Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en uppföljning av erfarenheterna som Expertgruppen för oredlighet i forskning vid Centrala etikprövningsnämnden (CEPN) gjort.
Forskningsfusk – så kallad oredlighet i forskningen – kan leda till att människor och djur utsätts för risker och att förtroendet för forskare och forskning skadas. Vetenskapsrådet hade fram till årsskiftet 2009/10 en expertgrupp för frågor om oredlighet i forskningen. Den ersattes genom regeringsbeslut av en expertgrupp för oredlighet i forskning vid Centrala etikprövningsnämnden (CEPN).
Högskolorna har enligt 1 kap. 16 § högskoleförordningen (1993:100) skyldighet att utreda misstankar om oredlighet i forskning, konstnärligt utvecklingsarbete eller annat utvecklingsarbete vid högskolan. Sedan årsskiftet 2009/10 kan högskolan under pågående utredning hämta in ett yttrande från Expertgruppen för oredlighet i forskning hos Centrala etikprövningsnämnden. Om den person som väckt frågan om misstanke om oredlighet eller den som misstanken riktats mot begär det, ska högskolan hämta in ett sådant yttrande. Något yttrande behöver inte hämtas in om högskolan anser det som obehövligt.
Det har bara gått knappt två år sedan Expertgruppen för oredlighet i forskning inrättades vid CEPN men det har redan framförts att det finns problem med nyordningen. Jävsproblematiken från tidigare kvarstår genom att högskolorna ansvarar för utredningen av fall som inträffat i den egna verksamheten. Vidare har det visat sig att man drar sig för att anmäla misstankar om oredlighet till den egna högskolans ledning. Utredningarna tog tidigare lång tid och det problemet kvarstår genom att det saknas kompetent förundersökningsledning. Under utredningstiden far erfarenhetsmässigt både anmäld och anmälare illa. Sanktionssystemet är inte utformat på ett rättssäkert sätt vilket också det är en allvarlig brist. Det är därför viktigt att man redan nu följer upp erfarenheterna av expertgruppens arbete och vidtar de förändringar som är motiverade. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.