Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om svenska bidrag till internationella insatser.
Skrivelsen föranleds av Riksrevisionens granskning Svenska bidrag till internationella insatser (RiR 2011:114). I skrivelsen noterar regeringen att ”Riksrevisionens utgångspunkter för granskningen har varit de ambitionsökningar som regeringen gett uttryck för avseende svenskt deltagande i internationella insatser och stöd till länder i kris och konflikt, inte minst så som de uttrycks i regeringens skrivelse Nationell strategi för svenskt deltagande i freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet” från 2008.
I Socialdemokraternas motion till följd av skrivelsen 2008 konstaterade vi att denna strategi tyvärr omgärdades med så många brasklappar att den inte kunde sägas styra över någonting. Vi menar att Sverige alltjämt saknar en ordentlig strategi för bidrag till internationella insatser. Vi menar vidare att de brister som framkommer i Riksrevisionens granskning ger stöd för denna uppfattning.
Riksrevisionens granskning 2011 visar att det finns mycket övrigt att önska bl.a. avseende kopplingen mellan mål och motiv för svenska bidrag till internationella insatser. Det finns ingen samlad rapportering till riksdagen av det svenska engagemanget, man ser en brist på struktur för civil-militär samverkan och konstaterar en brist på riktlinjer för utvecklingssamarbetet på området. Allt detta omnämns i regeringens skrivelse där också regeringen ger sin syn på situationen. Riksrevisionen skriver i sin samlade bedömning att ” regeringens styrning och rapportering av svenska bidrag till internationella insatser inte har utformats på ett sådant sätt att det finns förutsättningar för ett samordnat och effektivt resursutnyttjande”.
Socialdemokraterna skrev i motionen angående en nationell strategi för svenskt deltagande i freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet om att en sådan strategi borde belysa hur utrikes-, försvars-, säkerhets- och utvecklingspolitiken ömsesidigt berikar varandra och skapar en genomtänkt helhet som lägger grunden för breda välplanerade insatser. Men som Riksrevisionen påpekar och regeringen håller med om bör regeringen kunna presentera en mer samlad bild för riksdagen. Utan en samlad redovisning av omfattningen, inriktningen, kostnaderna m.m. är det svårt att fatta beslut om prioriteringar eller analysera hur Sverige kan svara upp mot tänkbara behov av insatser i framtiden.
Regeringen utlovar vissa åtgärder i skrivelsen, bl.a. en tydligare resultatredovisning till riksdagen i fråga om kostnaderna för och omfattningen av svenska bidrag till internationella insatser. Detta bör gälla såväl militära som civila bidrag. Socialdemokraterna anser att det är angeläget med en förbättrad resultatredovisning till riksdagen, där inriktningen på, omfattning av, kostnaderna för och resultatet av såväl enskilda insatser som helheten kan utläsas.
När det gäller civil-militär samverkan belyser Riksrevisionen ett antal punkter. I vår förra motion lyfte vi socialdemokrater också en mängd frågeställningar som vi menade att en svensk strategi om deltagande i internationella insatser borde behandla. I den skrivelse som vi nu har på bordet påtalar regeringen att civil-militär samverkan måste ske aktörs- och insatsspecifikt. Vi menar att det ändå måste gå att ta fram tydligare skrivningar för vad man menar med civil-militär samverkan och hur olika aktörer ska samverka i praktiken såväl organisatoriskt på hemmaplan som praktiskt ute i fält. Självfallet är det positivt med samordning och strategisk styrning för att olika typer av insatser ska kunna öka varandras verkningsgrad, men en sammanblandning mellan militärt och civilt får dock ej ske på ett sådant sätt att det inverkar negativt, exempelvis så att humanitära insatsers opartiskhet ifrågasätts. Dessa frågor kräver en vidare diskussion. Inte minst det samlade svenska engagemanget i Afghanistan, och den övergång till civilt styre av det svenskledda PRT:t som ska ske, visar på vikten av dessa frågor.
Riksrevisionen påtalar också behovet av att berörda myndigheter ges rätt förutsättningar för att samverkan ska kunna ske.