Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en översyn av reglerna för import och besiktning av historiska fordon.
Motorhobbyn och bilkulturen är en stor och kulturellt viktig hobby. Eftermarknadsbranschen är en växande näring som ger nya företag och fina, välvårdade och historiskt intressanta fordon som kommer ut på våra sommarvägar och visas upp på utställningar runt om i landet.
Tyvärr har det efter regeländringar 2008 och 2009 blivit onödigt krångligt att importera och besiktiga historiska fordon, vilket drabbar hobbyn och gör att enskilda kommer i kläm.
Den 13 november 2009 ändrade plötsligt Tullverket sin tillämpning av en elva år gammal EU-dom angående förtullning av historiska fordon och samlarfordon vid import från land utanför EU. Det har inneburit oklara regeltolkningar och betydande kostnadsökningar för enskilda som importerat samlarfordon.
Dessutom har det efter att Transportstyrelsen övertog ursprungskontrollen av importerade fordon och fordon som tidigare av okänd anledning avregistrerats blivit i stort sett omöjligt att registrera vissa fordon i Sverige.
Transportstyrelsens krav på ägaren att visa en obruten ägarhistoria på upp mot 50 år för ett historiskt intressant fordon är inte rimligt.
Nyligen har det framkommit att Naturvårdsverkets slutsatser i arbetet med regeringens uppdrag med att redovisa omhändertagandet av uttjänta bilar och bildelar innebär nya hinder för motorhobbyn. Naturvårdsverkets rapport innehåller rent förödande funderingar och beskrivningar och ger en bild av djupt rotad okunskap rörande de historiska fordonen och möjligheten att bevara dem.
En förutsättning för att restaurera och renovera historiska fordon är att dessa helt eller delvis plockas isär, demonteras, och ihop, monteras. Naturvårdsverket slår i sin skrivelse fast att all bilskrotning endast ska ske på auktoriserade bilskrotar.
Naturvårdsverket framhåller att illegal bilskrotning och obehörig mottagning av uttjänta bilar ska görs straffbart. Tyvärr har inte Naturvårdsverket bemödats sig att ställa en enda fråga till MHRF (Motorhistoriska Riksförbundet) trots att t ex Bil Sweden enligt rapporten i något fall hänvisat till MHRF som den organisation som har kompetens på området.
Tyvärr ser vi direkta illavarslande paralleller med förutsättningarna för det arbete som MHRF och enskilda gör med de historiska fordonen och det föreslagna förändringarna.
Ingenstans klargör Naturvårdsverket vad som per definition är ett uttjänt fordon. Att likställa all demontering av fordon med bilskrotning genom att även inkludera sådan som ej är yrkesmässig gör många motoraktivister och andra som gör ett viktigt arbete med att bevara historiska fordon till kriminella.
Bevarandet av historiska fordon är ett stort och viktigt inslag i både kultur och fritid för många människor. Bevarandet av historiska fordon är viktigt, och alla sätt att ta tillvara de ideella krafterna som lever för hobbyn bör ges rimliga logiska villkor. Inte minst är det olyckligt att nya oklara regelverk för besiktning av historiska fordon som inträffat i samband med avregleringen av den svenska bilprovningen inte åtgärdats trots påpekanden från både enskilda och MHRF. Det är helt nödvändigt att snarast rätta till den rättsosäkerhet och de brister och dåliga instruktioner som föreligger på området.
För att utveckla motorhobbyn som hobby och kulturnäring behöver reglerna vid import och besiktning av historiska fordon ses över så att rättsosäkerheten upphör och inte onödigt byråkratiska hinder uppstår för den enskilde.