Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige fortsättningsvis i dialogen med Kina bör verka för att de mänskliga rättigheterna respekteras fullt ut för uigurer och alla andra etniska och religiösa grupper i den autonoma regionen Xinjiang i Kina.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige i sina utrikespolitiska kontakter bör kräva att Kinas hundratals miljoner religiöst troende får möjlighet till verklig religionsfrihet och mötesfrihet.
Den kinesiska regimkritikern Liu Xiaobo tilldelades Nobels fredspris 2010 för sin långa kamp för mänskliga rättigheter i Kina. Han sitter fortfarande i fängelse i nordöstra Kina, avskuren från omvärlden, och förhindrades bland annat att delta i sin fars begravning i september 2011. Sannolikt är han inte ens informerad om att fadern dött. Liu Xiaobo är bara ett av många bevis på att regimen i Kina är främmande för demokrati och mänskliga rättigheter.
Förtrycket av uigurerna i västra Kina har ökat avsevärt sedan den 11 september 2001 och spänningen mellan folkgrupperna i området har ökat successivt. Inför OS 2008 förekom svåra oroligheter och i juli 2009 förekom stora demonstrationer i Urumqi, Kashgar och andra städer i Xinjiang. Också under 2011 har flera incidenter med flera döda skett i Kashgar och Khotan i södra Xinjiang. Dessa händelser visar tydligt hur regimen i Beijing underblåser etniska spänningar och skyddar hankinesiska intressen. Hankineser är idag i majoritet i delar av den autonoma regionen Xinjiang. Kina har på senare år utökat sin militära närvaro i området och människorättsgrupper rapporterar om allvarliga kränkningar av civilbefolkningen och lokala autonomiförespråkare.
Den framgångsrika kvinnliga företagaren Rebiya Kadeer som suttit i fängelse i över sex år för sin kamp för mänskliga rättigheter för sitt folk uigurerna anklagades efter oroligheterna i juli 2009 för att ha styrt demonstrationerna från sin ofrivilliga exil i USA. Hennes familjemedlemmar och släktingar medverkade under påtryckningar i kinesiska medier för att ta avstånd från henne. Två av hennes söner avtjänar fortfarande fängelsestraff för ekonomiska brott, vilka sannolikt är en förevändning för att trakassera familjen. I ett plötsligt utslag av öppenhet från kinesiska myndigheter tilläts under 2010 släktingar träffa den ene av Rebiyas söner, Alim Abdureyim. Det blev tydligt att Alim far väldigt illa i fängelset och att myndigheterna vill att det blir känt för Rebiya Kadeer. Alims hälsotillstånd beskrivs som akut som en följd av hans förhållanden i fängelset. Alims fängelsestraff började 2006 och är på sju år. I dagsläget är det svårt att se att han kommer att överleva de omänskliga förhållandena som han utstår i fängelset med bland annat tortyr. Och vi har väldigt lite information om hans faktiska tillstånd i fängelset.
Det finns en stor okunnighet bland hankineser om uigurisk kultur och många fördomar förekommer. Uigurer och hankineser lever också ofta segregerat i de större städerna i Xinjiang, vilket inte främjar utbytet eller förståelsen. Uigurerna upplever också hur deras språk och kultur alltmer sätts på undantag under förevändningar som ”modernisering” och ”utveckling”. Det är viktigt att Sverige påpekar att uigurernas liksom hankinesernas rättigheter måste respekteras i alla lägen och att regimen inte bara stöder majoritetsbefolkningen. I dialogen mellan Sverige och Kina måste Sverige verka för att de mänskliga rättigheterna respekteras fullt ut för uigurer och alla andra etniska och religiösa grupper i den autonoma regionen Xinjiang i Kina.
Religiös tro misstänkliggörs ofta och kopplas till politisk verksamhet utan grund. De relativt få kristna uigurerna lever i en mycket svår situation då både deras religiösa ställningstagande och lojalitet mot regimen ifrågasätts.
Den kristna uiguren Alimjan Yimit (Alimujiang Yimiti) från Kashgar dömdes 2009 till 15 års fängelse för ”brott mot statens säkerhet”, trots att den ursprungliga anklagelsen och grunden för att Alimjan häktades 2007 var hans kristna verksamhet. I Xinjiang finns en särskild förordning med förbud att sprida den kristna läran ”i områden där det bor muslimer eller lamaister och i gränsområden”, utfärdad av ett regionalt partiorgan. Denna förordning är unik för Xinjiang och strider mot den kinesiska grundlagen. Inga fakta som kommit fram om målet mot Alimjan visar på någon grund för anklagelsen om ”brott mot statens säkerhet”. Alimjans familj lever i stor osäkerhet och har endast beviljats ett fåtal besök i fängelset.
Många muslimska skolor har stängts och imamer fängslas, omskolas ideologiskt och fråntas sin position. Den religiösa ofriheten i Xinjiang gäller alltså både uigurer, hankineser och andra etniska grupper.
Den kinesiska regeringen vägrar att göra skillnad på våldsam kamp för självständighet och passivt motstånd mot förtrycket. Massarresteringar sker löpande och flera som anklagats för terrorism har avrättats. Amnesty hävdar att uigurer är den enda folkgruppen som kontinuerligt avrättats på grund av politiska ”brott” de senaste åren. Alla autonomiförespråkare klassificeras som terrorister.
Den svenska regeringen bör i sina kontakter med de kinesiska myndigheterna skyndsamt verka för att dödsstraffen upphävs och att namn på de uigurer som sitter fängslade blir offentliga samt att Kina omedelbart garanterar deras säkerhet. (Fallet Alimjan Yimit är särskilt uppseendeväckande.) Myndigheterna bör kontrollera rättegångar, frige fångarna eller ställa dem inför rätta i överensstämmelse med internationell standard. Sverige bör även verka för att Kina avskaffar dödsstraffet.
Förföljelserna och restriktionerna på grund av religiös tro har ökat generellt i Kina under Hu Jintaos tid som partiledare och president. Kristna både inom och utanför den registrerade protestantiska kyrkan (tre-själv-rörelsen) får ofta kämpa mot myndigheternas godtycke och bestraffningar.
FN:s kommitté för eliminerandet av rasdiskriminering utkom i augusti 2009 med en rapport om förhållandena i Kina där man betonar vikten av att religiösa grupper fritt kan utöva sin religion och att etniska grupper fritt kan utvecklas med sitt eget språk och sin kultur. Sverige bör agera både unilateralt och inom ramen för EU för att Kina tar till sig kritiken och gör genomgripande förändringar i både lagsystem och praxis. Sverige bör i sina utrikespolitiska kontakter kräva att Kinas hundratals miljoner religiöst troende får möjlighet till verklig religionsfrihet och mötesfrihet.
Sedan folkrepubliken Kinas 60-årsjubileum i oktober 2009 har en våg av trakasserier och arresteringar skett mot religiösa grupper, särskilt kristna. Ofta tvingas ledande personligheter lämna sin hemort och hålls under någon form av husarrest på annan ort tills den för tillfället känsliga perioden är över. Samma taktik används mot politiskt oliktänkande sedan länge, och den återkommer varje år vid olika tillfällen som bedöms politiskt känsliga. Här finns inte någon rättssäkerhet och även i detta fall går agerande i konflikt med gällande lagar och förordningar. Regimen utnyttjar det juridiska systemet och anklagar och dömer systematiskt religiöst troende på andra grunder än deras tro för att kunna hävda att Kina fortfarande har religionsfrihet. Sedan 1990-talet driver regimen också en kampanj där man vill att ”religionen ska anpassa sig till det socialistiska samhället”. Detta tar sig uttryck i att de registrerade religiösa grupperna uppmanas omtolka sitt religiösa budskap efter denna princip och tona ner vad regimen ser som kontroversiellt och konfliktskapande. Regimen söker alltså kontrollera den registrerade religionens uttryck även teologiskt, inte bara genom fysiska ingripanden.
Intressant att notera är en akademisk studie om antalet religiöst troende i Kina, vilken presenterades i början av 2007 vid East China Normal University i Shanghai. Rapporten hävdar att över 300 miljoner kineser är troende, varav ca 40 miljoner är protestanter och 14–15 miljoner katoliker. Många bekänner sig till olika folktro.
Det har nyligen kommit ut en rapport ”They can’t send me back” från UHRP om svårigheter för uigurer att återvända till Xinjiang efter att de sökt asyl i andra länder men där deras ansökan har avslagits. I rapporten nämns också Sveriges behandling av uiguriska flyktingar.
Den svenska regeringen är bekant med det faktum att de svenska folkrörelserna spelade en fundamental roll då Sverige gick från fattigdom till välstånd och demokrati. Den svenska frikyrkan var en tongivande aktör under denna tid och en viktig gräsrotsrörelse som mobiliserade det svenska civila samhället till en positiv förändring. Verklig religionsfrihet och mötesfrihet är således av fundamental vikt för att det kinesiska civila samhället ska kunna utvecklas och bidra till en positiv samhällsutveckling.