 års ansök- ningsomgång visar att det är fler kvinnor än män

som lämnar in ansökan om forskningsstöd, be- viljandegraden är dock högre för manliga sökan- den än kvinnor vad gäller projektstöd. Detta förklaras primärt av myndigheten med att det är fler män än kvinnor bland sökande professorer och att professorer generellt sett har en högre beviljandegrad. En analys av jämställdheten i an- sökningsomgångar för åren 2006–2010 som FAS låtit göra visar dock att det finns skillnader i be- viljningsgrad mellan olika huvudområden och över tid.

FAS samverkar aktivt med övriga statliga forskningsfinansiärer, främst genom den sam- verkansgrupp som bildats i enlighet med den forsknings- och innovationspolitiska proposi- tionen Under året har FAS initierat en rådsöver- gripande forskningssatsning om barn och ung- domars psykiska hälsa. Myndigheten har även haft ett nära samarbete med de statliga forsk- ningsfinansiärerna inför den första uppfölj- ningen av de strategiska satsningar som gjordes under 2009. FAS har ett regelbundet samarbete med Vinnova om respektive myndighets bidrag till forskning inom arbetslivsområdet. Myndig- heten samverkar även med andra myndigheter och organisationer på såväl nationell som inter- nationell nivå.

FAS arbetar aktivt för att främja internatio- nalisering av svensk forskning och verka för ett ökat samarbete med utländska forskare och finansiärer. FAS bedriver ett aktivt arbete inom det europeiska forskningssamarbetet och för att främja svenskt deltagande i EU:s ramprogram för forskning och utveckling. FAS samverkar även med forskningsfinansiärer i andra länder genom European Science Foundation. Under

213

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

året deltog FAS även vid Symbio Care Forum i svenska paviljongen på World Expo i Shanghai.

FAS arbetar på olika sätt för att sprida infor- mation om den forskning man finansierar till relevanta grupper och aktörer i samhället men även att främja dialog om forskningens effekter i samhället. Under året har FAS bl.a. genomfört ett flertal konferenser, gett ut två nya kunskaps- översikter i rådets populärvetenskapliga pocket- serie och lanserat en ny webbplats.

9.2Revisionens iakttagelser

Riksrevisionen har inte haft några invändningar vad gäller FAS årsredovisning för 2010.

9.3Budgetförslag

9.3.16:1 Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap: Förvaltning

Tabell 9.1 Anslagsutveckling 6:1 Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap: Förvaltning

Tusental kronor

				Anslags-
2010	Utfall	24 083		sparande	1 128
2011	Anslag	25 313	1	Utgifts-
2011	Anslag	25 313	1	prognos	25 523
2012	Förslag	25 564

2013	Beräknat	26 061	2
2014	Beräknat	26 568	3

2015	Beräknat	27 264	4

2Motsvarar 25 564 tkr i 2012 års prisnivå.

3Motsvarar 25 528 tkr i 2012 års prisnivå.

4Motsvarar 25 528 tkr i 2012 års prisnivå.

Anslagets ändamål är att finansiera förvaltnings- kostnader för Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS).

Regeringens överväganden

Myndigheten bedöms ha en väl fungerande or- ganisation för bedömning och urval av forsk- ningsansökningar. Det är dock viktigt att FAS aktivt arbetar med jämställdhetsfrågor i rådets hantering av forskningsansökningar. Personalen på FAS har en hög medelålder och pensionsav- gångar är därför att vänta under de närmaste åren. Detta ställer krav på en god planering vad gäller framtida personal- och kompetensbehov. Det är viktigt att FAS har en god planering för detta.

Anslaget har för perioden 2012–2015 beräknats enligt följande:

Tabell 9.2 Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 6:1 Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap: Förvaltning

Tusental kronor

	2012	2013	2014	2015

Anvisat 2011 1	25 313	25 313	25 313	25 313
Förändring till följd av:
Pris- och löne-
omräkning 2	251	748	1 292	1 989
Beslut

Överföring
till/från andra
anslag
Övrigt			-37	-38

Förslag/
beräknat
anslag	25 564	26 061	26 568	27 264

Regeringen föreslår att 25 564 000 kronor anvisas under anslaget 6:1 Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap: Förvaltning för 2012. För 2013, 2014 och 2015 beräknas anslaget till 26 061 000, 26 568 000 respektive 27 264 000 kronor.

214

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

9.3.26:2 Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap: Forskning

Tabell 9.3 Anslagsutveckling 6:2 Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap: Forskning

Tusental kronor

				Anslags-
2010	Utfall	386 652		sparande	11 804
2011	Anslag	398 440	1	Utgifts-
2011	Anslag	398 440	1	prognos	391 630
2012	Förslag	414 160
2013	Beräknat	421 256	2

2014	Beräknat	429 443	3

2015	Beräknat	440 892	4

2Motsvarar 414 159 tkr i 2012 års prisnivå.

3Motsvarar 413 583 tkr i 2012 års prisnivå.

4Motsvarar 413 582 tkr i 2012 års prisnivå.

Anslagets ändamål är att finansiera forskning om arbetsliv, socialvetenskap och folkhälsoveten- skap samt kostnader för utvärderingar, bered- ningsarbete, konferenser, vissa resor och semina- rier som är kopplade till forskningsstödet.

Bemyndigande om ekonomiska åtaganden

Regeringens förslag: Regeringen föreslår att riks- dagen bemyndigar regeringen att under 2012 för ramanslaget 6:2 Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap: Forskning besluta om bidrag som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 750 000 000 kronor 2013–2016.

Skälen för regeringens förslag: Den forskning som FAS finansierar ges vanligen i form av flerårigt stöd. FAS bör därför ges möjlighet att fatta beslut om sådant stöd som innebär ekonomiska åtaganden för kommande budgetår.

Tabell 9.4 Särskilt bemyndigande om ekonomiska åtaganden

Tusental kronor

	Utfall	Prognos	Förslag	Beräknat	Beräknat	Beräknat
	2010	2011	2012	2013	2014	2015
Ingående åtaganden		690 861	849 861	749 861	374 861

Nya åtaganden		564 000	310 000
Infriade åtaganden		405 000	410 000	375 000	374 861

Utestående åtaganden	690 861	849 861	749 861	374 861	0

Erhållet/föreslaget bemyndigande	758 000	897 000	750 000

215

PROP. 2011/12:1 UTGIFTSOMRÅDE 9

Regeringens överväganden

Regeringen anser att FAS verksamhet fungerar väl och att myndigheten uppfyller uppsatta krav och mål. Myndigheten har på ett bra sätt arbetat för att förverkliga de insatser som aviserades i den forsknings- och innovationspolitiska propo- sitionen Ett lyft för forskning och innovation (prop. 2008/09:50, bet. 2008/09:UbU4, rskr. 2008/09:160). Myndigheten samverkar aktivt med andra aktörer och regeringen ser även posi- tivt på FAS ökande engagemang på internatio- nell och europeisk nivå.

För 2012 får FAS disponera en anslagspost på anslaget 4:5 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken, om 35 000 000 kronor. Medlen ska finansiera forskning om äldre och åldrande. Till anslagsposten har knutits ett bemyndigande om 70 000 000 kronor som möjliggör beslut om stöd till forskning som innebär utgifter efter budgetårets utgång.

Anslaget har för perioden 2012–2015 beräk- nats enligt följande.

Tabell 9.5 Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 6:2 Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap: Forskning

Tusental kronor

	2012	2013	2014	2015

Anvisat 2011 1	398 440	398 440	398 440	398 440
Förändring till följd av:
Pris- och löne-
omräkning 2	5 140	12 055	20 617	31 789
Beslut	10 580	10 761	10 986	11 279
Överföring
till/från andra
anslag

Övrigt			-600	-616
Förslag/
beräknat
anslag	414 160	421 256	429 443	440 892

Regeringen föreslår att 414 160 000 kronor anvisas under anslaget 6:2 Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap: Forskning för 2012. Anslaget ökar därmed med 10 580 000 kronor i enlighet med den forsknings- och innovations- propositionen Ett lyft för forskning och inno- vation (prop. 2008/09:50, bet. 2008/09:UbU4, rskr. 2008/09:160). För 2013, 2014 och 2015 beräknas anslaget till 421 256 000, 429 443 000 respektive 440 892 000 kronor.

216

	med mamma respektive pappa. Åren 2002/03 och 2009/10...............................	93
5.3	Anslagsutveckling 2:1 Statens folkhälsoinstitut ...............................................	112
5.4	Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 2:1 Statens folkhälsoinstitut ......	113
5.5	Anslagsutveckling 2:2 Smittskyddsinstitutet....................................................	113
5.6	Uppdragsverksamhet..........................................................................................	113
5.7	Härledning av anslagsnivån 2012–2015, för 2:2 Smittskyddsinstitutet...........	114
5.8	Anslagsutveckling 2:3 Alkoholsortimentsnämnden.........................................	114