Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheten till praktik inom masterutbildningen.
Det svenska högskolesystemet har förändrats de senaste åren till följd av den så kallade Bolognaprocessen. Processen vilar på Bolognadeklarationen och har som syfte att skapa en sammanhållen högre utbildning inom Europa. De övergripande målen är att främja rörlighet, anställningsbarhet och Europas konkurrens- och attraktionskraft som utbildningskontinent.
I enlighet med Bolognaprocessen infördes den 1 juli 2007 en tvåårig masterexamen i högskoleförordningen. Masterexamen innebär en påbyggnad på kandidatexamen eller en annan treårig examen på grundnivå. Sammanlagt krävs 300 högskolepoäng, motsvarande fem års studier, för en masterexamen.
Bolognaprocessens mål om att förbättra studenternas anställningsbarhet handlar främst om att skapa en bättre bro mellan högre utbildning och arbetslivet. En viktig sådan bro är möjligheten att göra praktik på en utbildningsrelevant arbetsplats.
Dagens masterutbildning behöver utveckla kopplingarna till arbetsmarknaden. Ett flertal studier som genomförts i Lund, Uppsala och Göteborg visar på att även studenterna efterlyser en mer arbetsmarknadsanpassad utbildning med mer karriärs- och studievägledning. Det faller sig naturligt att motivationen att förkovra sig i en teoretisk utbildning ökar om studenterna förstår vilken praktisk relevans den har i arbetslivet. Inom en så omfattande utbildning som en masterexamen borde praktiska delmoment vara självklara. Det skulle ge arbetsgivare möjlighet att säkerställa att studenterna besitter relevant kompetens och därmed även öka deras anställningsbarhet.
Anledningarna till att inkludera praktiska inslag inom högre utbildning är därmed åtskilliga. Universiteten bör därför erbjuda studenter inom en master-utbildning möjligheten att praktisera minst en termin.