Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en utredning av hur svensk medicinsk-etisk forskning bör utvecklas.
Helsingforsdeklarationen 1964 lade grunden till forskningsetiken. I Sverige bildades 1970 Svenska Läkaresällskapets etiska delegation. År 1985 tillkom Statens medicinsk-etiska råd. Därigenom bildades en fastare struktur för hur etiska frågor kunde hanteras i samhället. Dessa organ kom dock inte att ägna sig åt forskning i ämnet medicinsk etik.
År 1991 startades avdelningen för medicinsk etik i Lund med Göran Hermerén som första professor i medicinsk etik, och därmed fick forskning i detta ämne en plattform i Sverige. Sedan 1991 har tjänster i medicinsk etik och bioetik även inrättats vid Linköpings universitet, Karolinska Institutet och Uppsala universitet. Forskning i medicinsk etik har även bedrivits av etiker som arbetat vid filosofiska institutioner och teologer ofta i nära samarbete med den medicinska professionen.
Vi står nu inför stora medicinsk-etiska utmaningar i framtiden. Det är inte ovanligt att vårdpersonal av och till ställs inför svåra etiska dilemman. En väl fungerande forskningsstruktur ökar möjligheterna att utveckla den vårdetik som finns närmast patienten. Nya metoder i sjukvården ställer ökade krav på etiska analyser. Som exempel kan nämnas nanomedicinen och de genetiska tester som utvecklas. Frågor reses, t.ex. om hur vi informerar blivande föräldrar om risker. Hur lär vi barnmorskor att göra korrekta riskbedömningar?
Dagens resurser för forskningsetik i allmänhet och medicinsk etik i synnerhet är otillräckliga. Nationella centrum bör skapas. De kan se olika ut men de bör ha nära anknytning till en medicinsk, etisk eller filosofisk institution samt minst en klinisk medicinsk enhet, samt kunna till verksamheten knyta annan behövlig juridisk, naturvetenskaplig och samhällsvetenskaplig kompetens.
Riksdagen bör inför nästa forskningspolitiska proposition ge regeringen till känna att propositionen bör inrymma hur svensk medicinsk-etisk forskning ska kunna vidareutvecklas, organiseras och finansieras i framtiden.