Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om fler utbildningsplatser i den högra utbildningen till instrumental- eller sångpedagog för verksamhet vid musik- och kultur-skolan.
Den svenska kultur- och musikskolan har skördat stora framgångar, dels för att den har erbjudit många svenska barn, oavsett familjens inkomst, möjlighet att utvecklas inom musik, teater och dans, dels för att denna institution dessutom möjliggjort för generationer av framgångsrika unga människor att göra karriär både nationellt och internationellt.
Vi ser med oro på de försämringar som sker inom den kommunala kultur- och musikskolan. I dag är kultur- och musikskolan hotad och allt färre barn får tillgång till den. Vi kommer aldrig att acceptera ett samhälle där det bara är de välbärgades barn som får möjlighet att lära sig att spela ett instrument. Därför vill vi stimulera kommunerna att satsa på musik- och kulturskolan.
Därför är ett omtag och en ny satsning på musiklärarutbildning nödvändig.
De lärarutbildningar som nu startar till hösten innebär att högskolor och universitet bara erbjuder lärarutbildning för gymnasieskolan, något som den borgerliga regeringen anser även passar för musik- och kulturskolorna. Det saknas en inriktning mot metodik m.m. för lägre åldrar, t.ex. blir ämnet barndans på Danshögskolan inget man naturligt söker för att bli gymnasielärare. Rytmikundervisning försvinner också från musikhögskolorna. Denna situation är allvarlig för musik- och kulturskolorna. Efter lärarutbildningens reformer finns ingenstans förutom vid Stockholms Musikpedagogiska Institut (SMI). Högre utbildning till instrumental- eller sångpedagog för verksamhet vid musik- och kulturskolan erbjuds. Samtidigt är förväntad tillströmning till nya tjänster inom branschen 120–150 per år, med större förväntade pensionsavgångar åren 2014–2020.
SMI utbildar ca 15 pedagoger per år, men behovet är det mångdubbla.
Efterfrågan att utbildas till musik- och kulturskolepedagoger har inneburit en fördubbling av antalet sökande till SMI de senaste två åren. Därför borde SMI tilldelas ett utökat antal utbildningsplatser inom den ram för lärarutbildning och forskning som finns till förfogande. Alla statliga lärosäten har grundforskningsfinansiering (ca 8 000 kr/student).
Enskilda utbildningsanordnare, bl.a. SMI, erhåller inte samma tilldelning. Samtidigt är kraven för lärarexamenstillstånd att lärosäten anställer disputerade lärare. Kvalitetsgranskning av högre utbildning bedöms från 2011 främst i examensarbetets kvalitet där studenterna handleds och examineras av disputerade lärare, också här är grundforskningsfinansiering avgörande.
Förutsättningen för deras anställning är grundforskningsfinansiering. Lärosätenas tilldelade forskningsresurser utgör därför en viktig parameter i rangordning av högre utbildning, och det är därför viktigt att anslaget följer studenten oavsett val av utbildare.