Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att i infrastrukturplaneringen studera förutsättningarna för att bygga dubbelspår på Ostkustbanan.
I Norrlands kustland finns en befolkningskoncentration med uppemot en miljon invånare och stor potential för tillväxt. En effektiv infrastruktur är en förutsättning för utveckling. Detta är helt avgörande för näringslivet och samhällsutvecklingen. Dagens kapacitetsbrist i järnvägssystemet hämmar denna utveckling. Restiderna har till och med blivit längre. 1997 var restiden 3 timmar för X 2000 mellan Sundsvall och Stockholm, men i dag har den tiden ökat till 3 timmar och 40 minuter. Det är en oacceptabel utveckling.
Basindustrin i norr är motorn i Sveriges tillväxt, och dess produkter fraktas till största delen på järnväg från källan i norr och vidare söderut till Europas marknader. Bristerna i godstransportsystemet har blivit så pass svåra att hela Norrlands tillväxt hämmas. Samtidigt innebär företagens planer en ökning av godsvolymerna med 50 procent fram till 2025. En satsning på ökad kapacitet i infrastrukturen är helt nödvändig.
Botniabanans investering och trafikstart är beroende av omkringliggande banor för att fungera effektivt. Investeringar i ett dubbelspår på Ostkustbanan Gävle–Härnösand är en grundläggande förutsättning och måste ses som en följdinvestering för att nå Botniabanans fulla potential. Om denna investering inte genomförs fullt ut saknas fortfarande ett fungerande system för godstransporterna från basindustrin i norr, genom Sverige och till den europeiska marknaden.
Sträckan är landets mest belastade enkelspåriga järnväg och utgör en flaskhals. Trafikprognosen för 2020 är 100 tåg per dygn. Nuvarande enkelspår kan knappt hantera dagens person- och godstrafik på 65 tåg per dygn. Fortsatt utveckling av gods- och persontrafik omöjliggörs av den nuvarande kapacitetsbristen.
En genomtänkt etappvis dubbelspårsutbyggnad måste därför påbörjas snarast möjligt (i samordning med redan beslutade nya mötesstationer). Nödvändiga utrednings- och planeringsarbeten måste påbörjas omgående så att en dubbelspårsutbyggnad i etapper kan påbörjas tidigt i nästa planeringsomgång 2014–2025. Det är orimligt att brist på transportkapacitet ska begränsa utbudet från svensk basindustri och samtidigt hämma regional utveckling i en stor del av landet.