Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda frågan om hur vi bäst kan tillvarata arbetslivserfarenhet i antagningssystemet till högre utbildning.
Reell kompetens för vidare studier är viktigt och bör vara det främsta urvalskriteriet vid ansökan till högskola. Samtidigt är det viktigt att ha fortsatt öppna dörrar till den högre utbildningen och bejaka det livslånga lärandet.
Den tidigare regeln som gav människor över 25 år med minst fyra års arbetslivserfarenhet möjlighet att söka in på högskolan togs bort 2008. Samtidigt togs värdet i arbetslivserfarenheten för dem som sökte in på högskoleprovet bort.
I en tid då omställningen i samhället går snabbt och tidigare tunga och pålitliga industrier svajar behöver samhället olika metoder och verktyg för att ta tillvara den erfarenhet och den kompetens som plötsligt kan behöva ställas till samhällets förfogande. Den energi och motivation som kan finnas hos någon som vill gå vidare och utbilda sig måste fångas upp. Detta måste ses som en tillgång, och vi behöver i antagningssystemet till högre utbildning ha en öppen dörr för att möjliggöra att vi kan ta vara på den tillgången. Ett livslångt lärande innebär att man lär för livet, men samtidigt är det så att man i livet lär sig saker som kan vara värdefullt i utbildningen. Det måste utbildningssystemet värdera och tillvarata. Utan att backa tillbaka och återinföra något som en gång ansågs otillräckligt bör det ändå vara möjligt att hitta nya vägar in, där erfarenhet uppvärderas samtidigt som reell kompetens belönas i intagningen till högre utbildning. Detta bör utformas på ett sätt som upplevs transparent och förståeligt samt inte alltför byråkratiskt. Om en sådan urvalsgrupp skapas bör dess storlek stå i proportion till antalet sökande för maximal flexibilitet. Därför ser jag ett värde i att frågan om att hitta en bra mix utreds så att resultatet av den utredningen kan ligga till grund för en lag som uppvärderar arbetslivserfarenhet vid ansökan till högskola.