Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ESK-konventionen.
Den 24 september 2009 ägde det första signeringstillfället för ett tilläggsprotokoll till ESK-konventionen rum i FN i New York. Flera EU-länder har sedan dess skrivit under, till exempel Finland, Belgien, Nederländerna och Spanien, liksom många stater i Afrika och Latinamerika. Vad gäller EU kan tilläggas att hela den gröna gruppen i Europaparlamentet, European Green Party, arbetar för en snabb ratificeringsprocess. Flera länder undertecknar detta och till dags dato har 37 stater undertecknat protokollet, men Sverige är inte en av dem.
Trots att regeringen länge har betonat mänskliga rättigheter och deras betydelse, inte minst i den internationella politiken, har man visat ett stort motstånd mot ett tilläggsprotokoll till ESK-konventionen.
Flera organisationer, bl.a. Amnesty International, Action Aid, FN-förbundet och FIAN (Food First Information and Action Network) menar att protokollet kan bli ett viktigt verktyg för att uppnå FN:s millenniemål. Först när fattiga och utsatta människor själva har möjlighet att utkräva sina rättigheter kan fattigdom och orättvisor på allvar bekämpas. Bristande tillgång på mat, vatten, sjukvård, arbete och utbildning är alla exempel på kränkningar av grundläggande mänskliga rättigheter som miljontals fattiga och utsatta människor förvägras varje dag.
Ovanstående organisationer har dokumenterat mängder av fall där kränkningar av dessa rättigheter har skett. Det kan t.ex. gälla ursprungsfolk som fått sina försörjningsmöjligheter förstörda på grund av att deras regering inte skyddat och respekterat deras mänskliga rättigheter. Andra exempel är bl.a. frågor som rör mödradödlighet (ett av millenniemålen), diskriminering vad gäller rätten till utbildning, rätten till bostad och frågan om tvångsvräkningar och husförstörelser.
Protokollet möjliggör att individer som fått sina ekonomiska eller sociala rättigheter kränkta på nationell nivå nu kan lämna in ett klagomål till den FN-kommitté som bevakar staters efterlevnad av konventionen. Om klagomålet uppfyller de uppställda kriterierna inleder kommittén ett förfarande. För att tilläggsprotokollet ska träda i kraft måste minst tio länder ratificera det. Därefter kan individer i de stater som skrivit under det börja utnyttja den nya klagoinstansen.
Att inte skriva på tilläggsprotokollet, och att ha motarbetat dess tillkomst, ställer Sverige i en dålig dager. Tilläggsprotokollet är en realitet, ESK-rättigheterna har varit det sedan 1966. Att skriva på protokollet leder inte till att andra rättigheter nedvärderas, istället får äntligen alla rättigheter samma status. Både FN och Sverige har slagit fast att de mänskliga rättigheterna är odelbara, inbördes beroende av varandra och inte kan rangordnas. Sverige bör vara ett internationellt föredöme och en stark röst i världen för mänskliga rättigheter – och bör därför snarast sälla sig till skaran av undertecknare med målet att ratificera tilläggsprotokollet.