Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att i infrastrukturplaneringen studera förutsättningarna för att bygga ut infrastrukturen i Norrbottens län.
Norrbotten är ett län där det sker miljardinvesteringar. En stark expansionsfas råder i ett flertal näringar med exportinriktning. Gruvnäringen står för merparten av dessa inverteringar men även besöksnäringen, skogsnäringen, biltestverksamheten, universitetet och andra näringar gör betydande satsningar för framtiden. Detta sammantaget innebär ett hårt tryck på den redan ansträngda infrastrukturen i länet. Vägar, järnvägar, flyg, sjöfart och it-kommunikation måste byggas ut för att de investeringar som görs fullt ut ska kunna utnyttjas. Detta är ett nationellt intresse eftersom investeringarna i första hand kommer hela nationen till del.
Listan på vad som måste göras de kommande åren är lång. Det låter sig inte göras med bara samhälleliga investeringar utan alla krafter måste samverka för att det ska bli ett bra resultat.
Norrbotniabanan är den enskilt viktigaste investeringen för att länets produkter ska nå marknaden. SSAB i Luleå, Outokumpi i Torneå och åkerinäringen i Norrbotten planerar alla för en ökning av produktionen och Norra stambanan är full. Planeringen för Norrbotniabanan är långt framskriden. Det är bara att börja bygga.
För Malmbanan behövs på kort sikt fler och längre mötesplatser, och på längre sikt behövs ett dubbelspår mellan Kiruna och Narvik samt mellan Luleå och Boden. Kanske kan ett dubbelspår efter hela sträckningen från Luleå till Narvik bli nödvändigt i framtiden.
Ny järnväg mellan Kaunisvaara och Svappavaara behövs för att frakta den malm som kommer att brytas i Pajala. Det är inte hållbart att som planerna nu ser ut, under 30 år, frakta denna malm på lastbil 16 mil enkel väg till Svappavaara för att sedan omlastas den till järnväg för vidare befordran till Narvik. En ny järnväg måste byggas och det bör ske i samverkan med företaget som bryter malmen.
Upprustning av Inlandsbanan behövs mellan Jokkmokk och Gällivare. En ny gruva för brytning av järnmalm kommer med största sannolikhet att öppnas i Jokkmokk och för att klara dessa frakter måste Inlandsbanan mellan Jokkmokk och Gällivare rustas upp till en standard som klarar dessa frakter.
De vägar i länet som är i stort behov av upprustning för att klara både besöksnäringens behov, arbetspendling, trafiksäkerhet och näringslivets behov i övrigt är riksväg 97 mellan Luleå och Boden, E4:an mellan Boviken och Rosvik, E4:an mellan Sangis och Haparanda, E10:an förbi Överkalix och mellan Gällivare och Kiruna samt riksväg 99 från Kukkolaforsen till Pajala. Till detta kommer tjälsäkring av grusvägar så att råvaran från skogen kan komma fram till sina kunder.
När det gäller flyget är det viktigaste att säkra de linjer och flygplatser vi idag har. Dessutom måste flygtrafiken till och från Gällivare ses över så att denna fungerar för besöksnäringens behov.
I ett så stort län som Norrbotten är it-kommunikationerna av största vikt. Alla hushåll och företag i länet måste ha tillgång till telefoni och bredband med hög kapacitet. Som det är nu finns det delar av länet som inte har fungerande förbindelser under lång tid. Andra har inga fungerade förbindelser överhuvudtaget. Detta är inte acceptabelt utan måste via direktiv till Post- och telestyrelsen åtgärdas snarast.
Luleå hamn måste klara av det ökade tonnage som LKAB:s planerade produktionsökning medför. Det innebär att muddring av farleden in till hamnen måste göras eftersom landhöjningen sakta men säkert sänker farledsdjupet. Dessutom bör muddring ske i Kvarken så att större fartyg kan gå upp i Bottenviken.