Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige bör ta initiativ till att stödja det syriska folkets kamp för demokrati och mänskliga rättigheter.
Vecka efter vecka, månad efter månad, når oss fasansfulla bilder från Syrien. Obeväpnade civila skjuts brutalt ner utanför moskéer, skolor och sjukhus. Assadregimen för med sin armé, sina många säkerhetstjänster och de fruktade paramilitära styrkorna (”shabbiha”) ett regelrätt krig mot den egna befolkningen. Stridsvagnar skjuter rakt in i bostadsområden och läkare som vårdat fredliga demonstranter hittas ihjältorterade.
”Er tystnad dödar oss!” står det på plakat i de massiva demonstrationståg som drar genom Syriens städer. Och omvärldens tystnad bidrar av allt att döma till att regimens övervåld fortsätter. FN uppskattar att runt 2 700 personer dödats under det gångna halvårets oroligheter. Amnesty anser att Assadregimen begår brott mot mänskligheten.
FN:s säkerhetsråd har på grund av oenighet inte förmått samla sig till annat än lama protester. EU har infört sanktioner och ämnar bland annat upphöra med import av syrisk olja, men det är oklart vilken effekt detta får på det akuta skeendet.
Det är hög tid att omvärlden kraftfullt solidariserar sig med Syriens kämpande folk. Ett militärt ingripande, som i Libyen, avvisas bestämt av den syriska oppositionen, men däremot önskar man sig andra former av stöd. En samlad och genomtänkt Syrienpolitik från såväl Sveriges som EU:s sida bör skyndsamt arbetas fram. Sverige har en lång tradition av att stödja kamp mot förtryck och gav, exempelvis, under många år ett aktivt stöd till kampen mot apartheid i Sydafrika, liksom vi under senare år stött kampen för demokrati i Vitryssland.
Det vore därför följdriktigt om Sverige inbjöd företrädare för den nu alltmer samlade oppositionen i Syrien, inklusive representanter för människorättsgrupper, till en konferens i Stockholm för att dryfta hur kampen för demokrati kan stödjas av omvärlden. Det kan handla om att tekniskt underlätta den nätburna kommunikation som spelar en avgörande roll i kampen mot diktaturen eller olika politiska initiativ för att öka det internationella trycket på Assadregimen.
Inom ramen för EU-samarbetet har Carl Bildt, som en av Europas mest erfarna utrikesministrar, ett bjudande ansvar att se till så att Syrienfrågan fortlöpande hamnar högt på dagordningen, och någon sorts större initiativ ter sig då naturligt. Ett sådant kunde vara ett brett upplagt möte mellan EU-länderna och Arabförbundets medlemmar för att dryfta det radikalt förändrade politiska läget i Nordafrika och i Mellanöstern – där utvecklingen i Syrien ofrånkomligen skulle få stor uppmärksamhet – och för att påminna Assadregimen om att den inte agerar osedd. Ett fördjupat mellanfolkligt samarbete kring frågor som vattenförsörjning och förnybar energi skulle förhoppningsvis också kunna bli följden av ett sådant euro-arabiskt toppmöte.