Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av kompetensutveckling för lärare och rektorer och förtydligande av skollagen så att elever med funktionsnedsättning får stöd för att nå kunskapsmålen i skolan.
Den nya skollagen, som omfattar alla skolformer, såsom förskola, grundskola och gymnasieskola, har trätt i kraft, men skolan, lärare och rektorer är i visa fall dåligt rustade att möta behoven.
För att kunna bedriva bästa möjliga undervisning behöver rektorer och lärare få kompetensutveckling och tillgång till aktuell forskning i sina ämnen om klassrumssituationen, undervisningsmetoder, särskilt stöd till svaga elever och deras situation i klassen. För att få genomslag i verksamheten behövs bland annat kortare avstånd mellan relevant forskning och undervisning i klassrummen. Det är framför allt angeläget att överbrygga gapet som finns mellan teoretisk forskning och praktisk kunskap i skolan. Många kompetensutvecklingsdagar för lärare i kommunen baseras inte i tillräcklig grad på de behov som finns gällande kunskapsutveckling och måluppfyllelsen i klassens verksamhet. Det nya betygssystemet, till exempel, ställer annorlunda krav på lärarnas bedömning av elevernas kunskapsutveckling, vilket innebär att skollagen ställer skarpare krav på kommunen samt stärker elevernas rätt till bra undervisning. Det är bra. Men barn med funktionshinder riskerar att hamna i kläm. Skolinspektionen har presenterat sin rapport ”Olika elever samma undervisning”. Resultaten visar på att närmare 20 procent av skolorna inte klarar att anpassa undervisningen efter elevernas behov. Därmed misslyckas ett stort antal elever med att nå målen och utvecklas så långt det är möjligt.
Om den nya skollagen ska innebära att alla elever ska utvecklas så långt som möjligt anser vi det nödvändigt med ett förtydligande om att elever som har en funktionsnedsättning ska ha rätt till stöd för att utvecklas så långt som möjligt, dvs. oavsett skolans kunskapsmål, vilken betygsnivå eleven befinner sig på eller har ambition att nå.
För att stödet ska bli en rättighet som också garanteras i lag krävs ett tillägg till skollagens 3 kap. 10 §. Det behövs ett förtydligande till skollagen så att elever med syn- eller hörselnedsättning är beroende av olika stödinsatser i skolan för att kompensera sin funktionsnedsättning. Ett antal elever är dessutom i behov av särskilt stöd för att de har svårigheter att nå kunskapsmålen i vissa ämnen.
I 3 kap. 10 § i den nya skollagen som trädde i kraft den 1 juli i år står: ”För en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan ska det särskilda stödet ges på det sätt och i den omfattning som behövs för att eleven ska ha möjlighet att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås.” Vi anser att det behövs ett förtydligande till texten som slår fast att elever med funktionsnedsättning har rätt till stöd så att de kan utvecklas så långt som möjligt.
Frågan har på många sätt belysts och en samlad funktionshinderrörelse har protesterat mot såväl formuleringen som mot hur frågan hanterats.
Formuleringen och skolors möjlighet att tolka texten i 10 § är ett dråpslag för de elever som idag får kämpa sig igenom skolåren. Inte sällan får elever och föräldrar slåss eller kämpa för rätten till stöd och likabehandling som borde vara självklart.
Att nu själva skollagens formuleringar kan innebära begränsningar i elevers rätt till stöd skapar ett tydligt och helt onödigt underläge. Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag, vilket bör förtydligas i skollagen för att undanröja tolkningsutrymmen.