Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att timplanen i matematik för grundskolan delas upp årskursvis för att förtydliga vad eleverna ska ha klarat av i slutet av varje årskurs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att snarast utreda möjligheten att införa nivågruppering av matematikundervisningen från och med årskurs 4.
Flera kunskapsundersökningar visar att svenska elevers matematikkunskaper blivit allt sämre. En av dessa är Timss Advanced 2008 (Trends in International Mathematics and Science Study), i vilken det framkommer att svenska elevers matematikkunskaper har försämrats kraftigt sedan 1995. Jämfört med övriga nio länder som deltog i undersökningen ligger de svenska gymnasieelevernas kunskaper i matematik klart under genomsnittet, endast Filippinerna presterar sämre. Undersökningen visar vidare att Sverige passerats av både Italien och Slovenien, trots att dessa båda länder också uppvisar resultatnedgångar i matematik.
Vad som också skrämmer i nämnda undersökning är att även om en resultatminskning skett bland både hög- och lågpresterande elever, så är det de lågpresterande eleverna som försämrat sina resultat i ”betydligt större utsträckning”. Detta innebär att resultatskillnaderna mellan dessa båda grupper ökat. 1995 var det 36 procent av eleverna som inte nådda upp till ”medelgod kunskapsnivå” i matematik. 2008 var det så många som 71 procent, en fördubbling således. Andelen elever som enligt Timms bedöms prestera på den mest avancerade nivån har minskat från 6 procent 1995 till låga 1 procent 2008.
Situationen är således minst sagt alarmerande. Därför välkomnar vi regeringens aviserade matematiksatsning. Att antalet matematiktimmar skall utökas med 120 timmar från och med höstterminen 2013 ligger helt i linje med Sverigedemokraternas åsikt i frågan. Detsamma gäller den aviserade fortbildningen och vidareutbildningen av matematiklärare. För om Sverige skall kunna hävda sin ställning som kunskapsnation även i framtiden gäller det att den svenska skolan ligger i framkant när det gäller matematik.
Bristerna i vårt samhälle och i vårt utbildningssystem är dock fler än så och är därmed inte åtgärdade i en handvändning. För att åtgärda dessa brister krävs en palett av olika djupgående reformer och förändringar utöver dem som regeringen redan har aviserat på området.
Vad gäller frågor rörande ämnet matematik, föreslår vi för det första att timplanen i matematik för grundskolan delas upp årskursvis, dels för att förtydliga vad eleverna skall ha klarat av i slutet av varje årskurs, dels för att säkerställa att eleverna verkligen får den undervisning de har rätt till och att de når förväntade kunskaper.
För det andra vill vi utreda möjligheterna att införa en nivågruppering av matematikundervisningen från och med årskurs 4. Vi menar att det inte är möjligt att låta alla elever bedriva sin matematikundervisning på samma nivå om undervisningen samtidigt är tänkt att vara både stimulerande, utmanande och anpassad för den enskilde eleven. Samtidigt måste de elever som har svårt för matematik naturligtvis få den tid och hjälp de behöver för att ta till sig och förstå matematiken. Oavsett hur duktig man är i matematik är det av största vikt att eleverna undervisas av utbildade och pedagogiskt duktiga matematiklärare.