Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att i infrastrukturplanen överväga betydande insatser för att utveckla Kalmar läns infrastruktur och därmed främja tillväxt och utveckling.
God tillgänglighet är en förutsättning för att Kalmar län ska kunna växa och utvecklas. Det ger en ökad rörlighet på arbetsmarknaden, bättre service, utvecklar företagandet och ger bättre möjlighet för studier, boende och upplevelser. Har vi det så ökar också våra möjligheter att bättre kunna möta den globala konkurrensens krav på kunskapsdriven tillväxt.
Transportsystemet i Kalmar län ska också vara hållbart ur ett miljöperspektiv. Därför ska andelen resor med kollektivtrafik öka liksom användningen av alternativa fordonsbränslen. Den mest effektiva och rationella kollektivtrafiken är järnvägen. I såväl norra som södra länet är universitetsorterna viktiga motorer för utvecklingen. Det förutsätter en bra kontakt med Linköping i norr och mellan Kalmar, Växjö och Karlskrona i söder. För att nå dit behövs framförallt bra järnväg med snabb tågtrafik. Att arbeta på tåget samtidigt som man snabbt förflyttar sig i ett län med stora geografiska avstånd är en förutsättning för att kunna bo och verka länsövergripande.
Att korta restiden Kalmar–Linköping med Kust till kustbanan från dagens 3 timmar till 2 timmar är både möjligt och realistiskt men framför allt nödvändigt. Det är inte rimligt att den främsta förbindelsen genom länets kommuner är en oelektrifierad bana med en restid som helt saknar förutsättningar att konkurrera med bilen. Kust till kustbanan är regeringens ansvar och ingår i den nationella transportplanen. Det gör även satsningar på E22 och järnvägarna Tjustbanan och Stångådalsbanan som har stor betydelse för att förstora arbetsmarknadsregionerna och med det öka förutsättningarna till sysselsättning.
Det saknas i den befintliga infrastrukturplanen ett krafttag för att möta en infrastrukturmässigt eftersatt del av landet till en, med nationella mått mätt, hanterbar kostnad. Då återstår för länet att bekosta nödvändiga insatser med det länsanslag som är tänkt att gå till den ”icke-statliga” infrastrukturen. Detta är förstås en omöjlighet, särskilt med tanke på att Kalmar län är ett skogs- och landsbygdslän där många transporter måste ske på små vägar. För jord- och skogsbruksnäringarna är det väsentligt att länet upprätthåller ett tillräckligt bra vägnät för tunga transporter av till exempel timmer.
Kalmar län är en del av landet med en synnerligen eftersatt infrastruktur. Genom särskilt avsatta medel vars syfte är att säkra konkurrenskraft, vidga arbetsmarknadsregioner och förbättra kommunikationerna inför kommande regionalisering kan situationen förändras till det bättre.